Content uploaded by David C Bernvi
Author content
All content in this area was uploaded by David C Bernvi on Jan 05, 2022
Content may be subject to copyright.
Mallen är baserad på en inlaga med
storleken 148.00x210.00mm och en
ryggbredd på 10.95mm.
Omslagsstorleken är 306.95x210.00mm (exkl. utfall).
Obs! Kom ihåg att ange trimbox och linjera den
med skärmärkena i mallen.
Denna omslagsmall bör endast användas för referens.
Se: http://help.publit.com För instruktioner och hjälp.
FRAMSIDA
148.00mm
BAKSIDA
148.00mm
RYGG 10.95mm
HÖJD 210.00mm
UTFALL / MARGINAL (5.00mm)
UTFALL / MARGINAL (5.00mm)
UTFALL / MARGINAL (5.00mm)
UTFALL / MARGINAL (5.00mm)
DAVID C. BERNVI
9789198 559446
VITHAJEN
När hajens vita buk öppnades påträffades ett huvudlöst lik.
Den huvudlösa mannen var en soldat. År 1543 beskrev den
franske läkaren Guillaume Rondelet en haj av enorm
storlek. Hajen beskrevs under namnet Lamia. Den enorma
sken fångades utanför Marseille i Frankrike. Munnen
visade sig vara fylld med sågkantade triangulära tänder stora
som knivar men vita som elfenben. Över 400 år senare
skulle vithajen beskrivas som människohajen, en
mördarmaskin på jakt efter människokött
utmed världens badstränder.
Världens största vithaj fångades 1956 i Medelhavet
utanför franska rivieran. Denna haj är idag bevarad och har
en kroppslängd på 5,9 meter. Vikten var 2 ton. Detta är en
massiv vithaj. Vithajen (Carcharodon carcharias) är
världens största rovsk. De meterbreda käkarna tillåter
vithajen att sluka det mesta. Trots att miljontals människor
årligen vistas i vithajens habitat världen över sker mycket få
hajangrepp. När hajangrepp sker får de oftast stor
uppmärksamhet. Få känner till hur ett angrepp från en vithaj
kan undvikas. I denna bok får vi veta hur, var och när
vithajen angriper och vad du kan göra för att mota
bort en vithaj.
Vithajen är en naturlig del av Medelhavet. En inhemsk
population förekommer i Medelhavet som urskiljer sig
genetiskt från andra vithajspopulationer i resten av världen.
Det är okänt hur många vithajar som nns i Medelhavet.
Icke desto mindre har några av världens största vithajar
fångats utanför Mallorcas badstränder. Under 1800-talet och
tidigt 1900-tal var vithajen vanlig i Medelhavet. Vithajen
var tillräckligt mångtalig att den harpunerades för dess kött.
Världens första hajnät installerades i Kroatien för att hindra
vithajar från att angripa människor.
Vithajen har oftast fått fungera som en stereotyp för alla
hajar. Skildringar där vithajen porträtteras som en
mördarmaskin är långt ifrån sanningen. Här kastas ljus på
vithajens dåliga rykte. Missuppfattningar som ännu
förekommer åskådliggörs och bekämpas med faktaunderlag.
Marinbiologen David C. Bernvi har genom vithajsforskning
i Sydafrika samlat på sig en lång erfarenhet om hur världens
största rovsk fungerar. Han har varit drivande i frågor
rörande införandet av skyddslagstiftning för hajar i Sverige.
DAVID C. BERNVI VITHAJEN I MEDELHAVET
I MEDELHAVET
VITHAJEN
I MEDELHAVET
DAVID C. BERNVI
CARACAL PUBLISHING
Stockholm
info@zoologi.se
www.zoologi.se
Contents if not otherwise stated © 2021 Caracal Publishing
Text © 2021 av David C. Bernvi
Illustrationer © 2021 av David C. Bernvi
Bernvi, David C. 1985–
ISBN: 978-91-985594-4-6.
Tryckt i Sverige.
Första upplagan 2021.
Omslag framsida, titelsida: Vithaj Carcharodon carcharias illustration av Charles-Joseph Traviés de
Villers ”Le Requin” från Histoire Naturelle, 1839 (Lacépède). Se kapitel 8 för mer infromation.
Omslag baksida: Montage av David C. Bernvi visar fotogra av vithajens tänder i närbild.
Fotograf färguppslag Marko Dimitrijevic.
Rekommenderad referering:
Bernvi, D.C. (2021). Vithajen i Medelhavet. Uppl. 1. Caracal Publishing. ISBN: 9789198559446.
We do not just fear our predators, we are transxed by them. We are
prone to weave stories and fables and chat endlessly about them.
– Peter Benchley
– iv –
– v –
– vii –
David C. Bernvi
är marinbiologi (Master of Science) och författare till era böcker som rör hajar och marinbiologi.
Sedan era år tillbaka forskar han på vithajar i Sydafrika. Han har även varit drivande i frågor
rörande införandet av skyddslagstiftning av hajar i Sverige.
