BookPDF Available

Queera historier från Malmö

January 2021

DOI:10.24834/isbn.9789178771905

Publisher: Malmö University
ISBN: 9789178771905

Authors:

Matilda Svensson Chowdhury

Malmö University

Pål Brunnström

Malmö University

Var i Malmö träffades män för att ha sex med varandra på 1910-talet? Vad gjorde bögar och lesbiska för att skapa uppmärksamhet på Folkfesten i Pildammsparken under 1970-talet? Hur upplevdes ankomsten till Malmö för Sveriges första homosexuella anhöriginvandrare? Vilka var de hetaste queerpunkbanden på malmöscenen under det härjiga 2010-talet? Dessa och många andra frågor får sina svar i Queera historier från Malmö. Här samlas 20 berättelser om människor, organisationer och händelser som på olika sätt expanderar, utmanar och skriver om stadens historia. Det är en bok om det förflutna, sprungen ur samtiden som blandar akademiska skribenter med aktivister i dagens HBTQI-organisationer. Med avstamp i samtiden och den nära dåtiden söker sig texterna bakåt genom decennierna och århundradena, då HBTQI-liv var förbjudet, sjukdomsklassat och stigmatiserat. Fram tills nu har det saknats en historieskrivning om HBTQI-liv som geografiskt berör Malmö och södra Sverige, varför boken gör ett banbrytande arbete av synliggörande. Det här är en bok som väljer det spretiga och motstridiga framför en enhetlig och konfliktdöljande historieskrivning, i fast förvissning att sådana berättelser förmår fånga mer och kanske också ge en mer sann bild av det förgångna. Det blir en bok som fångar Malmös vibrerande aktiva och mångfacetterade HBTQI-rörelser i all dess mångfald och brokighet.

Content uploaded by Pål Brunnström

Content may be subject to copyright.

Queera berättelser ån Malmö

När kamper möts

Matilda Svensson Chowdhury & Pål Brunnström, s. 4

Lesbisk aktivism i nutida Malmö Lou Mattei, s. 18

Om Malmö, exilen och mig själv Yahia Saleh, s. 30

Sundet och smittan Hanna Asp, s. 38

2020–2000

Snirklig väg mot WorldPride i Malmö 2021

Tove Karnerud, s. 60

Queerhetens gränser Rena Baledi, s. 88

Kamp och konﬂikt i mainstreamkärlekens tid

Idahot-kommittén genom Mac och Flor, s. 110

Malmös queerpunkscen 2010–2016 G. Kling, s. 118

Transkamp Nu! och Cis-semester – transaktivism inom

den utomparlamentariska vänstern under 2010-talet

Andrés, Björnen, Jenny, John, Sjökon och Vally, s. 126

2000–1990

Manlig, samkönad lust i parkernas stad. En tur genom

Malmös erotiska oaser Jack Lukkerz, s. 146

Vänsterﬂator och andra under 1990-talet

Susanna Lundberg, s. 164

”Trots att vi blir trötta ibland så håller vi ut, det är

nämligen roligt att arbeta tillsammans för saker vi tror

på!” 21 års jourrörelse på Trans- och tjejjouren i Malmö

Noah Saarela, s. 184

Konkret som en lunga Petra Mölstad, s. 192

INNEHÅLL

Lou Mattei 3

1990–1980

Familj? Ja stor! – om lesbiska fotbollstjärnor och tystnads-

kultur Moa Svan, s. 208

Scandinavian Leather Men – SLM Malmös historia

Anders Andersson, s. 226

”Jag väntar fortfarande på den stora kärleken”

– erfarenheter från liv med hiv Linda Lundh, s. 248

1980–1940

Marta i Malmö Jenifer Malmqvist, s. 258

Homofånen, homosexklubbar och Homosexuella

Aktionsgruppen Devin Baaring, s. 270

1940–1880

Författarliv i Malmö – tre nedslag om HBTQ-personer

i litterär produktion under 1900- och 2000-talet

Ann-Soﬁe Persson, s. 286

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek. Homosexuella

mäns subkultur i Malmö 1911–1940 Jens Rydström, s. 312

Emil Kléen och hans fördunklande tid – att se det svartvita

1800-talet med regnbågslinser

Arvida Juni Svenske, s. 342

NÄR KAMPER

MÖTS

Pål Brunnström är forskare vid

Institutet för studier i Malmös

historia, Malmö universitet.

Förutom HBTQI-historia forskar han

om migration och integrations-

historia med fokus på Malmö och

Skåne. Han skrev sin avhandling om

konstruktioner av genus och klass

bland samhällets absolut rikaste

kapitalägare, ”Ägare och kapital:

klass och genus hos kapital ägare i

Sverige 1918-1939” (Lund 2014).

Matilda Svensson Chowdhury är forskare

och lärare vid Institutionen för socialt

arbete, Malmö universitet. Nyfikenheten

inför Malmös HBTQI-historia har följt med

sedan hon skrev uppsatser på temat under

tidigt 2000-tal. Hennes huvudsakliga

forskningsintresse handlar om de många

maktstrukturer som styr människors

livsmöjligheter, med ett särskilt fokus

på samhälleliga, sociala och individuella

aspekter av funktionsnedsättning.

Foto: Håkan Röjder.

Foto: Privat.

Inledning

Det här ä r en bok om histor ia, sprungen ur samtiden. Det ä r en bok som sam lar

(och skapar nya) berättelser om händelser, personer och organisationer i det

förﬂutna, med Malmö och HBTQI-liv



som gemensam faktor. Det är en bok

med queera historier från Malmö.

Idén till projektet uppkom när Institutet för studier i Malmös historia

tillsammans med Malmö stadsbibliotek under våren  genomförde en

samtalsserie med tema HBTQI-historia. Redan i förberedelsearbetet stod

det klart att alldeles för lite är beforskat och skrivet om dessa teman utifrån

ett Malmö-perspektiv, vilket kontrasterar skarpt mot den vibrerande aktiva

och mång facetterade HBTQI-rörelsen som funnits i staden i decennier. Med

hjälp av efterlysningar i sociala medier samt via olika nätverk ﬁck vi kontakt

med ett anta l akademiker och a ktivister som kunde och vi lle prata om HBTQI,

Mal mö och histor ia. Semi narieser ien ﬁck ett fant astisk t gensvar f rån publi ken

och skapade mån ga spännande diskus sioner. Den tydligg jorde också behovet

av att skriva om Malmös historia så att den även rymmer alla de berättelser

om HBTQI-liv som kom fram i dessa samtal.

I juni  skickade vi redaktörer ut en öppen inbjudan med målet att få

ihop så många sk ribenter att berättelserna sk ulle kunna sk rivas ner och publ-

iceras i bokform. Under hösten  bjöd vi in till en serie seminarier för att

tillsammans hitta uppslag för att skriva de historier som saknades. Ett stort

anta l av Malmös HBTQI-organ isationer, samt ﬂera akt ivister och akademi ker

deltog på dessa seminar ier. Att mötas i sa mtal om problem som textförfat tarna

upplevt i sitt arbete, at t tipsa varandra om möjliga ark ivm aterial, personer att

intervjua och sätt att formulera sig, samt att dela forskningsglädjen har varit

fantas tiskt för oss redak törer och vi vill tack a alla som deltagit i dessa trä ar.

Resultatet blev också över a lla våra vi ldaste förvä ntningar, och det är med stor

stolthet vi skickar  nyskapande berättelser till tryckeriet, berättelser som

expanderar, utmanar och skriver om historien om staden Malmö.

 HBTQI är en f örkortning som enlig t Riksför bundet för homosex uellas, bise xuellas, t ranspersoner s, queeras och

intersexpersoners rättigheter (RFSL) är ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer

med queera u ttryck oc h identiteter o ch intersex personer. Den ha r använts s om förkortn ing seda n .

Detta är därmed en bok som är resultatet av en process där dagens rörel-

ser och aktivister har bjudits in till en diskussion om hur historien kring

HBTQI-liv i Malmö kan först ås. Det är resultatet av sa mtal krin g vad som hänt

och vid vi lket tillfä lle, vad som varit vi ktigt och vi lka minnen som bärs kollek-

tivt och ind ividuellt . Men det är i nte en bok som kan b erät ta hela historien, och

det är inte heller en bok som vil l berätt a en enhetl igt samma nhållen historia.

Istä llet ser vi det som viktig t att möjliggöra en både spretig och motstridi g his-

torieskriv ning. Likri ktning och konstr uerad samstäm mighet döljer konﬂi kter,

och i det ﬁnns inget egenvärde. Tvärtom. Den feministiska forskaren Clare

Hemmings ha r kritiserat den konﬂik tdöljande hist oriesk rivning som över al lt

annat bet ona r enhet i det förgångna sa mt historisk progression.



Den ty pen av

forskning leder till fattigare berättelser, en felaktig blick på det förﬂutna och

ofta till en uppdiktad kontinuitet som inte stämmer. Sådana berättelser har

ofta osynliggjort rasismen som ﬁnns i staden och också inom HBTQI-com-

munityt, och våldsamheter mot HBTQI-kroppar från välfärdsinstitutioner

som i vissa avseenden samtidigt är inkluderande och toleranta. Här väljer vi

det spretiga och motstridiga, därför att vi tror att sådana berättelser förmår

fånga mer och kanske också ger en mer sann bild av det förgångna.

Den här antologin är också full av tystnader. Det saknas helt enkelt fortfa-

rande viktiga berättelser och bidrag till vår förståelse av tidigare HBTQI-liv

i Malmö. Vissa delar saknas då det inte gått att ﬁnna källmaterial. Andra

saknas på grund av att det här projektet bedrivits utan forskningsresurser.

De ﬂesta av skribenterna har inte har kunnat avsätta annat än sin fritid för

att skr iva bidragen och st örre forskn ingsuppgifter ha r därför fåt t stå tillbak a.

Detta är naturligtvis ett tillkortakommande, men också en uppmaning till

vidare forskning.

Boken börjar i nuet även i dispositionen, där de första tex terna handlar om

HBTQI-liv, personer, platser och organisat ioner i Mal mö ida g, och rör sig sedan

successivt bakåt från  till -talet i  kapitel uppdelade i sex större

block. Vi har ett dubbelt pedagogiskt syfte med den omvända kronologin. Vi

vill genom den tydliggöra att blicken på historien naturligtvis alltid måste

placeras i nutiden, att det ä r dagens frågor och uppfattninga r som forma r våra

intressen och frå gor til l det förﬂutna. Vi vil l också på det sättet låta läsaren få

inblick i den stora mångfalden av HBTQI-organisationer och -initiativ som

ﬁnns idag. Dessa är utgångspunkt för att den här samlingen berättelser har

kunnat sk apas. De två första blocken, v ilka täcker åren mel lan  och ,

fungerar därmed som en fond mot vilken övriga kapitel kan läsas.

 H emmings , Clare. Tel ling femin ist stori es. Feminist Theory. ;():-.

Queera historier ån Malmö

Att skriva historia för att synliggöra

Att synliggöra och teckna historien är viktigt. Det är viktigt för alla, men

kanske särskilt för grupper och individer vars historia inte synliggjorts i en

historieskrivning som traditionellt haft fokus på de som innehar makten:

kungar och enstaka drottningar, de rika och berömda. Först från -talet

och framåt har historiker och andra forskare även studerat de som utmanat

makten eller bara inte befunnit sig i maktens centrum: ”vanliga människor”,

arbetarrörelser, kvinnorörelser, ”bråkstakar” och liknande. Historieskriv-

ning som ha ndlar om männi skor som beﬁnner sig uta nför det heterosexuella,

tvåsa mma och könsbinära har dock huv udsa kligen skett under de senaste tre

decennierna och i tämligen liten omfattning. En styrka hos ﬂera bidrag i den

forskning som ﬁnns inom det området har varit att lyfta fram platsens bety-

delse. Exempelvis har bidra g till Stock holms homohistor ia skrivits av Fredri k

Silverstolpe, Greger Eman, Dodo Parikas, Jens Rydström och Göran Söder-

ström. Margareta Lindholm och Arne Nilsson har skrivit om Göteborg och

det förekommer även studier om homosexuella på landsbygden, bland annat

ett helt nummer av tidskri ften Lambda Nordica: Tidskrift för h omo/lesbisk/ bi/

trans/queer forsknin g från . Det ﬁnn s också ett antal bö cker som beskr iver

HBTQI-liv med annan avgränsning än det geograﬁska.

Fram tills nu har det saknats en historieskrivning som geograﬁskt berör

Malmö och södra Sverige. Den här boken försöker fånga en bredd av teman

över lång tid, och den sa mmanhå llande punkten ä r platsen: Ma lmö stad (med

omnejd i några av tex terna). Att t a avst amp i Malmö, och därmed bet ona plats

på det här sättet, gör att nya saker synliggörs där berättelserna hakar i var-

andra. Platsen fungerar som ett prisma som både kan bryta upp och skapa

fokus. Detta framträder tydligt i Ann-Soﬁe Perssons text, vilken handlar om

tre författare med olika kopplingar till staden. På ett rent konkret sätt har

bokens fokus på denna förhållandevis lilla geograﬁska plats lett till att en del

av berättelserna i a ntologin överlappar, ger olika eller kompletterande bilder,

nämner detaljer i förbigående som ställer andra berättelser i lite annat ljus.

Men platsen som avgränsning är också viktig eftersom varje plats bär en

 Silverstolp e, Fredri k et al (red). Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms homosexuella 1860-1960, Borås  .

 Lindh olm, Ma rgaret a & Nilss on, Arne . En annan s tad: kv innligt oc h manligt h omoliv 1 950-198 0. Stockho lm . Nor-

rhem, Sva nte. Den hot fulla kärle ken: homose xualitet och va nlighetens b etydelse. St ockholm  . Liliequis t, Evelin a

et al (red ). Ett forska rsamta l om queer och *bygd . Lambda Nordica, :(): -.

 A ndreasson , Martin (re d). Homo i folkhemm et: homo- och b isexuella i S verige 1950- 2000. Göteborg  ; Hall gren,

Hann a. När les biska blev kv innor: lesbis kfeministiska k vinnors disku rsproduktio n rörande kön , sexualitet , kropp och

ident itet under 1970 - och 1980-talen i Sver ige. Linköping ; Lundahl, Pia. Lesbisk identitet. Stockholm ;

Norrhem, S vante, Rydst röm, Jens & Marku sson Winkv ist, Hann a. Undantagsmänniskor: en svensk HBT-historia.

Stock holm . R ydström , Jens. Sinn ers and cit izens: b estiality a nd homos exuality i n Sweden 18 80-1950. St ockholm

; Ry dström, Jen s & Tjeder, David. Kv innor, män och al la andra: en s vensk genu shistori a. Lund .

När kamper möts

”platskänsla”, som humangeografen Gillian Rose kallar det. Det vill säga den

betydelse och mening som individer och kollektiv tillskriver en speciﬁk plats

när de använder den i större meningsskapande berättelser om sina liv.



Det

här är närvarande i många av antologins texter, kanske i synnerhet i Arvida

Juni Svenskes text om Emil Kléen och i Jack Lukkerz text om erotiska oaser.

Hur dessa berättelser och platskänslor formas beror på maktordningar som

genomkorsar samhället – klass, genus, ”ras”/etnicitet, funktionsvariationer

och så vidare – och inte minst på de händelser och historier som är kopplade

till plat sen. De är olika för olik a individer och kollektiv, en trygg plats för någ ra

är hotande för andra, en sexuell plats för några är avsexualiserad för andra.

Att lokalisera berättelser och händelser, binda dem till en speciﬁk plats, gör

att det förﬂutna kan förstås på ett annat sätt och visa hur möjliga framtider

kan formas på dessa platser.

Platser och städer är a ldrig isolerade öar, utan tråda r löper mot andra plat-

ser inom och utanför landets gränser. För Malmös del ä r den mest uppenbara

närheten til l Köpenh amn. Den danske l itt eratu rvetaren Dag Heede menar at t

Köpenhamn varit ”homohuvudstad” inte endast för danskar utan även för

människor i södra Sverige. Som de berättelser som presenteras i boken visar

är också närheten till Köpenhamn något som spelat stor roll för HBTQI-per-

soner i Malmö. Tillgången till den danska huvudstaden har dock förändrats

över tid. Gränsen ha r varit stängd ibla nd, exempelvis mel lan första och and ra

världskriget och nu under Covid -pandemin, vilket synliggörs i Jens Ryd-

ströms respektive Hanna Aps texter, men det har också byggts en bro som av

många a nses ha förenklat resa ndet över sundet. På så sät t är Köpenhamn både

nära och långt borta, just vid horisonten sett från Malmö.

Att skriva om HBTQI-personers historia kan på ett politiskt, och kanske

även känslomässigt, plan vara mer än en kunskapshöjande verksamhet. Det

handlar om att skriva om personer som tvingats, och tvingas, smussla med

delar av sitt liv och sin person. Liv där viktiga delar hållits i det fördolda, ett

faktum som tydliggörs i Moa Svans text om lesbiska fotbollsspelare. Den

här boken har som uttalat syfte att inte tvinga fram någon som inte själv vill

komma ut ur garderoben. Därför är många personer avidentiﬁerade, har fått

sina namn ﬁngerade eller nämns bara vid förnamn. Likaså måste skribenter

som skriver om förﬂuten tid fundera på och ta ställ ning till vi lka benämni ng-

ar som ska användas om människor som levde då. Detta är ibland svårt, då

ord och benämni ngar som är allda gliga och värdeneutrala idag inte alltid ha r

 Ros e, Gillian . ”Place and Identity: A Sens e of Place.” i Masse y & Jess (red.) The sh ape of the world: ex plorations in

human geo graphy, A pla ce in the world?: p laces, cu ltures and glo balizatio n. Oxford  .

 Heede , Dag. ”D en særlige d anske homo seksua litet shist orie” Forsker zonen . ht tps://viden skab.d k/ku ltur-s am-

fund/den-saerlige-danske-homoseksualitets-historie

8Queera historier ån Malmö

varit det, och då d åtidens ord ka n vara oförståeliga el ler negativt l addade idag.

När det handlar om att skriva om HBTQ I-personers liv til lkommer ytterliga-

re utmaningar. Hur ska vi som skribenter hantera praktiker, positioner och

identiteter som dåtidens människor a nsträng t sig för att håll a dolda? Hur ska

knapphändiga anteckningar i ett brev tolkas, och hur ska material från polis

eller doms tolsväsende värderas? F rågor som dessa h ar disk uterats livli gt under

de seminar iern a vi genomf ör t. Deltagarna va r överens om att det ä r viktig t att

ha stor respekt f ör de his toriska personerna, men skribenterna b ehöver också

kunna a nvända teoretiska verkty g och begrepp för att bättre ku nna förstå dem.

Det är svårt att avgöra vad som är rätt och fel här. Därför gör olika skribenter

olika val i boken vad gäller teorianvändning, analysnivåer och ordval.

En annan utmaning gäller också benämnandet av det som vi redaktörer

här i inledningen kallar HBTQ I, men som vi på omslaget försöker fånga med

begreppet queer. Här gör också bokens författare olika val. Queer är en täm-

ligen samtida benämning på praktiker, positioner, föreställningsramar och,

i viss mån, identiteter som placeras utanför, och har ett kritiskt granskande

förhållningssät t till, den könsdikotoma heteronormativiteten. Det är ett be-

grepp som vi inte använder för att låsa fast dessa dåtida praktiker, positioner,

föreställningsramar och identiteter, utan för att låta dem stå så öppna och

icke bestämda /benämnda som möjligt . Användandet av begreppet queer i den

här boken hand lar alltså inte om at t lägga på dåtidens männis kor en identitet,

utan är ett sätt för oss att tala om det som sker utanför det heterosexuella och

könsbinära.

Förändring över tid och kamp för förändring

När vi, som i den här boken, omfamnar en lång tidsperiod har naturligtvis

många sa ker genomgått f örä ndringar under den tid som täcks. A ndra saker kan

vara gan ska konstanta även om de fått nya uttryck . Företräda re för majoritets-

samhä llet har med olika medel för tryckt HBTQ I-personer i Sverige under hela

den tidsperiod om nästan  år som antologin täcker, från -talet fram

till idag. På ett rättsligt plan var det straa rt att utföra, det som benämndes

som, ”homosexuella handlingar” fram till . Efter avkriminaliseringen

ansågs homosexualitet istället vara en sjukdom. Denna sjukdomsklassiﬁce-

ring fanns kvar till  och togs bort först efter att homosexuella i protest

ockupera de Social styrels ens trappa.



 blev det förbjudet att diskrim inera

enskilda homosexuella och året därpå började lagen om homosexuella sam-

bor att gälla. Från -talet och framåt har ytterligare politiska reformer

 Rosenberg, T iina. Queerfeministisk agenda. Sto ckholm  .

 S vensson, Mat ilda. ”’... och s edan gick de t fort att änd ra…’ Ockupat ionen av Social styrels ens trappa  ”. Lambda

Nordica.  :.

När kamper möts

och lagändringar genomfört. Dessa kan delas in i två huvudområden där det

ena syftar till att skydda, exempelvis lagen om förbud mot diskriminering

och lagen om likabehandling av studenter i högskola, och det andra syftar

till at t öka rättigheterna, e xempelvis la gen om regis trerat partnerskap. Dessa

lagändringar kan förstås som på samma gång ett resultat av en redan utökad

acceptan s av människor med normbryt ande sexualitet och könsidentitet och

som något som medverkade till en sådan förändring.

Jens Rydström, historiker och genusvetare som deltar i den här antologin

med en text, ha r lyft fra m att utvecklingen mot ett mer öppet och acceptera nde

samhä lle inte har va rit rak utan sna rare kantad av motgån gar. Ha n mena r att

det förmodligen var lindrigare att sitta några månader i fängelse i slutet på

-talet än att hamna på mentalsjukhus på -talet då det sistnämnda

ofta innefattade krav på kastrering för att bli utsläppt. Vi vill understryka

detta, att den historiska utvecklingen inte är linjär, att den inte går automa-

tiskt mot vad som kan ses som ett bättre samhälle, och att den inte styrs av

successivt ackumulerad kunskap. Det kan ﬁnna s parallella rörelser av fram-

gång och bakslag. Ett belysande exempel är samtidens stora uppbackning av

World Pride från kommuner och företag, samtidigt som det rasar en debatt

om transpersoners kroppar och deras tillgång till medicinsk behandling. Ett

annat exempel ä r att när Mal mö och Köpenha mn bjuder in hela världen till en

fest i öppenhetens tecken, utvisas samtidigt HBTQI-ﬂyktingar i ett allt mer

rasistiskt politiskt klimat.

För att slippa riskera olika ty per av repressa lier tvingades HBTQ I-mä nniskor

under nästa n hela -talet dölja delar av sig själva för omvärlden. Det är lät t-

are för må nga i Sverige att leva öppet idag, men det räcker att gå ått a år tillbak a

för att ha mna i en tid då transsex uella tvång ssteriliserades. Ida g ﬁnns fortsatt

en lagstiftning kring familjebildande som ser olika ut för hetero- respektive

homosexuella. Vå ldet mot HBTQ I-personer och skadegörelse mot lokaler ﬁnns

kvar och hatbrotten mot homosexuella, vilka minskat kraftigt mellan 

och , har återigen ökat. I skolor och idrottsföreningar, på vårdcentraler

och arbetsplatser får HBTQI-personer lära sig att majoritetssamhället ännu

inte välkomnar dem till fullo. Om blicken höjs bortom Sveriges gränser går

utveckli ngen i en ag gressivt repressiv rikt ning i länder som bland ann at Ung-

ern och Polen. Även på må nga andra stäl len i vä rlden måst e HBTQI-personer

slåss för sina rättigheter.

 Nylander, Lotta. ”Därför är det lätta re att vara hbtq-person ida g”. Forskning . https://www.forskning.

se////darfor-ar-det-latta re-att-vara-hbtq-person-idag/.

 Brot tsförebyggande råde t. Hatbrott  Statis tik över polisa nmälda brot t med identiﬁera de hatbrottsmotiv.

Rapport  :.

