Content uploaded by Daniel Koch
Author content
All content in this area was uploaded by Daniel Koch on May 24, 2022
Content may be subject to copyright.
KTH ARKITEKTUR
Daniel Koch (red.)
Jämlik livsmiljö
Universell utformning och tillgänglighet
som stadsbyggnadsutmaning
Jämlik livsmiljö
Universell utformning och tillgänglighet
som stadsbyggnadsutmaning
red. Daniel Koch
KTH Arkitektur
Jämlik livsmiljö
Universell utformning och tillgänglighet som
stadsbyggnadsutmaning
Forskningsrapport
Redaktör: Daniel Koch
ISBN: 978-91-8040-224-8
TRITA-ABE-RPT-2210
KTH Arkitektur
Stockholm 2022
Tryck: Universitetsservice AB.
Projektet och forskningsrapporten är
finansierade av Vinnova, Dnr. 2020-00398.
Omslagsfoto: Dragarbrunnsgatan i Uppsala.
Ann Legeby.
Text © respektive författare.
Illustrationer och foton © respektive författare
om inte annat anges.
Innehåll
Förord & tack iii
Jämlik livsmiljö
Lärdomar, rekommendationer och
reflektioner om Universell utformning
som stadsbyggnadsutmaning v
Sammanfattning 1
Introduktion 3
Lärdomar och resultat 9
Utmaningar och möjligheter för
vidareutveckling 13
Spridning av projektets arbete
och resultat 14
Björn Hellström:
Universell utformning i den kommunala
samhällsbyggnadsprocessen
Om konsten att bygga en organisation med
spelrum för reflektion, kreativitet och
professionellt omdöme 17
Sammanfattning 19
Introduktion 21
Universell utformning 23
Begreppsprecisering 24
Organisation 26
Samverkan 29
Planering 35
Styrning 1 39
Slutord 42
Referenser 43
Bilaga: Styrdokument - Uppsala kommun 44
Ann Legeby:
Tillgänglighet i staden
Analyser ur ett systemperspektiv 47
Sammanfattning 49
Introduktion 51
Kommunens styrdokument och strategier 58
Modell av staden som bas för
stadsanalyser 58
Målpunkter: Specifika platser och
det oentliga rummet i sig 69
Analyser 71
Diskussion och reflektioner 92
Referenser 94
Daniel Koch:
Systemvärld, livsvärld,
och materiell värld
Implikationer och möjligheter
för rumsliga analyser 97
Sammanfattning 99
Introduktion 102
Livsvärldsanalyser 107
Resultat och diskussion 116
Reflektioner 143
Referenser 147
Appendix 151
Reflektioner kring digitalisering
och rumsanalyser 155
English summary 161
Jämlik livsmiljö
ii
Daniel Koch
iii
Den här rapporten är ett resultat av ett forskningsprojekt finansierat av Vinnova
inom en utlysning för forskning och utvecklingsprojekt inom universell utform-
ning. Projektet har drivits av KTH Arkitektur, Uppsala kommun, Funktionsrätt
Uppsala kommun samt Funktionsrätt Uppsala län. Arbetet har varit omfattande
och sökande, även om principiella angreppssätt och idéer fanns redan vid
projektstart. Vare sig projektet eller rapporten avser ge ett helhetssvar på det
komplexa och omfattande problemområde som projektet arbetar inom, utan
siktar på att göra såväl ett konkret som ett teoretiskt och metodologiskt bidrag
till utmaningar inom kommunal planering. Detta rör både process, styrning
och organisation, och i att fördjupa förståelsen som staden som rumsligt system
som distribuerar och fördelar tillgängligheter. Rapporten täcker inte heller allt
arbete inom projektet: det är en forskningsrapport med en serie studier baserade
på arbetet i projektet, skriven av deltagande forskare - inte en arbetsrapport.
Rapporten består av en sammanfattande översikt med appendix som inkluderar
lärdomar, reflektioner och rekommendationer från alla delstudier och projektet
i stort, och tre stycken delstudier som är skrivna för att kunna läsas var för sig
även om de tillsammans ger ytterligare synergier. Sammantaget hoppas vi att rap-
porten kan ge såväl stöd som inspiration i både planeringsutmaningar i vardagen
som i långsiktigt tänkande och metodutveckling.
Jag skulle vilja tacka alla direkt inblandade: Björn Hellström och Ann Legeby vid
KTH Arkitektur, Lisa Klingwall och Örjan Trapp vid Uppsala kommun, Janne
Wallgren vid Funktionsrätt Uppsala län, och Michael Jestin och Fredrik Larsson
vid Funktionsrätt Uppsala kommun. Jag skulle också vilja tacka Vinnova för
möjligheten att genomföra projektet genom ett fokuserat stöd till forskningsut-
maningen, liksom Uppsala kommun för den medfinansiering kommunen bidragit
med. Självklart finns många fler som bidragit på många olika vis såväl direkt som
indirekt, och jag skulle därför också vilja tacka alla er för alla utmanande frågor,
insiktsfulla kommentarer, moraliskt stöd, precisa och konkreta inspel, och alla
andra sätt på vilka ni har bidragit. Det här projektet skulle aldrig kommit lika
långt utan er.
Förord & tack
Daniel Koch
Projektledare
KTH
Jämlik livsmiljö
iv
KTH ARKITEKTUR
Ur: Jämlik livsmiljö, red. Daniel Koch
Jämlik livsmiljö
Lärdomar, rekommendationer och
reektioner om universell utformning
som stadsbyggnads utmaning
Delpublicering ur forskningsrapporten:
Jämlik livsmiljö
Universell utformning och tillgänglighet som
stadsbyggnadsutmaning
Forskningsrapport
Redaktör: Daniel Koch
ISBN: 978-91-8040-224-8
TRITA-ABE-RPT-2210
KTH Arkitektur
Stockholm 2022
Tryck: Universitetsservice AB.
Översikt
Jämlik livsmiljö
Lärdomar, rekommendationer och reflektioner
om universell utformning som stadsbyggnads-
utmaning
Daniel Koch
Projektet och forskningsrapporten är
finansierade av Vinnova, Dnr. 2020-00398.
Omslag: Betweenness centrality kring Uppsala
centrum med markering av otillgängliga seg-
ment för respondent 7 i rött. Se studie 3.
Text © respektive författare.
Illustrationer och foton © respektive författare
om inte annat anges.
Daniel Koch
1
Sammanfattning
Tillgänglighet finns inte i den fysiska miljön
eller enskilda individen, utan
uppstår i relationen mellan människa och miljö. Det forsknings projekt
den här rapporten grundar sig på utgår från studier av variationer i till-
gänglighet för olika människor. Den utgår också från att tillgänglighet inte
bara är lokal utan även en systemfråga – både i form av rumsliga system
och i samhällets styr- och planeringssystem.
I ett rumsligt systemperspektiv kan vad som lokalt ter sig som små skill-
nader ha stora eekter på systemnivå och tvärt om. Samtidigt handlar
tillgänglighet till olika resurser också om hur de fördelas och distribueras.
Detta gör att frågan behöver hanteras i samverkan mellan såväl olika
förvaltningar som mellan kommunens planeringsverksamhet och andra
aktörer. Därmed blir styrning och ledning av arbetet såväl inom kommu-
nal planering som i samverkan avgörande.
Rapporten består som helhet av fyra delar: en ”kappa” som omger tre del-
studier. Kappan beskriver övergripande reflektioner och lärdommar från
projektet, och följs i slutet av rapporten av ett appendix som innehåller
reflektioner kring digitalisering och en engelsk sammanfattning. De tre
studier som finns där emellan är en studie av Björn Hellström om proces-
styrning och ledning, Ann Legeby om modell och metod och Daniel Koch
om systemvärld, livsvärld, och materiell värld.
Projektet som helhet bidrar till både teori och metodutveckling. Det gör
det genom att utveckla och pröva nya analysmetoder, genom att analysera
och kritiskt diskutera styrdokument och processer, och genom att lägga
rekommendationer utifrån detta. Det målar också upp en problembild
och utmaning kring vad som behöver vidareutvecklas och fördjupas, och
pekar mot områden där kommunala processer och system kan utveck-
las. En vikig genomgående observation i alla delstudier är just vikten av
samverkan: mellan förvaltningar, mellan förvaltning och politisk styrning,
och mellan planeringsverksamhet och det omgivande samhället.
Ett viktigt bidrag är de steg som tas i projektet mot att möjliggöra att
universell utformning kan bli mer konkret relevant och integrerat som
strategisk fråga på översiktsplanenivå.
Jämlik livsmiljö
2
Sammanfattning 1
Introduktion 3
Tillgänglighet som rumslig systemfråga 4
Rumsanalys, digitalisering, och planering
som verksamhet och process 7
Lärdomar och resultat 9
Styrning och ledning 10
Analys, digitalisering och kommunal
planering 10
Bredare lärdomar 11
Utmaningar och möjligheter
för utveckling 13
Spridning av projektets arbete
och resultat 14
Referenser 15
Innehåll
Daniel Koch
3
frågan behöver hanteras i samverkan mellan
såväl olika förvaltningar som mellan kommun-
ens planeringsverksamhet och andra aktörer.
Därmed har projektet har arbetat med att
(1) vidareutveckla avancerade metoder för
rumsanalys som blir allt vanligare i kom-
munal planering idag för att inkludera
utmaningar som rör funktionsnedsättning
och tillgänglighet till samhälleliga resurser
och samhällssystemtjänster
(2) utforska hur befintliga datastrukturer och
information kan användas för att genom-
föra sådana analyser
(3) klarlägga vilken slags data och inventering
som behövs och hur den kan integreras
i övriga samhällsplanerings- och digital-
iseringsprocesser
(4) utveckla hur kunskap om hur en byggd
miljö är olika för olika individer med
olika förutsättningar kan visualiseras och
kommuniceras
Introduktion
Tillgänglighet finns inte i den fysiska miljön
eller enskilda individen, utan uppstår i rela-
tionen mellan människa och miljö. Det forsk-
ningsprojekt den här rapporten grundar sig
på utgår därmed från studier av variationer i
tillgänglighet för olika människor. Den utgår
också från att tillgänglighet inte bara är lokal
utan även en systemfråga – både i form av
rumsliga system och i samhällets styr- och
planeringssystem.
I ett rumsligt systemperspektiv kan vad som
lokalt ter sig som små skillnader ha stora
eekter på systemnivå och tvärt om: en trappa
har stor inverkan på mobilitet i staden om
det är enda vägen mellan två platser på långa
avstånd, och mindre om det finns en annan
väg alldeles intill. Graden av tillgänglighet
blir olika betydelsefull om det bara finns en
specifik resurs eller om det är en av flera. Sam-
tidigt handlar tillgänglighet till olika resurser
också om hur de fördelas och distribueras, och
Jämlik livsmiljö
Lärdomar, rekommendationer
och reektioner om universell
utformning som stadsbyggnads-
utmaning
Daniel Koch
Jämlik livsmiljö
4
studerar tillgänglighet till samhällssystem-
tjänster ur ett stadsrumssystemsperspektiv. Ett
perspektiv som utgår från att förstå variationer
i tillgänglighet på systemnivå utifrån skillnader
av olika slag, snarare än att utgå från standard-
tillgänglighet och avvikelser eller utmaningar
från dessa som kan justeras eller hanteras.
Projektet inkluderar både utveckling av
analysmetoder för att med större precision
förstå den byggda miljön och dess program-
mering och användning som system, och att
förstå och förbättra det system genom vilket
den byggda miljön planeras och förvaltas.
I det här projektet genom studier av hur
tillgänglighetsskillnader kan förstås i rums-
analys, och hur kommuners styrning och pro-
cessledning kan förbättras och utvecklas. Detta
bildar två ben i projektets helhet, som fångas i
delstudier i den här rapporten.
Tillgänglighet som rumslig systemfråga
Det finns många utmaningar vad gäller till-
gänglighet och universell utformning, också
inom stadsbyggnad, och inget projekt kan han-
tera alla. Detta projekt har syftat till att hjälpa
till att utveckla analyser på systemnivå. Syftet
är att kunna stödja kommuner i planeringsar-
betet – men också att göra det möjligt att förstå
och diskutera skillnader i tillgänglighet genom
att visualisera eller på annat sätt tydliggöra
dessa.
Vad betyder i det sammanhanget ”till-
gänglighet på systemnivå”? I det här projektet
innebär det följande två saker:
(1) Titta på tillgänglighetsmönster i staden
från många platser till många andra
platser, snarare än enskilda platser eller
enskilda målpunkter.
(2) Förstå hur tillgänglighetsutmaningar kan
ha stor eller liten eekt sett i en större
skala. Ett stort hinder – i fråga om just
hindrets egen storlek – kan vara stort
(5) översätta kunskap som denna innovations-
drivna analysmetod utvecklar till metoder,
processer och visualiseringar som kan ar-
betas med i planeringspraktiken också när
data och informationsläge är otillräckliga.
Projektets arbete med metod- och processin-
novation bygger vidare på teknisk innovation i
fråga om analysredskap liksom metodologisk
innovation från bland annat de två tidigare
Vinnovaprojekten Interaktiv plattform för
samhällssystemtjänster i översiktsplaneringen och
Decode: Community design for conflicting desires.1
Projektets innovationspotential ligger därmed
inom innovationsdriven processtyrning och
metodutveckling. Nya innovativa analysmetod-
er, modelleringsmetodiker och datahantering
är centrala.2
Centralt är också att utveckla översättning från
akademiskt driven forskning till innovativa
metoder och processer som är direkt använd-
bara i planeringspraktiken. Att koppla denna
typ av analysmetoder till universell utformning
utgör därutöver en innovationsutmaning i sig.
Här finns mycket kunskap att utveckla som
väver samman dessa perspektiv och alltså
1.Intera ktiv plattform (KT H, projektledare A nn Legeby):
www.vinnova.se/p/interaktiv-plattform-for-samha-
lissystemtjanster-i-oversiktsplaneringen-processtyrn-
ing-och-samverk an/; Decode (K TH, projektleda re Björn
Hellström) : http://www.decodepr ojektet.se. Se också
Lisa Dar am & Björn Hellström (r ed.), Stadsutveckling &
design f ör motstridiga önskem ål (Stockholm: Ark us, 2019).
2. Metoder na bygger vidare p å forskning kring re siliens
i rumsli ga system, t.ex. Dan iel Koch & Pablo Miranda ,
”Syntact ic Resilience,” i Proceedin gs of Ninth International
Space Syntax Symposium, red. Young Ook Kim, Hoon T ae
Park & Kyung Wook Seo (Se oul: Sejong University Pr ess,
2013); E hsan Abshiri ni & Daniel Koch, ”Resi lience, space
syntax , and spatial Interface s: The case of river citie s,”
A|Z IT U 14, nr. 1 (2017); li ksom forskning om segr egation
och jäml ikhet, t.ex. An n Legeby, Patterns of Co-presence:
spatial configuration and social segregation (Stockholm:
KTH, 20 13); Ann Legeby, Danie l Koch & Lars Marcus ,
Jämlika livsvill kor och stadsbyggand e – inspel till pågående
översiktsplanearbete (Stockholm: Sto ckholms stad, 2016 ).
Daniel Koch
5
lokalt men ha liten inverkan i ett större
perspektiv. Tvärtom kan ett hinder som
i sig har liten storlek ha stor eekt i ett
större perspektiv om det råkar hindra
tillgänglighet just där alternativa vägval
inte finns.
Det kan förstås som i figur 1. Där visas en
schematisk illustration av hur det går att röra
sig kortast väg från en busshållplats (vänster)
till ett museum (höger). Vi kan också se vilka
rutter som är kortast beroende på vilka slags
miljöer som är lämpliga att röra sig genom.
I illustrationen finns ett antal faktorer mel-
lan de två, som kan vara begränsningar eller
inte för olika personer. Dessa har också olika
karaktär. Kanske mest uppenbart finns en
trappa nära museet som gör att vissa måste ta
en omväg via en sluttande slingrig stig i stället,
vilket gör sträckan längre. Sedan finns en yta
med kullerstensbeläggning, som en del har
svårt att röra sig över. Till sist finns bevakade
och obevakade övergångsställen – i figuren
illustrerat genom att övergångsställen är ritade
bara där de är ”bevakade”.
För att inte göra det allt för komplext utgår
figuren från att bevakade övergångsställen
också har gjorts lätta att röra sig över om de
ligger i kullersten. I figuren finns förflyttn-
ingslinjer inritade så att det går att följa den
kortaste förflyttningen för personer med olika
förutsättningar, inklusive kombinationer av
förutsättningar.
Den enskilt största avståndsökningen orsakas
av trappan, som i sig är en väldigt liten. För
att komma förbi den behöver en längre omväg
göras och med lite otur behöver man vända om
och röra sig tillbaka en bit för att komma rätt.
Kombinationen av två till synes små skillnader
– behov av bevakade övergångsställen och att
slippa använda en trappa – blir också det läng-
sta avståndet. För de med vissa förutsättningar,
till exempel behov av bevakade övergångsstäl-
Figur 1. Kortaste förflyttning mellan en busshållplats (A) och ett museum (B), liksom olika rutter för den som
(a) behöver bevakade övergångsställen, (b) inte kan röra sig över kullersten, (c) inte kan röra sig i trappor,
liksom kombinationer av sådana förutsättningar: om (d) kullersten och trappor utgör hinder, (e) obevakade
övergångsställen och trappor utgör hinder, (f) obevakade övergångsställen och kullersten utgör hinder, och (g)
alla tre exempel utgör hinder. Om den kortaste vägen för den där inget av detta utgör hinder (h) är 500 meter
(alternativt, kräver tre riktningsväxlingar), så är den längsta som uppstår över 800m (eller 11 riktningsväxling-
ar). Figur © Projektet Jämlik livsmiljö
A
B
a, e, f, g
b
c, e, g
d
b, c, d, h
c, d, e, g
a, b, f, h
c, h
A
B
Jämlik livsmiljö
6
för att nå en linje till en annan. Det kallas kon-
figurativt avstånd.3 Ett annat sätt att beskriva
det är hur många gånger man behöver byta
riktning för att nå en linje från en annan.4
Figuren visar också hur ganska små, lokala
skillnader kan göra stor skillnad i avstånd, då
punkterna A och B ligger på samma ställe i
båda figurerna, men väldigt olika tillgängligt. I
Om det här är systempåverkan av skilda
tillgänglighetsförutsättningar i ett enskilt fall,
så är alltså systemperspektivet att också titta
på många sådana sammantaget. Det vill säga
tillgänglighet mellan många olika start- och
målpunkter. Det kan förstås som i figur 2. Den
visar två stycken principiella system som är i
sin utformning är nära rutnätsplaner - planer
där raka gator löper i två riktningar och bildar
ett ”rutnät”.
I figuren visas vad som kallas ”centralitet”
genom att mer centrala linjer är tjockare. Här
mäts centralitet som hur nära det är i snitt från
en linje till alla andra linjer i figuren. Avståndet
mäts i hur många linjer som behöver passeras
len, är påverkan stor redan från början, medan
det kommer senare för andra. Vissa utmaning-
ar skulle kunna åtgärdas relativt enkelt, medan
andra skulle kräva större ombyggnationer.
Trappen skulle kunna hanteras relativt lokalt,
medan kullerstensbeläggning över ett helt torg
ger andra utmaningar. Särskilt om kuller-
stenen är en del i ett historiskt bevarande.
den vänstra figuren är de i princip lika centrala
i systemet, medan det i den högra figuren är
väldigt stor skillnad. Därmed visas också hur
tillgänglighet genom förflyttningsrummet kan bil-
da mönster väsentligt skilda från fågelavstånd
(ibland benämnt ”euklidiskt avstånd”).
Figur 2. Två principiella gatusystem med två målpunkter. Centralitet i form av hur långt bort andra gator är
visas med tjockare linjer. Skillnaden i gatumönstret är litet mellan systemen, men inverkan på centraliteten är
stor. De två markerade platserna, A respektive B, ligger också olika centralt i de två systemen.
3. Sås om definierat av till exe mpel Bill Hilli er & Julienne
Hanson i The So cial Logic of Space (Cambr idge, UK:
Cambrid ge University Press, 19 84). Se även Bill Hill ier &
Shinich i Iida, ”Network Psycholog ical Eects in Urba n
Movement”, Lecture Notes in C omputer Science 36 93 (2005).
I forskning sfältet kallas de t integration, vil ket vi åter-
kommer til l framöver i delrappor t 2 och 3.
4. Sär skilt använt av t.ex. John Pep onis; John Peponis,
Sonit Baf na, & Zongyu Zha ng, ”The connect ivity of
streets: Re ach and direction al distance,” Environment and
Planning B 35, nr.5 (20 08)
Daniel Koch
7
nal planeringspraktik och funktionsrättsor-
ganisationer för att lära, förankra och validera
genom en samskapandeprocess i forskningen.
Därmed finns också en viss grad av empiri.
Projektet har gjort en bred studie genom att
titta på ett antal specifika frågor, för att måla
upp en karta över möjligheter som kan tas
vidare på djupet, men som också möjliggör för
personer med kunskap om rumsanalys att ta
arbetet vidare, och att använda det i praktiken
i plansammanhang. Samtidigt konstaterar
vi att tröskeln både vad gäller datainsamling
och kunskap ännu är relativt hög. Här bidrar
projektet med viktiga delar, samtidigt som
det finns ytterligare utveckling att göra för att
omsätta kunskapen som utvecklats i praktiskt
användbara verktyg.
Rumsanalys, digitalisering, och
planering som verksamhet och process
Det har i arbetet blivit tydligt att för att den typ
av verktyg och kunskap kring rumsanalyser
och stadsutformning som projektet arbetar
med ska få någon eekt, behövs styrning och
processledning som kan ta hand om det och
driva frågorna. Det behövs också stöd för
samordning, hantering och prioritering mellan
frågor, i olika faser och i olika sammanhang.
Det behöver även ges förtroende och utrymme
att fatta beslut och prioritera i verksamheten,
där ramar och styrdokument är tydliga och
precisa utan att vara för detaljerade med den
risk för inlåsning som det bär med sig. Det
finns behov av att utveckla ledning och styrn-
ing för att bättre ta hand om expertis inom den
kommunala organisationen, och som inkluder-
ar en högre grad av nätverksstyrning.7
Vi menar att möjligheten och utmaningen
för produktivt arbete med rumsanalys i det
Det är detta vi försöker förstå, eftersom mycket
av stadsbyggnad och arkitektur handlar om
just att hantera hur rummet skapar avstånd
och närhet – där båda kan vara positiva och
negativa egenskaper beroende på för vem, vad
och hur det är gjort.
Eftersom storlek på hinder eller begränsning
– hur något tar sig uttryck i staden – kan vara
så olika både i karaktär och storlek av eekt
på systemnivå, blir det avgörande att balan-
sera mellan bredd och precision vid utveck-
ling av analysverktyg.5 Dels behövs bredd i
undersökningar och analyser, så att förståelse
byggs för hur olika skillnader i förutsättning-
ar kan ha olika påverkan just på en sådan
systemnivå. Dels behövs precision i att förstå
och arbeta med viktiga och relevanta skillnad-
er i förutsättningar, så att det säkerställs att
det som studeras är sådant som skapar just
skillnader. Detta behöver sedan komma in i
analyser av tillgänglighetssystem, som sker ge-
nom olika GIS-analyser (analyser av geografisk
information genom digitaliserade kartor).6
Som i all utveckling finns olika faser, och
i det här projektet är det metoden och an-
greppssättet som framför allt testats och vida-
reutvecklats, liksom tidiga steg i hur det kan
omvandlas till verktyg i praktiken. Men det
bygger på samverkan och dialog med kommu-
5. Inom u niversell utformn ing används begre ppen
”molecular ” och ”molar”, där det för sta kan sägas stå f ör
specifi ka platser och det sena re för en kring miljö som
helhet. Se R ickard Küller, ”Envi ronmental assessm ent
from a neurop sychological persp ective,” i Environment,
cognition and a ction: An integrated approa ch, red. Tommy
Gärling & G ary Evans (New York: Oxford Univer sity
Press, 19 91) och Elizabet h Marcheschi, Ag neta Ståhl, Mai
Almén & Ma ria Johansson, ”A Theoretica l Model for Ur-
ban Walking A mong People With Disabil ities,” frontiers
in Psychology, 11 (20 20).
6. Se t.ex . Meta Berghauser Pont, A lexander Ståhle, L ars
Marcus , Daniel Koch, Mart in Fitger & Ann Legeb y, PST,
(Stockholm : KTH & Göteborg: Chalm ers, 2019); Hill ier
& Hanson, The s ocial logic of space; Bil l Hillier, Tao Yang
& Alasda ir Turner, ”Norma lising least angle choic e in
Dep thmap,” Jo urnal of Space Syntax 3 , nr. 2 (2012).
7. Se Studie 1 av Björ m Hellström liksom St ig Montin &
Gun Hedlun d (red.), Governance på svenska (S tockholm:
Santéru s förlag, 2009).
Jämlik livsmiljö
8
databas kan förenklas eller nära på elimineras,
eftersom syftet är att förstå vilken inverkan
vissa specifika tillgänglighetsutmaningar har
på systemnivå. Så länge det kompletterar och
kompletteras av noggrann och systematisk
datahantering finns stor potential i sådana
arbetsformer.
Kommuner och andra aktörer bör alltså verka
från två håll: ett som systematiskt bygger upp
bättre databaser och långsiktigt arbetar med att
ta fram robusta analyser där det är tydligt vad
som analyserats och på vilka grunder och ett
mer explorativt, dynamiskt och samverkans-
grundat. Detta behöver stödjas av en organisa-
tion och ledningsstruktur som tar till vara på
individers kompetens och ansvar och som både
stödjer och arbetar med prioriteringar och pre-
cision. Kontinuerlig kompetensutveckling blir
en central fråga, eftersom kunskap på området
är under ständig utveckling.
En sådan utveckling behöver följas av möjlig-
het och utrymme att driva och arbeta med
utmaningar inom universell utformning på
flera nivåer i den kommunala planeringspro-
cessen: från övergripande översiktsplanering
och visionsformulering till programskrivning
och detaljplanering. Det kräver både organi-
satorisk tydlighet och processer som stödjer
utmaningsdriven och lösningsorienterad
planeringspraktik och tillåter både ansvar och
möjlighet att arbeta med utmaningar inom
övergripande men tydliga målformuleringar.
Det är utifrån dessa utgångspunkter och per-
spektiv, vilka vuxit fram i projektets delstudier
ordnade i tre spår, som vi kommit fram till den
serie
av rekommendationer som följer här. Där-
efter presenteras och fördjupas detta underlag i
tre delrapporter. Dessa är skrivna för att kunna
läsas separat, men samtidigt tillsammans ge
synergier, vilka återfinns bland annat i våra
rekommendationer.
här sammanhanget inte är en fråga enbart om
att systematiskt samla in och registrera rätt
data i tillräcklig utsträckning. Att utveckla
och förbättra digitala databaser utifrån ett
tillgänglighets- och universellt utformnings-
perspektiv är viktigt för långsiktigt arbete
som kommunen behöver arbeta med både
omgående och kontinuerligt.
Det sätt på vilket geografiska data samlas in
och digitaliseras idag, stödjer i stort inte arbetet
med problemområdet. Men det är också viktigt
att förstå att delar av utmaningarna är så
komplexa och nyanserade att det inte kommer
att finnas en komplett digitalisering. Parallellt
föreslår vi därför en slags ”learning by doing’
-modell” där samarbete med behovsägare –
såsom funktionsrättsorganisationer och andra
– kan fungera i ett slags workshopsformat eller
annan mer interaktiv och explorativ modell.8
Det finns mycket att lära om den här typen av
utmaningar genom att jobba undersökande
och iterativt9, där rumsanalyser visar på vilka
slags problem och utmaningar som finns och
lyfter fram olika situationer utan att förvänta
sig att analysen ska ge ”rätt” bild eller vara den
”mest representativa”. Att påvisa att det finns
skillnader och hur stora de kan vara gör i sig
utmaningarna mer konkreta och möjliga att
diskutera på systemnivå.
Här finns mycket att hämta såväl i enskilda
analyser som i mönster som växer fram i att
göra flera olika analyser och diskutera dem
tillsammans. Här går det att gå direkt från
diskussion till analys – steget att bygga en
8. T.ex. såsom d iskuterat av Willard McCa rty; ”[M]odels,
however finely pe rfected, are bet ter understood as tempo -
rary st ates in a process of coming to k now rather than
fixed str uctures of knowledge.”; Willa rd McCarty, ”Mod-
eling: A study i n words and meanings ,” i A Companion to
Digital Humanities, red . Susan Shreibman , Ray Siemens &
John Unsworth (Ox ford: Blackwell, 20 08), 25.
9. En proce ss som sker stegvis upprep ande där varje steg
utvecklar lärdomar från det tidigare steget.
Daniel Koch
9
(1) erbjuda stärkta möjligheter att arbeta med
frågorna systematiskt
(2) erbjuda möjligheter till en starkare system-
förståelse av tillgänglighet
(3) stötta kommunen kring prioriteringar
genom styrning, samverkansformer och
förståelse för kontextuella och systematiska
eekter av åtgärder
(4) utveckla modeller och förståelse för hur
detta kan genomföras båda långsiktigt
systematiskt i digitalisering av geografisk
information, liksom hur digital modellering
kan användas dynamiskt
(5) kritiskt studera och utveckla rekom-
mendationer kring styrning och ledning
av arbete med funktionsrättsfrågor och
universell utformning.
Här behöver underlagsarbeten, inklusive
analysmodeller, vidareutvecklas för att möj-
liggöra arbetet med funktionsrättsfrågor på
översiktsplanenivå i allt från kartläggning till
problembeskrivning och stöd för strategisk
prioritering.
Detta projekt har arbetat med en form av
sådana analyser. Samtidigt behöver fler ana-
lyser utvecklas i samklang med utveckling av
processtyrning, så att framtagning av underlag,
analysmetoer, datastrukturer, arbetsprocesser
och strategisk kommunal styrning samspelar
för att å ena sidan identifiera, prioritera och
åtgärda problem och å andra sidan konsekvent
integrera universell utformning i pågående och
kommande planering.
Lärdomar och resultat
Potentialen i projektets arbete och resultat kan
framför allt sägas bidra till möjligheten att job-
ba med jämställdhet i stadsmiljöer i relation till
FN:s utveckling av Konventionen om rättigheter
för personer med funktionsnedsättning, i Allmän
kommentar nr 2 om artikel 9 Tillgänglighet:
När det gäller tillträde och tillgång till befint-
liga föremål, anläggningar, varor, produkter
och tjänster, som är riktade till eller öppna för
allmänheten, ska hinder undanröjas gradvis på
ett systematiskt sätt. Detta ska ske med kontinu-
erlig övervakning. Syftet är att uppnå fullständig
tillgänglighet.10
Vidare att
Åtagandet att tillämpa och genomföra till-
gänglighet är ovillkorligt. Det innebär att
verksamheter som är förpliktigade att tillhan-
dahålla tillgänglighet för personer med funktions-
nedsättning inte får underlåta att göra det och
rättfärdiga detta genom att hänvisa till bördan
det innebär. Åtagandet att vidta skäliga åtgärder
däremot, föreligger endast om genomförandet
inte utgör en orimlig börda för verksamheten.11
Projektet har utvecklat analysmetoder liksom
kunskap och rekommendationer för utveck-
ling av ledning och styrning av arbete med
tillgänglighetsfrågor och universell utformning
som stöttar detta genom att
10. Myndighe ten för delaktighet , Konventionen om rät-
tigheter fö r personer med funktion snedsättning: Allmän k om-
mentar nr 2 om ar tikel 9 Tillgänglighet (Svensk öv ersättning),
övers. Myndi gheten för delaktig het (2016), 12.
11. Ibi d., 19.
Jämlik livsmiljö
10
samverkan med användargrupper (brukare)
och civilsamhällesorganisationer som är
engagerade i olika former av funktionshinder-
frågor.
Kompetensförsörjning
Kunskap om tillgänglighetsfrågor och univer-
sell utformning bör tillgängliggöras genom
nätverkssamverkan med exempelvis Region
Uppsala, SKR, Boverket, Funktionsrätt Sverige
och Funktionsrätt Uppsala.
Kompetensförsörjningen ska även innefatta
goda exempel över faktiska tillgänglighet-
slösningar i samhällsbyggnadsuppdrag.
Analys, digitalisering och kommunal planering13
En stor utmaning som projektet identifierad är
att också kommuner med väldigt väl utveck-
lade
digitala kartunderlag har stora brister i sitt
underlag
. Det innebär problem med att kunna
genomföra tillgänglighetsanalyser av det här
slaget, samtidigt som variationer i vad som är
tillgängligt mellan olika personer kan vara så
pass stort att en komplett databas är ett orim-
ligt mål. I stället bör därför en mixed-meth-
ods-approach14 anammas enligt följande:
Digitala underlag
Utveckla digitala planeringsunderlag och
GIS-databaser med särskild hänsyn till uni-
versell utformning. Här kan mer entydiga data
samlas för basanalyser. Varje kommun bör
identifiera, prioritera och välja i samråd med
lokala funktionsrättsorganisationer.
Styrning och ledning12
Punktlistan nedan innehåller fem proaktiva
råd om hur arbetet med tillgänglighetsfrågor
och angreppssättet universell utformning bör
utvecklas och tillämpas i kommunala organi-
sationer:
Förvaltningsövergripande samverkan
Etablera en organisation för samverkan mellan
förvaltningar och även samverkansrutiner
som stöd för uppföljning och kunskapsöver-
föring till framtida samhällsbyggnadsuppdrag
med bäring på tillgänglighet och universell
utformning.
Expertis i organisationen
Se till att involvera expertis i den kommunala
organisationen med särskild kunskap om till-
gänglighetsfrågor och universell utformning,
som stöd i samhällsbyggnadsuppdrag.
Nätverksstyrning
Etablera nätverksstyrning i form av horisontel-
la samarbetsformer på tvärs över interna och
externa organisationer, i synnerhet idéburna
organisationer som exempelvis Funktionsrätt
Uppsala.
Styrdokument
Se till att de kommunala styrdokumenten har
en tydlig inbördes organisatorisk struktur som
stöd för hur de ska hanteras av tjänstepersoner
i olika uppdragssammanhang.
Handlingsplaner bör endast innefatta mål och
direktiv som bedöms möjliga att realisera i
praktisk handling.
Kommande översiktsplan bör innefatta tydliga
preciseringar om tillgänglighet och univer-
sell utformning. Utvecklingsarbetet bör ske i
12. S e särskilt Studie 1 , Björn Hellström, ”Unive rsell
utformn ing i den kommunala sam hällsbyggnadsp roces-
se n”.
13. S e särskilt Studie 2 & 3 , Ann Legeby, ”Til lgänglighet i
staden” och D aniel Koch, ”Systemvä rld, livsvärld, och
materie ll värld”.
14. En a rbetsprocess dä r olika metoder används f ör att
uppnå synerg ier; begreppet a nvänds inom forskni ng ofta
som ett sätt at t beskriva att de inbla ndade metoderna
kan ha olik a karaktär och te oretisk bakgru nd, liksom i
många fa ll i huvudsak används sj älvständigt. Joh n W.
Creswell, R esearch design: Qu alitative, quantitat ive, and
mixed met hod approaches (Thousa nd Oaks, CA: Sage,
2003).
Daniel Koch
11
övergripande och kombinerade förutsättning-
ar behöver kompletteras med förståelse för
specifika utmaningar och situationer. En sådan
kombination kan också stötta i demokratiska
processer genom att möjliggöra dialog på flera
nivåer, liksom i att specifika analyser kan
underlätta förståelse av annars ibland svår-
genomträngliga och därmed svårdiskuterade
övergripande eller kombinerade analyser.
Här måste de olika analysangreppen ses som
komplementära – de ger olika information
efter olika förutsättningar som stöttar och
kompletterar varandra. Därför är det viktigt
att specifika analyser i ett sådant sammanhang
avgränsas på ett sådant sätt att det är tydligt
vad de visar, inkluderar och inte inkluderar.
Likaså att syftet inte är att visa alla relevanta
specifika situationer, utan att möjliggöra en
konkret dialog och underlätta förståelse och
läsning av mer komplexa och breda kartering-
ar och analyser.
Bredare lärdomar
Utöver detta har projektet lyft och utvecklat
viktiga principiella frågor som dessa:
(1) Det behövs en djupare och bredare
förståelse för att inte bara enskilda platser
utan hela kommunen kan upplevas som
olika för olika individer som ett resultat av
större eller mindre hinder (se delstudie 2
och 3).
(2) Behovet av att förstå relationer mellan
systemvärld, livsvärld, och materiell
värld och hur det påverkar tillgänglighet i
planering och vardagsliv.
(3) Båda dessa har viktiga implikationer
för rumsanalys och förståelse för breda
kunskaper mellan människa-rum liksom
mellan samhälle-stad både i praktiken och
i forskningsfronten.
(4) Vikten av att hitta former för kommu-
nikation av analyser: beskrivning och
översättning av standardiserade sätt att
Dynamiskt arbete med rumsanalys
Användning av rumsliga analyser i transdis-
ciplinära workshoppar och samverkan med
funktionsrättsorganisationer för att dynamiskt
analysera ”livsvärldar” – det vill säga upplevd
tillgänglighet – och se hur o/tillgänglighet för
enskilda platser eller områden har systemef-
fekter som skiljer individer och grupper åt.15
Workshoppar och samverkan bör alltid vara
tydligt kopplade till verksamhetsmål och
budgetprioriteringar inom kommunen, så att
åtgärder kan planeras utifrån workshoppen.
Detta är viktigt för att bygga förtroende och
för att ta ansvar för den tid som tas i anspråk
hos ideellt arbetande organisationer och av
medborgare.
Tillgänglighet som systemfråga
Tillgänglighet på systematisk nivå bör inte en-
bart förstås via hinder och otillgänglighet, utan
konceptet ”möjliggörare” (såsom sittplatser och
oentliga toaletter) kan bli verkligt kraftfullt i
arbetet: ett perspektiv som blir svårt att arbeta
med utan det rumssystemperspektiv projektet
jobbat med.16
Stöd i tidiga skeden
Genom att möjliggöra kartering liksom
förståelse för systemeekter kan prioritering-
ar och behov lättare få utrymme i planering
i tidigare skeden när och där så behövs och
stötta i systematiska, kommunövergripande
åtgärdskonkretioner. Med det sagt måste kom-
muner samtidigt jobba med tillgänglighet som
har liten systemverkan.
Analyser och underlag bör användas såväl för
övergripande bilder som för specifik prob-
lematik i vad som skulle kunna kallas ’ut-
maningsdrivet analysarbete’, då förståelse för
15. S e särskilt Studie 3 , ”Systemvärld, livs värld, och mate-
riell värld”.
16. Se sä rskilt Studie 2, ” Tillgängli ghet i staden”.
Jämlik livsmiljö
12
kommunicera rumsanalyser för att på
olika sätt kommunicera innehållet. Det
gäller kommunikation både grafiskt-vi-
suellt och verbalt till personer som av
någon orsak har svårt att eller inte kan
läsa en detaljerad analyskarta med färg-
eller intensitetsbaserat informationsinne-
håll.
Projektet har också byggt förtroende och vida-
reutvecklat kontakter mellan funktionsrättsor-
ganisationer och kommunen, särskilt vad
gäller stadsbyggnadsfrågor och utmaningar.
På det sättet har projektet både utvecklat
och bekräftat angreppssättets relevans och
potential, liksom vidareutvecklat och förfinat
dess möjligheter både vetenskapligt och som
implementering i kommunal verksamhet.
Detta genom att utveckla konkreta metoder
och pröva dem i analyser, vilket redovisas
närmare i de kommande delstudierna.
Steg som samverkansbaserade karterings-
workshoppar är direkta resultat av projektets
utveckling och en innovation i sig i förhål-
lande till rumslig analys och GIS-arbete. Det
har markant ökat möjligheten för kommuner
att arbeta med angreppssättet utan att först
genomgå fleråriga projekt av uppdatering av
digital information. Det leder till en process
som i sig skapar samverkan och samförståelse
där alla deltagare också kan lära om planerings-
utmaningar och möjligheter.
Daniel Koch
13
relevans för olika kontexter och samman-
hang.
(4) Fortsatt empirisk undersökning av
balansen mellan inverkan av lokal och
systematisk tillgänglighet i människors
vardag, liksom hur platser och stadsrum
kan fångas upp som inte upplevs som
otillgängliga, eftersom de helt enkelt aldrig
blivit en del av förståelsen för staden (den
”kognitiva kartan”).
(5) Utvecklade former för kommunikation av
analyser: beskrivning och översättning
av standardiserade sätt att kommunicera
rumsanalyser för att på olika sätt kommu-
nicera innehållet både grafiskt-visuellt,
verbalt och i andra former till personer
som av någon orsak har svårt att – eller
inte kan – läsa en detaljerad analyskarta
med färg- eller intensitetsbaserat informa-
tionsinnehåll.
Utmaningar och möjligheter
för vidareutveckling
Även om kunskaper och rekommendationer
finns som gör att kommuner med väl utvecklad
kunskap i rumslig analys och väl etablerade
och fungerande funktionsrättsorganisationer
kan arbeta med frågorna relativt omgående,
finns tydligt ytterligare möjligheter och behov
av utveckling. Det gäller både för att möjliggöra
en bredare användning och för att ta tillvara de
tillskott till forskningsfronten som projektet
börjat bygga.
(1) Mer konkreta råd och rekommendationer
(inklusive till exempel en handbok) om
former för samverkansworkshoppar och
hur dessa kan kopplas konstruktivt och
dynamiskt till rumslig systemanalys.17
(2) Ytterligare fördjupning av ledning och
styrning av frågorna på kommunal och
regional nivå. Projektet har identifierat
ett antal utmaningar och lämnat rekom-
mendationer, men det har också tydligt
framgått att detta kan utvecklas vidare
för att nå ännu bättre precision liksom
starkare generalitet. Särskilt har aktions-
forskning identifierats som en möjlig väg
framåt.
(3) Mer konkret och fördjupad förståelse för
vad som kan utgöra en rimlig rekommen-
derad basuppsättning av data, och vilka
analyser de kan stödja – inklusive deras
17. Jämför t.e x. Funktionsrät t Sveriges rapport fr ån
projektet ”R ätt från början”. Tor Gusta fsson (red.), Guide
till universel l utformning - Skapa tillsa mmans så att alla får
plats! (Sundbyber g: Funktionsrätt Sve rige, 2021).
Jämlik livsmiljö
14
vid konferens och publicering i vetenskapligt
granskade proceedings22. Projektet avslutades
med en slutkonferens för ett begränsat antal
deltagare den 25 mars 2022 i Funktionsrätts
lokaler i Uppsala. Projektet har också presen-
teras i en nationell seminarieserie anordnad
av Boverket under april 202223 och kommer
presenteras för ett regionalt nätverk ”Utveckla
Norbotten” under hösten 202224, plus ytterlig-
are kommande spridning inom Uppsala. Och,
inte minst, genom denna publikation.
Spridning av projektets arbete
och resultat
Projektet har presenterats i ett antal samman-
hang både nationellt och kommunalt inom
Uppsala som till exempel inom Uppsala
kommuns tillgänglighetsråd, Stockholms
kommuns och KTH:s vetenskapliga råd, Myn-
digheten för delaktighets (MFD) årliga konfer-
ens ”Delaktighetsdagen” 202117, Funktionsrätt
Sveriges frukostseminarier (två gånger), KTH:s
årliga öppna möte om tillämpad stadsbygg-
nad18, samarbeten inom Stockholm Senseable
Lab19 liksom inom Vinnovaprojektets Duved-
modellen20.
Projektet har kommunicerats med SKR och i
samarbeten med ett flertal kommuner (utöver
Uppsala särskilt Stockholm, Göteborg, Öster-
sund, och Åre) och dessutom med Chalmers
tekniska högskola. Därutöver har en pro-
jektblogg21 informerat bredare om projektet,
liksom en artikel i en MFD-arrangerad bilaga
till Dagens Samhälle i november 2021. Kunskap
från projektet har också förmedlats i utbild-
ning på såväl grundnivå (arkitektprogram och
masterprogram) och i doktorandkurser.
En vetenskaplig artikel är under gransk-
ning hos en vetenskaplig tidskrift och en
vetenskaplig artikel är antagen för presentation
17. https://www.mfd.se/inspiration/evenemang/delak-
tighetsdagen-2021/
18. https://www.arch.kth.se/forskning/stadsbyggnad/
tillampad-stad/oktobermotet
19. https://www.senseablestockholm.org
20. https://www.duvedmodellen.se
21. https://utvecklanorrbotten.se
22. D aniel Koch & Ann Lege by, ”Equal liv ing environ-
ments: Universa l design and (un)equa l access from a
syntact ic perspective, Uppsa la, Sweden”, i Proceedings of
the 13th Spac e Syntax Symposium (Bergen; kommande).
23. https://www.boverket.se/sv/om-boverket/publicer-
at-av-boverket/kalender/seminarieserie-om-univer-
sell-utformning/
24. https://utvecklanorrbotten.se
Daniel Koch
15
Referenser
Abshirini, Ehsan, & Daniel Koch. ”Resilience, space
syntax, and spatial Interfaces: The case of river
cities.” A|Z ITU 14, nr. 1 (2017): 25-41.
Berghauser Pont, Meta, Alexander Ståhle, Lars
Marcus, Daniel Koch, Martin Fitger, & Ann
Legeby. PST. Stockholm: KTH & Göteborg:
Chalmers, 2019.
Creswell, John W. Research design: Qualitative, quan-
titative, and mixed method approaches. Thousand
Oaks (CA): Sage, 2003.
Daram, Lisa, & Björn Hellström (red.). Stadsutveckling
& design för motstridiga önskemål: En bok om nödvän-
digheten av förändring i tanke och handling för sociala
hållbarhetsprocesser. Stockholm: Arkus, 2019.
Gustaftafsson, Tor (red.). Guide till universell ut-
formning - Skapa tillsammans så att alla får plats.
Sundbyberg: Funktionsrätt Sverige, 2021.
Hillier, Bill, & Julienne Hanson. The Social Logic of
Space. Cambridge (UK): Cambridge University
Press, 1984.