Algeriet
Spanien
Frankrike
Lybien
Tunisien
Egypten
Turkiet
Svarta havet
Joniska havet
Italien
Adriatiska havet
Tyrrenska havet
Baleariska öarna
Baleariska sjön
Marocko
Syrien
MEDELHAVET
Levantinska sjön
Innehållsförteckning
Förord 1
1 Vithajens entré i Medelhavet 7
2 Forskning på vithaj 21
3 Vithajsangrepp i Medelhavet 39
4 Varför angriper vithajen människor? 57
5 Äter vithajen människor? 69
6 Vad äter vithajen egentligen? 79
7 Havets hemkära vagabond 97
8 Var nns vithajen i Medelhavet? 113
9 Är vithajen utrotningshotad? 137
10 Att minska risken för hajangrepp 145
Slutord 155
Acknowledgements 161
Referenser 163
Index 168
– 1 –
Många är det som besöker
medelhavsländerna på semestern. Det är inte
ovanligt att jag får frågan från bekanta, vänner
och familj om det nns vithajar i Medelhavet.
De blir oftast förbluffade när jag berättar att det
nns vithajar i Medelhavet och att det dessutom
ägt rum vithajsangrepp på människor. Ännu mer
förbluffade blir de när jag berättar att några av
världens största vithajar som fångats kommer från
Medelhavet. Vithajen i Medelhavet är ett oerhört
beständigt samtalsämne.
Jag skriver utifrån egna erfarenheter av
vithajen i Sydafrika och fyller i med kunskaper
från den vetenskapliga och historiska litteraturen.
I många år har jag burdykt med vithajen i Syd-
afrika tillsammans med svenska turister. Detta
innebär att vi ställer oss i en bur av stål medan
vithajarna simmar runt omkring oss. Utfärder-
na går till pälssälkolonier där det nns gott om
vithaj. Genom vithajsafaris i Sydafrika har jag
haft många spännande upplevelser med vithajen.
Bakom hajburnes galler blir de esta förvånade
över hur lugna och graciösa vithajarna är. Den
vildsinta och våldsamma bilden som förespråkas
Förord
– 2 –
i media är felaktig. Personer som under decennier
varit rädda för vithajen förändras då de beskådar
hajen i verkligheten. En del befrias från åratal av
rädsla. På några korta ögonblick förändras inställ-
ningen till vithajen totalt och hajdykarna omsveps
av förundran. För många är första mötet med en
vithaj en euforisk upplevelse.
Tyvärr är många rädda för hajar och fram-
för allt vithajen. Detta är något jag ämnar föränd-
ra. Jag vill berätta om vithajen och förklara att
den inte är lika farlig som många tror. Missupp-
fattningar som ännu förekommer åskådliggörs i
denna bok och bekämpas med faktaunderlag.
Berättelsen om vithajen, börjar i Medelhavet.
Medelhavet, där civilisationen har sin vagga, är
också platsen där berättelser om denna haj inleds.
Historier om en ökänd människoätande haj sprids
vidare från Medelhavet och vävs in i vår kultur.
Hur vi ser på vithajen i modern tid har sin
rot i berättelser från Medelhavet. Under antiken
beskrevs hur havsvidunder slukade människor i
Medelhavet. Hajar ansågs utgöra demoner under
antiken. Ett av dessa demoniska havsvidunder
från Medelhavet var Lamia. Även i Bibeln nns
likande berättelser. Berättelsen om Jona som blir
uppäten av en stor sk är ett exempel på hur skild-
ringar av hajlika varelser berättades under antiken
och fram till medeltiden. I Bibeln står det att Jona
slukades av en sk i tre dagar och tre nätter varef-
ter han spyddes upp på land. Inspirationen till den-
na berättelse lär haft sin rot från sägner kopplade
till vithaj. Ingen val kan nämligen svälja en män-
niskokropp till skillnad från vithajen som har den-
na förmåga. Detta påpekades redan på 1500-talet.
Till och med Carl von Linné påpekade
att både Jona och Herkules vistats i magen på vad
som måste varit en vithaj. Båda hade vistats i ma-
gen under tre dagar. Kanske var detta Linnés sätt
– 3 –
att mellan raderna syna Bibelns slående likhet till
antikens grekiska mytologi.
Tanken med den här bok är att läsaren ska
nna några av svaren på sina frågor om vithajen i
Medelhavet. Boken ger en inblick i några intres-
santa aspekter som rör vithajens historia och dess
ekologiska roll i Medelhavet.
Några frågor jag ställts inför under åren
har varit svårare än andra att besvara. Här reder
jag ut några av de vanligaste frågorna som jag fått
höra under åren. Boken vänder sig även till de
med oro för vithajens existens i Medelhavet. En
del har en obefogad oro över att bli angripna av
en vithaj i Medelhavet. Denna bok kommer råda
bot på denna rädsla. Jag berättar var hajangrepp
ägt rum och hur de ägt rum samt när de ägt rum.
I boken får du följa en handfull dramatiska livsö-
den kopplade till hajangrepp utförda av vithaj. Jag
berättar även om hur vithajen fungerar biologiskt.
Om den äter människor. Vad vithajen egentligen
äter i Medelhavet och i övriga världen. Jag berät-
tar även vad du ska göra om en vithaj angriper dig.
I boken kan du ta del av var i Medelhavet vithajar
påträffas och om observationerna ökar
eller minskar.
