Content uploaded by Isabella Arponen
Author content
All content in this area was uploaded by Isabella Arponen on Dec 16, 2022
Content may be subject to copyright.
369
PSYKOLOGIA 55 (05), 2020TIETEELLISET ARTIKKELIT
ISA BELLA ARPO NEN & KATAR INA ALANKO
Föräldraalienation och dess följder för barnet –
en systematisk litteraturöversikt
Föräldraalienation (parental alienation, PA) är ett beteendemönster genom vilken den ena föräldern för-
söker försämra relationen mellan barnet och den andra föräldern. Syftet med denna litteraturöversikt är att
sammanställa empirisk forskning som publicerats mellan åren 2015 och 2019 med fokus på fenomenet PA
och på vilka följder PA kan ha för det utsatta barnet. Litteratursökningen gjordes i databaserna PsycINFO
(Ebsco), PubMed samt de finska databaserna Finna, Helda, Melinda, Tampub och Utupub. Åtta studier och
en avhandling pro gradu inkluderades. Resultaten tyder på att PA oftare förekommer i familjer med från-
skilda föräldrar och att PA som börjat tidigt i barndomen tenderar att fortsätta. Resultaten visar på ett negativt
samband mellan att i barndomen ha blivit utsatt för PA och senare psykisk hälsa. Därtill tyder resultaten på
att PA har en negativ inverkan på barn–förälder-relationen. Därmed kan man dra slutsatsen om att PA är
ett allvarligt övergrepp mot barnets rätt till psykisk hälsa och trygga relationer. Mer empirisk forskning inom
området behövs till exempel om att känna igen PA, om följderna för det utsatta barnet både på kort och
lång sikt samt om, ifall PA-beteenden hos föräldrar kan förebyggas.
Nyckelord: föräldraalienation, PA, skilsmässa, barns psykiska hälsa, barn–förälder-relation
INLEDNING
Föräldraalienation och dess bakgrund
Föräldraalienation (parental alienation, PA) de-
nieras som ett beteende som den ena föräldern
utövar, medvetet eller omedvetet, för att försämra
relationen mellan den andra föräldern och bar-
net (Häkkänen-Nyholm, 2010; Rowen & Em-
ery, 2014) och/eller för att direkt göra den andra
föräldern illa (Harman, Leder-Elder & Biringen,
2016). Den alienerande föräldern (AF) utövar ett
förödmjukande och svartmålande beteende mot
den andra, alienerade, utsatta föräldern (UF), ge-
nom att till exempel hindra eller försvåra kommu-
nikationen mellan UF och barnet eller kräva att
barnet väljer mellan föräldrarna (Harman m..,
2016; Häkkänen-Nyholm, 2010). PA är inte en-
skilda beteenden utan utövas upprepade gånger
över tid (Harman m.., 2016). För att illustrera
typiska PA-beteenden presenteras Baker Strat-
egy Questionnaire (BSQ), som kan användas för
att kartlägga PA, i Tabell 1.
Det är sällan entydigt att vare sig känna igen
PA eller kunna tillämpa kriterier som de i Tabell 1
nämnda. Att skilja mellan befogad oro för barnets
trygghet och smutskastning av UF inför barnet
själv och/eller hens omgivning kan vara svårt.
Föräldrarnas berättelser kan skilja sig diametralt
från varandra och AF kan framställa sig själv
som en skyddande förälder (Häkkänen-Nyholm,
2010). Barnet kan uppleva en lojalitetskonikt
och därmed ha svårt att berätta om situationen
(Karttunen, 2010). Därtill kan det nnas enkla,
naturliga förklaringar till en del av de i BSQ pre-
senterade beteendena, till exempel kan det i fa-
I S A B E L L A A R P O N E N & K A T A R I N A A L A N K O
370 PSYKOLOGIA
miljer vara kutym att vidtala föräldrarna med för-
namn. I de allra esta familjer händer det ibland
att den ena föräldern under ett gräl säger något
nedlåtande om den andra föräldern inför barnen.
Således krävs ett grundligt bakgrundsarbete och
att de professionella ställer upp hypoteser då man
arbetar med familjer där PA misstänks förekom-
ma.
PA resulterar i att barnet själv börjar avvisa UF
(Bernet & Baker, 2013), till och med till den grad
att barnet kan vägra träa UF överhuvudtaget.
Typiska drag hos alienerade barn är till exempel
en ovilja att ha kontakt med UF och/eller med
hens nära och kära, avsaknad av ånger (lack of re-
morse) och ”den självständiga tänkaren”-fenome-
net (independent thinker), det vill säga att barnet
upplever att det själv ansvarar för sina tanke-
gångar, avvisande och icke-rationella överdriv-
na anklagelser (Harman, Kruk & Hines, 2018).
Dessutom handlar det om att relationen till UF
tidigare varit god, det vill säga att det inte nns
någon egentlig orsak till barnets avvisande, såsom
upplevt våld (Häkkänen-Nyholm, 2010). Däre-
mot tenderar barn som utsatts för fysiskt våld av
sin förälder ofta att förbli lojala mot föräldern och
vilja umgås med den (Kruk, 2018).
Den reaktion och de alienerande beteenden
som barnet uppvisar denierades av Richard
Gardner (1985) som föräldraalienationssyn-
drom (parental alienation syndrome, PAS), en
störning som allt oftare påträades hos barn i
vårdnadstvister. PAS innebär att barnet utan en
valid orsak och/eller överdrivet tar avstånd och
kritiserar den andra föräldern (Gardner, 1985).
Gardner (1985) betonar att AF, både medvetet
och omedvetet, medverkar till att barnet bör-
jar alienera sig från UF. Syndromet innefattar
även det att barnet internaliserar tankesättet och
beteendemönstren och på så vis medverkar till
uppkomsten och upprätthållandet av syndromet.
PAS har inte inkluderats i DSM-5 eller i ICD-11
(Lowenstein, 2013) och kritiken som framställts
har främst handlat om att Gardner (1985) baserat
beskrivningen av PAS på sina egna erfarenhet-
er, utan tillräckligt empiriskt stöd. Trots detta
används PAS i era domstolar till exempel i
USA (Lowenstein, 2013; O’Donohue, Benuto
& Bennett, 2016; Siracusano, Barone, Lisi &
Niolu, 2015). För DSM-5 gavs ett förslag om
att inkludera ”parental alienation disorder” eller
”parental alienation relational problem” (Bernet,
Boch-Galhau, Baker & Morrison, 2010), men
TABELL 1. PA-beteenden som inkluderats i BSQ (Baker & Chambers, 2011).
Tala illa om den andra föräldern
Begränsa kontakten till den andra föräldern
Undanhålla eller blockera meddelanden från den andra föräldern
Försvåra kommunikationen till den andra föräldern
Uttrycka obehag om den andra föräldern
Bli upprörd över barnets affektion till den andra föräldern
Neka den andra förälderns kärlek mot barnet
Kräva att barnet väljer mellan föräldrarna
Säga att den andra föräldern var otrygg
Anförtro sig till barnet
Kräva barnets favorisering
Be barnet att spionera på den andra föräldern
Be barnet att hålla hemligheter
Tala om den andra föräldern med hens förnamn
Tala om den nya maken/makan som far/mor
Uppmuntra till tillit till sig själv
Uppmuntra till likgiltighet mot den andra föräldern
Försvåra kontakten till släkt och vänner till den andra föräldern
Hysa ilska och orsaka smärta för den andra föräldern
371
F Ö R Ä L D R A A L I E N A T I O N O C H D E S S F Ö L J D E R F Ö R B A R N E T – E N S Y S T E M A T I S K L I T T E R A T U R Ö V E R S I K T
PSYKOLOGIA 55 (05), 2020
dessa inkluderades inte. Istället kan man ka-
tegorisera drag av PA under relationsproblem
i DSM-5 (Siracusano m.., 2015). Uppenbart
är ändå att PA kan ha allvarliga följder för det
utsatta barnet, vare sig de beskrivs som PAS, en
psykiatrisk diagnos, som förändringar i barnets
beteende och relationer eller som dysfunktionella
familjerelationer. I fokus för denna litteraturöver-
sikt är empirisk forskning om PA och dess följder
för det utsatta barnet. Samtidigt vill vi redogöra
för utmaningar i att studera PA, till exempel har
studier ofta varit retrospektiva tvärsnittsstudier.
Nedan går vi ännu igenom tidigare forskning
anknuten till PA.
