Available via license: CC BY-NC 4.0
Content may be subject to copyright.
Frånvarande kvinnliga subjekt - en analys av
medicinska texter om klimakteriet
I dagens medicinska diskurs om menopausen fokuseras problem och symtom. Kvin-
nor blir "kvinna" - ett bestämt objekt med en viss kropp - som studeras oberoende
av hur kvinnor upplever fysiologiska förändringar, JOHANNA ESSEVELD OCH SARA ELDÉN
Risker och nytta med hormonbehandling i kli-
makteriet är en av våra viktigare kvinno-
hälsofrågor idag. Hormonbehandling har stor
inverkan på livskvalitet, morbiditet och mor-
talitet hos postmenopausala kvinnor [...].
Idag lever en svensk kvinna i genomsnitt mer
än en tredjedel av sitt liv efter menopaus, och
tiotusentals kvinnor ställs varje år inför valet
att påbörja hormonbehandling eller ej. Att
hormonbehandling leder till en ökad bröst-
cancerrisk som är direkt relaterad till
behandlingstidens längd får idag anses som
fastställt. Däremot anser vi att viktiga fråge-
tecken kvarstår vad gäller riskökningens stor-
lek samt huruvida sambandet kvarstår efter
avslutad behandling (Magnusson &
Weiderpass 2001:418).
Citatet är hämtat ur en artikel i Läkartid-
ningen nr 5, 1997. Artikeln tar sin utgångs-
punkt i den dramatiska ökningen av andelen
kvinnor som använder hormonbehandling i
klimakteriet sedan mitten på 1960-talet och
speciellt under 1990-talet. Två större studier
kring effekten av olika typer av hormonbe-
handling i klimakteriet presenteras och sam-
bandet mellan hormonbehandling och bröst-
respektive endometriecancer återges. Slutsat-
sen av dessa studier utförda på 1990-talet
blir att olika typer av hormonbehandling
tycks medföra olika risker för cancer (och då
främst bröstcancer). Författarna anger också
att hormonbehandling medför vissa positiva
45
effekter såsom minskad risk för osteo-
porotiska frakturer och förbättrad livskvali-
tet men att mer forskning behövs för att när-
mare studera hälsoeffekter efter långtids-
användning av hormonsubstitution.
Innehållet i denna artikel kan jämföras
med och ställas mot innehållet i en artikel i
samma tidning från 1990. Här, i artikeln med
rubriken "Alltför stor restriktivitet med hor-
monell substitution under och efter klimakte-
riet" (Silfverstolpe 1990: 4220), menar för-
fattaren att läkare visar för stor återhållsam-
het med hormonell substitution under och ef-
ter klimakteriet. Klimakteriet beskrivs som ett
tillstånd som ger besvär för ungefär hälften av
alla kvinnor, besvär som kan minskas med
hjälp av "adekvat östrogensubstitution".
Men, skriver Silfverstolpe, på grund av den
bland läkarna förhärskande felaktiga upp-
fattningen om biverknings- och sido-
verkningseffekter - till exempel ökad risk för
cancer - får endast en mindre andel kvinnor
adekvat medicinering. Även om det enligt
författaren finns vissa risker för östrogen-
inducerad cancer, och även andra sjukdomar,
är dessa risker negligerbara jämfört med de
vinster som hormonbehandlingen kan ge vad
gäller morbiditet och mortalitet i hjärt-kärl-
sjukdom och osteoporosrelaterade frakturer.
Frågor som kan ställas är: Hur ska skillna-
der mellan dessa artiklar tolkas? Och vidare:
Hur beskrivs menopausen? Hur presenteras
hormonbehandlingen? Finns det olika be-
skrivningar av menopausen och dess bety-
delse i kvinnors liv? Dessa frågor har varit
vägledande i vår studie av Läkartidningen
och återges i denna artikel.1 Även om det
finns diskurser om medelålder och klimakte-
riet inom beteendevetenskap och litteratur är
klimakteriediskursen framför allt förlagd till
den medicinska sfären (Esseveld 2000). Det
blir därför viktigt att närmare studera den
medicinska diskursen om medelålder. Tilläg-
gas kan att denna diskurs har stort inflytande
i samhället och att den därmed även formar
en hel del av vardagstänkandet.
Vi har valt att empiriskt fokusera en del av
den medicinska diskursen, nämligen Läkar-
tidningens
texter
om klimakteriet de senaste
tio åren. Läkartidningen är organ för Sveri-
ges Läkarförbund och kommer ut med 47
nummer per år. Bland prenumeranterna
finns, förutom läkare och medicine stude-
rande, också landets samtliga apotek samt
vårdinrättningar, utbildningscentra och
sjukvårdsmyndigheter. Upplagan uppgår till
29 400 exemplar (http://www.ronden.se/
läkartidningen). En analys av Läkartidningen
ger därmed en god inblick i hur läkare och
andra inom den medicinska kontexten ser på
klimakteriet.
I analysen har vi använt oss av ett flertal
kvalitativa metoder. Vi utgår först från en
kombination av innehållsanalys och narrativ-
analys - som fokuserar vad som sägs respek-
tive bur det sägs - för att sedan fortsätta med
en diskursanalys - som ger svar på vad det är
som konstrueras. Vi kommer att visa på att
det finns olika ställningstaganden till och i
viss mån även olika berättelser om klimakte-
riet, men att det samtidigt, bakom dessa olik-
heter, konstrueras en gemensam syn på kvin-
nor i framställningen. Denna syn begränsas
till förändringar i kvinnokroppen, vilket läm-
nar minimalt utrymme för kvinnor att delta i
samtalet som aktiva subjekt.
Identitet, kropp och kön
Analysen görs inom forskningsprojektet
"Medelålder, identitet och kroppen ur ett
genusperspektiv". På en teoretisk nivå avser
projektet att bidra till diskussionen om rela-
tionen mellan biologiska, sociala och kultu-
rella faktorer i konstruktionen av medelålder,
46
identitet och kropp. Studien syftar till att
överbrygga dikotomierna fysisk/biologisk
och social/kulturell genom att studera en spe-
cifik period i livscykeln - den period som om-
växlande kallas medelålder och menopaus.