10 Queera historier ån Malmö

Mot allt detta st år männi skors organ isering och kamp, individuellt och kol-

lektivt , för ett annat sam hälle, ett sa mhälle som möjliggör ett friare liv. Kam-

pen fortsätter, och den har pågått lä nge. År  bildades i Stockholm en loka l

avdelning av det dan ska Forbundet af , en organ isation som hade som syfte

att kämpa för homosexuellas rättigheter.  antogs namnet Riksförbundet

för Sexuellt Li kaberättigandet (R FSL).



Från börja n arbetade organisationen

opinionsbildande, men verksamheten krävde samtidigt diskretion. Under

- och -ta len minskade det politiska arbet et och verksamheten kom att

inriktas på social gemenskap för medlemmarna. Kanske berodde det på att

majoritets-Sverige inte var mottagligt för en friare syn på homosexualitet?

Exempelvis har idéhis torikern Lena Lennerhed skrivit att  -talet visserli-

gen känneteck nades av en öka nde sex ualliberali sm, men att det inte fanns en

enda person som trädde fram och berättade om sin homosexualitet under det

tidiga -talet. Hon konstaterar at t homosexua litet ”var en fråga, et t ämne

som diskuterades i tiden, meda n homosex uella i en meni ng alltså fortfa rande

var osynliga.”



Under -talet och igen på -talet, då kvinnorörelsen

och den politiska väns tern upplevde sta rka uppsv ing, skedde HBTQI-kampen

ibland i allians med dessa och andra sociala rörelser, men det var en allians

som ofta skavde, vilket bland annat Devin Baaring, Susanna Lundberg och

Petra Mölstad skriver om.

Under -talet hände något med homosexuellas mediala och kulturella

synlighet i Sverige, och möjligheten att öppet organisera sig och argumente-

ra för HBTQI-rättigheter ökade som en följd därav.



Från ett amerikanskt

perspektiv har det framhållits att det var aidsepidemin på -talet, ett

tema som i antologin lyfts av Linda Lundh, som ledde till det ökade generella

intresset för homosexuellas liv och livsvillkor som märktes under -ta-

let. I Sverige avled ﬂer personer i aids på -talet än på -talet, så det

går trolig tvis inte att ra kt av överföra denna teori til l svenska förhållanden.

Men i Undantagsmännisko r. En sven sk HBT-historia sk river Svante Norrhem,

Jens Rydström och Hann a Winkvist at t ”det mest spektak ulära” från   och

fram till idag kanske är -talets mediala genombrott för homosexuella,

och särsk ilt för lesbiska. De beskriver det som en ”genomgripande f örändring

 Idag anvä nds fortfar ande förkortningen RFSL, men den sk rivs ut Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas,

transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter.

 Lennerhe d,”Rät ten att v ara an norlunda . Homosexu alite t i sextio talet s debatt , i Andrea sson (red .), Homo i folkhe m-

met. Ho mo- och bisex uella i Sve rige 1950- 2000, Götebor g .

 Det va r speciﬁ kt just homose xuella s synlig het som ökade, i nte HBTQI-p ersoners genere llt. En breda re synl ighet

har f örst ökat frå n cirka  oc h framåt .

 Hekma , Gert. ”Ga yvärlden: F rån  fra m till ida g”. I: Aldric h, Robert (red .). Gay. En världshisto ria. Stockhol m

 .

 TT , https://app.tt.se/graﬁkobjekt/graphic/gf.

När kamper möts

i hur medierna skildrade samkönad kärlek.” Tidigare hade fokus ofta varit

på de svåra eller negativa aspekterna av homosexuellt liv, under -talet

förknippades exempelvis homosexuella män därför med sjukdom och död,

och lesbiska osyn liggjordes helt enlig t Norrhem et al.



Under  -ta let upp-

märksa mmades homosexuella på ett mer positivt sätt o ch ﬂera stora k ulturel-

la och mediala händelser, där homosexuella spelade huvudrollen, väckte det

omgivande samhällets intresse. I radioprogrammet Homosexuell på 90-talet

från , sammanfattar en ung man den förändring han har upplevt under

det gångna decenniet. Han säger:

Hade jag varit född tio år tidigare tror jag att mitt liv hade sett väldigt annor-

lunda ut. Det har hänt väldigt mycket under -talet som på ett eller annat sätt

påverkar möjligheten att kunna leva som homosexuell och de ﬂesta av de här

föränd ringarna ä r ju väldigt positiva. Tycker jag. Även om man inte ska säga at t

det är så himla okomplicerat heller att leva som homosexuell. Men ändå är det

som att ta khöjden har lyf ts väldig t mycket i samhä llet när det gä ller möjligheten

att ta la om homosexualit et eller att visa at t man lever ihop med någon av sa mma

kön och omvärlden inte a lltid tycker att det ä r så anmä rkningsvä rt. Eller at t man,

att homosexuel la och heterosexuella k an tala på jäm ställd fot med va randra om

sin tillvaro på ett sätt som kanske inte förekom för tio år sedan. Så därför kan

man sä ga att öppenheten om homosexua litet har ökat fenomenalt u nder -talet

och det påverkar ju min tillvaro väldigt direkt.

När den här mannen ser tillbaka på -talet är det den ökade ”takhöjden”

han nämner och att omvärlden inte längre tycker att homosexualitet är nå-

got anmärkningsvärt. Men han säger också att det inte var okomplicerat att

vara homosexuell i Sverige i slutet av -talet. Och detsamma kan sägas

gälla idag, nästan  år senare. Att vara HBTQI-person i dagens Sverige är

för många enklare än det var , men det görs fortfarande skillnad mellan

de som passar inom normen och de som inte gör det. Att detta även gäller

inom HBTQI-rörelsen syn liggörs i bland annat Rena Ba ledi och Yah ia Salehs

texter om hur rasism och vita blickar påverkar H BTQ I-personers liv i dagens

Malmö, men som Jenifer Malmqv ists text sy nliggör är rasi smen inte på nå got

sätt ett nytt fenomen.

 Nor rhem et al  , s f.

 I bid.

 Sveriges Radio , https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=&artikel=

12 Queera historier ån Malmö

Det tidiga -talet innebär en explosion av organisering och aktivism

kring HBTQI-frågor, exempelvis startades Trans- och tjejjouren år ,

en verksamhet som behandlas i Noah Saarelas antologibidrag. Detta är en

utveckling som ännu fortsätter och som, vilket vi tidigare påpekat, är själva

utgångspunkten för den här boken. Men inte heller det är någon rätlinjig ut-

veckling, utan det ﬁnns motsägelsefulla tendenser, något som belyses i ﬂera

av antologins bidrag. I sin text beskriver Anders Andersson återkommande

problem för Scandinavian Leather Men Malmö att hitta lokaler för sina träf-

far, och ﬂera gånger är organ isationen på fal lrepet. Många av de mötesplatser

som beskrivs i G. Klings text om punkscenen är nu borta, och när Lou Mattei

ger sig ut för att inventera det lesbiska Malmö idag är det helt andra platser

som står i centr um. Den större organisationsﬂora n innebär också spänn ingar

och olika vi ljor som bry ts, där Tove Karneruds tex t om Malmö Prides hist oria

synliggör hur en organisatorisk framgångssaga också kan kantas av mycket

starka motsättningar. Texterna från Mac och Flor i Idahot-kommittén res-

pektive frå n det anonyma författa rkollek tivet i Transkamp Nu ger ytterliga re

dimensioner av hur olika positioner och viljor förhandlats. D et är under dessa

årtionden antologin gör sitt största bidrag, räknat i antal texter och teman,

och det avspeglar den process som skapat den.

När vi skr iver denna i ntroduk tion är det exakt t vå månader till s World Pride

och EuroGa mes kommer ti ll Öresundsregionen. Köpenham n och Malmö står

som gemensamma värd ar. Det är f örsta gången värdskapet dela s av två länder.

Det ﬁnns en förhoppning f rån Malmö stads sida att evenemangen å ena sidan

ska ”stärka Mal mös proﬁl som en levande, in kluderande och engagerande stad”

men också att det ska leda till ett ökat engagemang för och kunskaperna om

”HBTQ-personers förutsättningar inom den kommunala verksamheten och

bland de som bor i, verkar i och besöker Malmö”. Att evenemangen har ett

viktigt, men kanske tungt, uppdrag blir tydligt. Det ska inte bara bli lyckade

publika til lställ ningar, utan även fungera a llmänbildande f ör persona len inom

Malmö stad liksom för invånare och besökare. Huruvida detta kan uppnås

återstår att se, och det är kanske något framtida historieskildringar kommer

studera.

 Malmö stad , https://malmo.se/Uppleva-och-gora/Evenemang/WorldPride-och-EuroGames-.html

När kamper möts

Tack!

Som betonats tidigare är den här boken resultatet av många människors ar-

bete. Det första och största tacket går till alla underbara skribenter. Det har

varit en fantastisk resa vi gjort tillsammans och det är oändligt roligt att nu

få se resultatet av alla era timmars slit glänsa på boksidorna.

Vi vill tacka de som deltog på seminarierna på Stadsbiblioteket , i

synnerhet föreläsarna Robin N. Spegel, Anna Olovsdotter Lööv och Andrés

Brink Pinto samt Kersti Pullerits som var ansvarig från Malmö Stadsbiblio-

tek. Likaså vill vi tacka alla de som deltog i antologiseminarierna hösten och

vintern , i synnerhet Lena Lennerhed och Irene Andersson, som bidrog

med vänl iga och konstruktiva kommenta rer på ett av seminarierna , och Sima

Wolgast, Robert Nilss on Mohamm adi och Kama l Masri, som bidrog med vik-

tiga kunskaper till vårt seminarium om muntlig historia och intervjuteknik.

Åsa Sandström och Susanne Lund från ABF Malmö bistod med råd och dåd

kring att bygga studiecirklar om olika forskningsprojekt. Tack också till alla

ni som bidragit i långa Facebook-trådar som diskuterat boken och kommit

med uppslag på vad som borde ﬁnnas med – vänner, kollegor, aktivister och

okända. Allas er entusiasm och stora kunskap har varit ovärderlig.

I slutfasen av projektet, när diskussioner och utkast ska bli färdiga tex-

ter och en bok, är det många som gjort stora insatser med att hjälpa till med

korrekturläsning av texterna, stort tack till Hannes Tobiasson, Maria Pers-

dotter, Birgitta Ehlin, Per-Erik Persson, Amanda Svensson, Kajsa Breimer,

Anna-Malin Blomqvist, Eleonor Pavlov, Martin Ericsson, Emma Eleonoras-

dotter, Sara Rösare, A nna Johansson, Hanko Zel l, Cecilia Axelsson Yngvéus,

Mar ta Aguir re, Veronica Ekström och Lovise Haj Brade. Ni ha r räddat oss från

många pinsamma misstag och felstavningar!

Många ha r hjä lpt ti ll att hitta bilder och det mödosamma a rbetet med att lista

ut vem det är på dem. Stort tack t ill Anders Andersson och ditt breda nät verk,

banden Arre! Arre! och SMiSK som lät oss använda konsertbilder, till Devin

Baar ing vars vän lighet öppnar dörrar, till Ma rta Agu irre som gav oss tillgån g

till sit t privat a fotoa lbum, t ill Tove Karnerud som bidrog med bilder från Ma l-

mö Pride och till alla skribenter som bidragit med bilder de själva tagit. Ett

särskilt tack till Agneta Hansson, Stefan Mathisson, Kristina Berggren och

Carin Fajerson som hjälpte oss med vem-är-vem-kunskap om gamla bilder.

Projektet om att öka och sprida ku nskapen om Malmös HBTQI-hist oria har

inte endast den här boken som resultat. I samarbete med Malmö stadsarkiv

och appen Be here then släpps också en tryck t kartg uide och ett kartsk ikt i en

digital karta. På båda dessa kartor ﬁnns information om ytterligare queera

platser i Malmö stad med omnejd. Tack för ett fantastiskt roligt samarbete

Karin Sjöberg, Linus Sollin och Charlotte Rodenstedt!

14 Queera historier ån Malmö

Boken har möjliggjorts genom generösa anslag från Malmö Kulturhisto-

riska sä llskap, Institutet för studier i Malmös historia och ABF Malmö, stort

tack till er.

Boken hade heller aldrig blivit en bok utan eminenta formgivaren Malin

Hansson. Stort tack för din passion för estetik och ditt tålamod när vi varit

saktfärdiga!

Till slut vill vi tacka alla som ingår i vårt stora queera, och ibland inte alls

så queera, crew: våra vä nner, slä kt och familjer. Varje bokprojekt in nebär med

nödvändighet en st örre a rbetsbelastning . Uta n den infrastru ktur av känsloa r-

betare som omger oss hade v i inte klarat den här proces sen uta n att bli alldeles

galna . Tack f ör att ni, genom er klokskap och kamp på många oli ka arenor, och

genom att leva de liv ni lever, gett oss extra energi till det här projektet. Tack

också för att ni fått oss att tänka på annat och minna s andra väsentliga saker

än det förvisso viktiga arbetet med historisk forskning!

Tack till våra barn. Tack för att ni är de ni är, och tack för alla kloka och

eftertänksamma funderingar kring bokens tema och många andra viktiga

ämnen i vår samtid. Vi älskar er.

När kamper möts

LESBISK AKTIVISM

I NUTIDA MALMÖ

LOU MATTEI

Lou Mattei är en lesbisk skribent,

litteraturstudent och aktivist bosatt

i Malmö. Hon har varit arrangör för

Lesbisk Festival med Lesbisk Makt

Malmö och driver just nu den queera

kulturföreningen PAGE 28 som är en

HBTQ-bokhandel och queer kulturscen

på Mitt Möllan.

Foto: Lamia Kari ć.

DET LESBISKA MALMÖ har funnits länge och ﬁnns än idag. Det syns på gator och

på klubbar och på anslagstavlor som annonserar olika lesbiska evenemang.

Jag har själv va rit arrangör och satt upp a scher på just de a nslagstavlorna –

för event som Lesbisk Frukost, L esbisk poesi läsning och Lesbisk festiva l. Det

betyder att jag också har sett det stora intresse som ﬁnns bland deltagare och

besökare. Mitt en gagemang har väck t frågor kring det större lesbiska sa mman-

hanget: Varför och hur har de nu existerande lesbiska r ummen uppståt t? Vad

har vi för mål och vad gör vi för att uppnå dem? Kan man säga att det ﬁnns en

gemensam lesbisk rörelse i Malmö, och hur ser den i sådana fall ut?

Jag har i ett försök att kartlägga den lesbiska aktivismen i samtida Ma lmö

pratat med personer som med skilda sy ften och tillvä gagångssätt skapa r lesbis-

ka rum och enga gema ng. Mitt syf te har varit att u ndersöka om det ﬁnns nå gon

gemensam linje och mål. En lesbisk riktning, om den nu finns, i Ma lmö .

Jag är medveten om att mitt urval inte inkluderar alla lesbiska eller queera

arrangemang i Malmö. Jag har valt att prioritera helt lesbiska engagemang

för att försöka få tag på den lesbiska kärna eller gemensamma nämnare som

eventuellt ﬁnns. Självklart kan jag ha missat något relevant evenemang! Det

betyder inte att dessa är obetydliga, bara att jag inte är felfri och dessutom

behövt avgränsa mig.

I min undersökning har jag hittat ﬂera typer av initiativ. Vissa av avsän-

darna är organisationer som Malmöbaserade föreningar eller lokalgrupper i

större, nationella f örenin gar. And ra initiativ är det privatpersoner som ligger

bakom. A lla är på något sätt del av en stor och spretig rörelse som delar sa mma

vilja att skapa utrymme för lesbiskhet och lesbiska erfarenheter i samhället.

Den första som jag prata r med är Lina Kurt tila som start ade en studiecirkel

för icke-födande f örä ldrar i queera



och lesbiska fami ljekonstellat ioner. Initi-

ativet utgick från hennes eget behov av att utbyta erfarenheter och strategier

 I t exten a nvän der jag mig f räms t av begr eppet ”lesbi sk” f ör att bet eckna en se xua litet som ut spela r sig mell an kv innor

och/eller ic ke-binä ra. I v issa fa ll anv änds ordet q ueer – ald rig som sy nonym ti ll lesbi sk utan so m ett breda re beg repp

som kan i nkluder a andra s exua liteter/ könsident iteter ä n vad min a nvänd ning av le sbisk ka n. Oft a beteck nar que era

evenema ng rum d är lesbi skhet f örekommer o ch är vä lkommet m en inte är i f okus uta n där ﬂer ä n lesbisk a är inbju dna.

 Hä r används b åde queer och lesbis k för att marke ra att det inte ba ra är personer som i dentiﬁerar si g som lesbiska

som är vä lkomna, u tan även perso ner av en annan s exuell lä ggning e ller könsidentit et, förut satt att de for tfarand e

delar de e rfarenh eter som är gr undlä ggande för g ruppen.

med andra i liknande sits. Hon ville kunna spegla sig i andra. Lina var nybli-

ven förälder och upplevde en brist på råd riktade till icke-födande föräldrar

i queera och lesbiska familjer. Hon tänkte att hon antagligen inte var ensam

om att känna så, och skapade då själv ett forum för att diskutera dessa frågor.

Formen blev en studiecirkel. Lina berättar att det kändes skrämmande och

utlämnande att sprida anmälan till studiecirkeln, eftersom den utgick från

något som kändes personligt:

Jag tänkte att jag testar at t bjuda in för att se om någon vill vara med. Jag ång-

rade mig direkt samma dag och kände mig orolig att ingen skulle komma. Sen

dök det upp fem personer, några föranmälda och några inte.

Till sist blev resultatet en cirkel med ca åtta personer som träades för att

dela sina tankar och prata om det som de hade behov av. När jag pratar med

Lina är studiecirkeln fortfarande igång och den senaste träen var digital.

Gruppen har också f ått ett namn: Föräldr agruppen QIF – queera icke-föda nde

föräldr ar. Lin a hade inlednings vis en lista med äm nen hon vil le diskutera och

listan fylldes på av de andra deltagarna. Det var ämnen som anknytning, ge-

netik, vi lket tillta lsnamn man v ill använda som förä lder, andra s blick på mig,

känslan av att inte räknas som ”riktig” förälder och de största rädslorna och

farhågorna i föräldraskapet. Det fanns också plats för rent praktiska frågor

kring amning och föräldraledighet.

”Lina var nybliven förälder och upplevde en brist på råd riktade till

icke-födande föräldrar i queera och lesbiska familjer. Hon tänkte

att hon antagligen inte var ensam om att känna så, och skapade

då själv ett forum för att diskutera dessa frågor. Formen blev en

studiecirkel.”

Upplägget för cirkeln är ett demokratiskt tillvägagångsätt där Lina agerar

cirkelledare men också delta gare i cirkeln. Under hennes ledning kör gruppen

rundor och ”ordet är f ritt”. Det är alltid fr ivillig t att dela. Lina berätt ar att hon

inte tror på metoden ”det som sägs i rummet stan nar i rummet”, eftersom det

här är erfarenheter som behöver spridas och lyftas. Däremot är det som sägs

anonymiserat så att känslig information inte kan kopplas till en viss person

utanför studiecirkelns rum.

Lina besk river att sa mtalen alltid in nehåller mycket humor och värme och

att det ﬁnns en generositet i att dela med sig av sina l ärdomar och erfarenheter.

 Intervj u med Lina Kur ttila  --

Queera historier ån Malmö

Lesbisk aktivism i nutida Malmö

Hon uttrycker att hon är väldigt glad för gruppen och att det känns givande

att träas och prata. Ka nske till och med mer givande än vad hon förväntade

sig. Hon säger:

Det kän ns som att jag inte v isste att jag h ade behov att prata om det här i den hä r

utsträckningen. Sa mtalen gör att man tänker på saker man inte fåt t formulera

för sig själv ä n och det känns viktig t. Det ﬁnns mycket igenkä nning men också

mycket olika erfarenheter.4

Deltagarna i gruppen bär på en mångfald av erfarenheter där vissa har fött

ett barn innan och inte ska föda detta barn, några har genetisk koppling till

sitt barn och andra inte. Några ska bli föräldrar för första gången och andra

har väntat barn förut. Lina förklarar:

Det vik tiga för mig va r att prata om att vara f örälder utan genetisk kopplin g till

sitt barn och hur man ska hantera andras blickar och uppfattning av det. Jag

kände at t jag behövde träa and ra föräldra r som också behöver hitta st rategier

för att ha ntera det. Sen kände jag vä l att vem är jag att uttala mig om deras les-

biskhet eller i nte, men queer var nyckelordet. Det är l iksom ingen pappa-grupp,

det är ju hela poängen.

Linas föräldragrupp QIF har en väldigt tydlig målgrupp – den riktar sig

till icke-födande föräldrar i queera och lesbiska familjekonstellationer. Det

inkluderar lesbiska föräldrar men även personer som kanske har en annan

identitet men fortfarande delar liknande erfarenheter. Lina betonar att det

inte är en pappagrupp, utan att det handlar om en väldigt speciﬁk typ av fa-

miljekonstellation som best år av lesbiska och andra queera personer som inte

är cismä n. Detta innebär at t studiecirkeln inte heller är öppen för alla lesb iska,

utan endast för de som är en icke-födande förälder i sin familjekonstellation.

Detta engagemang utgår från ett tydligt, ”smalt” behov som inte kan sägas

vara hela rörelsens behov men som ändå förkroppsligar ett behov som ﬁnns

inom rörelsen.

Linas i nitiativ är alltså g rundat i ett personlig t behov som sedan visade sig

vara kollektivt och som kunde stillas med hjälp av ett socialt sammanhang

och erfarenhetsutbyte med andra i samma situation. Lina berättar:

Det handlade för mig om att våga bjuda in och inse att det ﬁnns många med

liknande eller samma behov som jag. På något sät t kände jag att jag är rörelsen

 I bid

 Ibid

och har jag ett behov så har jag möjlighet att skapa förutsättningar för att fylla

de egna behoven, och därmed fylla rörelsens behov.

Flera av de lesbiska engagemang som jag u ndersökt är just sociala sa mmanha ng

där ett av syftena är att skapa möten, samtal och en känsla av samhörighet

mellan personer som har lesbiska och queera erfarenheter. Ett annat sådant

är Lesbisk Frukost som är ett arrangemang som den nationella föreningen

Lesbisk Makt står bakom. Lesbisk Makt består av olika lokalgrupper, och

däribla nd ﬁnns Lesbisk Makt M almö som Em Lang är en del av. Under hösten

 arrangerade Lesbisk Makt Malmö fem stycken Lesbisk Frukost på Ga-

raget i Malmö. Frukostarna var välbesökta med mellan  och  deltagare

per tillfälle. Syftet med Lesbisk Frukost är at t skapa ett lesbiskt rum, et t rum

där lesbiskhet är normen i motsats till resten av samhället. Som besökare av

Lesbisk Frukost behöver du inte identiﬁera dig som lesbisk utan det ﬁnns en

bredare in kluderi ng som innebär att du som är nyﬁ ken på lesbiskhet, som ha r

haf t eller vill ha lesbiska erfa renheter är väl kommen oavsett va d din identitet

är nu, eller sen. Det deltaga rna på Lesbisk Frukost gå r med på, och också akt iv t

efterf rågar enlig t Em, är att lesbiskheten ä r i fokus . Som deltaga re accepterar

du det villkoret som något nödvändigt i skapandet av ett lesbiskt rum.

Trots den breda deﬁnitionen av lesbiskhet är separatismen något som Les-

bisk Frukost blivit ifrågasatta för. På frågan varför det är viktig t med just ett

lesbiskt rum och inte bara ett allmänt, queert rum svarar Em:

Det behövs lesbiska rum. I HBTQ-sammanhang är det ofta fokus på män på

gru nd av lesbofobi och sex ism. Lesbiskhet bli r bortglömt även inom HBTQ-sa m-

man hang. Lesbiska event ä r viktiga f ör att v i inte bara ska bli i nbjudna ut an att

vi även ska få stå i centrum. Det är viktigt att skapa sådana rum, också så det

blir lättare för andra att skapa liknande rum.