Tidigare forskning om PA
Siracusano med era (2015) hävdar att cirka en
procent av amerikanska barn blir utsatta för PA,
men i ljuset av ett ertal studier verkar bedöm-
ningen vara försiktig. Baker (2009) rapporterade
att 19.4 procent av 253 vuxna amerikanska del-
tagare utsatts som barn för PA under enstaka till-
fällen, medan 9.1 procent utsatts ofta eller väldigt
ofta. I en senare studie beskriver Baker och Ver-
rocchio (2013) att barn vars föräldrar var frånskil-
da hade utsatts för närmare tre gånger er PA-be-
teenden, jämfört med de barn vars föräldrar inte
var frånskilda. Enligt Siracusano med era (2015)
påträas PA oftast i svåra skilsmässoprocesser. I
vårdnadstvister i USA har PA estimerats före-
komma i 10–30 procent av fallen (Harman m..,
2018). Häkkänen-Nyholm (2010) menar att det
är ilska och bitterhet mot den andra parten i en
skilsmässoprocess som ofta är det som motiverar
AF till att utöva PA-beteenden.
Forskare har intresserat sig för om det är mo-
dern eller fadern som oftare är AF. Tidigare stu-
dier fann att modern oftare använde PA-beteen-
den, men i senare studier verkade könsskillnader-
na ha jämnats ut (Gardner, 1999). Gardner före-
slog år 1985 att då mödrar inte längre automa-
tisk ck status som närförälder, började de utöva
PA-beteenden för att behålla vårdnaden, men då
fäder i sin tur erbjöds större möjligheter att vara
hemma med sina barn, ökade också deras möjlig-
het att utöva PA-beteenden (Gardner, 1999). En
senare litteraturöversikt av Siracusano med era
(2015) rapporterar inte könsskillnader.
Det utsatta barnets ålder och kön verkar hänga
ihop med allvarlighetsgraden av PA, så att äldre
barn och ickor utsätts för svårare PA (Baker &
Darnall, 2006). Dessutom rapporterar barn som
blivit utsatta för PA i större grad att de även blivit
utsatta för psykisk misshandel (Baker, 2009). I en
studie av Baker och Verrocchio (2013) förekom
PA och psykisk misshandel samtidigt. Därtill fö-
reslår Baker och Ben-Ami (2011) att PA likställs
med psykisk misshandel. Andra forskare har fö-
reslagit att PA likställs med andra allvarliga före-
teelser, såsom psykiskt trauma (Siracusano m..,
2015), familjevåld (Harman m.., 2018) eller dys-
funktionella familjerelationer (Siracusano m..,
2015). Gemensamt för samtliga förslag är att PA
ses som ett gravt övergrepp mot barnet.
Häkkänen-Nyholm (2010) betonar att barnets
psykiska utveckling äventyras av att utsättas för
PA. I en studie av Baker (2005), framkommer
bland annat depressionssymtom, bristande själv-
känsla samt förtroendeproblem, som långvariga
symtom av att ha blivit utsatt för PA i barndo-
men. Baker och Verrocchio (2013) rapporterar
liknande samband mellan PA och depression
och PA och självkänsla. Även andra studier visar
att eekterna av PA kan vara långvariga (Baker
& Verrocchio, 2013; Ben-Ami & Baker, 2012).
Trots att många i vuxenåldern inser vilken typ
av beteende de utsatts för, förstår de kanske inte
hur andra i deras närmiljö blivit påverkade. PA
drabbar även UF och eventuellt andra närstående
(Häkkänen-Nyholm, 2010; Kruk, 2018).
En rekommendation som forskare lyfter fram
är behovet av mer empirisk forskning inom om-
rådet (bl.a. Häkkänen-Nyholm, 2010; Siracusano
m.., 2015). Få studier har sampel som består av
barn och unga och/eller en design där man följer
upp deltagarna över tid. Det är möjligt att eek-
terna på måendet inte orsakas direkt eller enbart
av PA, utan till exempel av andra samtida trau-
ma, föräldrarnas skilsmässa i sig, eller andra medi-
erande faktorer. Uppenbart är att PA utgör en risk
för barnets välmående och utveckling, men vi be-
höver mer kunskap om själva processen och hur
barn i olika utvecklingsstadier påverkas. Vidare är
det värt att notera att de esta studier som publi-
cerats före år 2015 är utförda av två aktiva fors-
kargrupper och samplen i era av studierna är de
samma. Eftersom det nns kunskapsluckor om
I S A B E L L A A R P O N E N & K A T A R I N A A L A N K O
372 PSYKOLOGIA
PA är det viktigt att sammanställa ny forskning
om fenomenet. Syftet med denna litteraturöver-
sikt är att sammanställa den aktuella och kollegi-
alt fackgranskade empiriska forskningen om PA
som utkommit efter september 2015. Tidskriteri-
et baseras på Siracusano med eras (2015) littera-
turöversikt som inkluderar studier fram till augus-
ti 2015. Mer specikt är syftet att sammanställa
forskning om PA, dess förekomst och konsekven-
ser, med det utsatta barnet i fokus.
METOD
Nedan följer en beskrivning av litteratursökning-
en som föregått den systematiska litteraturge-
nomgången, dess inklusions- och exklusionskri-
terier samt en beskrivning av proceduren.
Litteratursökning
Den slutgiltiga litteratursökningen gjordes i da-
tabaserna PsycINFO (Ebsco) och PubMed den 5
september 2019 med söksträngen: (”parental alie-
nation” OR ”parental alienation syndrome” OR
”parental alienation disorder”). Förkortningarna
PA, PAS och PAD, termen ”alienating behavior*”
samt svenska och nska termer uteslöts för att
de inte gav några er relevanta träar. Till sök-
strängen lades heller inga ytterligare termer, för
att säkerställa att alla artiklar som berörde temat
ur någon synvinkel skulle komma upp. Littera-
tursökningen begränsades till åren 2015–2019.
I databasen PsycINFO valdes begränsningarna
”Peer Reviewed” och ”Peer Reviewed Journal”.
För att systematiskt komma åt även nländska
publikationer gjordes litteratursökningar i följan-
de databaser: nna., helda.helsinki., melinda.
kansalliskirjasto., tampub.uta. och utupub.,
den 25 januari 2019 med söktermen ”vieraan-
nuttaminen”. Även här begränsades sökningen
till åren 2015–2019.
Inklusions- och exklusionskriterier
För att uppfylla inklusionskriterierna krävdes
att studierna var publicerade primärstudier. Vi
inkluderade de studier där utfallet handlade om
barnets psykiska hälsa. Studier som bestod av oli-
ka yrkesgruppers åsikter eller arkivdata där vård-
nadstvister granskades samt studier om mätin-
strument och behandling av barn som utsatts för
PA exkluderades. På grund av våra språkkunska-
per exkluderades dessutom alla studier som inte
var på engelska, svenska eller nska. Studier som
publicerats innan september 2015 exkluderades
från litteraturöversikten på grund av den redan
tidigare nämnda litteraturöversikten (Siracusano
m.., 2015) som publicerats då.
Procedur
En systematisk genomgång av litteratursökning-
ens träar utfördes. Artiklar vars rubrik tydde på
att de var irrelevanta eller skrivna på ett språk vi
inte behärskade exkluderades direkt. I övriga fall
lästes artiklarnas abstrakt igenom systematiskt för
att bilda en uppfattning av innehållet. Ifall ab-
straktet inte innehöll tillräckligt med information
om artikelns lämplighet lästes artikelns metoddel
och vid behov diskussionsdelen.
Sökningen i PsycINFO (Ebsco) resulterade i
89 artiklar. Exklusionskriterierna motiverade ute-
slutning av 81 artiklar. Av dessa var 44 irrelevanta,
15 uteslöts på grund av språk och 13 var inte pri-
märstudier. Ytterligare uteslöts fem artiklar för att
de handlade om utvecklandet av mätinstrument
för PA. Fyra utslöts på grund av tidskriteriet. Sök-
ningen i PubMed resulterade i 17 artiklar, varav
15 var irrelevanta och två redan hade inkluderats
via sökningen i PsycINFO (Ebsco).
En sökning utfördes med termen ”vieraannut-
taminen” (föräldraalienation) i de nska databa-
serna för att komma åt nska avhandlingar pro
gradu och eventuella andra relevanta publikatio-
ner. Sökningen i nna. resulterade i 40 irrelevan-
ta träar. Sökningen i helda.helsinki. resulterade
i 24 träar, varav två var relevanta. Endast den ena
uppfyllde tidskriteriet och inkluderades därmed.