Med hjälp av denna kunskap kan läsaren
bilda sig en uppfattning om vithajen som är min-
dre sensationell och mer faktagrundad. Vithajen är
fascinerande som den är och behöver inte beskri-
vas med spekulationer eller sensationella myter.
Medelhavet utgör platsen som format
grunden för hur vi berättar historier om denna
rovsk. Det är i Medelhavet som upptäckten av
vithajen görs, dock långt innan den svenska veten-
skapsmannen Cal von Linné beskriver arten 1758.
Hur vithajen formas och beskrivs sammanfattas i
första kapitlet. Innan du beger dig ut på en litterär
odyssé i vithajens Medelhav bör jag nämna några
ord om vithajens förmodade förekomst i Sverige.
– 4 –
På grund av att klimatet blir varmare har
det spekulerats i media kring vithajens förekomst
i Danmark och Sverige. Detta kommer inte minst
i skenet av att den blåfenade tonsken återvänt
till Skagerrak, Kattegatt och Öresund efter att
den varit borta i ca 60 år. Den blåfenade tonsken
är en viktig föda för vithajen. I Sverige nns det
även tumlare och delner samt knubbsälar som
kan fungera som föda. Ibland påträffas även val-
kadaver från vikval som utgör utmärkt föda för
vithajen. Sammanvägt med det faktum att vattent-
emperaturen ökat har det spekulerats omfattande i
media om att det bara är en tidsfråga innan vitha-
jen dyker upp på svenska västkusten.
Uttalanden om att vithajen snart skul-
le nå till våra vatten är vilseledande. Att säga att
vithajen kanske nns i Sverige riskerar att leda till
missuppfattningar hos allmänheten. Människor
blir uppskrämda. Eftersom många är rädda för
vithajar leder uttalanden om möjliga svenska
vithajar till onödig rädsla som varken hajarna eller
allmänheten är förtjänt av.
Även om vattentemperaturen genom glo-
bal uppvärmning skulle öka till internationella
klimatpanelens (IPCC) mest dramatiska tempera-
turökning nns det små möjligheter för vithajen
att ta sig till Sverige. Det nns även andra fakto-
rer som medför att vithaj på svenska västkusten är
nästintill obentlig. Du kan läsa om dessa faktorer
i denna bok.
Vithajen är däremot förekommande i
Medelhavet och det är inte långt bort från Sverige.
Ett av de främsta tillhållen för vithajen är faktiskt
det populära svenskparadiset Mallorca. I Mallor-
cas vatten nns det en chans eller risk, beroende
på hur man ser det, att få bevittna världens störs-
ta rovsk. Medelhavet utgör vithajens naturliga
habitat. Angrepp från vithaj är rapporterade från
– 5 –
både Mallorca och Malaga. Malaga är en populär
turistdestination som årligen besöks
av 250 000 svenskar.
Vithajen är dock en raritet i Medelhavet
och arten är numera mycket ovanlig. Trots detta
faktum fångas vithajar årligen i Medelhavet. Det
rör sig ibland om mycket stora vithajar, omkring 5
meter i längd eller nyfödda vithajar. Att några av
världens största vithajar fortfarande fångas i Med-
elhavet ger hopp om att världens största rovsk
faktiskt kan överleva under 2020-talet. Att nyföd-
da vithajar påträffas regelbundet i Medelhavet ger
hopp om att arten även i framtiden kommer
fortleva utmed Europas medelhavskust.
I Medelhavet är den blåfenade tonsken
en viktig föda för vithajen. I skrivande stund när
den blåfenade tonsken återhämtat sig och inte
längre anses vara utrotningshotad nns det goda
chanser för vithajen att återhämta sig i Medelha-
vet. Det kanske därför inte är omöjligt att just du
får chansen att se denna vidunderliga rovsk un-
der semestern i Medelhavets varma vatten.
Vithajen är en missförstådd predator.
Vithajen är ingen mördarmaskin som är ute efter
att äta människor. Att skrämma allmänheten på
detta sätt är både förlegat och oetiskt som på sikt
riskerar bli förödande för de marina ekosystemen.
Vithajen förtjänar vår respekt. Vithajen är ingen
nallebjörn eller mördarmaskin. Vithajen är en top-
predator. En toppredator som har en viktig ekolo-
gisk roll att spela högt upp i näringskedjan. Vitha-
jen styr ekosystemens förmåga att förse oss med
ekosystemtjänster från havet. Vithajen är central
för en hållbar utveckling av världshaven. Stora
rovskar som tonsk, svärdsk och marina dägg-
djur som sälar och delner hålls i schack genom
vithajens inverkan. Det är inte bara populationsni-
våerna av dessa djurarter stora rovhajar kontrolle-
rar genom att jaga dem. Beteendet förändras hos
– 6 –
sälar, delner och tonskar när det nns vithaj i
havet. Detta ökar förmågan för andra arter länge
ned i näringskedjan att etablera sig. Därmed ökar
vithajen artmångfalden i haven.
Vi måste hålla oss till fakta och inte un-
derstödja missuppfattningar. Vithajen angriper
sällan människor. Vithajen är mycket ovanlig.
Den är inte rapporterad i Nordsjön och det nns
inga bevis från att den rapporterats i Skottland.