Em menar att lesbiska blir åsidosatta i HBTQ-rum, och fortsätter med att

säga att det kan bli svårare att inse att man har en sexuell läggning som helt

utesluter män när samhället är så fokuserat på män, vilket lesbiska rum kan

ändra på. Steget in i lesbiskheten, kanske även från en redan queer identitet,

kan vara svårt att ta och därför känns det viktigt med den här typen av rum

där lesbiskhet, och att välja bort män, blir normaliserat. Mer än ett lesbiskt

rum blir det också ett feministiskt präglat rum som vill bort från den starka

mansnormen i samhället, parallellt med heteronormen.

 I bid

 Interv ju med Em Lang  --

Queera historier ån Malmö

Zelda Ljungmark har arrangerat Lesbisk poesiläsning vid två tillfällen.

Hon resonerar på ett likn ande sätt som Em Lang, och f ramhål ler också v ikten

av speciﬁkt lesbiska rum. Zelda säger:

Lesbisk kä nns fortfar ande som ett fult ord för v issa. Det är en ” läskig ” identitet

eftersom det ba ra inkluderar kä rlek mellan kv innor och exkluderar m än. På den

senast e tiden har det varit mycket sn ack om att ink ludera så må nga som möjligt

vilket självklart är bra, men det gör att det blir fä rre lesbiska event och stigmat

kring lesbiskhet kvarstår.

Syf tet med Lesbisk poesiläsnin g är att skapa en scen för att lyf ta fram lesbisk

kärlek och sexua litet via det skrivn a ordet. Tan ken med Lesbisk poesiläsning ä r

allts å att dela berättelser, känslor och histori a genom poesi. Dels f ör att v isa på

den tradition av skriva nde som fun nits länge bland lesbiska och för att sprida

den lesbiska litteratur som alla kanske inte känner till. Samtidigt handlade

eventet om att ge en scen till den som ville lä sa upp nå got som de själva skriv it.

Varje evenemang hade en del med personer som var föranm älda och en del som

var en öppen scen. Fokuset låg på att skapa en trygg, tillåtande stämning för

att så må nga som möjlig t skulle vilja dela med sig av något på scenen. Förutom

scenen fanns också ett lesbiskt bokbord med tips på lesbisk litteratur för den

intresserade. Angående deﬁnitionen av lesbisk säger Zelda såhär:

Det är inte ba ra lesbiska som får läsa utan lesbisk används av oss som ett sa m-

lingsbe grepp för alla s om delat den gemensamma, st arka kärleken ti ll och mellan

kvinnor och icke-binära. Därför var inte alla som läste lesbiska men allt som

lästes var lesbiskt.

En skillnad mellan Lesbisk Frukost och Lesbisk poesiläsning är att det sist-

nämnda har en tydlig inriktning på poesi som intresse utöver lesbiskhet.

Lesbisk Frukost hade olika teman på varje frukost som lesbisk ﬁlm, familje-

bildning o ch butch-identitet. Zelda menar att po esitemat på eventet är et t sätt

att syn liggöra att lesbiska har må nga olika intressen och kuns kaper. Dessutom

är litteratur något som är lätt att samlas kring och som kan skapa en känsla

av samhörighet. Att få höra lesbisk poesi som skrevs för exempelvis fyrtio år

sedan, eller ännu längre bak i tiden, kan vara oerhört stärkande. Zelda säger:

 Lesbisk poes iläsni ng är ett proje kt som jag och Z elda arra ngerade ti llsam mans.

 I ntervju m ed Zelda Ljung mark  --

 Ibi d

Lesbisk aktivism i nutida Malmö

I lesbisk historia har det alltid funnits mycket litteratur och poesi och det är

viktigt att lyfta fram det. Vi har alltid funnits och kommer alltid ﬁnnas.

En grupp med en an nan speciﬁk inr iktning utöver den lesbiska är Les workin g

Sweden som kalla r sig för ett professionellt nätverk för lesbiska. Lesworking

fokuserar på yrkeslivet och lesbiska kvinnors situation där. Grundaren av

den svenska delen av Lesworking, Edith Escobar, berättar att syftet med

föreningen är att skapa en plattform för lesbiska kvinnor där frågor som rör

arbetsmarknad och arbetsmiljö lyfts. Edith menar att Lesworking medvetet

har va lt att lyfta lesbiska intres sefrå gor på ett mer yrkesmä ssigt plan sna rare

än aktivistiskt. Hon betonar att det inte är för att konkurrera utan komplet-

tera, eftersom det behövs mer än en typ av lesbisk verksamhet. Precis som i

mer aktivistiska lesbiska sammanhang ﬁnns även här den sociala aspekten,

då Lesworking arrangerar after work och mingel för att medlemmarna ska

kunna nätverka och umgås ”som man gör med sina kollegor.” Edith berättar:

Vi är ett n ätverk där vi st ärker varand ra och byter erfa renheter som yrkesverk-

samm a lesbisk a kvinnor. Vi vill s kapa den platsen som är vår i sa mhället och t a

plats som lesbiska kvinnor på ett professionellt plan.

Även här handlar det alltså om ett erfarenhetsutbyte, men här utifrå n upple-

velser kring at t vara lesbisk på sin arbetsplats och på a rbetsmarknaden i stort .

I likhet med Linas studiecirkel som hade en familjeorienterad inrik tning lig-

ger värdet i att kunna prata med personer som kan dela lesbiska erfarenheter

inom ett speciﬁkt område, som yrkesliv eller förä ldraskap. Edith lyf ter också

fram det viktiga i att synas och ta plats i oentligheten för att göra lesbiskhet

mindre stigmatiserat. Synlighet och att ta plats som just lesbisk är viktigt,

precis som Zelda och Em också menar.

När det kommer till sy nlighet i oentligheten för HBTQ-personer är Pride

kanske det främsta exemplet. Här fokuserar jag på den del av verksamheten

som varit inr iktad på lesbiskhet. M icaela Kalla ris har jobbat med Malmö Pr ide

– och berätta r att ambitionen är att ”allt” inom HBTQ IA+ ska t äckas

in, men mål gruppen är bredare än så och inkluderar även så kal lade allierade

som vill förstå och lära sig mer.

Malmö Pride har en anna n riktning i sina evenemang jämfört med övriga,

tydligt lesbiska arrangemang som förekommer i denna text. Däremot har

det funnits ﬂera separatistiska programpunkter, både helt lesbiska punkter

och event där målgruppen är queera kvinnor och icke-binära, som exempel-

 --

 Inte rvju med Ed ith Escoba r --

Queera historier ån Malmö

vis Tjejfesten. Här lyfter Micaela en viktig sak; hur lesbiska/queera rum för

icke-män fyller funktionen som en fristad utan sexism. Det handlar alltså

inte bara om att lesbiska är åsidosatta i HBTQ-rum utan också om att kvin-

nor och icke-binära blir utsatta för sexism i en patriarkal maktordning som

genomsyrar även HBTQ-sfären. Micaela förklarar:

Det handlar om att skapa trygga rum för kvinnor och icke-binära för att festa

och ha kul . Många har upplevt sex uella traka sserier och vill va ra i ett rum som

är fritt från det. Det syns på hur vä lbesökta tjejfesterna ha r varit att separatis-

tiska rum är något som efterfrågas och att många känner det behovet.

Denna typ av separatism är inte strikt lesbisk men lesbiska är en del av mål-

gruppen, som är breda re formulerad. Kanske ha ndlar det här om utifrå n vilket

behov arra ngemanget är skapat. De spe ciﬁkt lesbiska samm anhangen jag ha r

pratat med har inte ut tryckt att det frä msta syf tet är att skapa en plats fr i från

sexism – det tycks v ara en självklarhet att r ummet ska vara femi nistiskt gr undat

och fritt från den typen av diskriminering. Snarare vill man komma åt något

som förekommer även i separatistiska, queera rum för kvinnor/icke-binära,

nämligen en allmän centrering kring män, i exempelvis samtal. Personerna

bakom vissa av de lesbiska arrangemangen upplever att det ﬁnns ett fokus på

män även i queera rum som ska vara fria från mans- och heteronormen, och

därför vill de skapa speciﬁkt lesbiska event.

Anna Moest am är en av personerna bakom queerklubben I See Queerly som

startade hösten  och som främst har ägt rum på Moriska Paviljongen.

När hon och Gabrielle Ty nell Oliv ius började planera k lubben diskutera de de

vil ken må lgrupp de ville ha . Båda identi ﬁerade sig som lesbiska och vi lle helst

göra en lesbisk klubb, men kom fram till att eftersom det knappt fanns någon

queerklubb alls i Ma lmö skulle det vara at t göra må lgruppen för snäv. Det fanns

helt enkelt ett för litet utbud för att kun na göra en mer speciﬁ kt nischad klubb

riktad till lesbiska, ansåg de. Sedan Anna och Gabrielle startade upp arbetet

med klubben har arrangörsgruppen vuxit från två till fyra personer, där de

två som tillkommit inte är lesbiska. Anna säger:

Det har funnits planer att göra både lesbiska event och transseparatistiska

event, så att vi i arrangörsgruppen kan dela upp oss lite. Förutom att göra que-

erklubb hade vi också planer på att göra mindre grejer, typ pubkvällar. Men nu

har corona satt stopp för alla planer.

 Int ervju med Mi caela Ka llaris  --

 Inte rvju med A nna Moesta m --

Lesbisk aktivism i nutida Malmö

Även om I See Queerly är en queerklubb säger Anna att den inte är separa-

tistisk såt illvida att endast H BTQ-personer är v älkomna, uta n även a llierade

får komma. En anledning till detta är att personer som ännu inte är ute och

som kanske inte h ar några queera vän ner sku lle kunna komma och ta med sig

en kompis. Anna utvecklar:

Det är inte alla som lever i den queera bubblan som vi i arrangörsgruppen gör

och vi vi lle göra en klubb som nådde ut till ﬂer än bara vår vänskapsk rets. Även

om man inte känner någon som är HBTQ-person kan man behöva queera mö-

tesplatser och då kändes det viktigt att göra en klubb som inte tv ingade de per-

sonerna att gå dit helt ensamma.

Här ﬁnns en förståelse kring komma ut-processen som för många innebär

att först komma ut f ör sig själv och sedan försöka hitta ett nätverk med andra

HBTQ-personer, vilket kan va ra svårt om ma n har en straig ht umgängeskrets.

För Queerly-ar rangörerna var det således v iktigare at t skapa ett brett rum för

att även inkludera de som är i början av utforskandet av sin queera identitet

än att skapa ett rum för endast en viss grupp inom HBTQ-spektrat.

Det ﬁnns en likhet mellan I See Queerly och Lesbisk Makt Malmös tänk

kring målgrupp. För även om de sistnämnda skapar lesbiska rum, så ställs

inga krav på att a lla deltagare ska vara lesbiska för att delta. På det sättet kan

personer som är nyﬁk na på lesbisk het eller vill ”testa på” hur det kä nns att vara

i ett lesbiskt sammanhang utforska det i ett uttalat lesbiskt rum. På samma

sätt är I See Queerly uppenbart en queerklubb, men kan fungera som ett för-

sta insteg för den som ännu inte är säker på sin (eventuellt) queera identitet.

Anna fortsätter:

Min erfa renhet är att om ma n gör snäv sepa ratism måste m an göra det tydlig t i

inbjudan at t det är separatis tiskt, f ör man kan int e ifrågasät ta besökares identit et

på själva eventet. Det kan vara svårt när man v ill hålla det trygg t för de som är

där och sa mtidigt int e utestänga nå gon som faktiskt pa ssar in i ru mmet. Det är

ju trots allt arrangörens ansvar att hå lla rummet tryggt för att besökarna inte

ska behöva göra det.

Enligt Anna handlar ett ”tryggt rum” om mycket av det som Micaela från

Malmö Pride pratade om, alltså att kunna vara på en plats fri från sexuella

trak asserier där man som HBTQ -person slipper bli sexu aliserad och objektiﬁe-

rad av heterosexuell a cismän. Anna mena r också att det handl ar om att slippa

 Ibi d

 I bid

Queera historier ån Malmö

bli ”utstirrad och ifrågasatt”, att för en gångs skull vara normen i ett rum.

Detta liknar idén bakom Lesbisk Frukost – att skapa ett rum där queerheten

eller lesbiskheten är norm. Trot s I See Queerlys icke-separat istiska approach

ﬁnns ett tydligt motstånd till att klubben ska bli, som Anna säger, ett ”zoo

för cisheteros”. För att motverka detta hade arrangörerna olika strategier.

För det första användes en anmälningslista där alla som ville gå på klubben

var tvungna att skriva upp sig. Detta för att undvika att personer som var på

en annan klubb på Moriskan skulle komma in på queerklubben och utmana

det trygga rummet. Listan stängdes innan klubben började för att endast de

som faktiskt vil le gå på just en queerklubb skulle kunna komma in. Dessutom

hade arr angörerna och volontä rer som hjälpte ti ll under kvällen rät t att kasta

ut personer som betedde sig olämpligt på klubben, exempelvis personer som

tafsat, sagt homo- eller transfobiska saker eller på något annat sätt skapat

otrygghet. För att kunna skapa ett så tryggt rum som möjligt och därmed

uppfylla klubbens syfte har arrangörerna hittat dessa konkreta strategier.

Detta är något som ﬂer grupper har gjort. Lesworking har sett till att rent or-

ganisat orisk t fokusera på lesbiska k vinnor. Det ﬁnns tre ty per av medlemsk ap;

ett för lesbiska kvinnor (ordinarie medlemskap), ett för bisexuella kvinnor

(nätverkande medlemskap) och ett för övriga som är varken eller men ändå

vill stötta Lesworkings verksamhet. I praktiken innebär detta att lesbiska

kvinnor har tillgång till all verksamhet, bisexuella kvinnor har tillgång till

majoriteten av den sociala verksamheten men kan inte kandidera till styrel-

sen och övriga kan endast stödja genom sitt betalande medlemskap. Det gör

alltså at t styrelsen enbart b estår av lesbiska – detta för att organ isationen ska

behål la sitt fokus på just den målgr uppen. Hä r ser vi en medvetenhet kring att

lesbiska och bisexuella k vinnor kan ha v issa delade erfarenheter, men inte till

hundra procent. Edith förklarar:

Det hand lar inte om att ex kludera utan om att fokusera . Det ﬁnns orga nisationer

som inkluderar ﬂer, som till exempel RFSL. Inom Lesworking kan bisexuella

komma på de ﬂesta evenemangen för att dela sina erfarenheter men för att

föreningen ska jobba eektivt behövs et t lesbiskt fokus. Det är bra att det ﬁnns

många olika instanser och organisationer som har oli ka målgrupper, alla exis-

terar för att det ﬁnns ett behov. Vi vill fokusera på lesbiska kvinnors behov.

 I bid

 I bid

 Int ervju med Ed ith Escoba r -- 

Lesbisk aktivism i nutida Malmö

Precis som i Lesbisk Ma kt Malmös evenemang ser ar rangörerna att man k an

ha lesbiska erfaren heter eller g ynnas av ett lesbiskt sa mmanha ng trots att man

inte identiﬁerar sig som lesbisk. Men på olika sätt placerar organisationerna

ändå lesbiskheten i fokus – antingen genom att se till att det är lesbiska som

sätter agendan eller genom att kalla hela rummet för lesbiskt, och därmed

göra begreppet tillgängligt för ﬂer.

”Enligt Anna handlar ett ”tryggt rum” om mycket av det som

Micaela från Malmö Pride pratade om, alltså att kunna vara på

en plats fri från sexuella trakasserier där man som HBTQ-person

slipper bli sexualiserad och objektifierad av heterosexuella cismän.

Anna menar också att det handlar om att slippa bli ”utstirrad och

ifrågasatt”, att för en gångs skull vara normen i ett rum.”

Genom att lyssna på de personer som arrangerar lesbiska och queera evene-

mang har jag insett att det ﬁnns många olika behov och viljor inom rörelsen,

viljor som går kors och tvärs, ibland sammanfaller och ibland skiljer sig åt.

Man kan konstatera att det ﬁnns olika sätt att göra lesbiskt engagemang idag

och jag tror att det är något positivt. Vi ser hur många engagemang anpassar

sin separatism utifrån målet med engagemanget. Vi ser också att den lesbis-

ka rörelsen idag har många olika behov. De går att sammanfoga i två större

kategorier – behovet att dela sina erfa renheter med personer som ha r liknande

upplevelser och behovet att få existera i en slags frizon där man som lesbisk

(eller ibland queer i bredare bemärkelse) får vara normen. Det första behovet

kommer troligt vis från en känsla av att inte bli förstådd i vare sig majoritets-

samh ället eller det bredare HBTQ-sa mmanha nget. Att så pass må nga känner

att det behövs speciﬁ kt lesbiska rum för att k unna dela sina erfaren heter gör att

vi får syn på brister i det sam hälle eller det HBTQ-community som vi kanske

tror är ”til lräcklig t” accepterande för lesbiska. Vis sa frågor verkar fortfaran-

de vara obekväma att prata om, som erfarenheterna av att vara icke-födande

förälder eller något så enkelt som vad det innebär att vara lesbisk, inte bara

icke-heterosexuell, kvinna.

Det ﬁnns också en s tark vilja att fördjupa, nyansera och ka nske till och med

utvidga begreppet lesbisk genom att visa på olika sätt att vara lesbisk. Detta

kan ses som ett sätt att göra det enklare för ﬂer att närma sig lesbiskheten.

Genom att bredda bilden av vad en lesbisk identitet innebär kan kanske ﬂer

känna igen sig i det och ta till sig det. Jag upplever att det ﬁnns en vilja att ge

den lesbiska identiteten en renässans, at t ta ner den från sin piedestal och göra

den tillgä nglig för ﬂer. Frågan är då – v arför? Varför är det vi ktigt att ﬂer nä r-

mar sig det lesbiska? Kanske kan det förstås genom att lyssna på den genuina

Queera historier ån Malmö

glädjen som ﬂera av mina interv jupersoner lyf ter fram kopplat till sin lesbiska

identitet. Känslan av att ha ett sammanhang, både historiskt och nutida, ett

arv och en kultur. Men ﬁnns inte det här redan i den bredare HBTQ-ka mpen?

Jo, men kanske är det inte tillräckligt.

I dessa olika engagemang ﬁnns ﬂera a ngreppssätt för att uppfylla de behov

som arrangörerna upplever ﬁnns. Alla har reﬂekterat kring separatism och

hur pass viktig den är för ens egna arrangemang, och har kommit fram till

olika saker. För att uppfylla vissa behov är lesbisk separatism viktigt, för att

uppfylla and ra handlar det fra mför allt om en separatism som utesluter hete-

rosexuella cismän. För vissa är det möjligt att ha en ännu bredare målgrupp

och släppa in personer från hela HBTQ-spektrat och även allierade.

Målen för många arrangörer är att skapa en plats i oentligheten som är

tydligt kodad som lesbisk och att skapa trygga, oentliga platser för lesbiska.

Detta ha r visat sig vara kopplat till sepa ratistiska rum , men inte enba rt. Flera

har som mål att skapa samta l kring viktiga lesbiska och queera erfarenheter,

upplevelser och känslor. Dessutom ﬁnns ett stort socialt mål i att man vill

skapa en arena för lesbiska att träas och lära känna varandra. Det ﬁnns ett

starkt spår av community-byggande i dessa målsättningar.

Jag star tade denna undersökning med en önska n om att hitta en gemensam

rikt ning i den lesbiska aktivismen idag. Sanningen är att jag inte r iktigt g jort

det. Det som samtliga engagemang har gemensamt är en vilja att göra livet

bättre för lesbiska i Malmö. Angreppssätten och fokusområdena är många,

och snarare än en gemensam linje så skulle jag vilja kalla det en spretig rö-

relse. Spretig eller mångfaldig, rik på olika erfarenheter och inriktningar för

att fylla många behov. Det tror jag är bättre än en homogen lesbisk rörelse.

Jag personligen är glad att Malmös lesbiska scen visar att det ﬁnns många

sätt att vara lesbisk på. Rörelsen visar att man kan bilda lesbisk familj, vara

lesbisk i arbetslivet, va ra intresserad av lesbisk litteratur och k ultur och festa

lesbiskt. Det går att leva lesbiskt i Malmö, det visar dessa arrangemang mer

än något annat. Skulle ett nytt, lesbiskt behov uppstå som inte kan stillas av

de arrangemang som redan ﬁnns tänker jag låna Linas ord och säga:

Jag är rörelsen och har jag ett behov så har jag möjlighet att skapa förutsätt-

ningar för att fylla de egna behoven, och därmed fylla rörelsens behov.

Så fyll era egna behov och fyll rörelsens behov på köpet! För ett ännu mer

lesbiskt Malmö, lika spretigt och mångfaldigt som det är nu.

Lesbisk aktivism i nutida Malmö

OM MALMÖ,

EXILEN OCH

MIG SJÄLV

»I think you think I am

an exotic survivor«

James Baldwin

YAHIA SALEH

Yahia Saleh är en mångsidig konst-

när, författare och pedagog. Med

sina rötter i aktivism försöker han

lyfta fram frågorna om sexualitet,

rasism och sociala orättvisor ur ett

intersektionellt perspektiv genom

att utmana normer, testa gränser,

berätta historier och utbilda och

upplysa. Alla bilder i texten tagna

av författaren själv.

Foto: Claudia Kent.

DAGEN VAR EN

kylig svensk sommardag i juni och det var tidig kväll, jag kol-

lade på min mobil och försökte lokalisera mig på vägen. Jag har alltid tänkt

att Malmö är konstigt lagt liksom, svårt att veta var man beﬁnner sig. Var

är norr och var är söder? Jag är van vid att Nilen, som skiljer Kairo och Giza

från varandra, alltid är en tydlig indikator och gör det lättare att lokalisera

sig. Men Nilen ﬁnns inte här!

Jag gick mot Pilda mmsparken för att trä a någon jag pratade med på Grindr

om utomhussex vid vattentornet. Detta var  och mitt första besök till

Sverige, men inte mitt f örsta i E uropa. Utomhussex och cruising va r något jag

tyckte om, inte bara för att det är något som bögar och trans-generationer lär

sig universellt, utan jag hade alltid tyckt att det var spännande, även om ris-

kerna med att bli på kommen här i Sverige är betydligt mi ldare än i Kai ro. Jag

brukade cruisa också i Kairo, men jag skulle aldrig stämma trä med någon

jag pratat med på nätet på kvä llen och på en plats som jag inte var beka nt med.

Då visste ja g inte att Malmö sku lle komma att bli mitt hem för en obestä md

framtid.

Efter det första besöket kom jag tillbaka till Sverige i december  och

då stannade jag med ﬂyktingstatus. Efter att ha bott i Stockholm, Gävle och

Ljusne några må nader ﬂyttade jag till Malmö i mars . Tänkte att Malmö

är ju bäst för en nyanländ som jag, jag hade större nätverk här, det var billigt

att leva, relativt varmare och många ﬂer ansikten som påminde om hemlan-

det. Tänkte det kanske kan lindra exilsmärtan lite och det visade sig att jag

inte hade fel i det. Som ﬂykting eller nyanländ ﬁnns två saker man tänker på,

om jag nu ska ta bort migrationsprocessen och lidandet som Migrationsver-

ket utsätter oss för. Och det är livet innan man kom hit och livet som kommer,

nuet blir ganska vagt, impulsivt och riskfyllt. Men riskerna är inte juridiska

utan snarare mentala och fysiska.

Det pratas ibland om att v issa väljer att leva i Exil, men vi lket val är det nä r

man väljer mellan förtryck och diaspora, fängelse och längtan, rädsla och

ångest? På något sätt så har jag valt Malmö, även om jag inte har valt Sverige

så känn s det som att Ma lmö är närma st hemma, en stad som passa r min tröt-

ta kropp och själ. Jag – som är född och uppvuxen i en så gigantisk stad som

Kairo – tycker Malmö passar perfekt så stor att jag bara kan cykla över allt.

