Available via license: CC BY 4.0
Content may be subject to copyright.
24 Lena Marander-Eklund
Inledning
Vad är en familj och vilka familjeideal fi nns
idag? Är en ”normal” familj ett uttryck av ett
västerländskt kulturellt ideal med mamma,
pappa och gemensamma barn eller kan en fa-
milj se annorlunda ut (jfr Magnusson 2006:
11)? Är den familj jag lever med, den jag ser
hos andra och den familj som representerar
ett ideal för mig samma sak? Detta är frågor
som här kommer att behandlas. Avsikten med
denna artikel1 är inte att på ett uttömmande sätt
presentera forskning kring familj utan den ska
ses som en introduktion till temat familj som
detta nummer av Budkavlen handlar om. Syf-
tet med artikel är att utgående från en fråge-
lista Familjen och jag – familjen i förändring
analysera synen på familj och familjerelatio-
ner så som de framställs i frågelistsvaren. Jag
kommer att presentera hur familjebegreppet
används i forskningen och studera hur sages-
männen, d.v.s. de som svarat på frågelistan
om familj säger sig uppfatta dels familjen som
levd erfarenhet, dels familjen som diskurs. Jag
kommer att jämföra synen på familj utgående
från begreppen den diskursiva familjen, det
vill säga bilden av familjen på en institutio-
nell och tankemässig nivå, med familjen som
levd erfarenhet, det vill säga hur människor
upplever och erfar sin egen familj. Historikern
John R. Gillis påpekar skillnaden mellan den
familj som vi lever med (live with) och den
som vi lever via (live by). Familjen vi lever
med innebär den verkliga familj inklusive de
sociala relationer som fi nns i en familj medan
familjen vi lever via handlar om en idealbild
av den (Gillis 1996: xvff; jfr Beijar 2007). Den
diskursiva, tankemässiga familjen består dels
av hur vi ser på familj hos andra, dels bilden av
familj som den borde vara, den ideala familjen.
Den centrala frågan är hur sagesmännen talar
om familjen och vilken betydelse de tillskri-
ver den. Andra frågor av intresse är huruvida
männens och kvinnornas syn på familj skiljer
sig och om de yngre och äldre sagesmännen
för fram en liknande syn på familjen. I avsnitt
3 utgår jag från familjesociologisk och viss
grad familjehistorisk forskning eftersom min
uppfattning är att etnologer och folklorister
har mycket att lära sig av familjesociologer-
nas sätt att problematisera familjebegreppet.
Det folkloristiska bidraget i artikeln är att stu-
dera familjen ur ett gräsrotsperspektiv, att se
på familjen både som en levd erfarenhet men
också att studera de diskurser om familj som
människan tar ställning till i sitt liv och endera
internaliserar eller förkastar.
Inom ämnena etnologi och folkloristik har
familjen visserligen behandlats i studier2 men
relativt sällan har begreppet synliggjorts eller
problematiserats. Studier av familjen har resul-
terat bl.a. i kongressen Family as the tradition
carrier3 (1994) med fokus på de traditioner
som familjer värnar om, och i antologin Familj
och kön (1999) med fokus på familjens genus-
relationer och synen på vad som skapar en ”rik-
tig” familj. Familjen var temat för en session i
NEFK4 i Helsingør 2003 då konstruktionen av
familj bland annat i relation till poesialbum,
namn, konsumtion samt konstbefruktning pre-
senterades.
I folkloristisk grundlitteratur (t.ex. Arvids-
son 1999; Eriksen & Selberg 2006) behandlas
begreppet familj sällan. I Lea Virtanens Suo-
malainen kansanperinne (1988) ges familjen
ett kapitel och här konstateras att det fi nns
väldigt lite av folkloristisk familjeforskning
LENA MARANDER-EKLUND
Familjen och jag – familjen i
förändring
25
Familjen och jag - familjen i förändring
(Virtanen 1988: 103). I en etnologisk mot-
svarighet, Ilmar Talves Suomalainen kansan-
kulttuuri (1990), presenteras familjen så som
den såg ut i det gamla bondesamhället (Talve
1990: 195ff). I Land och stad (1972) görs en
begreppslig genomgång av familjen i relation
till hushåll, arbetsfördelning, barn och barn-
uppfostran samt nattfrieri med utgångspunkt i
det gamla bondesamhället. Också nya familje-
mönster i industrialismens tid samt i den bor-
gerliga kulturen tas upp (Hellspong & Löfgren
1972: 227-284). Även här konstateras att famil-
jen hör till de försummade forskningsobjekten
inom etnologi (Ibid. 284). Familjen har likväl
studerats inom etnologi och folkloristik genom
närliggande fenomen. Sådana är till exempel
undersökningar5 om parförhållanden (Martins-
son 1997), generationer (Åström 1986, 1990),
faderskap (Hagström 1999) och släkten (Lat-
vala 2005). Familjen har tydligen endera setts
som en självklar enhet att utgå ifrån eller så har
den varit något av en blind fl äck inom ämnena
folkloristik och etnologi. En annan orsak till
frånvaron av intresse för begreppslig analys av
familj kan vara att det inte har samma analy-
tiska potential som till exempel klass, kön eller
kultur.
En viss förändring gällande problematise-
ring av familjebegreppet kan trots allt anas och
tar sin början i boken Familj och kön (1999). I
Staffan Beijars avhandling pro gradu i etnologi
undersöks konstruktionen av familj utgående
från julfi rande (Beijar 2007; se även hans arti-
kel i denna tidskrift). I antologin Familjekoor-
dinater (2006) utgiven av etnologerna vid Åbo
Akademi utgås från familj som undersöknings-
enhet men begreppet problematiseras inte spe-
ciellt. Pauliina Latvala för fram familjehistoria
som en del av folkloristiken och menar med det
ett muntligt berättande inom familjen och släk-
ten. Hon kommer in på frågor om vem som får
berätta släkten/familjens historia och vad som
tystas ner. Intresset för familjens/släktens his-
toria blir här central. Däremot går hon inte in
på frågor om hur familjen som begrepp förstås
(Latvala 1998: 1f). Emellertid har man inom
familjesociologin studerat familjen begrepps-
ligt på ett problematiserande sätt (se t.ex. Git-
tins 1985, Pulma, 1991, Giddens 1995, Beck-
Gernsheim 1995, Bäck-Wiklund & Bergsten
1997, Jamiesson 1998, Magnusson 2006).
En frågelista blir till
Materialet som analyseras i denna artikel be-
står av frågelistsvar. Frågelistan som material-
kategori ger inte enbart kunskap om kulturella
fenomen eller berättarens personliga erfaren-
heter utan kan också ses som personliga ställ-
ningstaganden av samhällspolitisk art, ett slags
kommentarer på det samhälle där berättelserna
tillkommit (Nylund Skog 2005: 149ff). Min
analys är starkt avhängig av de frågeställ-
ningar som var aktuella i frågelistan – i detta
fall familjen i ett förändringsperspektiv. Den
utvecklades i samband med en kurs6 ledd av
undertecknad kallad Berättande och familj.
Frågelistan som metod i folkloristik vid Åbo
Akademi hösten 2004. Frågelistan skapades
under kursens gång som ett resultat av de dis-
kussioner om familj som fördes. Kursdeltagar-
na kunde således påverka de frågor som togs
upp. Kursen avslutades med ett seminarium
där studenterna presenterade analyser på några
av frågelistsvaren ur ett berättelseperspektiv.
Den pedagogiska idén med att engagera stu-
denterna i arbetet med frågelistorna kändes
lyckat.
I frågelistan behandlades fem teman. Det
första temat gavs rubriken ”Min familj och
jag” med målet att nå subjektiva upplevelser
av familjen, också alternativa familjeformer. I
det andra fokuserade vi på olika typer av par-
förhållanden, allt från att vara singel till nyfa-
miljer. Det tredje temat handlade om barn och
barnfrihet. Under rubriken ”Min släkt och jag”
önskade vi få svar om centrala händelser och
aktörer i familjen/släkten inklusive släktforsk-
ning och släktforskningens betydelse. Det
sista temat var gemenskap inom familjen, de
sätt som en familj manifesterar en gemensam
identitet.
Efter att frågorna i listan utformades sän-
26 Lena Marander-Eklund
des den ut till sagesmannanätet i slutet av
oktober 2004. I sagesmannanätet fi nns 250
namn på personer i Svenskfi nland som brukar
svara på listorna, men eftersom nätet används
så pass sällan7 var det en hel del kuvert som
kom i retur med felaktig adress. Ungefär 200
brev torde ha nått adressaten. Svaren började
inströmma och i januari 2005 hade 47 svar in-
kommit. Svarsprocenten var ganska låg, under
25 % vilket är lägre än det brukar. Ett problem
med frågelistorna är att det oftast är äldre per-
soner som svarar på dem eftersom de har tid
och ofta är intresserade av att dokumentera
traditionen och livet ”förr” (Hagström & Ma-
rander-Eklund 2005: 18f). För att nå en balans
gällande sagesmännens ålder uppmanade vi
våra studenter svara på frågelistan. På så sätt
tillkom ytterligare 9 svar. Totalt gav frågelistan
56 svar. Av svararna är 19 födda på 20-talet,
14 på 30-talet, 7 på 40-talet, 2 på 50-talet, 3 på
60-talet, ingen på 70-talet och 10 på 80-talet.
De fl esta är således äldre8 personer, färre är i
yrkesverksam ålder och de unga, studenterna
är relativt få.
Även könsfördelningen bland sagesmännen
brukar vara skev och så är fallet även i detta
fall. Materialet består av 38 svar från kvinnor
och 18 av män. Att de fl esta som svarar på frå-
gelistor är kvinnor är något som Dorothy She-
ridan förklarar genom att kvinnor är vana vid
att hålla kontakt med familj och vänner, skriva
dagbok och är på så sätt talangfulla att skriva
om sitt liv (Sheridan 2003: 52). Däremot re-
presenteras hela Svenskfi nland relativt jämt i
svaren. Också olika yrkesgrupper fi nns repre-
senterade bland svararna med en viss övervikt
på urban medelklass. Materialet är således re-
lativt litet samt skevt både gällande ålder och
gällande kön. Men eftersom jag inte är ute
efter att förklara hur familjen defi nieras idag
utan snarare att nå en förståelse för hur sages-
männen med utgångspunkt i sina erfarenheter
förhåller sig till familjen som levd erfarenhet
och till diskurser om familj anser jag att mate-
rialet lämpar sig för uppgiften. Frågelistan har
accederingsnumret9 IF 2004/6:1-56.