Sökningen på ämnesord i melinda.kansalliskir-
jasto. resulterade i åtta träar och sökningen
på ”basic search” resulterade i 83 träar. Av dessa
berörde en PA, men uteslöts på grund av tids-
kriteriet. Sökningen i tampub.uta. resulterade i
131 irrelevanta träar och sökningen i utupub.
i 17 irrelevanta träar. Slutligen inkluderades
en avhandling pro gradu. Totalt uppgick antalet
inkluderade studier till nio.
373
F Ö R Ä L D R A A L I E N A T I O N O C H D E S S F Ö L J D E R F Ö R B A R N E T – E N S Y S T E M A T I S K L I T T E R A T U R Ö V E R S I K T
PSYKOLOGIA 55 (05), 2020
GENOMGÅNG AV LITTERATUREN
Först presenteras två studier där syftet varit att
utreda i vilka utvecklingsstadier barn utsätts för
PA samt i hurdana familjekonstruktioner PA of-
tast förekommer. Därefter följer en genomgång av
studier om hur PA tar sig uttryck och påverkar det
utsatta barnets relation till föräldrarna. Slutligen
presenteras studier om hurdana eekter PA kan
ha för det utsatta barnet. Denna litteraturöver-
sikt utgår från att p<0.05 tyder på ett signi-
kant resultat. För att underlätta förståelsen av de
inkluderade studiernas resultat och slutsatser är
alla mätinstrument och skalor som använts i dem
presenterade i Appendix 1.
Förekomsten av PA
Verrocchio, Baker och Marchetti (2018) under-
sökte förekomsten av PA i barndomen under
åldersperioderna 0–7 år, 8–12 år och 13–18 år
samt ifall PA och psykisk misshandel förekom-
mer samtidigt i barndomen. Samplet bestod av
361 italienska vuxna, i åldern 18–61 (M=30.4,
SD=12.5), varav 64.7 procent var kvinnor. Del-
tagarna besvarade BSQ separat för de tre olika
åldersperioderna och den italienska versionen av
Psychological Maltreatment Measure (PMM).
Resultaten visade att ungefär hälften av samplet
utsatts för minst lindrig PA av sin mor eller far,
under en eller era åldersperioder (se Tabell 2).
Den ålder då est barn utsatts för PA var 13–18,
men den vanligaste åldern då PA börjat var 0–7.
Det mest förekommande var att barn utsatts för
PA under alla åldersperioder, det vill säga att PA
fortsatte under barnets hela uppväxttid.
Studien undersökte även hur sannolikt det var
att PA fortsatte från en åldersperiod till en annan
(se Tabell 2). Av dem som utsatts för PA i åldern
0–7 hade 80 procent fortsättningsvis utsatts i ål-
dern 8–12, medan av dem som utsatts av modern
hade 86 procent och av fadern 89 procent fort-
sättningsvis utsatts i åldern 8–12 och/eller i åldern
13–18. Av dem som utsatts för PA av modern
respektive fadern i åldern 8–12 hade 80 procent
respektive 89 procent fortsättningsvis utsatts i
åldern 13–18. Påbörjad PA hade således en hög
sannolikhet att fortsätta under hela barn- och
ungdomstiden. Vidare fann forskarna att svart-
målandet av den andra föräldern var det mest fö-
rekommande PA-beteendet i alla åldersgrupper.
I övrigt påverkade barnens ålder förekomsten av
olika PA-beteenden. Dessutom visade resultaten
att deltagare som rapporterat att de utsatts för PA
av modern i åldern 13–18 också rapporterade en
signikant högre grad av psykisk misshandel av
TABELL 2. Proportion av barn utsatta för PA under olika åldersperioder, samt i vilken ålder PA
börjat.
Utsatt för PA
av modern
Utsatt för PA
av fadern
Proportion av
nya utsatta för
PA av moderna
Proportion av
nya utsatta för
PA av faderna
I åldern 0–7 4.4 % 2.2 % 32.1 % 21.2 %
I åldern 8–12 0.8 % 1.7 % 21.2 % 17.9 %
I åldern 13–18 11.4 % 10.5 % 21.2 % 16.2 %
I åldern 0–7 och 8–12 4.4 % 1.7 %
I åldern 0–7 och 13–18 1.4 % 1.9 %
I åldern 8–12 och 13–18 13.6 % 12.5 %
I samtliga åldrar 21.9 % 15.2 %
Inte blivit utsatta för PA 42.1 % 54.3 %
aAndelen nya fall per ålder, så att av de 245 personer som inte rapporterade PA i åldern 0–7, uppgav 52
personer att PA börjat i åldern 8–12, och av de 193 som inte rapporterade PA i åldern 0–7 eller 8–12,
uppgav 41 personer att PA börjat i åldern 13–18.
I S A B E L L A A R P O N E N & K A T A R I N A A L A N K O
374 PSYKOLOGIA
modern och att de som rapporterat att de utsatts
för PA av fadern i åldrarna 0–7 och 13–18 också
rapporterade en signikant högre grad av psykisk
misshandel. Sambandet fanns även mellan antalet
åldersperioder under vilka barnet utsatts för PA
och psykisk misshandel. Sambanden förklarades
inte av kvaliteten på föräldrarnas relation eller av
om de var frånskilda eller inte.
Baker och Verrocchio (2015) utförde en studie
där de undersökte ifall deltagarnas erfarenheter
av PA varierade beroende på om föräldrarna var
frånskilda eller inte och ifall det fanns en associ-
ation mellan PA och psykisk misshandel. Samplet
bestod av 739 italienare i åldern 18–66 (M=27.5,
SD=9.4), av vilka 258 var från intakta familjer
och 481 från familjer med frånskilda föräldrar.
Deltagarna besvarade BSQ, den italienska versio-
nen av PMM och Parental Bonding Instrument
(PBI). Resultaten visade att samtliga 20 PA-be-
teenden som mättes förekom signikant oftare i
familjer där föräldrarna var frånskilda i jämförelse
med familjer där föräldrarna inte var frånskilda,
oberoende av föräldrarnas kön. Störst eekt hade
beteendena ”uttrycka obehag om den andra för-
äldern” och ”tala illa om den andra föräldern”.
Därtill rapporterade deltagare som blivit utsatta
för PA att de i signikant högre grad också blivit
utsatta för psykisk misshandel. Sambandet kvar-
stod även då forskarna kontrollerade för eekten
av ålder samt förälderns omsorg och överbeskydd.
PA och dess effekt på
barn–förälder-relationen
Baker och Eichler (2016) undersökte om det
nns en association mellan PA-beteenden av den
ena föräldern och att barnet avvisar den andra
föräldern. För studien rekryterades ett sampel
på 109 studerande i åldern 18–49 (M=20.0,
SD=4.6), varav 68.7 procent var kvinnor. Del-
tagarna besvarade BSQ, Baker Child Alienation
Questionnaire (BAQ) och PMM. Åtta olika av-
visande beteenden av föräldern mättes. Av dessa
var det mest förekommande beteendet, både mot
modern och fadern, ”avsaknad av ånger” (31.2%).
Totalt sett hade ungefär hälften av samplet age-
rat enligt åtminstone ett av de åtta beteenden
som mättes. Andelen som rapporterade att de
agerat enligt fyra eller er av de beteenden som
mättes var 5.5 procent eller mindre. Andelarna
var unge fär de samma oberoende av förälderns
kön. Det fanns ett samband mellan PA och av-
visandet av UF, även då forskarna kontrollera-
de för bristande föräldraskap hos UF. PA för-
klarade 5 procent respektive 15 procent av det
avvisande beteendet mot modern respektive fa-
dern. AF verkade med hjälp av PA-beteenden
få barnet att avvisa UF.
Blagg och Godfrey (2018) undersökte hur sy-
nen på och känslorna gentemot föräldrarna skilde
sig åt mellan barn som utsatts för PA och barn som
försummats eller blivit emotionellt misshandlade.
Samplet bestod av 33 barn i åldern 6–17 (M=9.8,
SD=3.06), som Storbritanniens familjedomstol
hade bett att ta del av en psykologisk bedömning.
Av samplet tillhörde 17 av barnen (från nio fa-
miljer) grupp 1: barn som blivit försummade eller
emotionellt misshandlade, och 16 av barnen (från
nio familjer) grupp 2: barn som blivit alienerade
från ena föräldern. För alla barn administrerades
Bene-Anthony Family Relations Test (BAFRT,
se Appendix 1) som en del av den psykologiska
bedömningen. BAFRT går ut på att barnet ger
(”skickar”) positiva eller negativa egenskaper åt
olika familjemedlemmar. Barn som utsatts för PA
”skickade” signikant mer positiva egenskaper till
AF än till UF, och signikant mer negativa egen-
skaper till UF än till AF. Bland barnen som ut-
satts för emotionell misshandel eller försummel-
se fanns inga signikanta skillnader i hurudana
meddelanden de skickade. Däremot uppfattade
barn som utsatts för emotionell misshandel eller
försummelse sina föräldrar signikant mer po-
sitivt än hur barn som utsatts för PA uppfattade
UF. Likaså uppfattade barn som utsatts för PA
UF mer negativt än hur barn som blivit utsatta för
emotionell misshandel eller försummelse uppfat-
tade sina fäder och mödrar.