Hillier, Bill, & Shinichi Iida. ”Network Psychological
Eects in Urban Movement.” Lecture Notes in
Computer Science 3693 (2005): 475-490.
Hillier, Bill, Tao Yang, & Alasdair Turner. ”Normal-
ising least angle choice in Depthmap.” Journal of
Space Syntax 3, nr. 2 (2012): 155-193.
Koch, Daniel, & Pablo Miranda. ”Syntactic Resil-
ience.” I Proceedings of Ninth International Space
Syntax Symposium, red. Young Ook Kim, Hoon
Tae Park & Kyung Wook Seo, 054:1-054:16. Seoul:
Sejong University Press, 2013.
Koch, Daniel, & Ann Legeby. ”Equal living environ-
ments: Universal design and (un)equal access
from a syntactic perspective, Uppsala, Sweden”,
i Proceedings of the 13th Space Syntax Symposium.
Bergen; Western Norway University of Applied
Sciences, 2022/kommande.
Küller, Rickard. ”Environmental assessment from a
neuropsychological perspective.” I Environment,
cognition and action: An integrated approach, red.
Tommy Gärling & Gary Evans, 111-147. New York:
Oxford University Press, 1991.
Legeby, Ann, Daniel Koch, & Lars Marcus. Jämlika
livsvillkor och stadsbyggande – inspel till pågående
översiktsplanearbete. Stockholm: Stockholm Stad,
2016.
Legeby, Ann. Patterns of Co-presence: spatial configura-
tion and social segregation Stockholm: KTH, 2013.
Marcheschi, Elizabeth, Agneta Ståhl, Mai Almén, &
Maria Johansson. ”A
Theoretical Model for Urban
Walking Among People With Disabilities.” fron-
tiers in Psychology 11, (2020): 156.
McCarty, Willard. ”Modeling: A study in words and
meanings.” I A Companion to Digital Humanities,
red. Susan Shreibman, Ray Siemens & John
Unsworth, 254-270. Oxford: Blackwell, 2008.
Montin, Stig, & Gun Hedlund (red.). Governance på
svenska. Stockholm: Santérus förlag, 2009.
Myndigheten för delaktighet, Konventionen om
rättigheter för personer med funktionsnedsättning:
Allmän kommentar nr 2 om artikel 9 Tillgänglighet
(Svensk översättning), övers. Myndigheten för
delaktighet, 2016,
Peponis, John, Sonit Bafna, & Zongyu Zhang.”The
connectivity of streets: Reach and directional dis-
tance.” Environment and Planning B: Planning and
Design 35, nr.5 (2008): 881-901.
Hemsidor
Decode
www.decodeprojektet.se.
Delaktighetsdagen 2021
www.mfd.se/inspiration/evenemang/delaktighets-
dagen-2021/
Interaktiv plattform
www.vinnova.se/p/interaktiv-plattform-for-sam-
halissystemtjanster-i-oversiktsplaneringen-proces-
styrning-och-samverkan/
Nationellt möte i stadsbyggnad
www.arch.kth.se/forskning/stadsbyggnad/tillam-
pad-stad/oktobermotet
Sensable Stockholm Lab
www.senseablestockholm.org
Utveckla norrbotten
utvecklanorrbotten.se
KTH ARKITEKTUR
Björn Hellström | Ur: Jämlik livsmiljö, red. Daniel Koch
Universell utformning i
den kommunala samhälls-
byggnadsprocessen
Om konsten att bygga en organisation med
spelrum för reektion, kreativitet och
professionellt omdöme
Delpublicering ur forskningsrapporten:
Jämlik livsmiljö
Universell utformning och tillgänglighet som
stadsbyggnadsutmaning
Forskningsrapport
Redaktör: Daniel Koch
ISBN: 978-91-8040-224-8
TRITA-ABE-RPT-2210
KTH Arkitektur
Stockholm 2022
Tryck: Universitetsservice AB.
Översikt
Universell utformning i den kommunala
samhällsbyggnadsprocessen
Björn Hellström
Projektet och forskningsrapporten är
finansierade av Vinnova, Dnr. 2020-00398.
Omslagsfoto: New York High Line.
Björn Hellström.
Text © respektive författare.
Illustrationer och foton © respektive författare
om inte annat anges.
Björn Hellström
19
Sammanfattning
Avsikten med universell utformning är att behovsägare med olika indivi-
duella krav ska göras delaktiga i samhällsstyrningen så tidigt som möjligt
och genom hela förloppet via designlösningar i form av tjänster och pro-
dukter som svarar mot behoven. Syftet med den här studien är att utreda
Uppsala kommuns arbete med tillgänglighetsfrågor, med särskilt fokus på
universell utformning. Det handlar framför allt om att belysa universella
utmaningsmöjligheter och -svårheter som kan hänföras till kommunal
processtyrning med fokus på följande centrala faktorer:
(1) Begreppsprecisering (4) Planering
(2) Organisation (5) Styrning
(3) Samverkan
Studien utgår från närläsning av orton kommunala styrdokument som
hanterar frågor om tillgänglighet och universell utformning, upprättade i
Uppsala under perioden 2015–2020. Därutöver har elva tjänstepersoner i
Uppsala kommun och Uppsala Funktionsrätt djupintervjuats.
Ambitionen är inte att precisera explicita råd, kravkriterier, indikatorer,
checklistor, standardiserade metoder och andra former av styrmedel.
Utgångspunkten är att precisera frågor – inte genom förenklingar och
generaliseringar – utan med hänsyn till komplexa förutsättningar i rela-
tion till omvärldsfaktorer som stöd för att komma närmare en förståelse
för universell utformning som processdrivet angreppssätt. Därutöver
innefattar studien en uppsättning öppet formulerade rekommendationer,
med ambitionen att bidra med kunskap om hur universell utformning
skulle kunna genomsyra den kommunala samhällsbyggnadsprocessens
olika skeden.
I studien ställs följande fråga: Hur kan man bygga en organisation med
spelrum för reflektion, kreativitet och professionellt omdöme? Många or-
ganisationer hämmar detta spelrum genom att skapa ledningssystem med
regler och rutiner som har motverkande eekt. Studiens genomgående
tema handlar därför om hur angreppssättet universell utformning kan
tillämpas i samhällsbyggnadsprocessen som medger spelrum för den
kreativa byråkraten.
Universell utformning i den kommunala samhälls byggnadsprocessen
20
Planering 35
Frågor om universell utformning
som planeringsverktyg 35
Frågor om användarinvolvering 36
Frågor om funktionsnedsättning och
universell utformning i
översiktsplaneringen 37
Rekommendationer 38
Styrning 39
Frågor om styrsystem 39
Rekommendationer 40
Slutord 42
Referenser 43
Bilaga:
Styrdokument – Uppsala kommun 44
Sammanfattning 19
Introduktion 21
Studiens mål och syfte 22
Universell utformning 23
Begreppsprecisering 24
Frågor om begrepp som verktyg 24
Rekommendationer 25
Organisation 26
Frågor om organisationers expertis 26
Frågor om organisation och ansvar 27
Frågor om styrdokument 27
Rekommendationer 28
Samverkan 29
Frågor om samverkan 29
Frågor om politiksamverkan 30
Frågor om extern samverkan 31
Frågor om
samverkan och innovation
32
Rekommendationer 33
Innehåll
Björn Hellström
21
näringsliv, forskningsorganisationer och ideell
sektor.”1
Projektets mål är att öka förståelsen för männi-
skors skilda förutsättningar att röra sig i staden.
Projektet tar stöd av angreppssättet unversell
utformning i enlighet med Funktionrättskon-
ventionen, med fokus på social och rumslig
segregation (FN:s konvention om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning).2
Introduktion
Under 2020–2021 medverkade Uppsala kom-
mun i det Vinnova-finansierade forskning-
sprojektet Jämlik livsmiljö: Stadsbyggande för
minskad segregation och ökad tillgänglighet under
ledning av Daniel Koch, KTH Arkitektursko-
lan, forskningsinriktningen Stadsbyggnad, i
samverkan med Funktionsrätt Uppsala län,
Funktionsrätt Uppsala kommun och Stadsby-
ggnadsförvaltningen Uppsala kommun.
Vinnovas forskningsfinansiering grundar sig
i innovationsdriven utveckling som ”utifrån
principen om universell utformning utvecklar
lösningar som stärker tillgängligheten i städers
och samhällens verksamheter, miljöer och tjän-
ster”. Finansieringen ska ”uppmuntra till nya
innovationssamarbeten mellan oentlig sektor,
Universell utformning i
den kommunala samhälls-
byggnadsprocessen
Om konsten att bygga en organisation
med spelrum för reektion, kreativitet
och professionellt omdöme
Björn Hellström
1. Vinnova , www.vinnova.se/globalassets/utlysning-
ar/2017-02849/omgangar/utlysningstext---innova-
tioner-inom-universell-utformning-2019.pdf983547.pdf
2. Sverig es Regering, www.regeringen.se/contentas-
sets/0b52fa83450445aebbf88827ec3eecb8/fns-konven-
tion-om-rattigheter-for-personer-med-funktionsnedsat-
tning-ds-200823
Universell utformning i den kommunala samhälls byggnadsprocessen
22
Studien utgår från närläsning av orton kom-
munala styrdokument som hanterar frågor om
tillgänglighet och universell utformning, upp-
rättade i Uppsala under perioden 2015–2020
(se bilaga). Därutöver har elva tjänste personer
i Uppsala kommun och Uppsala Funktionsrätt
djupintervjuats, ett par med chefsfunktioner
och övriga i operativa roller. Respondenternas
svar är anonymiserade enligt god forsknings-
etik. Styrdokumenten och navigeringen dem
emellan har utgjort själva grundvalen för inter-
vjuerna. Frågorna har anpassats till tjänsteper-
sonernas ansvars- och kunskapsområden.
Ambitionen är inte att precisera explicita
råd, kravkriterier, indikatorer, checklistor,
standardiserade metoder och andra former av
styrmedel inom fältet universell utformning
som stöd i den kommunala samhällsbyggnads-
processen. Utgångspunkten är att precisera
frågor – inte genom förenklingar och gener-
aliseringar – utan med hänsyn till komplexa
förutsättningar i relation till omvärldsfaktorer
som stöd för att komma närmare en förståelse
för universell utformning som processdrivet
angreppssätt. Därutöver innefattar studien en
uppsättning öppet formulerade rekommenda-
tioner, med ambitionen att bidra med kunskap
om hur universell utformning skulle kunna
genomsyra den kommunala samhällsbyggnad-
sprocessens olika skeden.
I studien ställs följande fråga: Hur kan man
bygga en organisation med spelrum för reflektion,
kreativitet och professionellt omdöme? Många
organisationer hämmar detta spelrum genom
att skapa ledningssystem med regler och
rutiner som har motverkande eekt. Studiens
genomgående tema handlar därför om hur
angreppssättet universell utformning kan
tillämpas i samhällsbyggnadsprocessen som
medger spelrum för den kreativa byråkraten.
KTH-Arkitekturskolan, 26 april 2022
Björn Hellström, adj. professor och docent
Studiens mål och syfte
Denna studie utgör Spår 3 – Process & kom-
munikation i forskningsprojektet. I projekt-
beskrivningen anges följande:
Process & kommunikation identifierar utman-
ingar i kommunala planeringsprocesser internt
och gentemot andra parter, liksom mellan parter,
samt utvecklar innovativa processer och metoder
för att komma förbi dessa som kan bidra till
policyarbete och styrdokument både kommunalt
och nationellt, liksom för andra aktörer såsom
fastighetsutvecklare, entreprenörer och arkitekt-
kontor.
Avsikten med universell utformning är att
behovsägare med olika individuella krav ska
göras delaktiga i samhällsstyrningen så tidigt
som möjligt och genom hela förloppet via
designlösningar i form av tjänster och pro-
dukter som svarar mot behoven. Det gäller
exempelvis
(1) fungerande boende (bostad och närmiljö)
(2) tillgänglig social livsmiljö (träas, utbyta
erfarenheter, ingå i sammanhang)
(3) hållbart arbetsliv (motiverande bidrag och
gemenskap på lika villkor)
(4) fysisk tillgänglighet (tryggt kunna för-
flytta sig, vistas och använda inne- och
utemiljöer).
Syftet med studien är att utreda Uppsala kom-
muns arbete med tillgänglighetsfrågor, med
särskilt fokus på universell utformning. Det
handlar framför allt om att belysa universella
utmanings-möjligheter och svårheter som kan
hänföras till kommunal processtyrning med
fokus på följande centrala faktorer:
(1) Begreppsprecisering
(2) Organisation
(3) Samverkan
(4) Planering
(5) Styrning
Björn Hellström
23
redan finns uttryckta i andra konventioner om
mänskliga rättigheter så att de fungerar för
personer med funktionsnedsättning.
Funktionsrättskonventionens syfte är att säker-
ställa att alla mänskliga rättigheter som finns även
gäller för personer med funktions nedsättning.
4
År 2019 fastställdes standarden Universell
utformning – Tillgänglighet genom universell
utformning inom produkter, varor och tjänster –
utvidgar spektrumet av användare.5 Standarden
är ett verktyg med utgångspunkten att alla
behovsägare ska involveras i tidiga skeden.
Design- och utvecklingsprocesser är nyck-
elord i standarden, exempelvis: ”samskapande
design”, ”design för alla”, ”hinderfri design”,
”inkluderande design” och ”generationsöver-
skridande design”.6
Organisationers tillämpning av standarden
innebär att man bidrar till hållbarhetsmålen
i Agenda 2030, i synnerhet Mål 10 ”Ingen ska
lämnas utanför” (Leave No One Behind). Mål
10 belyser vikten av att verka för ett sam-
hälle som bygger på principen om allas lika
rättigheter och möjligheter oberoende av till
exempel kön, etnicitet, religion, funktionsvari-
ation, ålder och annan ställning.
3. Fu nktionsrätt Sverige, Univ ersell utformning i Sv erige. En
rapport frå n projektet Rätt från bör jan (Stockholm : Funk-
tionsrätt sve rige, 2020), 5 . Projektet drivs av Fu nktions-
rätt Sverige i s amverkan med Certec v id Lunds tekniska
högskola och med s töd av Arvs fonden.
Universell utformning
I en rapport från projektet Rätt från början
ställer samarbetsorganisationen Funktionsrätt
Sverige följande fråga: ”Hur är nuläget för
universell utformning i Sverige?”3 I rapporten
konstateras att samtidigt som intresset ökat
för universell utformning , så är få kommuner
införstådda med dess betydelse och inte heller
insatta i dess tillämpning i samhällsbyggnads-
processen.
Universell utformning (Design for All Ap-
proach) är ett processdrivet angreppssätt. Det
bygger på att se aktörers behov i en organisation
med hänsyn till olika former av tillgänglighet,
med målet att via utvecklande av tjänster och
produkter tillgodose aktörernas krav, i synner-
het personer med funktionsnedsättning.
Universell utformning finns med i FN:s kon-
vention om rättigheter för personer med funk-
tionsnedsättning – Funktionsrättskonventionen
– som Sverige och ytterligare cirka 180 länder
ratificerat. Funktionsrätt Sverige skriver:
Sverige ska se till att de rättigheter som finns
med i konventionen blir verklighet. Såväl stat
som kommun och landsting har ett ansvar för att
förverkliga rättigheterna.
Konventionen skapar inga nya rättigheter utan
förstärker och omformulerar rättigheter som 4. Fu nktionsrätt Sverige, toolkit.funktionsrattskonven-
tionen.se/om-funktionsrattskonventionen/
5. Svenska I nstitutet för Stand arder (SIS), SS-EN 17161:2019
Standard - Universell ut formning – Tillgänglighet genom
universell ut formning inom produkt er, varor och tjänster –
Utvidgar spektrumet användare (Stockholm: Si S, 2019).
6. SS-EN 17 161:2019, 30 .
Universell utformning i den kommunala samhälls byggnadsprocessen
24
Tillgänglighet anges här som en ”grundläg-
gande egenskap för en attraktiv stadsmiljö”.8
Begrepp ets innebörd handlar nästan ute-
slutande om att innerstaden ska vara till-
gänglig för olika trafikantslag.
Begreppen rörelsehinder omskrivs vid endast
ett tillfälle i styrdokumentet, med hänvisning
till angörings- och parkeringslösningar.
Begrep pet funktionsnedsättning berörs en
gång, med följande skrivning:
En tillgänglig innerstad
Många gående använder rullator eller käpp och
till de gående hör också de som rör sig med rul-
lstol. Det är viktigt att gångstråken är utformade
så att det är lätt för dessa personer att röra sig.
För att en attraktiv gåstad ska kunna upplevas
av alla ställs höga krav på utformningen av mil-
jön. Barn, funktionsnedsatta och äldres behov är
styrande för att säkerställa ett attraktivt stadsliv
för alla. Här är det lätt att ta sig fram, tätt mel-
lan sittplatserna och bra belysning.9
Under rubriken ”Ett levande årum” finns en
formulering om att platsen ska vara ”tillgänglig
för alla”, samtidigt som det inte finns någon
anvisning i styrdokumentet om vad som åsyftas
med skrivningen, det vill säga frågor som gäller
för vem, när, hur och i vilka sammanhang.
10
Samtidigt som universell utformning är ett
relativt nytt begrepp, så har tillgänglighet blivit
7. Uppsala kommun, Uppsalas innerstadsstrategi, Stadsliv i
mänsklig skala (Uppsa la: Uppsala kommun, 20 16).
Begreppsprecisering
Begreppsprecisering är en central fråga i
samhällsplaneringssammanhang. Begrepp är
centrala verktyg i arbetet med att samla in, bear-
beta, tolka och att presentera fakta och data.
Frågor om begrepp som verktyg
En primär fråga vid intervjuerna med tjänste-
personerna i Uppsala kommun handlade om
deras kunskap om universell utformning. De
flesta har hört talas om begreppet samtidigt
som inte någon har djupare erfarenhet av att
tillämpa universell utformning inom ramen för
sitt ansvars- och arbetsområde. Så här svarade
tre respondenter:
”Har inte fördjupat mig i universell utformning
[…] Instrumentellt begrepp som jag inte kan prata
om med brukare.”
”Tillgänglighet har funnits länge som begrepp,
men inte universell utformning.”
”Tillgänglighet har en stark koppling till rörelse-
hindrade, medan universell utformning kanske
handlar mer om upplevd trygghet.”
Begreppet tillgänglighet har till skillnad från
universell utformning fått ett betydligt större
genomslag i samhällsbyggnadsprocessen,
som används i många olika sammanhang. Ett
exempel är styrdokumentet Uppsalas inner-
stadsstrategi – stadsliv i mänsklig skala7 där
tillgänglighet omskrivs vid femtionio tillfällen.
8. Ibid. , 13.
9. Ibid. , 35.
10. Ibid. , 5 0.
Björn Hellström
25
Att förstå organisationens förutsättningar, intr-
essenternas behov och förväntningar, inklusive
personer med funktionsnedsättning, integrerin-
gen av universell utformning i etablerade system
och processer;
Ledarskap, policy och ansvar till stöd för univer-
sell utformning och för att uppnå tillgänglighet;
Planering av mål för universell utformning och
hur de ska uppnås;
Organiserandet av stöd och andra resurser,
inklusive människor och information som behövs
för att förverkliga universell utformning och
leverera tillgänglighet;
Operativa processer som relaterar till att tillgo-
dose användarnas krav, inklusive personer med
funktionsnedsättning, och utveckla produkter och
tjänster genom hela användningskedjan, enligt
universell utformning.12
Universell utformning skulle kunna bli ett
verkningsfullt processdrivet angreppssätt som
tillgodoser behovsägares särskilda krav inom
ett brett spektrum av tjänster och produkter.
Förutsättningen är att angreppssättet gen-
omsyrar den kommunala processtyrningens
olika delar, vilka behandlas i de efterföljande
avsnitten.
I ett sådant angreppssätt måste samtidigt de
begrepp som används väljas och preciseras
utifrån de arbetsområden och det ansvar de
berörda delarna och tjänstepersonerna har.
Det innebär att ”Universell utformning” be-
höver få konkret innebörd och relevans i den
kontext det rör sig om, så att begreppet kan gå
från allmän och dius målbeskrivning till stöd
i verksamheten.
ett i överförd betydelse idiomatiskt begrepp
och uttryck i kommunala samhällsbyggnads-
sammanhang.
Tillgänglighet är mycket vanligt
förekommande i styrdokument, men där dess
innebörd
och betydelsesammanhang mycket
sällan är preciserade. Tillgänglighet kan till-
spetsat sägas representera en form av icke-för-
pliktigande modeord med generell betydelse-
mening
,
i stället för att i sammanhanget tillämpa
mer adekvata begrepp med avsikten att precis-
era en faktisk innebörd. Andra vanligt förekom-
mande begrepp i kommunala styrdokument
vars innebörder är oklara är exempelvis trygghet,
attraktiv och kanske rent av även hållbarhet. Det
som efterfrågas är klarspråkliga preciseringar
för att tydliggöra innebörd och sammanhang.
Rekommendationer
Förutsättningen för att universell utformning
ska vinna inträde i samhällsbyggnadsstyrning-
en är att angreppssättet implementeras på ett
strukturellt plan i den kommunala processtyr-
ning en, med hänsyn till centrala funktioner
som organisation, samverkan, planering
och
styrning. Det handlar även om att olika behovs-
ägare
med olika krav ska göras delaktiga i
samhälls utvecklingens tidiga skeden. Dessa
förutsättningar är väldigt väl preciserade i
standarden Universell utformning i följande
skrivningar:
Standardens utgångspunkt är att alla användare
ska göras delaktiga i utvecklingsprocesser så
tidigt som möjligt – och genom hela använd-
ningskedjan. Då är det också viktigt att arbeta
intersektionellt – alla användare som riskerar att
exkluderas ska identifieras och bli involverade,
oavsett om det handlar om personer med funk-
tionsnedsättning eller andra användargrupper.11
Enligt standarden ska kraven vara förenliga
med organisationsplanering och processled-
ning enligt följande:
11. Fu nktionsrätt Sverige, Unive rsell utformning i Sverige, 7. 12 . SIS, SS-EN 17161:2019 , 7-8.
Universell utformning i den kommunala samhälls byggnadsprocessen
26
”Det är en utmaning att rekrytera rätt personer
för ett uppdrag.”
”Det skulle vara bra om man fick upp ögonen lite
mer för universell utformning, vinsterna med det
[…] I Uppsala kommun finns ju ingen som har
enbart fokus på tillgänglighetsfrågor och fysisk
miljö.”
De respondenter som intervjuades i studien
är samstämmiga om att förutsättningen för
att driva universell utformning inom olika
uppdrag är att det finns befattningshavare i
kommunen som har kompetens om hur an-
greppssättet kan förankras och organiseras.
I styrdokumentet Mål och Budget 2019–2021,
inriktningsmål nr. 9, finns följande skrivning:
Kommunen ska som attraktiv arbetsgivare
utveckla ett inkluderande och normkritiskt
förhållningssätt. Uppsala ska vara en föregång-
skommun vad gäller att anställa personer med
funktionsnedsättning.13
På frågan om behovet av att personer med
funktionsnedsättningar finns engagerade inom
organisationen redovisas följande respons:
”Hur ska vi rekrytera kompetenser som har en
funktionsnedsättning?”
Organisation
Organisation avser i detta sammanhang
styrningen av olika former av samhällsbygg-
nadsuppdrag – om ledningsfunktioner med
ansvars- och befogenhetsfördelning, som
exempelvis hur ett hållbarhetsprogram ska
förankras och organiseras med målet att styra
ett uppdrag på bästa sätt.
Frågor om organisationers expertis
Vid intervjuerna lyftes frågan om tjänsteperson-
ernas syn på betydelsen av att angreppssättet uni-
versell utformning är integrerat i samhällsbygg-
nadsuppdrag. Så här svarade tre respondenter:
”Det borde vara en förutsättning att universell
utformning finns med.”
”Svårt med universell utformning i och med att
den ska gälla för alla utmaningar.”
”Funktionsfrågor är lågt prioriterade.”
Svaren stärker Funktionsrätt Sveriges konsta-
terande om att det finns ett intresse av att
in-
tegrera universell utformning samtidigt som få
vet hur det skulle kunna gå till. En uppföljande
fråga som tjänstepersonerna fick svara på gäller
synen på kompetens och universell utformning:
”Det borde anställas en eller ett par personer som
enbart arbetar med tillgänglighetsperspektivet.
Detta måste göras för att få kraft i frågan om
universell utformning.”
”Efterfrågar en tjänst på Stadsbyggnadsförvalt-
ningen som håller i tillgänglighetsfrågor.”
13. Upp sala kommun, Mål och budget 2 019–2021 (Upps ala:
Uppsala kommu n, 2019). ”Med nio inr iktningsmål st yr
vi verksam heten och strävar mot att sk apa en gemensam
riktn ing och förändr ing i hela verksamhete n.”
Björn Hellström
27
Handlingsplanens syfte är att tydliggöra ansvars-
fördelningen för genomförande av de prioriterade
delmålen/åtgärderna.17
I Funktionshinderpolitiska programmet finns
mål och prioriterade delmål preciserade, bland
annat ”demokrati och inflytande”, ”bemötande
och kompetens”, ”information och kommu-
nikation” och ”fysisk tillgänglighet”. En central
fråga handlar om en organisations rådighet att
verkställa målen inom ramen för ett uppdrag.
Frågan belyses genom följande intervjusvar:
”Det enda som är uppfyllt avseende Funktion-
shinderpolitiska programmet är att det finns ett
brukarombud.”
”Fick ingen tid att arbeta med programmet.
Hand lingsplanen togs fram på kommunlednings-
nivå. Det ansvaret ligger på omsorgsnämnden,
men som ska ut till alla andra nämnder.”
”Programmet går inte att styra, går inte att få ut.
Kommunledningsnivån säger att omsorgsnämnd-
en är ansvariga samtidigt som kommunledningen
bestämmer vad som gäller. Vi tycker inte att
målen uppfyllts.”
Ett problem som många respondenter belyser
i intervjuerna handlar om vilken organisation
som har ansvaret och om ledningsfunktioner.
Det handlar också om att det finns oklarheter
om hur en organisation ska förhålla sig till det
politiska uppdraget, vilket medför problem
med att fullfölja handlingsplanens direktiv.
Frågor om styrdokument
En organisation som ska leda ett uppdrag ska
följa de kommunala styrdokumenten som stöd
i arbetet. En grundläggande fråga handlar
om hur olika styrdokument förhåller sig till
varandra. Denna fråga väckte stort intresse vid
intervjuerna:
”En funktionsvariation för en tjänsteperson i
Uppsala kommun är inget hinder utan en erfar-
enhet […] att tack vare funktionshindret skapa
den kreative byråkraten […] vi borde vara så
normbrytande att det skulle vara en norm!”
Kommunens ambition i frågan är föredöm-
lig. Men samtidigt framkom det vid interv-
juerna att möjligheten att anställa och/eller
i olika former engagera personer med funk-
tionsnedsättningar, exempelvis autism och
rörelsehinder, förutsätter en stringent plan för
hur detta ska gå till. Det handlar framför allt
om hur personen i fråga kan involveras i en
organisation och hur personens expertis kan
integreras i uppdrag.
Frågor om organisation och ansvar
Två centrala och sammanhörande styrdo-
kument är Funktionshinderpolitiska program-
met – Program för full delaktighet för personer
med funktionsnedsättning14 och Handlingsplan
för full delaktighet för personer med funktions-
nedsättning15. I det Funktionshinderpolitis-
ka programmet finns följande inledande
skrivning:
Det funktionshinderpolitiska programmet är
ett aktiverande dokument som beskriver den
politiska strategin för funktionshinderpolitiken i
Uppsala kommun. Programmet gäller i alla kom-
munens verksamheter och bolag. Programmet ska
användas i arbetet med att förbättra och utveckla
tillgänglighet och delaktighet i kommunen för
ökad trygghet, delaktighet och självständighet.16
I handlingsplanen, med operativ funktion,
finns följande skrivning:
14. Upps ala kommun, Funktionshinderpolitiska programmet
– Program f ör full delaktighet för pe rsoner med funktions-
nedsättning (Uppsa la: Uppsala kommun, 2 016).
15. Upp sala kommun, Handlingspl an för full delaktighet f ör
personer med funktionsned sättning (Uppsal a: Uppsal a
kommu n, 2017).
16.
Uppsala kommu n, Funktionshinderpolitiska programmet, 8.
17. Uppsala kommun, Ha ndlingsplan för full dela ktighet, 3.
Universell utformning i den kommunala samhälls byggnadsprocessen
28
met och handlings planen inte är samordnade
med andra styrdokument. Den politiska
intentionen är lovvärd, men svår att fullfölja i
skarpa uppdrag.
Det finns också en risk att höga men allmänt
formulerade mål i styrdokument blir svåra
att implementera även om målen i sig är väl
formulerade och genomarbetade. Samtidigt
som målet och idealet alltid bör hållas högt
– liksom målet att åtgärda och hantera allt –
behövs därför också stöd i prioritering och val
av åtgärder om inte allt kan åtgärdas.
Problemen bottnar i organisatoriska oklar-
heter på ledningssystemnivå. Det finns en
påtaglig problematik inom förvaltningars
linjeorganisationer att eektuera den politis-
ka ledningens uppdrag. En hypotes är att det
skulle kunna bero på att de politiska uppdrag-
en ändras kontinuerligt med korta ledtider, och
att linjeorganisationens fördelning av ansvars-
och befogenhetsfördelning är oklar.
En ytterligare hypotes är att problemen även
bottnar i tjänstepersoners handlingsutrym-
men i den meningen att de organisatoriska
ledningssystemen inte medger spelrum för den
kreativa byråkraten, grundad i ett professio-
nellt omdöme. Filosofen Jonna Bornemark
beskriver denna problematik som inträder
då tjänstepersonen inte har någon ”personlig
relation till regler, eller något omdöme om
huruvida de är bra eller inte”.18
Huvudpoängen är att skapa spelrum som ger
tjänstepersonerna utrymme att agera efter
eget omdöme samtidigt som de följer gällande
regler. Dessa problematiker utvecklas i det
avslutande avsnittet Styrsystem tillsammans
med rekommendationer.
”Jag har inte koll på alla styrdokument.”
”Problemet är att känna till alla styrdokument för
att kunna plocka upp det som är mest relevant.”
”Problem att det står nästan samma sak i olika
dokument. Styrdokumenten bör vara tydliga med
olika inriktningar.”
”Kommunen har många beslutade styrdokument,
med många handlingsplaner med väldigt många
mål plus styrdokumentet Mål och Budget med
femtio uppdrag. Det blir en styrträngsel.”
”Omöjligt som chef att kunna alla mål som finns i
styrdokumenten.”
”Det borde vara möjligt att skapa en förvalt-
ningsövergripande organisation med civilsam-
hället. Jag hoppas på att vi lyckas med en sådan
organisation och utgår från samma paraply.”
Dessa yttranden visar på en samstämmighet
av frågan om det nödvändiga i att förankra
och organisera styrdokument som stöd för att
verkställa ett samhällsbyggnadsuppdrag.
Rekommendationer
En generell rekommendation är att de kom-
munala styrdokumenten har en tydlig in-
bördes organisatorisk struktur som stöd för
hur de ska hanteras av tjänstepersoner i olika
upp dragssammanhang. Styrdokumenten
Funktionshinderpolitiska programmet och den
sammanhörande handlingsplanen har många
styrkor. Programmets målområden med
delmål spänner över alla centrala frågor som
berör funktionshinderutmaningar med skarpa
riktlinjer. Handlings planen innefattar tydliga
direktiv över de bolag och nämnder som ska
ha särskilt ansvar för att verkställa program-
mets målformuleringar i praktisk handling.
Vid intervjuerna framkommer dock att det är
mycket svårt att uppfylla programmets mål
i olika uppdrag. Det beror dels på att ans-
varsrollerna är otydliga, dels på att program-
18. Jonna B ornemark, ”Handl ingens paradoxer – en refl ek-
tion över tjä nstepersoners prak tiska kunskap,” i Stad-
sutveckl ing & Design för Motst ridiga Önskemål, red . Björn
Hellström & L isa Daram (Stock holm: Arkus, 2019), 27.
Björn Hellström
29
kan mellan förvaltningar och även samver-
kansrutiner som stöd för uppföljning och
kunskapsöverföring till framtida uppdrag.
Styrdokumentet Idrotts- och fritidspolitiskt
program innefattar riktlinjer för olika former av
intern samverkan:
Uppsala kommuns idrotts- och fritidspolitiska
program tar ett helhetsperspektiv på Uppsalabor-
nas fria tid. Programmet utgör utgångspunkt
för kommunens samtliga nämnder, styrelser,
förvaltningar samt bolag och deras bidrag till att
förverkliga de mål som återges i detta program. I
detta program hanteras idrott som en bland an-
dra fritidsaktiviteter. Därför ska, när begreppet
fritid används, idrott alltid läsas in i samman-
hanget. Idrott används som uttalat begrepp då
dess särart på något sätt motiverar detta.20
Programmet är ett bra exempel på en kom-
munal ansats som syftar till samverkan på
systemnivå, vilket är en utmärkt utgångspunkt
för att integrera universell utformning.
På frågan om uppföljning och återföring sva-
rade ett par respondenter följande:
”Problem att överföra kunskap om till-
gänglighetsfrågor från ett planprojekt till ett
efterföljande, utan man börjar alltid om från
början, på ruta noll.”
Samverkan
Samverkan mellan olika aktörer är en
förutsättning för att kunna förverkliga ett
samhällsbyggnadsuppdrag med hög kvalitet.
Samverkan gäller det interna arbetet mellan
medverkande inom projektorganisationer,
tjänstepersoners samverkan med politiken och
med externa aktörer, vilket även är relevant för
innovationsdriven utveckling.
Samverkan kan sägas vara ett villkor för att
angreppssättet universell utformning ska
kunna införlivas i samhällsbyggnads upp drag. I
projektet Rätt från början skriver Funktionsrätt
Sverige följande om betydelsen av att universell
utformning införlivas i kommunala uppdrag:
Rätt från början ser kommunerna som nyckelak-
törer i arbetet för universell utformning. Eftersom
kommunerna tillsammans är Sveriges största
arbetsgivare – och i mindre kommuner den största
arbetsgivaren lokalt – borde universell utformning
tillämpas i kommunernas arbetslivs verksamhet.
19
Vidare skriver man om betydelsen av
samskapande processer, som metod för att
inkludera olika aktörer – oentlig och privat
sektor och civilsamhällesorganisationer med
flera – med det grundläggande syftet att utbyta
erfarenheter, lösa problem och driva föränd-
rings- och utvecklingsprocesser.
Frågor om intern samverkan
Intern samverkan inbegriper flera arbetsform-
er: samverkan inom en förvaltning, samver-
19. Funk tionsrätt Sverige, Univers ell utformning i Sverige, 6.
20. Uppsa la kommun, Idrotts- och fr itidspolitiskt progr am
(Uppsala: Upp sala kommun, 201 5), 3.
Universell utformning i den kommunala samhälls byggnadsprocessen
30
numera relativt vanligt uttryck för detta är att
skickliggöra politiken. Detta formuleras genom
följande respondent:
”Vårt uppdrag ska vara att skickliggöra politiken.
Men om vi inte förstår det politiska uppdraget, så
kan vi inte exekvera eller veta vilken roll vi har.”
En grundläggande fråga handlar om att
utveckla förmågan att styra och samordna
en samhällsbyggnadsprocess som leder till
hållbar utveckling. En central aktör i styr-
processen – som har blivit alltmer strategiskt
relevant i det kommunala arbetet – är hållbar-
hetssamordnaren, i synnerhet för att kunna
förankra hållbarhetsmål i komplexa samhälls-
byggnadsuppdrag. Mari Kågström och Sara
Broström skriver i sin studie Strävan att göra
bättre, men inte veta hur:
Nyckelaktörer i detta samverkansarbete är den
växande gruppen kommunala hållbarhets-
samordnare, vilka förväntas leda processer som
överbryggar kompetens och organisationsgränser,
processer som ska leda till ständig förbättring. Det
är en utmanande roll och förutsättningarna skiljer
sig åt mellan kommuner avseende politiskt styre,
resurser och organisation – men också om förvänt-
ningar på samverkan och hållbarhetssamordna-
rens roll. De idéer som omger samverkan skapar
ofta dilemman som är svåra att lösa i praktiken
– som att skapa tillit versus att kontrollera, sträva
efter innovation versus att skapa förutsägbarhet
och att nå konsensus versus att få spets.23
Hållbarhetssamordnarens uppgift handlar
ofta om att samordna och hantera uppdrag
som är behäftade med sinsemellan motstridiga
problem, med krav på handling utan att veta
allt om uppdragets sammanhang. De uppdrag
”Jag försöker bygga broar mellan olika förvalt-
ningar.”
”Det fanns en tillgänglighetssamordnare tidigare
på kontoret för hälsa, vård och omsorg som gällde
all tillgänglighet […] svårt uppdrag för en person.
Det här är ett uppdrag för många personer.”
Svaren speglar en efterfrågan på behovet av
samverkan mellan kommunala förvaltningar,
dels för att koordinera uppdrag som berör
tillgänglighet och universell utformning, dels
för att kunna genomföra ämnesövergripande
kvalitativa analyser och insatser enligt de krav
som ställs. Dessutom är frågan om uppföljning
och återföring mellan olika uppdrag väldigt
viktig.
I standarden Universell utformning lyfts frågan
om att kunna överföra visioner, idéer och mål
från ett uppdrag till ett efterföljande. Man
menar att det fordras uppföljningsprocess-
planer för ständig förbättring som uppnås
genom upprepning i ”design- och tillämp-
ningscykler”,21 det vill säga en form av cirkulär
designprocess:
En medveten process för att integrera tillgäng-
lighet genom universell utformning med befintliga
ledningssystem säkerställer att: […] processer
förbättras ständigt baserat på utvärdering av
resultat och användning av data och information
relaterat till att utvidga spektrumet av an-
vändare och tillgänglighet.22
Frågor om politiksamverkan
Maktprocesser är en given förutsättning i
relationen mellan kommunpolitikers och
tjänstepersoners uppdrag. Utfallet med
denna uppdragsrelationella process ska – lite
tillspetsat – leda till att mobilisera beslutsun-
derlag för att realisera gemensamma mål. Ett
21. SIS, SS-EN 17161:2019, 10.
22. I bid., 15-16.
23. Ma ri Kågström & Sa ra Broström, ”Str ävan efter att
göra bättr e, men inte veta hur – en studie om hå llbarhets-
samordn ares vardag och pr aktik,” i Stadsutve ckling &
Design f ör Motstridiga Önske mål, red. Björn Hellst röm &
Lisa Dar am (Stockholm: Arkus , 2019), 58.
Björn Hellström
31
Frågor om extern samverkan
För att kunna tillämpa angreppssättet uni-
versell utformning i ett kommunalt uppdrag
fordras att olika behovsägare involveras i
tidiga skeden. Det gäller i synnerhet ett direkt
engagerande av organisationer som företräder
olika funktionsnedsättningar på nationell,
regional och lokal nivå.
Styrdokumentet Funktionshinderpolitiska pro-
grammet innefattar följande övergripande mål:
Uppsala kommun ska i samverkan med andra
myndigheter arbeta för att förebygga att personer
med funktionsnedsättning faller mellan organisa-
toriska mellanrum.24
I styrdokumentet Program för äldrevänlig kom-
mun finns följande syfte preciserat:
Program för äldrevänlig kommun är ett akti-
verande dokument som sätter ramarna för och
prioriterar hur kommunens äldrepolitik ska
stärkas och utvecklas. Det formulerar en sam-
lande strategi för hur Uppsala kommunkoncern,
i samverkan med det omgivande samhället, kan
förstärka äldre kommuninvånares möjligheter att
leva ett självständigt och rikt liv utan särskilda
stödinsatser från samhället.25
Båda styrdokumenten uttrycker en tydlig
ambition att engagera det omgivande samhället
i kommunala uppdrag. En stor utmaning är att
koordinera organisationer som ansvarar för
särskilda funktionshinderbehov. En respon-
dent med erfarenheter i denna fråga säger:
”Svårt med remisser till olika organisationer som
jobbar med funktionsfrågor och att var och en
svarar på sina egna behov – t.ex. SRF (Synska-
dades Riksförbund) – i stället för att tänka holis-
tiskt och samordna olika funktionsvariationer.”
som inbegriper universell utformning blir än
mer komplicerade att hantera, eftersom det
finns ringa kunskap om hur angreppssättet
ska tolkas och tillämpas.
Mål och budget är kommunens viktigaste styr-
dokument med inriktningsmål, uppdrag och
budget för hela organisationen. Tre tjänsteper-
soner säger:
”Vi brister i att förstå politikens uppdrag. För att
ge större eekt så måste det politiska uppdraget
vara tydligt med möjlighet att tjänstepersoner
kan utforma ett förslag och att kunna be politiken
om återkoppling.”
”Vi får inspel från politiken ofta via Mål och
budget. Men väldigt svårt att gå tillbaka till
politiken och fråga vad som menas. Enkelriktad
kommunikation.”
”Utifrån uppdrag via Mål och Budget ska vi
formulera aktiviteter. Vi jobbar enligt tillitsbaser-
at ledarskap. Vi måste tyda Mål och Budget, som
är väldigt svårt eftersom skrivningarna ofta är
luddiga. När man tar fram aktiviteter så binder
man ris åt sin egen rygg.”
Respondenterna efterfrågar således ett tydligt
och långsiktigt politiskt ledarskap, i synner-
het för att kunna förankra hållbarhetsmål
i komplexa samhällsbyggnadsuppdrag. Ett
grundläggande problem är att den politiska
ledningen byts ut relativt ofta, vilket försvårar
långsiktig styrning. Till detta ska även de
förtroendevaldas ofta mycket svåra ansvarsroll
vägas in. Städernas komplexa utmaningar
förutsätter såväl politiskt mod som nytänk-
ande, till exempel i frågor som gäller belast-
ningar på miljön, bostadsbrist och tilltagande
socialt utanförskap. Under de senaste sju åren
har kommunala politiker nödgats ompriorit-
era inriktningsbeslut på grund av den stora
strömmen av ensamkommande flyktingbarn
(2015–2016) och pandemin (2020–…).
24. Upps ala kommun, Funktionshinderpolitiska programmet, 7.
25. Upp sala kommun, Program för äldrevänlig kommun,
(Uppsala: Upp sala kommun, 202 0), 3.
Universell utformning i den kommunala samhälls byggnadsprocessen
32
organisatoriska omställningar inom ramen för
processtyrningen.26
Funktionsrätt Sverige skriver följande om
innovation och universell utformning:
Det här sättet att se på universell utformning
– som en samskapande innovationsprocess där
ingen potentiell användare får exkluderas – ger
ett väsentligt stöd till arbetet med att förverkliga
Funktionsrättskonventionen.27
Att ”göra rätt från början” syftar till att bejaka
den komplexitet som är inbäddad i många
olika typer av kommunala samhällsuppdrag,
dels utifrån ett systemperspektiv vilket han-
dlar om att se till helheten på makronivå, dels
utifrån de delar som påverkar systemet på
mikronivå.
Ett grundläggande villkor är att många olika
aktörer samverkar, och att det finns en accep-
tans att möta erforderliga behov av förändring-
ar och omställningar.
Ett exempel är innovationsupphandling och
LOU (lagen om oentlig upphandling). Funk-
tionsrätt skriver:
Tillämpningen av de europeiska kraven på till-
gänglighet i upphandling är bristfällig i Sverige.
Flera svenska vägledningar nämner inte att
tillgänglighetskraven ska användas. Det framgår
inte heller i den svenska Lagen om oentlig
upphandling, LOU, att kraven på tillgänglighet
även omfattar anställda i myndigheterna. Det
är svårt att hitta exempel på upphandlingar där
tillgänglighetskrav har ställts, trots att frågan
om tillgänglighetskrav ställts av svenska myn-
digheter sedan slutet av 1990-talet.28
Två andra respondenter efterfrågar stöd från
nationella aktörer i sitt arbete med universell
utformning:
”Viktigt att det finns ett stöd hur universell
utformning kan införlivas i processen, i synnerhet
via styrdokument från Boverket och SKR. Det
gäller att hamna på rätt nivå i styrdokumentked-
jan, om de viktigaste frågorna inom universell
utformning.”
”Boverket och SKR borde bidra med goda inno-
vativa exempel från olika kommuner, till exempel
tillämpning av universell utformning kopplat till
lagkrav som stöd för kommunala landskapsar-
kitekter som är engagerade i planeringen.”
Frågan om extern samverkan kan i en första
anblick ses som relativt lättfattlig. Men med
alla former av samverkan mellan olika aktörer
följer också särintressen, vilket för med sig
ett virrvarr av komplexa utmaningar som ska
omhändertas inom ramen för kommunala
uppdrag.
Frågor om samverkan och innovation
Det fordras ofta nytänkande genom innova-
tiva lösningar för att kunna lösa en komplex
utmaning i ett samhällsbyggnadsuppdrag,
exempelvis inom fälten segregation och bost-
adsförsörjning.
I antologin Stadsutveckling och design för mot-
stridiga önskemål finns följande skrivning:
För såväl planerade som för befintliga bebyggel-
ser behövs ofta innovativa lösningar för att ta sig
an olika former av utmaningar. Ett grundläg-
gande villkor är att ett stadsutvecklingsprojekts
processtyrning kan samordna olika aktörer och
att det finns en acceptans för att möta erforder-
liga behov av förändringar och omställningar.
Svårigheten ligger i hur ett nytt system kan
integreras med formaliserade strukturer; en
innovationsmiljö fordrar ett system som medger
26. Björ n Hellström, ”Om De code”, i Stadsutveckling &
Design f ör Motstridiga Önske mål, red. Björn Hellst röm &
Lisa Dar am (Stockholm: Arkus , 2019), 16.
27. Funkt ionsrätt Sverige. Universell ut formning i Sverige, 12
28. Ib id., 18.
Björn Hellström
33
omfattar nio inriktningsmål med definierade
uppdrag och indikatorer. Inriktningsmål 7
– Uppsala ska vara en äldrevänlig kommun och
invånare med funktionsnedsättning ska uppleva
trygghet, frihet och tillgänglighet – innefattar
formuleringar som indirekt berör frågor om
universell utformning.