Allmänt taget kan sägas att sagesmännen,
som är relativt vana vid att svara på denna typ
av frågeformulär, ansåg frågelistan vara svår
att svara på. Eftersom den fokuserade på för-
ändringar i familjeformer uppfattade speciellt
de äldre sagesmännen att de inte riktigt kunde
relatera sig till frågorna. Frågorna om parför-
hållanden, barnfrihet och att vara singel upp-
fattades av de äldre (födda på 20- och 30-talet)
som frågor som inte angick dem. Trots ett långt
äktenskap såg de det inte som ett parförhål-
lande – vokabulären var främmande för dem.
Äktenskapet, inklusive barn, såg de som något
som hör till ett vuxet liv och därför gav frågor-
na om barnfrihet och om att vara singel upphov
till vissa frågetecken hos dem. Att familjen är
föränderlig kom ändå fram när de äldre sages-
männens skrev om sina barns skilsmässor. De
medelålders (födda på 40-, 50, och 60-talet)
och yngre (födda på 80-talet) sagesmännen
tilltalades mera av frågorna i frågelistan och
återgav ofta ingående berättelser om relatio-
nerna i sin familj, både positiva och negativa
framställningar. En annan allmän refl ektion är
att de yngre svararna i högre grad än de äldre
problematiserade sin position i sin familj och
alldeles tydligt ansåg att det är viktigt att göra
så. De är också i sin akademiska utbildning
tränade att refl ektera. De äldre sagesmännen
såg familjen som ett ”naturligt” sätt att leva,
som en given utgångspunkt för ett vuxet liv där
man träffar sin tillblivande, gifter sig och får
barn. Skilsmässa framställs som en omöjlighet
av dessa personer.
Familjen i forskningen
Om familjen som begrepp i etnologiskt och
folkloristiskt sammanhang har förbigåtts med
tystnad har familjesociologerna och familjehis-
torikerna undersökt den föränderliga familjen
desto mer. Att familjen inte är en entydig och
oproblematisk enhet varken i forskningen eller
som en social praktik framkommer i boktitlar
såsom Den problematiska familjen (red. Panu
Pulma 1991), Den utsatta familjen (red. Hans
Norman 1983) och Perhe murroksessa [Famil-
27
Familjen och jag - familjen i förändring
jen i en brytningstid] (red. Hannele Forsberg &
Ritva Nätkin 2003).
Utgångspunkten för dessa studier har varit
tanken om att familjen håller på att upplösas
i och med att skilsmässorna blir vanligare och
nya familjeformer uppträder. Debatten kring
upplösningen av familjen har enligt Harriet
Strandell varit mycket värdeladdad och hon
frågar sig vad det är som egentligen försva-
ras – bilden av familjen eller familjens sociala
verklighet (Strandell 1991: 83f). Många fors-
kare visar likväl att familjen inte har upplösts
utan snarare anpassats och utvecklats till att
bli en mera funktionell och demokratisk typ
av familj, en multifunktionell familj (Roman
2004: 22ff; Giddens 2007: 222). Andra fors-
kare påstår att familjen inte urholkas eftersom
den traditionella och stabila familjen aldrig
funnits på grund av människor tidigare hade
kortare livslängd (Gittins 1985:9f; Giddens
2007: 197). Dödsfall ledde till att barn blev
föräldralösa, män och kvinnor blev änklingar/
änkor och omgiften resulterade i ombildade
familjer (Gittins 1985: 9). Detta ledde ofta till
att barn fi ck en styvförälder och är något som
syns i folkdiktningen, i sagor om den elaka
styvmodern (Hertzberg Johnsen 1982: 101ff).
Det som vi idag kallar nyfamiljer eller ombil-
dade familjer är således ingenting nytt. Den
stabila, oföränderliga familjen är alltså snarare
en föreställning som vi matar i en önskan om
ett gyllene förfl utet. Uppfattningen om att fa-
miljen var bättre förr är heller ingen ny före-
ställningen enligt John R. Gillis. Idealbilder
om familjen10 stod att fi nna i samfund, religion
och familjemedlemmar man såg upp till (Gillis
1996: 3ff).
Diana Gittins visar att den utvidgade fa-
miljen före industrialiseringen, bestående av
medlemmar från fl era generationer, också är
en falsk föreställning. Familjerna var oftast
ganska små men bestod också av icke-gifta
släktingar. De ogifta kunde också leva för sig
själva. Det fanns alltså en mängd olika typer av
familjer11 under det gamla bondesamhällets tid
(Gittins 1985: 6f; jfr Gaunt 1991: 38). Dagens
föreställning om kärnfamiljen går tillbaka på
framväxten av den borgerliga kulturen under
Familjeporträtt, 1950-tal. Etnologiska arkivet vid Åbo Akademi. KIVÅ 52034.
28 Lena Marander-Eklund
1800-talets början12 (Löfgren 1972: 271). Fa-
miljen som idé växte fram som ett led i moder-
niseringsprocessen (Nätkin 2003: 16ff). Före
det uppfattades familjen närmast en produk-
tions- och reproduktionsenhet (Gaunt 1991:
35f).
Vid 1900-talets början hade en borgerlig fa-
miljekultur13 formats som en egen liten värld
med idéer om den goda familjefadern, den hel-
gonlika moder och det perfekta barnet (Gillis
1996: 66ff). Den ideala familjen, så som den
framstod på 50-talet, innebar en komplemen-
tär arbetsfördelning som gick ut på att kvin-
nan hade en expressiv, emotionell roll medan
mannen har en instrumentell, försörjande roll.
Det här innebar att fadern var ensam familje-
försörjare och modern hemma med barnen, en
arbetsfördelning med syfte att säkerställa fa-
miljens sammanhållning (Giddens 2007: 376).
Kvinnan upplevde sig ofta fångad i rollen och
i vissa fall fl orerade dubbelmoralen. Dessutom
hade föräldrarna obegränsad makt över bar-
nen (Giddens 2007: 197). Idealet har således
sin skuggsida med förtryckande drag som inte
passar in i dagens värld.
Harriet Strandell anser att vi stirrat oss
blinda på familjestruktur och inte tänkt på
familjens ändrade symboliska och mentala
betydelser. I dagens läge kan vi inte sätta lik-
hetstecken mellan familj och hushåll, efter-
som det säger väldigt lite om familjens sociala
verklighet. Kärnfamiljen har uppfattats som
det ”goda livet” och utgåenden från ett sådant
synsätt är skilsmässor patologier (Strandell
1991: 84f). Ett funktionalistiskt sätt att se på
familjen innebär att en ”naturlig” arbetsfördel-
ning mellan män och kvinnor legitimeras. Den
feministiska kritiken av kärnfamiljen går ut på
att påvisa ojämlika maktrelationer i hemmet
gällande arbetsfördelning, maktfördelning och
omvårdnad (Giddens 2007: 217). Kritiken bi-
drar också till att visa att familjen är en samhäl-
lelig konstruktion och att familjen inte ska ses
som ett sätt att legitimera patriarkal fadersauk-
toritet samt cementera kvinnans underordning
(Strandell 1991: 88). Det fi nns ingen entydig
uppfattning om vad familj är, enligt Strandell.
Hon menar att vi inte borde se familjen som
analytisk kategori utan i stället refl ektera över
den mångfald av betydelser som människor
ger begreppet (Strandell 1991: 83).
Hannele Forsberg och Ritva Nätkin anser
att familjebegreppet har många belastningar
eftersom den lätt uppfattas som något statiskt
och privat, som en heterosexuell kärnfamilj.
De vill istället framhålla personliga förhål-
landen och intimiteten i dem än äktenskap och
blodsband (Forsberg & Nätkin 2003: 7ff; jfr
Jamieson 1998). Ett sätt att studera familj, som
familjesociologerna använt sig av, är att bryta
ner begreppet i könsförhållanden, generations-
förhållanden, släktskap och boende. Ett annat
sätt är att studera den utgående från arbete,
makt, pengar och kärlek (Forsberg & Nätkin
2003: 7ff).
Att familjen som institution har fått utstå
kritik innebär likväl inte att familjen inte skulle
vara viktig för dagens människa. Snarare har
målet varit att nå en mera mångfacetterad bild
av familjen, och att förändring gällande famil-
jen på ett samhälleligt plan inte ska ses som
något negativt (Forsberg & Nätkin 2003). Fa-
milj betyder helt enkelt olika saker för olika
individer (Roman 2004: 139). Elisabeth Beck-
Gernsheim anser att i stället för att se svart-vitt
på familjen – familjen i ett försvinnande eller
i ett fortbestående – ska den studeras i dess
gråzoner. Hon menar att valbara relationer har
gett upphov till en ny post-familistisk familj.
Familjen har blivit ett gör-det-själv-projekt
och innebär en balansakt som innebär dagliga
beslut (Beck-Gernsheim 1999: 53ff).
I studier om familj har äktenskapet över-
betonats på bekostnad av generationsaspekten
(Strandell 1991: 94ff). Mycket av den famil-
jesociologi som har gjorts behandlar olika
aspekter på föräldraskap (te.x. Bäck-Wiklund
& Bergsten 1997, Plantin 2001) och relationer
mellan makar (Giddens 1995, Beck & Beck-
Gernsheim 1995, Bauman 2003). Anthony
Giddens för fram vissa användbara begrepp i
sammanhanget; sådana är plastisk sexualitet,
29
Familjen och jag - familjen i förändring
en sexualitet som är frikopplad från reproduk-
tion samt sammanfl ödande kärlek eller rena
relationer. Den sammanfl ödande kärleken är
aktiv och går ut på att man öppnar sig inför en
annan människa och känner tillit samt leder till
att människan söker en unik relation framom
en speciell person, den ”rätta”. Den rena rela-
tionen innebär att människan stannar kvar i en
relation för att hon vill det och gör det så länge
hon känner att de får en belöning av den (Gid-
dens 1995: 58). Som motpol till detta synsätt är
den romantiska kärleken, en tanke om en evigt
varande kärlek och en relation som man håller
fast vid oberoende relationens kvalitet. Den ro-
mantiska kärleken innebär få skilsmässor med-
an rena relationen innebär många skilsmässor
(Giddens 1995: 60f). Eftersom traditioner och
värderingar inte längre är giltiga leder det till
en bräcklighet vad gäller relationer. Samtidigt
som skilsmässorna ökar anser Beck och Beck-
Gernsheim att människor i dagens samhälle
hungrar efter kärlek och att kärleken blivit en
motpol till ständiga förändringar. Äktenska-
pet har en fortfarande en stark attraktionskraft
som syns i antalet äktenskap som ingås efter
skilsmässa (Beck och Beck-Gernsheim 1995:
44ff).