När jag ﬂyttade hit var jag trött på storstadslivet och Malmö kändes då som

en ”kurort” för mig. Rätt så passande också i stunden, att börja ett nytt liv i

diaspora n med en dröm att allt lidande och a ll smärta sk a försvinna sa mtidigt

som man ju är osäker på om man ska känna sig hemma eller inte, ska Malmö

verkligen bli mitt hem?

Malmö är som va ckrast under vår och sommar.

I mars tog ja g tåget från Stock holm ner til l Malmö med en enkelbiljett. Någon

vecka innan påsk träar jag Malmö och det förklarar ju min snabba föräls-

kelse i staden, för Malmö är som vackrast under vår och sommar. Det känns

som att al la är glada, vä lkomnande och hela staden och dess parker och barer,

hav och gator är allas hem. Det kändes då som att alla log mot mig, det räckte

med att sätta sig på en parkbänk och luta sig tillbaka för att glömma Migra-

tionsverket och min väntan på ett svar, som kändes som något som funnits

för evig t även om det hade gått knappt tre månader. Min ﬂytt till Malmö kom

efter två sorgfyllda månader i Ljusne. En kompis som bodde i Malmö erbjöd

mig sin soa så att jag skulle slippa kylan och ensamheten i Ljusne och med

samma kompis ﬁck jag hälsa på en av Sveriges ﬁnaste familjer i Kivik. Solen

sken, värmen kom och tog med sig hoppet om en ny början.

Att leva i Sverige i en så kallad självvald exil är ett beslut som än idag gör

mig osäker. Valde jag rätt eller inte? Men den här ovissheten är ju en självklar

del av diasporan, av exilen. Även om jag själv inte var så naiv att jag trodde på

den perfekta bilden som Sverige mål ar av sig själv, så fanns ett litet hopp i mig

att livet skul le bli bättre här och att det sku lle vara vär t allt som jag orade och

Queera historier ån Malmö

Om Malmö, exilen och mig själv

lämna de bakom mig i Egy pten. Familjen, minnen, bar ndomen, tonå ren, vänner-

na, räds lan, hoppet, revolutionen och mitt ga mla jag. I Malmö började ja g lära

känn a nya vä nner och bekanta, jag började ock så nyﬁket träf fa andra bögar med

hjälp av sociala medier och dejtingappar. Jag sa til l mig själv att här kommer jag

leva fritt, hitta kärleken, hångla oentligt och hitta mitt hela jag. Men det var

alltså i nte alls så lätt , som asylsökande får ma n inte mycket pengar, så att leva

som man vi ll eller som alla and ra gör var a bsolut inte nåba rt. Man t vingas leva

sparsamt och prioritera annat än klubb och krog och blir istället ensam med

sina tankar och beroende av sitt sociala kapital. Även som asylsökande så var

jag ändå priv iligierad, jag k unde tala ﬂera språk och mit t politiska engagemang

gav mig til lgång till den sociopolitiska och k ulturella scenen i Malmö på vä ldigt

kort tid. Jag ﬁck relativ t snabbt mitt uppehållsti llstånd, h ittade ett kärleksfu llt

kollektiv i Soﬁelund där jag bodde fyra år, och jag började ”etablera” ett nytt

liv i Malmö. Jag lyckades skapa en social bubbla för att kunna hantera alla

de överväldigande känslorna : hoppet, längta n, ensamheten och avsa knaden.

Om hoppet

Om hoppet, hoppet är ju en av de mänskliga känslor som får oss att fortsätta

även om vi ibland ger upp. Även om vi ibland säger att vi tappade hoppet så

ﬁnns lite k var inombords som får oss att f örsöka en ”sista” gång. Det ä r samma

hopp som ﬁck mig att drömma om ett bättre liv i Sverige, samma hopp som

ﬁck mig att stå ut med meddelanden som ”Du ser ut som en apa…” eller ”Jag

hatar alla muslimer…” eller ”Jag har alltid drömt om att ligga med en svart

kille…” eller ”Jag vill att du kommer hit och våldtar mig som den araben du

är” på dejtingappa r. Det är sa mma hopp som ﬁck mig at t gå på första dejt efter

första dejt på Möllan och S:t Knut och får höra att jag är ”intensiv” eller ”för

känslig” eller ”du visar dina känslor för starkt”. Det var samma hopp som ﬁck

mig att överleva ensamma nätter, för det kommer säkert en dag då jag inte

känner mig ensam, han kommer säkert svara på mina meddelanden. Samma

hopp gav mig styrkan att omigen förklara mig själv, kulturen som ”skapade”

mig, min politik, min bakgrund och uppväxt, för det kommer nog en dag då

jag inte behöver förklara det. Det var samma hopp som ﬁck mig att svara på

varför jag inte har kommit ut för min familj. Eller på frågan ”Du hade säkert

det dåligt som bög i Egypten, va?”. Det var hoppet som ﬁck mig att inte vara

så rädd för poliser som rasproﬁlerade mig hela tiden på bron mellan Malmö

och Köpenhamn, och det var hoppet som ﬁck mig att se dem hårt i ögonen på

Limhamnstorget lördagen den  augusti . Hoppet att folk en dag kom-

mer fatta att det inte ä r så svart och vit t, och att rasism ﬁn ns och att den växer

sig större i Sverige, i Malmö, bland poliser, tjänstemän och politiker. Att folk

kanske kommer förs tå att bögar också ka n vara rasister och att ja g inte bara är

homosexuell utan även ﬂykti ng, svart , migrant och muslim , att jag är en kom

plex varelse. Hoppet om att livet en dag kommer vara l ite enk lare och att fä rre

frågor kommer ställas. Hoppet som får mig att gå i Malmös Prideparad och

första majtå get med Vän sterpartiet va rje år. Hoppet som trots al lt ﬁn ns kvar.

Hoppet som trots allt ﬁnns kvar.

Om längtan

Om längtan, längtan till det som var förr och det som komma skall. Längtan

som hela tiden blandas ihop med hoppet, fast hoppet alltid är för det osäkra,

men läng tan är eft er det sä kra. Läng tan efter Ma lmös sommar som får m ig att

överleva vintern. Lä ngtan ef ter att kunna korsa Öresund sbron fri f rån rädsla.

Jag brukade å ka till Köpenha mn när jag var a sylsökande och det får ma n inte,

men det fanns tider när vi kunde korsa bron utan gränskontroller, längtan

efter att dansa hela natten på en techno-klubb i Köpenhamn. Längtan efter

medelhavet som ﬁck mig att drömm a om Alexandria på R ibersborgss tranden,

läng tan efter att få krama min mamma, min syster, min pappa och mina sys-

terdöttra r som jag lä mnade som så små. Län gtan eft er att hålla mi n systerson

som föddes under min exil och som jag bara fått se på bilder. Längtan efter

värmen och oljudet av Kairos traﬁk och böghäng på Downtowns caféer och

barer. Längtan efter kärleksfulla stunder i bilen med vänner och hög musik

genom Kairos gator. Samma lä ngtan eft er kärleksfulla st under på en open air -

rejv i Bulltoftaparken en midsommarafton. Längtan till riskfyllda kyssar på

Kairos gator och torg. Samma längtan efter lustfyllda kyssar på nakenbadet

vid brygga tio en varm sommardag. Längtan efter känslan av solbränd hud,

Queera historier ån Malmö

kärleksfyllt hjärta, efter att höra ”jag älskar dig”, efter att kasta mig i hans

famn och sova med våra läppar mot varandra, längtan efter Alexandria och

han som är därifrå n och nu är i Stockholm. Längtan som driver mig fram och

framkallar mitt leende och mina tårar.

Om Malmö, exilen och mig själv

Längtan so m driver mig fram och framk allar mitt leend e och mina tårar.

Om ensamheten

Om ensamheten, ensamheten är ju inte bara fysisk men också mental, ibland

så tu att det leder till panikattacker. Ensamheten som slår hårt hemma på

Sorgenfri eller på en hemmafest på Amiralsgatan. Ensamheten som pan-

demin stärkt, ensamheten som kryper under skinnet ju mer man tittar på

Insta gram stories. Ensa mheten som hänger ihop sig med hoppet och längt an,

hoppet om att det en dag slutar kännas ensamt och längtan efter allt och alla

som får mig att känna tillhörighet, närvaro och samhörighet. Ensamheten

som lindras av de fina själarna på Seved, Claesgatan, Möllan och Sorgenfri.

Ensamheten som lämnar mig på promenaderna med en gullig bebis i vagnen

och två stora hjär tan vid mig, ensa mheten som försvann med en spontan tr ä

vid dammen en av de falska vårdagarna. Ensamheten som glömts bort när vi

åkte pulka på Romeleåsen och värmde varandra vid vedelden i Folkets park

en kylig pandemi-julafton. Ensamheten som jag ibland frågar mig själv om

den är påtvingad eller självvald? Ensamheten som jag är osäker på ifall den

kommer efter besvikelsen eller om den kommer innan. Besvikelsen över de

som jag trodde var nära och riktiga, besvikelsen över världen och ibland över

mig själv… ensamheten som trots allt får vara kvar. 

Om avsaknaden

Om avsakn aden, avsaknaden som snara re är en kontext än kän sla. Ett til lstånd

man beﬁnner sig i när man väl kapat sina rötter och kommit hit. En position

av underlägsenhet man tvingas till av systemet och av maktstrukturer. Av-

saknaden av makt, tillit och självtroende. Avsaknaden av kärlek, empati och

vilja. Avsaknaden av spontanitet, impulsivitet och intensitet. Avsaknaden av

smaker, sinnesintr yck och sjä lvkännedom. Avsaknaden av rätti gheter, möjlig-

heter och alternat iv. Avsaknaden av förmå gan, välmå gan, och ord. Avsaknaden

av ett värde, en mening och ett väsen. Avsaknaden av helhet, hälsosamhet

och tillgänglighet. Man tror sig inte räcka, och att många andra inte räcker.

Att världen är för stor och för liten, att livet är för långt och för kort, att tiden

går för fort och för tråkigt långsamt. Att man är bra och dålig och ingenting.

... ensam heten som trots allt får vara kvar.

Queera historier ån Malmö

Malmö är staden som jag valde till att vara mitt exilhem, Malmö är staden

som många andra valde att va ra sitt ex ilhem och Malmö är staden där många

andra blir ut stötta, borts tötta och andraﬁera de trots at t Malmö är deras enda

hem. Malmö ä r staden som gör mig och andra gla da, älskade och sedda och det

är i Ma lmö jag har hittat ett a nnat jag som jag får forma och sk apa och brotta s

med. Mal mö ä r staden där jag upptäckte nya sidor som jag trodde ald rig fanns

hos mig själv. Malmö är hamnen jag trodde jag hittat till men det är där jag

hittat vägen och jag vet inte om jag kommer fram eller ens vill komma fram.

Jag älskade alltid vägen mer än destinationen.

Om Malmö, exilen och mig själv

We all face lonelin ess, our answer is c ommunity.

SUNDET OCH

SMITTAN

Hanna Asp är född 1985 i

Sya på Östgötaslätten men

bosatt i Malmö sedan flera

år. En statlig tjänsteperson

som är fackligt engagerad

och ägnar kvällar och helger

åt att skriva.

»… den mänskliga naturen var

ursprungligen en enda, och vår

längtan och vårt sökande efter

helhet kallar vi kärlek«

Platon

HANNA ASP

Foto: Kash Quinney.

2020

1 juli: Den danska regeringen öppnar gränsen för boende i Skåne och Blekinge.

 juli

I grän skontrollen på Ka strup plockar jag upp mitt id-kort och personbevis och

blir insläppt i Da nmark. Jag kliver på nä sta tåg och kommer iväg. Jag kommer

fram till Kvindekurser på danska Jyllland.

 juli

Hon skjutsar mig tillbaka till Köpenhamn och berättar att det ﬁnns en för-

ening som heter Homo med forsinkelse. Jag blir så upprymd att jag lovar att

teckna medlemskap så snart jag kommit hem. Homo med försening – javisst.

Precis utanför Kastrup kramas vi hej då. Innan jag kliver in genom ﬂygplat-

sens skjutdörrar vä nder jag m ig om, vänder hon sig om – och våra blickar möts.

 augusti

Hon bjuder mig på aftensejl klockan .

”Vil du komme hjem til mig og få en øl?” ”Ja, visst .” ” Er du allerg isk overfor

katte?” ”Nej, då” svar ar jag och hon öppnar dörren. På tröskeln står f yra på rad

och kikar upp med sina blåa ögon. Minuten senare har alla fått mat på varsin

piedestal och cirkusdirektören står i mitten. Fem par blåa ögon ser mig.

 augusti

”Jeg er åb enbart blevet i nvaderet af svenskeren” säger hon o ch servera r frukos t

i trädgården. Jag ler och säger ”Grattis!”

 september

Jag kommer till hennes födelsedagsfest. När alla gått hem kysser jag henne.

 september

Jag kränger av mig skinnjackan och noterar – öm i höger underarm.

Hon ställer in resan till Lesbos och kommer till Malmö. Jag läser Sapfo för

henne.

 september

Tillbakalutad vid fönsterplatsen ser jag ut över sundet.  minuter senare

stiger jag av, byter till metro och går mot hamnen i sommarvärmen. Just som

jag passerat nå gra gubbar som dricker öl får ja g syn på henne nere i båten. Hon

tittar upp från GPS:en, skiner upp och ger mig en kyss. Hon startar motorn

och vi lämnar hamnen.

När båten är förankrad ute på vattnet klär hon av sig. Jag tittar på hennes

rygg, på hennes kropp när den bryter vattenytan. Jag klär av mig och kastar

mig ut från båtens kant.

 september

En tår ri nner nedför hennes kind när hon kommer mig ti ll mötes vid Triangel-

stationen. Jag torkar hennes kind med min mörkblåa snusnäsduk och frågar

”Vad har hänt? ” Hon svarar undvikande ”Jeg kan fortælle dig om det senere.”

Vi hoppar upp på cyklarna och trampar mot brofästet.

Vi fotar oss med bron i bak grunden just som hon får syn på nå gra skutta nde

kani ner. Hon cyklar ef ter och vill klappa dem. När ja g cyklar efter ka ninälsk ar-

en får jag pun ka. Vi byter cykel. I tio kilometer sitter hon på min pakethå llare

och sjunger.

Vi är på den italienska restaurangen vid Pildammsparken när jag frågar

”Vill du berätta?” Hon ser upp ”Vi bliver nødt til at tage det en anden dag.”

Jag suckar ”Visst, men bara så du vet så drar du dig undan.” ”Skal du nu lave

en scene her på restauranten?” säger hon och jag svarar ”Du, det var du som

började med den här jargongen.” En nick, en blick och allt är sagt.

Den 10 september.

Foto: Hanna Asp.

Queera historier ån Malmö

Sundet och smittan

 september

Öresundspendlarkort köp/sälj har accepterat din ansökan om medlemskap.

Jag klickar upp sidan och skriver ”Finns det någon som kan låna ut sitt pend-

lingskort?”

Fem minuter senare har jag fått svar, allierade och halverade pendlings-

kostnader.

Det ﬁnns längtan i våra kroppar när vi omfamnar varandra i hennes hall

den söndagskvällen. Hon lägger in ”upptagen” i kalendern följande morgon

och jag ler för jag vet vad det betyder.

 september

När jag går ut fr ån sjukgym nasten ringer hon och fråga r ”Vil du sejle i aften?”

”Ja, gärna. Men har du mat till mig?” ”Selvfølgelig!” ”Tack” sva rar jag medan

jag slän ger mig på c ykeln i r iktning mot Tria ngelstationen. Tolv minuter sen-

are sitter jag på tåget med hög puls och ser ut över sundet medan munskyddet

får glasögonen att imma igen.

Jag byter ti ll metro och  minuter senare lä mnar vi ha mnen medan jag sty r

och försöker hål la kursen. Hon lägger ank are och räcker över två smörgåspaket

med ost ”Tack, men jag behöver inte tv å.” ”Jo, du vokser stadi gvæk.” ”Tack, du

danska macho” säger jag.

 oktober

I morgonljuset öppnar jag själen för henne. Jag öppnar själen och släpper in

henne.

 oktober

Vi åker bil i  k ilometer och kommer fra m till hennes sommarhus på Jylla nd.

Hon stänger av bilen. Vä l framme vid Lim ordens stra nd stänger hon av bi-

lens motor. Vä nder sig mot mig , kysser mig och en sekund senare ä r jag golvad.

 oktober

Sista kvä llen i sommarhuset på Jylland förstå r jag – hon är inte redo att äls ka.

 oktober

Vi – två kvinnor i boots – korsar Kongens Nytorv på väg till en litterär up

pläsning. Vi slår oss ned utan coronaavstånd. Hon lutar sig mot min nacke

och hennes ljusblå snusnäsduk kittlar mig i nacken.

”Din duft var særlig kraftig i dag” säger hon över en kopp te hemma hos

sig. När allt jag vill är att ligga ned, reser jag mig upp och tar tåget hem över

sundet klockan . Mobilen plingar, hon skriver ”Jeg glæder mig til at være

sammen med dig uden tøj på” och jag svarar ”Jag längtar också efter att vara

naken med dig.”

24 oktober: Danmark inför inreseförbud f ör svenskar och återupprättar gränsko n

troller på Kastrup.

 oktober

Jag sitter vid skrivbordet, jag skriver.

”Kära du,

För varje stängd bro, kommer nya att öppna sig.

För varje stängd bro, kommer nya vykort.

Kommer nya försök att förmedla det vackra som växer över sundet.”

 oktober

Signalerna till vårdcentralen går fram ”Hej, jag behöver testas för covid-.

Mina vänner blev sjuka efter vår gemensamma middag” säger jag men det är

inte hela sanningen. I gryningsljuset cyklar jag till vårdcentralen.

 oktober

Meddelande från : ”Negativt covid--test”, jag gör en segergest och se-

kunden senare öppnar jag Öresundspendlarkort köp/sälj och frågar ”Hur

omfattande är kontrollerna på Kastrup? Blir alla kontrollerade?”

Fem minuter senare har jag tio svar och det är tydligt – mycket sporadiska

kontroller på Kastrup.

 oktober

Tillbakalutad med munsk yddet på plats ser jag ut över det mörka vattnet. Jag

kontrollerar – negativt test i mobilen.

När klocka n slår  ringer jag på hennes dörr och hon öppnar. När ja g huk ar

mig ner ser jag att hennes kat t kommer mig till mötes. ”Du er blevet godkendt

af Smilla i aften” säger hon stolt.

 oktober

”Du hade mig helt i din hand idag” säger jag och hon ler ”Ja, det havde jeg –

bogstavligt talt.”

Queera historier ån Malmö

 november

I söndagens skym ningsljus kör hon ut frå n uppfar ten och vinka r intensivt med

handen utanför bilrutan. Det är något med hennes sätt att säga hej då, redan

nostalgisk på något vis – tänker jag under promenaden till metron.

 november

”Första dagen i statens tjänst, hur känns det?” Jag kikar upp och säger ”Bra,

jag ser fram emot att göra en insats under spridningen av Covid-” och åtta

kollegor nickar i takt runt bordet.

 november

Jag startar datorn och försöker få igång jobbmejlen men vill mest av allt att

hon ska komma och krama mig bakifrån vid ståskrivbordet i morgonljuset.

 november

”Jeg savner dig” skriver hon och jag svarar ”och jag saknar dig.”

 november

När jag kommer hem från jobbet får jag syn på en lapp från fastighetsägaren

”Det är dags för fasadrenovering. Den inleds den  november och pågår till

den  januari. Vi hoppas ni har överseende med detta.”

Den 13 november.

Foto: Hanna Asp.

Sundet och smittan

 november

”Loyalty and orgasms. That’s all I want. And food… don’t forget food” är ett

citat jag ramlar över på nätet. Ju mer jag tänker på saken desto mer inser jag

att där ﬁnns nyckeln till mitt hjärta.

 november

Meddelandet plingar till, hon skriver:

”Kære du,

Jeg er ked af at jeg ikke har været særligt nærværende den sidste tid. Det har

intet med dig at gøre. Jeg ha r rigtig meget jeg ska l have bearbejdet lige nu, men

håber at jeg kommer tilbage igen og vi ka n ses. Jeg håber du har det godt – søde.”

 november

Det är inte mycket att se dä rute men jag drar upp persiennen till hä lften i alla

fall.

 november

När mina tankar är sorterade jag svarar henne.

”Kära du,

Att du behöver tid sårar inte mig eftersom det är något du inte kan välja bort.

Samtidig t tänker jag på dig och längtar efter dig och hoppas också att du kan

komma tillbaka så att vi kan ses. Jag hoppas du har det gott – sötnos.”

 november

Jag vandra r längs stra nden. Musiken jag ly ssnar på har en bakg rundskör med

röster som träar mig i bröstet. Jag stannar upp och förstår – så låter min

läng tan. Sikt en är klar på ett sät t jag aldrig sett f örut. Jag ser ljusen på hennes

sida av sundet i full skärpa.

 november

Det första adventsljuset – på Öresundsbron – är tänt.

 november

Hon ringer mig på kvä llen och hjä lper mig at t sätta en deg till dan skt rågbröd.

Hon ber mig att vinkla degbunken mot telefonens kamera för att kontrollera

konsistensen, ler nöjt och säger ”Hvor er du god til at bage.”

Queera historier ån Malmö

 december

Det andra adventsljuset lyser på Öresundsbron. Väntan och längtans ljus

tän ker jag meda n jag pa rkera r cykeln och går längs br yggan till ka llbadhuset.

Jag ser ut över sundet och dimman. Allt jag ser av Köpenhamn är fyrens röda

ljus. Jag räknar: en, två, tre, fyra, blinkning, en, två, tre, fyra. Hur länge har

jag betraktat Köpenhamn? Jag rä knar på ﬁngrarna – i fem veckor har jag sett

ut över sundet.

Ryggen bränner till. Jag gör ett nytt försök att luta mig mot väggen i det

varmaste hörnet i den vedeldade bastun. Droppar av svett under mina bröst.

Det får mig att tänka på henne. Tänka på hur hon en annan dag satt bredvid

mig i bast un och sken upp vid anblicken av svetten. Jag skjuter undan t anken,

lutar huvudet mot väggen och låter arbetsdagen rinna av mig.

12 december: Danmarks och Sveriges smittotal stiger rakt uppåt.

Det tredje adventsljuset lyser över sundet.

 december

”Hej, vad kan jag hjälpa dig med” svarar jag. ”Hej, jag har ansökt om ekono-

miskt stöd men undrar när jag kan få ett beslut från er?” ”Ett ögonblick.” Jag

öppnar ärendet och ser att det ligger ett positivt beslut ”ditt ärende är klart

och du kommer att få beslutet före jul.” ”Tack!”

Jag försöker fånga min tanke men den glider undan.

Den 19 december.

Foto: Hanna Asp.

Sundet och smittan

 december

Brorsdottern pekar på sätet och säger hoppfullt ”Kom! Hoppa in i bilen och

följ med till oss.” Jag längtar också men vet – det är omöjligt, smittspridnin-

gen är för hög och säger ”Det går inte, men jag längtar redan till nästa gång vi

ska leka.” Jag stänger bildörren och står och vinkar tills jag blir trött i armen

medan bilen försvinner i horisonten.

Brorsdotterns längtan gör att jag får sy n på min längtan över sundet – just

som det ärde adventsljuset tänds på bron.

21 december: Sverige inför inreseförbud för alla som reser från Danmark, till och

med den 21 januari 2021.

27 december: Vaccinering inleds i Sverige och Skåne.

29 december: Krisledningsavta let aktiveras i Region Skåne för att til lgodose vård-

behovet till följd av Covid-19.

2021

 januari

Senaste gången jag kysste henne var den första november. Nio veckor utan

henne. Nio veckor utan hennes kropp. Nio veckor utan händerna i hennes

svank. Nio veckor utan att stäcka mig ned efter hennes hand.

Jag vill möta hennes ögon. Inte genom datorskärmen. Nej, jag vill att hon

ska se på mig med sina blåa ögon.

När det sker kommer hon kanske sträcka sig efter en kram. Då kommer jag

lyft a handen och be henne sakta in rörelsen. Jag kommer at t stå där – i vinter-

eller vårjacka – och försöka väcka mig från känslan av ﬁlm, till känslan av

verklighet.