Det finns dock inga uppdrag eller indikatorer
som kan hänföras till frågor om funktions-
nedsättning. Däremot finns följande två
preciserade textavsnitt: ”Ett självständigt liv”
och ”Samverkan” som beskriver kommun-
ens arbete med frågor som berör funktion-
snedsättning:
Ett självständigt liv
Uppsalabor med funktionsnedsättning och
deras anhöriga ska uppleva trygghet, frihet och
tillgänglighet, såväl till stöd som till arbetsmark-
naden. Insatser i rätt omfattning och av god
kvalitet är viktigt för att verksamheten ska vara
socialt och ekonomiskt hållbar. De nationella
målen för jämställdhetspolitiken innefattar ett
delmål om att kvinnor och män, flickor och po-
jkar ska erbjudas vård och omsorg på lika villkor.
Jämställdhetsanalyser behöver därmed integreras
i uppföljningen av kommunens vård och omsorg.
Samverkan
Samverkan när det gäller boende för äldre och
personer med funktionsnedsättning på den
ordinarie bostadsmarknaden är särskilt viktigt
för att på sikt kunna minska behovet av vård- och
omsorgsinsatser. Detsamma gäller samverkan
kring hälsofrämjande insatser riktade mot
dessa målgrupper. I samverkansarbetet behöver
en mängd aktörer, såsom Region Uppsala,
Försäkringskassan, civilsamhället och näring-
slivet inkluderas.30
Även om inriktningsmålet beskriver frågor
om funktionsnedsättning endast i allmänna
Frågan om innovationsupphandling och
angreppssättet universell utformning är
komplicerad, i synnerhet för att få kommunala
tjänstepersoner är insatta i dess tillämpning.
Tre respondenter svarar följande på frågan om
innovation och samhällsbyggnadsuppdrag:
”Ju fler krav man ställer, desto mindre möjlighet
till innovativa lösningar […] man skulle kunna
göra det omvända – det vill säga att uppmuntra
innovativa lösningar vid upphandlingen som gör
att byggherrar, arkitekter med flera får precis-
era innovativa förslag kopplade till universell
utformning.”
”Kunskap kring innovationsdriven projektering
etcetera borde finnas internt inom kommunen.”
”Det händer saker med byråkratin just nu. Det
börjar bli lättare att tänka utanför boxen.”
Att ställa krav på att leverantörer utvecklar
innovativa lösningar inom ramen för upp-
handlingstjänster – via LOU – skulle således
kunna vara en lösning, samtidigt som kom-
munen över tid via erfarenhetsåterföring kan
bygga innovationsdriven kunskapsutveckling
internt.
Rekommendationer
De olika frågor som avhandlas i detta avsnitt
visar att det finns höga förväntningar idag
på att en rad utmaningar inom fältet hållbar
samhällsbyggnadsstyrning ska bemötas genom
samverkan. Samverkan går ut på att agera
tillsammans för ett visst ändamål, men trots att
begreppet är vanligt förekommande är det ofta
otydligt hur denna samverkan ska fullgöras.
I det nyligen upprättade styrdokumentet
Mål och Budget 202229 finns inga skrivningar
om universell utformning. Styrdokumentet
30. Ibid ., 32-33.
29. Uppsa la kommun, Mål och budget 2022 ( Uppsala: Uppsa-
la kommun, 20 22).
Universell utformning i den kommunala samhälls byggnadsprocessen
34
ordalag, så skulle kommunens övriga styrdo-
kument – i synnerhet handlingsplaner med
skarpa direktiv om universell utformning –
tillsammans kunna fungera som vägledande
stöd i olika uppdrag. Förutsättningen är att
detta bygger på tydliga politiska direktiv som
klargör hur olika aktörer – internt och externt
– ska samverka.
Björn Hellström
35
Det är som konstaterats tidigare svårt att
integrera universell utformning i planuppdrag.
Många av de intervjuade i denna studie vittnar
om brister i kunskapen om vad universell
utformning innebär och hur angreppssättet
ska tillämpas i uppdrag. Problemet är även
grundat på systemnivå genom bristen på
styrdokument med skarpa skrivningar om uni-
versell utformning. Ett stöd i detta utveckling-
sarbete skulle kunna vara att precisera skarpa
indikatorer som styrsystem, vilket efterfrågas
av respondenterna, exempelvis:
(1) trygghet och säkerhet att gå genom ett
område
(2) tillgängliga digitala lösningar för att minska
behovet av resor
Samtidigt som angreppssättet universell
utformning skulle kunna införlivas i planpro-
cessen – till exempel genom checklistor med
metodbaserade planeringsverktyg och indika-
torer – finns en risk att sådana styrsystem har
motsatt eekt. Planuppdraget riskerar därmed
att fastna i en svårtillämpbar byråkrati som
hämmar plantjänstepersoners arbete. Följande
respondenter uttalar sig om checklistor:
”Frågan om checklistor är intressant. Det finns
flera skräckexempel. […]. Checklistor är enbart
för ögat och inget som har någon mening. Man
fyller bara i. Det borde finnas någon annan form
av grindvakt.”
”Vi ska absolut inte ha checklistor, utan vi måste
skapa en förståelse för uppdraget för att gemensamt
Planering
Begreppet planering inbegrips i många sam-
manhang och innefattar många aspekter. I
detta avsnitt behandlas frågor om hur univer-
sell utformning kan integreras i planeringspro-
cessen med stöd av olika former av styrdo-
kument, i synnerhet i planprocessens tidiga
skeden. Fysisk planering inbegriper framför
allt översikts- och detaljplanearbete.
Frågor om universell utformning
som planeringsverktyg
Såväl Funktionsrätt Sveriges Universell ut-
formning i Sverige som den svenska standarden
Universell utformning är utmärkta stöd i den
kommunala planeringsprocessen.31 Frågan är
hur angreppssättet kan integreras som planer-
ingsverktyg i utvecklings- och designprocesser.
Följande tre respondenter säger:
”Vi jobbar med hur universell utformning som
verktyg kan bli verkstad, och inte som ett löst
dokument som inte ställer krav eller hur man ska
göra.”
”Universell utformning handlar att säkra vissa
kvaliteter för alla på vissa ställen. Här förutsätts
andra metoder, framför allt i tidiga skeden.”
”Vi behöver bli mer konkreta om hur vi kopplar
universell utformning till samhällsbyggnadspro-
cessen. Vi behöver ha indikatorer som kan vara
skarpa. Planindikatorer som stöd i planeringen
och metoder för hur vi ska säkra olika skeden.”
19. Funk tionsrätt Sverige, Univers ell utformning i Sverige;
SIS, SS-EN 171 61:2019, 10.
Universell utformning i den kommunala samhälls byggnadsprocessen
36
användarna i en verklig situation som är rela-
terad till användningssammanhanget och genom
användningskedjan. Detta kan göras genom fält-
studier, intervjuer eller dagböcker, i kombination
med enkel dialog.34
I styrdokumentet Uppsalas innerstadsstra-
tegi – Stadsliv i mänsklig skala finns följande
skrivning:
Innerstadsstrategin och översiktsplanen är vik-
tiga planeringsdokument för kommunen. De ger
en långsiktig inriktning för hur staden och dess
innerstad ska utvecklas fram till år 2030–2050.
De ger viktig vägledning för detaljplaner och
bygglov. Arbetet med all fysisk planering ska ske
öppet och i dialog med berörda parter. Inflytandet
från oentliga myndigheter, företag och organisa-
tioner och medborgare ska vara stort.35
Frågan om användarinvolvering är viktig i
planeringssammanhang. Förutsättningen för
lyckade samskapande processer är att behovs-
ägare medges delaktighet och inflytande i
planarbetet. I Sweden Green Building Councils
guide Citylab finns följande skrivning om nöd-
vändigheten av delaktighet i planprocesser:
Medborgardialog handlar om hur lokala aktörers
intressen och kunskap, genom aktiv medverkan,
kan hanteras systematiskt och konstruktivt. Syftet
är att skapa delaktighet och inflytande, i synner-
het när man hanterar motstridiga intressen och
uppfattningar. Långsiktigt förvaltande av tillit
är av stor vikt. Därför bör de medborgardia-
loger som utförs av enskilda aktörer genomföras i
samverkan med kommunen.36
förstå vad vi behöver veta hur vi ska arbeta. Hur le-
ver vi upp till att förstå uppdraget? Vi ska efterfråga
referenskompetens i stället för att följa en checklista,
till exempel tillsätta en person med ansvarsuppdrag
som skapar en stab med referenspersoner.”
Det som efterfrågas – som motvikt till check-
listor och andra typer av standardiserade
metoder – är praktikerorienterade styrideal,
ibland benämnda kollegialitet eller profession-
alitet. Dessa innebär beslutsprocesser mellan
aktörer genom ömsesidig anpassning, hög grad
av självständighet och egenkontroll.32 Filosofen
Jonna Bornemark skriver:
Vi lever i en tid där insikten att tjänstepersonens
kunskap inte helt kan formaliseras och skri-
vas ner i manualer och formella system. […]
Kunskapen måste därför finnas och utvecklas på
ett personligt plan i ett professionellt omdöme,
men sådan personlig kunskap finns aldrig i ett
vacuum, utan förutsättningarna för ett sådant
omdöme beror på miljön runt omkring.33
Frågor om användarinvolvering
En central fråga handlar om hur användare
(ibland benämnd brukare) ska involveras i
planuppdrag där angreppssättet universell
utformning tillämpas. En respondent säger:
”Det är problematiskt att universell utformning
endast är tillämpbart i det kommunala arbetet
men inte i dialogen med användarna.”
I standarden Universell utformning under
rubriken ”Planering och genomförande av an-
vändarinvolvering” finns följande formulering:
För att bättre förstå de hinder som uppkommer
under användning är det viktigt att involvera
32. P-O B örnfelt, Arbetsorga nisation i praktiken – En k ritisk
introduktion till arbets organisationsteori (Lund: Studentlit-
teratur, 2018), 153-155.
33. Bornemark, ”Handlingens paradoxer.”
34. SIS , SS-EN 17161:2019, 10.
35. Upp sala kommun, Uppsalas innerstadsstrategi, 8.
36. Sweden G reen Building Cou ncil, Citylab Guide – Hållba r
stadsutv eckling I planering och ut förande, Handledn ing och
certifiering (Stockholm: Swed en Green Building C ouncil,
2019), 4 9.
Björn Hellström
37
Boverkets målsättning är att stärka arbetet
med hållbarhetsfrågor i kommuners översik-
tliga planering, med ett särskilt fokus på
tillgänglighet och universell utformning.
I Uppsala kommuns översiktsplan under
rubrik en Uppsala planerar för alla finns föl-
jande skrivning:
Alla människor i kommunen, oavsett kön,
könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
funktionsnedsättning, sexuell läggning eller
ålder, ska ha likvärdiga förutsättningar att ta
del av service och delta i samhället. Därför ska
all planering och alla beslut, alla verksamheter,
projekt och utvecklings-arbeten utformas utifrån
kunskap om behov, erfarenheter och intressen hos
olika grupper. Så skapar vi en kommun för alla.39
I dagsläget arbetar Uppsala kommun med
en ny översiktsplan som beräknas vara klar
2023. Följande sex respondenter uttalar sig om
ÖP-arbetet:
”Hur ska vi prata om ”blandning av människor”?
Det är alltid en dragkamp. Om ÖP:n innehåller
allt så kan den bli tandlös.”
”Det finns förväntningar att koppla ÖP:n till
Agenda 2030 som gäller tillgänglighet, funktion-
shinder och social hållbarhet.”
”Det är lätt att hamna i floskelskrivningar när
man ska få in social hållbarhet i en ÖP.”
”Det stora målet med vår ÖP är att försöka vara
så tydlig som möjligt med en planeringshorisont
fram till 2050. Till exempel att göra trafikanal-
yser, men det är svårt att få in funktionshinder-
frågor i planerna.”
Frågor om funktionsnedsätting och
universell utformning i översiktsplaneringen
Översiktsplanen är en av kommunernas
viktigaste styrmedel eftersom den pekar ut
den långsiktiga inriktningen och målbilden. På
Boverkets hemsida PBL Kunskapsbanken – en
handbok om plan- och bygglagen, under rubriken
”Tillgänglighet i översiktsplanen enligt PBL”
finns följande skrivning:
En tillgänglig och användbar livsmiljö i den
översiktliga planeringen handlar om att möjlig-
göra allas tillgång till olika funktioner i den fysiska
miljön oavsett rörelse- och orienteringsförmåga.
Det gäller exempelvis kultur- och fritidsaktiviteter,
kollektivtrafik, oentliga byggnader och mötesplats-
er. Att skapa ett bostadsutbud utan segregation som
tillgodoser allas bostadsbehov är också en central
fråga i sammanhanget. En översiktsplan som inne-
håller strategier för att göra den fysiska miljön an-
passad för olika former av funktionsnedsättningar
ger bättre förutsättningar att leda till ett samhälle
som blir mer tillgängligt för alla.
37
Vidare skriver Boverket mer specifikt om uni-
versell utformning under rubriken ”Funktion-
shinderpolitik och centrala begrepp”:
I kommunens planarbete kan principen om uni-
versell utformning innebära ett tydligt ställnings-
tagande för att bygga funktionellt, tillgängligt
och hållbart från början. Att ha klart uttalade
målsättningar för tillgänglighet och användbar-
het är både mer eektivt och kostnadsbesparande
än att anpassa byggd miljö i efterhand för skilda
behov. En universellt utformad miljö utgår från
den mänskliga mångfalden och är oftast till nytta
för alla.38
37. Boverket, ”Ti llgänglighet,” i PBL Kuns kapsbanken – en
handbok om plan- o ch bygglagen, www.boverket.se/sv/
PBL-kunskapsbanken/planering/oversiktsplan/allman-
na-intressen/livsmiljo/tillganglighet/pbl/ .
38. Boverket , ”Funktionshi nderspolitik och cent rala
begrep p,” i PBL Kunskapsbanken, www.boverket.se/sv/
PBL-kunskapsbanken/planering/oversiktsplan/allman-
na-intressen/livsmiljo/tillganglighet/begrepp/ .
39.
Uppsala kommu n, Översiktsplan 2 016 för Uppsala kommun
(Uppsala: Upp sala kommun, 2016 ), 9.
Universell utformning i den kommunala samhälls byggnadsprocessen
38
Avslutningsvis följer ett citat från Boverkets
kunskapsbank på temat ”socialt god livsmiljö”:
En ur social synpunkt god livsmiljö hand-
lar bland annat om god tillgång till service,
arbetsplatser, utbildning, kollektivtrafik,
rekreationsområden, kultur, fritidsaktiviteter
och mötesplatser. Den främjar vardagslivet för
medborgarna och ger goda förutsättningar för
social sammanhållning, integration, trygghet,
rekreation och fysisk aktivitet. En mångfunktio-
nell bebyggelsestruktur som används dygnet runt
där bostäder, arbetsplatser och service blandas
ökar möjligheten till säkerhet och trygghet i
samhället. Korta avstånd till funktioner i vard-
agslivet ökar också tillgängligheten. De gröna
och rekreativa ytornas betydelse för människors
hälsa, rekreation och välbefinnande måste dock
balanseras mot en allt tätare bebyggelsestruktur
och utgå från vikten av att staden ska fungera
och vara tillgänglig för alla.40
”Tillgänglig för alla” kan sägas utgöra ett led-
motiv i planeringssammanhang, där universell
utformning skulle kunna vara ett utmärkt
verktyg.
”ÖP:ar ska inte vara visionsdokument.”
”Politiken anser att integrera universell utformn-
ing i ÖP:n är en viktig fråga, i synnerhet de sociala
hållbarhetsfrågorna som även bäddar in funktion-
shinderfrågor.”
Översiktsplanen handlar mycket om att se in
i framtiden med utgångspunkt från tillgänglig
information. Därför är det viktigt att kommun-
politiker och tjänstepersoner med stöd från
användargrupper integrerar tydliga preciser-
ingar om tillgänglighet och universell utformn-
ing i översiktsplanen, vilket ovan respondenter
belyser.
Rekommendationer
Det är viktigt att kommuner i planeringspro-
cesser tar stöd av användargrupper (brukare)
och civilsamhällesorganisationer som är
engagerade i olika former av funktionshinder-
frågor, som exempelvis Funktionsrätt Uppsala.
Även Boverket och SKR skulle kunna vara
behjälpliga med expertis och goda exempel.
Här behöver också underlagsarbeten, inklu-
sive analysmodeller, vidareutvecklas för att
möjliggöra arbete med funktionsrättsfrågor
på översiktsplanenivå. Det gäller allt från att
kartlägga till att problembeskriva och stödja
strategisk prioritering. Detta projekt har ar-
betat med en form av sådana analyser.
Samtidigt behöver fler utvecklas i samklang
med att processtyrningen utvecklas, så att
framtagning av underlag, analysmetoder,
datastrukturer, arbetsprocesser och strategisk
kommunal styrning samspelar. Samspelet
behövs för att å ena sidan identifiera, priorit-
era och åtgärda problem, å andra sidan för att
konsekvent integrera universell utformning i
pågående och kommande planering.
40. Boverket, ” Socialt god och ti llgänglig livsm iljö,” i PBL
Kunskapsbanken, w ww.boverket.se/sv/PBL-ku nskaps-
banken/planering/oversiktsplan/allmanna-intressen/
livsmiljo/
Björn Hellström
39
på svenska ger Stig Montin och Gun Hedlund
följande förklaring:
I den internationella forskningen om statlig
styrning talas det ofta om en förändring från
centralstyrning (government) till interaktiv sam-
hällsstyrning (governance). Interaktiv betyder
här aktivitet från flera olika håll. I allmänna
ordalag handlar det om att det utvecklas nya
former av ömsesidigt samspel mellan olika sam-
hällsaktörer för att öka den oentliga politikens
förmåga. Det handlar då om att hantera och lösa,
ofta svårlösta, samtida samhällsproblem.41
”Ömsesidigt samspel” kan sägas vara en
möjliggörare för spelrum för den kreative
byråkraten att skickliggöra politiken.
Nätverksstyrning mellan kommunpolitikens
uppdrag och tjänstepersoners verkställande
och idéburna organisationers expertkunskaper,
förutsätter horisontella samarbetsformer på
tvärs över olika interna och externa organisa-
tioner. Det gemensamma målet är att samordna
och hantera komplexa samhällsutmaningar.
Ett styrsystem som medger handlingsutrym-
men förutsätter också en kultur grundad
i horisontella samarbetsformer mellan de
aktörer som verkar inom systemet. Kultur med
inbäddade värderingar inverkar starkt på hur
informella och formella ledningssystem med
regler och rutiner tolkas, som i sin tur även
påverkar politikers prioriteringar av frågor.
Styrning
Frågor om styrsystem
I detta avslutande avsnitt behandlas en
grundläggande fråga som kan sägas vara ett
villkor för att universell utformning ska kunna
tillämpas i praktiken i kommunala planproces-
ser. Frågan handlar om arbetsorganisatoris-
ka styrsystem. I avsnitten Organisation och
Planering diskuteras den påtagliga arbetsor-
ganisationsproblematik som kan hänföras till
styrsystem i form av ansvars- och befogen-
hetsfördelning, manualer, checklistor, stan-
dardiserade metoder och handlingsutrymme.
Följande fråga bör ställas: Hur kan man bygga
en organisation med spelrum för reflektion,
kreativitet och professionellt omdöme?
Frågan om styrning handlar här inte bara
om att implementera universell utformning
i en kommunal organisation. Nej, frågan har
även en bredare betydelse om möjligheten att
arbeta i riktning mot andra typer av komplexa
utmaningar som exempelvis att motverka
segregation, bostadslöshet, arbetslöshet, fattig-
dom och ohälsa. En central fråga handlar om
hur man kan skapa spelrum för en kommunal
tjänstepersons möjlighet till reflektion över
verksamheten och dess sammanhang, kreativt
tänkande och professionellt omdöme. Många
organisationer hämmar detta spelrum genom
att skapa ledningssystem med regler och rutin-
er som har motverkande eekt.
Ett centralt begrepp som hanterar denna fråga
är interaktiv samhällsstyrning (governance),
vilket har ungefär samma innebörd som begrep-
pet
nätverksstyrning. I antologin Governance
41. Stig Mont in & Gun Hedlund (red.), Gover nance på svens-
ka (Stockholm: S antérus förlag, 2 009).
Universell utformning i den kommunala samhälls byggnadsprocessen
40
slutgiltig lösning. Stökiga problem har inga
stoppregler: ”Sociala problem löses aldrig
definitivt. I bästa fall blir de bara åter lösta –
om och om igen”.44 Universell utformning är i
högsta grad ett angreppssätt som ska hantera
stökiga problem.
Rekommendationer
Det man med säkerhet kan förutsätta är att
komplexa samhällsutmaningar fordrar breda
samarbeten och lösningar som utgår från
ett användar- och behovsperspektiv, vilket
alldeles uppenbart stöds genom Agenda 2030.
Det innebär att ingen enskild aktör kan lösa
komplexa samhällsutmaningar på egen hand.
Det kan inte heller ett enskilt kommunalt styre
göra, utan de som ska ingå i en organisation
ska representera en sektors-, kunskaps- och
behovsövergripande konstellation av aktörer.
Detta kan man säga med bestämdhet, förut-
satt att det finns en vilja att möta komplexa
utmaningar på såväl systemövergripande som
strukturell nivå.
Samhällsbyggnadsprocessen förutsätter
nytänkande. Det finns idag starka drivkrafter
inom akademin, oentliga aktörer, näringslivet
och civilsamhällesorganisationer som vill möta
komplexa samhällsutmaningar genom inno-
vativa lösningar. I detta sammanhang ter sig
angreppssättet universell utformning som ett
utmärkt exempel på behovet av innovations-
driven utveckling via breda nätverk, dels ur ett
top-down perspektiv (myndighetsutövning,
lagar, regler, etcetera), dels ur ett bottom-up
perspektiv med särskilt fokus på behovs- och
användarperspektivet.
”Bottom-up perspektivet” företräds i syn-
nerhet av representanter för den idéburna
sektorn, exempelvis medlemsorganisationer,
ideella föreningar och ekonomiska förening-
ar. Den djupa kompetens som dessa aktörer
Hela denna väv av styrsystem, kultur och han-
dlingsutrymmen är enormt komplex.
Frågan om styrning handlar dock inte om
antingen linjestyrning eller nätverksstyrning,
utan snarare om både och. Många kommuner
arbetar idag med att bredda styrsystemen.
Det gör de dels internt mellan förvaltningar
och politikområden, dels externt genom olika
former av aktivt civilsamhälles- och medbor-
garengagemang. Det övergripande målet är att
påverka utvecklingen av specifika samhällsre-
laterade frågor. I Arbetsorganisation i praktiken
skriver P-O Börnfelt:
Generellt kan sägas att stora genomgripande
förändringar är svårare att genomföra än små
kontinuerliga förändringar av t.ex. rutiner och
arbetssätt. Man kan i grova drag skilja mellan
två olika strategier för organisationsförändring-
ar, plan- och processtrategier. I planstrategin
genomförs en stor och radikal förändring utifrån
i förväg planerade faser. Förändringen leds och
planeras av ledningen som också sätter upp mål
och visioner. I processtrategin växer förändrin-
gen fram genom en bred medverkan av anställda
[…]. I processtrategin sker förändring kon-
tinuerligt genom modifikationer av rutiner och
arbetsprocesser.42
Det finns inget givet svar på vilken form av
styrstrategi som är bäst lämpad i en organi-
sation för hantering av ett politiskt uppdrag.
Horst Ritter och Melvin Webber myntade
begreppet ”stökiga problem” (”wicked” på
engelska) som beskrivningsmodell över att det
inte finns några förutbestämda lösningar på
samhällsbyggnadsprocessens otaliga utman-
ingar.43 Begreppet ”stökig” avser problem
som inte kan hanteras utifrån precisa frågor
och svar, och – som en eekt – inte har någon
42. B örnfelt, Arbetsorganisation i praktiken, 128.
43. Hor st Rittel & Melvin Webber, ”Dilem mas in a General
Theory of Pl anning,” Policy Sciences 4 (1973) . 44. He llström, ”Om Deco de”, 13.
Björn Hellström
41
– genom medveten, väl underbyggd och strat-
egisk prioritering – kan fler och fler behovs-
ägares krav tillgodoses inom ett uppdrag.
Som avslutning på dessa utredande frågor och
argumentationer – utan givna svar – passar
filosofen Jonna Bornemarks skrivning bra i
sammanhanget:
Vi tänker ofta på tjänstepersoner som några som
ska följa manualer och formella regelverk, de må
vara statliga, kommunala, föreningsbundna eller
ha annan källa, på ett tämligen opersonligt sätt.
Men en sådan bild är inte särskilt rättvisande
för en yrkesgrupp som ofta måste vara både
kreativ och kunna fatta lyhörda beslut i komplexa
situationer. Kanske har vi allt för lite diskuterat
hur tjänstepersoners omdöme kan utvecklas och
bättre tas till vara.45
Till sist. Bornemark-citatet kan sammanfattas
med följande paradoxala deviser som bely-
ser studiens underrubrik, om risken med ett
okritiskt respektive kritiskt hanterande av
manualer och checklistor:
Det blev rätt
men det blev ändå inte bra!
Det blev inte rätt
men det blev bra ändå!
förfogar
över kan sägas vara en grundläggande
förutsättning för hur universell utformning kan
tillämpas i skarpa kommunala planupp drag.
Samtidigt behöver det ske en kontinuerlig
kompetensutveckling inom förvaltningar.
Det gäller såväl i dialog och samarbete med
funktionsrättsorganisationer som internt och
relaterat till forsknings- och innovationsfront-
en. I sådan utbildning och kompetensutveck-
ling är det viktigt – såsom tydligt genomsyrar
det som framkommit i den här rapporten – att
det fordras såväl breda som konkreta insatser i
relation till det ansvarsområde tjänstepersoner
jobbar inom.
Skälet är att kontinuerligt stödja strategiskt
arbete med konkretiseringar av allmänna mål
och med begreppsprecisering relaterat till ut-
maningar och frågor i arbetets vardag. Sådana
insatser kan med fördel inkludera ’bottom -
-up-processer’ också inom den kommunala
verksamheten. Det kan exempelvis ske genom
att kombinera insatser som utbildar och in-
formerar med insatser som inkluderar träning
i att konkretisera och precisera. Detta skulle
bidra till kommunens gemensamma kompe-
tens, metod- och verktygsuppsättning samt
precision i arbetet med universell utformning.
Målet med universell utformning är att göra
”rätt från början” genom utvecklande av
tjänst er och designlösningar som tillgodoser
alla behovsägare med olika individuella krav.
I reali teten är det dock inte möjligt att göra
”allt för alla” eftersom ett samhällsbyggnads-
uppdrags resurser i form av kompetens och
budget inte möjliggör detta.
Det finns en påtaglig risk att i valet av en ”alla
eller ingen-situation” i praktiken leder till att
inga behovsägares krav tillgodoses. En tydlig
ledningsfunktion som stödjer prioriteringar
mellan insatser i olika samhällsbyggnads-
uppdrag är därför initialt nödvändig. Över tid 45. B ornemark, ”Handl ingens paradoxer”, 27.
Universell utformning i den kommunala samhälls byggnadsprocessen
42
Slutord
Vid de intervjuer jag har haft förmånen att få
göra (med tjänstepersoner i Uppsala kommun
och Funktionsrätt Uppsala) har jag erfarit en
mycket stor hängivenhet i de olika uppdrag
som respondenterna är engagerade i. Den
generella bild jag får är att kompetensen är
hög och att det finns en stark vilja att verkligen
bidra till att skapa goda livsmiljöer i Uppsala.
Detta blir alldeles tydligt vid samtalen om
respondenternas olika uppdrag genom att de,
förutom själva kärnuppdraget, även kopplar
uppdraget till en samhällskontext. Det innebär
att det finns förmåga och drivkraft att arbeta
på mikronivå och samtidigt koppla uppdrag-
et på makronivå, i synnerhet utifrån sociala
dimensioner.
Även politiken visar på hög och lovvärd
ambitionsnivå genom att via styrdokument
och lösningsinriktade uppdrag ta sig an
olika former av utmaningar som bottnar i
tillgänglighetsfrågor. Min bedömning är att
Uppsala kommun ligger i framkant vad gäller
ambitioner och insatser inom tillgänglighetss-
pektret, även om vägen är lång för att an-
greppssättet universell utformning ska bli en
integrerad del i de kommunala samhällsbygg-
nadsuppdragen.
Angreppssättet universell utformning har
varit i fokus i denna studie. Avslutningsvis kan
det konstateras att angreppssättet väcker mån-
ga frågor. Det är framför allt dessa frågor som
jag velat avhandla samt även – om än i generel-
la ordalag – ge rekommendationer som stöd i
den kommunala samhällsbyggnadsprocessen.
För att skapa en fördjupad förståelse för studi-
ens frågor rekommenderas uppföljande forsk-
ningsinsatser inom ramen för kommunala
uppdrag som innefattar universell utformning.
En metod som skulle vara verkningsfull i
sammanhanget är aktionsforskning. Aktions-
forskning syftar till att bidra med lärande och
utveckling som kvalitativt processtöd för ett
projekts organisation, styrning, genomförande
och uppföljning. Aktionsforskaren agerar
proaktivt genom att förutse framtida situa-
tioner, till exempel då ett projekt riskerar att
inte nå sina mål. Aktionsforskarens uppdrag
kan i ett sådant fall handla om att skapa utry-
mme för förebyggande åtgärder genom att bistå
med stöd för en lednings- och orga¬nisations-
förändring inom ramen för exempel¬vis ett
hållbarhetsprogram eller en handlings¬plan.
Aktionsforskaren kan identifiera synergier och
målkonflikter och lyfta dessa till projektled-
ningen.
Jag vill tacka alla tjänstepersoner (av sekretess-
käl anonymiserade) som medverkat vid interv-
juerna, vars rika svarsinnehåll är förutsättnin-
gen för att studien kunnat genomföras. Ett
särskilt stort tack till Lisa Klingwall och Örjan
Trapp, båda strategiska samhällsplanerare på
Stadsbyggnadsförvaltningen, som med sina
djupa kunskaper och stora engagemang varit
en vital partner inom ramen för forskningspro-
jektet i sin helhet.
Björn Hellström
43
Uppsala kommun. Idrotts- och fritidspolitiskt program.
Uppsala: Uppsala kommun, 2015.
Uppsala kommun. Mål och budget 2019–2021. Uppsa-
la: Uppsala kommun, 2019.
Uppsala kommun, Mål och budget 2022. Uppsala:
Uppsala kommun, 2022.
Uppsala kommun. Program för äldrevänlig kommun.
Uppsala: Uppsala kommun, 2020.
Uppsala kommun. Uppsalas innerstadsstrategi, Stads-
liv i mänsklig skala. Uppsala: Uppsala kommun,
2016.
Uppsala kommun. Översiktsplan 2016 för Uppsala
kommun. Uppsala: Uppsala kommun, 2016.
Hemsidor
Agenda 2030
hämtad: 2021-11-27, www.regeringen.se/regerin-
gens-politik/globala-malen-och-agenda-2030/17-glo-
bala-mal-for-hallbar-utveckling/.
Boverket: PBL Kunskapsbanken
”Funktionshinderspolitik och centrala begrepp,”
www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planer-
ing/oversiktsplan/allmanna-intressen/livsmiljo/
tillganglighet/begrepp/ .
”Socialt god och tillgänglig livsmiljö,” www.
boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/
oversiktsplan/allmanna-intressen/livsmiljo/ .
”Tillgänglighet,” www.boverket.se/sv/
PBL-kunskapsbanken/planering/oversiktsplan/all-
manna-intressen/livsmiljo/tillganglighet/pbl/ .
FN:s konvention om rättigheter
(Convention on the Rights of Persons with Dis-
abilities, CRPD) 2014, hämtad: 2021-11-21,: www.
regeringen.se/contentassets/0b52fa83450445aebb-
f88827ec3eecb8/fns-konvention-om-rat-
tigheter-for-personer-med-funktionsnedsat-
tning-ds-200823
Funktionsrätt Sverige: Funktionsrättskonventionen
toolkit.funktionsrattskonventionen.se/om-funktion-
srattskonventionen/
Vinnovas utlysningstext
www.vinnova.se/globalassets/utlysningar/2017-
02849/omgangar/utlysningstext---innovationer-in-
om-universell-utformning-2019.pdf983547.pdf
Referenser
Bornemark, Jonna. ”Handlingens paradoxer – en
reflektion över tjänstepersoners praktiska
kunskap,” i Stadsutveckling & Design för Mot-
stridiga Önskemål: En bok om nödvändigheten av
förändring i tanke och handling för sociala hållbar-
hetsprocesser, red. Björn Hellström & Lisa Daram,
23-38. Stockholm: Arkus, 2019.
Börnfelt, P-O. Arbetsorganisation i praktiken – En
kritisk introduktion till arbetsorganisationsteori.
Lund: Studentlitteratur, 2018.
Funktionsrätt Sverige. Universell utformning i Sverige.
En rapport från projektet Rätt från början. Stock-
holm: Funktionsrätt sverige, 2020.
Hellström, Björn. ”Om Decode”, i Stadsutveckling &
Design för Motstridiga Önskemål: En bok om nöd-
vändigheten av förändring i tanke och handling för
sociala hållbarhetsprocesser, red. Björn Hellström
& Lisa Daram, 11-22. Stockholm: Arkus, 2019.
Kågström, Mari & Sara Broström. ”Strävan efter att
göra bättre, men inte veta hur – en studie om
hållbarhetssamordnares vardag och praktik,” i
Stadsutveckling & Design för Motstridiga Önskemål:
En bok om nödvändigheten av förändring i tanke och
handling för sociala hållbarhetsprocesser, red. Björn
Hellström & Lisa Daram, 57-80. Stockholm:
Arkus, 2019.
Montin, Stig & Gun Hedlund (red.). Governance på
svenska. Stockholm: Santérus förlag, 2009.
Rittel Horst & Melvin Webber, ”Dilemmas in a Gen-
eral Theory of Planning,” Policy Sciences 4 (1973):
155-169.
Svenska Institutet för Standarder (SIS), SS-EN
17161:2019 Standard - Universell utformning –
Tillgänglighet genom universell utformning inom
produkter, varor och tjänster – Utvidgar spektrumet
användare. Stockholm: SiS, 2019.
Sweden Green Building Council, Citylab Guide –
Hållbar stadsutveckling I planering och utförande,
Handledning och certifiering. Stockholm: Sweden
Green Building Council, 2019.
Uppsala kommun, Funktionshinderpolitiska program-
met – Program för full delaktighet för personer med
funktionsnedsättning. Uppsala: Uppsala kommun,
2016.
Uppsala kommun, Handlingsplan för full delaktighet
för personer med funktionsnedsättning. Uppsala:
Uppsala kommun, 2017.
Universell utformning i den kommunala samhälls byggnadsprocessen
44
(6) Uppsalas innerstadsstrategi – stadsliv i
mänsklig skala, 2016.
(7) Handlingsplan för att främja mänskliga
rättigheter och motverka diskriminering
och rasism i Uppsala kommun, 2020.
(8A) Äldrevänlig stad – om hur det är att
åldras i Uppsala, 2017.
(8B) Program för äldrevänlig kommun, 2020.
(8C) Handlingsplan för äldrevänlig kommun,
2020.
(9) Idrotts- och fritidspolitiskt program, 2015.
(10) Program för Uppsala kommuns barn- och
ungdomspolitik, 2018.
(11) Landsbygdsprogram för Uppsala kom-
mun, 2017.
BILAGA:
Styrdokument – Uppsala kommun
(1) Svensk Standard SS-EN 17161:2019 – Uni-
versell utformning – Tillgänglighet genom
universell utformning inom produkter,
varor och tjänster.
(2) Universell utformning i Sverige, 2020,
Funktionsrätt Sverige.
(3A) Funktionshinderpolitiska programmet,
2016 – Program för full delaktighet för
personer med funktionsnedsättning.
(3B) Handlingsplan för full delaktighet för per-
soner med funktionsnedsättning, 2016.
(4) Översiktsplan 2016 för Uppsala kommun,
2016.
(5) Mål och budget 2019–2021 – Med nio
inriktningsmål styr vi verksamheten och
strävar mot att skapa en gemensam rikt-
ning och förändring i hela verksamheten.
Intervjudokumentet utgår från följande orton kommunala styrdokument
som tagits fram under perioden 2015–2020:
Björn Hellström
45
KTH ARKITEKTUR
Ann Legeby | Ur: Jämlik livsmiljö, red. Daniel Koch
Tillgänglighet i staden
Analyser ur ett systemperspektiv
Delpublicering ur forskningsrapporten:
Jämlik livsmiljö
Universell utformning och tillgänglighet som
stadsbyggnadsutmaning
Forskningsrapport
Redaktör: Daniel Koch
ISBN: 978-91-8040-224-8
TRITA-ABE-RPT-2210
KTH Arkitektur
Stockholm 2022
Tryck: Universitetsservice AB.
Studie 2
Tillgänglighet i staden
Analyser ur ett systemperspektiv
Ann Legeby
Projektet och forskningsrapporten är
finansierade av Vinnova, Dnr. 2020-00398.
Omslagsfoto: Ann Legeby.
Text © respektive författare.
Illustrationer och foton © respektive författare
om inte annat anges.
Ann Legeby
49
Sammanfattning
Projektet Jämlik livsmiljö handlar om universell utformning och inom
ramen för projektet vidareutvecklas modeller och metoder för stads-
rumsanalys som specifikt handlar om utmaningar som rör funktion-
snedsättningar. Arbetet är primärt inriktat på att fånga systemeekter,
hur hinder eller möjliggörande gestaltning påverkar tillgängligheten i
staden i sig men också i relation till olika samhälleliga resurser.
Delstudien Modell & metod har utforskat hur modellen av staden kan
anpassas för att bättre spegla en viss typ av funktionsnedsättning eller
en viss typ av behov. Målet är att klarlägga eekter av hinder respektive
möjlig görare i den byggda miljön. I första hand gäller det eekter på
systemet som helhet och inte primärt de helt lokala som annars är väl
uppmärksammade inom universell design. Analyserna är framför allt
inriktade på den byggda miljöns möjliggörande eller hindrande eekter
för äldre och för personer med funktionsnedsättningar.
För personer som behöver ”sitta för att kunna gå” så har sittplatser i
stadens oentliga rum en avgörande betydelse. Analyser har genomförts
vilka visar vilka stråk i Uppsala stad som är försedda med bänkar så att
även de som behöver vila kan ta sig fram. Analyserna avslöjar även på ett
mycket detaljerat sätt att det finns stora områden som kan beskrivas som
”bänköknar”, områden som präglas av en frånvaro av sittplatser. Det visar
sig att detta inte bara får negativa konsekvenser för framkomligheten i sig,
utan också för tillgängligheten till viktiga målpunkter, service och olika
samhälleliga resurser.
Resultatet ger värdefull kunskap om nuläget i staden och utgör ett
träsäkert planeringsunderlag. Det ger vägledning om vilka åtgärder som
skulle behövas samt stöd för att formulera framtida strategier och policyer.
Sammantaget bidrar tillvägagångssättet till att öka förståelsen för hur
universell utformning kan integreras i processer som rör stadsbyggnad
och gestaltingen av det oentliga rummet. I förlängningen kan detta stödja
det långsiktiga målet om att bygga en stad tillgänglig för alla, oavsett ålder
eller funktionsnedsättning.
Tillgänglighet i staden
50
Målpunkter: specika platser
och det oentliga rummet i sig 69
Att förstå hur tillgänglighet förändras 69
Analyser 71
Tillgänglighet i staden (generell) 73
Reflektioner ur ett användarperspektiv
74
Tillgänglig befolkning 74
Tillgänglig täthet till personer över 70 år 74
Tillgänglighet till “vilbara” stråk
som är försedda med bänkar 74
Tillgänglighet till bänkstråk
från adresspunkter 81
Tillgänglighet till målpunkter 81
bibliotek 83
Metod för att modifiera modellen 83
Påverkan på systemet
till följd av markmaterial 85
Diskussion och reektioner 92
Referenser 94
Sammanfattning 49
Introduktion 51
Syfte för delstudie modell & metod 52
Tillgänglighetsdesign –
universell utformning 54
Höga krav i Plan- och bygglagen 55
Politik för gestaltad livsmiljö 55
Begränsad rörlighet –
begränsade
möjligheter att delta i staden
och samhället
55
Översiktlig genomförandebeskrivning 56
Kommunens styrdokument och strategier 58
Äldrevänlig stad
– hur är det att åldras i Uppsala 58
Program för äldrevänlig kommun 59
Handlingsplan för äldrevänlig kommun 60
Uppsalas innerstadsstrategi 61
Riktlinjer för sittplatser 62
“Man måste kunna sitta för att gå” 63
Modell av staden som
bas för stadsanalyser 65
Model som speglar gångnätet i Uppsala 65
Modell modifieras 66
Innehåll
Ann Legeby
51
medverkat genom Janne Wallgren samt Funk-
tionsrätt Uppsala kommun genom Fredrik
Larsson. Utöver dessa personer har ytterligare
personer deltagit från kommunen och från
Funktionsrättsorganisationerna.
Målgruppen för den här delrapporten är
Uppsala kommun, främst de förvaltningar
som arbetar med tillgänglighetsfrågor och som
är berörda av universell utformning. Studien
är också relevant för andra kommuner samt
regionala och statliga organ som är inblandade
i utformning av den byggda miljön, fysisk
planering och arkitektur. En annan viktig
målgrupp är funktionsrättsorganisationer och
andra liknande instanser som arbetar för att
samhället och städer ska bli tillgängliga för
breda grupper i samhället. Därutöver är en
viktig målgrupp arkitekter och planerare samt
andra som arbetar med universell utformning
och gestaltning av den byggda miljön, både
inom praktik och inom forskning.
Forskningsprojektet tar avstamp från tidigare
projekt som genomförts i Upplands Väsby och
i Stockholms stad. Projektet syftar till att ta yt-
terligare steg för att utveckla stadsrumsanalys
Introduktion
Projektet Jämlik livsmiljö: Stadsbyggande för
minskad segregation och ökad tillgänglighet om-
fattar att vidareutveckla modeller och metoder
för stadsrumsanalys och specifikt inkludera
utmaningar som rör funktionsnedsättning-
ar. Arbetet är primärt inriktat på att fånga
systemeekter, hur hinder eller möjliggörande
gestaltning påverkar tillgängligheten i staden i
sig men också i relation till olika samhälleliga
resurser. Forskningsprojektet finansieras av
Vinnova där Kungliga Tekniska Högskolan,
KTH, samverkar med Uppsala kommun,
Funktionsrätt Uppsala kommun samt Funk-
tionsrätt Uppsala län.1
Forskningsprojektet har letts av Daniel Koch
på KTH Arkitektur. Projektet har innehållit tre
spår: Modell & metod (denna delrapport), Prak-
tik & vardag, ansvarig Lisa Klingwall i Upp-
sala kommun samt Process & kommunikation,
ansvarig Björn Hellström, KTH. Örjan Trapp
har varit koordinator inom Uppsala kommun.
Därutöver har Funktionsrätt Uppsala län
Tillgänglighet i staden
Analyser ur ett systemperspektiv
Ann Legeby
1. Se vid are den samlade rapp orten, Daniel Koch (re d.),
Jämlik livsmiljö: Universell utformning och till-
gänglighet som stadsbyggnadsproblem (Stockholm:
KTH, 2022).
Tillgänglighet i staden
52
går det också att konstatera att det samtidigt
finns hinder och begränsningar som kan om-
fatta just gruppen kvinnor (eller en majoritet
av kvinnor), men i det här projektet fokuserar
vi snarare på funktionsnedsättningen än på
specifika grupper.
Frågan om tillgänglighet till staden i sig själv,
till utbud, nyttor och samhällsfunktioner
kan mycket tydligt kopplas till vardagsliv-
ets kvaliteter. Att sträva efter mer jämlika
livsvillkor är ett övergripande mål för Uppsala
kommun. Även de globala målen, Agenda
2030, är relevanta i sammanhanget. Dessa
sammantaget kan på ett mycket direkt sätt
relateras till andra viktiga frågor såsom
exempelvis segregation, ojämlika livsvillkor
och skillnader i tillgänglighet till samhälle-
liga resurser. Att vissa områden för relativt
sämre livsvillkor än andra riskerar att driva på
och reproducera segregationsproblematiken
ytterligare, särskilt om det drabbar områden
där det bor många med begränsade socioeko-
nomiska resurser.3
Syfte för delstudie Modell och metod
Delstudien Modell & metod syftar till att
fördjupa kunskap om hur tillgänglighet kan
modelleras och undersökas på ett sätt som har
relevans för stadsbyggnad och planering och
med primärt fokus på det byggda rummets
systemeekter. Systemeekter i det här sam-
manhanget handlar om att ett hinder – eller
en störning på en viss plats – får eekter långt
utanför denna lokala plats, vilket inte alltid är
så lätt att förutse. Om exempelvis en strategisk
bro eller gata blir avstängd kan det påverka
rörelsemöjligheten i ett helt område eller en
stadsdel. Om det däremot finns alternativ att ta
sig fram, så får en lokal störning endast lokal
påverkan.
som tydligare kan adressera förutsättningar
för funktionsnedsättning vid vistelse och
rörelse i det oentliga rummet. Tillgänglighet i
staden och den fysiska miljön beror dels på den
byggda miljöns utformning och gestaltning,
dels på användarens förmågor och behov. I
projektet utforskar vi hur man genom model-
lering kan fånga i vilken grad staden är till-
gänglig och vad staden ger tillgång till i relation
till individers eller gruppers olika förmågor.
I detta projekt betonas att tillgängligheten
uppstår i relationen mellan användare och den
byggda miljön. Vidare utgår projektet från att
det finns variationer i tillgänglighet för olika
individer eller grupper, vilket bygger på det så
kallade ”aordance-begreppet”.2
En viktig utgångspunkt i projektet som helhet
är att det primärt inte är den lokala utform-
ningen som är i fokus. I stället handlar det
framför allt om att tillgänglighet är en fråga om
hur olika system fungerar med fokus på stadens
rumsliga system där ingången ligger inom
arkitektur, stadsbyggnad och fysisk planering.