Hur kan då familjen studeras? En lärdom av
genomgången av familjesociologisk litteratur
är att familjen inte ska ses som något statiskt
och monolitiskt. Att studera familjen i föränd-
ring är då en möjlighet och det var också ut-
gångspunkten när frågelistan sammanställdes.
En annan lärdom är att familjen kan studeras
utgående från individens eget förhållnings-
sätt, att se vilka betydelser som människor ger
begreppet. Eftersom jag studerar ett frågelist-
material, där detta material utgör grunden för
analysen blir ett individorienterat sätt ända-
målsenligt. Dessutom kommer jag att betona
skillnaden mellan familjen som levd erfaren-
het och den diskursiva familjen men samtidigt
visa på att de relateras till varandra. Eftersom
mitt material består av svar av såväl äldre och
yngre sagesmän blir det också möjligt att stu-
dera förändringsperspektivet i synen på familj
ur ett generationsperspektiv, att se om det fi nns
en skillnad i synen på familj i de olika ålders-
grupperna. Intressant blir också om materialet
tillåter en läsning med fokus på romantisk kär-
lek och rena relationer. Trots att familjesocio-
logerna påpekar att familj ska studeras utgå-
ende från de betydelser individer ger den har
de ofta ändå en tanke om styrande, kollektiva
strukturer som utgångspunkt (Moe 2007: 11).
Som folklorist blir den empiriska närheten där
sagesmännens berättande om familjen som
levd erfarenhet ställs i relation till den diskur-
siva familjen med fokus på den levda erfaren-
heten central.
Familjen i frågelistmaterialet
Materialet består som redan tidigare nämnts av
frågelistsvar skrivna av äldre och medelålders
personer samt unga studenter födda på 80-talet.
I min analys14 koncentrerar jag mig på frågor
om personliga uppfattningar om vad en familj
är, familjens betydelse och relationerna inom
den, om synen på parförhållandet och barnens
betydelse Hur berättar då sagesmännen om hur
de upplever sin familj? Återfi nns här familjen
både som ett diskursivt tankeredskap och som
levd erfarenhet och fi nns det generationsskill-
nader och skillnader gällande kön i hur detta
upplevs? En central fråga är också om de so-
ciologiska teorierna om familj hjälper mig att
studera familj på ett ändamålsenligt sätt.
Familjen – en inre kärna eller klaustrofobisk
grupp
I svaren presenteras upplevelsen av den egna
familjen dels som något mycket positivt, som
en harmonisk inre kärna, dels som något min-
dre positivt, som en klaustrofobisk grupp. Här
framgår, speciellt i de äldre sagesmännens svar
(födda på 20- och 30-talet), att familj för dem
innebär den traditionella kärnfamiljen, det vill
säga mamma, pappa och barn. Det här uttrycks
i vissa fall som ”Vi är en kärnfamilj” (36). Här
sammanfaller familjen som levd erfarenhet
och som diskurs i såväl de äldre männens som
de äldre kvinnornas svar. Kärnfamiljen tas av
30 Lena Marander-Eklund
frågelistsvararna som något givet. Det här är
också något som familjesociologer påpekar att
människor ofta gör (Forsberg & Nätkin 2003:
7f). I många fall omfattas inte enbart barnen
utan också deras män, hustrur och sambor i
den (41, 45). I vissa fall påpekas att familjen
består av man och hustru samt utfl ugna barn
(40). Att barnen är ”utfl ugna” kan ses som att
familjen uppfattas som en plats, ett tryggt bo
varifrån barnen, väl de fått ta del av kärlek och
omsorg, fl yger ut i stora världen. I vissa fall
omtalas husdjur som medlemmar i familjen:
”En familj ska nog bestå av far o mor + barn
och en katt” (28). Andra anser att husdjur inte
hör till familjen (40). En person uppfattas inte
kunna vara en familj (40), så utgående från de
äldre svararna. En man född i slutet av 20-talet
förklarar vikten av barn i en familj för att en
familj ska kunna räknas som en ”riktig” familj:
”För att en familj ska vara familj bör det nog
fi nnas barn i huset, gärna mer än ett barn...”(28)
eftersom syskon enligt honom är viktiga.
De äldre sagesmännen för fram en relativt
enhetlig bild av familjen, en heterosexuell fa-
milj både i diskursiv mening och som levd er-
farenhet. Heteronormativitet är ingenting som
ifrågasätts utan ses som en givet och naturligt,
något som också forskare påpekat (se t.ex.
Ambjörnsson 2006: 51f). En kvinna omtalar
sin familj som ”klanen” (32) och för fram den
goda sammanhållning som fi nns i den. Famil-
jen framställs som en inre, harmonisk kärna.
Familjen ses som en ”trivselfaktor” (11). En-
dast i ett av svaren för en äldre, ensamstående
man en negativ syn på familjen, där den negati-
va uppfattningen snarare är omgivningens syn
än hans egen. Han anser att en enpersonsfamilj
inte tas på allvar utom då det gäller att betala
skatt (42). Han upplever att en familj kan bestå
av en person.
De svarare som är medelålders (födda på
40-, 50 och 60-talen) presenterar en mera för-
änderlig syn på familj. En kvinna född i början
på 50-talet ställer sig själv i centrum när hon
refl ekterar över familj. Hon skriver:
Centrum i familjen bildar jag själv. Till min
familj räknar jag även min bror (dock ej hans fru
och barn) och min man, som jag lever separerad
Familjejul med tre generationer, 2008. I privat ägo.
31
Familjen och jag - familjen i förändring
från sedan snart tre år. Till periferin räknar jag
mina fastrar, mostrar, morbröder och farbröder.
Som barn och ung ansåg jag väl att en familj
bestod av föräldrar och barn. Numera anser jag
att de personer som lever tillsammans bildar en
familj, oberoende av kön eller samlevnadsform
samt oberoende av om de bor hela tiden tillsam-
mans eller inte, om de har (gemensamma) barn
eller inte (10).
Här framkommer hur hon under sin lev-
nadstid ändrat inställning till vad en familj är
från att ha uppfattat kärnfamiljen som det som
defi nierar familj, till att med familj förstå per-
soner som har emotionella band till varandra
och som inte behöver ha barn eller bo tillsam-
mans. Den senare förståelsen av familj som
hon presenterar är också den som hon har levd
erfarenhet av. I denna åldergrupp framkommer
också personer som lever i utvidgade familjer.
En kvinna som har en styvdotter skriver så här:
”För tillfället ingår i min kärnfamilj bara min
man och min styvdotter” (17). Sagesmannen
påpekar att det att ha en nyfamilj inte är helt
oproblematiskt, att dottern inledningsvis tes-
tade henne men att de med åren utvecklat en
god kontakt. Hon påpekar också att hon aldrig
velat eller försökt vara en mor åt fl ickan men
att de på senare år mera varit som goda vänin-
nor. En kärnfamilj behöver således inte enbart
bestå av biologiska band. Olika familjeformer
förekommer bland svararna såsom särbo (26),
sambo (34) singel (1), änkestånd (31). Också
adoption omtalas i materialet av en kvinnlig
sagesman född i början av 60-talet:
Vi skulle antagligen ha kunnat få fl era biolo-
giska barn, men tyckte inte att det var viktigt. Vi
ville hellre ha en färggrann internationell familj.
Våra barn är från USA, Vietnam och Thailand
(6).
Här påpekas att betydelsen av biologiska
barn inte är så stor utan mångfalden i famil-
jen ses som önskvärd. Forskning om ofrivillig
barnlöshet visar att biologiska barn är centrala
för många (svenska) par, speciellt för männen
som en bekräftelse på deras manlighet (Lundin
1999: 150ff). Å andra sidan är uttalandet gi-
vet av en person som inte är ofrivilligt barnlös.
Samma skribent uppger sin syn på familjen:
Jag anser att en familj är de som bor under sam-
ma tak. Det behöver inte vara en kärnfamilj som
vår. En person är kanske inte en familj i mina
ögon, men redan två personer är nog det. En
mamma och ett barn är en familj, en morfar och
ett barnbarn, en pappa och två barn. Två vuxna
är också en familj (6).
Citatet visar att kärnfamiljen för henne är en
social verklighet men att det fi nns en öppenhet
i användningen av begreppet familj; kärnfamil-
jen behöver inte vara den enda familjeformen.
Det är alltså skillnad mellan familjen som levd
erfarenhet, den egna familjen man lever med,
och den diskursiva familjen – familjen som
ideal och som omgivningen ”brukar” leva.
Bland de medelålders sagesmännen återfi nns
också en relativt traditionellt syn på familj be-
stående av mamma, pappa och barn:
Jag uppfattar familjen som den verkliga kärnfa-
miljen, d.v.s. jag sätter helst likhetstecken mel-
lan familj och hem. Det betyder att min familj
just nu bara består av min hustru och mig själv.
Givetvis hör våra två barn även till familjen,
men eftersom de redan är vuxna och fl yttat ihop
med sina sambor, räknar de sig knappast som
familjemedlemmar. /.../ Däremot räknar jag inte
in min syster eller svägerska i familjen, inte hel-
ler min svärfar. (7)
En sagesman som hellre vill använda be-
greppet gemenskap eller hem framom familj
uppfattar en kärnfamilj som något klaustro-
fobiskt. ”Kärnfamiljen får mig att tänka på en
klaustrofobisk grupp människor som köper
/.../[och som] kör barnen till fritidsaktiviteter
och stupar i säng i olika tider” (26). Hon ser
på kärnfamiljen som en konsumerande grupp
som köper varor för att imponera på grannar
och att detta leder till att gemenskapen, som
enligt henne borde vara det mest centrala, lider
(jfr Johansson 1996: 287ff).
I de yngre sagesmännens svar framkom-
mer att de uppfattar sin barndomsfamilj som
sin familj. I vissa fall är det mamma, pappa
och syskon som räknas (50), i andra fall räk-
nas sambon in om en sådan fi nns (48). Att
man sammanbor med sin pojkvän innebär inte
automatiskt att det upplevs och känns som en
familj (55). En familj är också något mer en de
32 Lena Marander-Eklund
som bor under samma tak (48). Familj blir här
något mer än en delad bostad och en roman-
tisk relation. I svaren framkommer, precis som
ovan gällande de medelålders informanterna,
att deras refl ektioner över familj inte behöver
sammanfalla med den vardag som de lever i.