PA:s effekter på det utsatta barnet
Verrocchio, Baker och Bernet (2016) undersökte
sambandet mellan PA och upplevd ångest och
depression i vuxen ålder. De var också intressera-
de av om det fanns en medierande eekt av psy-
kisk misshandel och barn–förälder-relationen på
sambandet. Samplet bestod av 509 italienare (302
kvinnor och 207 män, M=33.4 år, SD=13.87).
375
F Ö R Ä L D R A A L I E N A T I O N O C H D E S S F Ö L J D E R F Ö R B A R N E T – E N S Y S T E M A T I S K L I T T E R A T U R Ö V E R S I K T
PSYKOLOGIA 55 (05), 2020
Deltagarna besvarade BSQ, State-Trait Anxiety
Inventory – Form Y (STAI-Y), Beck Depression
Inventory-II (BDI-II), den italienska versionen
av PMM och PBI. Av de 20 PA-beteenden som
mättes var det mest förekommande fenomenet
”tala illa om den andra föräldern” (53.2%). I
intakta familjer var procenten 45.8 och i fa-
miljer med frånskilda föräldrar 81.1. Resultaten
visade att deltagare vars föräldrar var frånskilda
hade blivit utsatta för över tre gånger er av
de PA-beteenden som mättes än de deltagare
vars föräldrar inte var frånskilda. Vidare tydde
resultaten på att PA-beteendena hade en negativ
eekt på det utsatta barnets psykiska hälsa, även
då forskarna kontrollerade för föräldrarnas äk-
tenskapsstatus. Detta framkom som signikanta
korrelationer mellan de upplevda PA-beteendena
och state- (nuvarande) och trait- (benägenhet
till) ångest, depression samt psykisk misshandel.
Barn–förälder-relationen studerades på dimen-
sionerna värme/omsorg (care) och överbeskydd
(overprotection), vilka båda medierade sambandet
mellan psykisk misshandel och ångest. Ytterli-
gare framkom samband mellan PA och psykisk
misshandel, psykisk misshandel och värme/över-
beskydd samt värme/överbeskydd och symtom
av ångest och depression.
Baker och Verrocchio (2016) undersökte ifall
deltagare som hade utsatts för PA uppvisade mer
ångest- och depressionssymtom i vuxen ålder
än deltagare som inte utsatts för PA, med sär-
skilt fokus på om förälderns och/eller barnets
kön inverkade på sambandet. Samplet bestod av
302 kvinnor och 207 män (N=509, M=33.4 år,
SD=13.87) och svaren på BSQ, STAI-Y och
BDI-II analyserades. Samplet i studien är det-
samma som i Verrocchio med era (2016; stu-
dien är beskriven ovan). Resultaten visade att
180 deltagare inte hade utsatts för PA, medan
329 deltagare rapporterade att de blivit utsatta
åtminstone i någon grad. Av de 106 deltagare som
hade frånskilda föräldrar rapporterade 100 att de
blivit utsatta för PA. Både manliga och kvinnli-
ga deltagare som utsatts för PA av modern hade
högre poäng på depression och trait-ångest än
de icke-utsatta. Kvinnor hade även högre poäng
på state-ångest. Då AF var fadern, rapporterade
både manliga och kvinnliga deltagare högre po-
äng på state- och trait-ångest. Manliga deltagare
rapporterade även högre poäng på depression.
Sambanden kvarstod då forskarna kontrollerade
för föräldrarnas äktenskapsstatus.
Verrocchio, Marchetti, Carrozzino, Compare
och Fulcheri (2019) undersökte sambandet mel-
lan PA i barndomen och psykiatriska symtom och
livskvalitet i vuxen ålder. Samplet bestod av 491
italienska män (40%) och kvinnor (M=32.4 år,
SD=12.93). Deltagarna besvarade BSQ, BDI-II
och den italienska versionen av Short-Form 36
Health Survey (SF-36). PA var associerat med
högre poäng på depressionsskalan och lägre po-
äng på välmåendeskalan. Individer som utsatts
för PA hade oftare symtom ovanför ett kliniskt
gränsvärde för depression, socialt fungerande och
emotionella symtom jämfört med deltagare som
inte utsatts.
Aloia och Strutzenberg (2018) undersökte
kommunikationsrädsla (”en rädsla inför en verk-
lig eller förväntad muntlig interaktion”, commu-
nication apprehension, egen översättning baserat
på studiens denition) mellan vårdnadshavare
och vuxna barn som i barndomen utsatts för PA.
Forskarna antog att en god självkänsla hade en
dämpande eekt på kommunikationsrädslan.
Samplet rekryterades från en kommunikations-
kurs och bestod av 149 kvinnliga och 62 manliga
högskolestuderande (N=211) i åldern 18–22
(M=19.79, SD=0.62). Deltagarna besvarade
BSQ, Child-Parent Communication Apprehen-
sion Measure (C-PCA, YA) och Self-Esteem
Scale. Resultaten visade att ju mer deltagaren
hade utsatts för PA av en kvinnlig vårdnadshavare,
desto mer upplevde hen kommunikationsrädsla
med både kvinnliga och manliga vårdnadshavare.
Att ha utsatts för PA av en manlig vårdnadshavare
var relaterat till upplevd kommunikationsrädsla
med en manlig vårdnadshavare. Vidare visade re-
sultaten att ju mer deltagaren hade utsatts för PA
av den kvinnliga vårdnadshavaren, desto sämre
självkänsla rapporterade hen. Då forskarna delade
in deltagarnas självkänsla i låg, moderat och hög
nivå, fann de att PA av en manlig vårdnadshavare
var positivt associerat med att uppleva kommuni-
kationsrädsla med en kvinnlig vårdnadshavare då
självkänslan hos den utsatta var låg. Att i sin tur
ha utsatts för PA av en kvinnlig vårdnadshavare
var positivt associerat med att uppleva kommu-
nikationsrädsla med en manlig vårdnadshavare
I S A B E L L A A R P O N E N & K A T A R I N A A L A N K O
376 PSYKOLOGIA
då självkänslan hos den utsatta var låg, moderat
eller hög.
Alene (2015) utförde en pilotstudie vars
syfte var att undersöka förekomsten av PA, dess
inverkan på nländska ungdomars livskvalitet
samt vilka familjerelaterade bakgrundsfaktorer
som är associerade med PA. Samplet (N=2027)
bestod av ickor (87.4%) och pojkar i åldern
15–20 (M=17.7). Ungdomarna fyllde i ett elek-
troniskt frågeformulär med frågor designade för
studien, samt Parental Alienation Behavior Scale
(PABS), KiddoKINDLR 14–17 (KINDL) och
RBDI (Raitasalo’s modication of the short form of
the BDI). Prevalensen för låga respektive höga ni-
våer av PA rapporterades enligt följande: låg nivå:
6 procent utsatta av modern och 3.7 procent av
fadern, hög nivå: 1.8 procent utsatta av modern
och 1.4 procent av fadern. Att modern var AF var
sannolikare än att fadern var det. I familjer med
frånskilda föräldrar hade 14 procent av barnen
utsatts för PA av modern och 9 procent av fadern
och i familjer med icke-frånskilda föräldrar hade
2 procent av barnen utsatts för PA av modern och
1 procent av fadern. PA förekom således oftare i
familjer där föräldrarna var frånskilda eller på väg
att skiljas. Vidare hade PA av modern ett samband
med depression och ångest, emotionella symtom
och sämre livskvalitet. PA av fadern hade ett sam-
band med depression, emotionella symtom och
sämre självkänsla och livskvalitet. De som utsatts
för höga nivåer av PA hade mer depressions- och
ångestsymtom samt lägre livskvalitet i jämförelse
med dem som utsatts för låga nivåer, även då fors-
karen kontrollerade för kön, ålder, svarsområde,
ekonomisk status, övriga stressorer och tillgång
till hjälp.
Sammanfattningsvis tydde resultaten på att
PA var kopplat till högre nivåer av depression
och ångest samt till sämre livskvalitet på alla de
delområden som mättes. Vad beträar associatio-
nen mellan PA och livskvalitet visade resultaten
att i den grupp där deltagarna utsatts för låga
nivåer av PA uppvisade 30.5 procent depressions-
symtom, 20.1 procent ångestsymtom och 49.4
procent en bättre livskvalitet än genomsnittet.