Sannolikheten att vithajen simmar till Sverige är
i väsentlighet obentlig på grund av dess biologi
och raritet.
Under 2020-talet fortsätter felaktiga före-
ställningar om vithajen. Därför är det viktigt att
berätta om hur vithajen egentligen fungerar. Du
kan göra skillnad genom att ändra på missuppfatt-
ningar om vithajen med hjälp av kunskap. Det är
viktigt att berätta vithajens historia och varför en
fruktan bildas kring denna rovsk. Vithajen är ut-
rotningshotad och lider av överske. Den behöver
vår förståelse för att överleva.
Hajfensske där hajarnas fenor används
till hajfenssoppa medan resten av hajen slängs
överbord är ett stort problem på era platser i
världen. Hajfenssoppan är även ett reellt hot mot
vithajen. Vithajens fenor är extra eftertraktade.
Detta är kunskap som borde föras ut till allmän-
heten i stället för att skrämma upp allmänheten
om den astronomiskt minimala risken av att vithaj
simmar till Sverige.
Jag önskar dig spännande läsning!
David C. Bernvi,
marinbiolog, Stockholm, september, 2021
– 161 –
Acknowledgements
I would like to acknowledge a few but
important persons which have been helpful in the
production of my research and particularly in the
development of this book.
First, I would like to thank Geremy
Cliff, former head of research at KwaZulu-Natal
Sharks Board who have been a mentor and friend
in the eld of shark research. This book would
probably never have come into existence without
his knowledge, input and support related to white
shark biology. There are also a few other persons
at the KwaZulu-Natal Sharks Board which have
been invaluable to my work including research
and operational staff at the sharks board, Dr. Matt
Dicken, Paul von Blerk, Kristina Naidoo, Bheki
Zungu, Philip Zungu, Emmanuel Makhathini and
Trish Naidu.
Other shark researchers in South Africa
have also contributed to this book, namely Ralph
Watson and Alison Towner at Dyer Island
Conservation Trust.
– 162 –
In nations of proximity to the Mediterra-
nean Sea I would like to thank; Patrick Leopold
Jambura, Universität Wien, who have suppor-
ted with images as well as Christian Capapé at
Université de Montpellier. Both have been very
helpful with supporting information of this book.
Additionally, I would like to thank Béchir Saïdi,
Mohamed Nejmeddine Bradai, A. Bouain and
Olivier Guélorget. Hakan Kabasakal, MSc.,
Independent shark researcher and writer,
Ichthyological Research Society, have also been
very helpful with information and images of
Mediterranean great white sharks. I am thankful
to José L. Cort for information regarding tuna
shery in the Mediterranean Sea. I would like to
thank Ian Fergusson, BBC, for suggested referen-
ces and information related to great white sharks
in the Mediterranean Sea.
In the US, I would like to thank
Professor Gavin Nyalor, Director Florida
Program for Shark Research at the Florida
Museum of Natural History, for information
regarding great white shark genetics.
Finally, I would like to thank my lovely
wife Linda for proofreading the book.
Thank you all for contributing to this
book. In the end, all potential errors are my own.
– 163 –
Referenser
Adams, D.H.; Mitchell, M.E.; Parsons, G.R. (1994). Seasonal Occurrence of the White Shark,
Carcharodon carcharias, in Waters waters off the Florida West Coast, with Notes on its Life
History. Marine Fisheries Review. 56(4): 24-28.
Ainley, D.G.; Henderson, R.P.; Huber, H.R.; Boekelheide, R.J.; Allen, S.G.; McElroy, T.L. (1985).
Dynamics of White Shark/Pinniped Interactions in the Gulf of the Farallones. Memoirs of
the Southern California Academy of Sciences, 9: 109-122.
Alexander, R.L. (1998). Blood supply to the eyes and brain of lamniform sharks (Lamniformes).
Journal of Zoology. London. Vol. 245: 363–369.
Ames, J.A.; Gibbel, J.J.; Wendell, F.E.; Pattison, C.A. (1996). White Shark-Inicted Wounds of Sea
Otters in California, 1968-1992. Great White Sharks: The Biology of
Carcharodon carcharias. Chapter 28: 309-316.
Arnold, P.W. (1972). Predation on harbour porpoise, Phocoena phocoena, by a white shark,
Carcharodon carcharias. Journal of the Fisheries Research Board of Canada. 29: 1213-1214.
Artedi, P. (1792). Bibliotheca et philosophia ichthyologica. Iohanne Iulio Walbaum: 723.
Barrull, J.; Mate, I. (2001). Presence of the great white shark, Charcharodon carcharias
(Linnaeus, 1758) in the Catalonian Sea (NW Mediterranean) : review and discussion of
records, and notes about its ecology. Annales, Series historia naturalis, 11: 3-10.
Belon, P. (1555). La Nature et diversité des poissons, avec leurs pourtraicts représentez au plus près du
naturel. A Monseigneur le Reuerendiss. Cardinal de Chastillon: 508.
Ben Amor, M.M.; Bdioui, M.; Ouni-ben Amor, K.; Capapé, C. (2020). Captures of large shark species
from the northeastern Tunisian coast (Central Mediterranean Sea). Annales, Series Historia
Naturalis, 30: 15-24.
Bernvi, D.C. (2018). Guide till världens hajar. Caracal Publishing: 285.