Det fi nns en skillnad mellan tanken om familj
och familjen som levd erfarenhet.
En ung kvinna anser att hon själv eller hon
och hennes pojkvän bildar en familj men att de
i deras föräldrars ögon inte ses som en familj
(33). Här sammanfaller inte självsynen med
hur andra människor uppfattar dem. En ung
kvinna (född i början av 80-talet) som anger
att hennes familj består av henne själv, hennes
syskon, föräldrar och en katt funderar på fa-
miljebegreppet så här:
Begreppet familj är väldigt svårdefi nierbart
eftersom det fi nns så många olika slag av
familjer. En familj kan bestå av allt från ett par
till ett tiotal personer som alla utgör en familj.
I vissa förhållanden kan mor- och farföräldrar
räknas med i familjen. I somliga familjer fi nns
det bara en förälder medan det i andra kan fi n-
nas fl era. Familjer utformas beroende på vilket
förhållande människorna har till varandra (49).
På ett diskursivt, tankemässigt plan kan fa-
miljen således te sig varierande medan familj
som levd erfarenhet består av kärnfamiljen
med undantaget att hon inte längre bor under
samma tak som de övriga i familjen. Familj
är inte samma som hushåll. De yngre sages-
männen framhåller också de problem, gräl och
tystnader, som familjelivet för med sig.
Ur materialet framkommer att de äldre per-
sonernas, både männens och kvinnornas, syn
på den diskursiva familjen och familjen som
levd erfarenhet sammanfaller. De lever i en
kärnfamilj och ser det också som det sätt en
familj ”ska” leva på. De medelålders och yngre
personernas syn på familj som levd erfarenhet
och som diskurs sammanfaller inte alltid. De
kan leva i en kärnfamilj medan de inte ser det
som ett ideal eller som det enda sätt en familj
kan fungera. En kärnfamilj behöver enligt
dem, både som ideal och praktik, inte innebära
biologiska band. Familjesociologernas uppma-
ning att studera hur familj utgående från indi-
videns eget förhållningssätt låter sig göras på
ett material som mitt. Klart är också att familj
inte är något enhetligt och givet utan kan upp-
fattas och upplevas på olika sätt.
Familjen som en trygg oas eller källa till gräl
och tystnader
I svaren framkommer också motiveringar för
vad familjen betyder för sagesmännen. Många
framhåller att familjen är mycket viktig för
dem men i materialet förekommer också syn-
nerligen kritiska röster mot den egna familjen.
Barn och släktets fortbestånd ses som centrala
när man talar om familjens betydelse och kom-
mer att behandlas under en separat rubrik.
Bland de äldre sagesmännen ges oftast en
positiv bild av familjen. Bland de manliga sa-
gesmännen framställs familjen som något att
leva med och leva för (4). En annan skriver att
familjen gett honom ett meningsfullt liv. Detta
meningsfulla liv innebär barn i hans fall och
han berättar stolt om hur han besöker julbönen
tillsammans med sina tre söner: ”Vi var inte
litet stolta då vi kunde gå fyra karlar i rad i kyr-
kogången vid julbönen!”(46). Trots att detta
uttalande är kort anser jag det vara fyllt av be-
tydelser. Att fyra män i rad visar upp sig i sam-
band med julbönen kan ses som en bekräftelse
av heteronormativiteten, att framställa det he-
terosexuella livet som naturligt och normativt
(Ambjörnsson 2006: 51f). I det här fallet inne-
bär det heterosexuella livet äktenskap med en
partner av motsatt kön och reproduktion. Det
här kommer också fram i mannens beskrivning
av hur han träffade sin hustru och hur familjen
utökades med tre söner med tre års intervall.
Att den uppvisade stoltheten över att ha fl era
söner sker just i samband med julbönen tyder
enligt mig att pappan knyter an till sina vuxna
barn, visar att de håller fast vid traditioner och
att deras barn minsann besöker dem på julen.
Uttalandet kan också ses performativt15, som
ett uttryck för att upprätthålla föräldraskap,
manlighet och heterosexualitet som de visar
upp inför de andra i kyrkan. En negativ fram-
33
Familjen och jag - familjen i förändring
ställning av familj ges av en ensamstående,
äldre man. Han berättar med bitterhet hur han
lurats till att försörja sin utvecklingsstörda bror
utan ersättning och utan tillgång till hans pen-
sion (42). De här är exempel på familjen som
kan ses som berättelser om det ljuva livet res-
pektive det bittra livet (Öberg 1999: 57).
Även de äldre, kvinnliga skribenterna fram-
håller familjens betydelse. En kvinna född i
början av 20-talet uppger att: ”Familjen är det
viktigaste i livet /.../ Familjen är a-o i samhäl-
let. Utan familj är man som skepp utan styre”
(9). Här anges familjens betydelse genom
skeppet som en metafor som kan styras åt rätt
håll (familj fi nns) och som kan driva fritt (utan
familj). Metaforen är ett kraftigt utryck för fa-
miljen som samhällets grundpelare, som ett sätt
att vidmakthålla social ordning samt skydda
individen och privatlivet (Giddens 2007: 216;
Strandell 1991: 87). Andra ger familjen en
mera känslomässig betydelse, att familjen är
central i en känslolös och materialistisk värld
(24). Här ses familjen som en källa för tröst
och har på så sätt en känslofunktion (Strandell
1991: 84).
I vissa svar framkommer att gräl inte före-
kommer i familjen eftersom det inte fi nns något
att gräla om (36). Men allas dröm om en lyck-
lig kärnfamilj besannas inte. En kvinna (född
i mitten av 30-talet) berättar om hur drömmen
sprack efter dryga 10 år av äktenskap på grund
av mannens alkoholism och aggressivitet.
Hon skriver: ”han blev aggressiv och våldsam
vilket jag inte kunde tolerera. Det blev skils-
mässa” (34). Det ledde alltså till skilsmässa
och mynnade ut i att kvinnan var utan jobb,
utan utbildning och utan bostad. Kvinnan blev
alltså utsatt för systematiskt våld i sitt hem, i
hemmets lugna vrå (Roman 2004: 100f).
Bland de sagesmän som är medelålders
framhålls familjen som mera föränderlig och
det innebär också att dess betydelse är mera
mångskiftande. Här återfi nns uttryck för sam-
varo och harmoni. Ett sådant är följande (kvin-
na född i mitten av 60-talet):
Våra relationer är bra inom familjen. Vi trivs
med att bara sitta tillsammans i soffan och vi
gör mycket vardagligt tillsammans /.../ Jag har
en sådan familj som jag vill ha och avundas in-
gen annan familj. Min familj är det viktigaste
för mig – här känner jag mig trygg och här be-
höver jag inte prestera för att vara omtyckt. /.../
Jag tycker att många fl er i vårt samhälle borde
kunna se värdet i att ha en egen familj (25).
Citatet uttrycker stor harmoni men samtidigt
skriver hon om hur irriterad hon är över att hon
jobbar hårt för familjen, och kallar sig för en
”evighetsmaskin” medan de andra i familjen
kan ta det lugnt. Eva Magnusson har studerat
hemarbetsfördelning i nordiska barnfamiljer
och kommit fram till att familjer med ojämn
arbetsfördelning uppfattar föreställningar om
män och kvinnor och deras respektive upp-
gifter som givna. Enligt dessa föreställningar
är kvinnor mera hemorienterade än män och
männens hemarbetsinsatser beror på vad deras
yrkesarbete och fritidsaktiviteter kräver. Sam-
tidigt kan kvinnor, som upplever sig vara en
servicemaskin för familjen, driva ett jämställd-
hetsprojekt för att på så sätt få en förändring
till stånd (Magnusson 2006: 59-185). Trots
obalans i arbetsfördelningen i hemmet uppfat-
tar kvinnan i citatet ovan familjen som en källa
för trygghet och rekreation. Christine Roman
ifrågasätter tanken på familjen som en oas ef-
tersom hon anser att familjen fungerar som en
plats för rekreation för män på kvinnors be-
kostnad, något som kvinnan ovan ger uttryck
för (Roman 2004: 47). En annan kvinna (född i
början av 60-talet) framställer hur hon defi nie-
rar sig genom familjen, att den ger henne hen-
Mamma läser högt, 1980-tal. I privat ägo
34 Lena Marander-Eklund
nes identitet framom identifi kation via sitt arbe-
te (6). En kvinna skriver att familjen är hennes
”ALLT (nästan) i alla fall meningen med mitt
liv” (45). Även männen i denna ålderskategori
för fram tankar om familjen som en oas: ”Den
[familjen] ger trygghet och sammanhållning”
(7) och menar att familjens betydelse är större
idag än tidigare då risk för utslagning och ut-
brändhet existerar: ”Då är familjen den fasta
punkt, som kan ge styrka och förståelse, när
allting annat sviker” (7). Sammanhållningen i
familjen upprätthålls genom gemensamma ak-
tiviteter och genom gemensamma middagar:
”Middagen blev ett tillfälle då alla satt samlade
och pratade om dagens händelser” (15). Både
samvarons, matens och samtalets betydelse
blir i detta sammanhang stor. Att inte tala om
problem (38) eller att undvika gräl med redan
vuxna barn (45) framgår också. Detta kan ses
som ett utryck för konfl iktundvikande, som ett
sätt att upprätthålla tanken om familjen som en
oas.
Att familjen är viktig betyder ändå inte
att den alltid innebär harmoni och enhet. En
kvinna född i början på 50-talet menar att hon
har svårt att identifi era sig med ”det traditio-
nella familjetänkandet” eftersom hon anser att
”det skapar barriärer och leder till isolation”
(10). Hon ser heller inte äktenskapet som den
bästa grunden för ett familjeliv utan menar att
ett särboförhållande är att föredra. När det gäl-
ler familjegräl och tystnader framgår att vissa
sagesmän upplever att deras barndomshem var
oharmoniskt medan deras egen familj är har-
monisk. En kvinna (född i mitten på 40-talet)
skriver att hennes barndomshem kan liknas vid
en tavla av Dali medan hennes nuvarande fa-
miljeliv kan ses som en akvarell av Carl Lars-
son (21). Här framställs barndomsfamiljen
som bisarr och surrealistisk medan den nuva-
rande familjen presenteras som en nostalgisk
idyll. Det här kan ha att göra med att det krävs
distans till familjelivet innan man ser kritiskt
på den. Grälar gör man snarare med släkten
än med den närmaste familjen. Samma kvinna
som ovan skriver med viss bitterhet att hon
upplever att hennes barndomsfamilj inte res-
pekterar hennes familj utan dominerar den, det
vill säga utövar makt över den.