Metoder för hur olika användningsmöjligheter
kan förstås utforskas. Projektet utvecklar
rumsanalytiska modeller och analyser som
förhoppningsvis kan leda till ökad förståelse
och kunskap till nytta för planering och stads-
byggande. Det kan bli till stöd för att formulera
strategier, stöd för prioriteringar samt ett sätt
att få med tillgänglighetsfrågor i tidiga skeden i
planeringsprocessen.
Här inkluderas en intersektionell förståelse,
det vill säga att tillgänglighet kan bero på
många variabler och att individer kan tillhöra
många olika grupper. Det innebär att exem-
pelvis kvinnor inte har samma förutsättningar
eller behov bara för att de är kvinnor, utan att
det kan bero på bakgrund, ålder, utbildning,
funktionsnedsättning etcetera. Med det sagt
1. James J. Gi bson, The Ecological Appro ach to Visual Percep-
tion (Boston: Houg hton Miin, 1979).
3. An n Legeby, Urban segregation and urban form: From
residential segregation to segregation in public space. (Stock-
holm: KTH, 2 010).
Ann Legeby
53
sig fram. Det går också att mäta avstånd som
antal riktningsförändringar som förenklat kan
kallas ”upplevt avstånd” eller som avstånd
mätt i meter, vilket också kan omvandlas till
tid.4
I projektet Jämlik livsmiljö vidareutvecklar och
nyanserar vi sådana tillgänglighetsanalyser,
så de tydligare fångar upp och beskriver
begränsningar och möjligheter som staden
ger utifrån vilka förutsättningar och förmågor
som användaren har och som bygger på
tidigare projekt i Upplands Väsby (Vinnova
2017–2019).5 Projektet eftersträvar därtill att
identifiera hur olika begränsande eekter
eller hinder kan uppträda på olika skalnivåer
i staden, till exempel i närmiljön, kvarteret,
grannskapet, stadsdelen eller eventuellt eek-
ter som påverkar staden som helhet. Det finns
tre tydliga fokus för Modell & metod:
(1) Klarlägga på vilket sätt modeller över sta-
den kan anpassas och modifieras utifrån
olika funktionsnedsättningar. Ett urval av
analyser som kan demonstrera olika typer
av eekter görs inom projektet.
Inom ramen för Modell & metod undersöker
vi framkomlighet på olika sätt, till exempel
genom att ta hänsyn till sådant som kan
utgöra hinder för personer med funktions-
nedsättningar eller sådant som underlättar
användning av platser. Analyserna är främst
inriktade på att undersöka systemet av oen-
tliga rum i sig, det gatunät i Uppsala stad som
är tillgängligt för de som går. Vi studerar sedan
hur tillgängligheten förändras när vi upp-
märksammar hinder som kan uppstå utifrån
olika användare eller användargrupper. Vi
ana-
lyserar också hur tillgängligheten ser ut om vi
beaktar sådant som underlättar eller möjliggör
användning av det oentliga rummet. Dess-
utom kopplar vi detta till hur det kan påverka
tillgängligheten till samhälleliga resurser.
Det finns idag välutvecklade metoder för att
undersöka och klarlägga den tillgänglighet
till viktiga funktioner som kommunen har
mandat att styra över. Exempelvis att påvisa
tillgänglighet till skolor eller kollektivtrafik-
ens hållplatser. För att göra en beskrivning
som ligger närmare hur vi kan uppleva till-
gänglighet är det möjligt att använda metoder
som mäter avstånd i en modell. Modellen
speglar de stråk och stadsrum som går att
använda av en viss brukare, exempelvis utifrån
gåendes perspektiv eller hur ett fordon tar
4. Ibid .
5. An n Legeby, Daniel Koch, & Pablo Mi randa Carra nza,
Interaktiv Plattfor m: Tillgänglighet, samhälleliga res urser och
samhällssystemtjänster (Stockholm : KTH, 2019).
Illustration: Till grund för arbetet ligger Gibsons idéer om att det är användaren och miljön i kombination
som avgör hur användbar en miljö är, och det gör att tillgänglighet är olika för olika individer.
Tillgänglighet i staden
54
Universell utformning förklaras ofta som de-
sign av miljöer, produkter samt tjänster så att
de blir användbara för en så stor andel av be-
folkningen som möjligt. Det finns många olika
definitioner där Centre for Universal Design på
North Carolina State University har tagit fram
sju principer som fått relativt stor spridning.8
De beskrivs som:
(1) likvärdig användning
(2) flexibel användning
(3) enkel och intuitiv användning
(4) uppfattbar information
(5) tolerans för misstag
(6) låg fysisk ansträngning
(7) storlek och utrymme för åtkomst och
användning.
FN:s konvention om rättigheter för personer
med funktionsnedsättning har funnits sedan
2006 (Convention on the Rights of Persons with
Disabilities, CRPD). Här betonas vikten av att
göra rätt från början. World Health Orga-
nization, WHO, beskrev 1980 olika typer av
funktionsnedsättningar och handikapp. Här
belyses olikheterna beroende på vilken funk-
tionsnedsättning som är i fokus: fysiska, kog-
nitiva, sensoriska eller kombinationer av dessa
tre. Universell utformning handlar om att ha
en mångfald som grund och förstå att männis-
kor har olika behov och möjligheter som ställer
krav på utformningen och ska finnas med från
början.
Den svenska funktionshinderspolitiken har
som mål att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor
och full delaktighet i samhället för personer
med funktionsnedsättning (SOU 2019:23).
Regeringen bedömer att styrningen av politik-
en behöver eektiviseras för att öka takten i
(2) Utforska data som kommunen tillgänglig-
gör för projektet, dess struktur och data-
kvalitet för att fastställa användbarheten
för denna typ av specifika tillgänglighets-
analyser samt konsekvenser av analyserna
som speglar en viss begränsad förmåga
eller en användargrupp.
(3) Utveckla information och kartvisuali-
seringar som visar hur en byggd miljö
kan svara upp och fungera, både på ett
hindrande och ett möjliggörande sätt,
beroende på vem som är användare.
Till grund för arbetet ligger Gibsons idéer om
att det är användaren och miljön i kombination
som avgör hur användbar en miljö är.6
Tillgänglighetsdesign – universell utformning
Tillgänglighet är ett begrepp som kan betyda
många olika saker beroende på samman-
hang. Inom arkitektur och stadsplanering har
hanteringen av funktionshinder länge varit en
central fråga som regleras i vissa delar i lagar
och förordningar. Universell utformning har
dock en mer omfattande innebörd än det som
tidigare handlade om att handikappanpassa
den byggda miljön. Universell utformning
innebär att produkter, miljöer, tjänster med
mera utvecklas för att de ska kunna användas
av alla utan att det behövs anpassning eller
specialutformning. Universell utformning
kan beskrivas som en princip, en process eller
en metod. Universell utformning definieras i
Funktionsrättskonventionen (FN 2014).6 En
inkluderande samhällsplanering utgår från
den mänskliga mångfalden och bidrar till en
hållbar utveckling.
6. “The a ordances of the envi ronment are what it oers
the anim al, what it provides or fur nishes, either for
good or ill .” Gibson, The E cological Approach to Visual
Perception, 12 7.
7. Förenta nationern a, Konvention om rättighete r för personer
med funktionsnedsättning (Stockholm: Utrikesdeparte-
mentet, 2014).
8. North C arolina State University, The Ce nter for Univer-
sal Desig n, ”The princp les of universal desig n”, North
Carolin a State University, skapad 1997, hämtad: 2 021-11-
21: https://projects.ncsu.edu/ncsu/design/cud/about_ud/
udprinciples.htm
Ann Legeby
55
Svenska myndigheter har beslutat att direk-
tiv som kommer från WHO och FN ska gälla
även i Sverige, men för dessa är det mer oklart
hur detta ska lösas och vem som är ansvarig
för att säkerställa att förslag utformas på ett
sätt som möjliggör för personer med funk-
tionsnedsättningar att använda det oentliga
rummet och byggnader. Framför allt finns en
mycket svag koppling till olika kontrollinstans-
er såsom tillståndsskeden eller bygglov med
mera. Resultatet är att dessa direktiv därför
inte får särskilt stor påverkan i praktiken eller
i genomförandet vid förändringar och tillägg i
den byggda miljön.
Politik för gestaltad livsmiljö
I Politik för en gestaltad livsmiljö (2017/18:110) tas
tillgänglighetsfrågor upp relativt utförligt men
i realiteten med vagare beskrivningar och lägre
krav än vad PBL anger. I propositionen anges:
Omsorgsfull arkitektur, form och design kan
främja ett tillgängligt samhälle med möjlighet
till delaktighet för alla. Med tillgänglighet avses i
detta sammanhang främst tillgänglig¬görande för
människor med fysisk, intellektuell eller psykisk
funktionsnedsättning.12
Politik för en gestaltad livsmiljö hänvisar också
till FN:s konvention om rättigheter för person-
er med funktionsnedsättning.
Begränsad rörlighet – begränsade möjligheter
att delta i staden och i samhället
Att kunna röra sig i den byggda miljön är vik-
tigt utifrån många perspektiv. Det påverkar i
hög utsträckning vilken tillgänglighet till sam-
hälleliga resurser som kan nås och definierar i
hög utsträckning livschanserna. Det går också
genomförandet. Vidare anges att traditionella
sätt att styra och följa upp behöver utveck-
las genom att roller och ansvar tydliggörs.
Enligt Myndigheten för delaktighet handlar
tillgänglighet om att kunna delta i samhället
på lika villkor, oavsett funktionsförmåga.
Enligt Socialstyrelsens omfattas funktions-
nedsättning av fysisk, psykisk eller intellek-
tuell förmåga.9
Höga krav i Plan- och bygglagen
I plan- och bygglagen (PBL)10 återfinns starkare
formuleringar om arkitektur och tillgänglighet,
exempelvis att byggnadsverk ska vara tillgäng-
liga och användbara för personer med nedsatt
förmåga
(8 kap. 1 §). Allmänna platser och andra
områden ska kunna användas av personer
med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga
(8 kap. 12 §). Vidare ska även planläggning
hantera tillgänglighet, där det anges att plan-
läggning ska främja: ”en från social synpunkt
god livsmiljö som är tillgänglig och användbar
för alla samhällsgrupper” (2 kap. 3 §). Kraven
i PBL är mycket tydliga. Därför finns det all
anledning för kommuner att identifiera vilka
aspekter det kan handla om som begränsar till-
gängligheten för olika grupper. Kommunerna
behöver också identifiera var barriärerna finns
för att kunna utarbeta förslag som kan bygga
bort sådana hinder, eller ännu viktigare, att
inte låta dessa uppstå från första början.
PBL är en starkt styrande lagstiftning när det
kommer till utformning och planering av den
byggda miljön. Det är också tydligt vem som är
ansvarig för att målen nås. Det finns en struk-
tur för vilka planeringsinstitutioner där dessa
frågor hanteras (översiktsplaner, detaljplaner,
bygglov etcetera).
9. “Socialstyrelsens termbank,” Socialstyrelsen, hämtad
2019-09-11, http://termbank.socialstyrelsen.se.
10. Plan- och byg glag (2010:90 0), Sveriges r iksdag,
hämta d 2021-11-2 1. https://www.riksdagen.se/sv/doku-
ment-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/plan-
-och-bygglag-2010900_sfs-2010-900
11. Politik f ör en gestaltad livsmiljö (2017/18:110), Sver iges
riksd ag, hämtad: 2021-1 1-21, https://www.regeringen.
se/492796/contentassets/8ecb8b5973924e6b9e93627c-
041d27a6/politik-for-gestaltad-livsmiljo-prop.-201718110.
pdf.
12. Pol itik för en gestaltad livs miljö, 12.
Tillgänglighet i staden
56
många olika behov att röra sig i eller på dessa
allmänna platser.16 Att det blir speciallösningar
eller parallella lösningar är således inte i linje
med grundtanken inom universell design.
Det kan exempelvis handla om att ramper
hamnar långt ifrån den egentliga trappan och
innebär omvägar eller att den som har funk-
tionsnedsättning tvingas använda bakgator
eller baksidor för att nå vissa byggnader eller
målpunkter. Målet är att utforma miljöer där
breda grupper kan klara att hantera och det
är förstå då som staden som helhet kan bli
inkluderande.
Att utgå ifrån att det är i relationen mellan
individ och omgivande miljö som är det som
påverkar tillgängligheten är i linje med svensk
forskning inom funktionshinder som där
brukar benämnas som en miljörelativ mod-
ell, ursprungligen utvecklad av Sven-Olof
Brattgård.I modellen ses funktionshinder som
en relation mellan individen med funktions-
hinder och omgivningen.17
Inkluderande utformade miljöer kan också
stötta självständighet för fler. De kan också
leda till att människor undviker att begränsa
sina vardagliga praktiker eller rörelse¬mönster
till följd av en bristfällig stadsmiljö. Det finns
också många målpunkter som stödjer och
härbärgerar olika sociala processer som till ex-
empel torg, parker och gator som inbjuder till
stadsliv men även bibliotek, träpunkter och
caféer. Sådana målpunkter kan vara särskilt
viktiga att nå.18
Miljöer kan på så sätt fungera stöttande för
att utveckla självständighet för fler i en högre
att
se att rörligheten påverkar människors upp-
levelse
av byggda miljöer. Det finns dessvärre
många beskrivningar där människor blir
isolerade till följd av begränsade möjligheter
att röra sig utanför hemmet. Ibland kan de
enklaste ärendena bli svåra att sköta om inte
rätt förutsättningar finns.
De fysiska barriärerna och hindren riskerar
att bli barriärer även ur ett socialt perspektiv.13
Många personer med funktionsnedsättningar
upplever negativa reaktioner från omgivningen
på oentliga platser och de känner inte att de
självklart kan eller får vistas här på sina egna
villkor.14 Detta uppmuntrar knappast personer
med funktionsnedsättningar att vistas i det
oentliga rummet eller att röra sig här. Det
finns uppenbara skillnader i mobilitet och möj-
ligheter att röra sig. Det gäller exempelvis att
räckvidden för yngre barn inte är densamma
som för tonåringar. En ojämlik tillgänglighet
har uppmärksammats för kvinnor i olika
sammanhang.15
Det finns mycket att vinna på att göra det oen-
tliga rummet tillgängliga för så många som
möjligt oavsett vilka funktionsnedsättningar
som det handlar om. Att kunna röra sig i det
oentliga rummet i sig är viktigt och därtill får
det betydelse för att nå många andra funk-
tioner och samhällsservice. Om det oentliga
rummet inte är möjligt att använda för breda
grupper finns en uppenbar risk att en funk-
tionsnedsättning ytterligare stigmatiseras.
Det kan visa sig genom att vissa grupper blir
hänvisade till speciallösningar i stället för
att den byggda miljön generellt möjliggör för
13. Jul ienne Hanson, ”T he inclusive city: deliveri ng a more
accessible u rban environment th rough inclusive design,”
RICS Cobra 2 004 International Co nstruction Conferen ce:
responding to change (York, UK, 2004).
14. Col in Barnes, Ge of Mercer, Tom Shakespeare, Exploring
Disability: A Sociological Introduction (Oxford: Pol ity
Press, 1999).
15. Rob I mrie, ”Disabil ity and discourses of m obility and
movement,” Environment and Planning A 32 (2000).
16. Ibid .
17. Lars Lindb erg, Forskningen som ha ltar: svensk forskn ing
om funktionshinder (Okänd or t: Lindberg, 2016 ).
18. Eric K linenberg, Palace s for the people: how social
infrastruct ure can help fight inequality, pola rization, and the
decline of civic life (New York: Crown Publish ing Group,
2018).
Ann Legeby
57
över de samhälleliga resurser som ska
ingå i studien samt genomlysning av dess
kvalitet och användbarhet.
(5) Analysomgång 1: Ett första varv av
ana lyser genomförs för att utforska och
laborera med hur modeller kan utveck-
las. Testa olika metoder hur modellen
kan modifieras samt hur analyser kan
genomföras för att fånga stadsrummens
möjliggörande respektive hindrande
egenskaper. Resultaten presenteras för
projektets aktörer för att fånga upp vad
som bör modifieras ytterligare för att öka
relevansen.
(6) Utvärdering där valda metoder och
tillväg agångssätt beskrivs utifrån dess
fördelar och begräsningar. Handlar om
att förstå hur eekter bortom de lokala
eekterna av olika hinder kan analyseras,
beskrivas och förstås.
(7) Analysomgång 2: Ett andra varv där det
finns möjlighet att expandera arbetet
antingen med olika typer av resurser
men också med chans att utveckla själva
model len av staden på olika sätt.
(8) Dokumentation och rapportering (se även
projektbeskrivning för hela projektet samt
övriga delstudier).
utsträckning samt medföra att människor inte
hindras att använda och röra sig i staden av en
bristfällig stadsmiljö. Liknande tankegångar
presenteras i en oentlig utredning – Styrkraft i
funktionshinderspolitiken – att det övergripande
målet för samhällsområdet bostad, byggd miljö
och samhällsplanering ska innebära att per-
soner med funktionsnedsättning har möjlighet
att välja var och med vem de vill bo och få
tillgång till byggd miljö på jämlika villkor som
andra.19
Översiktlig genomförandebeskrivning
Initialt i forskningsprojektet som helhet inled-
des samskapande processer där Uppsala kom-
mun, Funktionsrätt Uppsala, Funktionsrätt
Uppsala län och KTH ingick. Workshoppar
och möten har hållits under projektperioden
där aktörerna tillsammans resonerat om och
identifierat utmaningar där det finns behov av
ytterligare kunskap. Nedan anges en översik-
tlig arbetsgång med fokus på spår 1, Modell &
metod.
(1) Avstamp från ett urval styrdokument på
kommunal nivå. Exempel på målformuler-
ingar lyfts fram med relevans för den
aktuella frågan och analyser som fångar
systemeekter.
(2) Insamling av kunskap från aktörer om
vilka resurser som är betydelsefulla och
som kan vara pedagogiska exempel att
bearbeta inom projektet. Det kan exempel-
vis handla om vårdcentraler, träpunkter
för äldre eller park- och rekreationsplats-
er. Detta görs genom projektets workshop-
par, intervjuer och/eller enkäter.
(3) Analys av nyckelstyrdokument som
adresserar frågor om universell design
och/eller tillgänglighet i staden.
(4) Insamling av GIS-underlag (geografiska
informationssystem) som kommunen har
19. SOU 2019 :23. Styrkraft i funktionshinderspolitiken:
Betänkande av Styr utredningen för funktionshinder spolitiken
(Stockholm: Regeri ngskansliet, 2019): 172.
Tillgänglighet i staden
58
rapporten om process och kommunikation.20
Styrdokumenten som presenteras här hänger
ihop med Mål och budget 2021, som kommunen
tar fram kontinuerligt. De relaterar också till
Översiktsplanen för Uppsala kommun (2016).
Dessa två dokument beskrivs emellertid inte
här nedan.
Äldrevänlig stad – hur det är
att åldras i Uppsala
Uppsala har tagit initiativ till att ta fram strate-
gier för att utveckla kommunen till att bli
äldrevänlig. Uppsala kommun är sedan 2016
medlem i WHO:s nätverk, Age-friendly Cities
and Communities.21
Andelen äldre förutspås öka i Uppsala och i
synnerhet växer gruppen som är över 80 år.
Kommunen vill verka för att ta ett helhets-
grepp och underlätta för de äldre medborgarna
att leva ett självständigt liv högt upp i åldrar-
na. Det berör boendesituationen, den fysiska
miljöns utformning, tillgång och tillgänglighet
till olika former av service, kollektivtrafik,
hälso- och sjukvård, hjälpmedel samt kultur
och idrott med mera.
Som en åtgärd i arbetet har äldreförvalt ningen
tagit fram en rapport om hur det är, och bör
Kommunens styrdokument
och strategier
Tidigt i projektet lyfte kommunen vikten av att
utveckla Uppsala till en äldrevänlig kommun.
Att utveckla Uppsala till en stad där äldre har
tillgång till samhällelig service och till staden
som helhet är något som kommunen eftersträ-
var. En aspekt av detta är att den byggda miljön
ska vara inkluderande, vilket också inbegriper
goda förutsättningar för funktionshindrade.
Många personer med funktionsnedsättning-
ar och äldre har begränsade möjligheter att
förflytta sig, vilket också är något att ta hänsyn
till i gestaltningen av den byggda miljön. Även
om samskapandeprocessen landade i att ta
avstamp från kommunens arbete kopplat till
att anpassa kommunen för äldre, så gör vi i
forskningsprojektet ändå en bredare tolkning
av detta. Tolkningen omfattar andra grup-
per samt äldre där fokus ligger på personer
eller grupper med olika typer av funktions-
nedsättningar.
Enligt kommunens egna styrdokument ska ute-
miljöer i Uppsala vara anpassade till äldres behov
och till personer med funktionsnedsättning.
Nedan följer en genomgång av ett urval
styrdokument som varit centrala för det fokus
som Modell & metod riktats in på och som är
ett resultat av samskapandeprocessen med
projektgruppen. För en mer utförlig genom-
lysning av kommunens styrdokument, se del-
20. Björ n Hellström, ”Universe ll utformning i den kom-
munala samhällsbyggnadsprocessen” i Jämlik livsmiljö:
Universell utformn ing och tillgänglighet som stadsbyggnads-
utmaning, red. Da niel Koch (Stockholm: KT H, 2022).
21. För yt terligare informat ion om nätverket, se WHO:s
hemsida: The W HO Age-friendly Cities Framewor k, World
Health Or ganization, hämt ad 2022-04- 08, ht t p s://
extranet.who.int/agefriendlyworld/age-friendly-cit-
ies-framework/
Ann Legeby
59
(3) Trottoarer är ofta är otillräckligt under-
hållna, vilket skapar problem för exem-
pelvis de som använder rullatorer och
rullstolar.
(4) Gångtunnlar, gångbroar och trafikrefuger
saknas i tillräcklig omfattning.
Om utemiljön inte är anpassad till behov hos
personer med funktionsnedsättning finns en
överhängande risk att dessa personer i stället
begränsar sin vistelse i staden, alternativt blir
hänvisade till färdtjänst eller får lösa förflytt-
ningar på annat sätt.
I den enkät som sändes ut fanns också frågor
om social delaktighet. Av svaren framgick att
det saknas lokala mötesplatser och aktiviteter
som främjar bekantskap och utbyte mellan
boende i närområdet. Det saknas också arenor
och aktiviteter som är bekvämt lokaliserade
och lätta att nå med kollektivtrafik.
Program för äldrevänlig kommun
Uppsala kommun har beslutat om ett program
för äldrevänlig kommun (mars 2020). Syftet
med programmet är att svara upp mot olika
mål som är relaterade till folkhälsa, till välbe-
finnande i alla åldrar samt till det strategiska
området äldrevänliga miljöer. Programmet
sätter ramar för, och redovisar prioriteringar
för hur kommunens äldrepolitik ska stärkas
och utvecklas. Programmet innehåller en
samlad strategi där målgruppen omfattar i
första hand de som är över 60 år. Programmet
främjar även bredare grupper som exempelvis
personer med funktionsnedsättningar och som
riskerar att bli hindrade eller begränsade som
resultat av den fysiska miljöns utformning.
Det anges i programmet att en hållbar stadsut-
veckling särskilt bör ta hänsyn till barns och
äldres behov samt till behov hos personer med
funktionsnedsättning.
Antalet invånare mellan 65–79 år förväntas öka
med 1,7 procent årligen och de mellan 80–89 år
vara, att leva i Uppsala när man är äldre.
Arbetet inleddes med ett stort antal intervjuer
samt rundabordskonferenser. I rapporten
Äldrevänlig stad22 summeras resultaten och
ett antal slutsatser presenteras Arbetet visade
exempelvis att det fanns stora skillnader
mellan de som bor i staden och de som bor
på landsbygden. I rapporten konstateras fem
områden där det krävs utvecklingsinsatser och
ett av dessa områden handlar om att förbättra
utemiljön ur ett äldreperspektiv.
I det aktuella forskningsprojektet fokuserar vi
främst på aspekter i utemiljön och sådant som
den fysiska planeringen och stadsbyggandet
kan påverka. Analyserna avgränsas också till
att endast omfatta staden och inte landsbyg-
den.
Av en undersökning som kommunen genom-
fört framgår att många önskade förbättringar
kopplade till dels kollektivtrafik och vägar,
dels till bostäder. Utöver det angavs även
behov av förändring för vård, möjligheter till
mötesplatser samt äldreanpassad kommunika-
tion och information. I en enkät efterfrågades
synpunkter utifrån ett par aspekter. Det kan
således finnas behov inom andra områden
men som alltså inte fångats upp genom
enkätens frågor. Det som har relevans för det
nu pågående forskningsprojektet handlar om
den yttre miljön, varför detta beskrivs mer
specifikt.23
Av enkäten framgår följande:
(1) Sittplatser saknas i tillräcklig omfattning
enligt 80 procent av de svarande (totalt 180
svar).
(2) Cykelvägar behöver separeras från
gångvägar och trottoarer.
22. Roge r Jo Linder, Jonny Eliasson, & B o Engström,
Äldrevänlig s tad: Om hur det är att åldras i Upp sala (Uppsal a:
Uppsala kommun, Äldreförvaltningen, 2017).
23. I bid.
Tillgänglighet i staden
60
kartlägga tillgång till service, utbud, sociala
arenor och hur tillgången kan påverkas beroende
på vilka hinder som finns i den byggda miljön.
I den här studien kommer det ges ett antal
exempel där också utgångsläget jämförs med
en situation där funktionsnedsättningar kan
spela in. Det gäller exempelvis om det inte
finns bänkar längs gångstråk eller vid viktiga
målpunkter eller om det finns trappor eller
viss typ av markbeläggning som försvårar
framkomligheten på olika sätt och därmed
hindrar människor från att välja vissa stråk,
platser eller gator.
Handlingsplan för äldrevänlig kommun
Kopplat till program för äldrevänlig kommun
finns också en handlingsplan (2020). Hand-
lingsplanen syftar till att konkretisera utveck-
lingsområden som beskrivs i Programmet för
äldrevänlig kommun (2020). Handlingsplanen
innehåller åtgärder, tidplan samt ansvariga
för genomförande. Det är äldrenämnden
som ansvarar för programmet såväl som den
kompletterande handlingsplanen. Kommun-
ens Mål och budget som tas fram regelbundet
styr i sin tur vilka åtgärder och insatser som
ska genomföras inom ramen för kommunala
handlings planer.
Handlingsplanen omfattar olika utvecklings-
områden och inom det som kallas Livsmiljö
ingår att utemiljöer ska vara anpassade till
äldres behov och till personer med funktions-
nedsättning. Exempel på åtgärder som är relat-
erade till stadsbyggnad handlar om att utveck-
la den fysiska infrastrukturen, så att personer
lätt och tryggt ska kunna nå vardagsservice
som exempelvis handel, bibliotek och kollek-
tivtrafik. Vidare att ute- och innemiljöer utfor-
mas enligt principer för universell utformning,
så att de ska kunna användas av alla utan att
behöva anpassas genom speciallösningar eller
specialutformningar.
förväntas öka med 3,8 procent under femårs-
perioden 2019–2023. Programmet hanterar
många aspekter. I detta sammanhang fokus-
eras särskilt på det som handlar om jämlika
livsvillkor i den byggda miljön: det som fysisk
planering, stadsbyggnad och arkitektur har
mandat att påverka.
I programmet betonas att
personer med funktionsnedsättningar ska kun-
na delta i samhället på lika villkor som andra.
Universell utformning ses som en hörnsten
i arbetet för att främja funktionsrätt i sam-
hället. Baserat på de intervjuer som gjorts
inom ramen av projektet av tjänstepersoner
i kommunen har det emellertid visat sig att
kännedomen om vad universell design är och
vad det innebär i planeringspraktiken, är be-
gränsad (se delstudien om Styrning & process24).
Aspekter som tas upp av kommunen och som
är relaterade till stadsutveckling och fysisk
planering handlar om att tillgodose behovet av
närhet till service, tjänster, kommunikationer
samt möjligheter att flytta i närområdet utan
att riskera att förlora sina sociala nätverk.
Det finns genomgående en betoning på bety-
delsen av fysisk aktivitet, att kunna röra sig i
staden även när man blir äldre (eller har funk-
tionsnedsättningar). Positiva eekter av en
tillgänglig miljö som lyfts fram handlar om att
vistas ute, få motion av fysisk aktivitet, kunna
upprätthålla olika sociala kontakter samt ges
möjlighet att delta i olika sociala och kulturella
aktivi¬teter och arrangemang. Det handlar
också om att undvika ofrivillig ensamhet som
kan leda till försämrad psykisk hälsa. Trä-
punkterna lyfts särskilt fram, både som social
arena och för att det finns träningsanläggning-
ar/gym på hälften av stadens träpunkter.
Utifrån de aspekter som lyfts fram i program
för äldrevänlig kommun blir det relevant att
24. Hel lström, ”Universell ut formning i den kommun ala
samhällsbyggnadsprocessen”.
Ann Legeby
61
till förmån för stadsliv och vistelse samt till
förmån för gående och cyklister.
I strategin hanteras begreppet ”tillgänglighet”
ur ett bredare perspektiv än endast begränsat
till att handla om förutsättningar för personer
med funktionsnedsättning.
Förutsättningarna att röra sig till fots och med
cykel ska förbättras. Det lyfts också fram att
årummet kring Fyrisån ska vidareutvecklas
för att bli ett ”levande årum”. Kommunen
önskar se fler parker, mer grönska på gatorna
samt att utveckla kulturstråk. Gröna mång-
funktionella gator handlar om att föra in mer
grönska längs vissa stråk. Det kan innebära
alléer, trädrader eller förträdgårdar med vege-
tation.26 Kulturstråket handlar om att området
kring domkyrkan och slottet utvecklas och
genom att vidareutveckla de kulturhistoriskt
intressanta promenaderna till miljön kring
Svandammen samt vidare längs Fyrisån till
Gamla Svartbäckens trähusbebyggelse och
Linnéträdgården.27
Innerstadsstrategin identifierar också ett
behov av nya kopplingar, till exempel nya
broar över Fyrisån, kopplingar till slottet, fler
passager längs och över/under järnvägen som
har en negativ barriäreekt idag.28 Dessutom
konstateras att det finns ett antal mycket stora
innerstadskvarter där det hade varit önskvärt
att möjliggöra passage igenom. Referenser
är exempelvis öppnandet av Vretgränd eller
passage genom kvarteret Svalan.29
I innerstadsstrategin påtalas att priorite ringen
av gående handlar om att det ska vara lätt att
förflytta sig i innerstaden, att det ska vara mö-
jligt att gå i bredd samt att mötas och vistas i at-
traktiva stråk och på platsbildningar i staden.
Handlingsplanen omfattar även att kommunen
ska tillhandahålla information om tillgänglig
fysisk utomhusmiljö, exempelvis var det finns
ledstråk, ramper eller oentliga toaletter.
Inom utvecklingsområdet Jämlikhet och
delaktighet anges följande målsättningar med
direkt relevans för den byggda miljön: öka till-
gängligheten till träpunkter och mötesplatser
för äldre, öka tillgängligheten till äldrevänliga
samhällstjänster etcetera.
Inom utvecklingsområde Hälsa och välbefin-
nande föreslås åtgärder som handlar om att
underlätta fysisk aktivitet och utevistelse
och att det ska finnas god tillgänglighet till
mötesplatser med kulturella förtecken samt
tillgång till vård.
Uppsalas innerstadsstrategi
I Uppsala finns en strategi för innerstaden,
Upp salas innerstadsstrategi, Stadsliv i mänsklig
skala (2016).25 I strategin beskriver kommunen
de intentioner som finns för Uppsala inner-
stad. Stor vikt läggs vid insatser och åtgärder
som kan stödja och främja stadslivet samt att
utveckla handeln i innerstaden. Samtidigt är
målet att behålla en mångfald av markanvänd-
ningar, så att de även fortsättningsvis inne-
håller en blandning av bostäder, arbetsplatser
och andra verksamheter.
Det är också uttalat att innerstaden ska ha ”liv
och puls” under stora delar av dygnet, året
om. God tillgänglighet anses ha en avgörande
betydelse och det är uttalat att gång- och cykel
är prioriterat, men också att det ska vara
enkelt att nå innerstaden med kollektivtrafik.
Tillgänglighet med bil eftersträvas men
kommunen är tydlig med att bilar inte är ett
prioriterat fordonsslag i innerstaden. I stället
ska gatuparkeringar successivt reduceras
25. Upp sala kommun, Uppsalas innerstadsstrategi, Stadsliv i
mänsklig skala (Uppsa la: Uppsala kommun, 20 16).
26. Ib id., 55.
27. I bid. , 56- 57.
28. Ib id., 54.
29. Ibid ., 54.
Tillgänglighet i staden
62
främja fysisk rörelse och vistelse utomhus
genom att ha god tillgång till bänkar i det
oentliga rummet så att de som behöver kan
vila. I riktlinjerna anges att det finns underlag
som visar att bättre och fler sittplatser efter-
frågas av kommunens äldre invånare.35 I en
undersökning där 1 800 personer tillfrågats
svarade hälften att det inte finns sittplatser
i tillräcklig utsträckning i stadens oentliga
stadsrum.
Syftet med kommunens riktlinjer för sittplats-
er är att förbättra möjligheterna att röra sig
i staden för de som behöver sitta då och då
samt att sittplatserna ska hålla god standard
för att skapa rättvisa och jämlikhet. Kommun-
ens riktlinjer för sittplatser omfattar endast
bänkar placerade på allmänplatsmark och
inte sittplatser placerade på kvartersmark,
eftersom kommunen inte har direkt inflytande
över sådan mark. Behovet av samverkan med
berörda fastighetsägare lyfts emellertid fram.
Bänkar placerade på kvartersmark kan många
gånger användas av fler än de som bor, arbetar
eller studerar inom det område där sådana
fastigheter ligger.
I riktlinjerna för sittplatser finns angivet att
det utmed gångstråk ska finnas bänkar varje
100 till 200 meter. Det är något oklart om
”gångstråk” omfattar samtliga trottoarer och
gång- och cykelvägar i kommunen eller om
det begränsas till vissa utvalda stråk. Efter-
som kommunen inte har mandat över annan
mark än allmän platsmark (definierat utifrån
ett juridiskt perspektiv i enlighet med PBL)
förutsätts här att styrdokumentet gäller just
allmänplatsmark och inte kvartersmark.
I det aktuella forskningsprojektet är därmed
analyserna i huvudsak begränsade till gång-
stråk på allmän platsmark. Vidare anges att i
Det går att se att kommunen har en inten tion
att möjliggöra för såväl ”socialt promenerande”
som ”rekreativt promenerande” och inte bara
till att tillfredsställa ”nyttogående”.30 Nytto-
gående innebär att det finns gena stråk mellan
viktiga målpunkter och socialt promenerande
handlar om gående i ett annat tempo och ofta
tillsammans med andra.
Strategin betonar vidare att innerstaden ska
vara tillgänglig för alla grupper, exempelvis
även de som använder rullator, käpp eller de
som är rullstolsburna.31 De behov som barn
och äldre har samt personer med funktions-
nedsättning nämns specifikt som styrande i
gestaltningen för att säkerställa ett attraktivt
stadsliv: det ska exempelvis vara lätt att ta sig
fram, tätt mellan sittplatser och finnas bra
belysning.32
Att cyklisters framfart ibland hamnar i kon-
flikt
med gåendes behov kan hanteras genom
att markera att vissa stråk ska prioriteras
för cyklister. Intentionen är att styra cykelför-
flyttningar till dessa stråk och därmed
avlasta andra stråk där gående kan ges högre
prioritet.33 Cyklister ska således helst inte
använda de stråk som är särskilt lämpliga och
attraktiva för gående och/eller som är lämpliga
för att härbärgera stadsliv.
Riktlinjer för sittplatser
Uppsala kommun har formulerat riktlinjer för
sittplatser i staden (2018)34 som omfattar dels
utformningen av sittplatserna, dels var i staden
de ska finnas. I riktlinjerna betonas folkhälso-
perspektivet och att staden vill underlätta och
30. Kla ssificering lån ad av Eunyoung Choi, Walkability as
an urban design problem: understanding the activity of walk-
ing in the urban environment (Stockholm: K TH, 2012).
31. Uppsa la kommun, Uppsalas innerstadsstrategi, 35.
32. I bid., 35.
33. I bid., 3.
34. R iktlinjer och ba kgrund presenter as i Anna Lennar ts-
son & Åsa Blomb erg, Riktlinjer för sit tplatser på allmän
platsmark (Uppsala: Stadsbyggnadsf örvaltningen, 2018).
35. B aseras på en studie me d bland annat interv juer av 1
800 äl dre kommuninvånar e: Lennartsso n & Blomberg,
Riktlinjer f ör sittplatser på allmä n platsmark.
Ann Legeby
63
”Man måste kunna sitta för att gå”
Nedan fördjupas undersökningen av hur till-
gänglighet ändras utifrån olika förmågor hos
brukaren eller användaren. Här uppmärksam-
mas situationen för de som av olika skäl inte
kan gå alltför långa sträckor i staden utan att
pausa. För många är det helt avgörande att det
finns platser där det går att sitta ner och vila
längs en promenad.
Det är också viktigt att sådana sittplatser är
gestaltade så att det är lätt att sätta sig och resa
sig igen. Det handlar framför allt om att nå en
god standard som inbegriper en bra sitthöjd
och att de är försedda med ryggstöd och arm-
stöd som hjälper till när man ska sätta sig och
ställa sig upp samt att markmaterialet invid
bänken är anpassat.37 Att det finns plats för
rullstol intill bänken är också önskvärt.
Uppsala kommun har flera styrdokument
som handlar om äldres förutsättningar samt
förutsättningar för personer med funktions-
nedsättningar i staden och hur det oentliga
rummet behöver utformas. I det här forsk-
ningsprojektet begränsas inte diskussionen till
att omfatta endast äldre utan vi vill betona att
möjligheten att sitta också berör andra grupper
som av olika skäl har svårt att gå.
Tabell 1:
Avstånd mellan bänkar enligt kommunens riktlinjer för allmänplatsmark
50 m I områden med många äldre och/eller med
funktionsnedsättning
50-100 m Nära målpunkter
100-200 m Generellt i staden utmed gångstråk
Särskilt god
tillgänglighet Vid s.k. smultronställen och mötesplatser
250 m I grönområden och friluftsområden
närheten av målpunkter ska det finnas bänkar
med tätare avstånd, mellan 50–100 meter (se
tabell 1).36
Utöver gångstråk och målpunkter finns också
angivet att det ska finnas särskilt god tillgäng-
lighet till sittplatser vid, och i närheten av, så
kallade ”smultronställen” och mötesplatser.
Sådana sittplatser placeras emellertid med
fördel i många fall på kvartersmark då entréer
och platser som är lämpliga att vila på ofta kan
ligga inom kvartersmark. Här finns alltså all
anledning att utöka samverkan med fas-
tighetsägare.
Generellt anges också att i områden där det
bor många äldre och många med funktions-
nedsättningar bör avståndet mellan bänkar
vara maximalt 50 meter. Utöver det nämns
också grönområden och friluftsområden där
riktlinjerna anger att ett maximalt avstånd på
250 meter mellan sittplatser.
En inventering gjordes 2017, vilken utgjort un-
derlag för kommunens fortsatta arbete. Även
en medborgardialog har genomförts. År 2018
placerades hundra nya bänkar ut i Uppsala och
en översyn gjordes av befintliga sittplatser.
36. I dokum entet saknas en defin ition av vilka målpun kter
som det handl ar om. I det här projektet ha r vi därför
tills ammans identifie rat ett par exempel som v i funnit
relevanta. Ibid. 37. Ibid., 4-7.
Tillgänglighet i staden
64
med andra människor. Då är parksoor och
parkbänkar av stor betydelse för att inbjuda
till, och möjliggöra, sådana praktiker. I för-
längningen kan en stad som har sittplatser på
strategiska ställen och med rimliga avstånd
möjliggöra utevistelse, främja hälsa och fysisk
rörelse samt påverka stadslivets karaktär
och intensitet. Framför allt kan det påverka
vilka som ges möjlighet att ta del av detta och
fungera inkluderande till fler grupper i sam-
hället.
Det kan vara kopplat till funktiosnedsättning-
ar, till mer temporära begränsningar om
man är fysiskt skadad och har begränsad
rörelseförmåga. Men det kan också omfatta
perioder i livet med exempelvis sjukdom eller
graviditet eller personer som går med små
barn som behöver pausa då och då. Det hand-
lar också om att skapa goda förutsättningar för
att kunna vistas ute, att kunna stanna till och
ta en paus och njuta av omgivningarna eller att
observera andra eller att språka och interagera
Illustration: Sittplatser ger möjlighet till vila, men kan också vara av betydelse för
att kunna ta del av stadslivet.
Ann Legeby
65
Det är tänkbart att använda flera olika model-
ler av en stad. I det här projektet har vi valt att
använda en så kallad axialkarta (se figur 1). Det
är en karta som representerar det system av ga-
tor och platser – de oentliga stadsrummen –
som skapar de fysiska relationerna inom stad-
en och mellan stadens olika delar. Den byggs
upp utifrån en metodik som bygger på hur
stadsrum kan upplevas och som ligger nära till
hur vi orienterar i stadsrum. Axial kartan som
används här är uppbyggd i flera
etapper inom
Modell av staden som bas för
stadsanalyser
Modell som speglar gångnätet i Uppsala
För att mer noga kunna undersöka till-
gängligheten i det oentliga rummet i sig och
tillgängligheten till olika samhälleliga resurser
behövs en modell av staden, alltså en modell
som är en representation av gatusystemet. I det
här fallet eftersträvas att modellen ska spegla
de gåendes system: de oentliga stadsrum som
är tillgängliga för en person som går, rör sig
till fots eller för den delen med rullstol eller
rullator och liknande i staden.
38. Bil l Hillier & Julien ne Hanson, The Social Logi c of Space
(Cambridg e, UK: Cambridge Univer sity Press, 1984).
Figur 1. Detalj ur axialkartan i centrala Uppsala. Varje linje representerar ett stads-
rum och linjerna kopplas ihop när stadsrummen är länkade till varandra.
Tillgänglighet i staden
66
gruppers eller individers förmågor beaktas.
Modellen kommer att justeras genom att de
hinder som finns i systemet helt enkelt blir
avbrott i modellen (figur 2). Om det exempelvis
finns en brant lutning på en gångväg som en
viss person inte kan ta sig förbi, så betyder det
att ett sådant samband bryts i modellen. Dessa
gatusegment och stråk släcks så att säga ned
och då påverkas tillgängligheten mellan sådant
som finns i dess närhet på olika sätt.
Ibland får det också konsekvenser på långt
avstånd från det lokala hindret. Exempelvis
kan vissa behöva gå omvägar för att komma
fram, men det kan också handla om att männi-
skor begränsar sig och kanske undviker att alls
gå ut eller väljer andra platser. Ett hinder kan
också handla om att det saknas sittplatser eller
gatubelysning utmed ett gångstråk.
Angreppssättet utvecklades och prövades
tidigare i det Vinnovafinansierade projektet
Interaktiv Plattform.41 I det fallet identifierades
ett antal ”hinder” i systemet (exempelvis
gångtunnlar eller de stråk som inte hade gatu-
belysning). Dessa stråk togs bort från model-
len, vilket resulterade i en deformerad karta,
men en modell som bättre speglade en viss
ramen för tidigare projekt, se exempelvis
Decode-projektet39 och projekt om att mins-
ka och motverka segregation.40 Axialkartan
speglar de stadsrum som är tillgängliga för
gående och beskriver hur stadsrummen ligger
i relation till varandra. Genom olika konfigu-
rativa analyser: analyser som visar relationen
mellan stadsrum som gator, stråk, parker med
mera, det vill säga dess syntax. Utifrån det går
det också att beskriva olika grader av rumslig
centralitet jämte rumslig segregation i en nyan-
serad skala och på en mycket detaljerad nivå.
Modell modieras
Med modellen över Uppsala stad (en axialkar-
ta) som bas modifieras densamma senare
utifrån olika hinder som kan uppstå när vissa
39. ww w.decodeproje ktet.se. Se även exempelv is Daniel
Koch, Ann L egeby, & Pablo Miranda, ”Sub urbs and
Power: Config uration, Direc t and Symbolic Presen ce,
Absence, an d Power in The Swed ish Suburb Gottsund a,”
i Proceeding s of the 12th International Sp ace Syntax Sym-
posium (Beiji ng: Beijing Jiaotong University, 2019). Även
Ann Leg eby, Daniel Koch, & P ablo Miranda Car ranza,
”Rumslig ge staltning och soc iala processer: skolor s om
förme dlare av ’samhällel ig närvaro,” i Stadsut veckling &
design f ör motstridiga önskem ål: En bok om nödvändigheten
av föränd ring i tanke och handling f ör sociala hållbarhets pro-
cesser, red. Björn Hell ström & Lisa Daram ( Stockholm:
Arkus, 2 019).
40. Ann L egeby & Chen Feng, Uppsala – ojämlik st ad?
Segregation och livs villkor utifrån ett stadsbyggnadspe rspek-
tiv (Stockholm: K TH, 2022).
Figur 2. Princip för hur något som utgör ett hinder (till exempel brant lutning på ett
gångstråk) påverkar tillgängligheten. Modellen som används som bas för analyser-
na modifieras utifrån detta och denna koppling tas bort.
41. Lege by, Koch, & Mira nda, Interaktiv Plattform.
Ann Legeby
67
För att demonstrera hur vissa barriärer eller
hinder lokalt i staden kan få konsekvenser som
påverkar ett större system, väljer vi i detta pro-
jekt att ta utgångspunkt i möjligheten att gå för
de som då och då behöver sitta ned. Vi har valt
att endast ta med parkbänkar/parksoor även
om det finns många sekundära sittplatser. Det
förmåga eller ett visst beteende hos individer
eller en grupp. En av laborationerna omfattade
gångtunnlar, eftersom dessa ibland undviks av
personer (särskilt kvällstid) då vissa upplever
dem som otrygga (oavsett ålder och kön). Det
skulle också kunna spegla en situation av
översvämning som innebär att tunnlarna helt
enkelt inte går att använda för vare sig gående
eller cyklister.