I den grupp som utsatts för höga nivåer av PA
uppvisade 58.7 procent depressions- och 39.1
procent ångestsymtom och enbart 17.4 procent
en livskvalitet som var högre än det rapporterade
genomsnittet. Då föräldrarna var frånskilda var
risken för hög grad av PA över tio gånger större
än då föräldrarna inte var frånskilda. Att föräld-
rarna var frånskilda förklarade 18–19 procent av
variationen i PA.
DISKUSSION
Syftet med litteraturöversikten var att granska
och sammanställa den empiriska forskning som
publicerats efter september 2015 om PA och dess
eekter för det utsatta barnet. Denna litteratur-
översikt ger inte svar på den komplexa frågan om
PAS (vs. PA) och möjliga diagnoskriterier. Det
empiriska materialet stöder den tidigare översik-
ten av Siracusano med era (2015), det vill säga
PA förekommer både i familjer med frånskilda
och icke-frånskilda föräldrar och dess följder är
negativa. Utöver detta framkommer era intres-
santa resultat om när PA börjar och för en hur
lång tidsperiod barnet blir utsatt.
Förekomsten av PA
Resultaten från denna litteraturöversikt tyder på
att PA är vanligt förekommande. Två av de inklu-
derade studierna rapporterade att över hälften av
samplet utsatts för ett eller era PA-beteenden
(Baker & Eichler, 2016; Verrocchio m.., 2018).
Enskilda beteenden kan inte likställas med PA,
men liknande beteenden förekommer ofta i sam-
ma familjer. Då PA-beteendena är många och
upprepade är PA en lämplig förklaringsmodell.
Alene (2015) undersökte explicit prevalensen
bland nländska ungdomar och fann att 1.4 och
1.8 procent (av fader respektive moder) blivit ut-
satta för hög grad av PA. Barn som hade utsatts
för PA under en åldersperiod hade med hög san-
nolikhet utsatts under hela barn- och ungdomen
(Verrocchio m.., 2018). I en amerikansk studie
rapporterade 13.4 procent att de blivit alienera-
de från ett eller era av sina barn (Harman m..,
2016). Det nns en diskrepans i den rapporterade
förekomsten då man jämför barns och föräldrars
svar. Detta kunde tyda på att barn inte känner
igen alla de PA-beteenden de blivit utsatta för
och att UF i allmänhet har bättre uppsikt över de
olika PA-beteendena än det vuxna barnet (Baker
377
F Ö R Ä L D R A A L I E N A T I O N O C H D E S S F Ö L J D E R F Ö R B A R N E T – E N S Y S T E M A T I S K L I T T E R A T U R Ö V E R S I K T
PSYKOLOGIA 55 (05), 2020
& Darnall, 2006). Sammantaget indikerar resul-
taten att PA inte är ett fenomen i marginalerna,
och att även i Finland berörs tusentals barn, unga
och vuxna.
Siracusano med era (2015) rapporterade i
sin litteraturöversikt ingen skillnad om AF var
modern eller fadern. I de nu redovisade studier-
na rapporterades i två att modern oftare var AF
(Alene, 2015; Verrocchio m.., 2018), dock med
små skillnader. Det verkar som om skillnaderna
mattats av i och med samhällsutvecklingen, det
vill säga att män är alltmer aktivt närvarande och
delaktiga i sina barns uppväxt. Inga av studierna
hade fokus på samkönade parförhållanden eller
andra familjekonstellationer och forskning om
PA i dessa relationer skulle vara viktigt för en ef-
fektiv igenkänning av PA.
Vidare rapporterade Baker och Darnall (2006)
att ickor och äldre barn oftare verkade utsättas
för svår PA än pojkar och yngre barn. Det nns
ingen enkel förklaring till varför ickor skulle vara
mer utsatta för PA än pojkar. Eventuellt kunde
en förklaring till könsskillnaden vara att pojkar
och ickor uttrycker sina erfarenheter olika, men
att ingen verklig könsskillnad nns. Det att äldre
barn tenderar att utsättas för svårare PA kunde
förklaras av att de också utsätts under en längre
tid (Baker & Darnall, 2006). Dessutom verkar
det som barnets negativa reaktion och de nega-
tiva följderna kan förstärkas av att barnet upp-
repade gånger utsätts för PA (Verrocchio m..,
2018). Ytterligare kunde det handla om att yngre
barn inte har samma förmåga att känna igen och
beskriva PA-beteenden. Därtill visade en av de
inkluderade studierna att AF varierar PA-beteen-
den enligt barnets ålder (Verrocchio m.., 2018).
Vuxna kan dessutom ha svårare att komma ihåg
händelser från den tidiga barndomen. Mer de-
taljerad forskning om sambandet mellan PA och
barnets ålder och kön behövs för att bättre kunna
känna igen potentiella riskgrupper.
I linje med tidigare forskning (Baker, 2009;
Baker & Verrocchio, 2013) indikerade de inklu-
derade studiernas resultat att PA oftare påträas
i familjer med frånskilda föräldrar. Det är dock
viktigt att notera att PA också förekommer i fa-
miljer där föräldrarna inte skilt sig (Alene, 2015;
Baker & Verrocchio, 2015, 2016; Verrocchio m..,
2016). Föräldrar med dysfunktionella relationer
har möjligen en större sannolikhet att senare
skilja sig, vilket skulle stöda fyndet att PA oftare
förekommer i familjer med frånskilda föräldrar.
Detta påvisar vikten av att också i familjer med
icke-frånskilda föräldrar känna igen dysfunktio-
nella relationsmönster och psykisk misshandel
för att förhindra att barn utsätts för PA. Tre av
studierna i denna litteraturöversikt (Baker &
Verrocchio, 2015; Verrocchio m.., 2016, 2018)
fann ett samband mellan PA och psykisk miss-
handel. Resultaten tyder på att det nns en ökad
risk hos barn att utsättas för era typer av psykisk
misshandel. Det vore viktigt att prioritera kun-
skap om denna samförekomst i utbildningen för
yrkesverksamma inom sektorer som arbetar med
barn och familjer.
PA:s effekt på barn–förälder-relationen
Resultaten från denna litteraturöversikt stärker
tesen att ett barn som utsätts för PA med hög
sannolikhet kommer att avvisa UF. En av de in-
kluderade studierna rapporterade att cirka 5.5
procent av deltagarna som upplevt PA avvisat sin
andra förälder med 4 av 8 beteenden (Baker &
Eichler, 2016).
En av de inkluderade studiernas resultat in-
dikerade att barn–förälder-relationen blir mer
lidande av PA än av emotionell misshandel eller
försummelse (Blagg & Godfrey, 2018). En var-
ningssignal för professionella torde vara barnets
starka avvisande av ena föräldern, i synnerhet då
det inte nns en uppenbar orsak till avvisan-
det. Både resultaten i denna litteraturöversikt
och resultaten från tidigare forskning betonar
vikten av att kunna identiera barns avvisande
beteenden, speciellt då det inte nns en grundad
misstanke om våld eller annan typ av vanvård.
Av de identierade PA-beteendena var ”avsak-
nad av ånger” det mest rapporterade, följt av
”automatiskt stöd till AF”, ”avsaknad av tvivel”
och ”självständig tänkare-fenomenet” (Baker &
Eichler, 2016).
PA:s effekter på det utsatta barnet
I fem av de inkluderade studierna undersökte
man vilka eekter PA kan ha för det utsatta bar-
nets psykiska hälsa. Resultaten från fyra av dessa
I S A B E L L A A R P O N E N & K A T A R I N A A L A N K O
378 PSYKOLOGIA
tyder på att det nns ett samband mellan PA och
depression samt PA och ångest (Alene, 2015;
Baker & Verrocchio, 2016; Verrocchio m.., 2016,
2019). Dock bör det noteras att studierna av Ba-
ker och Verrocchio (2016) och Verrocchio med
era (2016) använde sig av samma sampel. Resul-
taten bekräftar tidigare studiers slutsatser om att
PA kan ha allvarliga följder för det utsatta barnet,
även på lång sikt, till exempel i form av ökad risk
för depression och ångest (Häkkänen-Nyholm,
2010). En av studierna pekade på ett samband
mellan PA i barndomen och sämre livskvalitet i
ungdomsålder (Alene, 2015). Dessutom tydde
resultaten från en ytterligare studie på ett sam-
band mellan PA och rädsla inför att kommunice-
ra med vårdnadshavaren (Aloia & Strutzenberg,
2018).