De yngsta sagesmännen uppfattar familjen
som levd erfarenhet som mindre idylliskt. Den
enda manliga skribenten för fram att familjen
är viktig för honom (51) medan ett fl ertal av de
kvinnliga för fram familjekonfl ikter. En kvin-
na skriver om långa gräl och tystnader mellan
de vuxna i familjen (50). En kvinna omtalar
syskongräl och föräldrar som föraktar varan-
dra samt menar att familjen snarare är jobbig
än viktig eftersom det fi nns så ”många måsten
och ska” i den. Hon menar också att ett med-
elsvensson-liv verkar tragiskt (33). De unga
skriver om infl ammerade relationer till för-
äldrar, och om tabubelagda samtalsämnen, om
svårigheter att tala med dem om annat än väder
och vind. En kvinna skriver att familjen inte är
speciellt viktig för henne och att hon lärt sig
”bygga min tillvaro på andra byggstenar” (53)
och menar att hon knappast vill ha en familj i
framtiden. Relationen till sin mamma beskri-
ver hon som ”någonting explosivt som ligger
och bubblar djupt nere på bottnen av ett kärr”
(53). Även positiva utsagor om familj fi nns i
denna ålderskategori, såsom: ”Min familj är
helt bra som den är” (54).
De fl esta medelålders och yngre frågelist-
svararna refl ekterar över vad familj innebär för
dem och i många fall kommer de fram till att
de har ett ambivalent förhållande till sin barn-
domsfamilj. Man kan fråga sig om unga idag
har det svårare i sina egna liv och i förhållandet
till sin föräldrageneration än man hade tidigare
eller är det fråga om att de äldre har ett annat
perspektiv på livet, att de blivit mera ödmjuka
och försonliga med åren eller att de är inställda
på att familj ”ska” framställas positivt. Man
kan också fråga sig om det är ett uttryck för
postmoderna tankegångar av avtraditionalise-
ring och ökade valmöjligheter samt ett större
behov av att refl extera över sitt liv (Johansson
1996: 289). Kritik av världen kan, enligt Lena
Martinsson, vara ett sätt att förstå den och ock-
så ett sätt att göra motstånd till pågående mo-
35
Familjen och jag - familjen i förändring
dernisering (Martinsson 1997: 38). I fråga om
förståelsen av unga och ungas relation till sina
föräldrar ger familjesociologerna föga hjälp
eftersom de i så hög grad fokuserat på föräld-
raskap ur de vuxnas synvinkel samt relationer
mellan makar och ojämlikheten i den.
Familjen uppfattas som viktig av de fl esta
personerna i mitt material och visar att famil-
jen som institution inte mist sin betydelse. De
äldsta sagesmännen för fram en synnerligen
positiv bild av familjen, som ett sätt att nå me-
ning i sitt liv och som en grundpelare i sam-
hället. En del ser den som en trygg oas medan
andra, speciellt de yngre sagesmännen, upp-
fattar den som en källa till gräl och tystnader.
Relationerna inom familjen är alla gånger inte
ideala. En orsak till gräl inom familjen är en
obalans i arbetsfördelningen i hemmet. Det här
framkommer att familjen, precis som familje-
sociologerna påpekar, inte är enhetlig och att
en förändring mot ett mångskiftande synsätt
förs fram av de medelålders och yngre sages-
männen.
Romantisk kärlek eller rena relationer
Skillnaden mellan de äldre (födda på 1920-
30-talen) och de medelålders (födda på 40-
50-60-talen) frågelistsvararna är stor gällande
både synen på kärlek och parförhållande samt
hur denna har förverkligats i deras liv. De allra
yngsta sagesmännen som har en parrelation
uppger relativt likadana svar som de medelål-
ders. Skillnaden mellan dels de äldsta, dels de
övriga svararna ligger i hur de omtalar sin ro-
mantiska relation och/eller sitt äktenskap. Det
här kommer bland annat fram när de berättar
om hur de träffades och gifte sig. En man född
i början på 20-talet berättar så här: ”Jag träf-
fade min sedermera hustru redan 1940 på en
sommardans /.../. Vi kom sedan att hålla ihop
allt sedan dess /.../ Och nog blev det kärlek”
(4). Han presenterar detta som en kärlek vid
första ögonkastet, något som enligt Anthony
Giddens karaktäriserar den romantiska, varak-
tiga kärleken och tankar om partnern som ”den
rätta” (Giddens 1995: 43). Han fortsätter med
hur de brevväxlade under kriget och han hop-
pades på att få permission samt hur de gifte sig
under pågående krig. Efter detta följer en epi-
sod då han skildrar hur tre barn föds i rask takt
och han kommenterar detta ”De var nog inte
planerade men vad kan man åt kärleken /.../
Friska tag och få betänkligheter om ens några”
(4). Beskrivningen ger uttryck för passionerad
kärlek och som han säger själv få betänklighe-
ter. Han ser tillbaka på sitt liv, ger en resumé
över det och menar att livet föll sig väl.
En annan äldre man skriver hur han träf-
fade sin hustru, gifte sig och fi ck två barn
(12). Svaret innehåller inga refl ektioner över
valet av livspartner eller skaffandet av barn.
Det framställs som något givet och självklart.
Någon annan partner har heller aldrig funnits.
En kvinna (född i början av 30-talet) skriver
på ett liknande sätt: ”1959 gifte jag mig och vi
fi ck 1 son /.../ Jag har aldrig kunnat tänka mig
skilsmässa” (13). Även här framställs valet av
partner oproblematiskt och skilsmässa som en
Bröllop på 50-talet. Etnologiska arkivet vid Åbo Akademi.
KIVÅ 51774.
36 Lena Marander-Eklund
omöjlighet. Det är fråga om en livslång rela-
tion. Däremot refl ekterar kvinnan över skils-
mässa som en möjlighet när det gällde hennes
barn, något som hon accepterade för deras
del.
De skribenter som är medelålders uppger en
aningen annan bild. Visst fi nns även här dröm-
mar om en varaktig relation såsom följande
kvinna (född i mitten av 40-talet) ger uttryck
för: ”För mig var det alltid en självklarhet att
jag ville gifta mig och få barn. Hela min upp-
fostran och alla mina lekar i barndomen gick ut
på pappa-mamma-barn-lekar” (21). Nu efteråt
säger hon att hon som ung var omogen och
konventionell samt anser idag att såväl skils-
mässor som par av samma kön är något hon
accepterar. I materialet fi nns också exempel på
mycket kortvariga äktenskap. En kvinna född i
början av 50-talet berättar så här:
Vårt parförhållande hade inte stora utsikter att
lyckas, då våra respektive föräldrapar var så
starkt emot det. /.../ Nu är jag singel. Det är inte
så att jag bestämt mig för att leva ensam i fort-
sättningen p.g.a. svårigheterna i äktenskapet.
Jag har bara inte hittat någon att leva med (5).
Relationerna som kvinnorna omtalar är, för
att använda Giddens’ terminologi, så kallade
rena relationer, en relation som varar så länge
fördelarna med den överväger. I det senare fal-
let slutade det i skilsmässa. Tvåsamheten är här
ändå en utgångspunkt i kärleksideologin. Två-
samheten innebär dock inte samma möjligheter
för män och kvinnor eftersom de inte har sam-
ma möjligheter att leva i en demokratisk familj
(Roman 2004: 88ff). En kvinna uttrycker att
hon inte ser på monogami som ett ideal. Både
hon och hennes partner har haft andra förhål-
landen på sidan om, något som hon ser som be-
rikande om de sker på ett ”gott och äkta” (26)
sätt det vill säga utan lögner. Tilliten är här en
utgångspunkt trots att det innebär otrohet som
just av många anses vara ett tecken på bris-
tande tillit. Tanken om den sammanfl ödande
kärleken och hur detta tar sig uttryck som levd
erfarenhet är inte alltid överensstämmande. En
av de manliga sagesmännen som skriver öp-
penhjärtigt om bristerna i hans sexliv berättar
om hans och hans hustrus olika inställning till
sex (7). Orsakerna till missnöjet som, i detta
fall beror på kvinnans bristande lust, ges här
biologiska förklaringar. Enligt Lena Martins-
son är modellen att förstå kärlek och sexualitet
– med en föreställning om den känslosamma
kvinnan och den sexuellt driftige mannen –
starka (Martinsson 1997: 162f).
De allra yngsta sagesmännen för dels fram
en relativt icke-refl ekterande syn på sin rela-
tion, dels en ifrågasättande sådan. En ung man
uppfattar sig som singel och skriver om det
medvetna val det för honom är:
Jag klarar mig bra som singel och skulle abso-
lut inte vilja fl ytta ihop med någon bara sådär
eftersom jag uppskattar tid för mig själv lite nu
och då samt utrymme för mina egna vanor, men
singelskapets nackdel är att det inte fi nns någon
som håller efter en då framfarten borde bromsas
lite (51).
Trots det aktiva valet att vara singel ser han
ändå nackdelar med det och framhåller sitt eget
självförverkligande. En ung kvinna för fram en
mera traditionell syn på sin relation; hon be-
rättar att hon ska fl ytta ihop med sin pojkvän
och menar att det är roligt att ”planera ett hem
tillsammans med någon som man tycker jät-
temycket om” (50). Denna kan ses som ett ut-
tryck för en längtan efter intimitet och kärlek,
en känslogemenskap. Den sammanfl ödande
kärleken har framhållits som en central och
viktig känsla, som tillkommit som en reaktion
mot tanken om den romantiska kärleken, men
utgör ändå inte en sannare känsla än den se-
nare (Martinsson 1997: 162).
I svaren framkommer också de olika fa-
miljemedlemmarnas positioner/uppgifter. De
äldre svararna gör genus på ett traditionellt
sätt, som innebär att män och kvinnor har olika
uppgifter i familjen. En kvinna (född i mitten
av 30-talet) som presenterar sig som ”repre-
sentationshustru” berättar hur hon, också efter
en skilsmässa, ägnat sig att ta hand om släkten
och svärmor (3). Trots skilsmässa fortsätter
hon att vårda relationerna till mannens släkt.