En utgångspunkt i forskningsprojektet är
att kön är socialt och kulturellt konstruerat,
inte biologiskt bestämt, men att biologin
ändå spelar en roll. Kön och könade kroppar
har betydelse för hur kvinnor och män
situeras som könade individer i ett specifikt
samhälle eller i en specifik kultur (Haraway
1988). Denna positionering utifrån kön på-
verkar det sätt på vilket kvinnor och män ser
och upplever sig själva och andra.2 Föränd-
ringar i identitet och åldrandeprocesser är
nära sammankopplade med fysiologiska för-
ändringar i kvinnors och mäns kroppar. Men
dessa processer är också könade. I en studie
av amerikanska självbiografier visade Gergen
och Gergen (1994) att det fanns en tendens
bland männen att distansera sig från sina
kroppar, medan kvinnorna tenderade att ha
ett närmare förhållningssätt till sina kroppar
när de berättade sina livshistorier. Gergen
och Gergen kunde även se att dessa tendenser
förstärktes i vuxen ålder, vilket fick till följd
att "den manliga levnadstecknaren blir för-
vånad över att kroppen har betydelse" när
han når medelåldern (1994: 203). Kvinnors
berättelser skiljer sig från männens genom att
de i sina berättelser hela tiden är "djupt för-
kroppsligade" (1994: 207).3
Vår utgångspunkt är att subjekt konstru-
eras socialt genom konkreta sociala praktiker
som är inbäddade i diskurser. Diskurser så-
som
vi
ser
det, innefattar text, tal och materi-
ella praktiker, som social organisering av
kön, ojämlika könsrelationer och sexuell
olikhet (Laclau & Mouffe 1985/2001). Dis-
kurserna spelar roll vid skapandet av identi-
teter tillsammans med en individs specifika
erfarenheter och de olika kulturella värde-
ringar som knyts till manliga och kvinnliga
kroppar (Connell 1999). Man föds med en
specifik kropp och ett biologiskt kön, men
denna kropp förändras. Relationen mellan
identitet och kropp/kön är en relation som
ständigt omtolkas och förhandlas. Kroppen
är därmed varken neutral eller passiv i för-
hållande till skapandet av den egna identite-
ten. I likhet med de Beauvoir (1949/2002)
menar vi att kroppen kan betraktas som en
situation i vilken det biologiska och det so-
ciala möts. Identiteter är därmed resultatet av
komplexa interaktioner mellan det biolo-
giska och det sociala, tolkade i individuella
praktiker och erfarenheter. Identiteter är inte
heller statiska eller dikotoma utan öppna för
omtolkning och förändring inom ramen för
de existerande diskurserna.
Metodologiska reflektioner
Vi har använt oss av tre kvalitativa metoder:
innehållsanalys, narrativanalys och diskurs-
analys. Innehållsanalys betyder att vi stude-
rar själva innehållet eller vad som sägs i tex-
terna. Med narrativanalys menar vi att vi
även ser på hur texterna är strukturerade. Fo-
kus här är på hur det sägs (Richardson 1990,
Polkinghorne 1995). Med hjälp av diskurs-
analys synliggör vi representationer av kvin-
nor och det kvinnliga subjektet i dessa medi-
cinska texter om klimakteriet.
I ett första steg gjordes sökningar i
Läkartidningens databas som sträcker sig
från 1990-200 I. Sökord som användes var
"medelålder", "övergångsålder", "klimakte-
riet", "menopaus" och "kvinnohälsa". Sök-
ordet "klimakteriet" visade sig inte ge några
träffar. Däremot återfanns inom samtliga av
de ovanstående sökorden artiklar om just kli-
makteriet. Sökordet "kvinnohälsa" gav ar-
tiklar om kvinnors hälsa mer allmänt och
47
även artiklar om genusperspektiv i forsk-
ningen.4
Sjuttiofyra artiklar valdes ut för närmare
läsning, varefter trettiotre som mer direkt fo-
kuserade klimakteriet analyserades i detalj.5
Vi började med att göra korta innehålls-
sammanfattningar av varje artikel. Därefter
återvände vi till varje artikel och tog fram de
olika teman som presenterades. Temana lo-
kaliserades med hjälp av följande frågor:
a. Hur definieras medelålder/klimakteriet/
menopaus? Som något socialt och/eller biolo-
giskt bestämt? Som ett visst stadium eller på
annat sätt?
b. Beskrivs positiva och/eller negativa as-
pekter? Om negativa aspekter beskrivs, vilka
lösningar ges?
c. Vilket utrymme ges åt kvinnorna själva
- som aktörer/reflekterande subjekt - i dessa
texter?
Nästa steg var att relatera olika teman till
varandra och identifiera möjliga mönster i
texterna vad gäller innehåll och form. Här
övergick vi till den narrativa analysen för att
fokusera "den process genom vilken skeenden
komprimeras och integreras i en tidsmässigt
organiserad helhet" (Polkinghorne 1995: 5).
Narrativ analys syftar till att konstruera en
eller flera berättelser ur ett visst data- eller
textmaterial. Dessa berättelser är inte givna,
utan det är forskaren som formar en sam-
manhängande tidsmässig redogörelse ur
ett visst material. Denna tidsmässiga redogö-
relse eller berättelse som ger mening åt det
datamaterial som analyserats är med andra
ord ett resultat av en tolkningsprocess. Vi
ställde frågan om det finns en viss berättelse
som dominerade artiklarna i Läkartidningen,
eller om det finns flera olika sätt att berätta
om menopausen.
Slutligen relaterade vi olika medicinska
berättelser till kulturella berättelser och dis-
kurser (Richardson 1990). Inom den diskurs-
analytiska teoribildning vi ansluter oss till ses
diskurs som något som omfattar alla sociala
praktiker, inte bara text och tal utan även
materiella företeelser som institutioner, infra-
struktur och ekonomi (Laclau 8c Mouffe
1985/2001: 108}.h Enligt Laclau och Mouffe
skapas diskurser genom artikulation av
tecken, det vill säga genom att olika tecken
fixeras i relation till varandra. Tecken är
mångtydiga och kontingenta, det vill säga de
har ingen bestämd essens eller mening, utan
de får mening genom att de artikuleras inom
en diskurs. "Kropp", till exempel, är ett bety-
delsefullt tecken inom den medicinska dis-
kursen, men det är också ett tecken som arti-
kuleras i andra diskurser, och ibland på ett
sätt som står i motsättning till den medicin-
ska diskursens bestämning av tecknet (se
också Winther Jorgensen & Phillips 2000).
I en specifik diskurs reduceras alltså teck-
nens mångtydighet och genom att tecknen
sätts i relation till varandra skapas samman-
hållna förståelsemönster. Men eftersom
tecken är mångtydiga, och eftersom det alltid
finns andra artikuleringar av tecknen - andra
diskurser som den aktuella diskursen uteslu-
ter - så kan aldrig fixeringen av tecken vara
fullständig. En diskurs kan aldrig fastställas
så fullständigt att den inte kan undergrävas
och förändras av det diskursiva fältet. Sociala
fenomen blir alltså, utifrån detta synsätt, ald-
rig färdiga eller totala, utan det pågår en
ständig strid mellan olika diskurser i det
diskursiva fältet om hur samhälle och identi-
tet ska definieras. Diskursanalysens syfte blir
därmed att kartlägga de processer där olika
teckens betydelse fastställs (Eldén 2002).