Bernvi, D.C. (2006). Världens hajar Del 1 ordning jättehajar Lamniformes. Caracal Publishing: 82.
Bernvi, D.C. (2007). Världens hajar Del 2 Ordningarna Matthajar Orectolobiformes & Tjurhuvudhajar
Heterodontiformes. Caracal Publishing: 90.
Bernvi, D.C. (2014). Vithajen Carcharodon carcharias. Caracal Publishing: 840.
Bernvi, D.C. (2015). Var nns vithajen? Kandidatuppsats, Stockholms universitet: 25.
Bernvi, D.C. (2016). Ontogenetic Inuences on Endothermy in the Great White Shark
(Carcharodon carcharias). Masteruppsats, Stockholms unversitet: 53.
Block, B.A.; Carey, F.G. (1985). Warm brain and eye temperatures in sharks. Journal of Comparative
Physiology B: Biochemical, Systemic, and Environmental Physiology, 156 (2): 229-236.
Boldrocchi, G.; Kiszka, J.; Purkis, S.; Storai, T.; Zinzula, L.; Burkholder, D. (2017). Distribution,
ecology, and status of the white shark, Carcharodon carcharias, in the Mediterranean Sea.
– 164 –
Reviews in Fish Biology and Fisheries volume 27: 515–534.
Carey, F.G.; Kanwisher, J.W.; Brazier, O.; Gabrielson, G.; Casey, J.G.; Pratt, H.L.Jr. (1982).
Temperature and Activities of a White Shark, Carcharodon carcharias. Copeia (2): 254-260.
Carey, F.G.; Casey, J.G.; Pratt, H.L.; Urquhart, D.; McCosker, J.E. (1985). Temperature, Heat
Production and Heat Echange in Lamnid Sharks. Memoirs of the Southern California
Academy of Sciences, 9: 92-108.
Casey, J.G.; Pratt, H.L.Jr.; Stillwell, C. (1985). Distribution of the white shark,
Carcharodon carcharias, in the western North Atlantic. Memoirs of the Southern California
Academy of Sciences, 9: 2-14.
Celona A.; De Maddalena, A.; Comparetto, G. (2006). Evidence of predatory attack on a bottlenose
dolphin Tursiops truncatus by a great white shark Carcharodon carcharias in the
Mediterranean Sea. Annales Series Historiae Naturalis, 16:149-164.
Celona A.; Donato N.; De Maddalena, A. (2001). In relation to the captures of a great white shark
Carcharodon carcharias (Linnaeus, 1758) and a shortn mako
Isurus oxyrinchus Ranesque, 1809 in the Messina Strait.
Annales Series Historiae Naturalis, 11: 13-16.
Cliff, G.; Dudley S.F.J.; Davis, B. (1988). Sharks caught in the protective gill nets off Natal, South
Africa. 1. The sandbar shark Carcharhinus plumbeus (Nardo). South African Journal of
Marine Science, 7 (1): 255-265.
Cliff, G.; Dudley, S.F.J. (2011). Reducing the environmental impact of shark-control programs: a case
study from KwaZulu-Natal, South Africa. Marine and Freshwater Research 62(6): 700-209.
Cliff, G.; Dudley, S.F.J.; Davis, B. (1989). Sharks caught in the protective gill nets off Natal, South
Africa. 2. The great white shark Carcharodon carcharias. South African Journal of Marine
Science, 8 (1): 131-144.
Cliff, G.; Dudley, S.F.J.; Jury, M.R. (1996). Catches of white sharks in KwaZulu-Natal, South Africa
and environmental inuences. In: Klimley, A.P. & Ainley, D. (Eds.) Great White Sharks. The
biology of Carcharodon carcharias: 351- 362.
Cole, J . (2006). Cannibalism, prehistoric cannibalism, nutritional values for cannibalism.
Dissertation. Faculty of law, arts and social sciences. University of Southampton: 1-97.
Condorelli, M.; Perrando, G.G. (1909). Notizie sul Carcharodon carcharias L., catturato nelle acque di
Agusta e considerazionizmedico-legali su resti trovati nel suo tubo digerente. Bollettino
della Società zoologica italiana, ser.2:v.10:164-183.
Cort J.L.; Abaunza, P. (2015). The Fall of the Tuna Traps and the Collapse of the Atlantic Bluen Tuna,
Thunnus thynnus (L.), Fisheries of Northern Europe from the 1960s, Reviews in Fisheries
Science & Aquaculture. 23:4: 346-373
Davidsson, B.; Cliff, G. (2014). Comparison of Pinniped and Cetacean Prey Tissue Lipids with Lipids
of their Elasmobranch Predator. In vivo, International Journal of Experimental and Clinical
Pathophysiology and Drug Research. 28: 223-228.
De Maddalena, A. (2000). Historical and contemporary presence of the great white shark,
Carcharodon carcharias (Linnaeus, 1758), in the northern and central Adriatic sea. Annales,
Series Historia Naturalis, 10: 19-21.
De Maddalena, A.; Glaizot, O.; Oliver, G. (2003). On the great white shark, Carcharodon carcharias
(Linnaeus, 1758), preserved in the Museum of Zoology in Lausanne. Marine life, 13: 53-59.