Den presenterade informationen är av stor vikt
för att öka förståelsen för hur allvarliga konse-
kvenserna av PA kan vara. Likväl är det viktigt att
yrkesgrupper kan känna igen PA som en möjlig
orsak till den här typen av symtom, samtidigt som
risken för överidentiering och obefogat stämp-
lande av föräldrar som AF bör uppmärksammas.
Ytterligare vore det av stor vikt, speciellt i preven-
tivt syfte, att föräldrar till barn och unga skulle
få vetskap om vilka följderna för deras barn kan
vara då de utsätts för PA-beteenden. Det som de
inkluderade empiriska studierna inte svarar på är
hur snabbt eekterna av PA blir synliga. Studier
framöver behöver kartlägga de omedelbara, kort-
siktiga eekterna för barnet och barnets relatio-
ner.
Begränsningar
Sampelstorleken har relevans för studiernas
tillförlitlighet och resultatens statistiska styrka.
I denna litteraturgenomgång var samplen rela-
tivt stora och enbart en studie hade ett sampel
på under 50 personer (Blagg & Godfrey, 2018).
Respondenterna var däremot oftare kvinnor och
ertalet av studierna var utförda i Italien. Både
de inkluderade studierna och tidigare forskning
har lyft fram dessa faktorer som begränsningar.
En ytterligare metodologisk brist, med avseen-
de på studiernas sampel, var att deltagarna inte
valts genom ett slumpmässigt urval. Detta kan
inverka på resultatens generaliserbarhet och kan
ha bidragit till eventuellt snedvridna sampel och
resultat. Eektstorlekar rapporterades inte för
samtliga resultat, vilket försvårar tolkningen och
jämförelsen av resultaten.
Ett problem med retrospektiva upplägg är att
vuxna deltagares hågkomst av barndomen kan
påverkas av glömska eller av hur narrativ bildats
under livet. Även användningen av självskatt-
ningsformulär som mätinstrument i studierna
kan anses vara en brist i uppläggen, eftersom det
inte är garanterat att deltagarna svarat sannings-
enligt eller tolkat påståendena på samma sätt.
Dessutom bör det beaktas att mätinstrumenten
inte nödvändigtvis får tag på alla former av PA
som deltagarna varit med om, vilket också kan
påverka resultaten.
Vid jämförelse och tolkning av resultat från
studier är det viktigt att ta de använda mätin-
strumentens reliabilitet i beaktande. De esta
mätinstrumenten som använts i de inkluderade
studierna hade en god eller utmärkt reliabilitet.
För PABS var reliabiliteten acceptabel (Alene,
2015) och för SF-36 tveksam (Verrocchio m..,
2019). Däremot hade forskarna inte kontrollerat
och/eller rapporterat reliabiliteten för följande
mätinstrument: Alenes (2015) egna frågefor-
mulär, BAFRT (Blagg & Godfrey, 2018) och
BSQ i studien av Baker och Verrocchio (2016).
De esta av studierna var utförda av två ak-
tiva forskargrupper, som även publicerat tillsam-
mans. Detta tämligen snäva forskningsunderlag
kan ses som en brist och öka risken för vink-
lade slutsatser.
Slutsats och rekommendationer
Denna litteraturöversikt följer upp den tidiga-
re litteraturöversikten av Siracusano med era
(2015) med den skillnaden att vi enbart fokuse-
rat på PA och dess eekter på det utsatta barnet,
och inte gett oss in på vare sig en diskussion om
PAS eller jämförelser mellan PA och psykiskt
våld. Resultaten i denna litteraturöversikt ger
stöd för att PA inte gynnar barnets utveckling,
relationer eller psykiska välmående och att PA
bör ses som ett allvarligt övergrepp mot barnet.
Resultaten från de inkluderade studierna visar att
PA förekommer oftast i familjer med frånskilda
föräldrar, men även i familjer som inte genomgått
379
F Ö R Ä L D R A A L I E N A T I O N O C H D E S S F Ö L J D E R F Ö R B A R N E T – E N S Y S T E M A T I S K L I T T E R A T U R Ö V E R S I K T
PSYKOLOGIA 55 (05), 2020
skilsmässa. Litteraturöversikten belyser också det
komplexa i att känna igen PA och behovet av att
känna igen kulturella och kontextuella faktorer
när man arbetar med familjer där PA misstänks.
Frågeformulär kan vara en bra bas att utgå ifrån,
både inom den kliniska och empiriska verksam-
heten, men behöver alltid kompletteras med in-
formation om kontexten i fråga.
Genom att sammanställa den aktuella forsk-
ningen inom området ger denna litteraturöversikt
läsaren en bild av forskningens nuläge samt av
behovet av mer specicerad forskning. Frågeställ-
ningar som kräver svar är till exempel hur och
hur snabbt ett avvisande beteende hos barn som
utsätts för PA innner sig, samt hur snabbt ett
psykiskt illamående hos dem utvecklas. Vilka är
kriterierna som samtidigt är såväl tillräckligt snä-
va som tillräckligt öppna för korrekt identiering
av PA? Dessutom saknas forskning om AF:s mo-
tivation och insikter om sitt beteende. Ytterligare
efterlyser vi longitudinella studier vars sampel
består av barn och unga.
Artikeln har ankommit till redaktionen 14.1.2020
och godkänts för publicering 25.4.2020.
I S A B E L L A A R P O N E N & K A T A R I N A A L A N K O
380 PSYKOLOGIA
Referenser
Artiklar inkluderade i den systematiska litteraturgenomgången är markerade med *.
* Alene, M.L. (2015). Vieraannuttaminen ja nuorten elä-
mänlaatu (Avhandling pro gradu, Helsingfors universitet,
Helsingfors). Hämtad från http://urn./URN:NBN::-
hulib-201512093968.
* Aloia, L.S. & Strutzenberg, C. (2018). Parent–child com-
munication apprehension: e role of parental alienation
and self-esteem. Communication Reports, 32(1), 1–14. doi:
10.1080/08934215.2018.1514641.
Baker, A.J.L. (2005). e long-term eects of parental
alien ation on adult children: A qualitative research study.
e American Journal of Family erapy, 33(4), 289–302.
doi:10.1080/01926180590962129.
Baker, A.J.L. (2009). Adult recall of parental alienation in a
community sample: Prevalence and associations with psy-
chological maltreatment. Journal of Divorce & Remarriage,
51(1), 16–35. doi:10.1080/10502550903423206.
Baker, A.J.L. & Ben-Ami, N. (2011). To turn a child against
a parent is to turn a child against himself: e direct and
indirect eects of exposure to parental alienation strate-
gies on self-esteem and well-being. Journal of Divorce &
Remarriage, 52(7), 472–489. doi:10.1080/10502556.201
1.609424.
Baker, A.J.L. & Chambers, J. (2011). Adult recall of child-
hood exposure to parental conict: Unpacking the black
box of parental alienation. Journal of Divorce & Remar-
riage, 52(1), 55–76. doi:10.1080/10502556.2011.534396.
Baker, A.J.L. & Darnall, D. (2006). Behaviors and strategies
employed in parental alienation: A survey of parental expe-
riences. Journal of Divorce & Remarriage, 45(1–2), 97–124.
doi:10.1300/J087v45n01_06.
Baker, A.J.L. & Eichler, A. (2014). College student childhood
exposure to parental loyalty conicts. Families in Society:
e Journal of Contemporary Social Services, 95(1), 59–66.
doi:10.1606/1044-3894.2014.95.9.
* Baker, A.J.L. & Eichler, A. (2016). e linkage between
parental alienation behaviors and child alienation. Journal
of Divorce & Remarriage, 57(7), 475–484. doi:10.1080/10
502556.2016.1220285.
Baker, A.J.L. & Festinger, T. (2011). Adult recall of childhood
psychological maltreatment: A comparison of ve scales.
Journal of Aggression, Maltreatment & Trauma, 20(1), 70–
89. doi:10.1080/10926771.2011.538006.
Baker, A.J.L. & Verrocchio, M.C. (2013). Italian college
student-reported childhood exposure to parental alien-
ation: Correlates with well-being. Journal of Divorce &
Remarriage, 54(8), 609–628. doi:10.1080/10502556.201
3.837714.
* Baker, A.J.L. & Verrocchio, M.C. (2015). Parental bond-
ing and parental alienation as correlates of psychological
maltreatment in adults in intact and non-intact families.
Journal of Child and Family Studies, 24(10), 3047–3057.
doi:10.1007/s10826-014-0108-0.