5 januari: Danmark inför hårdare restriktioner, max fem personer får samlas.

 januari

Vaknar jag och inser – jag drömde om henne. Vi var på en fest i ett kök med

männ iskor omk ring oss. Det var t rångt. Nä r hon passera de ba kom mi g lade hon

sina händer tafatt på min rygg, på mina armar. Jag var medveten om hennes

när varo, tänk te – ska hon ta i mig? Ja, hon tog i mig. Jag a ndas ut och – vakna r.

Queera historier ån Malmö

Jag går upp, slår på radion ”Danmark rapporterar om minst  fall av den

mer smittsam ma virusva rianten och inf örde under gårda gen str ängare restri k-

tioner, ma x fem personer får sa mlas”. Medan jag skär upp rågbrödet jag bakat

på hennes surdeg, enligt hennes familjs recept fortsätter nyhetssändningen

”Danmark har därmed en av de hårdaste restriktionerna i Europa”. Jag lutar

pannan mot köksﬂäkten. Jag ser ägget som kokar i kastrullen. Äggklockan

får mig att vakna. Det kommer bli värre innan det blir bättre. Tänk inte – gå.

Jag cyklar mot centrum men stannar inte där. Jag är en magnet som dras

till brofästet, som korsar Malmö medan ett iskallt regn faller.

Jag hänger på cykelstyret och ser bilarna åka ut på Öresundsbron. När jag

tar ett steg bakåt mä rker jag att mina fötter ä r opersonliga isklumpar. Jag tar

upp mobilen för att fota men händerna lyder mig inte. Jag vänder cykeln. Jag

passerar grönytan där hon sprang efter kaniner en septemberdag.

10 januari: Den danska regeringen inför skärpta regler för in- och utresa i landet

till och med den 17 januari.

 januari

”Pax för att bevaka smittspridningen i Öresundsregionen” säger jag på mor-

gonmötet. ”Javisst, ta du det.”

Jag klicka r fram Region Skånes och Folkhä lsomyndighetens Covid--sta-

tistisk . Sirorna framträ der med a ll tydlig het: Sveri ge smittspridning ä r högre

än Danmarks. Jag böjer nacken framåt och ber för en nedgång.

”Några nyheter?” frågar kollegan i förbifarten och jag vaknar till ”Nej, på

smittfronten intet nytt.”

När jag vänder mig mot skärmen får jag syn på något. Jag öppnar ﬂer ny-

hetssidor, klickar på uppdatera-knappen och ja, det stämmer. För första gån-

gen seda n november vänder sm ittspridn ingen nedåt. Folk hälsomy ndigheten

säger att vi nä rmar oss en platåfa s. Kalla det vad ni v ill men jag vet: det vänder

nedåt och jag ropar ”Jaaa” rakt ut i kontorslandskapet innan jag hejdar mig

och konstaterar – ingen hörde.

14 januari: Den svenska regeringen reviderar inreseförbuden till Sverige från

Danmark i syfte att föräldrar och barn ska kunna träa varandra, vilket gäller

till och med den 31 januari.

 januari

I lördagsförmiddagen cyklar jag igenom staden med solen i ögonen. Cyklar

i riktning mot en tidning och en kaka. Jag sträcker mig efter blaskorna med

horoskop och läser hennes, läser mitt. Där ﬁnns inget tecken på ljusning men

Sundet och smittan

The Econo mist kanske kan skä nka hopp. Jag bläddrar fra m graferna över global

smittspridning och ser att nedgången i Sverige stämmer överens med en eu-

ropisk trend. Men den tidigare nedgående kur van i Europa har vänt upp igen.

Det går inte att förneka – om några veckor kommer uppgången till Sverige.

Jag rättar till munskyddet, betalar och skyndar till cykeln.

Solen lyser upp gatan framför mig. Klockan . väller en känsla upp och

rinner längs mina kinder. Jag vill att hennes ögon ska möta mina . Att hon ska

se på min kropp. Mitt hjärta svävar i luften men vet inte när det får la nda. Jag

trampar vidare. Jag trampar. Den svenska regeringen har stängt gränsen för

henne, den danska regeringen har stängt gränsen för mig. Jag trampar.

Den 18 januari.

Foto: Hanna Asp.

 januari

”Hur trivs du med uppdraget?” frågar kollegan genom videokameran. ”Det är

kul, jag kan göra skillnad.” Kollegan nickar ”Vad roligt, och perfekt att du kör

på ytt erliga re en månad.” ”Ja, jag är mycket motiverad at t minska smittsprid-

ningen i Öresundsregionen” säger jag och vi lägger på.

Jag går ut till köket och sätter igång dagens andra kanna svart te och kon-

staterar att teet blir bättre när det är hemmakontor. När vattnet kokar upp

vet jag – mitt professionella jag och mitt förälskade jag drar åt samma håll.

Pulsen ökar. Sådan insats, sådan utdelning.

 januari

Jag står med huvudet i golvet och sträcker ut vaden efter dansträningen när

ledsamheten väller fram. En droppe glider längs kinden och landar i golvet.

Jag vänder kroppen och sträcker ut den andra vaden utan att förstå vad jag

håller på med. Tre månader sedan det var medvind. Det var dejt och jag blev

förälskad men hon var inte redo. En tisdagskväl l i oktober stod jag i en boksk-

Queera historier ån Malmö

og och undrade vad vi gjorde där. Undrade vad vi g jorde på denna romantiska

plats. Jag hängde på höften, jag började bli arg men hon avbröt mig och sa ”Jeg

kan ik ke holde ud at få kritik, jeg kan ik ke håndtere det”. Istället för att skälla

ut henne rev jag upp en tuva mossa och kastade ned hjärtat. Jag täckte över

med mossa och trampade till – så hårt jag förmådde.

Jag drar vaden mot insida lår tills det gör ont utan att förstå varför jag

uthärdar det här tillståndet. Tre månader utan medvind. Eftersom bron är

stängd kan vi inte ses och lägga ned det här. Eller trilla dit så in i helvete.

Oberoende vad jag vill lever förälskelsen sitt eget liv och hämtar styrka från

en oförklarlig källa. Det finns en självständig riktning i min kropp som inte

behöver någonting för att fortsätta. Där sitter jag bakpå, åker utför och når

varken bromsen eller styret.

 januari

”Kommer du med och dricker öl eller sitter du och tittar ut över sundet?”

skriver vännen. ”Okej, okej jag fattar. Jag cyklar från stranden nu” svarar jag

och hoppar upp på cykeln.

21 januari: Den svenska regeringen förlänger de nationella restriktionerna.

Jag vakn ar långsamt men nattens känsla d röjer kvar. Hon och jag lig ger i var-

sin ytterkant av en dubbelsäng. Vi nuddar inte varandra.

Jag river fram mobilen, öppnar Folkhälsomyndighetens hemsida och Sta-

tens Serum Institut för att ﬁnna något att hålla i den här dagen. Jag noterar

en liten nedgång och försöker räkna ut: om vi följer nuvarande trend nä r är vi

nere på novembers låga nivåer? Alarmet avbryter mig klockan . och jag

sätter mig på sängkanten.

”Utifrå n ett framtidsperspekt iv – ka n du förest älla dig vad du gör när sa m-

hället öppnar igen?” frågar kollegan på det digitala morgonmötet. Jag ser re-

noveringsplasten vaja i vinden utanför. Samtidigt får jag syn på mig själv på

ett tåg i färdriktningen medan vårsolen speglas i sundet.

”Vad kan du göra för att var a redo när det öppna r upp igen?” fortsät ter kolle-

gan och uta n tvekan lyft er jag t elefonen ”Hej, kan du klippa mig l ika androg ynt

som Christine i Christine and the Queens?”

 januari

Fredagskänslan pumpar i kroppen när jag cyklar hemåt. Jag släpper väskan

och lägger mig på sä ngen. Ett ﬂaddra nde ljud får mi g att betrakta pla sten som

täcker fönstren. Jag öppnar mejlen och frågar – när beräknas renoveringen

vara klar? Den skulle ha varit klar den  januari och jag ser fram emot lite

Sundet och smittan

mer solljus i lägenheten. Fastig hetsägaren svara r att det kommer ta längre t id

än planerat eftersom byggarbetarna ﬁck Covid-, men senast den  januari

är allt klart.

 januari

Läka rbrorsan skriver ”Första vaccinsdosen ta gen. Jäk ligt skönt att ha påbörjat

det hela.” Jag skiner upp och tänker – det ska jag berätta för henne.

24 januari: Sverige inför inreseförbud mot Norge, samt förlänger det tillfälliga

inreseförbudet från Danmark till och med den 14 februari.

Klockan . kliver jag ut och innergårdskatten hä lsar mig god morgon. Den

innergårdskatt hon kliade bakom örat en septemberdag.

 januari

”Ä ntl igen den :e” säger kollegan g latt i förbifarten och ja g nickar som om jag

brydde mig. Jag längtar till fredagen den  januari då Astra Zenecas vaccin

ska godkännas. Den fredagen ska jag dra handen genom min nya frisyr och

kavla upp ärmarna.

Kollegan passerar och säger förvånat ”Sitter du kvar? Jag trodde du hade

gått hem.” Jag ler ursäktande ”Ja, det var tanken men jag fastnade i statistik-

en” och reser mig. Vi slår följe nedför trapporna ”Trevlig kväll” vinkar han

”Detsam ma” vinkar ja g medan han går iväg över ku llerstenarna . Jag gå r sakta

i motsatt riktning – ett varv runt huset.

Jag ser mig över axeln i nnan jag blippar passerkortet och åt ervänder osedd

till kontorsvåningen. Jag slår mig ner och fortsätter att bevaka spridningen

av den brittiska mutationen i Danmark.

 januari

Morgonmötet har precis börjat ”Vi skulle behöva analysera den framtida

smittspridningen i regionen. Någon frivillig?” ”Jag!” säger jag och förvånar

mig själv.

Lutad över datorn ser jag att Statens Serum Institut rapporterar att vecka

tre var den brittiska mutationen , procent av det totala antalet smittade i

Dan mark. Det ﬁnns ett direkt samband mellan spridningen av den brittiska

mutationen i Danmark och svaret på frågan. Min enda fråga. När? När.

Ännu har ingen som kommit upp bakifrån och tagit in min doft. Nej, och

fortfarande , procent.

Queera historier ån Malmö

28 januari: Den danska regeringen förlänger de nationella restriktionerna till

den 28 februari.

Det är fortfarande mörkt ute men jag lyckas inte somna om. Jag smyger upp,

öppnar datorn och ser fä rdigt på torsdagens presskonferens in nan jag somnar

om med en känsla av kontroll.

När jag vaknar dröjer sig en bild kva r – jag jonglerar med varma st ena r. Jag

har famnen full av stenar, famnen full av kärlek jag inte vet vad jag ska göra

av. Kom hit och låt mig lägga kärleken i din famn.

Var ﬁnns skä rningspunkt en mellan ork och smittans n ivåer? Kanske ringer

jag en dag och säger kom – eller förlora mig för alltid.

 januari

Efter sex veckors uppehåll är jag tillbaka vid havet. Jag kliver ner i Öresund.

Jag doppar huvudet i det ,-gradiga vattnet. När jag går upp ser jag istappar

på trappstegen och inser att jag fryser om tänderna för att jag glömde stänga

munnen. Kolsyrekänsla i bröstet och veckan rinner av mig.

Jag undrar – va d gör hon nu? Kanske klappa r hon en katt . Kanske klappar hon

tre katter som lä ngtar ef ter kärlek. De står, de sitter – och län gtar eft er kärlek.

Vi står, vi sitter – och längtar efter kärlek.

 januari

Jag går ut i köket. En låt på radion förﬂyttar mig till promenaderna dagarna

innan hon kom till mig första gången.

Jag minns en lä ngtan ef ter att förföra henne. Jag sätter m ig ned och minns

senaste gå ngen vi pratade, när hon stäl lde in sitt besök – fyra tim mar i förväg.

Hon sa ”Du får fri” och det störde mig att hon förväxlade ordet fri med obun-

den, jag tän kte på Janis Joplins ”Freedom is just a nother word for nothing lef t

to loose” men det sa jag inte. Jag sa ”jag vill inte vara fri. Eller, vi är redan fria

och min frihet säger mig att jag vill vara med dig.” I mobilens skärm såg jag

hur hon log när hon sa ”Vi kan blive kærester om to måneder” och jag log för

det är allt jag ville men jag svarade ”För att orka behöver jag få vara i fred. Vi

får höras n är smittspridni ngen är nere på lägre nivåer.” Jag begärde radiotyst-

nad och avslutade samtalet. Med huvudet i kudden kom känslorna ik app mig.

Musiken tystnar och jag inser att jag är hungrig. Jag stäcker mig efter råg-

brödet, skär en skiva och konstaterar att det inte faller sönder. Inser att jag

har blivit en ganska skaplig rågbrödsbagare ändå när allt kommer omkring.

Sundet och smittan

 januari

En hand strä cker sig ef ter det tunnare täcket och rör sig sedan in mella n kud-

den och kinden, persikokinden, samtidigt som den andra lägger sig omkring

min rygg. Omsluten av henne. Ja, hon är där.

Om hon skulle ringa på min dörr en dag skulle jag se in i hennes ögon. Se-

dan skulle jag lägga armen om henne, slå upp Pettson och pannkakstårtan och

börja läsa.

Klockan är . och solen verkar skina därute men jag ser bara vajande

plast och inser att de skulle vara klara idag. Jag öppnar mejlen och frågar om

nytt datum för avslutad fasadrenovering eftersom jag fortsatt ser fram emot

solljus i lägenheten.

Kommer kokongen att öppna s inom överskåd lig tid och vad för meningsf ullt

kan vi ägna oss åt i väntan på öppningen?

Den 1 febru ari.

Foto: Hanna Asp.

 februari

Hur ska det här sluta?

4 februari: Region Västerbotten meddelar att den brittiska virusvarianten är

identiﬁerad vid covid-19-utbrottet på Northvolt i Skellefteå kommun. Under de

senaste två vecko rna har drygt 100 personer med koppling t ill arbete på Northvolt

testats positivt.

Kommer kyssen vara mer fantastisk för att någon väntat länge?

Jag frågar åt en vän, nej.

Jag frågar i allmänhet, nej.

Jag frågar av eget intresse, ja.

Queera historier ån Malmö

Jag undrar om hennes kyss kommer att vara mer fantastisk för att jag vän-

tat länge.

Jag undrar om min kyss kommer vara mer fantastisk, om hon väntat på

den länge.

 februari

Mina minnen av henne kan ingen ta ifrån mig. Detsamma gäller för henne.

Om hon vill kan hon vara med mig – i tanken.

 februari

Håller jag på att bli galen och – eller – är jag bara förälskad?

8 februari: Sydsvenskan skriver att Sveriges inreseförbud sätter svensk-dansk

kärlek på prov. De bor på varsin sida av sundet har en svår tid: ”Sedan Sverige

förbjöd inresor har vi träats två gånger. Det skulle underlätta om även Sverige

gjorde undantag för kæreste.”

Vid skrivbordet klockan .. Mörkret släpper sitt grepp. Dörren är stängd.

Jag öppnar Folkhälsomyndighetens och Statens Serum Instituts hemsidor

med en vilja att få grepp om riktningen. Smittan går ned i Sverige och Dan-

mark men hur låg ska smittspridningen vara för att jag ska skriva till henne?

I morgonens nyhetssändninga r rappor terades om ökat a ntal personer med

lång tidscovid medan jag stå r vid ett ergonomiskt skrivbord och längtar efter

en kram. Om du vill ha en idiot – ta min hand.

9 februari: Inreseförbuden för danska medborgare förlängs till och med den 31

mars 2021. Folkhälsomyndigheten rapporterar att smittspridningen i Stockhol-

msregionen som legat på en platåfas i fyra veckor, nu ökar på nytt.

Jag öppnar ögonen och – plasten är borta. Fönstren är fria och solen på väg

upp. Det försöker jag inse på väg till köket. Det går sådär. Jag hänger med hu-

vudet och ser framför mig personer som springer långa lopp men ramlar på

mållinjen. Jag ser mig själv gå i ett vinterlandskap och bära mig själv på raka

armar som pippi bär sin häst. Och så tänker jag på alla människor som kom-

mer att trängas i skidanläggningar så att vi får en tredje våg i det här landet.

”I maj eller juni är det här är över” säger mamma och jag svarar ”Jag vet

inte om jag orkar vänta så länge. Jag behöver att bron öppnar sig.” Jag svajar

och söker stöd. Solen stiger över staden och jag vet – det är dags att växla upp

för att orka februari ut.

Sundet och smittan

 februari

”Jag kan inte träa den jag är förälskad i” skriver jag och fem minuter senare

får jag et t meddelande: Din ansökan om att gå med i g ruppen ”Kærester adskilt

af grænselukningen under corona” har accepterats.

 februari

På cykeln i hög fart utför Södra förstadsgatan och jag g råter och trampar. Jag

trampar genom morgonen just som gatubelysningen släcks och ljuset kommer.

Frånvaron av henne upptar mig. Allt jag kan göra är att hålla henne i mina

tankar i morgonljuset en torsdag i det här livet.

Den 12 febr uari.

Foto: Hanna Asp.

 februari

Cykeltur genom staden i  minusgrader och en droppe glider över kinden

men det är vinddraget.

När jag ser dagens datum på dataskärmen minns jag, den  december sa

hon ”Vi kan blive kærester om to måneder.” Jag vill bli hennes käresta denna

molnklara fredagsmorgon.

 februari

Brorsdottern kik ar på mig ”Kan du berät ta historien om ﬂickan och plas ten?”

och kryper in under min vinge. ”Det vill jag gärna” och börjar berätta ”Det

var en ﬂicka som tyckte om solen och ljuset men så kom vintern, så kom ren-

overingsplasten framför fönstren” hon tittar på mig med spänning i blicken.

”Vad ville ﬂickan göra sen, när plasten var borta?” ”Hon ville åka till Kö-

penhamn och träa någon hon längtade efter men tyvärr var bron stängd.”

Brorsdottern ser beky mrad ut men skiner upp ”Jag vet, hon kan åk a skridskor

till Danmark.”

Queera historier ån Malmö

 februari

Jag plockar upp telefonen och ringer vännen och politikern ”Hej, känner vi

någon som jobbar för inri kesministern?” Hon sva ra glatt ”Hej! Vad ku l att höra

från d ig. Och du, det ska jag kolla upp på direkten. Jag återkommer!” ”Tack, ja g

skul le vi lja veta om det går at t få till ett unda ntag för dansk-svenska kä rlekspar

i inreseförbudet till Sverige.” ”Vi hörs!” ”Tack!”

 februari

När solen står som högst springer jag vid havet. Horisonten ﬁnns fortfarande

kvar. Jag springer men undrar – kommer jag närmare henne?

Pappa ringer och jag frå gar ”Tror du att jag ka n springa mig när mare henne?”

Han ski ner upp, jag hör hur han ler ”Ja, ka nske det.” I nästa andetag sä ger han

”Jag gifter mig i augusti, välkommen!” ”Vad kul, jag kommer!” och lägger till

”Din danska är också välkommen.” Jag ler ”Tack pappa, det var snällt. Men

ja, det är lite komplicerat.”

 februari

Jag vaknar utvilad och orons mantel är kastad till marken.

Jag står jag upp, har stått upp sedan den andra november. Jag har fortsatt

att gå i  dagar. Om jag vore min fotbollstränare skulle jag säga: Tack som

fan din krigare.

 februari

Jag cykla r ut frå n bostadsområdet. Cykeln tappar fäs tet, jag faller och landar

på höften.

Här ligger jag i leran. Stel nacke och aningen ömma knän. Jag trampar

vidare. Försiktiga tramptag genom morgonljuset medan jag funderar på vad

som hände. Jag ram lade, reste mig och fortsat te i samma ri ktning. På dagen 100

sedan jag f ick en kra m av henne reste jag mig och fortsatte i samma riktning.

Var inte rädd, men slappna inte av – och fortsätt i samma riktning.

18 februari: Sveriges radio rappo rterar att hoten mot Folkhälsomyndighete n ökar

och blir allvarligare. Flera av talespersonerna som framträder oentligt har fått

polisskydd.

I drömmen möttes vi i et t stort hus på landet. Vi var tillsam mans med hennes

väninna som sa ”I er jo kærester, i skal til Kvindekurser.” Jag och hon – som

ﬁnns i mitt hjärta – såg på varandra och båda tänkte, vi får se. Sedan gick vi

runt i huset som tillhörde mannen som var en del av mitt tidigare heterosex-

uella liv. Vi gick runt i ett museum – f örlåt, et t hem – som hade k unnat bli mitt.

Sundet och smittan

19 februari: Ekot rapporterar att de regionala vaccinsamordnarna känner ett

hårt tryck och hat från allmänheten, då frustrationen bland befolkningen ökar.

Axeln ä r öm och höft en gör ont sedan fa llet men jag u ndrar – älska d eller inte?

 februari

”Vill du snacka? skriver jag och hon svara r ”Jeg vil virkelig gerne snakke med

dig.”

 februari

I hemmakontorets tid slå r jag mig ned utan plast f ör fönstren och sätter igån g

arbetsdagen men vill mest av allt veta – älskad eller inte?

Min vän ringer och säger uppgivet ”Jag känner inte igen dig. Du är så från-

varande. Snälla kom tillbaka, jag vill inte förlora dig.”

 februari

”Jeg vil komme ti l Sverige og stå på ski” säger hon och ser på mig i videoka mer-

an. Jag svarar ”Är det bara skidåkning du längtar efter?” Hon ler, och jag ler.

”Men först kan ske vi ska ses?” säger jag och hon svarar glatt ”Jeg vil tage ti l

Malmø.” Jag nickar ”Du är välkommen.”

24 februari: Region Skåne rapporterar att smittspridningen i regionen inte

minskar utan beﬁnner sig i en platåfas.

Danmarks regering presenterar lättnader i restriktionerna i form av en öppning

av stora delar av detaljhandeln med start den 1 mars.

 februari

Det plingar till, min bror skriver ”Andra vaccindosen tagen. Nu har jag mitt

skydd.” Jag lättar från marken i ett hopp.

 februari

På längtansfronten intet nytt.

 mars

Jag klättar på väggen. Jag klättar på klätterväggen men benen bär mig inte

och jag faller. Jag faller från tre meters höjd.

Queera historier ån Malmö

2 mars: Folkhälsomyndigheten varnar för en tredje våg. Antalet smittade ökar

för tredje veckan i rad, vilket följs av en uppgång i antal vårdade på sjukhusen.

 mars

Hon skriver ”Jeg bliver mere og mere nervøs for at komme og besøge dig.” Jag

suckar och tänker – om du vill, så vågar du komma.

4 mars: Folkhälsomyndigheten ändrar sin tidigare rekommendation gällande

AstraZenecas vaccin mot covid-19. Vaccinet rekommenderas nu även till per-

soner över 65 år.

Återigen får jag bära tyngden av min längtan till henne.

Den 5 mars .

Foto: Hanna Asp.

Sundet och smittan

5 mars: Ställföreträdande kr isberedskapschef på Socialstyrelsen rapporterar: ”Om

inte smittspridningen min skar snabbt kan sjukvårdsbehovet bli större unde r den

tredje vågen. Det här är ingen lek.”

 mars

Telefonen plingar, hon skriver ”Jeg er på Kastrup station, toget kører k lokken

.. Vi ses!”





SN IR K LIG VÄG

MOT WORLDPRIDE

I MALMÖ 

Tove Karnerud jobbar till vardags

som administratör men lägger

sin fritid och energi på politisk

organisering. Tove har suttit i

styrelsen för Malmö Pride sedan

oktober 2018, sen mars 2021 som

ordförande.

Malmö Prides historia

-

TOVE

KARNERUD

Foto: Amalia Bartholdson.