De Maddalena, A.; Heim, W. (2012). Mediterranean Great White Sharks. A Comprehensive Study
Including All Recorded Sightings. McFarland, Jefferson: 254 pp.
De Maddalena, A.; Zuffa, M. (2009). Historical and contemporary presence of the great white shark,
Carcharodon carcharias (Linnaeus, 1758), along the Mediterranean coast of
France. Annales, Series Historia Naturalis: 81-94.
De Maddalena, A.; Zuffa, M.; Lipej, L.; Celona, A. (2001). An analysis of the photographic evidences
of the largest great white sharks, Carcharodon carcharias (Linnaeus, 1758), captured in the
Mediterranean Sea with considerations about the maximum size of the species. Annales,
Series historia naturalis, 11: 193-206.
Del Raye, G.; Jorgensen, S.J.; Krumhansl, K.; Ezcurra, J.M.; Block, B.A. (2013). Travelling light: white
– 165 –
sharks (Carcharodon carcharias) rely on body lipid stores to power ocean-basin scale
migration. Proceedings of the Royal Society of London, Series B. 280 (1766): 1-9.
Dicken, M.L. (2008). First observations of young of the year and juvenile greatwhite sharks
(Carcharodon carcharias) scavenging from a whale carcass.
Marine and Freshwater Research. 59: 596–602.
Dicken, M.L.; Booth, A.J. (2013). Surveys of white sharks (Carcharodon carcharias) off bathing
beaches in Algoa Bay, South Africa. Marine and Freshwater Research, 64: 530-539.
Fergusson, I.K. (1996). Distribution and Autecology of the White Shark in the Eastern North
Atlantic Ocean and the Mediterranean Sea. Great White Sharks: The Biology of
Carcharodon carcharias. Chapter 30: 321-347.
Fergusson, I.K.; Compagno, L.J.V.; Marks, M.A. (2000). Predation by white sharks Carcharodon
carcharias (Chondrichthyes: Lamnidae) upon chelonians, with new records
from the Mediterranean Sea and a rst recordof the ocean sunsh Mola mola
(Osteichthyes: Molidae) as stomach contents. Environmental Biology of Fishes 58: 447–453.
Franks, B.R.; Tyminski, J.P.; Hussey, N.E.; Braun, C.D.; Newton, A.L.; Thorrold, S.R.; Fischer,
G.C.; McBride, B.; Hueter, R.E. (2021). Spatio-Temporal Variability in White
Shark (Carcharodon carcharias) Movement Ecology During Residency and Migration
Phases in the Western North Atlantic. Frontiers in Marine Science, 8:1-26.
Galaz T.; De Maddalina, A. (2004). On a great white shark Carcharodon carcharias (Linnaeus, 1758),
trapped in a tuna cage off Libya, Mediterranean Sea. Annales,
Series Historia Naturalis, 14: 159-164.
Gesneri, C. (1558). Historiæ animalivm liber IV. : Qui est de piscium & aquatilium animantium natura.
Francofurti :In bibliopolio Andreae Cambieri,1604:1120.
Goldman, K.J.; Andersson, S.D.; McCosker, J.E.; Kimley, A.P. (1996). Temperature, Swimming Depth,
and Movements of a White Shark at the South Farallon Islands, California. Great White
Sharks: The Biology of Carcharodon carcharias. Chapter 11: 111-120.
Gubili C.; Bilgin R.; Kalkan E.; Karhan S.U.; Jones C.S.; Sims, D.W.; Kabasakal, H.; Martin, A.P.;
Noble, L.R. (2011). Antipodean white sharks on a Mediterranean walkabout? Historical dis
persal leads to genetic discontinuity and an endangered anomalous population. Proceedings
of the Royal Society B. 278: 1679–1686.
Hussey, N.E.; McCann, H.M.; Cliff, G.; Dudley, S.F.J.; Winter, S.P.; Fisk, A.T. (2012). Size-Based
Analysis of Diet and Trophic Position of the White Shark, Carcharodon carcharias, in South
African Waters. Global Perspectives on the Biology and Life History of the
White Shark, Chapter 3: 27-49.
Jambura P.L.; Türtscher, J.; De Maddalena, A.; Giovos, I.; Kriwet, J.; Rizgalla, J.; Al mabruk,
S.A.A. (2021). Using citizen science to detect rare and endangered species: New records of
the great white shark Carcharodon carcharias off the Libyan coast. Annales, Series Historia
Naturalis, 31: 51-60.
Jorgensen, S.J.; Reeb, C.A.; Chapple, T.K.; Anderson, S.; Perle, C.; van Sommeran, S.R.; Fritz-Cope,
C.; Brown, A.C.; Klimley, A.P.; Block, B.A. (2010). Philopatry and Migration of Pacic
White Sharks. Proceedings: Biological Sciences. 277:1682: 679-688.
Kabasakal, H. (2020). Agreement with the monster: Lessons We Learned from the Great White Shark
in Turkish Waters. Turkish Marine Research Foundation (TUDAV) Publication No: 57,
Istanbul, Turkey: 74 p.
Kabasakal, H. (2020). Exploring a possible nursery ground of white shark (Carcharodon carcharias) in
Edremit Bay (northeastern Aegean Sea, Turkey). Journal of the Black Sea / Mediterranean
Environment, Vol. 26, No. 2: 176-189.