* Baker, A.J.L. & Verrocchio, M.C. (2016). Exposure to
parental alienation and subsequent anxiety and depres-
sion in Italian adults. e American Journal of Family
erapy, 44(5), 255–271. doi:10.1080/01926187.2016.
1230480.
Ben-Ami, N. & Baker, A.J.L. (2012). e long-term cor-
relates of childhood exposure to parental alienation on
adult self-suciency and well-being. e American Jour-
nal of Family erapy, 40(2), 169–183. doi:10.1080/0192
6187.2011.601206.
Bernet, W. & Baker, A.J.L. (2013). Parental alienation,
DSM-5, and ICD-11: Response to critics. Journal of the
American Academy of Psychiatry and Law, 41(1), 98–104.
Hämtad från http://jaapl.org/content/41/1/98.
Bernet, W., Boch-Galhau, W., Baker, A.J.L. & Morrison,
S.L. (2010). Parental alienation, DSM-V, and ICD-11.
e American Journal of Family erapy, 38(2), 76–187.
doi:10.1080/01926180903586583.
* Blagg, N. & Godfrey, E. (2018). Exploring parent–child
relationships in alienated versus neglected/emotionally
abused children using the Bene-Anthony family relations
test. Child Abuse Review, 27(6), 486–496. doi:10.1002/
car.2537.
Braver, S.J., Coatsworth, D. & Peraltan, K. (2006). Alien-
ating behavior within divorced and intact families:
Matched parents and now-young adult children’s reports.
International Conference on Children and Divorce, Nor-
wich, UK. Hämtad 16.4.2019 från https://archive.uea.
ac.uk/swp/iccd2006/Presentations/tues_pm/ps12%20
High%20conflict%20&%20Enforcement/Braver%20
summary.pdf.
Gardner, R.A. (1985). Recent trends in divorce and custo-
dy litigation. Academy Forum, 29(2), 3–7. Hämtad från
https://www.fact.on.ca/Info/pas/gardnr85.htm.
Gardner, R.A. (1999). Parental alienation syndrome (2. uppl.).
Cresskill, N.J: Creative erapeutics, Inc. Hämtad från
http://themenscentre.ca/wp-content/uploads/2013/08/
Parental-Alienation-Syndrom-2nd-ed..pdf.
381
F Ö R Ä L D R A A L I E N A T I O N O C H D E S S F Ö L J D E R F Ö R B A R N E T – E N S Y S T E M A T I S K L I T T E R A T U R Ö V E R S I K T
PSYKOLOGIA 55 (05), 2020
Harman, J.J., Kruk, E. & Hines, D.A. (2018). Parental
alien ating behaviors: An unacknowledged form of fam-
ily violence. Psychological Bulletin, 144(12), 1275–1299.
doi:10.1037/bul0000175.
Harman, J.J., Leder-Elder, S. & Biringen, Z. (2016). Prev-
alence of parental alienation drawn from a representa-
tive poll. Children and Youth Services Review, 66, 62–66.
doi:10.1016/j.childyouth.2016.04.021.
Häkkänen-Nyholm, H. (2010). Lapsen vieraannuttaminen
toisesta vanhemmasta erotilanteessa. Duodecim, 126(5),
499–505. Hämtad från https://www.duodecimlehti./
lehti/2010/5/duo98659.
Karttunen, R. (2010). Isän ja äidin välissä. Lapsen kuulemisen
psykologinen kehys huolto- ja tapaamisriidoissa (Doktorsav-
handling, Tammerfors universitet, Tammerfors). Hämtad
från http://urn./urn:isbn:978-951-44-8201-4.
Kruk, E. (2018). Parental alienation as a form of emotional
child abuse: Current state of knowledge and future direc-
tions for research. Family Science Review, 22(4), 141–164.
Hämtad från http://www.familyscienceassociation.org/
sites/default/les/9%20-%20KRUK-Parental%20Alien-
ation%20-%20Family%20Science%20Review.pdf.
Lowenstein, L.F. (2013). Is the concept of parental alienation
a meaningful one? Journal of Divorce & Remarriage, 54(8),
658–667. doi:10.1080/10502556.2013.810980.
Lucchetti, A.E., Powers, W.G. & Love, D.E. (2002). e em-
pirical development of the child-parent communication
apprehension scale for use with young adults. e Journal
of Family Communication, 2(3), 109–131. doi:10.1207/
S15327698JFC0203_1.
O’Donohue, W., Benuto, L.T. & Bennett, N. (2016). Exam-
ining the validity of parental alienation syndrome. Journal
of Child Custody, 13(2–3), 113–125. doi:10.1080/153794
18.2016.1217758.
Parker, G., Tupling, H. & Brown, L.B. (1979). A parental
bonding instrument. British Journal of Medical Psychology,
52(1), 1–10. doi:10.1111/j.2044-8341.1979.tb02487.x.
Raitasalo, R. (2007). Mielialakysely. Suomen oloihin Beckin ly-
hyen depressiokyselyn pohjalta kehitetty masennusoireilun ja
itsetunnon kysely. Sosiaali- ja terveysturvan tutkimuksia
86. Vammala: Kelan tutkimusosasto. Hämtad från helda.
helsinki..
Ravens-Sieberer, U. & Bullinger, M. (2000). KINDLR: Ques-
tionnaire for measuring health-related quality of life in
children and adolescents. Revised version. Manual.
Rosenberg, M. (1965). Society and the adolescent self-image.
Princeton, NJ: Princeton University Press.
Rowen, J. & Emery, R. (2014). Examining parental denigra-
tion behaviors of co-parents as reported by young adults
and their association with parent–child closeness. Couple
and Family Psychology: Research and Practice, 3(3), 165–
177. doi:10.1037/cfp0000026.
Siracusano, A., Barone, Y., Lisi, G. & Niolu, C. (2015). Pa-
rental alienation syndrome or alienating parental relational
behavior disorder: A critical overview. Journal of Psycho-
pathology, 21(3), 231–238. Hämtad från http://www.
jpsychopathol.it/article/parental-alienation-syndrome-
or-alien ating-parental-relational-behaviour-disorder-a-
critical-overview/.
* Verrocchio, M.C., Baker, A.J.L. & Bernet, W. (2016).
Associations between exposure to alienating behaviors,
anxiety, and depression in an Italian sample of adults. Jour-
nal of Forensic Sciences, 61(3), 692–698. doi:10.1111/1556-
4029.13046.
* Verrocchio, M.C., Baker, A.J.L. & Marchetti, D. (2018).
Adult report of childhood exposure to parental alien-
ation at dierent developmental time periods. Journal
of Family erapy, 40(4), 602–618. doi:10.1111/1467-
6427.12192.
* Verrocchio, M.C., Marchetti, D., Carrozzino, D., Com-
pare, A. & Fulcheri, M. (2019). Depression and quality
of life in adults perceiving exposure to parental alienation
behaviors. Health and Quality of Life Outcomes, 17, 14.
doi:10.1186/s12955-019-1080-6.
Ware, J.E. & Gandek, B. (1994). e SF-36 health survey:
Development and use in mental health research and the
IQOLA project. International Journal of Mental Health,
23(2), 49–73. doi:10.1080/00207411.1994.11449283.
I S A B E L L A A R P O N E N & K A T A R I N A A L A N K O
382 PSYKOLOGIA
APPENDIX 1. Mätinstrument och skalor.
Nedan presenteras samtliga mätinstrument och skalor som använts i de inkluderade studierna:
Baker Strategy Questionnaire (BSQ; Baker & Chambers, 2011) är ett mätinstrument som består av
en lista på 19 specika och 1 generellt PA-beteende för vilka barn kan ha utsatts för av föräldern(a)
(se Tabell 1). Deltagarna besvarar hur ofta de utsatts för beteendena på en 5-gradig Likertskala,
där noll står för ”aldrig” och fyra för ”alltid”. Poängen kan variera 0–80. BSQ har validerats av era
forskare och bland annat Baker och Eichler (2014) fann att de 19 specika beteenden som mäts
associerar med kärnkonceptet som mätinstrumentet mäter.
Psychological Maltreatment Measure (PMM; Baker & Festinger, 2011) är ett mätinstrument som
mäter hur ofta respondenten blivit utsatt av föräldern(a) för fem olika typers psykisk misshandel
(avvisande, terrorisering, isolering, exploatering/förvrängning och förnekande av emotionell
mottaglighet). Påståendena besvaras på en 5-gradig skala, där noll står för ”aldrig” och fyra för
”väldigt ofta”. Totalpoängen varierar 0–20. PMM är utformat enligt denitionen på psykisk misshandel
av ”the American Professional Society on the Abuse of Children” (Verrocchio m.., 2018).