Olika subjektspositioner artikuleras alltså
enligt diskursanalysen i, och i kampen mel-
lan, diskurser. "Kvinna", till exempel, är en
betydelsefull artikulation i en mängd dis-
48
kurser. Vad som ingår i begreppet "kvinna"
är inte biologiskt givet eller entydigt konstru-
erat, utan omfattar en mängd relationer som
definierar och kämpar om tolkningsföre-
trädet av tecknet "kvinna". Den medicinska
praktiken och teorin är en av de diskurser
som kämpar om detta tecken. Den blir där-
med också en artikulation som kan sägas
konstruera sitt subjekt - som konstruerar vad
som är och inte är en "kvinna".
Vår diskursanalytiska ansats i denna arti-
kel tittar just på hur tecknet "kvinna" kon-
strueras i Läkartidningens artiklar om kli-
makteriet. Följande frågor har stått i centrum
för analysen: Vilka föreställningar finns i dis-
kursen om klimakteriet, och vilka ramar för
vad som kan sägas sätter den? Hur artikule-
ras tecken som "kön", "kvinna", och
"kropp" i diskursen? Vilka är konsekven-
serna av dessa artikulationer?
Artiklarna
i
Läkartidningen
Begreppet menopaus7 står i centrum för ar-
tiklarna i Läkartidningen men även begrep-
pet klimakteriet förekommer i ett flertal av
artiklarna. Genom användning av dessa be-
grepp, och inte begreppet medelålder, läggs
tonvikten på en fysiologisk process och dess
effekter på kvinnor.
I samband med klimakteriet slutat kvinnan att
vara fruktsam, ett faktum som blir påtagligt i
samband med att menstruationerna upphör.
Klimakteriet, eller övergångsåldern som
denna period också kallas, kännetecknas av
minskad aktivitet i äggstockarna med
östrogenbrist som följd. Förutom blödnings-
rubbningar förekommer värmevallningar,
svettbyar samt problem med tunna och sköra
slemhinnor i underlivet. Dessa symptom kan
direkt relateras till bortfall av progesteron-
produktion och/eller lägre östrogennivåer
(Wiklund 1999: 1582).
Menopausen karakteriseras av förändringar
i hormonell produktion med infertilitet som
följd. Förändringarna belyses på ett speci-
fikt sätt, synligt i de ord - besvär, syndrom
och så vidare - som kopplas till menopausen
och klimakteriet. Ord som "övergångsbe-
svär", "klimakteriebesvär", "menopausala
syndrom" och "menopausens minus" visar
att det negativa sätts i centrum i de medicin-
ska texterna. I beteendevetenskapliga studier
av medelålders kvinnor däremot beskrivs
både positiva och negativa aspekter av me-
delåldern, och dessa sätts i relation till för-
ändringar i kvinnornas livssituation (Denn-
erstein 1996, Greer 1991/1992, Esseveld
1988; 2000). Hänvisningar till förändringar i
kvinnors livssituation nämns visserligen i en
del artiklar i Läkartidningen, men har ge-
nomgående underordnad betydelse. Ett impli-
cit antagande i artiklarna är att kvinnor upple-
ver den avtagande reproduktiva förmågan
som ett djupgående hot mot deras identitet
som kvinnor. Följande ord, som är hämtade
från olika artiklar i Läkartidningen, åter-
speglar denna syn: "bristsituation", "perma-
nent bristtillstånd", "avsaknad av äggstocks-
funktio-nen", "bortfall av androgen-
produktion". I några av artiklarna närmar
sig författarna ett närmast litterärt gestalt-
ande av klimakteriet. Till exempel uttrycks
det som att det "finstämda hormonella till-
ståndet... rubbas", eller ordet "sorg" används
när författare vill beskriva hur manliga läkare
antas se hur kvinnor upplever klimakteriet. I
ett flertal artiklar används också metaforer8
för att visa att något är fel med kvinnors krop-
par i menopausen och i förlängningen även
med kvinnors kroppar generellt. I följande ci-
tat används en orkestermetafor för att be-
skriva kvinnans kropp och för att visa att
kroppens olika delar hamnar i disharmoni
när menstruationen upphör:
49
|k]roppens endokrina system är som en or-
kester. Varje körtel i detsamma spelar sitt in-
strument. För att harmoni skall uppstå for-
dras att alla körtlar deltar. Bortfallet av funk-
tionen av en så viktig körtel som ovariet gör
att hela samspelet råkar i olag (Furuhjelm
1992: 1558).
Även andra forskare har pekat på den medi-
cinska vetenskapens användning av metafo-
rer i sina beskrivningar av menopausen. En-
ligt Martin (1989) har man använt sig av
olika metaforer i förklaringar till meno-
pausen i olika historiska perioder.
1
den medi-
cinska modell som var gängse vid slutet av
1800-talet användes flera metaforer samti-
digt. Menopausen sågs både som en kris som
kunde leda till sjukdom, men beskrevs också
i mer positiva ordalag. Martin visar att det
skett en förändring över tid och att meno-
pausen idag endast beskrivs i negativa termer.
Dagens diskurs om menopausen handlar om
förlust av en reproduktiv förmåga, en förlust
av en viktig funktion och i förlängningen är
det fråga om ett helt system som inte längre
kan fungera:
|
v|år bild av kroppen som en hierarkisk orga-
nisation ger oss inget bra val när grunden för
organisationen verkar ha förändrats drastiskt.
Kvar finns bara nedbrytning, förfall och för-
tvining (Martin 1989:4).
Symptom fokuseras, och symptomlistan i
Läkartidningens artiklar är mycket lång. Här
ingår vegetativa besvär såsom blodvallningar,
svettningar, hjärtklappning, yrsel och huvud-
värk, förändringar i kroppen såsom atrofiska
slemhinnor, bindväven som förlorar sin
styrka och elasticitet samt torr och skrynklig
hud. Dessutom är ett flertal sjukdomar kopp-
lade till menopausen. Det gäller till exempel
benskörhet och hjärt-kärlsjukdomar. Kvinno-
kroppen och fysiska förändringar sätts i cen-
trum här, men i en del artiklar framhålls även
psykiska konsekvenser eller störningar såsom
till exempel irritabilitet, depression, minnes-
förändringar och sömnlöshet. Ett fåtal artik-
lar breddar diskussionen till att även gälla
sociokulturella, ekonomiska och psykiska
faktorer, men de fysiologiska
förändringarna
är ändå primära även i dessa artiklar. Samti-
digt fokuseras negativa konsekvenser:
Det är helt klart att socioekonomiska och psy-
kologiska faktorer är av betydelse och bidrar
till hur kvinnan upplever klimakteriet. Spora-
diskt uppträdande symptom är sannolikt inte
så besvärande, men om de förekommer ofta
och regelbundet under dagen kan de vara ge-
nerande, fysiskt utmattande och få vittgående
konsekvenser som stör såväl arbete, fritid, fa-
miljeliv som socialt umgänge (Wiklund
1999:1582).