Kabasakal, H. (2003). Historical records of the Great White Shark, Carcharodon carcharias
(Linnaeus, 1758) (Lamniformes: Lamnidae), from the Sea of Marmara.
Annales, series historia naturalis, 13: 173–180.
Kabasakal, H.; Bayri, E. (2020). First Record of a Young-Of-The-Year. Carcharodon carcharias in the.
Strait of the Dardanelles. Annales, Series Historia Naturalis, 30: 175-180
Kabasakal, H.; Bayri, E.; Atac, E. (2019). Recent record of the great white shark,
– 166 –
Carcharodon carcharias (Linnaeus, 1758), from central aegean sea off Turkey’s coast.
Annales, Series Historia Naturalis, 28: 93-98.
Kabasakal, H.; Özgür Gedikoğlu, S. (2008). Two new-born great white sharks, Carcharodon carcharias
(Linnaeus, 1758) (Lamniformes; Lamnidae) from Turkish waters of the north Aegean Sea.
Acta Adriatica, 49: 125-135
Kock A, O’Riain M.J.; Mauff K.; Mey¨er M.; Kotze D.; Grifths, C. (2013). Residency, Habitat Use
and Sexual Segregation of White Sharks, Carcharodon carcharias in False Bay,
South Africa. PLoS ONE 8(1): 1-12.
Le Petit Parisien. (1909). Lugubre péche. Le Petit Parisien.
Supplément littéraire illustré, 1909/02/14: 56.
Le Petit Parisien. (1909). Sur les cotes de Tunisie. Le Petit Parisien.
Supplément littéraire illustré, 1909/04/25: 136.
Le Petit Parisien. (1908). Des requins dans L’Adriatique. Le Petit journal.
Supplément illustré, 1908/08/09: 256.
Leone, A.; Puncher, G.N.; Ferretti, F.; Sperone, E.; Tripepi, S.; Micarelli, P.; Gambarelli, A.; Sarà, M.;
Arculeo, M.; Doria, G.; Garibaldi, F.; Bressi, N.; Dall’Asta, A.; Minelli, D.; Cilli, E.; Vanni,
A.; Serena, F.; Díaz-Jaimes, P.; Baele, G.; Cariani, A.; Tinti F. (2020). Pliocene colonization
of the Mediterranean by Great White Shark inferred from fossil records, historical jaws,
phylogeographic and divergence time analyses. Journal of Biogeography. 47: 1119– 1129.
Linné, C. (1767). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera,
species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Vindobonae :Typis Ioannis
Thomae von Trattner,1767-1770: 543.
Long, D.J.; Jones, R.E. (1996). White Shark Predation and Scaveging on Cetaceans in the Eastern North
Pacic Ocean. Great White Sharks: The Biology of Carcharodon carcharias.
Chapter 27: 293-307.
Lowe, C.G.; Goldman, K.J. (2001). Thermal and bioenergeticsof elasmobranchs: Bridging the gap.
Environmental Biology of Fishes. 60: 251–266.
Madiraca, F.; Davidov, B.; Udovičić, D. (2015). Analyses on the occurrence of pelagic sharks in the
eastern Adriatic sea. Pluralidae, 3, 5: 1-28.
Malara, D.; Battaglia, P.; Consoli, P.: Arcadi E.; Longo F.; Stipa, M.G.; Pagano, L.; Greco, S.;
Andaloro, F.; Romeo, T. (2021). When opportunistic predators interact with swordsh
harpoon shing activities: shark depredation over catches in the Strait of Messina (central
Mediterranean Sea). The European Zoological Journal, 226–236 Vol. 88, No. 1: 226-236.
Maliet, V.; Reynaud, C.; Capapé, C. (2013). Occurrence of great white shark, Carcharodon carcharias
(Elasmobranchii: Lamniformes: Lamnidae), off Corsica (Northern mediterranean): Historical
and contemporary records.
Acta Ichthyologica et Piscatoria; Szczecin Vol. 43, Iss. 4: 323-326.
Martin, R.A. (2003). Northerly Distribution of White Sharks, Carcharodon carcharias, in the Eastern
Pacic and Relation to ENSO Events. Marine Fisheries Review. 66:1: 16-19.
Martin, R.A.; Hammerschlang, N. (2012). Marine predator-prey contests: Ambush and speed versus
vigilanceand agility. Marine Biology Research; 8: 90-94.
McCosker, J.; Ellis, R. (1995). Great White Shark. Stanford University Press: 304.
McCosker, J.E. (1985). White shark attack behavior: observations of and speculations about predator
and prey strategies. Memoirs of the Southern California Academy of Sciences, 9: 123-135.
McCosker, J.E. (1987). The white shark, Carcharodon carcharias, has a warm stomach.
Copeia 1: 195–197.
Morey, G.; Martínez, M.; Massutí, E.; Moranta J. (2003). The Occurrence of White Sharks,
Carcharodon carcharias, Around the Balearic Islands (Western Mediterranean Sea).
Environmental Biology of Fishes 68: 425–432.