HISTORIEN OM MALMÖ

Pride ry mmer intressanta strateg ival, uppslitande splitt-

ringar, styrelseombildningar och personkonﬂikter men handlar också om

rörelsen från en liten lokal regnbågsparad till ett värdskap för WorldPride

. Mitt aktiva deltagande i Malmö Pride, där jag under  blev vald till

ordförande, började hösten . Tiden från november  är jag väl insatt

i, men för att berätta Malmö Prides snirkliga historia har jag tagit hjälp av en

mängd personer som varit med i nnan mig. Genom inter vjuer med nå gra nyck-

elpersoner och genom att lä sa tidningsar tikla r och protokoll frå n årsmöten och

styrel semöten ha r jag kartla gt denna dubbla rörelse av splittring och konﬂ ikt

å ena sidan, och ett växande Pride och en mer pluralistisk HBTQIA+-scen å

andra sidan. Texten tillägnas de som har slitit med Regnbågsfestivalen från

 och sedan med M almö Pride och som därmed g jort festivalen til l vad den

är idag. Fokus i texten är dock från att Malmö Pride bildades  och syftet

är således inte att skildra Regnbågsfestivalens historia.

”Ska inte Sveriges tredje största stad ha en ordentlig Pride?”

Malmö Pride bryter sig ur RFSL

Föreningen Malmö Pride bildades . In nan dess hade föregånga ren Regn-

bågsfestivalen anordnats av RFSL Malmö sedan . Under  kom nya

personer, tankar och idéer in i RFSL, och de började jobba annorlunda med

regnbågsfestivalen än tidigare. Förändringarna som gjordes från  och

framåt kom att innebära att Malmö Pride växte, men också att leda till upp-

slitande konﬂi kter. En del av förä ndringarna k an koppla s till olika föreni ngs-

traditioner och synen på kommersialism, medan andra handlar om enskilda

personer och om deras styrkor och svagheter.

Innehållet i Regnbågsfestivalen bestod historiskt sett av seminarier, fest

och en parad, och byggde i huvudsak på ideella krafter. Från  inkludera-

des även Folkets park i festivalen och de kommande åren hände något med

besöksantalet:

 lades Malmö Pride till i titeln och namnet på festivalen blev Regnbågs-

festivalen/Malmö Pride. Det var också det året Filip Filipek ﬁck ansvar för

att leda Pride-festivalen. Filipek kom att spela en viktig roll i Malmö Prides

historia. Han var den som drev Malmö Pride till att bli en egen förening och

bröt ut festivalen ur RFSL på et t stormigt å rsmöte, och han var festiva lgeneral

de år då Ma lmö Pride växte från att va ra en separat istisk angelägenhet ti ll en

folkfest för hela staden.

 Enli gt verksa mhetspla nen för Ma lmö Pride 

Paraden 2018. Foto: Andreas Paulsson.

Progr ampunkt & delt agare

Totalt a ntal besöka re

Seminariebesökare

Invigning Folkets Park

Parad

Parkfest

All sång (NY )

Parkbes ökare dag tid (NY)



 





 



 

 



 



 

 

 

 

 

 

 

Queera historier ån Malmö

Snirklig väg mot WordPride i Malmö 

Filipek va r inte ensam om att tycka at t RFSL inte var den bästa huv udmannen

för Pride. Det var många som tyckte att det vore bättre om Malmö Pride stod

på egna ben. Men det fanns också de som inte höll med om det. Regnbågsfes-

tivalen/Malmö Pride var en viktig del av RFSL Malmö och det fanns starka

röster som kämpade för att festivalen skulle vara kvar inom RFSL Malmö.

Susanne A dielsson, som var ordförande i R FSL Malmö –, under den

tid då Regnbå gsfestivalen/Ma lmö Pride växte, k an idag inte se någ ra fördelar

med att Malmö Pride bröt sig ur RFSL Malmö:

Nuvarande Pride har utarmat RFSL Malmö. Det var genom Regnbågsfestiva-

len vi ﬁck vår a volontär er. De gick med dä r, tyck te det var jätteku l, sen kunde vi

hugga dem även till andra aktiviteter. Regnbågsfestiva len var ju vår.

Adielsson tycker att festivalen var bra som den var i RFSL Malmös regi, och

hon menar att sättet Malmö Pride bröt sig ut inte var bra:

Det var ju en kupp, det dä r jäkla årsmötet . Jag t ycker fortfarande inte att det är

bra. Malmö Pride är en gång om året, R FSL Malmö är året om.

Maria Malmqvist, som var en av de som grundade föreningen Malmö Pride

till sammans med Fi lipek, håller med beskriv ningen av att det var en kupp när

Malmö Pride bröt sig ur RFSL Malmö.

 I ntervju me d Susanne A dielsson  --. Övr iga citat i tex ten är ta gna från d enna inter vju.

Vänster: S usanne Adielsson . Höger: Maria Malmqvist. Foton av Andrea s Paulsson.

Ja, det var en kupp, absolut. Vi hade dragit dit kanske  personer, de satt där

tål modigt och vä ntade i typ sju t immar. Men sen blev det krig. De t var några s om

var riktigt arga, men det var inte så nervös marginal utan vi vann med kanske

/ eller någonting.

Det fanns en historik av att ha långa årsmöten i RFSL Malmö på den tiden,

men det här mötet tog priset. Den känsliga frågan om huvudmannaskapet i

kombination med en ovana vid årsmötesr utiner gjorde att nya förslag och sk ri-

velser mejslades fram på sittande möte. De så kallade ”utbryta rna” menar att

de hade gjort allt korrekt, skrivit en motion i god tid och gjort en presentation

i vil ken de försökte f örklara att det al ltid skulle ﬁnna s en plats f ör RFSL inom

festivalen. Men mötesordföranden ﬁck boka om tågresan hem två gånger för

att mötet drog över.

Var kom då idén om att lyfta ut Malmö Pride ur RFSL Malmö ifrån? Vad

var syftet och vilka var delaktiga i ”kuppen”?

I oktober  var tre personer från Malmö, Niklas Almroth, Filip Filipek

och Maria M almqvist, på Pr ide-konferens i Väst erå s, i samband med att RFSL

fyllde  år. De hade a lla varit ak tiva i RFSL Malmö och jobbat med Regnbåg s-

festivalen/M almö Pride sommaren . De ha de en gemensam upplevelse av

att det inte gick att utveckla festiva len under de förhål landen som var i RFSL

Malmö då . De ansåg att orga nisationen inte var lämplig för den ty p av festival

de ville bygga. Malmqvist förklarar:

Det gick inte med budget och det var trög t. Alla idéer skulle genom RFSL:s sty-

relse, och de hade styrelsemöten ganska sällan. Det gick inte att jobba på det

sättet för oss. Jag tänkte så här, det är en Pridefestival i Sveriges tredje största

stad, det kan inte se ut på det här sättet.

Rebecka Eriksson kom in som professionell festarrangör och jobbade med

tjejfesten , och senare också kunskapsprogrammet (motsvarande Pride

House) under  och . Hon delar åsikten att det inte fungerade så bra

att driva festivalen inom RFSL, men har en liten annan ingång:

Det var väldigt tydligt för oss som jobbade professionellt med att bedriva och

planera arrangemang av olika slag att årsmötescykeln för en ideell förening

som RFSL Ma lmö inte var opti mal. För Pride-mån aden är egentligen juni , men

om man ha r årsmöte i mars och det ä r då man bestä mmer festivala nsvarig och

sätter budget, då har man en väldigt kort tid på sig att planera. Även om man

lägger festivalen i augusti så är det fortfarande tight att göra ett event och ett

 Intervj u med Maria M almqvi st --. Öv riga citat i t exten är t agna fr ån denna int ervju.

Queera historier ån Malmö

arra ngemang vä rdigt Sver iges tredje största sta d. Ville vi göra et t arrangema ng

värt namnet så behövde vi bättre ledtider för planering.

På tåget på vägen hem från RFSL-ﬁrandet i Västerås bestämde sig Almroth,

Filipek och Malmqvist för att starta en ny förening. Tåget var tio timmar

försenat, så i  timmar satt de på tåget. Almroth hade varit aktiv i många år

i Stockholm Pride innan han ﬂyttade till Malmö och därför blev Stockholm

Prides stadgar den förlaga som sedan omarbetades för att passa Malmö.

Malmqvist menar att idén inte var helt ny där på tåget och håller det för tro-

ligt att Filipek hade ”funderat på det här ett tag, men nu hade han två till att

jobba på idén med”.

Lars Henriksen, chef för Copenhagen Pride, bekräftar att tankegångarna

hade funnits ”ett tag”:

Jag hade blivit i nbjuden att delta på ett par möten hos R FSL. De var int resserade

av att göra om organi sationsmodellen för Pride. Ja g pratade om hur Köpenham n

Pride var en oberoende organisation och hur vi hade bygg t upp det.

Den nya föreningen registrerades hos Skatteverket i december  och en

interimsstyrelse bildades. De drivande lämnade in en motion till RFSL:s

årsmöte, vilket hölls i februari , och arbetet för att bryta ut Pride skedde

därmed helt öppet. Men inom RFSL Ma lmö hade det bildats två läger i fråga n,

och de som inte vil le att P ride skulle bryt as ut var inte glada . Det var inte bara

principfrågan som oroade utan även ekonomin. Vissa av motståndarna till

utbrytningen menade att tack vare festivalen ﬁck RFSL Malmö pengar från

kommunen som kunde använda s till andra v iktiga saker i nom organi sationen.

Almroth kan idag förstå motståndet:

Det togs inte emot särskilt positivt när vi berättade att vi ville bryta ur festi-

valen frå n RFSL. Man så g det som en kommersialisering av Priden. Som att vi

förstörde nå got, istäl let för att tillåt a Priden att växa . Jag förstår at t många tog

det så, det gör jag verkligen. Vi var så hårda på att vi skulle bryta ut den att det

verkligen kändes som ett hostile takeover.

Från tågresan i oktober  till februari  pågick ett arbete att ragga

medlemmar t ill RFSL Ma lmö, som ku nde rösta ut Ma lmö Pride ur RFSL . Den

nybildade interimsstyrelsen var drivande och frågade andra HBTQ IA+-per-

 In tervju med R ebecka Eri ksson - -. Övriga cit at i texten ä r tagn a från denn a intervj u.

 Intervj u med Lars Hen riksen - -. Övr iga citat i tex ten är ta gna frå n denna inter vju.

 I ntervju m ed Niklas A lmroth  --. Öv riga citat i t exten är t agna fr ån denna int ervju.

Snirklig väg mot WordPride i Malmö 

soner och allierade om de kunde tänka sig att bli medlemmar för att komma

på årsmötet och rösta för att Malmö Pride skulle kunna bli en egen förening.

Maria Malmqvist säger så här:

Den egentliga fr ågan handl ade om varumä rket, det v ar ett skyddat va rumärke.

På årsmötet gick ägandeskapet över till den nya organisationen. Det fanns en

tanke att om det inte fun kar så startar vi något annat, men det hade inte känts

rätt. Det ﬁnns ju redan alternativa Pride, till exempel Rosasvarta , men det var

inte det vi ville göra. Vi ville inte konkurrera med RFSL.

Motionen om att låta varumärket övergå till Malmö Pride röstades ige-

nom och första årsmötet med Malmö Pride hölls i slutet av mars .

Filipek valdes till ordförande på två år, Almroth till kassör på två år, Malm-

qvist och ytterligare fyra personer valdes som styrelseledamöter på ett år.

Samba i paraden 2018. Foto: Andreas Pa ulsson.

Queera historier ån Malmö

”Oj, var det så här stort det blev” - Malmö Pride växer

När föreningen var grundad inleddes ett hårt arbete för att få till en festival

samma år. Almroth, Eriksson, Filipek, Malmqvist och många ﬂer kämpade

för att skapa ett Malmö Pride de tyckte Malmö förtjänade. Med hjälp av ökat

bidrag frå n kommunen ku nde Fil ipek projektan ställas på heltid. R ebecka Er-

iksson säger att Filipek hade en vision och ”vågade tänka större och bredare.

Det gjorde att det satte fart på saker.”

Under de mest intensiva veckorna på sommaren  ﬁck yt terliga re några

som jobbade med festivalen ersättni ng; en parkchef, en kommun ikationschef,

volontärsamordnaren och Pride House-chefen. En scen byggdes på Stortor-

get, stadsvandringar genomfördes och ﬂer och starkare företagsband knöts.

Malmö Turism hjälpte med strategisk varumärkesbyggnad och Alexandra

Roslund utsågs till ansvarig för social media. Festivalen blev en succé och

besöksantalet växte ytterligare från  års rekordsiror:

En sira som inte ﬁ nns med i detta är ås kådaranta let som, enligt de inter vjuade,

ökade markant mellan  och  och ännu mer . Närvaron i media

ökade också, till exempel ökade artiklarna i Sydsvenskan från ca sex under

 till ca tolv under . På Facebook ökade antalet följare från tusen till

tio tusen och kontot hade en miljon interak tioner under Pride-vecka n.



Många

hade jobbat hårt, men det lyckade resultatet och den stora spridningen kom

ändå lite som en överraskning för vissa i ledningsgruppen, menar Almroth:

Allt blev så mycket s törre från ingens tans. Vi hade de bä sta förutsätt ningarna ,

vi var l ångt må nga ﬂer som var delakt iga än åren inn an, men det kom ändå som

”oj, var det så här stort det blev”.

En av sakerna Fi lipek hade fokuserat på var att få ti ll olika sponsoravta l. Detta

var nå got som han , och även exempelvis tid igare RFSL-ordf öranden Adielsson

 Siror na tagn a från Verksa mhetsber ättelse rna för  o ch .  het te det inte P ride House uta n semina rie-

program.

 https://www.sydsvenskan.se/--/malmos-prideparad-lockade---personer

 S amtal me d Alexan dra Roslund  --.

Snirklig väg mot WordPride i Malmö 

Pride House

Paraden

Totalt





 

 



 

 

 



 

 

 



 

 

 

hade jobbat med även i Regnbågsfestiva len, men då ha ndlade det mer om ma-

teria lstöd och olika ty per av rabat ter. Ett av företa gen Fi lipek inledde samar-

bete med i den nya föreningen var Scandic. Det var på Sca ndic Triangeln som

Pride House slog upp sina dörrar . Innan dess hade Regnbågsfestivalen

haft seminarieprogram på studieförbundet ABF och ännu tidigare i RFSL

Malmös egna lokaler. Eriksson menar att det var ett stort lyft för festivalen

att vara mitt i city. Från att nå de redan frälsta lyckades Pride House nå ut

bredare och större. Ett annat motiv att få in ﬂer sponsorer, menar Eriksson,

var att det skulle öka budgeten för festivalen:

 hade jag snackat med Mian Lodalen och Moa Svan och ville ha hit dem.

Det var det året Mian Lodalen hade släppt Liten handbok i att bli lesbisk och

var jättehet, och Moa kunde göra en stand up. Det var för stort för att vara på

ABF och de hade gager som var högre ä n vår budget. Då letade jag rätt på E.ON

och någon mer sponsor som tog det , som också hade rim liga HBTQ-värderi ngar.

Det var inte bara i Malmö som Pride växte under mitten av -talet. Hela

Priderörelsen växte, både i antal och storlek. Mellan – star tades 

nya pridefestivaler i Sverige och i städer som Göteborg slogs besöksrekord.

Ökningen ka n förklaras med att H BTQIA+-frågorna vid denna tid avpoliti se-

rades och blev mindre politisk t laddade. Om inte annat så v isar den allt större

försäljningen av Pride-relaterade prylar och kläder att HBTQIA+-symboler

nått ut utan för den innersta kretsen. A lmroth menar i eft erha nd att den snab-

ba ökningen av festivaler skulle kunna vara ett uttryck för att nå gra personer

sett en lucka i sin stad och a nvänt den för att skapa sig en egen plattform. Han

menar inte att detta enbart måste vara negativt, men betonar vikten av god

organisering och att makten i en förening måste ”ligga rätt” för att inte festi-

valgeneralen ska få för stor makt.

I Malmö förändrades arbetet från att det mesta hade skötts ideellt inom

RFSL:s Reg nbågsfestival ti ll att större a ndel ﬁck ersätt ning för sitt arbete . Men

även om några ﬁck beta lt för några veckors arbete så h ade bara festivalgenera

len en ordentlig lön. Under  var organisationen helt ny och strukturerna

inte ordentligt satta. Flera av de medverkande var unga och utan erfarenhet

av att anordna st ora event. Att fes tivalen lyckades genomföras berodde på hårt

arbete och god stä mning i merpar ten av gruppen. Men det stora besöksantalet ,

brista nde logi stik, det mediala genomslaget och festiva lens omfattning överlag

tärde på f lera i ledningsgruppen. Almroth säger att utåt hade det mesta varit

bra och att det hade ”var it en fanta stisk festival, folk va r helt eld och lå gor. Det

 htt ps://ww w.rfsl.se/wp -content/uploads///RFS L_Pr idemanual.pdf; ht tps://www.sydsvenska n.se/-

-/rekord-nar-west-pride-gladjetagade

Queera historier ån Malmö

var en enorm vinst” men lägger till att ”det var en förlust arbetsledningsmäs-

sigt. Vi var ﬂera som var helt slutkörda.”

Sommaren  inleddes också samtal kring WorldPride med personer

inom danska Pride-rörelsen. Redan två år tidigare, , hade Eriksson av

en slump träat Lars Henriksen, chef över Copenhagen Pride, på en turbåt i

Öresund. De kom bra överens och bestämde sig för att samarbeta. Det första

steget blev att lägga P ride-festiva lerna i Malmö och Köpenham n back-to-back,

vil ket in nebar at t de låg i direkt an knytning ti ll varandra . Detta skedde första

gången 2015. Malmö Pride först och sedan en överlämning av stafettpinnen

till Köpenhamn Pride, på ett Öresundståg.

I början av sommaren  bjöds Malmö Pride in till ett möte i Danmark,

och det var på detta möte WorldPride för första gången kom på tal mellan

organisationerna. Malmö Pride ﬁck också en utställarplats på Copenhagen

Pride och där fortsatte de icke-ociella samtalen med styrelsemedlemmar

från Copenhagen Pride om att gemensamt anordna WorldPride .

Under  anslog kommunstyrelsen 000 kr för Malmös medverkan i

vär vningsarbet et för värdskapet för de två st örsta arran gema ngen; WorldPride

och EuroGa mes . Penga rna gick till ma rknadsförin g, att ta fram sjä lva an-

sökan och resor. Förutom Filipek var ﬂera tjäns temän och politiker involverade

i att skr iva fra m både de politiska beslutsärendena och själva a nsökan tillsa m-

mans med Köpenha mn. Den  oktober  fattade Interpride beslutet att til l-

dela världsevenemanget WorldPride till Köpenh amn och medsökande Ma lmö.

Snirklig väg mot WordPride i Malmö 

Lars Henrikson invigningst alar 2020. Foto: Andreas Paulsson.

Mediabilden vänder

Sedan bilda ndet av föreningen var Filipek både ordf örande och festivalgeneral .

Det var menat som en kortsiktig lösning och ﬂera av de som intervjuats inför

den här texten har problematiserat de dubbla rollerna. Det innebar mycket

makt, och att han blev sin egen arbetsgivare. Enligt ﬂera av de som var med

från st arten var t anken att förenin gen sku lle organiseras mer konventionellt,

så här säger Almroth:

Min tanke var att det skulle vara en styrelse och en ledningsgrupp. Det var

inte meningen att alla anställda skulle sitta i styrelsen. Styrelsen skulle vara

arbetsgivare och ett demokratiskt organ som medlemmar tillsätter. Jag ville

att st yrelsen skul le jobba med framtiden och festiva lledningen med nutid , årets

festival. Festivalledningen kan vara lite rörligare, men det är fortfarande sty-

relsen som bestämmer.

Sommaren/hösten  uppstod konﬂikter inom Malmö Pride. Dessa ledde

till att i princip alla som varit med och startat organisationen Malmö Pride

och organiserat festivalen  och , utom Filipek, hoppade av. Var det

bristen av demokratiska strukturer i den nya organisationen i kombination

med stora fram gångar som gjorde att konﬂ ikterna blev extra i nfekterade? Var

det de dubbla positionerna Fi lipek besatt och den stora makt de förde med sig

som låste situat ionen? Eller var det helt naturliga avhopp av personer som lagt

ner mycket energi på något som de nu kände sig färdiga med? Kanske var det

helt andra saker, för trots många samta l med ﬂera olika personer är det svårt

för en utomstående att reda i detta.

Enlig t Christer Leopold är en va nlig mak tfråga i ideella förenin gar den mel-

lan fr ivi lliga och anst ällda och den problematiken verkar dyka upp även hos

Malmö Pride. Almroth f örklarar glappet mellan styrelsen och den anställde:

Filip kom till möten med färdiga förslag […] Allt skulle gå så fort. Det var inte

meningen, st yrelsen ska inte ta så snabba beslut, för st yrelsen behöver tid. Det

blev lite knas minst sagt.

Det verkar ha blivit en krock mellan Filipeks driv och visioner och

föreningsstyrelsens lå ngsamma re sätt att jobba, vilket a lltså är van ligt inom

ideella förenin gar då anstä llda ofta jobbar  ti mmar i veckan och de fr ivilliga

några få timmar.

Eriksson lämnade föreningen efter festivalen , medan Almroth var

kvar ett tag till och hoppades att föreningen skulle landa efter den intensiva

 Chr ister Leop old , sid 

Queera historier ån Malmö

sommaren. Men vintern / ﬁck även han nog och lämnade st yrelsen.

Istället tog han en plats i valberedningen på årsmötet  .

När Eriksson och Almroth hade hoppat av festivalarbetet togs Micaela

Kal laris in för att sa mordna Pride House och Albin Ganovic f ör scenprogra m

i Folkets park. Pride House pågick i fyra dagar med många parallella före-

läsningar och aktiviteter. Besöksantalet landade på 1  vilket var färre än

 års . Pride park tappade också nå got i besöksa ntal  jämfört med

året inn an, medan para den va r lika stor och åskåda rantalet än nu större. Det

verkar ha varit mindre konﬂiktfyllt i ledningsgruppen:

Det var ﬁ nt och härlig stä mning. Det va r fullt övera llt i Pride House, och då körde

vi ändå m ånga saker pa rallellt. F ilip sa att det var det bä sta hitintil ls. För mig var

det en rikt ig skola och så skönt att vara i en t rygg miljö. Jag gick f rån att komma

ut samma år, till att jobba med det dä r. Det var verkligen wow!

Både Kallaris och Ganovic stannade kvar för samma uppgifter under .

Kallaris menar att det var bättre struktur  eftersom det i stort sett var

samma personer som jobbade tillsa mmans. Under  ﬁck också föreningen

högre bidrag fr ån kommunen för att kunna göra festiva len ännu större, som en

övning inför WorldPride.  kronor betalades in på föreningens konto i

mars med löft e om y tterligare  när rapport en över festiva len var gjord.

I verksamhetsberät telsen berättas om god stäm ning, förbättrade r utiner och

organisationshöjande aktiviteter. Kallaris menar att WorldPride gav arbets-

gruppen kraft och att Filipek pratade om att fastslå teamet inför WorldPride

och ville att ledningsgruppen skulle utvecklas och att de inte skulle ta in så

många nya. Trots detta blev årsmötet i mars  återigen kaotiskt. Valbe-

redningen lade fram förslag på en styrelse med Nina Bylund som ordförande,

men Filipek tog strid om ordförandeposten. Han sa till Sydsvenskan att ett

ordförandebyte och en eventuell maktstrid kunde göra att de tappade fart i

arbetet inför WorldPride.

Tidigare hade föreningen inte satsat på medlemsvärvning, under 

hade föreningen till exempel 32 betalande medlemmar. Inför årsmötet 

växte dock medlemsantalet hastigt. Malmqvist förstod redan innan själva

årsmötet vart det barkade och gick inte ens på mötet. Läser man protokollet

från årsmötet så inser man att hon ﬁck rätt. Röstlängden var oklar och fast-

 Verksamh etsrappo rtern a för  och  ; https://ww w.syds venska n.se/- -/ma lmos-pri deparad -lock-

ade---personer

 Int ervju med Mi caela Ka llaris  --. Övr iga citat i tex ten är ta gna från d enna inter vju.

 https://www.sydsven skan.se/--/sa-ska-world-pride-inta-malmo--gor-at t-malmofestivalen-tvin-

gas-ﬂytta

Snirklig väg mot WordPride i Malmö 

ställdes på ett ställe till 76 röstberättigade, men på ett annat ställe var det 

röstande. Några på röstlängden var barn, vilket motiverades med att de hade

betalt medlemsavg iften och att det inte fan ns någon åldersgräns i stadgarna.