Det råder ingen enighet om huruvida dessa
besvär är övergående eller ej. Flertalet förfat-
tare beskriver klimakteriet som ett övergå-
ende stadium, men det finns även ett mindre
antal författare som ifrågasätter dess övergå-
ende natur och menar att de problem som
uppstår efter att äggstockarna slutat fungera
varar livet ut. I artikeln "Myten om klimak-
teriet" hävdar Furuhjelm att klimakteriet inte
är ett övergående stadium i kvinnors liv:
"|d|et alla läkare bör ha klart för sig är att
vad som skall behandlas är ett bestående
bristtillstånd och inte en övergångsålder eller
ett klimakterium" (1992:1558).
Mycket av innehållet i de studerade artik-
larna i Läkartidningen ägnas åt vad som ska
göras åt de symptom som läkarna kopplar till
klimakteriet. I första hand handlar diskussio-
nen om för- och nackdelar med hormonbe-
handling och längden på behandlingen. Men
i ett flertal artiklar övervägs även andra for-
mer av behandling. I ett antal artiklar i Lä-
kartidningen volym 91, nr 23 från 1994 tas
50
till exempel behandlingar som stödterapi,
kognitiv terapi och akupunktur upp, liksom
vikten av fysisk aktivitet för att motverka kli-
makteriets negativa symptom. Diskussionen
förs emellertid mellan läkarna och ibland
mellan läkarna och annan personal inom
sjukvården. Kvinnornas röster saknas helt.
Endast ett fåtal artiklar tar med kvinnorna
och då med hänvisning till förväntningar om
att kvinnor ska ta ställning till behandling.
Läkarna ska göra resultaten tillgängliga för
kvinnorna som därmed antas kunna ta ställ-
ning till vilken behandling som är lämpligast.
Men det händer även att författaren ser sig
som talande å kvinnornas vägnar:
Det finns anledning att tro att de 40-talister
som nu närmar sig de aktuella åldrarna inte
kommer att finna sig i de besvär som tidigare
generationer av kvinnor uppfattat som "na-
turliga" eller "nödvändiga". Man kommer
och bör kräva att besvären tas om hand på ett
adekvat sätt. Man kommer gradvis att bli
medveten om att sidoverkningarna av
östrogensubstitution om något snarast är po-
sitiva (Silfverstolpe 1990: 4221).
Vilka berättelser skapas i dessa texter?
I vår analys har vi funnit att den berättelse
som dominerar i artiklarna sätter fysiolo-
giska och biologiska förändringar i centrum.
Dessa ses som en följd av att äggstockarna
slutar att fungera och att produktionen av
östrogent hormon från ovarierna har upp-
hört efter menopausen. Förändringarna leder
till att ett stort antal kvinnor - mellan unge-
fär hälften och tre fjärdedelar av alla kvinnor
- får mer eller mindre uttalade besvär, till ex-
empel "i form av svettningar, värmevallnin-
gar och primärt eller sekundärt sömn-
rubbningar och ett försämrat psykiskt välbe-
finnande" (Silfverstolpe 1990: 4220). Dessa
besvär kan avhjälpas på olika sätt, dock helst
med hjälp av hormonbehandling. Denna fas i
berättelsen är viktig - en övervägande del av
artiklarna ägnas åt presentationen av och dis-
kussioner kring för- och nackdelar med hor-
monbehandling. Följande citat antyder att en
förändring har skett i läkarnas berättelse om
menopausen sedan början på 1980-talet:
Östrogenbehandling i klimakteriet har ägnats
en omfattande uppmärksamhet de senaste de-
cennierna. Fokus för debatten har dock påtag-
ligt förskjutits. Från att i början av 1980-talet
ha handlat om behandling av kvinnor med
klimakteriella besvär är inriktning nu
östrogenbehandlingens för- och nackdelar vad
gäller hälsan i ett långsiktigt perspektiv (Nils-
son 2001:3225).
Men det finns också exempel på att denna be-
rättelse breddats. Texten fokuserar då inte en-
dast fysiologiska förändringar utan tar även
hänsyn till sociala och ekonomiska förhållan-
den, eller ställer som i följande citat vidare
frågor kring den dominerande berättelsen.
Vi behöver veta mer om hur kvinnan utveck-
las efter menopausen, en period som motsva-
rar drygt en tredjedel av livet. Det saknas ex-
empelvis prospektiva tvärvetenskapliga stu-
dier av normalförloppet för övergången från
premenopaus till postmenopaus. Vi saknar
praktiskt taget all kunskap om hormon-
effekter på det normala bröstet. Det behövs
om ökningen av bröstcancer ska brytas. Vilka
alternativ som finns till östrogen och vad de
har för effekt, är ett annat angeläget forsk-
ningsområde (Hagenfeldt 1995: 2156).
Men även i de fall där författarna menar att
mer kunskap behövs, tilldelar man läkarna
en central roll i denna process. Det är läkar-
nas roll att avhjälpa symptomen och här in-
går avvägning av olika behandlingsmetoder.
Det är också läkarna som berättar och sam-
talar med annan personal inom sjukvården. I
51
endast några få artiklar framförs vikten av
att läkarna samtalar med och lyssnar på sina
patienter. 1 inlägget "Recept: en potta" (Da-
nielsson 1990: 1132) anser författaren, som
är pensionerad distriktsköterska, att läkarna
inte ser kvinnorna utan skriver ut recept utan
att ge "ett förklarande ord". Läkarna bör ge
"några goda råd i stället för mediciner", häv-
dar hon. Läkaren informerar inte heller pa-
tienten om att "hennes förändrade hormon-
balans ger trötthet och ökad benägenhet för
fetma och i dess spår en ökad belastning på
kroppens funktioner". Författaren ser det
som en lösning att ge "klimakteriekvinnan"
kortare arbetstid och möjlighet till vila på ef-
termiddagen, men menar också att hon ska ta
på sig vida, luftiga kläder som andas, sova i
svala sovrum och använda vettiga sängklä-
der. Men även om Danielsson vill öppna en
dialog mellan läkare och kvinnor, så åter-
skapar hon samtidigt den dominerande be-
rättelsen med dess ensidiga fokusering på
problem knutna till menopausen.
Det finns även ett fåtal försök att omfor-
mulera det medicinska narrativet eller skapa
en motberättelse. Detta görs bland annat i en
artikel av Hovelius med flera (2000) och får
stöd i en artikel av Blivik (2001) i ett senare
nummer av Läkartidningen. Denna mot-
berättelse innehåller ett flertal aspekter. För
det första framför den en kritik av den medi-
cinska diskursen med dess ensidiga fokus på
biologiska och fysiologiska förändringar. En
kritik mot att tonvikten på fördelar med hor-
monbehandling blivit alltmer dominerande i
den medicinska berättelsen formuleras också.