Analyser på den modifierade modellen i
Upplands Väsby-projektet visade på hur
systemet/staden fungerade utifrån ett sådant
scenario eller en sådan situation. Det blev
tydligt hur tillgängligheten begränsades olika
mycket i olika delar av kommunen beroende
av var hindret fanns i systemet och som en
konsekvens av systemets utformning i sig
(vilken typ av gatustruktur). När gatusystemet
är ordnat i en så kallad trädstruktur blir det
exempelvis känsligare för störningar än en så
kallad nätstruktur (figur 3).
Figur 3. Gator ordnade i trädstrukturer tenderar att bli känsligare för störningar på
huvudstråken (nära ”’stammen”) än så kallade nätstrukturer. Figur från Stephen
Marshall, Streets & Patterns (London: Spon, 2005), 278.
är dock inte alltid så att sådana sittplatser är
relevant utformade med till exempel rätt höjd
och armstöd så det enkelt går att sätta sig och
resa sig, varför dessa inte tagits med.
Inom ramen för detta projekt har vi inte haft
möjlighet att inventera staden och kartlägga
sekundära sittplatser eller de som finns inom
kvartersmark. Vi har i stället använt de park-
bänkar/parksoor som finns registrerade i ett
digitalt register hos kommunen som i första
hand används för att stödja underhåll och för-
valtning. Det är detta register som använts för
de explorativa (utforskande) analyser som ge-
nomförts inom ramen för forskningsprojektet.
I framtiden kan det vara relevant att resonera
hur ett sådant register bör se ut och vilka
variabler det bör innehålla för att det också ska
vara användbart för analyser som handlar om
att förstå vilka möjligheter och hinder som kan
uppstå i staden. Det som framkommit i diskus-
sioner i arbetsgruppen är exempelvis hur
bänkar på kvartersmark bör hanteras: bänkar
och sittplatser som inte uppfyller kompletta
gestaltningskrav (enligt tillgänglighetskrav)
eller andra aspekter, till exempel om det finns
belysning längs gångstråken eller i vilken grad
det sker vinterunderhåll.
Tillgänglighet i staden
68
I projektet Jämlik livsmiljö är fokus främst på
personer med funktionsnedsättningar och
äldres situation, men vi menar att det finns
relevans för bredare grupper än så varför re-
sultatet inte bara är relevant för dessa grupper.
I vissa av analyserna modifieras modellen av
Uppsala utifrån var det finns bänkar och inte
där de stråk som har nära till bänkar lämnas
kvar medan övriga släcks ned. Kvar blir då det
system av gator där det med jämna mellanrum
finns bänkar att vila på. Vi laborerar också
med olika avstånd som bänkarna är placerade
på och som tar utgångspunkt i strategierna för
sittplatser som kommunen tagit fram.
Ann Legeby
69
att fungera inkluderande och underlätta för
vårdbesök för individer med olika typer av
funktionsnedsättningar eller för individer med
temporära funktionsnedsättningar.
Utöver detta har det framförts ett behov
av att bättre förstå de delar av Uppsala där
det bor många äldre och särskilt beskriva
förutsättningarna i den byggda miljön här. För
att använda detta gör vi analyser av vilka delar
av staden där det bor många äldre.
Även denna analys görs utifrån metodiken
som beaktar stadsform och mäter täthet genom
antal äldre inom en viss räckvidd genom det
oentliga rummet. Det är således en metod
som bygger på en arkitektonisk rumsupp-
levelse snarare än en geografisk rumsuppfat-
tning på liknande sätt som tillgängligheten till
bänkar görs från olika gatusegment/gaturum.
I ett parallellt forskningsprojekt har om-
fattande kartläggningar gjorts hur tillgången
till olika resurser ser ut i Uppsala.45 Inom
ramen för det projektet har omfattande data
samlats in, vilka kunnat användas även för det
nu aktuella Vinnova-projektet.
Resultatet från kartläggningen visar på stora
skillnader i Uppsala där vissa kvarter och
områden är kraftigt missgynnade i fråga om
tillgänglighet till oentlig och kommersiell
Målpunkter: specika platser och
det oentliga rummet i sig
Att förstå hur tillgänglighet förändras
Tillgänglighet studeras i delstudien dels som
tillgänglighet till det oentliga rummet i sig,
dels till vad konsekvenserna blir då till-
gängligheten till en viss målpunkt analyseras.
Att studera tillgängligheten i det oentliga
rummet blir en grund för att nå såväl olika
resurser som oentliga byggnader.43 Det har
således betydelse för möjligheten att röra sig
i staden samt att få möjlighet att bli en del av
det oentliga stadslivet, vilket i förläng ningen
handlar om att få vara en självklar del av
samhället.44
I diskussioner med arbetsgruppen har det
lyfts att en viktig målpunkt är vårdcentraler.
Att ha god tillgänglighet till vårdcentraler och
också i dess omedelbara närhet, är viktigt för
43. Meto der för analyser oc h kartläggn ingar av livsvill kor,
se exempelv is Legeby, Urban Segregation and Urban Form;
Legeby, Patterns o f co-presence; Ann Leg eby, Meta Berg-
hauser Pont, & La rs Marcus, ”Str eets for co-presence:
mapping potent ials,” i Proceedings of the Tenth Int ernation-
al Space Syntax Symposium (London: UCL, 2 015); Legeby &
Feng, Up psala – ojämlik stad?. PST heter den plug-in som
används t illsammans me d GIS-program (se besk rivning
i Meta Berg hauser Pont, Alexander St åhle, Lars Marc us,
Daniel Koc h, Martin Fitger & A nn Legeby, PST (Stock-
holm: KTH & G öteborg: Chalmers, 2 019).
44. S e exempelvis resonema ng av Sharon Zukin, The Cul-
tures of Cities (O xford: Blackwell, 199 5); Legeby, Patterns of
co-presence; Ann Legeby, ”Ever yday Urban Life at Ne igh-
bourhood C entres: Urban design an d co-presence,” i The
Production of K nowledge in Architecture by PhD R esearch in
the Nordic Count ries, red. Anne El isabeth Toft & Magnus
Rönn (Göteborg: No rdic Academic Press of A rchitectura l
Research, 2018). 45. Legeby & Feng , Uppsala – ojämlik stad?
Tillgänglighet i staden
70
service, till kulturinstitutioner eller exempelvis
sport- och fritidsanläggningar. I den studien
beaktades emellertid inte utformningen av
olika stråk utan det som analyserades var vad
som var tillgängligt via de stråk och gator som
kan användas av gående generellt. I denna
studie nyanseras analyserna ytterligare.
Utifrån vissa hinder eller begränsningar som
finns i den byggda miljön görs analyserna på
liknande sätt men fångar då mer specifikt att
tillgängligheten kan se mycket olika ut bero-
ende på vem som rör sig i staden och att vissa
funktionsnedsättningar kan begränsa rörels-
eräckvidden. Inom ramen för projektet görs
ett urval av analyser utifrån vissa begräns-
ningar för att demonstrera vissa exempel. Det
är således inte en heltäckande kartläggning
av olika funktionshinder utan ska ses som
demonstrationer genom nedslag.
Ann Legeby
71
och användbara och å andra sidan som inte
tillgängliga eller oanvändbara utifrån vissa
individers specifika behov. Vi kan därmed
bygga upp kartor över staden som visar vilka
delar som blir nåbara och användbara utifrån
en specifik så kallad möjliggörare (i det första
experimentet sittplatser).
Ofta betonas att sittplatser har stor betydelse
för gruppen äldre. Vi ser emellertid att det inte
nödvändigtvis är så att alla äldre har behov
av att ha sittplatser med jämna mellanrum
i staden samt att det även kan finnas andra
åldersgrupper som har behov av att vila. Det
kan handla om personer med permanenta eller
tillfälliga funktionsnedsättningar, familjer med
barn som kan behöva vila eller pausa, gravida,
de som går på kryckor eller de som önskar
kombinera promenaden med en stunds vila,
ta del av en vacker plats, vistas i staden eller
socialisera med andra.
Förutsättningarna som finns för äldre specifikt
har emellertid varit relevant för kommunen
att skapa ökad förståelse om, varför vi också
kombinerar med analyser av var i Uppsala stad
det bor många personer i högre åldrar. På de
kartor som visas nedan är det analyserat var
det finns en högre koncentration av boende
som är över 70 år.
Uppsalas kommun har länge arbetat medvetet
med att öka antalet sittplatser i staden och
särskilda riktlinjer har tagits fram (se ovan).
Baserat på detta undersöker vi nu dels lokala
Analyser
Som grund för analyserna används en modell
av staden som representerar de oentliga rum
som kan användas för gående. Den generella
tillgängligheten visar centralitet i rummet och
hur olika oentliga rum är relaterade till andra
i staden. Dessa analyser ses som en utgångs-
punkt som fångar generell tillgänglighet och
närhet i stadsstrukturen.
Nästa steg – som också är det som utforskas
mer specifikt i denna studie – är hur en sådan
generell tillgänglighet förändras då vi på
olika sätt visar hur stadens system av oent-
liga rum fungerar för grupper och individer
som har vissa begränsningar eller funktions-
nedsättningar och där det finns hinder i den
byggda miljön som gör det svårt för dessa
individer och grupper att använda just dessa
oentliga rum.
Baserat på resultatet av de dialoger som hållits
med projektets aktörer och där vi vägt in
vilken data och vilket underslag som funnits
tillgängligt för projektet har vi landat i att mer
grundligt utforska tillgänglighet i staden för de
som har svårt att gå och med jämna mellanrum
behöver sitta ner och vila. Det innebär att park-
bänkar/parksoor/sittplatser blir möjliggörare
för promenader längs vissa stråk.
På motsvarande sätt blir avsaknaden av, eller
frånvaron av, parksoor ett hinder för rörelse
och begränsar för de som är beroende av ett
sådant stöd. På så sätt kan olika gaturum och
gatusegment klassificeras som tillgängliga
Tillgänglighet i staden
72
I dialog med kommunens representanter samt
representanter för Funktionsrätt Uppsala
län och Funktionsrätt Uppsala kommun har
vårdcentraler identifierats som en betydelsefull
målpunkt som får exemplifiera vilka kon-
sekvenser en begränsad tillgänglighet i det of-
fentliga rummet kan få för viktiga nyckelfunk-
tioner i samhället. Dessutom visas träpunkter
och bibliotek. Tabell 2 visar en översikt över de
analyser som ingår i delstudien.
eekter, dels också hur sådana lokala eekter
fortplantas och i vissa fall får mer omfattande
eekter på systemnivå, så kallade systemef-
fekter. Vi går sedan vidare med att beskriva
konse kvenserna utifrån olika aspekter. Slut-
ligen visas vad det kan få för betydelse om en
viss specifik målpunkt studeras i relation till
ett gatunät som beaktar möjliggörande utform-
ning och hinder.
Tabell 2:
Fokus Möjliggörare Räckvidd
Tillgänglighet i staden
(generell)
Centralitetsanalyser
Gator/stråk tillgängli-
ga för gående
Lokalt
Mellan stadsdelar
Övergripande
Tillgänglig befolkning
(befolkningstäthet)
Via gator/stråk till-
gängliga för gående
1 kilometer
Tillgänglig täthet till
äldre
Via gator/stråk till-
gängliga för gående
500 meter
Tillgänglighet till
stråk som är försedda
med bänkar
Gator/stråk för gående
i kombination med
bänk
100 m, 150 m, 200 m,
300 m
Tillgänglighet till
stråk som är försedda
med sittplatser ana-
lyserat från adress-
punkter (bostäder)
Gator/stråk för gående
från bostadsadress-
punkter till bänkar
i systemet som står
med max 100 meters
mellanrum.
Adressernas avstånd
i intervall till bänkar
som står inom 100
meter från varandra.
Tillgänglighet till mål-
punkter, exempel med
vårdcentraler
Gator/stråk för gående Minsta avstånd mätt
i meter
Tillgänglighet till mål-
punkter, exempel med
vårdcentraler
Gator/stråk för gående
i kombination med
bänk
100 m, 200 m
Tillgänglighet i staden
(centralitet) i ett
modifierat system där
segment utan bänk-
kontakt är nedsläckta
Gator/stråk tillgängli-
ga för gående
Angular integration
Betweenness central-
ity
Påverkan på systemet
– markmaterial
Gator/stråk där det
finns markmaterial
som utgör ett hinder
för framkomligheten
tas bort (grus, sand
och trappa)
Analys av påverkan
på systemet (okulär
analys av kartmateri-
alet), endast exempel
från innerstaden.
Ann Legeby
73
”glapp” i stadsväven med partier som är rums-
ligt segregerade. Det uppstår således barriärer
i stadsväven där det saknas kopplingar.
När analysen görs med en större räckvidd
framträder delvis ett annat mönster. Här
framträder vilka gator som utgör så kallade
bärande stråk, som har egenskaper som bidrar
till att sammankoppla staden och dess olika
delar. Det går således att se vilka stadsdelar
som ”krokar arm” med varandra och bildar
en kontinuitet i stadsväven. Ett stråk sträcker
sig tydligt söder ut, och det finns också ett
antal stråk som strålar ut från stadskärnan i
riktning mot Kungsängen, Gränby/Sala Backe
och i riktning mot Svartbäcken/Bärby hage.
I Uppsala finns få tvärförbindelser utan här
strålar centraliteten ut som cykelekrar utan att
förankras längre ut med tvära kopplingar.
När räckvidden omfattar hela staden, så
markeras tydligare en mycket stark kärna och
ytterområdena blir lämnade avskilda från
resten av staden. Kärnan koncentreras kring
stadskärnan och stadens tyngdpunkt ligger
således tydligt förskjuten till den norra delen
av stadsstrukturen som helhet. Stadsformen
i sig genererar således barriäreekter i vissa
delar av staden och begränsar centralitetens
utspridning.
Ett annat sätt att mäta centralitet är att ana-
lysera vilka stråk som erbjuder den kortaste
sträckan mellan alla gatusegment i ett sys-
tem, i en stad (på engelska kallat betweeness
centrality). De gatusegment som oftast ingår i
en rutt mellan olika segment eller platser får då
ett högre centralitetsvärde och det är ett annat
sätt att identifiera bärande stråk som är viktiga
för att koppla ihop ett system (till exempel en
stad).
Dessa analyser visas i figur 5 på kommande
uppslag för två situationer: en som speglar en
mer lokal nivå (två kilometers räckvidd) och
Tillgänglighet i staden (generell)
För att börja nysta i frågan om tillgänglighet
utifrån möjligheterna att sitta ner, vila eller
pausa så börjar vi med att se hur systemet i sig
självt ger tillgänglighet till staden och hur gatu-
systemet kopplar ihop eller håller isär olika
stadsdelar. Beroende på gatunätets egenskaper
skapas relationer mellan olika delar där vissa
delar hänger ihop starkt, de är rumsligt välin-
tegrerade med sin omgivning medan andra
samband är svaga och skapar rumsligt seg-
regerade stadsdelar och områden.47 I förläng-
ningen påverkar det också tillgängligheten till
olika resurser, till stadens utbud men också
tillgängligheten till andra människor.
I figur 4 på nästa uppslag visas analyser hur
stadens olika platser och gator relaterar till
varandra på tre olika nivåer: från den lokala
nivån, en mellannivå samt utifrån stadsnivå
(ett hela-staden-perspektiv). Räckvidden för
varje analys räknas i antal riktningsföränd-
ringar genom gatustrukturen i den byggda
miljön.
I analysen av den lokala nivån framträder de
stråk med högst tillgänglighet till alla andra
gatu stråk inom en begränsad räckvidd
som röda, medan gröna och blå är de mest
segregerade i relation till sin omgivning.
Stadskärnan i Uppsala är välintegrerad och
här har många av gatorna likartade rumsliga
egenskaper. Det kan beskrivas som att det
bildas ”fält” av centralt liggande gator.
I
ytterområdena tenderar det att bli större
varia-
tion i de olika stadsdelarna och grannskapen.
Det går också att se att staden inte hänger sam-
man i alla dess delar utan det finns så att säga
46. Oli ka centralitetsmått s om används inom stadsr um-
sanalys , se exempelvis Legeby, Berg hauser Pont, &
Marcus , ”Streets for co-presen ce: mapping potentials .”
47. Hillier & H anson, The Social Logic of S pace; Bill Hillier,
Space is the Mac hine: A configurational theo ry of architecture
(Cambridg e, UK: Cambridge Univer sity Press, 1996 ).
Tillgänglighet i staden
74
Figur 4. Analys som visar rumslig in-
tegration i staden där välintegrerade
stråk visas som röda och rumsligt
segregerade stråk visas som gröna
och blå.
Figurerna visar lokal integration (3
steg, övre till vänster), integration
inom 20 steg, (övre till höger) och
global integration (80 steg, nedre).
Ann Legeby
75
Figur 5. Analys som visar stråk som
kopplar ihop staden på ett eektivt
sätt (betweenness centrality) inom
två olika räckvidder, här visas två
respektive fem kilometers radie.
Två kilometer i övre, fem kilometer
i nedre.
Tillgänglighet i staden
76
mätt genom gatunätet (figur 6).48 Högst täthet
återfinns i centrala Uppsala i stadsdelarna
Luthagen, Kapellgärdet, Gränby, Sala backe
och Kungsängen. Även i Gottsunda går det att
se att befolkningstätheten är högre än genom-
snittet.
Tillgänglig täthet till personer över 70 år
För att identifiera i vilka delar av kommunen
det finns personer som är över 70 år har ytter-
ligare en analys gjorts men med ett urval av
befolkningen. Även här mäts tillgängligheten
till andra över 70 år genom gatunätet som
gående kan använda. Hög täthet av person-
er som är över 70 år återfinns i stadsdelarna
Luthagen, Centrum, Kungsängen, Sala backe
samt i en del av Nyby. Att veta var det finns
högre koncentrationer av personer över 70
år är relevant för kommunen om det finns en
intention att särskilt stötta denna grupp och i
relation till satsningarna på att bli en äldrevän-
lig kommun.
Insatser för att gynna denna grupp begränsas
dock inte till dessa personer utan gynnar även
andra som har liknande behov i alla åldrar
och av olika anledningar. Det är dock viktigt
att resonera kring prioriteringar och hur stora
skillnader som bör tillåtas mellan stadsdelar
eftersom det kan ytterligare reproducera
mönster som innebär svårigheter att bo i andra
delar av staden för de som har vissa typer av
funktionsnedsättningar.
Tillgänglighet till ”vilbara” stråk
som är försedda med bänkar
Enligt kommunens strategi för sittplatser på
allmän platsmark (2018) anges olika avstånd
mellan bänkarna som önskvärda. I analy-
serna har en metod utvecklats. Metoden kan
identifiera var det finns bänkar som också har
en som speglar en mer övergripande nivå (fem
kilometers räckvidd). Den senare brukar ofta
sammanfalla med stråk som är användbara
och ofta nyttjas för förflyttningar med cykel i
städer.
Reektion ur ett användarperspektiv
Tillgänglighet analyseras ovan utifrån hur det
oentliga rummet tillgängliggör olika resurs-
er, men alla gator inte är lika viktiga sett ur
ett systemperspektiv. De så kallade bärande
stråken är ofta mer betydelsefulla för att
upprätthålla och erbjuda tillgänglighet. Med
exemplet som kommer analyseras nedan, det
vill säga personer som ”behöver-sitta-för-att-
kunna-gå”, blir det större eekter på systemet
(på staden som helhet) om det är de bärande
stråken som saknar sittplatser jämfört med om
mer perifera eller segregerade gångstråk inte
är försedda med sittplatser.
Avsaknaden av bänkar i sådana mer segre-
gerade lägen ger så klart tydliga lokala eekter,
vilka kan vara mycket besvärliga för den som
drabbas av dessa,
men det får inte samma eekt
på ett mer övergripande plan. Att utforma och
gestalta de välintegrerade och bärande stråken
utifrån många människors behov blir därmed
särskilt viktigt. Här kan vi alltså förstå att det
får stor betydelse vilka stråk i systemet som är
välförsörjda med sittplatser och att det påverkar
tillgängligheten på olika sätt.
Tillgänglig befolkning
En diskussion har förts i arbetsgruppen att
när det kommer till olika prioriteringar kan
det vara väsentligt att beakta hur många det är
som drabbas eller gynnas av stadens invånare.
För att visa var det finns en koncentration av
befolkningen i Uppsala stad har befolknings-
tätheten analyserats.
Vi har då valt att analysera det som så kallad
tillgänglig täthet vilket fångar hur många som
bor inom närområdet från varje bostadsadress,
48. En såd an analys betonar v ad som är ligger närm are en
upplevd täthet sna rare än en geogr afisk beskriv ning som
innebär a ntal boende per en v iss (administrat iv) geogra f-
isk enhet dä r inget utanför det a ktuella området be aktas.
Ann Legeby
77
Figur 6. Antal boende inom en
räckvidd av en kilometer som nås
via gatunätet.
Tillgänglighet i staden
78
Ann Legeby
79
ytterligare en bänk utmed ett gångstråk på ett
visst avstånd som svarar upp mot riktlinjerna
(figur 7). Lite förenklat är det en metod som
fångar vilka bänkar som har en ”bänkkomp-
is” inom ett visst avstånd från 50 meter upp
till 300 meter. De stråk som har bänkar med
”bänkkompisar” bildar en kedja av möjlig-
görande gångstråk och blir användbara för de
som ”behöver-sitta-för-att-kunna-gå”. Sådana
promenadstråk – där det också är möjligt att
vila på en bänk – kan vi beskriva inte bara som
gåvänliga utan också ”vilbara” eller ”vilovänli-
ga” gångstråk.49
De avstånd som kommunen anger spänner
från 50 till 250 meter. Vid gångstråk anges att
det ska finnas bänkar med 100–200 meters
avstånd. Nära målpunkter ska de finnas
tätare, mellan 50–100 meter. I områden där
det bor många äldre och funktionshindrade
bör avståndet mellan bänkar reduceras till 50
meter enligt kommunens riktlinjer.
I kartbilderna i figur 7 redovisas vilka bänkar
som också har en ”bänkkompis” inom olika
avstånd. Där det finns en längre sekvens av
bänkar så aggregeras eekterna (det vill säga
att eekterna läggs samman, de adderas) och
på vissa platser framstår hela grannskap som
välförsett med ”vilovänliga” eller ”vilbara”
gångvägar. Analysen visar att det uppstår
kluster (eller fält) av gatusegment som erbjuder
möjligheter att sitta ner längs promenaden.
49, Benä mningar inspir erade av Gibsons sätt att be skriva
miljöer me d tillägg av sux t ill verb eller fra ser: Gibson,
The Ecological Approach to Visual Perception.
Figur 7. Kartorna visar var det finns
bänkar som har en ”bänkkompis” inom
önskat avstånd. Dessa redovisas som
gröna punkter medan de bänkar som inte
har en bänk inom det önskade avståndet
redovisas som orangea punkter. Ökande
avstånd från sett från övre vänstra till
nedre högra kartan: 50, 100, 150, 200, 250
respektive 300 meter.
Tillgänglighet i staden
80
Figur 8. Karta som visar var
det bor en hög koncentration
av personer över 70 år, över-
lagrat av karta som visar var
det finns bänkar med närhet
till andra bänkar (med
avstånd på 100 meter).
Ann Legeby
81
Ett gångstråk som går i nord-sydlig riktning
genom centrala staden framträder som mycket
välförsett med bänkar. Generellt kan sägas
att hög bänknärhet återfinns relativt fläckvis i
staden, men vad analyserna framför allt visar
är att det finns stora områden som framstår
som ”bänköknar”. Bänköknar är områden där
det saknas bänkar helt eller att de är placerade
så glest att de inte kan bidra till att bygga upp
ett system av bänkförsedda gångstråk i staden.
Med sådana ”bänköknar” uppstår tydliga bar-
riärer i stadsväven som kraftigt begränsar för
personer som har behov av att kunna vila då
och då. Kartsekvensen i figur 7 redovisar bänk-
avstånd på 50, 100, 150, 200, 250 samt 300 meter.
En kartbild med bänkarna har överlagrats
med en kartbild som visar hög koncentration
av personer som är 70 år och äldre (figur 8). De
bänkar som har maximalt 100 meters avstånd
till nästa bänk är gröna medan övriga bänkar
är orangea. Det den överlagrade kartbilden
avslöjar är områden där det bor många som
är över 70 år och som är dåligt försörjda med
bänkar. Sådana områden inkluderar exempel-
vis Luthagen, Centrum samt delar av Gränby.
Tillgänglighet till bänkstråk
från adresspunkter
Ett annat sätt att öka förståelsen för närheten
till bänkar och i vilken grad närmiljön är ”vil-
bar” är att visa avståndet från bostadsadresser
till de bänkar där det finns ytterligare en bänk
inom 100 meters avstånd. Där det alltså går
att lämna bostaden, finna en bänk inom 100
meter som har ytterligare en bänkkompis inom
denna sträcka.
Gröna adresspunkter i illustrationen i figur 9
på nästa uppslag når en bänk som har ytter-
ligare en bänk inom 100 meters avstånd. Från
ljusgröna punkter är det 100–200 meter till
en sådan bänk. Från gula punkter är avstån-
det 200–300 meter och från gråa punkter
är det 300–500 meter till sådana bänkar. Av
kartillustrationen framgår att det råder stora
skillnader vid jämförelse mellan olika delar av
staden. Det finns stora områden där bänkfrån-
varon dominerar, områden som kan beskrivas
som ”bänköknar”. I relation till detta har en
diskussion uppstått om att det i vissa av dessa
områden är relativt låg befolkningstäthet.
Befolkningstäthet kan vara ett kriterium för
hur staden väljer att prioritera på kort sikt.
Samtidigt kvarstår det faktum att bänkstrate-
gin inte formulerar att det skulle vara viktigare
med god tillgänglighet till bänkar i tättbebygg-
da områden utan att det ska gälla hela Uppsala.
Kartan avslöjar också på ett mycket detaljerat
sätt var gränserna går för god tillgänglighet
kontra där det råder sämre förutsättningar i
nuläget.
Ett underlag som detta utgör ett mycket bra
stöd både för resonemang om var brister finns
och vad som är rimligt att åtgärda utifrån
budget och arbetsinsatser. I ett längre perspek-
tiv är det dock viktigt att inte lämna någon
del i staden alltför långt efter, i synnerhet inte
om målet är att skapa en jämlik tillgänglighet.
Därför kan det vara viktigt att identifiera om-
råden som idag är kraftigt underförsörjda och
prioritera dessa i kommande satsningar.
Tillgänglighet till målpunkter
För att bättre förstå konsekvenserna av ett
gångnätssystem som inte stödjer gående och
förflyttningar för många användare, läggs
målpunkter till analysen. I det första exemplet
(figur 10, nästa uppslag) visar vi var det finns
vårdcentraler i relation till gångstråk som är
försedda med en kedja av bänkar.
Första kartan visar bänkar med ett avstånd
på 300 meter (vilket alltså är väsentligt längre
avstånd än vad riktlinjerna anger). Samman-
lagt finns det tjugofem vårdenheter i staden,
varav tjugo enheter (80 procent) ligger i anslut-
ning till stråk där det finns bänkar med max-
Tillgänglighet i staden
82
Figur 9. Bostadsadressers avstånd
till bänkar som i sin tur har ”bänk-
kompisar: gröna med 100 meters
avstånd, ljusgröna 100–200 meter,
gula 200–300 meter samt gråa med
300–500 meter.
Ann Legeby
83
imalt 300 meters avstånd. Andra kartan visar
i stället gångstråk där bänkarna har maximalt
100 meter till sin nästa ”bänkkompis” och då
uppdagas att endast sex av totalt tjugofem
vårdenheter (24 procent) ligger i anslutning
till en bänk som ingår i ett system som håller
maximalt 100 meters avstånd. Enligt riktlinjer-
na ska bänkar nära målpunkter finnas med ett
avstånd på 50–100 meter, vilket analysen visar
att rådande situation är långt från att uppfylla.
Bibliotek
Bibliotek ses av kommunen och av Funktions-
rättsorganisationerna som viktiga målpunkter,
varför även dessa har analyserats utifrån hur
gångstråk i dess närhet är försedda med bänkar.
En kartbild visar var det finns bänkar med
Figur 10. Målpunkter i form av vårdenheter i relation till bänkar på dels 100 meters
avstånd (vänster) och dels 300 meters avstånd (höger). Gröna punkter ligger inom
avståndet medan gula ligger utanför.
avstånd på 300 meter i relation till biblio tekens
lokalisering. I analysen ingår knappt sextio
bibliotek, vilket omfattar allmänna bibliotek,
skol- och gymnasiebibliotek samt bibliotek
inom högre utbildning (universitet). Analysen
visar att orton av biblioteken ligger vid sidan
av gångstråk med bänkar. Av kartbilden (figur
11, nästa uppslag) framgår också att många
av biblioteken ligger i områden där det helt
saknas bänkar.
Metod för att modiera modellen
För att bättre förstå förutsättningarna för
funktionshindrade genom exemplet att titta på
bänkar behöver modellen förändras. I detta
projekt föreslås en metod som innebär att de
stråk som inte är försedda med bänkar som
Tillgänglighet i staden
84
Figur 11. Bibliotek (svarta
fyrkanter) i relation till
bänkar som återfinns på ett
avstånd av 300 meter (gröna
punkter).
Ann Legeby
85
har kontakt med andra bänkar inom ett visst
avstånd plockas bort ur modellen. De gatuseg-
ment som saknar bänkar har så att säga släckts
ned. Det betyder att dessa stråk inte längre
ingår i systemet som helhet. Därefter görs nya
analyser för att se vilka systemeekterna är av
att vissa stråk inte ingår i det nätverk som de
med bänkbehov kan använda (figur 12, nästa
uppslag).
De stråk som har mer än 200 meter till en
bänk som ingår i 100-meterssystemet har
tagits bort. De delar av systemet som då tappar
kontakt med helheten släcks ned. Det betyder
att endast 38 procent av segmenten i modellen
återstår, resterande har tagits bort.
Med den reducerade modellen som speglar
gångstråk som är användbara för de som har
behov av ”vilbara” stråk, görs nya konfigura-
tiva analyser (figur 13 och 14, kommande två
uppslag). Av kartorna går det att utläsa att ett
nytt mönster med välintegrerade och centrala
stråk framträder. Flera stadsdelar blir också
helt bortkopplade från staden som helhet (se
figurer nedan).
Påverkan på systemet till följd av markmaterial
En fråga som ofta diskuteras i relation till
framkomlighet för funktionshindrade är mark-
material. I den här studien tar vi inte upp de
detaljerade utformningsfrågorna utan vi fokus-
erar återigen på hur eventuella system eekter
Illustration: Mer information skulle behövas om markmaterialets
beskaenhet och dess performativitet (hur miljön presterar) och med
information som säger något om vad det betyder för funktionshin-
drade. Granithallar kan vara ett svårt underlag i vissa fall men enklare
när de är lagda i bredd och skapar en bredare jämn yta. Grus kan också
vara enklare om det är hårt packat än om det är löst.
Tillgänglighet i staden
86
Figur 12. De delar av staden
som återstår när gångstråk
som inte är försedda med
bänkar ”släcks ned” och
tas bort från modellen som
analyseras
Ann Legeby
87
Figur 13. Analyser som
visar betweenness (ett mått
på centralitet i stadsrum) i
den reducerade modellen
på mellannivå (räckvidd på
2000 meters radie). Mörkare
färg visar högre centralitet.
Tillgänglighet i staden
88
Figur 14. Analys som visar
rumslig integration i den
reducerade modellen på
lokal nivå (räckvidd på 400
meters radie). Integration
visas med ökande värde från
blått till rött.
Ann Legeby
89
Figur 14. Analys som visar
rumslig integration i den
reducerade modellen på
övergripande nivå (räckvidd
på 5000 meters radie). In-
tegration visas med ökande
värde från blått till rött.
Tillgänglighet i staden
90
uppgifterna om markmaterial är insamlade i
första hand utifrån ett underhållsperspektiv
och inte ur ett framkomlighetsperspektiv (figur
15). Det finns ju olika typer av grus och det har
betydelse för framkomligheten för funktions-
kan fångas eller beskrivas. Det underlag som
funnits tillgängligt för studien är data från
Uppsala kommun med olika typer av mark-
förhållanden där vi visar trappor samt var det
finns grus eller sand. Här kan vi konstatera att
Figur 15. Överst: Underlaget från kommunen som omfattar markmaterialet in-
nehåller exempelvis var detfinns trappor (röda markeringar) och var det är sand
(grön) respektive grus (orangea). Underst: Karta som visar stråk som har närhet till
bänkar tillsammans med markmaterial. Utifrån detta går det att föra resonemang
om markmaterialet begränsar lokalt eller kan få eekter även i systemet och
därmed påverka andra platser på avstånd från själva hindret.
Ann Legeby
91
Analyserna visar att när dessa eventuella hin-
der finns i områden där segmenten har nära till
bänkar så kan de – utifrån vissa behov – ytter-
ligare försvåra framkomligheten. Här behöver
det dock betonas att det sannolikt finns många
som klarar sig utan bänkar men som ändå blir
hindrade av trappor etcetera och dessa kom-
ponenter utgör inte nödvändigtvis hinder för
samma grupper som begränsas av avsaknad
av bänkar. En lärdom från detta är att framför
allt ange mer information om markmaterialen
som också säger något om dess performativa
egenskaper, exempelvis eekter som eventuellt
hindrar de som har funktionsnedsättningar
och på vilket sätt de utgör ett hinder.
hindrade. Exempelvis kan hårt packat grus
vara framkomligt medan löst grus kan vara
omöjligt att forcera.
Redan på detta stadium ter det sig svårt att
gå vidare och göra några analyser som kan
öka förståelsen av markmaterialet baserat på
det underlag och data som kommunen har.
Framöver borde informationen kompletteras
med någon information om beskaenhet och
vad det betyder utifrån ett framkomlighets-
perspektiv för att göra det mer relevant för
studier inom universell design. Dessutom finns
det många fler markmaterial som skulle be-
höva ingå och dess specifika beskaenhet, till
exempel gatsten och huruvida den är skrovlig
eller slät och om det är tillräcklig bredd på
släta partier etcetera.
Inom ramen för detta projekt görs endast en
mindre omfattande laboration kring mark-
materialen. En karta har tagits fram där det
framgår vilka stråk som har nära till bänkar
som finns kopplade i system och vilka som inte
har kontakt med bänkar (gula linjer). Detta har
sedan överlagrats med uppgifterna om var det
finns trappor, sand respektive grus.
Tillgänglighet i staden
92
Tanken har varit att visa fall eller exempel,
men att det givetvis går att applicera samma
angreppssätt och metodik även då andra behov
undersöks eller analyseras. För att identifiera
ytterligare relevanta situationer är en nära
dialog önskvärd med kommunen respektive de
organisationer som har god kännedom och in-
sikt om bristerna i dagens oentliga rum i den
byggda miljön, exempelvis Funktionsrättsor-
ganisationer. Det kan handla om att identifiera
och utarbeta strategier för platser och situa-
tioner som ännu inte når upp till de krav som
bland annat ställs enligt plan- och bygglagen.
Metoden som här förfinats bygger på tidigare
forskningsresultat. De stegvisa analyserna har
visat på olika typer av eekter. Det gäller loka-
la eekter men framför allt – det som är något
mer ovanligt i sammanhanget – har analyserna
synliggjort vilka systemeekter sådana hinder
eller barriärer kan ge. Vi ser att sådana mer
avlägsna eekter kan uppstå på långt håll från
en eller flera lokala platser som kan vara myck-
et svåra att förutse och förstå utan stads-rums-
analysenas hjälp.50
En annan nytta med denna typ av metoder och
vad de öppnar upp för, är också att bättre förstå
vilken typ av förändringar som skulle krävas
för att förbättra situationen och på vilket sätt
det skulle kunna göras. Det innebär i exem-
Diskussion och reektioner
Delstudien Modell & metod har utforskat hur
modellen av staden kan anpassas på olika sätt
för att bättre spegla en viss typ av funktions-
nedsättning eller en viss typ av behov. Metoder
har vidareutvecklats för att klarlägga eekter
av hinder respektive möjliggörare i den byggda
miljön. I första hand gäller det eekter på
systemet som helhet, sådana som går bortom
de helt lokala som annars är väl uppmärksam-
made inom universell design.
Vidare har den data som kommunen har
tillgång till granskats utifrån dess kvalitet
och eventuella brister. En rad analyser har
gjorts där vi laborerat med olika typer av
kartvisualiseringar i försök att på olika sätt
tyd¬ligare illustrera konsekvenser av hinder
och begränsningar i den byggda miljön, men
också visa hur miljöer kan vara möjliggörande
på olika sätt och vilka miljöer som kan vara
inklude¬rande i relation till olika behov och
användare.
Den metod som tillämpats här har använt
framför allt ett exempel som är förhållande-
vis brett återkommande bland befolkningen,
nämligen begränsningar i att förflytta sig som
är kopplat till ett behov att då och då behöva
sitta ner och vila. Bänkar i staden ger dessutom
människor möjlig¬het att delta i stadslivet och
ta del av miljöer och andra människor samt
generellt främja utevistelse och fysisk aktivi-
tet.
Poängen här har varit att just spegla vissa
funktionsnedsättningar och med olika metoder
kunna demonstrera hur den byggda miljön hin-
drar eller möjliggör utifrån ett sådant behov.
50. Jämf ör exempelvis med oli ka typer av dista nseekter
som kan bli re sultatet av olika gestaltn ingsförslag, A nn
Brandbe rg, ”Remote Uncontrol,” i Proceedings, the second
international Space Syntax Symposium, vol II (Brasilia:
Fundação d e Apoio à Pesquisa do Distr ito Federal, 1999).
Ann Legeby
93
materialet visar på ett mycket konkret sätt var
i staden som det uppstår hinder och vilka delar
som är möjliggörande även för personer med
olika funktionsnedsättningar. Resultatet har
också medfört en möjlighet att öka förståelsen
av kvalitativa aspekter, att gestaltningen av
det oentliga rummet har stor betydelse för de
som ska använda miljön, samt konkret bättre
förstå omfattningen av de hinder och barriärer
som återstår att bearbeta för att miljön ska bli
inkluderande och för att uppnå riktlinjer samt
lagstiftningens mål och intentioner.
Analyserna och kartläggningarna ger ett mer
träsäkert planeringsunderlag och kan på så
sätt utgöra ett värdefullt stöd för att utveckla
strategier i framtiden, fungera som stöd för att
formulera relevanta och realistiska mål respek-
tive delmål och på så sätt bidra till mer jämlika
livsvillkor som stödjer delaktighet i samhället
för alla. Det ökar förståelsen för hur universell
design kan integreras i tänkande, i processer
som rör stadsbyggnad och gestaltningen av det
oentliga rummet för att miljöerna ska kunna
användas av alla. Inte minst ger resultatet stöd
för prioriteringar på vägen mot slutmålet – en
stad tillgänglig för alla, oavsett ålder eller funk-
tionsnedsättning.
plet med sittplatser att det går att bättre förstå
var ytterligare bänkar behövs och hur många
som behövs för att nå upp till kommunens
egna riktlinjer. Med den informationen är det
också enklare att göra kostnadsbedömningar,
tidplaner och genomförandebeskrivningar för
olika insatser och åtgärder.
Analyserna ger också ett stöd till framtida rikt-
linjer (policyer och program) och de ger stöd
till resonemang kring var det är viktigt med
en tätare bänkfrekvens. Det skulle exempelvis
underlätta om målpunkter preciserades. Det är
också möjligt att identifiera de bärande stråken
i staden där vi har visat att det är särskilt vik-
tigt att det finns en möjliggörande gestaltning
för att upprätthålla tillgängligheten till stadens
olika delar. Om de mest centrala stråken är väl-
fungerande så kan det upprätthålla stora delar
av systemet och då undviks att delområden
hamnar utanför eller skärs av från staden i
övrigt och dess funktioner.
Sammanfattningsvis så framstår metoder
och angreppssätt som utvecklats här som ett
steg i rätt riktning och något som kan öka
förståelsen för vad universell design innebär
och betyder i en stadskontext även om det
behövs ytterligare utvecklingsarbete. Kart-
Tillgänglighet i staden
94
Legeby, Ann. ”Everyday Urban Life at Neighbour-
hood Centres: Urban design and co-presence.”
I The Production of Knowledge in Architecture by
PhD Research in the Nordic Countries, red. Anne
Elisabeth Toft & Magnus Rönn, 107-134. Göte-
borg: Nordic Academic Press of Architectural
Research, 2018.
Legeby, Ann, Meta Berghauser Pont, & Lars Marcus.
”Streets for co-presence: mapping potentials”. I
Proceedings of the Tenth International Space Syntax
Symposium, red. Kayvan Karimi, Laura Vaughan,
Kerstin Sailer, Garyfalia Palaiologou, Tom
Bolton, 108:1-108:17. London: UCL, 2015.
Legeby, Ann, Daniel Koch, & Pablo Miranda. Interak-
tiv Plattform: Tillgänglighet, samhälleliga resurser
och samhällssystemtjänster. Stockholm: KTH, 2019.
Legeby, Ann, Daniel Koch, & Pablo Miranda.
”Rumslig gestaltning och sociala processer:
skolor som förmedlare av ’samhällelig närvaro’’.
I Stadsutveckling & design för motstridiga önskemål:
En bok om nödvändigheten av förändring i tanke och
handling för sociala hållbarhetsprocesser, red. Björn
Hellström & Lisa Daram, 213-239. Stockholm:
Arkus, 2019.
Legeby, Ann & Chen Feng, Chen. Uppsala – ojämlik
stad? Segregation och livsvillkor utifrån ett stads-
byggnadsperspektiv. Stockholm: KTH, 2022.
Lennartsson, Anna & Åsa Blomberg. Riktlinjer för
sittplatser på allmän platsmark. Uppsala: Stads-
byggnadsförvaltningen, 2018.
Lindberg, Lars. Forskningen som haltar: svensk forsk-
ning om funktionshinder. Okänd ort: Lindberg,
2016.
Linder, Roger Jo, Jonny Eliasson, & Bo Engström.
Äldrevänlig stad: Om hur det är att åldras i Uppsala.
Uppsala: Uppsala kommun, Äldreförvaltningen,
2017.
Marshall, Stephen. Streets & Patterns. London: Spon,
2005.
Mål och budget 2021: med plan för 2022-2023. Uppsala
kommun: Kommunfullmäktige, 2021.
SOU 2019:23. Styrkraft i funktionshinderspolitiken:
Betänkande av Styrutredningen för funktionshinder-
spolitiken. Stockholm: Regeringskansliet, 2019.
Uppsala kommun. Uppsalas innerstadsstrategi, Stads-
liv i mänsklig skala. Uppsala: Uppsala kommun,
2016.
Referenser
Barnes, Colin, Geo Mercer, & Tom Shakespeare.
Exploring Disability: A Sociological Introduction.
Oxford: Polity Press, 1999.
Berghauser Pont, Meta, Daniel Koch, Ann Legeby,
& Lars Marcus, Documentation PST. Göteborg:
Chalmers, 2019.
Brandberg, Ann. ”Remote Uncontrol”, I Proceedings,
the Second International Space Syntax Symposium,
vol II, 31.1-31.8. Brasilia: Fundação de Apoio à
Pesquisa do D istrito Federal, 1999.
Choi, Eunyoung. Walkability as an urban design
problem: understanding the activity of walking in the
urban environment. Stockholm: KTH, 2012.
Gibson, James, J. The Ecological Approach to Visual
Perception. Boston: Houghton Miin, 1979.
Hanson, Julienne. ”The inclusive city: delivering a
more accessible urban environment through
inclusive design”. RICS Cobra 2004 International
Construction Conference: responding to change.
York, UK, 2004.
Hillier, Bill. Space is the Machine: A Configurational
Theory of Architecture. Cambridge: Cambridge
University Press, 1996.
Hillier, Bill, & Julienne Hanson. The Social Logic of
Space. Cambridge, UK: Cambridge University
Press, 1984.
Imrie, Rob. ”Disability and discourses of mobility
and movement”. Environment and Planning A 32
(2000): 1641-1656.
Klinenberg, Eric. Palaces for the people: how social
infrastructure can help fight inequality, polarization,
and the decline of civic life. New York: Crown
Publishing Group, 2018.
Koch, Daniel, Ann Legeby, & Pablo Miranda.
”Suburbs and Power: Configuration, Direct and
Symbolic Presence, Absence, and Power in The
Swedish Suburb Gottsunda.” I Proceedings of the
12th International Space Syntax Symposium, 264-2:1-
264-2:21. Beijing: Beijing Jiaotong University, 2019.
Legeby, Ann. Urban segregation and urban form: From
residential segregation to segregation in public space.
Stockholm: KTH, 2010.
Legeby, Ann. Patterns of co-presence: spatial configura-
tion and social segregation. Stockholm: KTH, 2013.
Ann Legeby
95
Hemsidor
Decode
www.decodeprojektet.se.
Agenda 2030
hämtad: 2021-11-27, www.regeringen.se/regerin-
gens-politik/globala-malen-och-agenda-2030/17-glo-
bala-mal-for-hallbar-utveckling/.
FN:s konvention om rättigheter
(Convention on the Rights of Persons with Disabili-
ties, CRPD) 2014, hämtad: 2021-11-21,: www.un.org/
development/desa/disabilities/resources/general-as-
sembly/convention-on-the-rights-of-persons-with-
disabilities-ares61106.html.
The principles of universal design
North Carolina State University, The Center for
Universal Design, 1997, hämtad: 2021-11-21: https://
projects.ncsu.edu/ncsu/design/cud/about_ud/ud-
principles.htm.
Plan- och bygglag (2010:900)
hämtad: 2021-11-21. www.riksdagen.se/sv/doku-
ment-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/
plan--och-bygglag-2010900_sfs-2010-900.
Politik för en gestaltad livsmiljö (2017/18:110)
hämtad: 2021-11-21, www.regeringen.se/492796/con-
tentassets/8ecb8b5973924e6b9e93627c041d27a6/poli-
tik-for-gestaltad-livsmiljo-prop.-201718110.pdf.