En annan äldre kvinna ser på sina uppgifter på
följande sätt: ”Min uppgift är kanske främst
37
Familjen och jag - familjen i förändring
att samla alla 3 barnen och deras familjer till
gemensamma sammankomster, på sommaren,
till jul och påsk” (22). En äldre man anger att:
”Huvudansvaret för nuvarande familj är mitt
och har alltid varit mitt” (11). Kvinnan har här
de vårdande, emotionella uppgifterna, att ans-
vara för omvårdnad men också om att ta andra
människor i beaktande och se till att de trivs
(36; Nenola 1986: 16). Mannen ser sig som
familjens överhuvud, som försörjaren med an-
svar för pengar (Roman 2004: 26). Kvinnans
roll som mor och fostrare framkommer också.
Mamman kan presenteras som en ”kyckling-
moder” eftersom hon fanns till för barnen
hemma (4) eller att hon varit hemma för att ge
barnen den trygghet de behövt (46). De här be-
skrivningarna går tillbaka på en situation under
50- och 60-talen. Att relationen till makan/ma-
ken inte alltid är så problemfri återges också
i materialet. En äldre man (född i mitten på
20-talet) beklagar sig att hans och hans makas
förhållande inte på något sätt är idealt och att
hustrun på ett aggressivt och anklagande sätt
tilltalar honom: ”hon anklagar mig åren igen”
(11). Eftersom det i svaret inte framgår vad
kvinnan klagar på försöker jag mig inte på en
tolkning av det.
I de medelålders personernas svar fram-
kommer att genus görs på olika sätt. En
kvinna född i mitten av 40-talet skriver att det
för henne var naturligt att ta hand om allt det
”mjuka” såsom heminredning och ”kvinnliga
sysslor såsom syende och tvätt”. Hennes mans
uppgift var att göra det ”grova, smutsiga” men
också det ”svåra, tekniska” (15). Hon påpekar
att hon och hennes man sköter hemmet enligt
en ”naturlig rollfördelning” utan gräl och tjat
och kommenterar detta själv genom att skriva:
”Man har väl rätt att vara lite gammalmodigt
kvinnlig” (15). Hon är medveten om att upp-
delningen av arbetet inte är helt tidsenligt och
ser det som ett uttryck för kvinnlighet – en
kvinnlighet som konstrueras i relation till en
manlighet med tydligt uppdelade sfärer. För-
delningen av hemarbetet görs på biologiska
grunder; män och kvinnor är olika och gör
därför olika saker (Magnusson 2006: 81ff).
Att dela upp arbetet genom specifi ka arrang-
emang enligt ett könskontrakt, där detta kon-
trakt kan se olika ut bland olika par, kan ses
som ett uttryck av en genusordning (Hirdman
2007: 13ff). Kvinnlighet och manlighet ska-
pas av människor i vardagslivet och vi intar en
plats i denna ordning. R. W. Connell påpekar
att de fl esta människor gör det frivilligt och
att många uppskattar denna genuspolarisering
(Connell 2003: 15).
En kvinna berättar om hur hon gav upp sitt
arbete som chef i samband med att det första
barnet föddes på 70-talet och att hon efter det
hade tillfälliga anställningar och fungerade
som dagmamma (21). Hon blev så att säga en
hemmafru. Men undersökningar visar att hem-
mafrun, speciellt på 50-talet, till stora delar
var en ideologisk konstruktion och att kvinnor
ofta berättar om ett dolt arbetsliv parallellt med
hushållsarbetet (Carlstedt & Forssén 2003:
37). Att detta inte ses som förvärvsarbete har
mycket med vår uppfattning om vad arbete är.
Också modersrollen presenteras som ”den som
Mamma med två barn i början av 60-talet. I privat ägo.
38 Lena Marander-Eklund
hade det naturliga ansvaret för barnen /.../ ”Ef-
tersom jag kunde det där med barnen föll allt
sånt på mig” (15). Moderskapet innebär här
i förlängningen också ett ansvar för allt som
livet med barn för med sig ett uttryck för en
traditionell genusordning.
Även bland de medelålders sagesmännen
framkommer hur kvinnorna är ansvariga för
familjens emotionella behov. De bemödar sig
om att se till att alla trivs och har det bra. Det
är fråga om att de kommer ihåg födelseda-
gar, köper julklappar, och sammankallar till
familjemiddagar. En kvinna menar att man i
en familj bör anstränga sig för att upprätthålla
relationerna och inte göra såsom hennes man
gör som drar sig undan i garaget (45). Uttalan-
det förstärker uppfattningen om kvinnan som
en sammanhållare av familjen, men också att
mannen inte ser sig på samma sätt som del-
aktig i familjen och hemmet utan ser garaget
som en tillfl yktsort, som sin domän. På så sätt
skapar han en separat sfär som både är rumslig
och emotionell (Holmberg 1999: 199). Gara-
get kan tolkas som en maskulin, enkönad sfär
(Hirdman 2007: 13).
En ung kvinna skriver om hur arg hon är på
sin sambo eftersom han är man. Hon exempli-
fi erar detta genom att han, enligt henne, anser
att hon ska stryka hans kläder som ett tecken på
att hon tycker om honom. Det här menar hon
att beror på att hon nu ”råkade bli kär i en man”
(33). Om hon skulle ha blivit kär i en kvinna,
som enligt henne skulle vara helt möjligt, eller
om hon var ensam skulle denna typ av problem
inte uppstå. Hon anser att leva i en relation inte
automatiskt innebär att hon ska passa upp ho-
nom. Här framställs en kvinnlighet som gör
motstånd mot en traditionell genusordning och
normer om kvinnlighet. Också heteronormati-
viteten utmanas. Den feministiska kritiken av
familjen har pekat på att arbetsfördelningen i
hemmet också i den moderna familjen inte är
jämlik (Roman 2004: 65ff; Magnusson 2006:
35ff). Ann Oakley ifrågasätter om tungt hus-
hållsarbete ska ses som ett uttryck för emotio-
nell värme (Oakley 1974: 183). Carin Holm-
berg visar i sin studie om unga jämställda par
hur kärlek och makt kan ses som två sidor av
samma mynt (Holmberg 1999: 60). Alla unga
gör inte motstånd mot genusordningen. En ung
kvinna skriver att hennes sambo inte bara är
hennes pojkvän utan också hennes bästa vän
som ett uttryck för en sammanfl ödande kärlek.
De övriga unga svararna har inte erfarenhet av
att bo tillsammans med en partner.
Många av svararna har kommenterat frågan
om en partner bör vara av motsatt kön. De äldre
personerna anser att en partner av samma kön
är otänkbart, medan de medelålders och yngre
svararna har en mera uppluckrad syn på saken.
I de fl esta fall är det fråga om att tanken om
en partner av samma kön inte är omöjlig men
att det i deras fall inte blivit aktuellt. En ung
kvinna sammanfattar detta så här: ”För mig
personligen innebär ett parförhållande auto-
matiskt ett förhållande till det motsatta könet,
men som begrepp innebär det inte det” (48).
Även här görs skillnad på parförhållandet på
ett diskursivt plan och som levd erfarenhet.
I detta avsnitt framkommer att de sociolo-
giska teorierna om romantisk kärlek och rena
relationer samt sammanfl ödande kärlek går att
anpassa på ett frågelistmaterial. De äldre sa-
gesmännen för fram den romantiska kärleken
som ideal och praktik medan de medelålders
och yngre svararna för fram den rena relatio-
nen och den sammanfl ödande kärleken trots
att den kan innebära att en relation inte varar
livet ut. Tvåsamheten är ändå i nästan alla fall
en underliggande ideologi. De äldre svararna
gör genus på ett sätt som innebär att män och
kvinnor har olika uppgifter i hemmet. För
kvinnans del handlar det om att tillgodose fa-
miljens emotionella behov. Mannen ses som
den huvudansvarige i familjen, speciellt gäl-
lande familjens försörjning. De medelålders
och yngre svararna för också delvis fram en
sådan syn men ifrågasätter denna genusord-
ning i högre grad. Krav på en mera jämställd
fördelning av hemarbetet förs fram av dessa.
Heteronormativiteten som av de äldre ses som
given ifrågasätts av de medelålders och de
39
Familjen och jag - familjen i förändring
yngre svararna åtminstone på ett tankemässigt,
diskursivt plan.
Att föra släktet vidare eller att vara barnfri
I detta sista avsnitt behandlas barnens betydel-
se i familjen. Även här framkommer likheter
och skillnader i de olika åldersgrupperna. Barn
uppfattas av de äldre som mycket centralt, en
”riktig” familj ska bestå av föräldrar och barn.
De äldre sagesmännen framställer ofta famil-
jebildningen som något naturligt och barnen
kommer som ett resultat av samlivet, ofta opla-
nerade: ”Jag gifte mig /.../ och då kom barnen
tripp, trapp, trull” (40). Mannen påpekar att
en god fi nlandssvensk bör skaffa sig minst tre
barn för minoritetens överlevnad. Kvinnorna
pekar på bristen på sexualupplysning och pre-
ventivmedel vilket gjorde att barnen kom opla-
nerade men nog välkomna (31). Betydelsen av
barn påpekas. En äldre man skriver att: ”Det är
klart att alla vill ha barn” (39). För honom är
barn ett ”naturligt” sätt att leva och menar att
barn är framtiden eftersom de tar över jorden/
företaget. Barn innebar något att sträva för och
ger ett meningsfullt liv (46) samt ses som ett
sätt att ”släkten inte dör ut, den fortsätter” (44).
Även bland de äldre kvinnorna förs fram bar-
nens betydelse för att föra släktet vidare (23)
men det är ett vanligare uttryckssätt hos män-
nen i mitt material. En man född i mitten av
20-talet hänvisar till Topelius julpsalm när det
gäller hans syn på familj: ”en gran med barn i
ring” (2). Julpsalmen blir här en metafor för
en varm och idyllisk men inåtvärmande famil-
jelycka. En kvinna (född i mitten av 30-talet)
berättar om hur hon som ung längtade efter
barn: ”Jag minns att jag räknade ut hur fort
jag skulle kunna bli mamma. Och lyckan var
stor när vi först fi ck en pojke, så en fl icka och
så en pojke igen” (35). Heteronormativiteten
både som diskurs och levd erfarenhet ifråga-
sätts inte här.
Pappa läser för sina barn. I privat ägo.
40 Lena Marander-Eklund
Bland de medelålders svararna framställs
också tankar om att barn är centrala i famil-
jelivet. Det är kvinnor som delger att de trivs
som fostrare och defi nierar sig genom barnen
(6). En kvinna menar att hon har: ”svårt är det
att föreställa sig hur livet skulle ha gestaltat sig
utan barn” och menar att hon, om hon inga barn
skulle ha fått ”hade väl klättrat uppåt i karriären
i stället” (20). Karriär och barn ställs mot var-
andra och är för henne i viss mån uteslutande.