Detta narrativ ställs vidare mot kvinnors be-
rättelser om menopausen som en period i
livscykeln som inbegriper även sociala, eko-
nomiska och psykologiska förhållanden, och
berättelserna vittnar dessutom om både posi-
tiva och negativa erfarenheter av denna pe-
riod. Dessa artiklar kan med andra ord ses
som ett försök att bredda det dominerande
narrativ som presenterades ovan, ett försök att
även inkludera kvinnors röster och därmed
också öppna för ett samtal mellan olika aktö-
rer, såsom läkare och medelålders kvinnor. De
kan vidare ses som ett försök att bredda den
medicinska berättelsen till att även innefatta
sociala och psykologiska aspekter.
Vi har visat med vår analys av de utvalda
artiklarna i Läkartidningen att de framför allt
fokuserar fysiologiska och biologiska aspek-
ter och att de gör det på ett visst sätt. Kroppen
och förändringar i kvinnors reproduktiva or-
gan sätts i centrum och kroppen beskrivs
som en organism som har förlorat något:
fertiliteten. Vidare presenteras de problem
och symptom som anses vara förknippade
med denna förlust. Läkarna är de som ska
hjälpa till att lindra dessa symptom och pro-
blem. Detta kan ske på olika sätt, oftast ge-
nom hormonsubstitution, men också med
hjälp av andra metoder. Kvinnors egna erfa-
renheter och beskrivningar av sina erfarenhe-
ter lyser dock med sin frånvaro i dessa texter.
Analysen av Läkartidningens artiklar skil-
jer sig inte markant från tidigare analyser av
andra texter om kvinnors medelålder. I en
amerikansk studie av hur medelåldern fram-
ställs i massmedierna under 1980-talet och
fram till mitten på 1990-talet skriver Gannon
och Stevens att:
Trots att det råder oenighet om källan till de
förändringar som förknippas med menopaus,
är forskare eniga om att för kvinnor i väster-
ländska industrialiserade samhällen förknip-
pas menopaus med något grundläggande ne-
gativt: korrelaten, orsakerna, förändringarna,
utvecklingarna och interventionerna har stu-
derats i en kontext där menopaus är ett pro-
blem, en dålig erfarenhet, och en orsak till oro
(Gannon och Stevens 1998: 2).
52
De anger även att det finns antagande om att:
"Denna negativitet är tydlig i forskningen
där menopaus vanligtvis ses som en bristsjuk-
dom eller en gåta utan signifikans för utveck-
lingen" (ibid: 2). Gannon och Stevens menar
att detta fokus på de negativa aspekterna av
menopausen i massmediala texter överens-
stämmer väl med kulturella normer enligt
vilka kvinnor i första hand är mödrar och he-
terosexuella. I en sådan kontext kan fysiolo-
giska förändringar som är oförenliga med
båda dessa roller beskrivas som "förlust, för-
sämring och sjukdom".
Gannon och Stevens analys är hämtad
från en anglosaxisk kontext medan de artik-
lar vi analyserat härrör från en svensk kon-
text. Medan Gannon och Stevens analyserat
populärvetenskapliga artiklar från 1980-ta-
let, har vi analyserat artiklar i en medicinsk
tidskrift från 1990-talet. Intressant nog kom-
mer vi fram till likartade resultat.
"Kvinnan" i den medicinska diskursen
I analysarbetet fann vi att begreppet, eller
tecknet, "kvinnan" spelade en central roll i
artiklarna om klimakteriet i Läkartidningen.
Vi börjar med ett citat ur en av de artiklar vi
tidigare presenterade, där författaren, som
diskuterar motionerandets positiva effekt på
menopausbesvär hos kvinnor, konstaterar
att: "De flesta kvinnor upplever under denna
tid vasomotoriska besvär med blodvallningar
och svettningar, vilket är den vanligaste orsa-
ken till att kvinnan söker medicinsk hjälp
mot "övergångsbesvär" (Brynhildsen et al.
1994:2323).
Vid första påseendet kan meningen te sig
klar och oproblematisk; kvinnor med
blodvallningar och svettningar söker hjälp
för sina besvär hos läkare. Men vem talar för-
fattarna egentligen om i citatet? I början av
meningen benämns kvinnorna som en grupp
individer, "de flesta kvinnor". I slutet av me-
ningen talas däremot inte om kvinnor som
grupp utan om "kvinnan". Citatet kan illus-
trera en tendens som återfinns i de flesta ar-
tiklar om klimakteriet och "övergångsbe-
svär" i Läkartidningett under 90-talet; be-
greppet "kvinnor" används parallellt med
begreppet "kvinnan".
Vad spelar det då för roll om man talar om
"kvinnor" eller "kvinnan? Skillnaden kan
tyckas bagatellartad och tillfällig, men vi ska
visa på vad sätt den ändå är avgörande.
I artikeln "Ostrogenbehandling i klimak-
teriet har god effekt på livskvalitet" (1999:
1582) tar Wiklund i ett avsnitt upp
"Vasomotoriska besvär och välbefinnande".
I början av stycket ger Wiklund läsaren en
bestämning av vilka kvinnor hon talar om i
texten; "Även om inte alla kvinnor får besvär
i samband med klimakteriet rapporterar up-
pemot tre av fyra kvinnor att de drabbas av
symptom" (ibid: 1583). Wiklund skriver där-
med om en grupp kvinnor, det vill säga kvin-
nor som enligt en viss undersökning menar
att de har vissa symptom. Hon fortsätter se-
dan med hänvisning till olika studier att dis-
kutera huruvida välbefinnandet påverkas i
klimakteriet, och huruvida östrogenbehand-
ling kan ha effekt på välbefinnandet. Några
rader längre ner skriver hon: "Värmevall-
ningar och svettningar drabbar kvinnan dyg-
net runt". Wiklund hävdar vidare att,
"[kjraftiga värmevallningar parallellt med
svettningar kan leda till att kvinnan måste gå
upp och byta nattdräkt eller lakan" (ibid:
1583, vår kursivering). Från att ha talat om
en bestämd grupp kvinnor - och alltså även
hållit möjligheten öppen för att en del kvin-
nor inte upplever de aktuella besvären - gli-
der texten över i att göra dessa kvinnor till
"kvinnan". Därmed konstrueras också be-
svären som tillhörande den universella kate-
53
gorin "kvinnan". "Kvinnan" definieras ge-
nom de så kallade övergångsbesvären, som
sätts i direkt samband med vad som är nor-
malt för kvinnor att uppleva. Detta trots att
alla kvinnor inte har besvären, och trots att
även män kan uppleva liknande besvär. Här-
med skapas "klimakteriekvinnan" - en fast
och identifierbar kategori som på lämpligast
möjliga sätt bör medicineras.