Socialstyrelsens termbank
hämtad: 2019-09-11, termbank.socialstyrelsen.se/?-
TermId=794&SrcLang=sv.
The WHO Age-friendly Cities Framework
hämtad: 2022-04-08, extranet.who.int/agefriendly-
world/age-friendly-cities-framework/.
Uppsala kommun. Program för full Delaktighet för
personer med funktionsnedsättning. Uppsala: Up-
psala kommun, Kommunstyrelsen, 2016.
Uppsala kommun. Programmet för äldrevänlig kom-
mun. Uppsala: Uppsala kommun, Äldrenämnd-
en, 2020.
Uppsala kommun. Handlingsplan för äldrevänlig kom-
mun. Uppsala: Uppsala kommun, Äldrenämnd-
en, 2020.
Zukin, Sharon. The Culture of Cities. Oxford: Black-
well, 1995.
Översiktsplan 2016 för Uppsala kommun. Uppsala kom-
mun: Stadsbyggnadskontoret, 2016.
KTH ARKITEKTUR
Daniel Koch | Ur: Jämlik livsmiljö, red. Daniel Koch
Systemvärld, livsvärld,
och materiell värld
Implikationer och möjligheter för
rumsliga analyser
Delpublicering ur forskningsrapporten:
Jämlik livsmiljö
Universell utformning och tillgänglighet som
stadsbyggnadsutmaning
Forskningsrapport
Redaktör: Daniel Koch
ISBN: 978-91-8040-224-8
TRITA-ABE-RPT-2210
KTH Arkitektur
Stockholm 2022
Tryck: Universitetsservice AB.
Studie 3
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
Implikationer och möjligheter för rumsliga
analyser
Daniel Koch
Projektet och forskningsrapporten är
finansierade av Vinnova, Dnr. 2020-00398.
Omslagsfoto: Dombron i Uppsala, 2011.
David Castor (CC).
Text © respektive författare.
Illustrationer och foton © respektive författare
om inte annat anges.
Daniel Koch
99
Sammanfattning
Tillgänglighet finns inte i den fysiska miljön
eller enskilda individen,
utan uppstår i relationen mellan människa och miljö. Men hur ser det
sambandet ut, och hur relaterar individens upplevelse av den byggda
miljön till den data och de verktyg som finns inom kommunal planering
och för rumsanalys? Rumsanalyser är ett viktigt verktyg som idag an-
vänds för att bättre förstå hur den byggda miljön samspelar med ett antal
olika faktorer, och utveckling av både teori och metod har gjort dem både
mer precisa och relevanta just utifrån relationen mellan människor och
miljö. Viktiga steg mot att göra analyser mer användbara ur ett universell
formgivningsperspektiv har tagits inom projektet; de redovisas i studie 2,
och i den här studien.
Samtidigt finns kvarvarande frågor som blir viktiga när frågan ställs om
förutsättningarna för olika människor ska analyseras i olika modeller.
En viktig fråga är om analyser kan utgå från individers upplevelser av
tillgänglighet, istället för på annat vis dokumenterade faktorer. Frågan
blir viktig inte minst eftersom befintlig data inte alltid motsvarar det som
behövs för att kunna svara på viktiga frågor i sammanhanget, och då ins-
amling av sådan data kan vara väldigt omfattande. Men också eftersom
den enskilda individens upplevelser bäst förstås utifrån den individen -
rumsanalyser syftar till att förstå andra frågor.
Genom en enkätundersökning i samarbete med Funktionsrätt Uppsala
kommun har det här studerats närmare. Det framkommer såväl utman-
ingar som möjligheter, och viktig kunskap om hur analyser och data
behöver förstås har vuxit fram. Det tar sig uttryck i begreppen ”sys-
temvärld”, ”livsvärld” och ”materiell värld” som ett sätt att strukturera
förståelsen och arbete med universell utformning som systemfråga. I
den här studien fokuseras sedan på vad analyser av ”livsvärldsdata”
kan säga, och frågor kring hur det kan bidra till kommunalt planerings-
arbete. Det vill säga, hur rapporterade utmaningar och hinder i miljön
påverkar rumsliga systemanalyser, vad vi kan lära av det, och hur det
kan bidra till en dynamisk arbetsprocess i samverkan.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
100
Sammanfattning 99
Introduktion 101
Om enkätundersöktningen i Uppsala
102
Systemvärld, livsvärld,
och materiell värld 103
Betydelse för rumsanalyser 105
Livsvärldsanalyser 107
Undersökningen 107
Urval och metod 108
Analytiska grunder – Reach:
Hur mycket nås genom systemet? 111
Ett enkelt exempel från uppsala 112
Resultat 116
Centralitet – vad är mer och vad är
mindre lätt att nå? 116
betweenness centrality 116
medelavstånd – integration 118
avslutande kommentarer 119
Tillgänglig service 119
- avstånd till vård
122
- avstånd till bibliotek 123
- utbud av service 128
- kulturutbud 129
avslutande kommentarer 136
Analyser av skillnader 136
avslutande kommentarer 142
Reektioner 143
Referenser 147
Innehåll
Daniel Koch
101
förstå den.1 Hur mycket är egenupplevt och hur
mycket bygger på annan slags information?
Hur relaterar det egenupplevda till det andra
upplevt? Hur aktuell är den mentala karta (ofta
kallad kognitiv karta2) vi använder oss av och
vilken slags information bygger den på?3
Eftersom forskningsprojektet syftar till att
förstå systemeekter av hinder i den byggda
miljön – liksom skillnader i tillgänglighet på
Introduktion
En enkät om tillgänglighetsutmaningar i
Uppsala för personer med funktionsnedsätt-
ningar gav mycket intressant material att ar-
beta med, liksom ökad kunskap och förståelse.
I enkäten fick medlemmar i funktionsrättsor-
ganisationer både allmänna och mer specifika
frågor – till exempel frågor om vissa namngiv-
na platser men också om respondenterna själ-
va ville peka ut några platser. I båda fallen var
frågan platser de undviker och respondenterna
ombads förklara varför de undviker dem.
Förutom information om enskilda platser och
vad som kan utgöra hinder eller möjlighet
i stadsmiljön, så förtydligades en del andra
frågor med implikationer som låg bortom pro-
jektets huvudfokus. Dessa implikationer var
av allmänt intresse för hur vi förstår relationen
mellan byggd miljö och vår uppfattning om och
användning av staden. De rör hur vi lär oss om
stadens struktur och konfiguration, och hur vi
använder den kunskapen för att röra oss i och
Systemvärld, livsvärld,
och materiell värld
Implikationer och möjligheter för
rumsliga analyser
Daniel Koch
1. Bill H illier & Julienne Ha nson, The Social L ogic of Space
(Cambridg e, UK: Cambridge Univer sity Press, 1984).
2. Oft a utifrån tidi ga arbeten av Kevin Lynch , men också
inom kognit ionsforskning. Se t. ex . Kevin Lynch, The
Image of the City (Ca mbridge, MA: MIT P ress, 1968);
Barbar a Tversky, ”Structu res of Mental Spaces: How
people thi nk about space,” Environment and Behavior 35,
nr.1, (200 3); Bemjamin Kuipe rs, Dan G. Tecuci, & Br ian
J. Stank iewicz, ”The Skeleton i n the Cognitive Map: A
Computational and Empir ical Exploration,” Environment
and Behavior 35 nr.1 (200 3).
3. Se v idare Daniel Koch, ” Memory projection, a nd imagi-
nation: On ch allenges to observat ion and statistics bas ed
research,” Contour 2, agents/agency of u rbanity (2017).
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
102
relaterar till den fysiska miljön. I den teori-
byggnaden blir andra människor ofta en del
av miljön – det som individen upplever och
relaterar till.7
Om enkätundersökningen i Uppsala
I enkäten, som i sammanhanget är stor nog
att
visa problembilder men inte stor nog att
ge representativa svar, blir två observationer
viktiga. Mycket av den information och den re-
lation till tillgänglighet som många har verkar
relatera till andras upplevelser av tillgänglighet
och följande användning av rummet. Samtidigt
verkar de ”mentala kartor” som människor har
vara en kollektion av olika slags information
med olika grad av aktualitet. Förenklat kan det
beskrivas som att platser i högre grad upplevs
som otillgängliga om de är centrala och lättill-
gängliga för andra, och att platser som upplevs
som otillgängliga ofta fortsätter att relateras
till som otillgängliga över en längre tid, kanske
långt efter att de byggts om.
I princip stödjer det här projektets grundidén:
eekten av att enskilda platser är otillgängliga
kan ha stor systemeekt oavsett den enskilda
storleken. Om en gata eller en uppsättning
gator upplevs som otillgängliga så undviks de
och därmed väljs också andra vägar genom
staden än de som går genom dem. Men platser-
na undviks redan innan det går att veta om de nu,
fortfarande, är otillgängliga.
Den förståelse av tillgänglighetsutmaningar
i staden som individer agerar efter kan vara i
förhållande till hur det såg ut tidigare – i alla
fall i vissa områden.8 Det gör förståelsen felak-
tig, men innebär att utmaningen i det fallet
systemnivå för olika individer – är det här en
viktig fråga. Det är också av vikt för universell
utformning i bred bemärkelse, liksom
för att
förstå länkar mellan den lokala, specifika
platsen
(molekulär nivå)
och en större omgivning som
helhet (molär nivå).4 Förenklat: Hur fördelas
tillgänglighet olika genom gatusystemet för
personer med olika förutsättningar, och hur
påverkas tillgänglighet till olika typer av ser-
vice, utbud och andra samhällsystemtjänster?
Eftersom syftet är att förstå hur den byggda
miljön fungerar som system, är länken mellan
det materiella och upplevd tillgänglighet,
liksom mellan lokala platser och systemnivå,
av central vikt.5
Det är också frågor som ställs inom flera forsk-
ningsfält. Inom den typ av rumsanalys som det
här projektet arbetar med finns en djup och
välutvecklad diskussion om hur upplevelser
över tid konstruerar förståelse för rumskonfig-
uration relaterat till exempel till hur vi rör oss,
som ofta är länkat till det kognitiva begreppet
”aordance”.6 Men inom såväl vårt forsknings-
fält som många andra forskningsfält fokuserar
teorierna i huvudsak på hur enskilda personer
4. ”Molär ” (molar) och ”molekulär ” (molecular) är begre pp
som används i nom universell utfor mning. Molekulär
kan säga s stå för specifi ka platser och molär för e n kring-
miljö som hel het. Se Rickard Kül ler, ”Environ ment al
assessme nt from a neuropsychologic al perspective,” i
Environme nt, cognition and action: An in tegrated approach,
red. Tommy Gä rling & Gary Evans ( New York: Oxford
University Pr ess, 1991); vidar e Elizabeth Mar cheschi,
Agneta St åhl, Mai Almén & M aria Johansson, ”A Theo-
retical Mo del for Urban Walking Among People W ith
Disabilities,” frontiers in Psychology 11 (2020).
5. Se i ntrodukt ionen till hela rappor ten för en mer ut-
vecklad be skrivning av problemb ilden och syftet med
projektet: Da niel Koch (red.), Jämlik livsmil jö: Universell
utformning och tillgänglighet som stadsbyggnadsproblem
(Stockholm : KTH, 2022).
6. James J. Gi bson, ”The theor y of aordances,” i Perceiv ing,
Acting, and Kno wing, red. Robert Shaw & John B ransford
(Hoboken: John Wi ley, 1977); Lar s Marcus, ”Overcom ing
the Subject-O bject Dichotomy in Urban Mode ling: Axial
maps as geomet ric representation s of aordances in the
built envi ronment,” frontiers in Psychology 9 (201 8).
7. Se t.ex. Vin icius Netto, ”Practic e, space, and the duality
of meaning ,” Environment and Planning D 26, nr.2 (20 08);
William Whyte, The social life of small u rban spaces (Wa sh-
ington, D.C. : Conservation Foundati on, 1980).
8. Danie l Koch, ”On Avoidance: reflect ions on processes of
socio-spatia l structuring,” Civil Eng ineering and Architec-
ture 4, nr.2 (20 16).
Daniel Koch
103
och relationer. Därmed inkluderar det hur
personer kan exkludera platser ur sin mentala
karta om de upplevs som till exempel otrygga
eller helt enkelt som platser för andra och ”inte
för mig”. Det är en viktig del av hur resultat
tolkats men också den metod som är under
utveckling: det är inte förutbestämt varför
något är olika tillgängligt för olika personer
eller grupper, utan metoden går ut på att förstå
vad det har för eekter på handlingsutrymme
och vad den byggda miljön kan erbjuda och
begränsa.
Det betyder att det finns behov av att utveckla
metoder och teorier kring relationen människa-
miljö och samhälle-byggd miljö för att inbe-
gripa sådana processer. Ett steg är att försöka
bena ut hur det här kan förstås på ett sätt som
är mer beskrivande.
Systemvärld, Livsvärld och materiell värld
Inom projektet hanteras det baserat på en
grundidé utvecklad av den tyske samhällskri-
tikern Jürgen Habermas, som skiljer mellan
”system” och ”livsvärld”.10 Habermas menar
inte att den ena eller den andra är falsk, utan
att vi liksom samhället i stort använder båda.
Systemvärlden är lagar, ordningar, principer
men också institutioner, servicestrukturer
och till exempel data och statistik. Livsvärlden
är det vi upplever och agerar i, inklusive men
inte begränsat till den fysiska miljön. Utifrån
enkäten har en nyansering vuxit fram att
livsvärld är just hur vi tolkar, upplever och
agerar i den fysiska miljön, hur den möjliggör
och sätter gränser baserat på hur vi förstår och
relaterar till den.
Det kan i stort sägas att det också är vad
Habermas menar, men det är självklart en
förenkling. Livsvärlden är den som fram-
inte ligger i åtgärder i den byggda miljön utan
i kommunikation om vad som åtgärdats, var,
och i vilken utsträckning.
Det blir också tydligt hur en samling av mindre
hinder kollektivt kan göra att hela områden upp-
levs som otillgängliga och därför undviks. Om
det faktiskt skulle gå bra att ta sig igenom ett
område eller fram till vissa platser inom det
området blir irrelevant, eftersom området upp-
levs som otillgängligt och därför undviks. I
sådana fall finns problemet i den byggda miljön
,
men det är en samling småinsatser som behöv-
er genomföras för att ta hand om problemet.
Frågan är dubbelriktad. Hur mycket enskilda
problem behövs för att de ska övergå till att stå
för ett helt områdes karaktär? Hur mycket av
dessa behöver åtgärdas för att den bilden ska
falla isär och i stället varje litet kvarstående
problem ska upplevas vart för sig?
Det här kan liknas vid andra typer av förståels-
er av både områden och specifika platser. Cen-
trala livliga gator kan komma att stå för hur vi
karaktäriserar hela områden, även om ganska
små delar av dem faktiskt är livliga. Enskilda
platser kan komma att få stå för mer komplexa
problem, som att gångtunnlar kan komma att
få stå för känslor av otrygghet.
Det här är också något som den franske arki-
tekten Jean-Francois Augoyard har studerat på
djupet i sina undersökningar av hur männis-
kor konstruerar sin platsförståelse olika och
i detta inkluderar och utesluter olika delar av
miljön beroende på om de är upplevt tillgängli-
ga och relevanta eller inte.9
För Augoyard är frågan inte universell form-
givning utan hans fokus ligger framför allt på
sociala och personliga strukturer, identiteter
9. Se Jean-Fra nçois Augoyard, Step by St ep: Everyday walks
in a French urban h ousing project (Minneapolis: University
of Minnes ota Press, 200 7); Koch, ”Memory, projection ,
and imagination”.
10. Jürgen Hab ermas, The theory of communicative action
Vol. 2 Lifeworld and syste m : a critique of functionalist r eason
(Cambridg e: Polity, 1987).
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
104
att platsen som den ser ut och fungerar nu
skulle vara otillgänglig för de personer som i
nuläget relaterar till den som otillgänglig, om
de skulle besöka platsen nu – idag. Relationer
mellan materiella fenomen här och nu och
upplevd tillgänglighet är därmed komplex:
om större delen av de personer som använder
rulla tor undviker en gata som har blivit åtgär-
dad nyligen, så kan det i vissa skeden verka
vara en misslyckad insats om det förväntas
att dessa personer omedelbart eller inom kort
skulle börja använda sig av den gatan – eller i
alla fall betrakta den som lättillgänglig.
Enkätsvaren visar också i sin enkelhet den
komplexitet som finns i hur tillgänglighet
förstås både individuellt och kollektivt. Att
platser kan upplevas som otillgängliga just
för att andra ser dem som tillgängliga, jämfört
med platser som ingen besöker och därför i
sin vardag kanske inte ens tänker sig att de
skulle kunna vara tillgängliga. I huvudsak
är de platser som nämns som tillgängliga
relativt centrala, eller som utgör en funktion
eller service som många använder sig av (till
exempel centralt i Uppsala eller i köpcentrum
eller bibliotek).
Förutom det förståeliga i att just skillnaden blir
en påtaglig upplevd del av staden, så indikerar
det något annat som också är relativt logiskt:
våra mentala kartor byggs delvis tillsammans
av vad vi berättar för varandra om miljön, vad
vi kan läsa, höra, se på bilder eller kartor och
så vidare. Om livsvärlden i molärt perspektiv
då är starkare kopplad till mentala kartor än
till specifika lokala materiella förutsättning-
ar – och mentala kartor är ett lapptäcke av
information med olika aktualitet, olika grad
av självupplevda situationer och olika grad
av noggrann information – så betyder det inte
att det inte finns en länk mellan personers
handlingsutrymme och den materiella världen.
Det betyder bara att länken är betydligt mer
komplicerad än mellan individ och miljö.
kommit i enkäten: det spelar ingen roll om en
gata materiellt är tillgänglig eller inte för vår
livsvärld, utan det viktiga för vår livsvärld är
om vi upplever det så och agerar efter det.
I förhållande till det rör sig mycket av arkitek-
tur o
ch stadsplanering om att hantera vad som
kan kallas ”materiell värld”. Det är också en
slags data om stadsmiljön som i högre utsträck-
ning lagras i till exempel digitala geografiska
databaser – delvis för att det i viss utsträckning
är
enklare. Till exempel kan det registreras
om
en trappa finns någonstans, om en bro är i
sten eller trä eller om en serie lampor följer en
vägsträcka. Huruvida någon vet eller upplever
att dessa saker finns där eller inte eller hur de
upplevs är en annan slags information som inte
kan hanteras på samma sätt. Åtgärder sker
också i stor utsträckning – men absolut inte
bara – med materiella medel, särskilt i fysisk
planering. På så sätt rör sig fysisk planering
och stadsbyggnad i stora drag i det som då kan
kallas systemvärlden och den materiella världen,
medan livsvärlden är något som påverkas indi-
rekt, om än ibland väldigt kraftfullt.
Det här har viktiga implikationer för hur
information och kunskap från livsvärlden kan
användas för att förstå system och materiella
världar.11 I sin enklaste form kan det uttryckas
så här. Om vi förstår att en plats undviks för att
den är otillgänglig, behöver det inte innebära
11. Beg reppen ”systemvärld”, ”livsvä rld” och ”materi-
ell värld” sy ftar här frä mst till att göra de här ol ika
aspekter na ”tänkbara”. Det bygger i huvud sak på Donna
Harraways konc ept ”thinkables”, vidar eutvecklat av
Hélène Fric hot som ”concept-tools”: det som görs tän k-
bart, till exempel begrepp eller visualiseringar, påver-
kar både vad v i kan göra. Donna Ha raway, ”Situated
Knowledges: T he Science Question i n Feminis m and the
Privi lege of Partial Per spective,” Feminist Studies 14 , nr.3
(1988); Hélène Frichot , Creative Ecologies: Theorizing the
Practice of Architecture (London: Blooms bury, 2019). Även
Björn Hell ström, “Universell ut formning i den kommu-
nala samhällsplaneringsprocessen,” i Jämlik livsmiljö:
Universell utformn ing och tillgänglighet som stadsbyggnad-
sutmaning, red. Da niel Koch (Stockholm: K TH, 2022).
Daniel Koch
105
välja mellan platser med olika karaktär.15 Men
det är också viktigt att säkra att funktioner
som är viktiga för alla inte helt innesluts i den
typen av miljöer.
För att hantera det har projektet arbetat med
vad som kan kallas för ”blandmetod”, inom
forskning ofta kallat ”mixed-methods”.16
Frågan är då om analyser kan göras direkt
på ”livsvärldsinformation” för att förstå hur
stadsväven fungerar. Sådana analyser kan
ge den omvända fördelen gentemot gängse
rumsanalys genom att visa hur just specifikt
någons tillgänglighetskarta ser ut jämfört med
andras. Samtidigt bör dessa inte betraktas som
faktiska beskrivningar av enskilda individers
upplevelse, utan som verktyg att lära om sta-
den och dess tillgänglighetsutmaningar.17
Förslaget är inte att allting måste engagera sig
direkt i livsvärlden – det är ett misstag som
ibland görs i en sådan diskussion. Även om det
alltid är en viktig del av slutmålet, är livsvärl-
den alltid fylld med imperfekt information: av
olika skäl kan vår förståelse av hur den byggda
Betydelse för rumsanalyser
För rumsliga analyser av skillnader i tillgäng-
lighet skapar det här utmaningar.12 Vilken typ
av data finns att tillgå, och vilken relevans har
den? För vem? Det finns faktorer som påver-
kar tillgänglighet som har sådan karaktär
att de med tillräcklig relevans, stabilitet och
träsäkerhet kan arbetas med som materiell
värld överförd till systemvärld. Trappor kan
registreras i geografiska informationssystem,
och det går att registrera om de blockerar
framkomlighet eller inte. Till viss grad kan
belysning hanteras likadant liksom oentliga
sittplatser, lutningar, vissa typer av mark-
beläggning och så vidare.13
Andra utmaningar kan vara svårare, till exem-
pel om de har en mer komplex relation mellan
livsvärld och materiell värld. Men det är också
en fråga om huruvida det är rimligt att gå vägen
via komplett registrering av information för
att kunna analysera de utmaningar som ska
förstås: att samla in och registrera data är trots
allt arbete.
I sammanhanget är det värt att notera att det
är tydligt i enkäten att en plats som upplevs
som ”livlig” i den bemärkelse som oftast
används inom planering, kan vara något som
gör platsen otillgänglig för vissa – till exempel
på grund av behovet av att kunna läsa, förstå
och förutsäga flöden eller oro eller otrygghet
av folksamlingar. Detta samtidigt som de är
platser som ger möjlighet att träa andra och
kan vara viktiga att kunna besöka för att ta
del av samhället.14 Det gör gränssnittet mellan
livlighet och paus viktig liksom möjligheten att
12. S e introduktionen ti ll hela rapporten f ör en mer utveck-
lad beskr ivning av problembilden o ch syftet: Koch (red .),
Jämlik livsmiljö.
13. S e hela rapportens append ix förslag på såd ant som
skulle kun na hanteras på detta s ätt, liksom sådant som
kan behöva a ndra metoder: Koch (red .), Jämlik livsmiljö.
14. A nn Legeby, Patterns of Co-Presence: Spatial Configura-
tion and Social Segregation (Stockholm: KTH , 2013).
15. S e Daniel Koch, ”Relat ive rhythms , urban oases, and
spatial re silience / Explori ng syntaxes of seclusion , soli-
tude, and tr anquility,” Design for Resili ence in Architecture
and Planning 2 (2021); Jam ie Anderson, Kai Rug geri,
Koen Steemer s, Felicia Huppert, ”L ively Social Space,
Well-Being Activ ity, and Urban Des ign: Findings Fro m
a Low-Cost Com munity-Led Public Space I ntervention,”
Environment and Behavior 49, nr.6 (2016 ).
16. Se t.e x. John W. Creswell, Re search design: Qualitative,
quantitative, and mixed method approaches (Thousand
Oaks, CA: S age, 2003).
17. Se t.ex. mode llering som ”processe s of coming to
know” såso m Willard McCar ty uttrycker det, el ler
Ekaterin a Svetlovas diskussion om de m som ”unfolding
elements of situ ational practices ”, vilka bidr ar till att
strukt urera tänkand e. Willard McCar ty, ”Modeli ng: A
study in words a nd meanings,” i A Companio n to Digital
Humanities, r ed. Susan Shreibma n, Ray Siemens, & John
Unsworth (Ox ford: Blackwell, 20 08); Ekaterina Svetl ova,
”Modelin g as a Case for the Empiric al Philosophy of
Science: T he Benefits and Chal lenges of Qualitative
Methods,” i, Emp irical Philosophy of Science: Introducing
Qualitative Meth ods into Philosophy of Scie nce, red. Susan
Wagenknecht, Na ncy J Nersessian, & Ha nne Andersen
(Xham: S pringer Internation al, 2015)
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
106
det perfekta informationsunderlaget aldrig
kommer att finnas.18
Det är den förståelsen och det perspektivet
som både utvecklats genom och legat till grund
för de analyser och den diskussion som följer
nedan. De ska ses som att de kompletterar och
samspelar med studie 2 i forskningsrapporten19
om modell och metod och i första hand som ett
steg i att undersöka möjligheter och potentialer
i att arbeta direkt i analysmodeller med indata
från livsvärldsinformation.
Det är också på den grunden – stödd av
kommande explorativa (undersökande eller
utforskande) analyser – som vi hävdar att
det är såväl möjligt som produktivt att arbeta
parallellt med långsiktig och noggrann rum-
sanalys och datainsamling samt explorativt
med kortare ledtider, för att förstå utmaningar,
frågor, och förutsättningar.
miljön ser ut avvika från ”verkligheten” genom
att vara till exempel ofullständig, bygga på
gammal information, eller på källor som ger
fel bild.
Ett ensidigt fokus på en upplevd situation kan
därför leda till att viktiga förståelser missas,
som att platser man aldrig besökt och inte
vet att de finns kanske inte inkluderats i ens
mentala karta. Det vill säga att de genom sin
otillgänglighet inte framstått som något som
skulle kunna vara tillgängligt – eller ännu
mer tillspetsat: att de just på grund av sin
otillgänglighet inte upplevs som otillgängliga.
Där kan andra perspektiv, såsom studier av
materiella världar eller systemvärldar leda
till upptäckter med direkt inverkan på såväl
kollektiva som individuella livsvärldar.
Förslaget är inte heller att allt ska knytas till
den materiella världen eller tryckas in i system-
världen. Förslaget är snarare att det är viktigt
att se och förstå i vilket av dessa sammanhang
som ageranden, analyser, information och så
vidare rör sig och hur de därför kan och bör
hanteras. Det kan möjliggöra såväl bredare
förståelse som strategiskt arbete med både
geografisk information och rumsliga analyser:
val kan göras om vad som ska samlas in hur
och vad som bäst kompletteras med andra
metoder.
Genom ett sådant blandat angreppssätt, som
också inbegriper systematiska analyser av
befintliga data, skulle en bredare och mer in-
kluderande förståelse för systemeekter, kon-
textuella förutsättningar eller molära faktorer
kunna byggas. Det skulle de kunna göra utan
att en total bild etableras eller en perfekt digital
information finns tillgänglig.
Vad som bör hanteras utifrån vilket perspektiv
handlar i slutändan om att hantera möjligheter
i förhållande till utmaningar, och hur det går
att arbeta strategiskt med dessa i en värld där
18. Se t.e x. Harold G. Nelson & Er ik Stolterman, The design
way: intentional change in an unpredictable world
(Cambridg e: MIT Press, 201 2).
19. Ann L egeby, ”Til lgänglighet i staden: A nalyser ur ett
systempersp ektiv,” i Jämlik livsmiljö: Universell utformning
och tillgänglighet som stadsb yggnadsutmaning, red. D aniel
Koch (Stockhol m: KTH, 2022 ).
Daniel Koch
107
helst undviker gallerior och köpcentrum men
uppskattar innerstadens centrum.20 Personer
med nedsatt rörelseförmåga uppskattar däre-
mot gallerior och köpcentrum men undviker
helst (delar av) innerstadens centrum.
Tendensen i svaren är att många med nedsatt
rörelseförmåga uppskattar den mer tryggt
preparerade miljön i inomhuscentrum, medan
många med kognitiv nedsättning kan upple-
va sig instängda i gallerior och köpcentrum
genom att ha svårt att hitta eller hitta ut,
och då särskilt personer med olika typer av
stressymptom eller andra behov av att ”komma
undan”. Dessa uppskattar innerstadsmiljön
och innerstadsbutikernas direkta kontakt med
gatan liksom möjligheten att snabbt komma
till sido- och bakgator.21 De som rapporterar
synskada eller nedsatt syn pekar på miljöer
Livsvärldsanalyser
Undersökningen
Under första halvan av hösten 2021 genom-
fördes en webbenkät i samarbete med Funk-
tionsrätt Uppsala kommun och KTH för att
skapa en bättre bild av hur tillgänglighet
upplevs i Uppsala och för att få mer konkret
information om platser med utmaningar.
Enkäten riktades till medlemmar i funktions-
rättsorganisationerna och innehöll ett antal
frågor med såväl ja- som nej-alternativ plus
fritext. Enkäten innehöll också frågor om ett
litet antal gator, torg, korsningar och broar.
Den gav också möjlighet att nämna platser i
fritexten. Fritextfrågorna efterfrågade i första
hand konkreta platser. Enkäten utformades så
att respondenter inte ska gå att spåra: den enda
personinformationen som efterfrågades var
självrapportering om vilken slags funktions-
nedsättning respondenten har.
Sammanlagt kom det in fyrtiofyra svar. Huvud-
frågan som löpte genom hela enkäten var
platser respondenterna undviker att besöka och/
eller använda på grund av de problem de ser
med dem.
Antalet svar är inte riktigt tillräckligt för att
göra statistiska analyser men de ger ändå ett
antal viktiga svar och indikationer. Till exem-
pel framgår det tydligt hur olika Uppsala ser ut
beroende på funktionsnedsättning.
Mest olika ser det kanske ut för respondenter
med självrapporterade kognitiva nedsättning-
ar (till exempel ADHD, PTSD, autism) som
20. ADH D (attenti on deficit hyperac tivity disorder) är
neuropsyki atrisk funktio nsnedsättning som k an till
exempel ka n påverka förmåga att bib ehålla uppmärk-
samheten , och/eller leda till hyp eraktivitet. P TSD
(posttraum atic stress disor der) står för långva riga
symptom efter t raumatiska händel ser och kan leda ti ll
olika proble m såsom mardrömma r, stress, u ndvikande
av platser och sit uationer som påmin ner om händelsen,
nedstämd het eller överspändhe t. Symptomen kan ta
både psykisk a och fysiska (kropp sliga) uttryck. Auti sm
påverkar inter aktion med andra mä nniskor, det kan
ge svårig heter i samspel och kommu nikation, och leda
till be gränsade och uppre pade mönster i beteenden,
intress en och aktiviteter. Beskr ivningarna b ygger på de i
Vård guide n (www.1177.se).
21. Koch, ” Relative rhythms”; Mattias K ärrholm & Gunnar
Sandin , ”Waiting Place s as Temporal Interstice s and
Agents of Chan ge,” Trans Internet-Zeitschrift für Kulturwis-
senschaften 18 (201 1).
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
108
Till sist går det att se att utöver att det fanns
en viss tonvikt i hur enkäten var formulerad
på innerstaden och köpcentrum – eftersom
mycket av serviceutbud ändå finns i dessa,
men också baserat på tidigare erfarenhet från
Funktionsrätt Uppsala kommun – så förstärk-
tes denna tonvikt ytterligare i frisvaren; platser
som används av många i allmänhet är överrep-
resenterade i svaren.
Urval och metod
Eftersom målet är att utveckla arbetet med
rumsliga analyser,23 bestämdes att inte försöka
göra representativa kartor, det vill säga kartor
som visar stadens rumssystem för någon
grupp eller kategori, eller en heltäckande
uppsättning. I stället har ett litet antal specifika
respondenter valts ut för att se hur deras svar
påverkar tillgänglighetssystemet.
Eftersom rörelseförmåga var en central del i
undersökningen om bänkar i projektets studie
2,24 valdes två svar ut från respondenter som
rapporterat nedsatt förflyttningsförmåga
i någon form. Dessa respondenter pekade
ut något olika platser och områden som de
undviker. Det valet skapar en kombination
av fokusering och variation inom en typ av
tillgänglighetsutmaningar.
Till det återfanns en något kategorisk an-
norlunda utmaning i de som undviker köp-
centrum och gallerior, men i flera fall inte
rapporterat någon ytterligare plats. Dessa
utmaningar har jämförelsevis lite att göra med
rumssystemet, om med rumssystemet förstås
hur det oentliga rummet skapar tillgänglighet
genom att knyta ihop platser med gator, gång-
vägar och torg. Däremot kan synsättet ha stor
inverkan på hur service och verksamhet är
som är antingen röriga – inklusive miljön runt
Uppsala Akademiska sjukhus liksom gåfarts-
gator – eller miljöer som är svårförutsägbara,
vilket inkluderar Uppsala resecentrum.
Livliga miljöer verkar vara en utmaning som
skär genom många möjliga grupperingar av
funktionsnedsättningar, även om orsakerna
kan
skilja sig åt och lösningen därmed ser lite
olika
ut. Uppsala resecentrum blir ett tydligt ex-
empel i en blandning av en viss slags rörighet
och svårförutsägbart flöde och rörelsemönster
samtidigt som många där har bråttom att ta
sig fram. Uteserveringar, till sist, är något som
många rapporterar som ett problem. Det gäller
också, om än i något mindre mån, hur cyklar,
bilar och elsparkscyklar tar upp mycket yta
och ibland på ett svårförutsägbart vis.
Det blir tydligt i enkäten hur viktigt konse-
kvens och trygghet är. Enstaka problematiska
tillfällen på en buss kan göra att personer sedan
undviker att åka kollektivtrafik. Det gäller
även miljöer som tidigare uppfattats som svår-
tillgängliga eller otillgängliga och som därför
kan kvarstå som sådana i personens förståelse
av staden under lång tid därefter. Det går också
att utläsa att det finns en slags gräns där indi-
viduella tillgänglighetsproblem (till exempel
en korsning, ett torg, en gata eller ett kvarter)
kommer att karaktärisera hela områden, även
om det fullt möjligt finns relativt stora delar av
området som inte har dessa utmaningar. Det
vill säga att områden undviks i sin helhet på
grund av problem i delar av det.22
22. D et här kan förstås s om det Augoyard kallar ol ika for-
mer av synecdoche – att tolka helheten g enom det lilla, och
att först å det lilla genom helhete n – och som kan ses som
ett relativ t vanligt fenomen i f örståelse för plat ser och
områden. Augoyard, Step by Step. Även Koch, ”Memory,
projecti on, and imaginatio n”; vidareutve cklat i Daniel
Koch, ”T he Bubble, the Arrow, and the Ar ea: Urban
Design a nd Diagrammat ic Concepts of Human Acti on,”
i The New Urban Cond ition: Criticism and Theo ry from
Architecture and Urbanism, red. Leandro Medrano, Luiz
Recamán & Tom Averm ate (New York: Routledge, 20 21).
23. A nalyserna är genom förda i QGIS-plugi n PST. Meta
Berghaus er Pont, Alexander Stå hle, Lars Marcus , Daniel
Koch, Mar tin Fitger & Ann Le geby, PST (Stockh olm:
KTH & Götebo rg: Chalmers, 20 19).
24. L egeby, ”Til lgänglighet i staden”.
Daniel Koch
109
(2) adresser och verksamheter som ligger
längs dessa är borttagna
(3) målpunkter som ligger i köpcentrum och
gallerior har tagits bort där det är relevant.
De olika tillgängligheter som testas bygger
alltså på tre respondenters svar, som refere-
ras till som respondent 7 och respondent 17 för
föränd ringarna i rumssystemet och respondent
3 för analyser där målpunkter i köpcentrum
och gallerior tagits bort (Figur 1, nästa sida).27
Utifrån detta jämförs systemet mellan tänkta
personer med olika förutsättningar med den
standardmodell för rummet som finns sedan
tidigare, vilken bör förstås som modellerad
efter vad som är tillgängligt för en vuxen
person utan funktionsnedsättningar.28 Att det
är ”tänkta personer” är av vikt, eftersom det
inte är avsikten att hävda att analyserna visar
på någon specifik persons faktiska upplevelse
utan utgår från enskilda respondenters svar
för att förstå vad sådana avgränsningar skulle
ge för systemeekter.
Där så är rimligt och möjligt har samma mått
av avståndsbegränsningar och kategorier av
verksamheter använts som i det av Delegationen
mot segregation (Delmos) finansierade projektet
Riktade statsanslag för att minska och motverka
segregation genom Delegationen mot Segregation,
för att möjliggöra en samläsning av projektens
undersökningar i så stor utsträckning som
tillgängligt genom detta system. Därför analy-
seras också tillgänglighet till ett urval verk-
samheter om det som återfinns i gallerior och
köpcentrum räknas som otillgängligt.
Analyserna är genomförda med en så kallad
axialkarta. Förenklat kan den beskrivas som
en karta som fångar upp hur rummet hänger
samman som förflyttningssystem genom att
representera det med så få antal räta linjer som
möjligt som knyter ihop hela rumssystemet.25
En sådan karta tillåter att mäta avstånd både i
meter och i antal riktningsförändringar – det
vill säga hur många gånger man behöver svän-
ga för att komma fram, ett mått på ruttkom-
plexitet.26
I analyserna hanteras lokal (molekulär)
tillgänglighet binärt i nuläget – platser och
verksamheter är tillgängliga eller inte. Det gör
det möjligt att förstå hur systemsidan påver-
kar och graderar tillgänglighet till de platser
som då fortfarande är tillgängliga (den molära
eekten). Det som har behandlats som otill-
gänglighet har också grundats i namngivna
och beskrivna platser och vidare tolkningar av
vad som är ”likadana” platser är inte gjorda.
Från detta har data bearbetats så att
(1) gator, korsningar, torg med mera som en
respondent säger sig undvika har tagits
bort eller klippt av förbindelsen vid
25. D etta bygger på forskni ngsfältet ”space synta x”som
vuxit f ram från Bill H illiers och Jul ienne Hansons arbete.
Se Bill H illier & Julienne Ha nson, The Social Logic of Sp ace
(Cambridg e, UK: Cambridge Univer sity Press, 1984).
Vidareut veckling initier ad i t.ex. Alexande r Ståhle, Lars
Marcus & A nders Karlström, ”Pl ace Syntax: Geog raphic
accessibi lity with axia l lines in GIS,” i Proceedings, Fifth
international space syntax symposium, red. Akkel ies van
Nes (Delf t: Techne press, 20 05); särskilt fokus p å frågor
om segreg ation i Legeby, Patterns of Co-presence. För ”av”
,”i” och ”genom”-rum, se Koch, ”Memo ry, Project ion, and
Imagination.”
26. Be skrivningen är e n förenkling dä r den riktiga
definiti onen är hur många linje r som passeras. ”antal
riktningsförändringar” är dock tillräckligt beskrivande
av vad det fånga r för att användas i sa mmanhanget.
27. En metod som bygg er på forskning om resil iens i
rumssy stem, Daniel Koch & Pablo M iranda, ”Syntac tic
Resilienc e,” i Proceeding s of the Ninth International Spac e
Syntax Symposium, red. Young Ook Kim, Ho on Tae Park,
& Kyung Wook Seo (Seoul : Sejong University, 2013);
Ehsan Ab shirini & Danie l Koch, ”Resilience, spac e
syntax , and spatial Interface s: The case of river citie s,”
A|Z IT U 14, nr.1 (2017). Be arbetad kring se gregation och
jämli khet i staden i projektet Interaktiv Plat tform.
28. Se t .ex. Bill Hill ier, ”The ar chitectures of see ing and
going: Or, are citi es shaped by bodies or mi nds? And is
there a synt ax of spatial cogn ition?” iProceeding s to the
4th International Space Syntax Symposium, red, Julienne
Hanson (L ondon: Space Syntax Lab oratory, 2003).
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
110
Figur 1. Uppsalas
vägnät med de delar
som tagits bort för
respektive analys
markerat i rött. Figur-
erna visar förändring-
arna för respondent 3,
7 respektive 17.
För respondent 3 är
det Forumgallerian,
Gränby centrum,
Kvarnengallerian, S:t
Persgallerian samt
Svavagallerian.
För respondent 7
framförallt Dragar-
brunnsgatan och del
Kungsgatan liksom
Stadsparken och
Vaksala torg.
För respondent 17
är det Området runt
domkyrkan och
söderut, Botaniska
trädgården, samt
Källparken och År-
staparken. Men också
vissa korsningar i
innerstaden.
Daniel Koch
111
avstånd från valda platser eller gatusegment.
Detta mäts på två olika sät: antal meter längs
gatunätet och antal riktningsförändringar
(ruttkomplexitet).31
Olika sätt att förstå avstånd i staden kan
förstås som i figuren 2 (nästa sida), som utgår
från avstånd från ett kvarter i en förenklad
stadsbild och jämför hur en viss räckvidd
sprider sig från ett kvarter mätt i fågelavstånd,
meter längs gatunätet och antalet riktnings-
förändringar.
I de två delfigurerna som visar avstånd längs
vägnätet visas vad som nås inom det angivna
avståndet som tjockare linjer, medan det i
figuren som visar fågelavstånd syns som en
cirkel. Cirkeln är också inritad i de två andra
figurerna för att visa hur avstånd längs nätverk
och fågelavstånd skiljer sig åt.
Till sist är de byggnader eller delar av bygg-
nader som kan nås inom sträckan ritade i
mörkt grått. Mindre yta och färre byggnader
nås när samma avstånd i meter räknas genom
gatunätet som om det mäts i fågelavstånd.
Beroende på gatustruktur är skillnaden olika
i olika riktningar: skillnaden är asymmetrisk.
För avstånd räknat som ”två svängar” kan
vissa delar som nås fågelvägen inte nås, men
avståndet ”inom två svängar” kan också nå
längre än fågelavståndet.
möjligt.29 Det är också i det projektet som den
standardmodell av axialkartan som används
här färdigställts. Den modellen kommer i
fortsättningen refereras till som just ”standard-
modellen”.
Under projektet har det varit en dialog om vad
som kan vara viktigt att nå och vad som är
utmaningar. I balansen mellan vad som finns
data på och hur det är kategoriserat och vad
som rimligen kan hinnas med inom ett projekt,
har vi försökt påvisa ett antal fenomen och
också illustrera lärdomar som kan komma ur
en liknande process.
I det följande kommer kartor som visar viktiga
mönster och skillnader att kompletteras med
relativt utförlig text med namn på gator och/
eller platser och beskrivningar av hur mönster
och förändringar sträcker sig från platser eller
gator där så är mer lämpligt. Det görs för att
stödja att personer som har olika sätt att ta till
sig rumslig information ska kunna göra det.
Därför kommer inte alltid alla nämnda platser
att skrivas ut på kartorna.
Analytiska grunder – Reach: Hur mycket
nås genom systemet?
Ett relativt lättgripbart begrepp som kan ligga
till grund för att förstå mer komplexa analyser
kan vara det som kallas för ”reach”.30 Det går
att mäta på lite olika sätt, men rör sig om hur
långt det går att ta sig i systemet inom vissa
29. Ann L egeby & Chen Feng, Uppsala – ojämlik s tad?
Segregation och livs villkor utifrån ett stadsbyggnadspe rspek-
tiv (Stockholm: K TH, 2022).
30. Se John Pe ponis, Sonit Baf na, & Zongyu Zhan g, ’The
connect ivity of streets: Reach a nd directional d istance,”
Environment and Planning B 35, ne. 5, (2008); se o ckså
Le geby, Patterns of Co-Presence, för betydelsen av ”reach”
i segreg ationsutmaninga r. För en djupare disku ssion
om reach i Uppsa la se Chen Feng, Daniel Koch & A nn
Legeby, ”Accessibility pat terns based on steps, d irection
changes, a nd angular dev iation: Are they consiste nt?”,
i Proceeding s från 13th Space Syntax Sympo sium Bergen;
Western Norway University of Applied Sciences, 2022 /
kommande).
31. För relat ionen mellan olika t yper av funktion-
snedsätt ningar och rum skonfiguration, om än i a nnan
skala, se t ill exempel Ramon a Grzeschik, Chr istopher
Hilton, Ruth Con roy Dalton, Irma Konovalov a, Ella
Cotteri ll, Anthea Innes, & Ja n M Wiener, ”From
repeati ng routes to planning novel routes: t he impact of
landma rks and ageing on route integr ation and cognitive
mapping,” Psychological research 85, nr.6 (20 21); Sonit Baf-
na, Kinsu k K Maitra, Yoonyeong Kim, Ma nasi Shah, Yi-
An Chen, ”Associ ation between home layout conne ctivity
and cogn itive ability in commun ity dwelling older adults:
Implication for occupationa l therapy,” Journal of Design
for Resilienc e in Architecture & Planning 2 (2 021).
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
112
avstånd är graderad i färg med en bortre gräns
vid 1000 meter. De avstånden är återkom-
mande för analyser senare.
I standardmodellen är avståndet 1000 meter
från just busshållplatsen mer jämförbart med
tre riktningsförändringar än sex. Avståndet
i meter sprider sig i stort koncentriskt från
busshållplatsen, medan avståndet i antalet
riktningsförändringar har en mer asymmetrisk
täckning. Framför allt gör Kungsgatan att
mycket nås inom tre steg i sydost-nordvästlig
riktning medan det bara är Sankt Olofsgatan
som tar sig förbi järnvägen inom tre steg. Väl
förbi järnvägen gör dock Vaksalagatan och
Råbyvägen att det som nås inom sex riktnings-
förändringar når riktigt långt ut även om den
sista biten är begränsad till just Vaksalagatan
och direkt korsande gator.
För respondent sju är den mest påtagliga
skillnaden för avstånd i antal riktningsföränd-
ringar att ett antal gator inuti centrum kommer
längre bort, men mycket täcks fortfarande
inom sex steg. Räckvidden krymper också
söder- och österut. Det uppstår till och med
”hål” av tillgänglighet inne i själva centrum.
Beroende på hur gatusystemet är konfigure-
rat kan vad som nås vara påtagligt olika eller
relativt lika mellan olika avståndsbegrepp.