Parental Bonding Instrument (PBI; Parker, Tupling & Brown, 1979) är ett retrospektivt mätinstrument
som mäter vuxnas uppskattning av sin relation till sina föräldrar i barndomen på en omsorgs-
(12 items) och överbeskyddsdimension (13 items). Itemen besvaras på en 3-gradig Likertskala.
Omsorgsdimensionen mäter värme, förståelse och acceptans och totalpoängen kan variera 0–36.
Överbeskyddsdimensionen mäter kontroll, påugenhet/efterhängsenhet och uppmuntring till
beroende och totalpoängen kan variera 0–39.
Baker Child Alienation Questionnaire (BAQ; Baker & Eichler, 2016) är ett frågeformulär som består
av åtta items. Deltagaren anger ifall hen har, och i så fall hur ofta, uppvisat något av de åtta specika
beteenden mot en förälder. BAQ använder sig av de åtta beteenden som Gardner 1998 beskrivit
tillhöra de beteendemanifestationer som representerar PAS.
Bene-Anthony Family Relations Test (BAFRT; Bene & Anthony, 1957; refererat i Blagg & Godfrey,
2018) är ett kliniskt projektivt mätinstrument som används för att indirekt mäta hur barn och unga
känner om sina familjerelationer. Den består av 21 så kallade brevlådor, vilka alla har en egen gur.
Barnet får välja bland dessa vilka som ska representera hens familjemedlemmar och vilken som ska
representera hen själv. Dessutom nns det en gur som representerar ”ingen”. Testet utförs så att
testledaren läser högt olika meddelanden, vilka innehåller antingen positiva eller negativa känslor i
olika grad, som barnet sedan får lägga i den persons brevlåda som det specika meddelandet lämpar
sig bäst för. Utöver dessa nns det några meddelanden om moderligt överbeskydd och moderligt
och faderligt överdrivet engagemang.
State-Trait Anxiety Inventory – Form Y (STAI-Y; Pedrabissi & Santinello, 1996; Spielberger, Gorsuch
& Lushene, 1970; refererat i Baker & Verrocchio, 2016) är ett mätinstrument som består av 20 items
för att mäta trait-ångest och 20 items för att mäta state-ångest. Svaren ges på en 4-gradig skala, där
ett står för ”nästan aldrig” och fyra för ”nästan alltid”.Totalpoängen kan variera 20–80 för båda
subskalorna. Högre poäng på skalorna tyder på en högre nivå av ångest.
383
F Ö R Ä L D R A A L I E N A T I O N O C H D E S S F Ö L J D E R F Ö R B A R N E T – E N S Y S T E M A T I S K L I T T E R A T U R Ö V E R S I K T
PSYKOLOGIA 55 (05), 2020
Beck Depression Inventory-II (BDI-II; Beck, Steer & Brown, 1996; Ghisis, Flebus, Montano, Sanavio
& Sica, 2006; refererat i Baker & Verrocchio, 2016) är ett mätinstrument som mäter graden av
depression från de två senaste veckorna och den består av 21 påståenden. Svaren ges på en 4-gradig
Likertskala och totalpoängen kan variera 0–63. Högre poäng på skalan tyder på en högre nivå av
depression.
Short-Form 36 Health Survey (SF-36; Ware & Gandek, 1994) är ett självskattningsformulär med 36
items som mäter åtta olika domäner av hälsa: fysisk funktion, roll/betydelse fysisk, smärta, generell
hälsa, vitalitet, social funktion, roll/betydelse emotionell och psykisk hälsa. En tre-item summavariabel
kan skapas (WHO-3) av psykisk hälsa-items. Skalan är 0–100.
Child-Parent Communication Apprehension Measure (C-PCA, YA; Lucchetti, Powers & Love, 2002)
är ett mätinstrument som mäter kommunikationsrädsla med vårdnadshavaren. C-PCA, YA består av
12 items och svaren ges på en 5-gradig Likertskala, där ett står för ”instämmer inte alls” och fem för
”instämmer helt”, separat om den kvinnliga och manliga vårdnadshavaren.
Self-Esteem Scale (Rosenberg, 1965) är ett mätinstrument med 10 items som mäter personers
bedömning på sitt egenvärde. I studien av Aloia och Strutzenberg (2018) besvarades itemen på en
5-gradig Likertskala där ett står för ”instämmer inte alls” och fem för ”instämmer helt”.
Elektroniskt frågeformulär för Aleneffs avhandling pro gradu (Aleneff, 2015). Frågeformuläret består
av ervalsfrågor och påståenden om sex olika frågekategorier: bakgrundsinformation, föräldrarnas
skilsmässa, föräldrarnas PA-beteende, ungdomens livskvalitet, ungdomens sinnesstämning och
feedback.
Parental Alienation Behavior Scale (PABS; Braver, Coatsworth & Peraltan, 2006) är ett mätinstrument
som mäter föräldrarnas PA-beteende med hjälp av sex olika påståenden. Påståenden besvaras
separat om modern och fadern. I studien av Aleneff (2015) användes en redigerad version av PABS,
som översatts till nska och den besvarades på en 7-gradig skala, där ett står för ”inte alls” och sju
för ”väldigt bra”. Poängen för de sex olika påståenden kan variera 0–36 och totalpoängen kan variera
0–72.
KiddoKINDLR 14–17 (KINDL; Ravens-Sieberer & Bullinger, 2000) är ett frågeformulär som mäter
barns och ungas livskvalitet som berör deras: fysiska hälsa, emotionella välmående, självkänsla, familj,
vänner och skola. Det nns även en separat sjukdomsskala. I studien av Aleneff (2015) användes
den nska versionen för 14–17-åringar. Alla 24 items besvaras på en 5-gradig skala där ett står för
”aldrig” och fem för ”hela tiden”. Poängen för en dimension kan variera 4–20 och totalpoängen
24–120.
Raitasalo’s modication of the short form of the BDI (RBDI; Raitasalo, 2007) är ett
bedömningsinstrument som mäter ungas sinnesstämning. Formuläret består av 13 frågor som
mäter depressionssymtomens svårighetsgrad och en fråga som mäter ångest. Av dessa 14 frågor
beräknas också en summapoäng för självkänsla. Frågorna besvaras med färdiga svarsalternativ och
totalpoängen kan variera 0–39.
403 PSYKOLOGIA 55 (05), 2020
ARPON EN, I.,
& ALANKO, K.
Parental alienation and
its consequences for
the child – A systematic
literature review
Psykologia 55 369–383
Tallinn ISSN 0355-1067 (printed)
ISSN 2670-322X (online)
Parental alienation (PA) re-
fers to a pattern of behavior,
through which one parent
tries to impair the relation-
ship between the other parent
and child. e purpose of this
literature review is to compile
the empirical research of PA as
a phenomenon and its conse-
quences on the exposed child,
from the years 2015–2019.
e literature search was done
in the databases PsycINFO
(Ebsco) and PubMed and in
the Finnish databases Finna,
Helda, Melinda, Tampub and
Utupub. Eight studies and one
master’s thesis were included in
this literature review. e results
indicate that PA occurs more
often in families with divorced
parents. PA that has begun in
early childhood is likely to con-
tinue throughout childhood
and adolescence. Furthermore,
the results point out that being
exposed to PA as a child have
negative eects both on mental
health and parent-child rela-
tionships. erefore, it is safe
to say that PA violates a child’s
right to good mental health
and safe relationships. Further
research is needed, for example,
on how to properly recognize
this phenomenon, about its
short-term and long-term con-
sequences for the exposed child
and whether PA behaviors can
be prevented among parents.
Keywords:
parental alienation, PA,
divorce, children’s mental
health, parent-child
relationship
Authors:
Isabella Arponen, PsK,
Faculty of Arts, Psychology
and eology,
Åbo Akademi University,
Finland
Katarina Alanko, PsD,
title of docent, university
teacher,
Faculty of Arts, Psychology
and eology,
Åbo Akademi University,
Finland
PSYKOLOGIA
JOURNAL OF THE FINNISH
PSYCHOLOGICAL SOCIETY VOL 55, NO 5
EDITOR:
Jussi Silvonen
SUB-EDITORS:
Heli Venhola
Taina Schakir
ASSOCIATE EDITORS:
Anne Mäkikangas
Miira Niska
Miriam Nokia
Tiina Parviainen
Katarina Pettersson
Katariina Salmela-Aro
The journal is published
in one volume of six issues per year.
EDITORIAL ADDRESS:
Psykologia, Liisankatu 16 A,
FI-00170 Helsinki, Finland