Ytterligare ett exempel återfinns i den tidi-
gare omnämnda artikeln "Myten om klimak-
teriet" av Mirjam Furuhjelm (1992: 1558).
Även här börjar författaren med att tala om
"postmenopausala kvinnor", men övergår
snart till att tala om "kvinnan": "kvinnan vid
menopausen inträder i ett hormonellt brist-
tillstånd som kommer att räcka livet ut och
som bör kompenseras", och "[e|fter meno-
pausen förlorar kvinnan...".
Genom att beteckna kvinnor i bestämd
form singularis, impliceras att "kvinnan"
existerar som ett bestämt objekt. "Kvinnan"
blir en representation av en bestämd kate-
gori "där ute", i verkligheten. Därmed blir
"kvinnan" också en universell kategori, de-
finierad endast av sin motsats - den dock
sällan explicit angivna "mannen".1' Effekten
av att använda sig av ett universaliserande
begrepp som "kvinnan" är - förutom det
faktum att konstruktionen av kön osynlig-
görs i begreppet - att olikheter mellan kvin-
nor osynliggörs. I exemplet ovan blir detta
tydligt. Besvär som en grupp kvinnor säger
sig uppleva är plötsligt något som "kvin-
nan" upplever.
Universaliserandet gör individens kön till
det primära, till det som framför allt annat
definierar en individ. Olikheter mellan kvin-
nor och det faktum att man "blir kvinna" i
en mängd komplexa relationer - inte bara i
opposition till män - osynliggörs, till exem-
pel olikheter i förhållande till andra kvinnor
när det gäller huruvida man upplever sig ha
besvär, men också olikheter baserade på
klass, sexualitet och ras/etnicitet (Wittig
1997, Collins 1990, Alarcön 1997). Samti-
digt som olikheter av dessa slag osynliggörs,
skapas dock en annan olikhet i vissa artiklar,
utifrån generationstänkandet. Detta sker till
exempel när Silfverstolpe i citatet som pre-
senterades ovan lämnar den medicinska dis-
kursen och hävdar att kvinnorna själva kom-
mer ta ställning för eller emot hormon-
användning. Men i stället för att använda
denna olikhet för att dekonstruera "kvin-
nan" skapas i denna text en motsättning
kvinnorna emellan - mellan 40-talister och
tidigare generationer av kvinnor, eller mellan
kvinnor som följer läkarens förslag om vad
som är bäst för dem och tar östrogen-
substitution och kvinnor som sitter fast i ett
traditionellt sätt att tänka och uppfattar be-
svär som naturliga och nödvändiga.
Biologiska premisser
Användandet av begreppet "kvinnan" för-
medlar med andra ord ett statiskt och oför-
änderligt intryck i artiklarna. Vad konstitu-
erar då denna "kvinna"? Hon framstår fram-
för allt som en kropp, en biologisk kategori.
Menopaus, och de kroppsliga förändring-
arna sammanknutna med menopaus, blir
universellt giltiga för alla kvinnor. Liksom
"kvinnan" konstrueras "kroppen" (den
kvinnliga) som en fast kategori. Kroppens
förändring diskuteras självklart - denna för-
ändring är, kan man säga, själva grunden i
den medicinska diskursen; kroppen föränd-
ras av sjukdom och tillfrisknande samt av
åldrande, och det är medicinens uppgift att
studera denna förändring och bota eventuella
symptom som uppstår i den. Men samtidigt
framställs förändringen som om den ägde
rum endast på kroppens biologiska premis-
54
ser; det vill säga premisser som finns bortom
den socialt upplevda kroppen.
Inte sällan hävdas det att dessa kroppsliga
besvär får effekter i det sociala livet. Men
kausaliteten framställs i princip alltid just på
detta sätt; från det biologiska till det sociala.
Wiklund hävdar till exempel att de vasomo-
toriska besvären som "kvinnan" har i klimak-
teriet gör att "familjelivet påverkas ogynn-
samt, man får problem med alltifrån att ägna
sig åt hobbies till att åka på semester" (Wik-
lund 1999: 1583-1584). Kausaliteten är där-
med given - de biologiska besvären påverkar
det sociala livet.
I detta försvinner också kvinnor som sub-
jekt: "kvinnan" konstrueras som en fast, bio-
logisk kategori som går att studera oavsett
vem hon själv anser sig vara och hur hon
själv upplever och reflekterar kring sitt liv
och sin kropp. Sådana upplevelser och reflek-
tioner sker alltid i sociala och historiska sam-
manhang. Det är visserligen så att sociala
faktorer nämns i artiklarna och att det påpe-
kas att de kan ha en viss påverkan på klimak-
teriet. Oftast är dock intrycket att dessa
korta tillägg, alltid i slutet av texten, aldrig
riktigt ifrågasätter grundantagandena om
hur "kvinnan" är i klimakteriet.
Begreppet "kvinnor" är självklart inte hel-
ler oproblematiskt, i och med att också det
implicerar att det finns någon typ av grund-
läggande karaktäristika, en "minsta gemen-
samma nämnare", för att använda Norma
Alarcöns begrepp (1997), som förenar en
kvinna med alla andra "kvinnor" i världen.
Även begreppet "kvinnor" kan därmed verka
totaliserande och förtryckande genom att det
utger sig för att representera en grupp utifrån
en subjektsposition och bortse från andra.
Begreppet "kvinnor" är ändå, vill vi hävda,
att föredra framför "kvinnan" eftersom det
refererar till en i vårt samhälle relevant indel-
ning av kroppar och identiteter. Det finns
ingen naturlig grupp "kvinnor" hävdar Mo-
nique Wittig, men begreppet "kvinnor" har
dock fortfarande relevans. "Kvinnan" är där-
emot en myt, och de två begreppen måste
skiljas från varandra, hävdar hon:
Vår första uppgift är, verkar det som, att alltid
fullständigt separera "kvinnor" (den klass
inom vilken vi kämpar), och "kvinnan", my-
ten. För "kvinnan" existerar inte för oss: det
är endast en imaginär formulering, medan
"kvinnor" är produkten av en social relation
(Wittig 1997:266).
1 den medicinska diskursen kring klimakte-
riet försöker man finna lösningar på de be-
svär många - i subjektspositionen - kvinnor i
vårt samhälle idag upplever. Genom att arti-
kulera diskursen kring tecken som "klimak-
terium", "övergångsbesvär" etcetera, skapar
man också ett subjekt, "kvinnor i klimakte-
riet". Därmed utesluts andra förklaringar till
kvinnors besvär, och att andra, såsom män
och kvinnor i andra åldrar än medelåldern,
kan ha liknande besvär. Detta är givetvis pro-
blematiskt i sig, men det blir än mer proble-
matiskt när man dessutom använder genera-
liserande och fasta begrepp som "kvinnan".