Men också åsikter om att ett barnfritt liv är att
föredra förekommer. En kvinna född i början
av 50-talet berättar: ”Jag har inga barn och har
aldrig velat ha barn. Jag har ingen avsikt att
ompröva mitt beslut” (10). Hon fortsätter med
att berätta att hon fått kommentarer av omgiv-
ningen för hennes beslut eftersom det uppfat-
tas som ”onaturligt”. Tove Fjell har undersökt
barnfria kvinnors motiveringar för deras beslut
utgående från frågelistmaterial. Hon påpekar
skillnaden mellan att se på barnfrihet utifrån
och inifrån. Utifrån sett ses det som onaturligt
och oansvarig medan det inifrån ses som att
säja ja till meningen med livet. Dessa kvinnor,
menar Fjell, representerar en överskridande
men ändå inte en hotande kvinnlighet (Fjell
2008: 97).
I den yngsta ålderskategorin är barn ännu
inte riktigt aktuella eftersom de anser sig vara
för unga för det (48). En kvinna skriver att hon
inte vill ha barn med sin pojkvän och knappast
annors heller. Det här kan ses som ett uttryck
för plastisk sexualitet, precis som den medel-
ålders kvinnan ovan (10). Hon motiverar det
med att ”jag orkar knappast ta hand om mig
själv, hur ska jag orka sköta om en baby” (33).
Citatet kan ses som ett uttryck för ärlighet,
omognad eller nyhjälplöshet. Det kan också
tolkas som ett motstånd mot heteronormativi-
tet. En ung manlig sagesman anser att barn är
för styrande och att ett gott liv kan levas utan
barn, men inser också att detta är kanske något
som han omprövar när han blir äldre (51). Att
de unga ser barn som något inte absolut tvunget
är något som de just på grund av sin ålder kan
unna sig att anse. Med ökande ålder kommer
de sannolikt att känna en press på omgivning-
ens krav att skaffa barn och då blir barnfrihet
ett mera aktivt ställningstagande.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att
de äldre uppfattar att få barn som något natur-
ligt, önskvärt och som ett sätt att föra släktet
vidare. De hör också till en åldersgrupp som
fått oplanerade barn. De medelålders och yng-
re sagesmännen har däremot haft en valsitua-
tion men de fl esta anser att barn är väsentliga
för familjen och släktets fortgång. Några få ut-
tryck för barnfrihet fi nns. De yngsta sagesmän-
nen anser att ett liv med barn ligger för dem i
framtiden och är inte aktuellt just nu.
Notes
1 Artikeln har kommenterats av FD Susanne Nylund
Skog, FM Kristin Mattsson och FL Johanna Björkholm.
Jag är tacksam för alla värdefulla kommentarer.
2 Se även Räsänen 1991.
3 Kongressen hölls i Võsu, Estland 25-29.5.1994. Kon-
gressen resulterade i två utgåvor The family as the tra-
dition carrier volume 1 (1996) och volume 2 (1997).
4 29.e Nordisk etnologisk och folkloristisk kongress,
Helsingör 6-8.5.2003. Sessionen Familjeliv i Europa
förr och nu leddes av Anne Leonoa Blaakilde och Lena
Marander-Eklund. Tyvärr publicerades inte föredragen
från sessionen.
5 Exempel på sådana är undersökningar om kärlek (red.
Arnstberg 1988), ensamstående kvinnor (Hellesund
2001) moderskapet (Brembeck 1998), föräldraskap (Da-
nielsen 2005) barndom (Brembeck & Johansson 1996),
barnfrihet (Fjell 2008) skilsmässor (Ljung Hagborg
2005), styvmödrar (Hertzberg Johnsen 1982), hemmet
(Rosengren 1991), husmödrar (Danielsen 2002) och
släkten (Latavla 2001). Berättande inom familjen har
undersökts av Kristin Langellier (2006) och Pauliina
Latvala (1998).
6 Kursen bestod av föreläsningar, seminarier och work-
shops med fokus på hur man berättar om familjen. I kur-
sen ingick också det konkreta arbetet med att sända ut
frågelistorna till det sagesmannanät som Folkloristiska
arkivet vid Åbo Akademi upprätthåller. Under tiden
som vi väntade på att svaren på frågelistan skulle sän-
das in hölls paus i kursen. Kursen, en valfri specialkurs,
attraherade inte särskilt många studenter, men de som
deltog var desto ivrigare. Tove Knutars uppsats har del-
vis inspirerat till denna artikel.
7 Frågelistan om vänskap sändes ut år 2002 och den om
framtidsdrömmar år 2003. Sagesmannanätet har inte
uppdaterats med nya sagesmän sedan slutet av 1990-
talet. Det här beror på att frågelistor inte sänds ut re-
gelbundet och i vissa fall riktas till speciella grupper
av svarare. I framtiden kommer vi att försöka nå ut till
möjliga svarare genom våra hemsidor så en uppdatering
41
Familjen och jag - familjen i förändring
av sagesmannanätet är inte längre aktuellt (se Hagström
& Marander-Eklund 2005:21ff).
8 Ett svar är utan uppgift om ålder.
9 I texten nedan hänvisas endast till svarets nummer så att
(1) betyder IF 2004/6:1. Sagesmännens namn återges
inte i texten och jag försöker även på andra sätt, genom
att utesluta vissa detaljer, namn och orter i citaten, skyd-
da sagesmännen från att bli igenkända.
10 Gillis påpekar också att den västerländska förståelsen
av familj var mycket öppen från medeltid ända in på
1800-talet och bestod av sociala och legala band fram-
om biologiska bindningar (Gillis 1996: 3ff).
11 Ilmar Talve skriver om kärnfamiljen, bestående av för-
äldrar och barn, som den vanligaste familjeformen i
bondesamhällets Finland (Talve 1990: 195).
12 Ursprungligen var familj ett ord för präster och herr-
skap; ordet användes inte bland bönder i äldre tider
(Hanssen 1978: 14f).
13 Introduktionen av den borgerliga 1800-tals familjen
syns i framväxten av familjetidskrifter (i Sverige) (Jo-
hannesson 1980: 14ff).
14 Frågor om gemenskap inom familjen och släkt och
släktforskning lämnar jag där hän i detta sammanhang.
15 Begreppet är myntat av Judith Butler. Se t.ex. Oinas och
Ahlbeck-Rehn 2007: 30ff
KÄLLOR OCH LITTERATUR
Otryckta källor
Åbo, Åbo Akademi,
Etnologi
Beijar, Staffan 2007. Den rituella familjejulen. Opublice-
rad avhandling pro gradu i nordisk etnologi.
Folkloristiska arkivet
IF 2004/6:1-56. Familjen och jag – familjen i föränd-
ring
Litteratur
Ambjörnsson, Fanny 2006. Vad är queer. Stockholm: Na-
tur och kultur.
Arvidsson, Alf 1999. Folklorens former. Lund: Studentlit-
teratur.
Beck, Elisabeth 1999. On a way to a post-familial family.
From a community of needs to selective affi nities. I:
Love and eroticism. Ed. Mike Featherstone. London:
Sage, p. 52-89.
Beck, Ulrich & Elisabeth Beck-Gernsheim 1995. The nor-
mal chaos of love. Cambridge: Polity.
Brembeck, Helene 1998. Inte bara mamma. En etnolo-
gisk studie av unga kvinnors syn på moderskap, barn
och familj. (Skrifter från Etnologiska föreningen i
Västsverige 28.) Göteborg: Etnologiska föreningen i
Västsverige
Brembeck, Helene & Barbro Johansson 1996. Postmo-
dern barndom. (Skrifter från Etnologiska föreningen
i Västsverige 23.) Göteborg: Etnologiska föreningen
i Västsverige.
Bäck-Wiklund, Margareta & Birgitta Bergsten 1997. Det
moderna föräldraskapet. En studie av familj och kön i
förändring. Stockholm: Natur och kultur.
Carlstedt, Gunilla & Annika Forssén 2003. Kvinnor under
hemmafruns årtionden. Vad gjorde de egentligen? I:
Häften för kritiska studier 3-4, s. 37-44.
Connell R.W 2003. Om genus. Göteborg: Daidalos.
Danielsen, Hilde 2002. Husmorshistorier. Norske hus-
mødre om menn, barn og arbeid. Oslo: Spartacus.
Danielsen, Hilde 2006. Med barn i byen. Foreldreskap,
plass och identitet. Bergen: Universitet i Bergen.
Den utsatta familjen. Liv, arbete och samlevnad i olika
nordiska miljöer under de senaste tvåhundra åren. En
antologi från Familjehistoriska projektet vid Historis-
ka institutionen 1983. Red. Hans Norman. Uppsala:
Uppsala universitet.
Eriksen, Anne & Torunn Selberg 2006. Tradisjon og for-
telling. En innføring i folkloristikk. Oslo: Pax forlag.
Familj och kön. Etnologiska perspektiv 1999. Red. Birgitta
Meurling, Britta Lundgren och Inger Lövkrona.
Lund: Studentlitteratur.
Family as the tradition carrier 1994. Abstracts, Võsu, Es-
tonia May 25-29 1994. Ed. Ingrid Rüütel. Tallin: In-
stitute of Estonian language.
Family as the tradition carrier volume 1-2 1996-97. Eds
Ingrid Rüütel & Kristin Kuutma. (NIF publication
31.) Tallinn: Institute of Estonian language.
Fjell, Tove Ingebjørg 2008. Å si nei til meningen med li-
vet? En kulturvitenskapelig analyse av barnfrihet.
(Kjønnsstudier) Trondheim: Tapir Akademisk Forlag.
Forsberg, Hannele & Ritva Nätkin 2003. Johdanto. Kriit-
tistä näkökulmaa jäljittämässä. I: Perhe murroksessa.
Kriittisen perhetutkimuksen jäljillä. Helsinki: Gau-
deamus, s. 7-15.
Gaunt, David 1991. Familjen i förvandling. I: Den pro-
blematiska familjen. Red. Panu Pulma. (Historiallinen
arkisto 97.). Helsinki: Finska historiska samfundet, s.
34-61.
Giddens, Anthony 1995. Intimitetens omvandling. Sexua-
litet, kärlek och erotik i det moderna samhället. Nora:
Nya Doxa.
Giddens, Anthony 2007. Sociologi. 4.e uppl. Lund: Stu-
dentlitteratur.