Moro, S.; Jona-Lasinio, G.; Block, B.; Micheli, F.; De Leo, G.; Serena, F.; Bottaro, M.; Scacco, U.;
Ferretti F. (2019). Abundance and distribution of the white shark in the Mediterranean Sea.
Sea. Fish Fish.; 21: 338– 349.
Natanson LJ.; Skomal GB. (2015). Age and growth of the white shark, Carcharodon carcharias, in the
– 167 –
western North Atlantic Ocean. Marine and Freshwater Research 66: 387-398.
O’Leary, S.J.; Feldheim K.A.; Fields, A.T.; Natanson, L.J.; Wintner, S.; Hussey, N.; Shivji M.S.;
Chapman, D.D. (2015). Genetic Diversity of White Sharks, Carcharodon carcharias, in the
Northwest Atlantic and Southern Africa. Journal of Heredity, May-Jun;106(3): 258-65.
Rafra-Nouira, S.; El Kamel-Moutalibi, O.; Reynaud, C.; Boumaïza, M.; Capapéc, C. (2015).
Additional and unusual captures of elasmobranch species from the northern coast of Tunisia
(central Mediterranean). Journal of Ichthyology, Vol. 55, No. 6: 836-848.
Ritter, E.; Quester, A. (2016). Do White Shark Bites on Surfers Reect Their Attack Strategies on
Pinnipeds? Journal of Marine Biology: 1-7.
Rondeletii, G. (1554). Libri de piscibus marinis in quibus verae piscium efgies expressae sunt.
Lugduni, apud Matthiam Bonhomme: 256.
Ryan, L.A.; Slip, D.J.; Chapuis, L.; Collin, S.P.; Gennari, E. Hemmi, J.M.; How, M.J.; Huveneers, C.;
Peddemors, V.M.; Tosetto, L.; Hart, NS. (2021). A shark’s eye view: testing the ‘mistaken
identity theory’ behind shark bites on humans.
Journal of the Royal Society Interface 18: 1-12.
Saïdi B.; Bradaï M.N.; Bouain A.; Guélorget O.; Capapé C. (2005). Capture of a pregnant female white
shark, Carcharodon carcharias (Lamnidae) in the Gulf of Gabès (southern Tunisia, central
Mediterranean) with comments on oophagy in sharks.
Cybium, 29(3): 303-307.
Santana-Morales, O.; Abad´ıa-Cardoso A.; Hoyos-Padilla M.; Naylor G.J.P.; Corrigan, S.;
Malpica-Cruz L.; Aquino-Baleyt M.; Beas-Luna, R.; Sep´ulveda C.A.; Castillo-G´eniz, J.L.
(2020). The Smallest Known Free-Living White Shark Carcharodon carcharias
(Lamniformes: Lamnidae): Ecological and Management Implications.
Copeia, 108, No. 1: 39–46.
Soldo, A. (2002). Occurrence of great white shark, Carcharodon carcharias (Linnaeus, 1758)
and basking shark, Cetorhinus maximus (Gunnerus, 1758) in the Eastern Adriatic and their
protection. Periodicum Biologorum, 104:2: 195-201.
Soldo, A.; Dulčić J. (2005). New record of a great white shark, Carcharodon carcharias (Lamnidae)
from the eastern Adriatic Sea. Cybium, 29(1): 89-90.
Sprivulis, P. (2014). Western Australia coastal shark bites: A risk assessment.
Australasian Medical Journal, 7, 2: 137-142.
Stenonis, N. (1667). Elementorum myologiæ specimen, seu musculi descriptio geometrica.
Cui accedunt canis carchariæ dissectum caput, et dissectus piscus ex canum genere.
Jacopo Tosini, Florentiæ, sub signo Stellæ: 123.
Tiralongo, F.; Monaco, C.; De Maddalena, A. (2020). Report on a great white shark
Carcharodon carcharias observed off Lampedusa, Italy.
Annales, Series Historia Naturalis, 30:181-186.
Tricas, T.C.; McCosker, J.E. (1984). Predatory behavior of the white shark (Carcharodon carcharias),
with notes on its biology. Proceedings of the California Academy of Sciences. 43: 221–238.
Walli, A.; Teo, S.L.H.; Boustany, A.; Farwell, C.J.; Williams, T.; Dewar, H.; Prince, E.; Block BA.
(2009). Seasonal Movements, Aggregations and Diving Behavior of Atlantic Bluen Tuna
(Thunnus thynnus) Revealed with Archival Tags. PLoS ONE 4(7): e6151:1-19.
Weng, K.C.; Boustany, A.M.; Pyle, P.; Anderson, S.D.; Brown, A.; Block, B.A. (2007). Migration and
habitat of white sharks (Carcharodon carcharias)in the eastern Pacic Ocean.
Marine Biology 152: 877–894.
Wilgbhury, F. (1685). De Historia Piscium Libri Quatuo.
Sumptibus Societatis Regalis Londinensis: 343.
Zaouali, J.; Rafra-Nouira, S.; Ben Amor Khadija, O.; Ben Amor, M.M.; Capapé, C. (2020). Capture of
a large great white shark, Carcharodon carcharias (Lamnidae) from the Tunisian coast
(Central Mediterranean Sea): a historical and ichthyological event.
Annales, Series historia naturalis, 30, 1: 9-14.