Genom att använda "kvinnan", och framför
allt genom att låta texten glida mellan utta-
landen om "en grupp kvinnor" och "kvin-
nan", ges klimakteriediskursen universaliser-
ande undertoner. Begreppet "kvinna" be-
stäms därmed framför allt av hur den biolo-
giska kroppen konstrueras.
Kulturella berättelser
Det torde framgå för läsaren att den medicin-
ska diskursen såsom den representeras i
Läkartidningens artiklar om kvinnor skiljer
sig markant från det teoretiska perspektiv vi
utgår från i vår forskning. I den medicinska
55
diskursen ses medelåldern inte som en pro-
cess i vilken kvinnor deltar aktivt med egna
reflektioner kring kroppsliga förändringar
och förändringar i identitet och sociala roller.
Det synsätt vi ansluter oss till ser reflektion
som en kulturell process som aktivt involve-
rar subjektet i förståelsen av dessa föränd-
ringar, och till och med i förberedelsen för de-
ras uppträdande. Den medicinska diskursen
diskuterar visserligen sådana förändringar,
men ser dem framför allt begränsade till fy-
siologiska förändringar utan aktiv påverkan
av aktörer. Det är kroppen och förändringar i
kroppen som bestämmer vad som händer.
Diskursen kring "klimakteriet" omfattas
både av hur man talar, skriver och benämner
vissa problem, samt av hela den praktik och
industri som finns kring menopausen. Och
detta sammantaget producerar en viss berät-
telse kring kvinnor i medelåldern. Denna be-
rättelse utgör i sin tur en del av ett bredare
kulturellt narrativ gentemot vilken individer
relaterar sina erfarenheter (jfr Richardson
1990). Intressant här är att det finns en diver-
gens mellan studier av kvinnors erfarenheter
och förståelse av klimakteriet och den
biomedicinska diskursen som presenterats
ovan. Ett antal studier har visat att medan
vissa kvinnor upplever stora förändringar
vad gäller symptom och livskvalitet under
menopaus så är det samtidigt många som inte
gör det. Studier har också visat att vissa kvin-
nor erfar symptom under en kort tidsperiod.
(Avis & McKinlay 1991, Dennerstein 1996,
Matthews 1992). Många kvinnor som är i,
eller har gått igenom, klimakteriet upplever
inte att denna period kräver någon speciell
form av behandling - och detta gäller i vissa
fall också kvinnor som ansåg att stora för-
ändringar ägde rum i deras kroppar i klimak-
teriet (Liao et al. 1994). I en aktuell svensk
studie om livskvalitet visade sig menopausen
ha liten effekt på den egenuppskattade livs-
kvaliteten (Ekström & Hovelius 2000). I en
annan svensk studie om kvinnors arbete och
hälsa, baserad på återkommande intervjuer
med äldre kvinnor, fann forskarna att dessa
kvinnor hade få minnen från klimakteriet
(Carlstedt 8c Forssén 1999). Man kan, menar
vi, ställa den retoriska frågan vad som skulle
hända om dessa berättelser togs som ut-
gångspunkt för diskussioner inom medicinen
till skillnad från i den nuvarande domine-
rande diskursen, där läkare skapar texter
utan nära samtal med kvinnor.
NOTER
1. Vi vill tacka Mona Eliasson, Ingrid Jönsson,
Maria Danielsson och Lisa Öberg för givande
kommentarer till en tidigare version.
2. Kvinnors kroppar och reproduktiva förmåga an-
tas spela en roll också då diskussionen handlar
om intellektuell förmåga, utbildningsmässiga
framsteg och yrkesidentitet (Jaggar 8c Bordo
1989). Till och med bedömningar av kvinnors
kropp och attraktivitet spelar roll här (Laqueur
1990/1994, Rosenbeck 1992, Johanisson 1994).
3. Samtliga citat från litteratur på engelska är
översatta av artikelförfattarna.
4. Dessa artiklar har lästs av båda artikel
författarna och har används som bakgrundsma-
terial och för att få en närmare förståelse för hur
olika perspektiv behandlas inom medicinsk ve-
tenskap.
5. En översikt över dessa artiklar finns hos artikel-
författarna.
6. Denna diskursteori skiljer sig något från andra
diskursanalytiska ansatser såsom till exempel
Foucault men tar liksom andra diskursteoretiker
utgångspunkt i ett antagande om att möjligheten
att förstå en yttre verklighet (såsom till exempel
en text eller social praktik) alltid är beroende av
språket.
7. Ordet menopaus kommer från de grekiska or-
56
den "men" och "pausis" (månad och paus/stop)
och betyder slutet på menstruationen.
8. En annan metafor med negativa associationer
finns i "klimakterietanten". Enligt svensk ord-
bok står tant för ett tilltalsord (från barn) till
obesläktad äldre kvinna och som ett nedsättande
uttalande om (äldre) kvinna. Denna metafor fö-
rekommer först i en annons och därefter följer
en reaktion mot denna annons där författarna
anser att den pekar på behovet av att kritiskt dis-
kutera den medicinska vetenskapens syn på
kvinnor. Denna reaktion följs sedan av ett flertal
korta inlägg och bl.a. ett angrepp riktat mot
feministiska forskare inom medicin (Läkartid-
ningen 1993).
9. Männen är frånvarande i dessa medicinska tex-
ter utom i ett fåtal artiklar där författarna hänvi-
sar till och jämför kvinnors övergångsbesvär
med resultat av studier om män som blivit
kastrerade p.g.a. cancersjukdom.
LITTERATUR
ALARCÖN, NORMA (1997) "The Theoretical
Subject(s) of This Bridge Called My Back and Anglo-
American Feminism", Linda J. Nicholsson (red.) The
Second Wave, Routledge.
BEAUVOIR, SIMONE DE (1949/2002) Det andra
könet, övers. Adam Inczédy-Gombos och Åsa
Moberg, Norstedts.
CARLSTEDT, GUNILLA & FORSSÉN, ANNIKA (1999)
Mellan ansvar & makt, Luleå tekniska universitet.
COLLINS, PATRICIA HILL (1990) Black Feminist
Thought. Knowledge, Consciousness, and the
Politics of Empowerment, Unwin Hyman.
CONNELL, ROBERT w. (1995/1999) Maskuliniteten
övers. Åsa Lindén, Daidalos.
DENNERSTEIN, LORRAINE (1996) "Well-Being,
Symptoms and the Menopausal Transition",
Maturitas, 23.
EKSTRÖM, HELENE & HOVELIUS, BIRGITTA (2002)
"Quality of Life and Hormone Therapy in Women
before and after Menopause", Scandinavian Journal
of Primary Health Care (under utgivning).
ELDEN, SARA (2002) "Gender Politics in Conservative
Men's Movements. Beyond Complexity, Ambiguity
and Pragmatism", NORA, Nordic Journal of
Womens Studies, nr 1 vol 10.