Andra röster var fullmakter från personer som inte var på plats.

På årsmötet va ldes Fil ipek till ordförande med stor majoritet, mot va lbered-

ningens försl ag. På detta följde att kassören och andr a av valberedningen före-

slag na styrelseledamöter drog t illbaka sina ka ndidaturer. Även den tilltä nkta

valberedningen drog sig tillbaka och andra personer blev istället valda. Den

nya vice ordförande, Ganovic, som hade personalansvar över ordförande Fi-

lipek när han var festivalgeneral, var också projektanställd i föreningen och

där understä lld festivalgeneralen Fi lipek. Efter årsmötet förä ndrades media-

bilden av Ma lmö Pride d rastisk t. Sydsven skan skap ade en egen serierubr ik på

artiklarna om Malmö Pride ”Bråket i Malmö Pride”; ”Malmö Prides ledning

anklagas för Putinfasoner”, ”Stukad pride-rörelse hotas av konkurs enligt

ordförande”, ”Malmö Pride skakas av massavhopp – ordföranden får provi-

sion på alla intäkter”, ”Pride-ordförande förnekar provision på bidrag – här

är bevi sen” och ”Ma lmö Pride sågas av revi sionsjätte” ä r några av rubri kerna .

I februari  ﬁck Fi lipek ett nytt an ställn ingsavta l, vilket kom att bli orsa k

till en del av media s granskni ng. I avtalet st år det att utöver lön utgår en provi-

sion på  % av föreningens intä kter. När Syd svenskan konfronterar Fi lipek med

uppgifterna förnekar han att provisionen ska baseras på skattepengar, men i

mejl till st yrelsen kan man s e att han begär  % även på bidrag frå n Malmö stad :



 https ://www.sydsven skan. se/-- /malmo-pr ide-ska kas-av-ma ssavhopp-- ordforande -far-provi sion-pa-al-

la-intakter

Queera historier ån Malmö

Mindre ä n sex månader efter år smötet  hade fem av nio leda möter hop-

pat av styrels en. Avsak naden av ekonomisk a rappor ter, provisionen på skatte-

medel och brista nde st yrelserutiner var nå gra anledni ngar som framf ördes.



Kallaris menar att även den negativa mediabilden i sig var ett problem och

att hon kände att hon ”inte ville sjunka med skeppet.” Efter avhoppen kallade

styrelsen till ett extra årsmöte, den  oktober, för att genomföra fyllnadsval

till styrelsen.

I oktober cirkulerade, inom olika HBTQIA+-kretsar i Malmö, ﬂera upprop

på mejl där hela styrelsen uppmanades avgå. På olika håll i Malmö samlades

människor för att sätta press på de kvarvarande styrelseledamöterna. Ett

nätverk som kallade sig Lesbiska lobbyn uppmanade folk att bli medlemmar

i Malmö Pride och att engagera sig för att få föreningen att byta inriktning

inför WorldPride. Även några av de tidigare anställda/arvoderade träades

och jobbade med att få ut information om de oegentligheter de tyckte fören-

ingen drabbats av. Ungefär samtidigt bestämde sig Malmö stad, på grund av

skriverierna i media , att skjuta på beslut om ﬁnansieringen in för WorldPride.

De bestä llde en extra revision av föreningen frå n PwC. I PwC-rapport en fanns

ﬂera förslag på förbättringar, exempelvis att upprätta en delegationsordning,

numrering av st yrelseprotokoll, ekonomisk rapport på styrelsemöten och in-

förande av åldersgräns för rösträtt på årsmöten. Rapporten påpekar även att

många kvitton saknar notering om vad utläggen avser samt att utbetalning-

ar var attesterade av en person och inte av två som stadgarna krävde. Det är

tydligt i rapporten att det hade varit rörigt i administrationen, men det går

inte att utlä sa att det skulle förekommit olag ligheter. Ma lmö stad ansåg dock

att den bristande administrationen var tillräckligt problematisk. För både

politiker och tjänstemän var det viktigt att säkerställa att skattepengarna

gick till det de var ämnade för och att det inte var någon tveksamhet kring

att föreningen hade rutiner för att klara av ett så stor t event som WorldPr ide.

Att bygga en förening

I oktober  hoppade till slut hela styrelsen, inklusive ordföranden, av. I en

video som publicerades på QX förklarade Filipek varför:

För mig kommer föreningen alltid först. Jag förstår att vi behöver en nystart.

Det är därför jag lämnar min ordförandepost i förtid. För att ge en ny styrelse

möjligheten att bygga vidare på den grund jag lagt. Men mitt engagemang tar

inte slut här. Vi har inte råd att ge upp. Vi måste fortsätta kämpa för allas lika

 I bid

Snirklig väg mot WordPride i Malmö 

värde. Därför ser jag fram emot att jobba med en ny styrelse i rollen som festi-

valgeneral.

Så blev det dock inte. Bara dr ygt en månad efter att den nya styrelsen ti llträtt

avskedades Filipek från sin tjänst som festivalgeneral. Exakt vad som ﬁck

interimsstyrelsen att fatta beslutet är inte känt utanför styrelsen. Det ledde

dock till en juridisk konﬂikt som gick ända upp i arbetsdomstolen, där par-

terna förlikades.

Till interimssty relsen valdes nio ledamöter, varav jag som skriver detta är

en. Nästa n alla av oss har lå ng erfarenhet av sty relsearbete. Flera av oss hade

på avstånd f öljt konﬂik terna i Malmö Pride under  och , men var inte

rikt igt beredda på de problem som föreni ngen stod inför. Det saknades li kvida

medel, det fanns cirka  på ban kkontot, men rä kningar på betydligt mer

än så. Ma lmö stad höll inne et t stort bidrag och för att få ut penga rna behövde

styrelsen skriva ihop

a) en utvärdering av  års festival.

b) en plan för Malmö Pride  och

c) en rapport över hur föreningen uppfyllt ramavtalet under .

Blev dessa dokument inte klara innan jul skulle pengarna frysa inne. Det

fanns tidigare beta lningsanmärkninga r hos Skatteverket, så det gick inte att

skjuta upp betaln ing av arbetsgiva ravgiftern a. Region Skåne hade bes lutat att

dra tillbaka ett bidrag på grund av att föreningen uppfattades som instabil.

Samtidigt behövde föreningen komma till rätta med de administrativa pro-

blem som fanns. Styrelsen gick igenom PwC-rapporten punkt för punkt och

tog fram de relevanta styrdokument som behövdes.

En dag i december  stängdes plötsligt föreningens Facebook- och

Instagram-konton ner. Interimsstyrelsen visste inte vem som stängt dem

men var tvungna både att bygga upp nya konton och att nå medlemmar och

intressenter på andra sät t. Ett medlemsmöte hölls i janua ri. Samtidigt skulle

årsmötet och festivalen  förberedas. Arbetet inför WorldPride var igång

både i Malmö och i Köpenhamn. Turbulensen i föreningen under  ﬁck

arbetet inom Ma lmö Pride att hal ka efter. Att Filipek slutade gjorde att f ören-

ingen stod helt utan personal och att allt arbete i interimsstyrelsen utfördes

på ideell basis.

Styrelseledamöterna hade haft olika motiv för att kandidera till interims-

styrel sen. Någ ra jobbade ex tremt hå rt för att få ordnin g på föreni ngen, a ndra

såg uppdraget mer som en möjlighet att påverka beslut. Anders Söderberg va r

 ht tps://www.qx.se/sa mhalle/ /ﬁlip-ﬁ lipek-avgar-s om-ordforande -for-malmo-pr ide/

 Prot okollsutdrag fr ån Personalnä mnden --

Queera historier ån Malmö

ordförande för interimsstyrelsen och så här förklarar han varför han ställde

upp:

Jag tyckte att jag kunde ställa upp för Carina [från valberedningen] och för

saken. Jag tyckte det passade. Jag kan det här med ordning och reda, har vana

av styrelsearbete. Det behövdes också någon utifrån som inte var inblandad

i alla turer och pakter. Jag stod utanför grupperna som trätte. Jag hade viss

ani ng om det, det hade jag, men jag ha de ingen åsikt. I bör jan var jag nog gan ska

neutral i f örhå llande til l Filip, jag tän kte att vi ka n nog hantera detta med Fi lip

som anställd.

Interimsst yrelsen lyckades få ihop de dokument Malmö sta d krävde, och sista

bankdagen innan jul betalades   kronor ut till föreningen från kom-

munen. Närmare hälften av pengarna gick åt att betala skulder och löpande

utgifter.

Vid årsmötet i mars  blev både interimsst yrelsen och den tidigare sty-

relsen beviljade an svarsfrihet . Söderberg och tre f rån interimsst yrelsen blev

omvalda och yt terligare tre personer valdes in som leda möter i st yrelsen, bland

annat Ma lmqvist som tidiga re varit med och gru ndat föreningen. Men Söder-

berg kom under våren på grund av hälsoskäl trappa ner på tiden och energin

han lade ner i föreningen. I slutet av juni  avsade han sig uppdraget som

Malmö Prides ordförande helt. Jag gick då in som tillförordnad ordförande.

Innan Söderberg avslutar sitt ordförandeskap hade föreningen lyckats

genomföra en Pride-festival i juni. En festival som blev lyckad; besöksa nta let

slog rekord och mediabevak ningen var återigen positiv. Den lyckade festivalen

var mycket tack vara Gudrun Hauksdottir som anställts som projektledare i

april. Hauksdottir är en erfaren kulturarbetare och känd i Malmös kulturliv

för sitt engagema ng, driv och stora kontakt nät. Trots att Hauks dott ir bara ﬁck

tre månader på sig överträade hon styrelsens förväntningar. I pressen blev

det hyllningar och även internt i föreningen verkade det vara lugnt. På ytan

i alla fall. Året därpå skulle Hauksdottir komma att säga upp sig, och en del

av meningsskiljaktigheterna mellan henne och styrelsen hade redan börjat.

I efterhand menar Söderberg att de många olika viljorna varit svåra att

hantera och haft del i hans beslut att avgå:

Från maj oc h framåt kä nde jag att Pride gled m ig ur händerna . Jag lyckades inte

hålla alla bollar i luften som jag hade önskat . Jag kunde inte hål la uppe samma

vilja, sa mma engageman g, samma intr esse. Interimsst yrelsen var mer lät tma-

 Int ervju med A nders Söderber g --. Övr iga citat i te xten är ta gna frå n denna inter vju.

Snirklig väg mot WordPride i Malmö 

növrerad, målet var så väldigt tydligt för alla, vi skulle se till att Malmö Pride

överlevde. Men när det gick från den initia la krisen till det ordinarie styrelse-

arbetet så var det så mycket starka viljor och när Gudrun då kom in så var det

en stark vilja till. Som inte riktigt fogade sig efter styrelsen, som inte jobbade

som jag ville att det skulle läggas upp. Styrelsen ska styra, projektledaren ska

verkställa. Någonstans där kände jag att jag började tappa kontrollen.

Om Söderberg i maj kände att ha n hade tappat kontrollen över föreningen, så var

det tvär tom gällande för troendet uti från. I maj  sade kommunst yrelsens

ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) till Sydsvenskan att hon litade på

Malmö Pr ide som ar rangör och kommunens samarbets pa rtner i WorldPride:

Vi har krävt en genomlysning och fått en återkoppling om att det nu ﬁnns en

fungerande verksamhet. Föreningen har vidtagit åtgärder och riggat en orga-

nisation med en projektledare, säger hon.

Jag gick in som til lförordnad ordföra nde, men var i nte beredd att axla a nsvaret

fullt ut, så styrelsen ka llade till ett extra årsmöte i november . Årsmötet

blev odramatiskt och till ny ordförande valdes Malmqvist. Ytterligare tre

styrelseledamöter valdes in i styrelsen, för att ersätta Söderberg och andra

två avhoppade styrelseledamöter.

Under hösten och vintern / pågick en diskussion mellan Malmö

Prides styrelse och Hauksdottir om hur föreningen skulle organiseras och

styras. När en ny person skulle anställas i januari  ställdes menings-

skiljak tigheterna mella n Hauksdottir och sty relsen på sin spets. Hauksdott ir

ville vara verksamhetsledare, medan styrelsen ville fortsätta ha kontrollen

över de anstä llda. I samma veva som Corona-pandemin slog til l i Sverige valde

Hauksdottir att säga upp sig från sin tjänst hos Ma lmö Pride. Så här uttalade

hon sig i Sydsvenskan:

Jag har behövt ha fria händer, men Malmö Prides styrelse har velat gå in och

detaljstyra. En bostadsrättsföreningsstyrelse kan vara jättebra, men det be-

tyder inte att de kan bygga hus. Malmö Prides styrelse har säkert tyckt att jag

har va rit jättejobbig.

I mars och april  var det rörigt då föreningen återigen stod utan projekt-

ledare samtidigt som osäkerheten kring pandemin gjorde att det var svårt

att planera årets festival. St yrelsen startade en ny rekryteringsprocess samt

 https://www.syd svenskan. se/--/efter -konﬂikter na-malmo-pr ide-far-godk ant-av-politik erna

 ht tps://www.sydsv enskan.s e/--/malmos-world-pr ide-ledare- slutar-i-protest

Queera historier ån Malmö

valde att ﬂytta festivalen från juni till september. Micaela Kallaris utsågs i

juni till ansvarig för festivalen . Kallaris hade under tre år samordnat

Pride House, hade god kännedom om föreningen och var redo för en större

uppgift . Hon ﬁck inte lån g tid på sig att planera festivalen och pandemin g jor-

de att alla större publika event ﬁck plockas bort, men vissa programpunkter

kunde ske fysiskt. Det genomfördes ett en-dagars Pride House på Scandic

Triangeln, historiska vandringar, queer-salsa, speed-dating och mängder

av digitala sändningar. Föreningen gjorde en extra satsning på Youth Pride,

lett av Halima Handulleh. Även det fysiskt, på plats på Rörelsernas museum.

Till stöd hade Kallaris och Handulleh den nya projektledaren, Anna Tenfält.

I oktober  hoppade Malmqvis t av som ordföra nde av personl iga skäl och

jag gick återi gen in som til lförordnad ordförande. Den hä r gången tackade jag

ja till uppdra get och på å rsmötet i ma rs  valdes jag för första gå ngen på ett

årsmöte. Det var ﬂera anledningar som låg bakom mitt beslut att kandidera.

En anledning är at t jag i nte trodde att det vore bra för föreningen med ett ord-

förandeby te mindre än sex må nader innan WorldPride, varken f ör personalen ,

styrelsen eller bilden av föreningen utåt. Samarbetet mellan projektledaren

och sty relsen fungerade också bra, och arbet et inom st yrelsen rullade på som

det ska med f lera dr ivande krafter. Jag vil l inte heller sticka under stol med att

det kändes ärofyllt att vara ordförande under WorldPride, och att det var ett

ﬁnt avslut på det ideella arbete jag hade lagt ner på föreningen i snart tre år.

”Det fanns ett rykte om att Malmö Pride var en vänsterorganisation”

– Vem känner sig hemma i Pride?

Första Pride-paraden i världen hölls i New York  till minne av Sto-

newall-upproret . Polisen gjorde ofta razzior på Stonewall Inn, en bar

för HBTQIA+-personer. I juni  ﬁck besökarna nog och revolterade mot

trakasserierna och seda n dess ha r Pride ﬁrats under ﬂera namn. Festivalen

har sett olika ut i olika delar av världen, men i Malmö har både Regnbågsfes-

tivalen och Malmö Pride hela tiden haft två tydliga ben att stå på; kamp och

protest samt glädje och ﬁrande av segrarna. Under Malmö Prides första år

ökade nog fest- och glamelementen mest. Kanske för att Regnbågsfestivalen

redan var bra på rättighetsfrågorna och kampen. Eriksson berättar om ett

samta l hon hade med La rs Henriksen där de di skuterade de två organisation-

ernas svagheter och styrkor:

Lars är väldigt rättighetsdriven, han sa att jag vill lära mig av er. Det var ett

tydligt kv itto på att det [rättighetsperspektivet] är något vi gör i Malmö som vi

 Se exempelvis https://sv.wik ipedia.org/wiki/Christopher_Street_ Day

Snirklig väg mot WordPride i Malmö 

är riktigt bra på, det ska vi ex pandera. Vi som festarrangörer var å andra sidan

djupt avundsjuka på hur Köpenhamn kunde tjäna pengar på festerna. ”Ni är

gry mma på fest, ﬂärd och konfetti. Vi ä r grymma på politiken och vi sk a lära av

varandra.” Och där började vårt samarbete.

Henriksen håller med om att det var så för några år sen, men menar att sam-

arbetet mellan städerna har fått båda Prideorganisationerna att utvecklas:

Jag tror inte vi är där längre, men det är tydligt att identiteten var så då. Vi

har smetat av oss på varandra. Vi har lärt oss av Pride House i Malmö och idag

har vi ett enormt Human rights-progra m i Köpenhamn, med mer än  event

under vecka n.

Att Malmö Pride ska vara en bred politisk rörelse och en del i arbetet med att

trycka H BTQIA+-personers rättigheter fra måt verka r det vara en stor enighet

om. Det ﬁnns dock oli ka åsikter om de bäst a metoderna f ör att göra detta. Även

om det inte har funnits tydliga falanger internt i dessa frågor så har kritiken

utifrån skiftat beroende på vad som har uppfattats som huvudfokus för orga-

nisationen och festivalen. Under vissa perioder har Malmö Pride anklagats

för att ha ett vänsterfokus, under andra för att vara allt för företagsvänligt.

Innan P ride bröt sig ur R FSL var enlig t Almroth två t redjedelar av st yrelsele-

damöt erna även ak tiva i Väns terpar tiet. Söderberg håller med om den bi lden:

Det fanns ett rykte om att Malmö Pride var en vänsterorganisation. Jag som

kommer från M iljöpartiet som också t illhör vän sterblocket enlig t några, t yckte

att det var l ite olyckligt . Det är kla rt att Pride ä r politiskt, f ör det är en mänskl ig

rättig het, men jag vil le på något sätt visa at t den inte har en väns terstämpel. At t

Malmö Pride kan vara för alla oavsett politisk inriktning, men jag kan tänka

mig att borgerliga sympatisörer upplevde Malmö Pride som vänster.

Under de första åren blev det istäl let tvärtom, må nga från vän ster uppfatt ade

en högervridning av föreningen. Ett exempel på detta är att föreningen bytte

studieförbund från ABF till Medborgarskolan. Att Pride House huserades i

ett hotell ansåg också vissa vara allt för kommersiellt. Under – ﬁck

inte heller de politiska partierna anordna egna punkter i Pride House, något

de fått tidigare. Detta uppfattas som riktat mot Vänsterpartiet som var det

enda parti som tidigare har haft egna punkter i Pride House. Den stora sym-

bolfråga n blev att f öretaget E .ON, som sponsrade festivalen, gick längst fra m

Queera historier ån Malmö

i paraden 2016. Många tolkade det som att festivalen gått från att vara för

HBTQIA+-personer till att bli ett marknadsförningsjippo för företag. Så här

säger Söderberg om kommersialiseringen:

Idag förknippas Pride med väldigt mycket kommersiellt. Företag ska vara där

och visa upp sig. Ja g tyckte det var f rukta nsvärt me d de här företagen som sku lle

”pinkwasha” sig med att synas.

Eriksson håller inte med om problemet med att samarbeta med företag:

Det är k lart vi må ste jobba med företagen, de ä r våra arbetsg ivare. En av fem av

oss vågar inte vara ute på jobbet. Min kollegas partner kunde till exempel inte

vara öppen på jobbet. Oc h jag såg min kollega s sorg över att hon var osyn lig i sin

partners arbetsliv. Två tjejer som har levt ihop  år och partnern är osynlig.

Så för mig handlar det inte om höger eller vänster utan det är en rättvisefråga.

Vi jobbar.  % av alla kan inte vara öppna på jobbet, hur ändrar vi det? Sen

är det också en resursfråga men jag är helt enig om att vi inte ska syssla med

pinkwashing.

Eriksson ut vecklar resonemanget och menar at t hon helst sku lle se att företags

delakt ighet i Pride skulle f ungera som ett åtagande som löper hela tiden: ”Pride

ska konkretisera s i deras arbetsmiljöarbete, sy nas på deras arbetsplats träar

och ingå i deras kompetensutvecklingsplaner.”

I samband med det extrainsatta årsmötet , då Malmqvist valdes till

ordförande hade föreningen en paneldiskussion om sponsring av Pride. In

bjudna var Stock holm Pr ide, Helsin gborg Pride och Happy Copenhagen



(som

ﬁck förhinder i sista stund). De inbjudna organisationerna hade diametralt

olika syn på sponsring, Helsingborg valde  och  att inte ti llåta några

politiska par tier, företa g eller organisationer alls i pa raden, medan Stockholm

var helt beroende av inkomster från företag för att anordna sitt gigantiska

arrangemang. Happy Copenhagen samarbetade med ﬂera multinationella

storföreta g, vilket de fra måt i tiden skulle få kriti k för. Mal mö Prides styrelse

hade tagit fram en samarbets- och sponsringspolicy som de ville diskutera

med medlemmar na. I dokumentet nämns f yra anledni ngar till at t samarbeta

med företag och andra organisationer:

 https://feministi sktperspektiv.se////pride-politisk a-oenigheter-i-den-rekords tora-paraden/

 Om begreppet ”pinkwashing”: https://sv.wikipedia.org/wiki/Pinkwashing

 Happ y Copenha gen är nam net under vi lket Copen hagen Pri de och Pan Idr æt sedan   sama rbetat in för World-

Pride.

Snirklig väg mot WordPride i Malmö 

•

För att det ger möjlighet för Pride-festivalen att bli större och mer

innehållsrik. Det är ett sätt att få budgeten att gå ihop och att skapa ett

arrangemang att vara nöjd över.

•

För att öka synli gheten och spridningen. Ma lmö Pride syns på nya stä llen.

• För att det kan ge en stolthet till de som jobbar i organisationerna och

en möjlighet för dem att få känna sig inkluderade i Pride genom jobbet.

•

För att det är en möjlighet att få nä ringslivet och andra orga nisationer att

jobba med HBTQIA+-frågor. Att Malmö Pr ide ka n villkora sama rbetet

och stäl la krav kan leda til l att företag jobbar för at t HBTQIA+-personer

får det bättre på deras företag eller i samhället i stort.

Policyn fastslår också att a lla som samarbeta r med Malmö Pride måste skri-

va under föreningens värdegrund, och att Malmö Pride inte samarbeta r med

orga nisatione r som tjänar penga r på rasism, vapen eller tobak. På huvuds am-

arbetspartners ställs ännu högre krav.

Under arbetet inför WorldPride blev det dock svårt att skilja på Happy

Copenhagens och Malmö Prides sponsorer, och Malmö Pride ﬁck kritik från

en anonym nystartad grupp som kallar sig Queer Aktion Malmö. Queer Ak-

tion Malmö hade startat konton på Facebook och Instagram, samt skrivit

en insändare i Arbetaren där de anklagade Malmö Pride för att samarbeta

med Coca-Cola och Danske bank.



Malmö Pride svarade att det är Happy

Copenhagen som har sponsoravtal med dessa företag och att Malmö Pride

varken har tagit beslutet eller ﬁck några pengar från det, men Queer Aktion

Malmö nöjde sig inte med svaret, utan upprepade kritiken ﬂera gånger på sitt

Instagram-konto och genom att tagga Malmö Prides Instagram-konto.