Gillis, John R. 1996. World of their own making. Myth,
ritual and the quest for family values. Oxford: Oxford
UP.
Gittins, Diana 1985. The family in question, Changing
household & familiar ideologies. Basingstoke: Mac-
millans.
Hagström, Charlotte 1999. Man blir pappa. Föräldraskap
och maskulinitet i förändring. Lund: Nordic academic
press.
Hagström, Charlotte & Lena Marander-Eklund 2005. Att
arbeta med frågelistor. En introduktion. I: Frågelistan
som källa och metod 2005. Red. Charlotte Hagström
Lena Marander-Eklund. Lund: Studentlitteratur, s.
9-29.
Hanssen, Börje 1978. Familj, hushåll, släkt. En punkt-
undersökning av miljö och gruppaktivitet i en stock-
holmsk förort 1957 och 1972 enligt hypoteser, som
utformats efter kulturhistoriska studier. Stockholm:
Gidlund.
42 Lena Marander-Eklund
Hellesund, Tone 2001. Den norske peppermø. Om kultu-
rell konstituering av kjønn og organisering av enslig-
het 1870-1940. Bergen: Universitetet i Bergen.
Hirdman, Yvonne 2007. Gösta och genusordningen. Femi-
nistiska betraktelser. Stockholm: Ordfront.
Hellspong, Mats & Orvar Löfgren 1972. Land och stad.
Svenska samhällstyper och livsformer från medeltid
till nutid. Lund: Gleerup.
Hertzberg Johnsen, Birgit 1982. Myten om den onde ste-
mor. Fra folketraddisjon til masselitteratur. Oslo –
Bergen – Tromsø: Universitetsforlaget.
Holmberg, Carin 1999 [1993]. Det kallas kärlek. En so-
cialspykologisk studie om kvinnors underordning och
mäns överordning bland unga jämställda par. Göte-
borg: Anamma.
Jamieson, Lynn 1998. Intimacy. Personal relationships in
modern societies. Cambridge: Polity.
Johannesson, Eric 1980. Den läsande familjen. Familjetid-
skriften i Sverige 1850-1880. (Nordiska museet hand-
lingar 96.). Stockholm: Nordiska museet.
Johansson, Barbro 1996. Barnet i postmoderniteten. I:
Postmodern barndom. Red. Helene Brembeck & Bar-
bro Johansson. (Skrifter från Etnologiska föreningen
i Västsverige 23.) Göteborg: Etnologiska föreningen i
Västsverige, s. 287-298.
Ljung-Hagborg, Anna 2005. Mannen som tappade fotfäs-
tet. Om manliga erfarenheter och känslor i skilsmäs-
sorelaterade livskriser. I: Rig 4/2005, s. 210-222.
Lundin, Susanne 1999. Könsbilder – familjeskap och re-
produktionsteknologi. I: Familj och kön. Etnologiska
perspektiv. Red. Birgitta Meurling, Britta Lundgren
och Inger Lövkrona. Lund: Studentlitteratur, s. 150-
170.
Löfgren, Orvar 1972. Familj och hushåll. Släkt och äk-
tenskap. I: Land och stad. Svenska samhällstyper och
livsformer från medeltid till nutid. Mats Hellspong
och Orvar Löfgren. Lund: Gleerups, s. 227-284.
Langellier, Kristin M. 2006. Family storytelling as com-
munication practice. I: The family communication
sourcebook. Eds Lynn H. Turner & Richard L. West.
London: Sage, pp. 109-128.
Lavatala, Pauliina 1998. Kuinka tutkia perhehistoriallista
aineistoa folkloristiikan näkökulmasta. Elore 1/1998.
www.http://cc.joensuu.fi ~loristi/2.artikkeli.
Latvala, Pauliina (toim.) 2001. Suvun suuri kertomus.
Muistitietoa itsenäisestä Suomesta. (Kansanelämän
kuvauksia 53.). Helsinki: Suomalaisen kirjallisuuden
seura.
Latvala, Pauliina 2005. Katse menneisyyteen. Folkloristi-
jen tutkimus suvun muistitiedosta. SKS:n toimituksia
1024.) Helsinki: Suomalaisen kirjallisuuden seura.
Magnusson, Eva 2006. Han, hon och hemmet. Genuspsy-
kologiska perspektiv på vardagslivet i nordiska barn-
familjer. Stockholm: Natur och kultur.
Martinsson, Lena 1997. Gemensamma liv. Om kön, kärlek
och längtan. Stockholm: Carlsson.
Moe, Sverre 2007. Sociologisk teori. Lund: Studentlitte-
ratur.
Nenola, Aili 1986. Miessydäminen nainen. Naisnäkökul-
mia kulttuuriin. (Tietolipas 102.) Helsinki: Suomalai-
sen kirjallisuuden seura.
När var tar sin 1988. Red. Karl-Olov Arnstberg. Stock-
holm: Carlsson.
Nätkin, Ritva 2003. Moninaiset perhemuodot ja lapsen
hyvä. I: Perhe murroksessa. Kriittisen perhetutkimuk-
sen jäljillä. Toim. Hannele Forsberg & Ritva Nätkin.
Helsinki: Gaudeamus, s. 16-38.
Oakley, Ann 1978 [1974]. The sociology of Housework.
Oxford: Martin Robertson & Co:
Oinas, Elina & Jutta Ahlbäck-Rehn 2007. Blod, fl äsk och
performativitet – kropp och hälsa i feministisk forsk-
ning. I: Kvinnor, kropp och hälsa. Red. Oinas, Elina &
Jutta Ahlbäck-Rehn. Lund: Studentlitteratur, s.11-43.
Plantin, Lars 2001. Män, familjeliv & föräldraskap. Umeå:
Boréa
Roman, Christine 2004. Familjen i det moderna. Sociolo-
giska sanningar och feministisk kritik. Malmö: Liber.
Rosengren, Anette 1991. Två barn och eget hus. Om kvin-
nors och mäns världar i småsamhället. Stockholm:
Carlsson.
Räsänen, Matti 1991. Några synpunkter på den etnologis-
ka familjeforskningen i Finland. I: Den problematis-
ka familjen. Red. Panu Pulma. (Historiallinen arkisto
97.) Helsinki: Finska historiska samfundet, s. 62-82.
Sheridan, Dorothy 2003. Ordinary lives and extraordinary
writers. The brittish Mass-Obervation project. I: Frå-
gelist och berättarglädje. Om frågelistor som forsk-
ningsmetod och folklig genre. Red. Bo G. Nilsson et
al. Stockholm: Nordiska museet, s. 45-56.
Strandell, Harriet 1991. Vilken familj? Om sociologiska
användningar av familjebegreppet. I: Den problema-
tiska familjen. Red. Panu Pulma. (Historiallinen ar-
kisto 97.). Helsinki: Finska historiska samfundet, s.
83-98.
Talve, Ilmar 1990. Suomen kansankulttuuri. (SKS:n toi-
mituksia 514.) Helsinki: Suomalaisen kirjallisuuden
seura.
Virtanen, Leea 1988. Suomalainen kansanperinne. (SKS:n
toimituksia 471.) Helsinki: Suomalaisen kirjallisuu-
den seura.
Åström, Lissie 1986. I kvinnoled. Om kvinnors liv genom
tre generationer. Malmö: Liber.
Åström, Lissie 1990. Fäder och söner. Bland svenska män
i tre generationer. Stockholm: Carlsson.
Öberg, Peter 1999. Livet som berättelse. Om biografi och
åldrande. Uppsala: Uppsala University.
SUMMARY
The family and I – the family in transformation
The article considers an understanding concerning the
family in transformation based on a questionnaire regard-
ing the family that people in the different Swedish speak-
ing areas in Finland have answered. The analysis focuses
on the questions relating to the view of the family, relation-
ships within the family, and the relationships of parents
and children, presented in the answers to the questionnaire.
The aim was to study the family as a lived experience and
43
Familjen och jag - familjen i förändring
to problematise and study them from the perspective of
transformation. In this study, the theoretical background
presented by family sociologists was of assistance.
The questionnaire reveals that there is partly an under-
standing of the family on a discursive, thought provoking
plain – both how others “usually” live and the family ideal
– partly a view of the family as a lived experience. The
analysis shows that the older generation have a relatively
homogenous understanding of the family, with regard to
the nucleus family, both as an ideal and a lived experience.
Their relationships are characterised by romantic love,
heteronormativity and gender roles that involve a tradi-
tional gender system.
The man sees himself as the leader of the family and
the woman looks after the relationships within the fam-
ily. The participants that answered that were middle-aged
proved to have a more changeable view on what consti-
tutes a family and how they should live. The family was
not always seen as something positive and can be expe-
rienced as something claustrophobic and limiting. The
forms of living together are those of the traditional nuclear
family as well as other types of families. Heteronormative
relationships are not always predominant.
The younger participants defi ned themselves through
their childhood families apart from those times when they
distanced themselves from their family on the grounds of
rifts within the family. With this group it was not hetero
normativity that was thought to be the most salient, but
nevertheless the most practical. My research material does
not indicate in any way that the family is about to disperse,
so I can agree with those that criticise this notion. Dif-
ference on the views concerning the relationship between
spouses is also very clear between the participants in the
younger and older generations. The older participants put
forward a romantic lasting relationship as an ideal, while
the answers given by the middle-aged and younger partici-
pants are dominated by the idea of pure relationships and
confl uent love.
Concerning the meaning of the family, a vacillation
can be found between the concept of the family as a safe
oasis and the family as a source of argument and silence.
The older participants propose the family as an oasis.
Among the middle-aged participant’s answers a frustration
emerged concerning the imbalance in the work division in
the home, by the women, while the men saw the home as
more of an oasis. The older participants pointed out that a
“real” or normal family is made up of parents and children
and this is a guarantee of a future for the family, for prop-
erty and for Finland-Swedishness. For the middle-aged
participants children were also important, but they did
not necessarily need to be their own biological children,
and they also put forward the idea of choosing not to have
children. The answers of the youngest participants were
ambivalent concerning children.
The difference between men and women as regards the
understanding of the family, both as a lived experience and
a discursive concept, did not differ as much as that be-
tween the various age groups. It was still, however, clear
that men and women, especially from the perspective of
the older age group, have different positions and gender
system concerning the traditional divisions of labour; the
man being responsible for fi nancial support and women for
the emotional needs of the family. The family still plays a
central role for most of the participants, even though the
younger writers have a more ambivalent attitude to it.