ESSEVELD, JOHANNA (1988) Beyond Silence. Middle-
aged Women in the 1970
's,
Sociologiska
institutionen, Lund.
- (2000) "Women s Bodies at Mid life: Discourses on
Nature and Culture", J. Pacheco (red.) Culture,
Theory, Praxis, Sociologiska institutionens
rapportserie, Lund, 2000.
GANNON, LINDA & STEVENS, JILL (1998) "PortraitS of
Menopause in the Mass Media", Women & Health,
vol. 27(3).
GERGEN, KENNETH J. & GERGEN, MARY M. (1994)
"Narratives of the Gendered Body in Populär
Autobiography", Josselson & I.ieblich (red.) The
Narrative Study ofLives, Sage Publications.
GREER, CERMAINE (1991/1992) Förändringen:
kvinnor, åldrande och menopaus, övers. Carita
Boman, Norstedts.
HARAWAY, DONNA (1988) "Situated Knowledges: The
Science Question in Feminism and the Privilege of
Partial Perspective", Feminist Studies, 14, no 3.
JAGGAR, ALISON M. & BORDO, SUSAN R. (red.) (1989)
Gender/Body/Knowledge, Feminist Reconstructions
of Being and Knoiving, Rutgers University Press.
JOHANNISSON, KARIN (1994) Den mörka
kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin-de-siécle,
Norstedts.
LACLAU, ERNESTO & MOUFFE, CHANTAL (1985/2001)
Hegemony and Socialist Strategy. Towards a Radical
Democratic Politics, second edition, Verso.
LAQUEUR, THOMAS (1990/1994) Om könens
uppkomst. Hur kroppen blev kvinnlig och manlig,
övers. Ojevind Lång och Lars Eberhard Nyman,
Symposion.
LIAO, K., HUNTER, M. s. & WHITE, p. (1994) "Beliefs
about Menopause of General Practitioners and Mid-
Aged Women", Family Practices, 11.
Läkartidningen (1993).
57
MARTIN, EMILY (1989) The Woman in the Body. A
Cultural Analysis of Reproduction, Open University
Press.
MATTHEWS, K. A. (1992) "Myths and Realities of the
Menopause", Psychosomatic Medicine, 53.
POLKINGHORNE, DONALD E. (1995) "Narrative
Configuration in Qualitative Analysis", Qualitative
Studies in Education, vol 8(1).
RICHARDSON, LINDA (1990) "Narrative and
sociology". Journal of Contemporary Ethnography,
vol 19 (1).
ROSENBECK, BENTE (1992) Kroppens politik. Om
kon, kultur og videnskab, Museum Tusculanum
Forlag.
WINTHER J0RGENSEN, MARIANNE & PHILLIPS,
LOUISE (2000) Diskursanalys som teori och metod,
övers. Sven-Erik Torhell, Studentlitteratur.
WITTIG, MONIQUE (1997) "One is Not Born a
Woman", Linda J. Nicholsson (red.) The Second
Wave, New York.
ARTIKLAR UR LÄKARTIDNINGEN SOM CITERAS I
TEXTEN
BLIVIK, JOHN "Östrogen vid och efter klimakteriet
- problem och möjlighet för primärvården",
Läkartidningen 2001: 1145-1146.
BRYNHILDSEN, JAN, NEDSTRAND, ELIZABETH, WYON,
YVONNE & HAMMAR, MATS "Motion motverkar
menopausens minus", Läkartidningen 1994:2323-
2325.
DANIELSSON, SONJA "Recept: en potta",
Läkartidningen 1990: 1132.
FURUHJELM, MIRJAM "Myten om klimakteriet",
Läkartidningen 1992: 1558.
LANDGREN, BRITT-MARIE & COLLINS,
AI LA
"Finns det
ett menopausalt syndrom? Alternativa behandlingar
hjälper", Läkartidningen 1994: 2316-2318.
HAGENFELDT, KERSTIN "Gör kvinnoforskning till ett
eget prioriteringsområde", Läkartidningen 1995:
2156.
HOVELIUS, BIRGITTA, EKSTRÖM, HELENE, ESSEVELD,
JOHANNA, LANDGREN, BRITT-MARIE & VINGE, ELLEN
"Klimakteriet - sjukliggörande, bagatellisering eller
normalisering?". Läkartidningen, 2000: 3.
MAGNUSSON, CECILIA & WEIDERPASS, ELISABETE
"Hormonbehandling i klimakteriet. Olika effekt av
östrogen och gestagen på cancerrisk i bröst och
endometrium", Läkartidningen 2001: 418-421.
NILSSON, KERSTIN "Behandling med östrogen i
klimakteriet. Aktuella synpunkter i ett
evidensbaserat perspektiv", Läkartidningen 2001:
3225-3228.
SILFVERSTOLPE, GUNNAR "Alltför stor restriktivitet
med hormonell substitution under och efter
klimakteriet", Läkartidningen 1990: 4220-4221.
WIKLUND, INGELA "Östrogenbehandling i klimak-
teriet har god effekt på livskvalitet", Läkartidningen
1999: 1582-1585.
SUMMARY
The artide "Missing female subjects. An
analysis of medical texts about menopause"
focuses on medical discourses about women
and middle age. More concretely, it presents
an analysis of artides in Läkartidningen from
1990 through 2001. Läkartidningen is the
official journal of the Swedish Medical Asso-
ciation and has a distribution of nearly
30 000 copies.
The analysis is based upon three
qualitative methods. We begin with a
combination of content analysis and
narrative analysis - focusing on what is being
said and how it is being said - and continue
with discourse analysis - focusing on what is
being constructed.
What we discovered is that the commonly
used term 'middle age' is here re-defined as
menopause, and menopause is represented
through a particular narrative where loss of
fertility is followed by descriptions of
problems and symptoms and where the medi-
cal profession offers solutions - foremost
amongst these is the use of hormone
58
treatment.
At a discursive level, women are represen-
ted not as women but as "woman" - a body.
This body is seen as a fixed, biological
category which can be studied independently
of how any woman would define herself and
independently of how women may expe-
rience and reflect on their lives and their
bodies. Women as active subjects embedded
in complex social relations are made invisible
in these texts, as are differences between
women.
This article is part of a larger research
project "Middle-aged bodies and gendered
identities", financed by the Swedish Science
Council. Theoretically, the project aims at
contributing to a further understanding
about the interlinkage of biological, social
and cultural aspects in (discourses on) middle
age, identity and the body. Empirically, it ma-
kes use of different sources: medical and
literary texts, populär scientific texts, as well
as interviews with middle aged women and
men and with medical doctors.
JOHANNA ESSEVELD
Sociologiska institutionen
Box 114
Lunds universitet
221 00 Lund
johanna.esseveld@soc.lu.se
SARA ELDÉN
Sociologiska institutionen
Box
1
14
Lunds universitet
221 00 Lund
sara.elden@soc.lu.se
59