Båda typerna av avstånd är relevanta: metriskt
avstånd kan indikera hur stort fysiskt arbete
det är att röra sig i rummet, medan konfigu-
rativt avstånd (antal riktningsförändringar)
indikerar hur komplex staden är att orientera
sig i.
Ett enkelt exempel från Uppsala
”Reach” kan därmed sägas beskriva en slags
grundförutsättning i tillgänglighet. Det kan
användas för att i enklare form visa hur hinder
i miljön skapar skillnader. Hur tillgänglighets-
hinder i miljön kan skapa olikheter mellan in-
divider illustreras i figur 3 nedan (kommande
uppslag) genom vad som nås från en busshåll-
plats vid resecentrum mätt i ”standardsyste-
met” och för respondent 7 och respondent 17.
Avstånden som visas är i konfigurativt avstånd
och i meter. Kartan över vad som nås inom ett
visst konfigurativt avstånd är graderad så att
vad som nås inom tre riktningsförändringar
respektive sex riktningsförändringar visas.
Kartan över vad som nås inom ett metriskt
Figur 2: ”Reach” kan förstås som vad som nås inom ett visst avstånd. Figuren visar vad som nås inom ett visst
avstånd från en byggnad (svart kvadrat) fågelvägen (vänster), samma avstånd räknat längs gatunätet (mitten)
och vad som nås inom två riktningsförändringar (höger).
Daniel Koch
113
För respondent 17 är förändringen en annan:
större delen av centrum, utöver norra del-
en av Kungsgatan, ligger kvar inom samma
avståndsintervall. Däremot hamnar stora ytor
söderut i Uppsala utom räckhåll, liksom ett
band söderut längs Fyrisån från Domkyrkan.
Gatunätet knyts aldrig ihop igen förbi Fyrisån.
I metriskt avstånd är skillnaden nästan det
omvända. För respondent 7 påverkas räckvid-
den – det vill säga vad som finns inom 1000
meter – påtagligt och smalnar av till ett band
längs med Kungsgatan, medan det för respon-
dent 17 är en mindre yta i sydväst som inte nås
längre. Det verkar som respondent 7 påverkas
mer i metriskt avstånd, medan respondent 17
påverkas mer i ruttkomplexitet.
Exemplet visar både att eekterna av till-
gänglighetsskillnader kan vara relativt stora
och sprida sig i systemet på inte alltid förutsäg-
bara vis, men också att de sprider sig olika
beroende på om avståndet förstås i meter eller
i ruttkomplexitet. Det visar också begräns-
ningar och möjligheter med de olika sätten att
förstå avstånd. De här analyserna visar också
i enkel form vilken typ av förändringar det är
som analyseras på ett mer avancerat vis i det
kommande.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
114
Figur 3a. Spatial reach
– hur många meter
gata nås inom 800
meters gångavstånd
från en busshållplats i
resecentrum. Figuren
visar reach mörk-
are färg för ökande
avstånd (upp till 150,
300, 500 respektive
1000 meter) i stan-
dardmodellen och för
respondent 7 och 17.
Daniel Koch
115
Figur 3b. Spatial
reach – hur mycket
gata nås inom tre
respektive sex rikt-
ningsförändringar
mätt i gatunätet från
en busshållplats i
resecentrum. Figuren
visar reach i tre steg
(en, två respektive tre
svängar) i standard-
modellen och för
respondent 7 och 17.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
116
Analysernas relevans bygger på empiriska
studier som visar att de korrelerar mot för-
flyttningsmönster av olika slag och på vilket sätt
det är rimligt att mäta.33 En del av måtten som
används, såsom ”centralitet inom fem kilometer”
kan verka lite udda utifrån det här projektets
fokus. Avståndsmått för centralitetsberäkning-
ar ska inte tolkas som att förutsättningen för
måttens relevans är att någon rör sig hela dessa
avstånd i ”ett svep”. Många eekter av centralitet
uppstår nämligen kumulativt genom processer
och rörelser över tid.
Betweenness Centrality
Betweenness centrality tenderar att identifiera
stråk som binder ihop rumsliga system, och
ta formen av ett mindre antal kontinuerliga
stråk, till vilka övriga gator knyter an.34 För
betweeness centrality (Figur 4) finns ett relativt
grovmaskigt nätverk i Uppsala som sträcker
sig ut från centrum: Vaksalagatan, Råbyvägen,
Dag Hammarskjölds väg, Valtsholmsvägen,
Svartbäcksvägen samt – om än något kor-
tare – Kungsgatan. Väl inne i centrum är det
mer distribuerat (’utspritt’), även om Sankt
Olofsgatan, Kungsgatan, Vaksalagatan och
Väderkvarnsgatan är påtagligt viktiga. Det
gäller också Torkelsgatan, Dragarbrunnsgatan
och Sysslomansgatan om än i något mindre
omfattning.
Resultat
Det finns en uppsjö möjliga analyser som kan
göras, och som är gjorda, utifrån detta. I den
här rapporten illustreras möjligheter med
metoden genom ett urval, som också ger infor-
mation om bredare förutsättningar i Uppsala.
Det är inte analyser som visar hur Uppsala
”är”, men ger viktig information i hur olika
”Uppsala” kan vara för olika personer.
Centralitet – vad är mer och vad
är mindre lätt att nå?
Hur mycket som nås från en plats är en viktig
fråga. En annan fråga är hur centralt inom ett
område den plats man befinner sig på ligger.
Det kan förstås på olika sätt. De två grundprin-
ciperna är dels snittavståndet till andra platser
å ena sidan och hur ofta ett gatusegment är en
del av kortaste vägen mellan två andra platser
å andra sidan. Förenklat kan det ses som hur
en plats är integrerad i sin närmiljö, hur strat-
egiskt en plats ligger i hur platser är länkade
med varandra. Påverkar då mycket av vad som
är tillgängligt genom systemet (”reach”) också
hur centrala platser är?
Mer precist mäts centralitet i projektet i (1) be-
tydelse som sammanbindningslänk, between-
ness centrality, där avstånd beräknas som
vinkelavvikelse och (2) konfigurativ centralitet
i medelavstånd, så kallad ”Integration” (i lokalt
och globalt perspektiv).32
3. Hil lier & Hanson, The Soci al Logic of Space; Bill Hillier &
Shinich i Iida, ”Network Psycholog ical Eects in Urba n
Movement,” Lecture Notes i n Computer Science 36 93 (2005).
34. Bi ll Hillier, ”A theory of the cit y as object: or, how
spatial laws m ediate the social co nstruction of urba n
space,” Urban Design International 7 (2002).
32. För B etweeness Centra lity se Linton C Freema n, ”A S et
of Measures of C entrality Base d on Betweenness,” Soci-
ometry 40 nr.1 (1977), för i ntegration se Hill ier & Hanson,
The Social Log ic of Space.
Daniel Koch
117
Figur 4. Centralitet:
Betweenness centrali-
ty (inom 5 000 meter)
analyserat i standard-
modellen samt för
systemet högst upp,
därefter begränsat
såsom för respondent
7 respektive 17.
Särskilt kan märkas
hur det blir färre gator
som delar på den här
typen av centralitet
för bägge respon-
denterna – särskilt i
centrum. Märkbart
också hur kopplingen
österut försvagas
långt ut i systemet för
respondent 7.
För just den här
analysen är axialkar-
tan omvandlad till en
s.k. ”segmentkarta”
som ger något mer
nyanserering.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
118
Medelavstånd – integration
Jämfört med betweenness centrality så ser
mönstret annorlunda ut för medelavstånd,
bland annat då Vaksalagatan och Kungs-
gatan har en mer strukturerande roll i det här
fallet. De återkommer konsekvent genom alla
analyser som påtagligt centrala. De ligger nära
många andra gator i alla modeller, även om
de inte lika påtagligt ligger på kortaste vägen
mellan andra gator. Den här typen av cen-
tralitet har också en mer påtaglig ”ytkaraktär”:
såväl närhet som förändringar sker mer på en
uppsättning gator än på enskilda stråk.
I grundanalysen (figur 5a, kommande uppslag)
visar sig Uppsala ha ett relativt koncentriskt
mönster med fyra till fem ”ekrar” av cen-
tralitet som sträcker sig utåt Råbyvägen,
Vaksalagatan, Kungsgatan och i viss mån
Vattholmavägen, Dag Hammarskjölds väg och
Svartbäcksgatan. Det utgör vad som kan kallas
”centralitetskärnan”.35 Utifrån det uppstår på-
tagliga förändringar när systemet justeras efter
respondenternas svar.
För respondent 17 skjuts centralitet bort från
Stadsträdgården med omgivning, och ökar
(relativt sett) öster- och västerut från cent-
rum. Torkelsgatan, Österängsgatan och deras
förlängning via Liljegatan och Strandbodkilen
ramar in en östlig centralitet som tar över en
del av innerstadens, liksom att Luthagen rela-
tivt sett är bättre integrerad. Det vill säga att en
ganska hög centralitet blir framträdande när
innerstaden tappar.
För respondent 7 tappar i stället hela den östra
delen som växte sig starkare för respondent 17 i
centralitet. I stora drag är förändringarna som
sker för respondent 7 att det som är centralt
Det är möjligen något förvånande att skill-
naden mellan standardmodellen och respon-
dentmodeller (figur 3 påföregående sida, se de
två nedre figurerna) är större för den här typen
av centralitet mätt i ett större sammanhang.
Till viss del har det att göra med att typen
av centralitet är mer distribuerad vid lägre
avstånd – det vill säga fler gator gör ett sam-
manbindande arbete och delar på den poten-
tialen och uppgiften. Men förändringarna
sträcker sig tydligt långt ut i systemet, påtagligt
bortanför den direkta situationen.
Det gäller särskilt för respondent 7. För denna
respondent hamnar de huvudsakliga stråken i
princip utanför centrumområdet och förskjuts
till Sankt Olofsgatan i nordväst och leds sedan
runt via Torkelsgatan och Österängsgatan för
att i båda fallen ansluta till Kungsgatan via
Liljegatan och Strandbodkilen.
För respondent 17 skär i stället Vaksalagatan
genom centrum fram till Dragarbrunnsga-
tan, likt hur det gör i standardmodellen, men
fortsätter inte förbi. Samtidigt tappar Hjalmar
Brantingsgatan sin sekundära roll för respon-
dent 17, men inte för respondent 7. Kungsgatan
har inte heller alls samma starka roll som i
standardmodellen.
För analysen av båda respondenterna skjuts
sedan nästan all centralitet av den här typen
väster om dessa gator, ytterligare västerut och
skapar ”hål” fram till Dag Hammarskjölds
väg och dess förlängning i Övre Slottsgatan
och Kyrkogårdsgatan. Till viss del är eekten
större i sydost-nordvästlig riktning för respon-
dent 7 och i sydväst-nordostlig riktning för
respondent 17.
För att förflytta sig genom staden blir de mest
lämpliga vägarna högst påtagligt olika i de tre
analyserna, även om vissa gator återkommer
för alla tre – framför allt Sankt Olofsgatan.
35. D et som kan kallas ”I ntegration core”, de mest inte-
grerade l injerna i ett system. B egreppet är ett pr incipbe-
grepp, men d et kan vid behov mätas som e n procentsats
av de mest integre rade linjerna, of ta 5 eller 10 procent. Se
Hillie r & Hanson, The Social Logi c of Space
Daniel Koch
119
starkare för respondent 7, medan mönster lite
längre ut i systemet håller sig relativt lika. Det
gör det trots att det finns en påtaglig förän-
dring i systemet i nordost för respondent 17:
för just den här analysen har den förändringen
litet genomslag, något som avviker från hur det
påverkar i många andra analyser.
Avslutande kommentar
Överlag kan vi se hur tillgänglighet i form
av centralitet i gatunätet påverkas påtagligt
för den som skulle undvika platser, såsom
respondent 7 och 17angett. Förändringarna
ser också olika ut, även om vi kan konstatera
att Uppsala överlag verkar mer känsligt för
tillgänglighetsskillnader söderut från central-
stationen. Det verkar som det relativt sett
glesare antalet broar, liksom det något mer
komplexa sätt som de ansluter till staden,
gör att störningar i den delen av systemet har
större systempåverkan än störningar närmare
centralstationen eller norrut och det gäller oav-
sett om störningarna rör just broarna eller inte.
Det verkar också finnas fler robusta alternativ-
vägar norrut. Sankt Olofsgatan har varit
återkommande stark i samtliga analyser, såväl
av standardmodellen som av de två responden-
ternas modell. Det indikerar att den gatan är
väldigt viktig för systemet, och att tillgänglighet-
sutmaningar där skulle kunna ha stor inverkan.
Tillgänglig service
Analyser av förflyttningssystemet i sig kan
säga en hel del. I många fall är önskan, behovet
eller utmaningen att tillgodogöra sig olika
typer av utbud eller att besöka specifika platser
eller funktioner. Det gäller till exempel behovet
att söka upp en vårdinrättning, att ta sig till ett
bibliotek eller något annat i ett bredare utbud
som finns i staden. Här kan tillgänglighet
förstås som hur stadens rumsliga system
fördelar dessa resurser och gör att något är
närmare eller längre bort. Det kan också finnas
olika mycket resurser inom räckhåll och vad
krymper i såväl yta som antal gator. Det vill
säga, centralitetskärnan koncentreras till ett
mindre antal gator. Den skillnad i riktning som
noterades för betweenness centrality återfinns
också här, om än något mindre påtagligt sam-
tidigt som centrumet är betydligt mer robust
som en del i centralitetskärnan.
Det gäller dock inte på en mer lokal nivå, det
vill säga närhet eller medelavstånd till närlig-
gande gator (figur 5b, kommande uppslag).
Det som brukar kallas lokal integration.36
Här är det mätt upp till ett avstånd av tre steg,
vilket också är standard för system av den
här karaktären. Grundmönstret för Uppsala
är relativt likt mönstret för integration i ett
större perspektiv, men gator som Kungsgatan,
Dragarbrunnsgatan, Vaksalagatan och Sankt
Olofsgatan sticker ut mer som extra centrala.
Svartbäcksgatan och Dag Hammarskjölds väg
är också märkbart centrala, jämfört med deras
roll i det större perspektivet.
Här sker ganska stora skiften i de olika ana-
lyserna. Stora delar av centrala innerstaden
förlorar sin relativt höga centralitet särskilt för
respondent 17 där den i princip faller drama-
tiskt mellan Dragarbrunnsgatan och Väder-
kvarnsgatan, utöver Sankt Olofsgatan som
är ett konstant robust element i strukturen.
Däremot kvarstår Kungsgatan i centralitet för
respondent 7 medan Väderkvarnsgatan förs-
vinner och den tappade integrationen återkom-
mer i stället först vid Torkelsgatan.
I båda fallen tappar Vaksalagatan sin centrala
roll västerut ungefär från järnvägen. Över-
huvudtaget är riktningen mellan sydväst och
nordöst svag för båda respondenterna, medan
gator som förbinder i sydöst-nordvästlig
riktning skiljer sig åt. I en lite större kontext är
det framför allt Svartbäcksgatan som växer sig
36. Här a nalyserat enlig t det vanligaste avstå ndet för
”närligga nde gator”: tre konfigurativ a steg.. Ibid.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
120
Figur 5a. Centralitet
– integration inom
en radie av 45 steg,
som kan betraktas
som ”global integra-
tion” – det vill säga
medelavstånd till
alla platser i hela
systemet. Mätt i
standardsystemet
(överst) och i systemet
för respondent 7
respektive 17.
Det är ett stort fokus
på centrala Uppsala,
med några axlar som
sträcker sig utåt,
framför allt mot nor-
dost och söderut.
För respondent 7 ser
mönstret likartat ut
men krymper något
mot centrum. För
respondent 17 växer
sig integrationskär-
nan starkare väster
och öster om centrum
men avtar inne i och
söderut
Daniel Koch
121
Figur 5b. Centralitet
– integration inom en
radie av tre steg, visar
hur central en gata
är för sin närmaste
kontext. Mätt i stan-
dardsystemet (överst)
och i systemet för
respondent 7 respek-
tive 17.
För respondent 7
framgår hur mycket
av Upsala centrum
som försvinner ur
integrationskärnan
förutom två starka
gator: Vaksalagatan
och Kungsgatan. För
respondent 17 finns
en något mindre
förändring just där,
även om kärnan får
en påtaglig riktning
längs gator i sydöstlig
riktning och Kungsga-
tan blir något mindre
central..
I båda fallen blir
gatorna öster om
järnvägen påtagligt
mindre centrala.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
122
Tillgänglig Service – avstånd till vård
Vårdinrättningar är kanske en av de mest
självklart relevanta samhällssystemtjänsterna
i sammanhanget. Alla behöver då och då söka
vård och det är något som oftast inte är valbart
utan behöver göras. Som en grundläggande
samhällssystemtjänst är det en rimlig start-
punkt.38 Eftersom det finns ett begränsat antal
vårdinrättningar kan det också ge en bild av
hur analyserna fungerar – precis som ”reach”
fungerade för analyserna av rumssystemet.
Vad gäller avstånd i meter till vårdinrättning-
ar syns tydliga mönster i hur det sprider sig
från var vårdinrättningarna ligger: det är nära
till vård inom i princip hela centrala Uppsala
liksom i stora delar av Gränby och delar av
Årsta. I Flogsta, Hamberg, Ekeby och Eriks-
berg är det också relativt nära (figur 6, kom-
mande sida). Det finns ett band med lite längre
avstånd i de nordöstra delarna, ungefär längs
med Torkelsgatan där avståndet är som längst,
varpå avstånden avtar och sedan växer igen
i utkanterna. I det bandet är det mer än 800
meter att röra sig till närmaste vårdcentral,
medan avstånden kan bli över 1 500 meter i
utkanterna.
För respondent 7 är inverkan högst lokal till
innerstaden. Vid en närmare granskning
visar det sig att det som har störst inverkan är
att en vårdcentral vid norra delen av Svart-
bäcksgatan blir otillgänglig. Det är alltså inte
i systemet där emellan som avståndet skiljer
sig, utan att en funktion inte går att nå så att
närmaste vårdcentral helt enkelt blir en annan,
längre bort. Detsamma gäller för området runt
Gränby centrum, som är ett av de centrum som
pekats ut som något som undviks i enkäten.
som finns kan också vara olika fördelat i stads-
väven.37
Här görs analyserna i både metriska och kon-
figurativa avstånd. Det görs för att visa vilken
slags påverkan olika funktionsnedsättningar
och hinder i miljön kan ha på sådana utbud. I
huvudsak görs analyser för tre respondenter
utom i det fåtal fall där någon respondents
svar inte gör skillnad i analysen jämfört med
standardmodellen: den typ av svar som inte
påverkar förflyttningssystemet – som att
undvika köpcentrum och gallerior – kan ha
direkt påverkan på hur resurser fördelas och
tillgängliggörs genom stadsväven.
Avstånden kommer att mätas från bostads-
adresser och alltså inte från gatusystemet. Det
beror på att en relevant fråga är vad som går
att nå hemifrån. Därmed visas i det här fallet
resultat som om olika respondenter hade levt
i samtliga hem i Uppsala, men det är också
poängen. Hur olika hade Uppsala sett ut om
personer med de förutsättningar respektive re-
spondent har, hade levt på någon av adresser-
na i Uppsala? Ur ett stadsbyggnadsperspektiv
är det här viktigt att förstå samtidigt som
specifika utmaningar för individer behöver tas
om hand i just den situation de lever.
De här analyserna rör sig i en slags mellan-
ting mellan systemvärld och livsvärld. Data
finns inte på var det upplevs att till exempel
vårdinrättningar finns och/eller är tillgängli-
ga, utan data från kommunen används. Även
om rumsliga systemet modifieras utifrån
livsvärldsinformation, så utgår analyserna
från systemvärldsdata för bostadsadresser och
verksamheter.
37. Analysmeto derna bygger på arbe te av Ståhle et a l.,
”Place Synta x”; vidare k ring jämlik het och segregation
av e.g. Legeby, Patterns of Co-Presence. Se även Legebt &
Feng, Up psala – ojämlik stad?.
38. jfr. Leg eby & Feng, Uppsala – ojä mlik stad?. Avstånden
är i den här r apporten me r graderade i korta inter vall än
i den rappor ten för att fånga ski llnader i relativt nä rom-
råde, meda n de längre avstånden (över 1 500 meter) visas
som en enda f ärg.
Daniel Koch
123
andra delar nordost om järnvägen. Det gäller
också för många adresser längs järnvägen på
sydöstra sidan runt Vaksalavägen. För respon-
dent 17 blir skillnaden i innerstaden däremot
marginell, frånsett de bostadsadresser som inte
är tillgängliga i sig. Däremot är skillnaderna
stora runt Årsta och Källparken. Återigen som
ett resultat av att parkvägarna i Årsta och i
Källparken har rapporterats som rörelsevägar
som undviks.
För avstånd i fråga om ruttkomplexitet blir
bilden annorlunda. Det som ger en liten skill-
nad och avgränsad spridning i perspektivet
avstånd i meter har betydligt mer utspridd
inverkan ur perspektivet ruttkomplexitet. Sär-
skilt påverkas Uppsala nordost om järnvägen
som gäller begränsningar som motsvarar både
respondent 7 och 17.
Det uppstår en högst påtaglig skillnad mellan
olika delar av Uppsala, där mängden bibliotek
som ligger i västra halvan av staden spelar stor
roll. Den typ av stadsbyggnad som finns i delar
av nordöstra Uppsala skapar stort avstånd till
de bibliotek som finns ur det här perspektivet,
även om de kan ligga relativt nära i antal meter.
Påverkan i antalet riktningsändringar är som
störst i ett långsträckt band mellan järnvägen
och Tyko Brahes väg för respondent 7, medan
påverkan för respondent 17 är som starkast
utanför det bandet. Det tycks till stor del bero
på inverkan av omvägar runt parken för re-
spondent 17, men också att den enklaste vägen
till bibliotek kan vara en anmärkningsvärt
lång väg i meter.
Särskilt för respondent 7 är enklaste vägen
från många adresser ner till något av bibliote-
ken i centrum eller på andra sidan järnvägen,
medan närmare bibliotek i avstånd i meter,
såsom Gränbybiblioteket med flera ligger bakom
en mer komplex rutt från många bostäder.
För respondent 17 är den största skillnaden
i innerstaden att ett antal bostäder i stället
är otillgängliga och därmed blir ogiltiga som
startpunkter i analysen. Dessa ligger mellan
Domkyrkan och Munkgatan och det ser därför
ut som ett tomt hål där.
Den andra stora skillnaden i avstånd uppstår
i Årsta – här är det inte för att en vårdcentral
blir otillgänglig utan för att den kortaste vägen
dit blir påtagligt längre för många. Det är en
förändring från 500–800 meters avstånd till
över 1 500 meter för vissa adresspunkter. Det
beror på att de parker som angetts som otill-
gängliga (Källparken och Årstaparken) täcker
en relativt utsträckt yta mellan dessa adresser
och närmaste vårdcentral. Det här påverkar
också påtagligt många adresser. I övrigt är
skillnaderna små.
Tillgänglig service – avstånd till bibliotek
Tillgänglighet till vårdcentraler kan jämföras
med tillgänglighet till bibliotek (figur 7, upp-
slaget efter nästa). Det är en annan oentlig
service som är relativt utspridd men ändå
begränsad i stadsväven, vilket ger en något an-
norlunda bild.39 Närheten här är mer ojämlikt
fördelad i Uppsala som helhet – det är större
skillnad mellan innerstaden och yttre om-
råden – men det är samtidigt relativt sett färre
bibliotek som blir otillgängliga i sig för de olika
respondenterna. Om bibliotek är otillgängli-
ga finns andra bibliotek i närheten. Det kan
självklart vara så att bibliotek nära varandra
vänder sig till olika besökare, men så långt går
inte den här analysen.
Med det sagt visar det sig att det blir ganska
stora avståndsskillnader i innerstaden för
respondent 7, särskilt kring Vaksala torg och
38. jfr. Ibi d. Avstånden är i d en här rapporten mer
grader ade i korta inter vall än i den rappor ten för att
fånga ski llnader i relativt n ärområde, medan de l ängre
avstånden (över 15 00 meter) visas som en en da färg.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
124
Figur 6a. Avstånd till vårdcentral räknat i meter från adresspunkter med bostäder.. Mörkare färg visar fler
meter bort, med avstånd inom 150, 300, 500. 800, 1500 respektive över 1500 meter. Övre kartan visar i stan-
dardsystemet, och nedre kartan visar om vårdcentraler i gallerior och köpcentrum räknas bort (respondent 3).
Daniel Koch
125
Figur 6b. Avstånd till vårdcentral räknat i meter från adresspunkter med bostäder.. Mörkare färg visar fler
meter bort: med avstånd inom 150, 300, 500. 800, 1500 respektive över 1500 meter. Övre kartan visar för res-
pondent 7, och nedre kartan visar för respondent 17.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
126
Figur 7a.Avstånd till
bibliotek räknat i me-
ter från adresspunk-
ter för bostäder , där
mörkare färg betyder
fler meter bort. Övre
visar avstånd för i
standardsystemet,
som är detsamma
som för respondent
3, eftersom det fåtal
bibliotek som ligger
inom gallerior eller
köpcentrum inte
påverkar resultatet.
Därefter respondent 7
respektive 17.
Det visar påtagligt
ökade avstånd
relativt nära centrala
Uppsala centrum
åt nordost, liksom
runt Årstaparken för
respondent 17. Skill-
naden blir påtaglig i
båda fallen även inne i
själva centrum.
Daniel Koch
127
Figur 7b.Avstånd till
bibliotek räknat i me-
ter från adresspunk-
ter för bostäder , där
mörkare färg betyder
fler meter bort. Övre
visar avstånd för i
standardsystemet,
som är detsamma
som för respondent
3, eftersom det fåtal
bibliotek som ligger
inom gallerior eller
köpcentrum inte
påverkar resultatet.
Därefter respondent 7
respektive 17.
Skillnaden är tydlig
också här, även om
det verkar vara min-
dre eekt inne i själva
centrum för bägge
respondenterna.
Avståndsökningen
i meter verkar inte
direkt återspeglas
av avståndsökning i
komplexitet.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
128
västerut från Domkyrkan, men annars är det
ett relativt entydigt mönster. Förändringar är
också relativt enkla att beskriva och förstå,
även om några kan vara något oförutsedda.
Kanske något kontraintuitivt påverkas in-
nerstaden relativt påtagligt när service inom
gallerior och köpcentrum räknas bort ur
analysen. Detta beror som det verkar på att
mer av serviceutbudet än väntat finns i inom-
husgallerior eller centrum också i innerstaden.
Samtidigt är det i de yttre delarna som utbudet
faller från att det finns utbud till att det inte
finns något utbud alls eller bara ytterst lite. Det
koncentriska mönstret i staden blir mer som
ett faktum än ett mönster med variation eller
gradering.
Det går också att se att analyser utifrån de två
respondenterna 7 och 17 tydligt har olika eekt.
För respondent 7 minskar mängden utbud i
stort sett likformigt genom hela centrum. För
respondent 17 finns en tydligare fokusering: i
de allra mest centrala delarna är utbudet fort-
farande starkt, men hur långt från detta mest
intensiva centrum det når krymper. Det här är
till viss del nyansskillnader och en del måste
förstås genom hur gränsvärden i karteringen
fungerar. Färgskalan karikerar skillnaden
mellan respondenterna, vilket är hjälpsamt för
att förstå skillnader men riskerar att över-
tolkas. Mönstret är sant inom givna ramar,
men hur stor skillnaden är i utbud bör tolkas
med försiktighet.
Utbudet av service i ruttkomplexitet – räck-
vidd inom
sex riktningsförändringar – når
läng
re ut i staden, där de artärer som identifier-
ats i centralitetsanalyserna spelar roll (figur 9,
uppslaget efter kommande uppslag). Mönstret
är fortfarande påtagligt koncentriskt men har
en större spretighet i sin utsträckning. Utöver
att utbudet når långt, följer det också stråk
utåt från centrum där utbudet sedan avtar vid
sidan av stråken.
Är den här typen av avstånd inte relevant
för vårdinrättningar, som diskuterats ovan?
Självklart är det relevant. Men skillnaderna
i det fallet är jämförelsevis små och följer det
metriska avståndet närmare, varför analyserna
inte är medtagna. Det är till och med mindre
skillnad i komplexitet mellan de som kan och
inte kan besöka Gränby centrum till närmaste
vårdinrättning, än den påtagligt stora skill-
naden i meter. Det som sticker ut är i så fall det
band mellan järnvägen och Tycho Brahes gata
som också i det fallet är starkt påverkat för
respondent 7.
Tillgänglig service – utbud av service
I stället för hur långt bort något är kan frågan
förstås hur mycket av något som finns inom
räckhåll. Till exempel ”Hur många kaféer har
jag inom rimligt förflyttningsavstånd?”. Den
här typen av fråga blir mer relevant när det
finns något större utbud och där val mellan
olika platser kan tänkas mer relevanta. Det
gör att det ofta blir analyser av kombinationer
av målpunkter (till exempel olika typer av
butiker) eller av målpunkter som det kan fin-
nas ganska många av (till exempel caféer eller
parker). I det här fallet (figur 8, kommande
uppslag) används ett antal målpunkter katego-
riserade som service: sammanlagt 473st.39
Räckvidden är satt till 1000 meter av två skäl:
det är tillräckligt långt för att förstå systemef-
fekter men inte så långt att det blir svårförstått
vad som visas. Det är också ett avstånd som
används i det tidigare nämnda Delmos-projek-
tet.40
För standardmodellen visar sig utbud inom
1000 meter följa ett tydligt koncentriskt
mönster från centrum och utåt. Det finns vissa
avvikelser i hur det sprider sig något längre
39. För mer deta ljerad information , se Legeby & Feng,
Uppsala – ojämlik s tad?
40. Ibid .
Daniel Koch
129
rerar tillgången. Precis som för serviceutbudet
sprids utbudet mer spretigt i fråga om rutt-
komplexitet och adresser relativt nära varan-
dra kan ha påtagligt fler och färre tillgängliga
inom avgränsningen.
Skillnaden mellan eekter för olika avstånds-
förståelse blir också mer påtaglig, då metriska
avståndsskillnader i princip bara ger små vari-
ationer i den innersta innerstaden. För respon-
dent 17 är det dock en mer påtaglig försvagning
av tillgängligt kulturutbud – då särskilt i
innersta innerstaden. Nu beror det delvis på de
avstånd som använts, då sex riktningsföränd-
ringar i det här fallet så påtagligt når längre än
1000 meter – men det är också ett resultat av
koncentrationen av utbud. Skillnaden inom
det område där utbud nås alls är mindre än för
serviceutbudet som studerats ovan.
Här visas ett i det närmaste omvänt mönster
från ovan när det gäller hur olika respondenter
påverkas. För respondent 7 ser vi en fokuse-
ring av utbudet kring artärer som ändå når
relativt långt ut För respondent 17 däremot
visas en tendens av en mer likformig sänkning
av utbudet genom hela Uppsala. I båda fallen
är gränsen för hur långt utbudet når i det när-
maste statiskt söderut, medan det växer och
krymper något i övriga riktningar.
Kulturutbud kan ses som viktigt ur många
perspektiv. Utöver att det är en viktig del i
många människors vardagsliv erbjuder det
också andra möjligheter att delta i samhället än
till exempel vård och kommersiell service. Men
det är också en fråga om rättvisa och jämlikhet,
i möjlighet att ta del av något som inte på sam-
ma sätt understöds av en stor omsättning, eller
lika entydigt har politiskt och ekonomiskt stöd
för en rättvis fördelning.42
Utöver att mönstret liknar några av de som
funnits tidigare, och det tydligt går att se hur
centrala delar har ett betydligt starkare utbud,
framgår också hur starkt det kan påverkas.
Särskilt visar sig en stor skillnad i inverkan
utifrån respondent 7 jämfört med respondent
17. För respondent 7 är det en större allmän
förändring av utbudet. För respondent 17
däremot handlar det till viss del om ett kraftigt
minskat utbud i sydväst, utöver en allmän men
inte lika stark minskning i hela Uppsala.
Anmärkningsvärt nog påverkas innerstaden
mer än ytterstaden (till exempel Gränby) också
i för den här analysen av att otillgängliggöra
gallerior och köpcentrum. Det har framför
allt att göra med hur pass enkel vägen mellan
ytterstad och innerstad är, jämfört med att
inom till exempel Gränby ta sig till fots från
hemadresser till köpcentrum. Gränby bidrar
helt enkelt inte med mycket service till sitt
närområde inom de gränsvärden som använts
här. Men det beror också på att det som noterat
ovan, finns en relativt stor mängd gallerior och
köpcentrum i innerstaden som också faller
bort ur utbudet, även om de kanske inte gör att
närmaste funktion kommer längre bort.
Här är det viktigt att skilja på om förändringen
är stor men att det fortfarande finns service
eller om förändringen är liten i antal, men leder
till att det inte finns någon service alls.
Tillgänglig Service – kulturutbud
För en annan typ av utbud, som här kallas
kulturutbud och består av museer, konsthand-
lare, teatrar och bibliotek (totalt 19),41 framstår
ett närmast extremt tydligt koncentriskt mön-
ster kring innerstaden (figur 10, tre uppslag
framåt). I metriska avstånd är det endast en
mindre koncentrisk cirkel varifrån det finns
kulturutbud alls inom 1000 meter. Men här
framgår också hur Uppsalas vägnät struktu-
41. Ibid.
42. S e Ann Legeby, Daniel Koch & E hsan Abshirin i,
Kultur n ärvaro – inspel till boe nde och stadsmiljö (Sto ck-
holm: Stockh olms Stad, 2016) ; Legeby & Feng, Uppsala
– ojämlik stad?.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
130
Figur 8a. Tillgängligt utbud av service inom 1000 meter från adresspunkter med bostäder, med mörkare färg
för större utbud. Övre kartan visar i utbud mätt i standardsystemet, och nedre visar om service i gallerior och
köpcentrum räknas bort (respondent 3). Addresser i grått når inget utbud inom avståndet.
Daniel Koch
131
Figur 8b. Tillgängligt utbud av service inom 1000 meter från adresspunkter med bostäder, med mörkare färg
för större utbud. Övre kartan visar i utbud mätt i systemet för respondent 7, och nedre för respondent 17. Ad-
dresser i grått når inget utbud inom avståndet. Adresser i svart är otillgängliga.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
132
Figur 9a. Tillgängligt utbud av service inom sex riktningsförändringar från adresspunkter med bostäder, med
mörkare färg för större utbud. Övre kartan visar i utbud mätt i standardsystemet, och nedre visar om service i
gallerior och köpcentrum räknas bort (respondent 3). Addresser i grått når inget utbud inom avståndet.
Daniel Koch
133
Figur 9b. Tillgängligt utbud av service inom sex riktningsförändringar från adresspunkter med bostäder,
med mörkare färg för större utbud. Övre kartan visar i utbud mätt i systemet för respondent 7, och nedre för
respondent 17. Addresser i grått når inget utbud inom avståndet. Adresser i svart ligger otillgängliga.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
134
Figur 10a. Tillgängligt
kulturutbud inom
1000 meter från
adresspunkter med
bostäder , med mörk-
are färg för större
utbud. Grått betyder
inget utbud inom
avståndet. Då det i
stort inte är någon
skillnad på resultat
om gallerior och köp-
centrum räknas bort,
visas en bild för såväl
’standardsystemet’
som för respondent 3
överst. Därefter följer
figurer för respon-
dent 7 , och nedre för
respondent 17.
För respondent 7
blir skillnaden svår
att se, men det finns
ändå skillnader i och
nära innerstaden,
men snarare än bilda
”ytor” så rör det sig
om nyanser mellan
enskilda adresser
inne i systemet. För
respondent 17 är det
tydligare en sänkning
inom hela innersta-
den. I båda fallen når
dock utbudet i princip
lika långt ut, sett till
hur många som har
minst en eller två
kulturverksamheter
inm 1000 meter.
Daniel Koch
135
Figur 10b. Tillgängligt
kulturutbud inom sex
riktningsförändringar
från adresspunkter
med bostäder , med
mörkare färg för
större utbud. Grått
betyder inget utbud
inom avståndet. Då
det i stort inte är
någon skillnad på
resultat om gallerior
och köpcentrum
räknas bort, visas en
bild för såväl ’stan-
dardsystemet’ som för
respondent 3 överst.
Därefter följer figurer
för respondent 7 , och
nedre för respondent
17.
Skillnaderna här
blir större, både i
hur långt ut i staden
utbudet når, och i
hur det påverkar. För
respondent 7, som
framförallt karak-
täriseras av att hur
långt utbudet når kry-
mper in mot centrum,
blir det en särskilt
påtaglig försämring
sydost om tågstatio-
nen. För respondent
17 är det tydligare
att utbudet sjunker i
hela det område som
över huvud taget når
ett utbud, också inne
i absoluta centrum.
Däremot krymper
inte området med
utbud lika mycket i
ytterkanterna.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
136
olika ut, och staden blir känslig på olika sätt. I
många av de här sammanhangen sträcker sig
dock skillnaderna lång från själva adresserna
i fråga – vare sig det rör bostadsadresser, bib-
liotek, service, eller vårdinrättningar.
Samtidigt är det i vissa fall förvånansvärt
lite inverkan, eller abrupta skillnader. Till
exempel som i systemet för respondent 17
och tillgänglighet till bibliotek. För ett antal
adresser söder om Domkyrkan är ”ingenting”
tillgängligt, eftersom bostäderna själva ligger i
en del av systemet som är otillgängligt. Men så
fort man tittar utanför de otillgängliga gatu-
sträckningarna så påverkas inte avståndet till
närmaste bibliotek alls.
Samtidigt kan utbuden ibland se relativt lika
ut, och det kan vara svårt att läsa vad som är
stora eller små skillnader, eller vad som är
viktiga skillnader. Det indikerar att det finns
poäng att förstå just skillnaderna på ett tydligt
vis.
Analyser av skillnader
Ovan har jämförelserna skett mellan hur
tillgänglighet är strukturerad, ”hur staden ser
ut”, sett ur olika möjligheter att röra sig i och ta
till sig dess utbud. Det ger viktig information
men analyserna kan på en samlad nivå framstå
som ganska lika och skillnader kan bli svåra
att tyda. Om frågan är skillnader, det vill säga
på vilket sätt är staden annorlunda för någon
med till exempel en viss funktionsnedsättning:
Hur ser det ut då? Sådana analyser förstärk-
er lätt det som analyseras men kan bli högst
informativa.
Här analyseras två typer av samhällsservice
i två typer av analyser för att påvisa metodo-
logiska möjligheter. Det rör sig om avstånd till
bibliotek och serviceutbud inom räckvidd. Alltså
två analyser som gjorts ovan – men nu visas
värden jämfört med standardmodellen på kartan
(figur 11 och figur 12, kommande uppslag). Det
Det kan också ses som en viktig del i ett
demokratiskt samhälle, såväl i vad och hur
människor kommer i kontakt med kultur av
olika slag, som hur lättillgängligt det är och
för vem. Kultur i olika former deltar i högsta
grad i en slags materiell kommunikation om
värderingar i samhället och erbjuder en arena
för såväl uttryck som intryck, kommunikation,
och utveckling.43 I det ingår också hur arkitek-
turen och staden ordnar, fördelar och struktur-
erar kulturutbudet.44
Avslutande kommentarer
Av analyserna av tillgänglighet till service
framgår tydligt att tillgänglighet ur ett system-
perspektiv inte bara handlar om hur gatusyste-
met är tillgängligt, utan hur olika målpunkter
är fördelade. Dit hör såväl bostadsadresser
som verksamheter och platser.
En del av detta är förutsägbart utifrån hur
gatustrukturen påverkas, medan annat följer
mönster som skiljer sig mer från detta. Sådant
som det finns mer av, och som ligger mer ut-
spritt, är mindre känsligt i fråga om huruvida
någon typ av plats eller verksamhet kan nås,
såsom service ovan, men det gör fortfarande
skillnad i hur mycket och hur stor del av detta
som nås. Även om frågan om något kan nås
kan vara en basförutsättning, uppstår ojäm-
likhet också när olika mycket är tillgängligt
för olika personer. Att säkra basutbud räcker
alltså inte, även om det kan vara ett högpriorit-
erat första mål.
Det blir också tydligt att beroende på vad som
är viktigast – att det är lätt att orientera sig
eller att det är kort i avstånd i meter – så ser det
43. T.ex. Sha ron Zukin, The Culture of Ci ties (Oxford: B lack-
well, 199 5); Fred Myers, ”Soci al agency and the cult ural
value(s) of the ar t object,” Journal of Materi al Culture 9,
nr.2 (2004).
44. S e t.ex. Thomas A Markus , Buildings & Power: Freedo m
& Control in the O rigin of Modern Building Ty pes (London:
Routledge, 199 3); Legeby, et al. Kulturnärvaro.
Daniel Koch
137
när avståndsförändring mäts i antal riktnings-
förändringar. Här sprids förändringen för
respondent 7 genom hela nordöstra Uppsala,
medan förändringen i centrala Uppsala för re-
spondent 17 är fortsatt relativt begränsad. Över
huvud taget är förändringen mer likformig i
meter och riktningsförändringar för respon-
dent 17 än för respondent 7.
För tillgänglig service bekräftas framför allt
att förändringarna som observerats ovan,
blir mer påtagliga och tydliga. Nyanser i hur
stora skillnaderna är blir också tydligare. Det
gäller även sådana detaljer som att det för
respondent 7 – när utbudet inom 1000 meter
analyseras – är ett område i absoluta centrum
där skillnaden är som störst. Därefter minskar
skillnaden i större utsträckning åt nordost. I
övriga väderstreck avtar skillnaden relativt
snabbt väl utanför innerstaden.
Här kan vi också inkludera respondent 3, efter-
som serviceutbudet är annorlunda för respon-
dent 3 än i standardsystemet, vilket inte gäller
tillgängligheten till bibliotek.
För respondent 3 framgår en stor förändring i
tillgängligt utbud såväl i innerstaden som runt
Gränby centrum. Skillnaden sprider sig rela-
tivt koncentriskt från Gränby centrum, men är
i innerstaden är eekten tydligt större öster om
järnvägen än västerut. Särskilt når skillnaden
långre ut i systemet.
För respondent 17 är påverkan i centrum mer
koncentrerad, och starkast i närheten av dom-
kyrkan. Noterbar är skillnaden i serviceutbud
inom 1000 meter nordöst, runt Årstaparken:
de adresser som påverkas formar en slags
”halo” runt parken, där några adresser aldeles
intill parken inte påverkas, men adresser läng-
re bort gör det.
När utbudet inom sex riktningsförändringar
analyseras påminner mönstren om de som
vill säga hur respondenternas situation skiljer
sig från standardmodellen.45
Till att börja med blir det mycket tydligare att
det finns stora skillnader i tillgänglighetssyste-
met i samtliga fall. Skillnader som göms något
i de mer aggregerade sirorna i analyserna
ovan. Men det blir också tydligare mönster
i hur skillnaderna sprider sig genom stads-
väven.
Skillnaden på avstånd till närmsta bibliotek
är tydligt påverkad för båda respondenterna,
men på markant olika vis i staden. Det beror
delvis på, som noterats ovan, att respondent
17 har angett parker i nordöstra Uppsala som
otillgängliga. Samtidigt har också respondent
17 angett ett antal platser som otillgängliga i
innerstaden, så det är en tydlig skillnad i hur
de olika begränsningarna i innerstaden agerar.
Respondent 17 har angett större ytor som otill-
gängliga, medan respondent 7 mer har pekat
på längre gatusträckningar som därmed klip-
per av fler samband just mellan järnvägen och
Fyrisån. Så som biblioteken ligger i staden gör
det också att en stor andel då hamnar väster
om dessa hinder för respondent 7.
Respondent 17 har angett hinder som låter
några av biblioteken landa på varsin sida om
de större avgränsningarna. Här samspelar
alltså en skillnad på ett par kvarter i vilka
gator som upplevs som otillgängliga med
distributionen av bibliotek till att skapa stora
skillnader mellan respondenterna, och olika
stora skillnader mellan respondenterna och
standardsystemet.
Samma skillnad verkar också spela in hur
mycket längre och större yta som påverkas
45. Form ellt görs detta genom att subt rahera avstånd i
meter i stand ardmodellen fr ån avstånd i meter för en
respondent: d är avståndet är detsa mma blir skilln aden
noll och så v idare.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
138
Figur 11a. Skillnad på avstånd i meter till närmaste bibliotek jämfört med standardmodellen, från adresspunk-
ter med bostäder. Mörkare färg visar större skillnad. Gråa punkter är det ingen skillnad för, och svarta är
adresser som i sig är otillgängliga. Övre för respondent 7, och nedre för respondent 17.
Daniel Koch
139
Figur 11b. Skillnad på avstånd i antal riktningsförändringar till närmaste bibliotek jämfört med standardmod-
ellen från adresspunkter med bostäder. Mörkare färg visar större skillnad. Gråa punkter är det ingen skillnad
för, och svarta är adresser som i sig är otillgängliga. Övre för respondent 7, och nedre för respondent 17.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
140
Figur 12a. Skillnad
på tillgänglig service
inom 1000 meter från
adresspunkter med
bostäder jämfört med
standardsystemet.
För respondent 3,
respondent 7, och res-
pondent 17. Mörkare
färg visar större skill-
nad. För gråa punkter
sker ingen förändring.
Svarta punkter är i sig
otillgängliga.
Det blir i analysen tyd-
ligt
hur sådant som
gick att läsa som ten-
denser när analyserna
av tillgängligheten för
respektive situation
jämförs är påtagliga
skillnader. Även där
utbudet är relativt bra
för samtliga respon-
denter kan skillnader-
na vara stora.
Daniel Koch
141
Figur 12b. Skillnad
på tillgänglig service
inom sex riktnings-
förändringar från
adresspunkter med
bostäder jämfört med
standardsystemet.
För respondent 3,
respondent 7, och res-
pondent 17. Mörkare
färg visar större skill-
nad. För gråa punkter
sker ingen förändring.
Svarta punkter är i sig
otillgängliga.
Det blir i analysen tyd-
ligt
hur sådant som
gick att läsa som ten-
denser när analyserna
av tillgängligheten för
respektive situation
jämförs är påtagliga
skillnader. Även där
utbudet är relativt bra
för samtliga respon-
denter kan skillnader-
na vara stora.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
142
gänglig över att lika många är tillgängliga, men
långsiktigt är det senare också en viktig fråga –
och för vissa typer av utbud avgörande. Kanske
kan därför en analys av skillnader vara en av
de viktigaste möjligheterna i just arbetet med
det vi här kallar livsvärldsanalyser, parallellt
med analys av tillgänglighet av en slags grund-
servicenivå: Finns den eller finns den inte?
framkommit för metriska avstånd. medan
spridningen är betydligt större. För alla tre
respondenter påverkas större delen av inner-
staden.
För respondent 3 är det som kraftigast inne i
centrum, med en tydlig nordöstlig riktning ut
mot och inklusive Gränby. För respondent 7 är
förändringen stor i hela det påverkade fältet,
som når i princip lika långt ut nordost som för
respondent 3. Här är förändringen däremot
relativt abrupt – det finns i princip bara adress-
er som påverkas mycket, och adresser som inte
påverkas. För respondent 17, till sist, går det att
se att, möjligen något förvånande, är inverkan
som stört åt sydost och sydväst. Trots att sys-
temet har brutits upp runt parkerna i nordost
så påverkar det inte serviceutbudet så mycket
när avstånd betraktas i riktningsförändringar,
medan den tendens som fanns att ha stark
inverkan sydost om domkyrkan för service
inom 1000 meters avstånd förstärks avsevärt.
Avslutande kommentarer
Vi kan i analyserna se att det finns en viss skill-
nad i hur tillgängligheten i Uppsala påverkas
utifrån gatusystemet som sådant och utifrån
bostadsadresser. Den tydliga tendensen till
större bräcklighet söder ut från centrum som
finns i gatusystemet blir mindre påtaglig för
bostadsadresser och utbud. Det gäller framför
allt för att det finns färre bostadsadresser runt
de bräckliga delarna, och att vägen till utbudet
ofta inte går genom de bräckliga delarna.
Vi kan också se hur skillnader kan vara relativt
stora och ha stor spridning i staden, även
när det kan te sig rätt lika vid jämförelser av
”nuläget”. Då just skillnader är påtagliga och
viktiga utmaningar för en jämlik miljö, blir
skillnaderna minst lika viktiga att förstå som
nuläget i arbetet med universell formgivning.
Det är klart att ur vissa perspektiv kan det
behöva prioriteras att någon vårdcentral är till-
Daniel Koch
143
integration blir det en påtaglig utjämning av
centralitet i en ganska stor yta. Den starka
roll som Sankt Olofsgatan haft för att binda
ihop systemet lokalt sprids ut på ett betydligt
större antal gator. Skillnaden mellan gators
centralitet minskar och som ett relativt mått
minskar skillnaden genom hela staden och
även där värdet i sig är oförändrat blir de rela-
tivt sett mer integrerade.46
Påverkan sker i huvudsak utanför den gata
som förändrats: centralitetsförändringar är
märkbar hela vägen ute i Årsta. Uppsalas
struktur påverkas fortfarande påtagligt mer
söderut, även när åverkan på systemet är i
den nordligaste enkla förbindningslänken
förbi järnvägen och Fyrisån. Det mönster som
vuxit fram genom analyserna ovan och som
föreslagit att Sankt Olofsgatan är en viktig
länk, kan därmed testas. Ett sådant iterativt47
arbetssätt kan alltså stegvis testa och därmed
såväl bekräfta som utmana mönster som hittas
i specifika analyser.
Reektioner
Som analyserna ovan visar kan såväl specifika
företeelser som generella tendenser upptäckas
genom att analysera specifika begränsningar.
Det kan röra sig om hur skilda förutsättningar
att röra sig i staden tenderar att skapa större
skillnader i vissa delar än i andra, eller att vis-
sa vägar mer robust tillhör de mest centrala än
andra. Det kan också röra sig om att vissa delar
är mer lättpåverkade av att någon eller några
små delar är otillgängliga. Och det kan röra sig
om såväl att vad som är centralt krymper eller
minskar som att det förflyttas och förändras.
Återkommande i analyserna har Sankt Olofs-
gatan varit en viktig länk – men är den viktig
i sig eller har den bara agerat viktig i just de
analyser av skillnader som genomförts?
I ett enkelt test, där Sankt Olofsgatan helt en-
kelt har klippts av så att den inte korsar Kungs-
gatan men i övrigt har samma sträckning som
i övriga analyser, visar det sig att den enstaka
förändringen har en påtaglig inverkan på
integrationen både lokalt och i hela systemet
(figur 13). I hela systemet smalnar den mest
integrerade delen av mot ett sydöst-nordostligt
band. Det medför samtidigt att till exempel
Årsta får en starkare relativ centralitet i de
centralitetsvärden som är något lägre. Centra-
litetskärnan, som är det som syns tydligast i
figuren, får också en viss förskjutning söderut.
I lokal integration förlorar Sankt Olofsgatans
sträckning mellan Kungsgatan och Domkyr-
kan starkt i centralitet, men i integration för
hela systemet påverkas Sankt Olofsgatans
sträckning i sig högst marginellt. För lokal
46. Korre lationer mellan gå ngflöden och centr alitet, som
är ett av de stark aste empiriska stöden f ör modellen och
måtten, är ju st relativ. Det vill säga, m er integrerade (mer
central a) gator har störr e flöde. Även om det absoluta vä r-
det spelar v iss roll, är det fra mförallt den rel ativa rollen
i systemet som inve rkar. Se Hillier & Hans on, The Social
Logic of Spac e; Hillier & Iida , ”Network psychological
eects”; Koch, ” Relative rhythms.”
47. Iterativt in nebär här att göra ana lyser efter varand ra,
utifrån erfarenheter från tidigare analyser. Sådana
erfare nheter kan handla om b åde sådant som upptäcks
och kan un dersökas vidare, o ch sådant som kan behöva
prövas och f öljas upp för att försä kra att funna mönste r
inte är unda ntag. Idén är inte att varj e steg är ”bättre”,
utan att kun skap om situationen byggs steg vis.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
144
Figur 13a. Global integration (överst) och lokal integration (underst) i standardsystemet. Figurerna har visats
tidigare men upprepas här för jämförelse.
Daniel Koch
145
Figur 13b. Global integration (överst) och lokal integration (underst) i systemet där Sankt Olofsgatan klippts av
i en enda korsning. Skillnadrna kan te sig små men är ändå påtaliga långt bort från själva ingreppet.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
146
”thinkables” eller Hélène Frichot benämner
”concept-tools”.48 De blir konkreta och därmed
möjliga att diskutera.
Tillsammans med ett systematiskt arbete med
befintliga och nya data – liksom insatser som
följeintervjuer där berörda och forskare eller
tjänstepersoner rör sig genom staden och
diskuterar, pekar och noterar – kan detta göras
explorativt eller målinriktat beroende på syfte
och situation. Och det kan vara särskilt viktigt
i vissa skeden och röra vissa frågor.
Här är det inte de enskilda analyserna som är
det viktigaste. Det finns alltid frågor att ställa
om varför just 800 meter eller sex riktnings-
förändringar valts och så vidare, liksom vilka
framkomlighetshinder som ska inkluderas och
inte. En viktig slutsats är att det går att arbeta
relativt direkt med analyser utifrån upplevd
tillgänglighet, något som är lärorikt i sig. Det
gäller både som process och resultat samt i
förlängningen i en dynamisk analys. En analys
där såväl olika modelleringsförändringar som
mått prövas för att producera en fördjupad
förståelse av stadens förutsättningar att han-
tera olikheter.
Därmed framkommer hur pass jämlikt resurs-
er fördelas i och tillgängliggörs genom stads-
väven. Det vill säga vad analyserna kan säga
något om är hur strukturen av stadsrummet
och distributionen av funktioner och service
skapar skillnader mellan människor. De
genomförda analyserna visar högst tydligt hur
delar av staden skapar påtagligt stora skillnad-
er mellan människor som kanske till och med
bor i samma trappuppgång.
Något tillspetsat, kan de kanske sägas bo i
samma hus, men inte i samma stad.
Genom analyserna framgår också hur generell
tillgänglighet – eller hur centralitet fördelas
inom det rumsliga systemet – till viss del
skiljer sig från hur tillgänglighet till sam-
hällssystemtjänster påverkas. Samspelet är
inte alltid förutsägbart, men vartefter analyser
genomförs kan mönster och samband börja
förstås. Gatunätverket som sådant är känslig-
are söder om centrum än i övriga riktningar,
men distribution av bostäder och service gör
att tillgången till service från hem ibland följer
andra mönster.
För vissa funktioner kan påverkan av lokala
begränsningar vara liten om påverkan ligger
mellan dessa i staden. Det gäller till exempel
hur tillgänglighet till bibliotek kan skilja sig
stort beroende på om begränsningen i fram-
komlighet ligger öster om en koncentration av
bibliotek eller inte. Mer koncentrerade utbud
– i staden som helhet liksom lokalt – skapar
större känslighet å ena sidan, men kan också å
andra sidan skapa större tillgänglighet om de
inom den koncentrationen är mer lättillgäng-
liga. För en del är det just så som köpcentrum
fungerar: väl inne i köpcentrumet blir mycket
tillgängligt och nära, som annars är svårt att nå
om det ligger i en mer varierad stadsmiljö.
Genom att göra systemeekter av specifika
utmaningar tydliga, kan systemeekters stor-
lekar, mönster och relevans göras konkret och
möjligt att diskutera som sådant, även om just
de analyser som används initialt kan behöva
följas upp, kompletteras och fördjupas. Syftet
med analyserna blir inte att ge ”den rätta” in-
formationen utan att demonstrera att skillnad-
er finns, var de kan vara och hur de kan te sig.
Angreppssättet, liksom analyserna, gör då
att utmaningen blir konkret och möjlig att
tala om. Bill Hillier och Julienne Hanson
kallar det för att göra fenomenet diskursivt,
men det kan också ses som att det omvandlar
systemeekter till det Donna Harawat kallar
48. Hi llier & Hanson, The Soc ial Logic of Space; Jämf ör
”thinka bles” och ”concept tools” tidig are; Haraway, ”Sit-
uated Knowledg es”; Frichot, Cr eative Ecologies.
Daniel Koch
147
Referenser
Abshirini, Ehsan, & Daniel Koch. ”Resilience, space
syntax, and spatial Interfaces: The case of river
cities.” A|Z ITU 14, nr. 1 (2017): 25-41.
Anderson, Jamie, Kai Ruggeri, Koen Steemers, &
Felicia Huppert. ”Lively Social Space, Well-Be-
ing Activity, and Urban Design: Findings From
a Low-Cost Community-Led Public Space
Intervention.” Environment and Behavior 49, nr. 6
(2016): 685-716.
Augoyard, Jean-François. Step by Step: Everyday walks
in a French urban housing project. Minneapolis:
University of Minnesota Press, 2007.
Berghauser Pont, Meta, Alexander Ståhle, Lars
Marcus, Daniel Koch, Martin Fitger, & Ann
Legeby. PST. Stockholm: KTH & Göteborg:
Chalmers, 2019.
Bafna, Sonit, Kinsuk K Maitra, Yoonyeong Kim,
Manasi Shah, & Yi-An Chen. ”Association
between home layout connectivity and cognitive
ability in community dwelling older adults:
Implication for occupational therapy.” Journal of
Design for Resilience in Architecture & Planning 2,
special issue (2021):18–33.
Creswell, John W. Research design: Qualitative, quan-
titative, and mixed method approaches. Thousand
Oaks (CA): Sage, 2003.
Feng, Chen, & Ann Legeby. ”Accessibility patterns
based on steps, direction changes, and angular
deviation: Are they consistent?” I Proceedings of
the 13th Space Syntax Symposium. Bergen; Western
Norway University of Applied Sciences, 2022/
kommande.
Frichot, Hélène. Creative Ecologies: Theorizing the Prac-
tice of Architecture. London: Bloomsbury, 2019.
Freeman, Linton C. ”A Set of Measures of Centrality
Based on Betweenness.” Sociometry 40, nr. 1
(1977): 35–41.
Gibson, James J. ”The theory of aordances.” I Per-
ceiving, Acting, and Knowing, red.
Robert Shaw &
John Bransford, 67–82. Hoboken: John Wiley, 1977.
Grzeschik, Ramona, Christopher Hilton, Ruth
Conroy Dalton, Irma Konovalova, Ella Cotterill,
Anthea Innes, & Jan M Wiener. ”From repeating
routes to planning novel routes: the impact of
landmarks and ageing on route integration and
cognitive mapping.” Psychological research 85, nr.
6 (2021): 2164–2176.
Habermas, Jürgen. The theory of communicative action
Vol. 2 Lifeworld and system: a critique of functional-
ist reason. Cambridge: Polity, 1987.
Björn Hellström, “Universell utformning i den kom-
munala samhällsbyggnadsprocessen” i Jämlik
livsmiljö: Universell utformning och tillgänglighet
som stadsbyggnadsutmaning, red. Daniel Koch,
17-46. Stockholm: KTH, 2022.
Haraway, Donna. ”Situated Knowledges: The Science
Question in Feminism and the Privilege of Par-
tial Perspective.” Feminist Studies 14, nr. 3 (1988):
575–599.
Hillier, Bill. ”A theory of the city as object: or, how spa-
tial laws mediate the social construction of urban
space”. Urban Design International 7 (2002): 153-179.
Hillier, Bill. ”The architectures of seeing and going:
Or, are cities shaped by bodies or minds? And is
there a syntax of spatial cognition?” I Proceedings
to the 4th International Space Syntax Symposium,
red. Julienne Hanson, 6.1-6.34. London: Space
Syntax Laboratory, 2003.
Hillier, Bill, & Julienne Hanson. The Social Logic of
Space. Cambridge (UK): Cambridge University
Press, 1984.
Hillier, Bill, & Shinichi Iida. ”Network Psychological
Eects in Urban Movement.” Lecture Notes in
Computer Science 3693 (2005): 475-490.
Koch, Daniel (red.). Jämlik livsmiljö: Universell ut-
formning och tillgänglighet som stadsbyggnadsprob-
lem. Stockholm: KTH, 2022.
Koch, Daniel. ”Memory projection, and imagination:
On challenges to observation and statistics based
research.” Contour 2, agents/agency of urbanity
(2017): 1-17.
Koch, Daniel. ”Relative rhythms, urban oases,
and spatial resilience / Exploring syntaxes of
seclusion, solitude, and tranquility.” Design for
Resilience in Architecture and Planning (DRArch) 2,
special issue (2021): 56–73.
Koch, Daniel. ”On Avoidance: reflections on process-
es of socio-spatial structuring.” Civil Engineering
and Architecture 4, nr. 2 (2016): 67–78.
Koch, Daniel. ”The Bubble, the Arrow, and the Area:
Urban Design and Diagrammatic Concepts of
Human Action.” I The New Urban Condition: Crit-
icism and Theory from Architecture and Urbanism,
red. Leandro Medrano, Luiz Recamán, & Tom
Avermate, 183-208. New York: Routledge, 2021.
Systemvärld, livsvärld, och materiell värld
148
McCarty, Willard. ”Modeling: A study in words and
meanings.” I A Companion to Digital Humanities,
red. Susan Shreibman, Ray Siemens & John Uns-
worth, 254-270 (Oxford: Blackwell, 2008).
Nelson, Harold G., & Erik Stolterman. The design
way: intentional change in an unpredictable world.
Cambridge: MIT Press, 2012.
Netto, Vinicius. ”Practice, space, and the duality of
meaning.” Environment and Planning D 26, nr. 2
(2008): 359–379.
Peponis, John, Sonit Bafna, & Zongyu Zhang.”The
connectivity of streets: Reach and directional dis-
tance.” Environment and Planning B: Planning and
Design 35, nr.5 (2008): 881-901.
Ståhle, Alexander, Lars Marcus, & Anders Karl-
ström. ”Place Syntax: Geographic accessibility
with axial lines in GIS.” I Proceedings, Fifth in-
ternational space syntax symposium, red. Akkelies
van Nes, 131-144. Delft: Techne press, 2005.
Svetlova, Ekaterina. ”Modeling as a Case for the
Empirical Philosophy of Science: The Benefits
and Challenges of Qualitative Methods.” I Empir-
ical Philosophy of Science: Introducing Qualitative
Methods into Philosophy of Science, red. Susan
Wagenknecht, Nancy J Nersessian, & Hanne An-
dersen, 65-82. Xham: Springer International, 2015.
Tversky, Barbara. ”Structures of Mental Spaces:
How people think about space.” Environment and
Behavior 35, nr. 1 (2003): 66–80.
Whyte, William. The social life of small urban spaces.
Washington, D.C.: Conservation Foundation,
1980.
Zukin, Sharon. The Culture of Cities. Oxford: Black-
well, 1995.
Hemsidor
Interaktiv plattform
www.vinnova.se/p/interaktiv-plattform-for-sam-
halissystemtjanster-i-oversiktsplaneringen-proces-
styrning-och-samverkan/
Vårdguiden
www.1177.se .
Koch, Daniel, & Pablo Miranda. ”Syntactic Resil-
ience.” I Proceedings of Ninth International Space
Syntax Symposium, red. Young Ook Kim, Hoon
Tae Park & Kyung Wook Seo, 054:1-054:16. Seoul:
Sejong University Press, 2013.
Kuipers, Bemjamin, Dan G. Tecuci, & Brian J.
Stankiewicz. ”The Skeleton in the Cognitive Map:
A Computational and Empirical Exploration.”
Environment and Behavior 35, nr. 1 (2003): 81–106.
Küller, Rickard. ”Environmental assessment from a
neuropsychological perspective.” I Environment,
cognition and action: An integrated approach, red.
Tommy Gärling & Gary Evans, 111-147. New York:
Oxford University Press, 1991.
Kärrholm, Mattias & Gunnar Sandin. ”Waiting
Places as Temporal Interstices and Agents of
Change.” Trans Internet-Zeitschrift für Kulturwis-
senschaften 18 (2011).
Legeby, Ann. Patterns of Co-presence: spatial configura-
tion and social segregation Stockholm: KTH, 2013.
Legeby, Ann. ”Tillgänglighet i staden: Analyser ur
ett systemperspektiv,” i Jämlik livsmiljö: Universell
utformning och tillgänglighet som stadsbyggnads-
utmaning, red. Daniel Koch, 47-96. Stockholm:
KTH, 2022.
Legeby, Ann, Daniel Koch & Ehsan Abshirini.
Kulturnärvaro – inspel till boende och stadsmiljö.
Stockholm: Stockholms Stad, 2016.
Legeby, Ann, & Chen Feng. Uppsala – ojämlik stad?
Segregation och livsvillkor utifrån ett stadsbyggnads-
perspektiv. Stockholm: KTH, 2022/kommande.
Legeby, Ann, Daniel Koch, & Lars Marcus. Jämlika
livsvillkor och stadsbyggande – inspel till pågående
översiktsplanearbete. Stockholm: Stockholm Stad,
2016.
Marcheschi, Elizabeth, Agneta Ståhl, Mai Almén, &
Maria Johansson. ”A Theoretical Model for Ur-
ban Walking Among People With Disabilities.”
frontiers in Psychology 11, (2020): 156.
Marcus, Lars. ”Overcoming the Subject-Object
Dichotomy in Urban Modeling: Axial maps as
geometric representations of aordances in
the built environment.” frontiers in Psychology 9
(2018): 449.
Markus, Thomas A. Buildings & Power: Freedom &
Control in the Origin of Modern Building Types.
London: Routledge, 1993.
Daniel Koch
149
KTH ARKITEKTUR
Ur: Jämlik livsmiljö, red. Daniel Koch
Jämlik livsmiljö
Appendix: Reektioner kring digitalisering
och rumsanalyser / English summary
Delpublicering ur forskningsrapporten:
Jämlik livsmiljö
Universell utformning och tillgänglighet som
stadsbyggnadsutmaning
Forskningsrapport
Redaktör: Daniel Koch
ISBN: 978-91-8040-224-8
TRITA-ABE-RPT-2210
KTH Arkitektur
Stockholm 2022
Tryck: Universitetsservice AB.
Appendix
Reflektioner kring digitalisering och
rumsanalyser / English summary
Daniel Koch
Projektet och forskningsrapporten är
finansierade av Vinnova.
Omslag: Skillnad i servicetillgänglighet för
respondent 17. Se delstudie 3.
Text © respektive författare.
Illustrationer och foton © respektive författare
om inte annat anges.
Daniel Koch
153
Jämlik livsmiljö
Appendix
Daniel Koch
Sammanfattning
Rumsanalyser av det slag som genomförts i den här rapporten bygger på
digital data, såväl befintlig som insamlad. För att de ska gå att genomföra
på ett rimligt vis behöver data samlas, registreras och systematiseras på
ett sätt som gör dem möjliga. Det här appendixet innehåller reflektioner
kring data, digitalisering och universell utformning utifrån lärdomar
från projektet. Vidare finns här en kort engelsk summering av rapport-
ens innehåll och några huvuddrag från projektets resultat.
Appendixet är en en rapport från det Vinnova-finansierade forsknings-
projektet Jämlik livsmiljö: Stadsbyggande för minskad segregation och ökad
tillgänglighet. Det är skrivet för att kunna läsas självständigt, men också
ge synnergier om det läses ihop med hela rapporten och/eller övriga
delstudier.
Jämlik livsmiljö: Appendix
154
Appendix: Reektioner kring
digitalisering och rumsanalyser 155
Referenser 159
Equal living environments:
English summary 161
Innehåll
Daniel Koch
155
förstås som indikatorer. Om och när en djupare
eller mer konkret förståelse behövs, bör alltid
den faktiska situationen studeras för att säkra
att informationen i dataunderlaget är korrekt
och relevant. Det kräver också förståelse såväl
för analysmetoden som befintliga data.
Inom de ramarna kan dock vissa typer av in-
formation vara mer lämplig för analysformen
än andra, och också länka tydligare till befintli-
ga data och datastruktur och till andra behov i
kommunens förvaltning. Beroende på nuläget
kan det röra sig om sådant som kan användas
direkt, kräva kompletteringsarbete eller mer
långsiktiga insatser.
Även om det återstår arbete för att ge en mer
stabil och djupt grundad bild av vad som kan
utgöra en stomme i ett sådant arbete – och
till
exempel generella rekommendationer för
kommuners arbete med frågan – kan några
möjliga områden lyftas preliminärt. Detta eft-
ersom arbetet visat antingen att befintliga data
kan finnas med tillräcklig eller nära tillräcklig
kvalitet, eller att karaktären på utmaningen är
Som nämnts ovan är det orimligt att tänka ett
komplett digitalt underlag som innehåller så
pass diversifierad och graderad information
att alla situationer kan analyseras. Geografiska
data behöver därför samlas och registreras på
ett sådant sätt att det kan användas och där det
är tydligt vilken roll data och analyserna har i
förhållande till tillgänglighetsutmaningar. Data
behöver dessutom kompletteras med olika typ-
er av kvalitativa data och livsvärldsanalyser.
Att alla trappor i kommunen finns i GIS-un-
derlag, om än en bra grundförutsättning, blir
till exempel inte användbart för dessa analy-
ser om datan inte säger huruvida det bredvid
trappen går att ta sig fram på i princip samma
sträcka eller inte – då kan trappa och lutning
komplettera varandra för personer med olika
förutsättningar, medan det ena eller andra
enskilt kan exkludera. I det ena fallet kan sys-
temeekter uppstå, i andra fall är de sannolikt
ringa.
Därför behöver digitala dataunderlag förbere-
das med tydlig struktur, och analyser av dem
Jämlik livsmiljö
Appendix: Reektioner kring
digitalisering och rumsanalyser
Daniel Koch
Jämlik livsmiljö: Appendix
156
och livsvärld och det är målet, så behöver det
alltid finnas i åtanke att analysen är av en
systemvärld – av den information som finns
i systemet. Det skiljer inte de metoder som
utvecklas i detta projekt från andra geografiska
eller rumsliga analyser, utan är helt enkelt en
grundförutsättning. Däremot kan de metoder
som utvecklas i projektet föra systemvärld-
sanalysen närmare livsvärldsförståelsen ur ett
tillgänglighetsperspektiv om en livsmiljökon-
text och hur livsmiljökontext och enskilda
platser relaterar till varandra.2
För generell datainsamling och stomme
föreslår vi från projektet ett fokus på system-
värld och materiell värld, kompletterat med en
kontinuerlig process och samverkan för analys
och förståelse av livsvärld. Data om materiell
värld kan också registreras i samband med att
projekt genomförs, liksom att sådan data kan
samlas genom en geografisk datainsamling
och strukturering utifrån normer och regler.
Livsvärldsdata kräver samverkan, vilken kan
genomföras först när en plats har börjat använ-
das och upplevas i påtaglig utsträckning.
Vid sådan insamling eller registrering av data
är tre kvalitetsaspekter viktiga:
(1) Det som ofta menas med datakvalitet:
datan är korrekt inlagd, finns i rätt data-
baser, följer rätt format och innehåller rätt
information på rätt ställe.
(2) Datan motsvarar verklig situation: om det
digitala underlaget säger att det är kuller-
sten på en gata, så är det så.
sådan att det skulle kunna karteras med rimlig
precision.
Det rör också faktorer som har den grad av
stabilitet att insatser har långsiktig hållbarhet.
Det blir också viktigt att inkludera både fak-
torer som kan utgöra hinder, som trappor eller
brist på belysning, och faktorer som kan öka
handlingsutrymmet och skapa tillgänglighet,
som bänkar och toaletter, enligt vad som finns
beskrivet i rapportens studie 2.1
Här kan vi lista (utan inbördes ordning):
(1) Belysning
(2) Bevakade övergångsställen
(3) Tunnlar för gående
(4) Trappor som tydligt utgör enda eller
kortaste vägen
(5) Branter utanför rekommenderad lutning
och/eller längd som tydligt utgör enda
eller kortaste vägen
(6) Oentliga toaletter
(7) Oentliga sittplatser (inklusive men inte
enbart bänkar)
(8) Samhällssystemtjänster och service
(9) Gallerior, köpcentrum och andra kom-
plexa inomhusmiljöer för service
(10) Markbeläggning utifrån tillgänglighetsut-
maningar
Här behöver definitioner också utvecklas
för att avgöra vad som ingår eller inte ingår
eller vad som klassas hur. I ett sådant arbete
är det viktigt att skilja på systemvärld och
livsvärld och mellan systemdata om livsvärld
(information baserad på upplevda hinder och
förutsättningar) och materiell värld (infor-
mation baserat på materiella förhållanden).
Även om analyser, modeller och information
kan komma närmare både materiell värld
1. Ann L egeby, ”Til lgänglighet i staden : Analyser ur ett
systempersp ektiv,” i Jämlik livsmiljö: Universell utformning
och tillgänglighet som stadsb yggnadsutmaning, red. D aniel
Koch (Stockhol m: KTH, 2022 ).
2. Om det i nom universell utfor mning använda beg repps-
paret ’molecu lar’ och ’molar’, se Ric kard Küller,
”Environ mental assessment f rom a neuropsychologica l
perspe ctive,” i Environment, cogn ition and action: An
integrated approach, red. Tom my Gärling & Gary Ev ans
(New York: Oxford Universit y Press, 1991) och El izabeth
Marches chi, Agneta Ståh l, Mai Almén & Mar ia Johans-
son, ”A Theoretical Mo del for Urban Walking Among
People With Dis abilities,” frontiers in Psychology 11 (2020).
Daniel Koch
157
en del av de gator som har detta ytmaterial är
registrerade.
Att det ser ut så beror delvis på att vad som
registreras förändras över tid och uppdatering-
ar ofta görs i samband med projekt knutna till
platser och delvis på att datahantering är ar-
bete och därmed en resursfråga. Men det beror
också delvis på de två tidigare kvalitetskraven:
ur vissa perspektiv kan det vara viktigare att
den data som finns är korrekt, än att allt är
inlagt.
Att balansera informationshantering mellan
komplexitet och arbete i att registrera och
uppdatera å ena sidan och vilka analyser som
kan göras å andra sidan, blir därför en viktig
strategisk fråga för kommuner att hantera.
Men inom de ramarna går det också att justera
hur geografisk information registreras för att
möjliggöra den typ av analyser som utvecklats
i det här projektet.
Till sist kan vi konstatera att utmaningar
som har med fysiska hinder och skillnader
i rörelseförmåga och/eller nedsatt syn är
enklare att översätta i geografisk information
relativt andra utmaningar Det gör dem inte
viktigare men riskerar att lägga fokus på dem –
de blir konceptuellt hanterbara eller tänkbara
problem.4 Här finns forskning som till exempel
pekar på möjligheter att förstå hur översikt och
komplexitet kan påverka tillgänglighet, vilket
kan inkludera möjligheter till viss förståelse av
(3) Hur komplett datan är: det saknas inte
information som är viktig för frågan eller
analysen i en avgörande utsträckning.
GIS-information behöver heller inte vara
så enkel som om något finns eller inte, utan
informationen kan också innehålla grader-
ingar – till exempel hur stor en lutning är eller
hur lång en trappa är – så att vad som utgör ett
hinder eller en möjliggörare kan bestämmas i
analysfasen i stället för i insamlingsfasen. Här
är det dock viktigt att det senare bara är möjligt
om den typen av graderad information i prin-
cip är komplett inom hela datauppsättningen,
varför prioritering och val behöver göras.
Alla aspekter är viktiga, men vi noterar av
erfarenheter från detta och tidigare projekt
att de olika kvalitetsaspekterna generellt är
uppfyllda i fallande grad: en tydlig majoritet
av den geografiska datan är korrekt inlagd
i den struktur och efter de principer som är
satta. Det gäller också OpenStreetMap. Det
är även högst ovanligt att något är inlagt som
inte stämmer, frånsett om en uppdatering inte
hunnit läggas in.
Då är det vanligare att viss information saknas
eller har en högre generalitet – till exempel att
ytmaterial saknas eller är kategoriserad som
gatsten medan det är möjligt att registrera un-
derkategorier – även om de underkategorierna
i varierande grad svarar mot de behov som vi
arbetar med.3
Även i områden där det finns detaljerad infor-
mation om ytmaterial kan den vara ofullstän-
digt – den kan vara väldigt detaljerad för de
gator den finns, men saknas för andra. Utifrån
den utmaning och de typer av analyser pro-
jektet jobbar med uppstår därför problem: om
gator med vissa ytmaterial är otillgängliga för
vissa, kan analysen bli missvisande om bara
3. https://wiki.openstreetmap.org/wiki/Key:surface
4. ”Tä nkbara” problem bygger h är i huvudsak på Donna
Harraways konc ept ”thinkables”, vidar eutvecklat av till
exempel Hélèn e Frichot som ”concept-tools”. De bygger
sina disku ssioner på att det som görs ”tä nkbart”, som till
exempel beg repp eller visua liseringar, påverkar b åde vad
vi kan gör a och hur vi kan arbet a. Att ”begrepp sliggöra”
blir där för en viktig de l i att göra det möjligt att ar beta
med utman ingar. Donna Haraway, ”Situate d Knowledg-
es: The Sci ence Question in Femin ism and the Privil ege
of Parti al Perspective,” Feminist Studies 1 4, nr.3 (1988);
Hélène Frichot, Creative Ecologies : Theorizing the Practice
of Architecture (London: Bloom sbury, 2019).
Jämlik livsmiljö: Appendix
158
Andra faktorer kan vara
(1) möjligheten att komma ut (undvika in-
stängdhet)
(2) möjligheten att dra sig undan (från folkri-
ka platser/miljöer)
(3) olika typer av allergener
Dessa kan ha en mer komplex eller indirekt
koppling till byggd miljö, ett mer varierat
utrymme för hur de kan hanteras, bero på
förutsättningar i större eller mindre skala, eller
fungera på flera olika skalnivåer samtidgit. Till
exempel kan en livlig stadsmiljö bero på hur
kommunens gatusystem och täthet är fördelad
i stort och inte enbart på lokala förutsättning-
ar.7
En utmaning med dessa är att de ofta uppstår
just i de sammanhang där samhällssystem-
tjänster och annan service finns tillgänglig,
såsom att gallerior kan upplevas instängda
och livliga platser kan upplevas skrämmande
eller svårnavigerade. Det här är utmaningar
som behöver hanteras utifrån en förståelse av
universell utformning. En utformning som
accepterar att en lösning (i sin enklare form)
inte alltid kan passa alla, men att en utifrån
grunden inkluderande lösning tillsammans
med hantering av kombinationer av lösningar,
kan verka brett och inkluderande.
Begreppen bör därför ses som preliminära
förslag. Förslag att utveckla vidare framöver
såväl i sig som i vilken utsträckning de är rim-
ligt starkt länkade till byggd miljö och struktur,
eftersom sådan förståelse kan stödja analys av
planer innan de byggs – så att det blir rätt från
början.
hur dessa aspekter kan fungera på ett sätt som
möjliggör analyser av planer i förväg.5
Djupare förståelse för sammanhang mellan
användningsmönster, handlingsutrymme, och
byggd miljö ger också möjlighet att närmare
studera inte bara var något uppstår, utan hur
det kombineras med variation som tillsam-
mans skapar en inkluderande miljö.6 Men
vi vill samtidigt lyfta vikten av att genom
samverkan kontinuerligt utveckla förståelsen
av utmaningar, till exempel den i projektet tyd-
ligt framväxta komplexiteten i att miljöer som
svarar mot vanliga bilder av attraktiva stads-
miljöer i sig kan utgöra tillgänglighetsproblem.
Här kan vi lista några faktorer som är tolk-
ningar av inrapporterade och diskuterade
utmaningar. Viktiga faktorer kan vara
(1) stökighet
(2) rumslig stökighet/otydlighet
(3) social stökighet
(4) förutsägbarhet (till exempel trafik eller
flöden)
(5) (o)förutsägbarhet
(6) ljudnivå och/eller ljudkaraktär
(7) orienterbarhet
(8) komplexitet
5. Se t.e x. Ramona Grzesc hik, Christopher Hi lton, Ruth
Conroy Dalton , Irma Konovalova, Ell a Cotterill, Ant hea
Innes & Jan M Wie ner, ”From repe ating routes to plan-
ning novel routes: t he impact of landmark s and ageing on
route integrat ion and cognitive mappi ng,” Psychological
research 85, nr.6 (202 1); Sonit Bafna, K insuk K Maitra,
Yoonyeong Kim, Man asi Shah, Yi-An Chen, ”Association
between hom e layout connectivity and c ognitive ability
in commun ity dwelling older adults: I mplication for
occupational the rapy,” Journal of Design for Res ilience in
Architecture & Planning 2 (202 1).
6. Se ti ll exempel Mattias K ärrholm & Gunnar Sa ndin,
”Waiting Places a s Temporal I nterstices and Agents of
Change,” Trans Internet-Zeitschrift für Kulturwissenschaften
18 (2011); D aniel Koch, ”Relative rhy thms, urban oas es,
and spatia l resilience / Explor ing syntaxes of seclu sion,
solitude, a nd tranquil ity,” Design for Res ilience in Architec-
ture & Planning 2 (2 021).
7. En lärdom frå n den forskning som utve cklats utifrån
Hillie r & Hansons arbete, ti ll exempel i forskning sfältet
”space syntax ”. Bill Hill ier & Julienne Hanson, Th e Social
Logic of Spac e (Cambridge: Cambr idge University Press,
1984).
Daniel Koch
159
Med det sagt kan eekter av sådana utmaning-
ar analyseras på liknande sätt med liknande
metoder, även om indatan har en annan karak-
tär. Att de ofta har en mer indirekt koppling
till den byggda miljön innebär att de under
rådande kunskapsläge bättre förstås genom
samverkan och undersökningar av upplevda
problem.
Referenser
Bafna, Sonit, Kinsuk K Maitra, Yoonyeong Kim, Ma-
nasi Shah, & Yi-An Chen. ”Association between
home layout connectivity and cognitive ability in
community dwelling older adults: Implication
for occupational therapy.” Journal of Design for
Resilience in Architecture & Planning 2, special
issue (2021):18–33.
Grzeschik, Ramona, Christopher Hilton, Ruth
Conroy Dalton, Irma Konovalova, Ella Cotterill,
Anthea Innes, & Jan M Wiener. ”From repeating
routes to planning novel routes: the impact of
landmarks and ageing on route integration and
cognitive mapping.” Psychological research 85, nr.
6 (2021): 2164–2176.
Frichot, Hélène. Creative Ecologies: Theorizing the
Practice of Architecture. London: Bloomsbury,
2019.
Haraway, Donna. ”Situated Knowledges: The Science
Question in Feminism and the Privilege of Par-
tial Perspective.” Feminist Studies 14, nr. 3 (1988):
575–599.
Hillier, Bill, & Julienne Hanson. The Social Logic of
Space. Cambridge (UK): Cambridge University
Press, 1984.
Koch, Daniel. ”Relative rhythms, urban oases,
and spatial resilience / Exploring syntaxes of
seclusion, solitude, and tranquility.” Design for
Resilience in Architecture and Planning (DRArch) 2,
special issue (2021): 56–73.
Küller, Rickard. ”Environmental assessment from a
neuropsychological perspective.” I Environment,
cognition and action: An integrated approach, red.
Tommy Gärling & Gary Evans, 111-147. New York:
Oxford University Press, 1991.
Kärrholm, Mattias & Gunnar Sandin. ”Waiting
Places as Temporal Interstices and Agents of
Change.” Trans Internet-Zeitschrift für Kulturwis-
senschaften 18 (2011).
Legeby, Ann. ”Tillgänglighet i staden: Analyser ur
ett systemperspektiv,” i Jämlik livsmiljö: Universell
utformning och tillgänglighet som stadsbyggnad-
sutmaning, red. Daniel Koch. Stockholm: KTH,
2022.
Marcheschi, Elizabeth, Agneta Ståhl, Mai Almén, &
Maria Johansson. ”A Theoretical Model for Ur-
ban Walking Among People With Disabilities.”
frontiers in Psychology 11, (2020): 156.
Daniel Koch
161
the research project this report is based on is
founded on studies of variations of accessibility
for dierent individuals.
It is also grounded in that accessibility is not
only a local question but also acts as systems
– both in terms of spatial systems and gover-
nance and planning systems. Spatial systems
– or spatial configuration – have been shown
to influence a range of human behavior and
cognition,3 but this research has largely not
engaged with universal design and vice versa.
From a spatial systems perspective what local-
ly appears as small dierences can have large
eects on a system level and vice versa. This
complex and tangled relationship between the
molar and molecular requires development of
methods and tools as well as theory.
At the same time accessibility to resources also
concerns how they are organized and distrib-
uted. This means that the question needs to
Summary
This research report presents findings from
a research project on universal design from a
systems perspective. This perspective includes
“systems” in several aspects: planning systems,
political systems, organizations, social systems,
and spatial systems. The focus is on planning
systems and spatial systems, addressing chal-
lenges and queries in how to understand molar
(larger scale, system) perspectives of universal
design as interlinked with molecular (local)
aspects.1 It contains a general discussion and
conclusion of the project as a whole and three
studies, focusing on process and governance,
developing models and methods, and investigating
universal design challenges in relation to system
world, life world, and material world respectively.
As suggested by James J. Gibson, accessibility
does not exist in the individual or the environ-
ment, but emerges in the interaction between
people and the environment.2 Building on this,
Equal living
environments
English summary
1. Ricka rd Küller, “Environme ntal assessment from a ne u-
ropsycholog ical perspective,” in E nvironment, cognition
and action: An inte grated approach, ed. Tommy G ärling &
Gary Ev ans (New York: Oxford University Pre ss, 1991).
2. James J . Gibson, “The theo ry of aordances,” i Perc eiving,
Acting, and Kno wing, ed. Robert Shaw & John Br ansford
(Hoboken: John Wi ley, 1977).
3. Bil l Hillier & Julien ne Hanson, The Social Logic o f
Space (Cambridge, U K: Cambridge Universit y Press,
1984); La rs Marcus, “Over coming the Subject-Obje ct
Dichotomy in Urba n Modeling: Axia l maps as geometric
represent ations of aor dances in the built e nvironm ent,”
frontiers in Psychology 9 (2 018).
Jämlik livsmiljö: Appendix
162
design throughout the municipal organization,
there is also a lot of knowledge that cannot be
utilized due to organizational and structural
challenges. The study asks the question of
how we can build organizations with space for
reflection, creativity, and professional judg-
ment?6
Developing models and methods, the project
has explored how the spatial models of the
city used for analysis can be adapted to better
reflect certain disabilities or certain needs.7
The goal is to map the eects of barriers and
enablers in the built environment.8 The focus
is primarily on system eects, and not the local
conditions which are well-studied and often
the focus in universal design.
In the specific study, the focus is primarily
on how the environment creates barriers or
enables older people and people with impaired
movement. For people who need to “be able to
sit to be able to walk”, the potential to rest of-
fered by seats in public space can be crucial for
accessibility to the city. This has been explored
by analyzing how chains of benches extend or
restrict people’s potential reach through the
city. This also reveals “bench deserts”, areas
of the city that are devoid of benches, which
severely can restrict people’s mobility. In exten-
sion, it demonstrates how this further aects
accessibility to important societal services such
as healthcare or libraries.
be handled in cooperation between dierent
actors and branches within the municipality,
and between the municipality and other actors.
Thereby steering and management of work
both within municipal planning and in inter-
action with society at large become crucial,
not as dierent from, but directly in relation
to the spatial distribution and management of
resources and accessibility.
The project has studied the management of
universal design questions through a close
study of fourteen central municipal planning
documents, based on which eleven persons in
Uppsala municipality and the Disability rights
organizations of Uppsala municipality and
Upp sala region have been interviewed.4 Some
of them are in leading positions, but the major-
ity are in various operative positions.
The study develops the importance of preci-
sion in terminology, organization, cooperation,
planning, and governance. The intent is not to
oer answers, demands, or checklists, but to
structure and define questions that accept the
complexity of both universal design and work-
ing in municipal organizations. They are also
set in relation to a wider societal context and
focus on universal design as a process-driven
approach. Through this investigation, there is
also a set of recommendations formulated in an
open-ended manner.
The work demonstrates the need to better
balance line management and network gov-
ernance, and to include bottom-up as well as
top-down processes.5 While there is a need
to increase knowledge regarding universal
4. Study 1 , Björn Hellström, “Un iversell utformni ng i den
kommunala samhällsbyggnadsprocessen” in Jämlik
livsmiljö: Universell ut formning och tillgänglighet som
stadsbyggnadsutmaning, ed. D aniel Koch (Stockholm :
KTH, 2022).
5. e.g. P-O B örnfelt, Arbetsorgan isation i praktiken – En
kritisk introduktio n till arbetsorganisationsteori ( Lund:
Studentlitteratur, 2018).
6. Jonna Bor nemark, “Handl ingens paradoxer – en
reflektion öve r tjänstepersoner s praktiska kunskap,” i
Stadsutv eckling & Design fö r Motstridiga Önskemål : En bok
om nödvändighe ten av förändring i tank e och handling för
sociala hållbarhetsprocesser, ed. Björn Hellst röm & Lisa
Daram (S tockholm: Arkus, 2 019).
7. Study 2, An n Legeby, “Tillgängl ighet i staden: Analys er
ur ett systemp erspektiv,” in Jämlik livsmiljö: Unive rsell
utformning och tillgänglighet som stadsbyggnadsutmaning,
ed. Dan iel Koch (Stockholm: KT H, 2022).
8. e.g. Julie nne Hanson, “The i nclusive city: delivering a
more accessibl e urban environment t hrough inclusive
desi gn,” RICS Co bra 2004 Internation al Construction Con-
ference: responding to change (York, UK, 2004).
Daniel Koch
163
Drawing on amongst others Jean-Francois
Augoyard’s research12 it is argued that “aor-
dance”, that is, the link between individual and
environment and how this aects behavior,
social relations, and meaning-making, goes
primarily through the “life world”. While aim-
ing to aect life worlds, planning and munici-
pal governance generally operate with system
world knowledge and data, where this data,
additionally, often concerns material world
aspects.
This leads on to a discussion concerning how
processes in cooperation between planners
and wider society can be developed to establish
procedures that are more interactive and di-
rectly engaged with peoples’ experiences. The
suggestion is that by complementing systemic
work with data collection and analysis, there is
much to learn about the whole through a set of
specific understanding.
The results provide important knowledge of
how the city works today and provides good
grounds for planning. An important aspect is
how it further develops the understanding of
inequality in distribution and access to ameni-
ties.9 It provides guidance on what measures
would be needed to formulate coming strate-
gies and policies.
Taken together, the approach contributes with
knowledge of how universal design can be fur-
ther integrated into urban planning processes
and in the design of public space. Long-term,
it can contribute to a more inclusive urban
development.
Finally, building on Jürgen Habermas’ con-
cepts,10 knowledge emerging from a survey
conducted together with Funktionsrätt Uppsa-
la kommun suggests that there is much to be
gained from structuring knowledge and action
in relation to municipal planning and universal
design into the realms of “system world”, “life
world” and “material world”.11
In short, “system world” stands for both the
political system and the systems of planning
and digital systems such as geographical
information systems. The “material world”
stands for the physical environment, in the
sense which can be observed, measured, and
documented. “Life world” stands for the
perceived environment; how people experience
and understand their environments, how they
construct cognitive maps and perceptions of
aordances.
9. Ann L egeby, Patterns o f co-presence: spatia l configuration
and social segregation (Stockholm: KT H, 2013).
10. Jürgen Hab ermas, The theory of communicative action
Vol. 2 Lifeworld and syste m: a critique of functionalis t reason
(Cambridg e: Polity, 1987).
11. Study 3 Daniel Koch, “Syste mvärld, livsvärld, oc h ma-
teriell v ärld: Implikationer oc h möjligheter för ru msliga
analyse r”. in Jämlik livsmil jö: Universell utformni ng och
tillgänglighet som stadsbyg gnadsutmaning, ed. Danie l Koch
(Stockholm : KTH, 2022).
12. Jean-François Augoyard, Step by Step: Everyd ay walks in
a French urban h ousing project (Min neapolis: University of
Minneso ta Press, 200 7.
Jämlik livsmiljö: Appendix
164