Under senare tid har kritiken om att Malmö Pride är vänster återvänt. I

samband med ett volontärmöte , ﬁck Malmö Pride låna en lokal av Vän-

sterpartiet, vilket ledde till att föreningen ﬁck ett mejl från en volontär som

vil le hoppa av. Vid ett annat til lfälle, ef ter ett panelsamta l i Pride House ,

där r epresentanter f rån Vän sterpa rtiet, So cialdemokrat erna och Cent erpart iet

samta lar med HBTQI A+-aktiv ister, ﬁck förenin gen mejl från en upprörd per-

son som begärde utträde ur Malmö Pride på grund av att ”vi som tillhör den

etablerade borgerligheten inte är vä lkomna”. När f örenin gen sku lle verkställa

önskemålet visade det sig dock att personen inte var medlem.

En annan ideologisk fråga där det funnit olika inställningar är frågan

kring betalning av arbetet med Pride. Under Regnbågsfestivalen gjordes det

mesta ideellt. Adielsson frågar sig om det ”blivit bättre föreläsningar för att

 Ur dokumente t ”Sponsri ngs- och sa marbetsp olicy Mal mö Pride” a ntaget av Ma lmö Prides s tyrelse ok t 

 https ://ww w.arbetare n.se////insanda re-oppet-brev-ti ll-malmo -pride/

 https://www.instag ram.com/queer.aktion/

Queera historier ån Malmö

det är på Scandic och inte på ABF? Nej egentligen inte. Det är pengarna det

handlar om” och konstaterar at t ”kampen är något större” än en stor festival.

I nuvarande Malmö Pride ﬁnns det också volontärer, men arvoden för både

artister och producenter har gått upp. Eriksson menar att vi måste betala f ör

kompetensen HBTQIA+-personer besitter:

Vi måste ha pengar att betala våra egna. Det ska inte vara så att jag ska ge av

min tid, m ina kompetenser och levda, ibland extremt traumatiska, erfarenhet ,

för att gagna saken. Om inte vi kan betala våra, vem ska då betala? De behöver

inte bli ri ka, men vi ska beta la rimli gt, til l exempel sk a vi betala vå ra författa re

författararvode i enlighet med fackliga normer.

Henriksen delar denna förståelse:

Att ta pengar från rika och göra innehåll för de fattiga. Att kunna ge lön till

art ister från vårt communit y, som anna rs hade inte fått det, är för mig i nte ka-

pitalistiskt. Men så är det, vi ses både som socialister och som en kapitalistisk

rörelse som ta r emot föret agssponsrin g. Men vi kan väl i nte vara båda? Eller så

är vi båda och överbryggar glappet. Jag vet inte.

Snirklig väg mot WordPride i Malmö 

Tove Karner ud håller

tal inför para den 2019.

Foto: Karin Tingstedt.

Själv tror jag att vi behöver ligga någonstans mitt emellan det helt volontära

arbetet och ma rknadsmässiga löner. För att festiva len ska kunna vara så stor

och relevant som den var - så behöver en eller ﬂera ersättas för sitt

arbete, sa mtidig t tror jag att de som jobbar för föreningen till stor del ska job-

ba mot medlemmarna och volontä rerna och för att få in ﬂer i festival- arbetet .

Huvudfokus för de som är aktiva i Malmö Pride måste också alltid vara kam-

pen för HBTQIA+-rättigheter och inte att tjä na pengar på rörelsen. Att vi sen

betala r arvoden til l artister och f ör specialistkompetenser ser jag va rken som

ett problem eller ett mål i sig.

”What is visible cannot be ignored.” - WorldPride och vägen framåt

WorldPr ide är et t evenema ng som anordnas var tannat år och dä r arrangören

röstas fram av lokala Prideorganisationer i hela världen som är medlemmar i

världsorganisationen Interpride.

På den danska sida n gick Copenhagen Pride och Pan Idræt, en da nsk sportor-

ganisat ion gr undad  för homosexuella, å r  samman i orga nisationen

Happy Copenhagen med syf te att ansöka om att va ra värd för WorldP ride och

EuroGames. Formellt är det Copenhagen Pride som ansökt om värdskapet

för WorldPride, och Pan Idræt som ansökt om värdskapet för EuroGames.

Malmö Pride var inte ociellt sökande eftersom föreningen inte varit med-

lem i Interpride tillräckligt länge för att kunna kandidera, men när Malmö

Pride ink luderades i ansökan var intentionen att Ma lmö Pride skulle äga den

svenska delen av Copenhagen  och genomföra den i nära samarbete med

Malmö stad. Happy Copenhagen skulle koordinera de gemensamma arrang-

emangen på båda sidor om Öresund. Målsättningen var att skapa synergier

mellan aktiviteterna i Malmö och Köpenhamn, så att deltagarna ﬁck upple-

va ett megaevent i två städer, tvärs över nationsgränsen. Henriksen, chef för

Copenhagen Pride och ordförande för Happy Copenhagen, menar att det var

naturligt för Köpenhamn att ta in Malmö i ansökan om WorldPride:

Vi sama rbetade tätt i nå gra år, där v i gjorde back-to-back Prides. V i var i Malmö

under paraden , de var hos oss. Vi deltog i va randras Hum an Right s-program och

vi koordinera de med varandra . Det kändes natu rligt att Ma lmö Pride var en del

av ansöka n om WorldPr ide. Malmö ligger ba ra  minuter frå n Köpenhamn, det

hade varit dumt att inte använda sig av det.

Malmö stad har under de senaste åren gjort stora satsningar på ansökan och

förberedelserna inf ör WorldPride. Eventet ses som en möjlighet till i ntern atio-

nell markn adsföring av staden och att f å intäkter inom besöksnä ringen. Under

Interprides möte i Indiana, USA, i oktober , närvarade från Malmö Fili-

Queera historier ån Malmö

pek och en tjänstema n från när ingslivsavdelningen i Ma lmö stad. För Malmö

stad va r det viktig t att ha med representation, både för att kommunen lag t ner

mycket pengar på ansöka n, men också för att visa Köpenha mn att Malmö va r

en viktig del av evenemanget. De sökande gjorde presentationen från en stor

scen, Happy Copenhagen och Malmö Pride hade en monter tillsammans och

det pågick lobby-arbete i pauserna. Filipek var den från Malmö som presen-

terade tillsammans med Happy Copenhagen. Sen skedde omröstningen och

glädjen var förs tås enorm när beskedet meddelades. I Sydsvenska n sa Filipek

”Jag tror fortfa rande inte att det är sa nt. Det hä r känns som att få h it ett OS.”

När beslutet väl t agits behövde Malmö sta d leva upp til l åtagandena i ansöka n

och pengar lä ggas in i projektet. Inför kommunst yrelsens möte i august i 

fanns en budget för st adens engagemang med WorldP ride och den totala kost-

naden beräkn ades till  k ronor.



Så här stod det i tjä nsteskrivelsen:

Stadskontoret bedömer att evenemangen stärker Malmö stads värdegrunds-

arbete, och att de ligger i linje med det ärde kommunfullmäktigemålet ”En

öppen stad”, där det tydliggörs att Malmö ska vara en öppen och välkomnande

stad dä r alla mä nniskor ska kä nna sig tryg ga. Malmö st ads medverkan bedöms

bidra til l stadens höga ambitioner gä llande öppenhet, tolera ns och främja ndet av

lika rät tigheter och lev nadsmöjligheter f ör malmöborna och Ma lmös besökare.

Evenemangen bedöms även ha positiva sysselsättnings- och turistekonomis-

ka eekter, samt skapa stor medial synlighet. Väl planerade och genomförda

arrangemang under WorldPride och EuroGames  förutsätter ett gott och

välfungerande sa marbete mellan Malmö stad och föreningen Malmö Pride.

Sverigedemokraterna är det enda av de politiska partierna som konsekvent

reserverat sig mot besluten om WorldPride i Malmö.

Under hösten  utsåg kommunen Karin Tingstedt som projektledare

för WorldPride inom Malmö stad och hon tillträdde sin tjänst i januari .

Tingstedt följde Malmö Prides arbete tätt under hela  för att säkerställa

att föreningen inte föll tillbaka i gamla hjulspår och att allt sköttes i enlighet

med ramav talet mellan st aden och Malmö Pride. Ting stedt deltog till och med

på ﬂera av föreningens styrelsemöten och var med i rekryteringsprocessen

av Hauksdottir.

I juni  åk te Tingstedt, Hauksdottir och Manne Krispinsson från Mal-

mö Prides sty relse till WorldPr ide i New York, ti llsamma ns med politiker och

 https://ww w.sydsvenskan. se/--/varldens-storsta-pride-evenemang-kommer-til l-ma lmo-och-kopen-

hamn

 Kommuns tyrels ens samma nträde den   august i 

 I bid

Snirklig väg mot WordPride i Malmö 

representanter från polisen. Det var sista chansen att uppleva och lära sig av

ett WorldPride innan föreningen själv skulle hålla i arrangemanget.

Efter den lyckade Ma lmö Pride-festivalen  fokuserade Hauksdotti r allt

sitt arbete på WorldPride och Tingstedt och Hauksdottir jobbade tätt ihop.

Tingstedt jobbade framförallt mot kommunen och de stora kulturinstitutio-

nerna i staden. Hau ksdottir med program , eventområden, sa marbetspar tners

och att synka med Köpenhamnskontoret. Tingstedt sta rtade upp ett nätverk

av HBTQI A+-organ isationer, som senare Ma lmö Pride tog över att koordinera.

Men hösten var trög i arbetet med WorldPride. Vi upplevde att Happy Copen-

hagen inte rik tigt vi lle släppa in Malmö i arbetet , Fast ighets- och gatukontoret

ville slå ihop WorldPride med den årliga Malmöfestivalen som brukar ligga i

augusti, och de politiska besluten dröjde.

Malmö Pride skrev ett öppet brev till kommunfullmäktiges politiker och

några styrelseledamöter hade möten med representanter för olika partier

för att få politikerna att fatta beslut om att separera WorldPride och Malmö-

festivalen. Anledningarna var ﬂera. En var att föreningen ville göra en helt

annan typ av festival än Malmöfestivalen, en annan är att man var rädd att

det skulle uppfattas som att WorldPride gjordes istället för Malmöfestivalen,

och att de som var skeptisk a till Pride där för skulle bli ä nnu mer negativa. Men

den kanske främsta anledningen var säkerhetspolitisk. Så här skrev Malmö

Pride i brevet till kommunfullmäktiges politiker:

HBTQIA+-personer är i större utsträckning utsatta för hot och våldsbrott än

övriga b efolk ningen. Pridefest ivaler är ett ti llfä lle där vi ka n få vara precis som

vi är utan att kä nna oss utanf ör, hotade eller uttittade. Det ä r ofta under Pride-

festivaler personer för första gången kommer ut. Det är också ett tillfälle där

männ iskor lever ut på ett sätt de inte v ågar an nars. Pridefest ivaler och WorldPride

måste få vara ett tryggt rum för oss! Den känslan av trygghet kommer inte att

kunn a skapas om Malmöfest ivalen och WorldPride ska dela på sam ma platser.



När politikerna väl satte ner foten i januari  var det inte genom att fatta

beslut om Malmöfestivalen uta n genom att genomföra en omorganisat ion dä r,

till f öreningens förvån ing och utan motivering, Ti ngstedt plockades bort som

projektledare. Istället för en projektledare införde staden en styrgrupp med

Johan Hermansson, fritidsdirektör, som sammankallande.

Det var inte f örrän i maj  (samtidig t som beskedet at t Malmöfestivalen

 stäl ldes in på grund av Coronapandemin) som Andrea s Schönström (S)

gick ut och meddelade att WorldPride och Malmöfestivalen skulle bli olika

 https://www.syd svenskan.s e/--/erfaren-duo -ska-leda-world-pride-i-malmo

 Utdra g ur mejl frå n Malmö Pr ide till a lla politi ker i kommunf ullmä ktige dat erat  november  

Queera historier ån Malmö

tillställningar som skulle ligga rygg i rygg på varandra och inte samtidigt.

Malmö Pride jublade över vinsten. En hård och utdragen kamp var över och

föreningen hade fåt t som den vi lle. Nu var det  månader kv ar tills WorldPri-

de skulle gå av stapeln.

Men innan detta besked hade Hauksdottir sagt upp sig. Förutom men-

ingsskiljaktigheterna med styrelsen motiverade Hauksdottir sitt beslut med

oklarheterna inför WorldPride. Så här sade hon till Sydsvenskan:

Det har va rit en sådan soppa. M almö stad ha r organiserat om och t agit bort Ka rin

som var den bästa de hade. De har inte bestämt sig om det ska vara en Ma lmö-

festival samtidig t. Det ﬁnns inga pengar. Malmö Pride har ingen budget för att

verkligen göra något ordentligt. D et har varit så under måligt skött att hela mi n

kropp har skrikit ”spring, Gudrun”. Så nu gör jag det.

Det gick dock snabbt att hit ta en ersättare för Hauksdottir och i april a nställ-

des Anna Tenfält av Malmö Pride som projektledare för WorldPride. Även

Tenfä lt hade lån g erfaren het inom musik management och eventkoordi nering.

Jag hade läs t i Sydsvenskan om at t Gudrun hoppat av så jag trodde at t det skulle

vara mycket röri gare i föreningen ä n vad det var. Det är så kl art mycket att göra

men förutsät tninga rna för ett bra ar rangeman g i augusti  ä r helt klart god a.



Trots att Corona-pandemin la mslog stora delar av samhä llet fortsatte a rbetet

inför WorldPride med ihärd ig intensitet. Tenfält lade stor v ikt vid det sociala ,

och sama rbetet mellan sty relsen och projektleda ren ﬂöt på smär tfritt. Lå ng-

samt förbättrades också föreningens relationer med Malmö stad. En viktig

person i kommunens arbete blev Therese Herrma n som jobbar som projektko-

ordinator för WorldPride i staden. Hon började jobba redan til lsammans med

Tingstedt men ﬁck efterhand allt större roll i projektet. Under hösten 

anst älldes ytterli gare en person av Malmö Pride för att jobba med WorldP ride

och från januari  ytterligare två på deltid.

I mars  hade föreningen ett digitalt, men annars klassiskt, årsmöte. I

verksamhetsplanen fastslogs WorldPride som det stora under , men den

nyvalda styrelsen var också väl medveten om andra utmaningar föreningen

står inför. Under  behöver föreningen säkerställa att det ﬁnns pengar

att genomföra Pride-festivaler även efter WorldPride. Föreningen behöver

 https://www.expressen.se/k vallsposten/beskedet-nu-stalls-malmofestivalen-in/

 https: //ww w.sydsvenska n.se/- -/ma lmos-world-pride-led are-sluta r-i-protest

 https://www.syd svenskan.s e/ --/hon-blir-ny-world-pride-general-i-malmo

 Sam tal med An na Tenfäl t juni .

Snirklig väg mot WordPride i Malmö 

också ta tillvara på de volontärer, lärdomar och nätverk som skapas under

WorldPride. St rukturer behöver byggas så at t ﬂer kan vara ideellt engagerade

i festivalarbetet året om, inte som nu att det krävs antingen en anställning

eller plats i styrelsen för att kunna ha inﬂytande.

En sak är i alla fall säkert och det är att Pride-rörelsen fortfa rande behövs.

Med Sverigedemokraterna som växer, Orbans enorma makt i Ungern och an-

dra konservativa k rafter på fram marsch över Europa är behovet av alla t yper

av HBTQIA+-rörelser stort. Och där är Pride en pusselbit, menar Henriksen:

Det mest värdefulla med Pride, som ingen annan främjanderörelse kan ge på

samma sätt, är synlighet. Du behöver inte leta upp Pride, utan Pride kommer

till människor. Och som Harvey Milk sa “What is visible cannot be ignored”.

Och någonstans där får vi knyta ihop säcken för nu. För det Malmö Pride har

blivit efter några års utveckling är ändå så mycket större och synligare än

vad det var från början.

Det viktiga för Prides historia var inte de negativa sakerna, det var att det var

dubbelt så många besökare varje år de tre första åren med Malmö Pride. Det

positiva är att det var en grupp människor som samlades, som såg något, och

det blev något av det. Något som va r värt att r ädda. Det är ka nske det vikt igaste.

Det blev något som va r värt att rädd a. Det var en storm ig uppväxt, men vem fa n

var inte stormig i sina tonår.

 Almroth --

Queera historier ån Malmö

KÄLLFÖRTECKNING

Muntliga källor

Intervju med Maria Malmqvist 2021-02-12

Intervju med Susanne Adielsson 2021-02-15

Intervju med Anders Söderberg 2021-02-18

Intervju med Niklas Almroth 2021-03-05

Intervju med Rebecka Eriksson 2021-03-07

Intervju med Micaela Kallaris 2021-03-30

Intervju med Lars Henriksen 2021-03-31

Samtal med Anna Tenfält juni 2020

Telefonsamtal med Alexandra Roslund 2021-05-24

Telefonsamtal med Christoer Johannson 2021-03-30

Tryckta källor

Björne, Filip. Malmös Prideparad lockade 10 000 personer. Sydsvenskan. 2017-08-06.

Fjellman, Elin. Efter konﬂikterna: Malmö Pride får godkänt av politikerna för bidrag.

Sydsvenskan. 2019-05-09.

Gillberg, Jonas. Så ska WorldPride inta Malmö 2021 – gör att Malmöfestivalen tvingas ﬂytta.

Sydsvenskan. 2018-04-24.

Gillberg, Jonas. Erfaren duo ska leda WorldPride i Malmö. Sydsvenskan. 2019-04-02.

Gillberg, Jonas. Malmös WorldPride-ledare slutar I protest. Sydsvenskan. 2020-04-10.

Gillberg, Jonas. Hon blir ny WorldPride-General i Malmö. Sydsvenskan. 2020-05-27.

Jansson, Alfred. Filip Filipek avgår som ordförande för Malmö Pride. QX. 2018-10-29.

Leopold, Christer. Professionell ideell, om att verka med ideell logik. 2006. Sober förlag

Mikkelsen, Jens. Malmö Prides ledning anklagas for Putinfasoner. 2018-03-26.

Mikkelsen, Jens. Malmö Pride skakas av massavhopp – ordföranden får provision på alla

intäkter. Sydsvenskan. 2018-09-29.

Mikkelsen, Jens. Extern revisor ska granska Malmö Pride. Sydsvenskan. 2018-10-04.

Mulinari, Felicia. Pride2016: Politiska oenigheter i den rekordstora paraden. Feministiskt

Perspektiv. 2016-08-05.

Queer Aktion. Öppet Brev till Malmö Pride. Arbetaren. 2021-02-26.

TT-Nyhetsbyrån. Rekord när Westpride glädjetågade. Sydsvenskan. 2017-06-10.

Viktorsson, Julius. Världens största Pride evenemang kommer till Malmö och Köpenhamn.

Sydsvenskan. 2017-10-08.

Övrigt

Information från kommunstyrelsens sammanträde den 15 augusti 2018

https://malmo.se/download/18.1d78cdc3167bce23623d5/1545991040646/Informa-

tion+fr%C3%A5n+kommunstyrelsen+180815.pdf?clid=IwAR3FBFWFDPeMQsqAAd-

NtMr0FVhegy9k0JmyQHw3udqMmXj2hIYmQAyBZtNw

Pressmeddelande: RFSL fyller 65 år!. RFSL. 2015-10-21. https://www.mynewsdesk.com/se/

rfsl/pressreleases/rfsl-fyller-65-aar-1238476

Protokollsutdrag från Personalnämnden Region Skåne 2018-11-02

Risinger, Linnea, Thurell, Klara, Flodman, Malinda. Pridemanual - En blommande pride-

rörelse. 2017. https://www.rfsl.se/wp-content/uploads/2017/05/RFSL_Pridemanual.pdf

Queer Aktions instagramkonto. https://www.instagram.com/queer.aktion/

Årsmöteshandlingar Malmö Pride, ﬂera år.

Snirklig väg mot WordPride i Malmö 

Queera berättelser ån Malmö

QUEERHETENS

GRÄNSER

Rasiﬁerade homo- och

bisexuella personers

erfarenheter i Skåne

RENA BALEDI

Rena Baledi är vice ordförande i SQI Syd, en lokal organisation för och av

rasifierade HBTQIA+ personer, och är aktiv i den antirasistiska tidskriften

Mana. Till vardags arbetar hon som projektledare på kulturförvaltningen i

Malmö. Renas bidrag i den här antologin är en omarbetad version av hennes

kandidatuppsats från 2019.

Foto: Simon Norlin/Malmö Sta d.

DET SENASTE DECENNIET har ﬂera västerländska länder gått från att framställa

HBTQ-personer som ett hot mot nationen, till att inte bara inkludera dem

i respektive nationella gemenskaper



utan även framställa gruppen som en

symbol för ”vä sterländska värderin gar” som dessutom måste sk yddas från de

icke-västerländska Andra.



Denna ty p av homotolerans ka n kallas homonation

alism. Idag förknippas (rätt sorts) homosexualitet ofta med västerländskhet

och civili zation medan de personer som ses som ”de A ndra” icke-västerländska

förknippas med homofobi och barbari. Sa mtidigt som (rätt sort s) homosexuella

bjudits in i värmen ha r konservativa och nationalis tiska partier, politiker och

rörelser sedan början på  -talet instru menta liserat HBTQ-rättigheter f ör

att legitimera bland annat rasism och nationalistisk politik som exempelvis

asylpolitiska åtstramningar. Detta trots att de både historiskt och oftast än

idag motsätter sig progressiva HBTQ-reformer.

I en svensk kontext är et t sådant exempel Kristdemokraterna s partiledare

Ebba Busch som svängt i HBTQ-frågor.  deltog Kristdemokraterna i

Prideparaden för första gången någonsin och samma år höll Ebba Busch ett

tal i Almedalen där hon argumenterade för att HBTQ-personers frihet är ett

exempel på ”svenska värderingar” som hotas av invandringen till Sverige.



Ytterligare ett exempel är Pride Järva som anordnades av Jan Sjunnesson,

redak tör för Sverigedemokraternas tidni ng, i syfte at t uppmä rksamma förorts -

bornas ”importerade” intolerans och homofobi.

 Detta sker i den mån som hbtq-p ersoner håller s ig inom den homonormat iva ramen och int e utmanar het erosex-

ualiteten som nor m. Puar, Jasbir K . (). Terrorist assemblages: homonationalism in queer times. Durham : Duke

Universit y Press . Ambjörn sson, Fa nny (). Vad är quee r?. Stockhol m: Natur & k ultu r. Sörberg, A nna-Ma ria ().

Homonationalism. Stockholm : Leopard f örlag.

 Pu ar, Terrorist assemblages. Sörberg, Homonationalism. Haritaw orn, Jint hana ( ). Queer l overs an d hatefu l others:

regene rating viole nt times and p laces. London : Pluto Press.

 P uar, Terrorist assemblages. Sörberg, Homonationali sm. Haritaworn, Queer l overs and hate ful others. Ma ssad, Jo-

seph A. ( ). Desirin g Arabs. Ch icago: Universit y of Chicago P ress. Kehl, K athari na (). ‘In Sweden , girls are

allo wed to kiss g irls, a nd boys are a llowed t o kiss boy s’: Pride Jär va and the i nclusion of the ‘ LGBT other ’ in Swedi sh

nationalist discourses. Sexualities  (): –.

 Puar, Terrorist assemblages. Brown , Wendy (). Regulatin g aversion: tol erance in the age of identity an d empire.

Princ eton, N.J.: P rinceton Un iversity Pre ss.

 Edenb org, Emi l (). Sörberg, A nna-M aria , . Homonationa lism . Stockh olm: Leop ard förl ag. Statsveten skaplig

Tidskrift.  (): 

Med tanke på den homonationalism som råder i Sverige och att den samti-

dig t lyser med sin f rånvaro i svensk forsknin g, är det intressant att s tudera hur

männ iskor som inte t ill fullo ka n förkroppsliga ”rätt” HBTQ-identitet ham nar

utanför. I den här texten undersöker jag med hjälp av kvalitativa intervjuer

tre rasiﬁerade homo- och bisexuella personers erfarenheter av att vara just

rasiﬁerade homo- eller bisex uella i Skåne. Jag vil l undersöka svenskfödda eller

-uppväxta r asiﬁerade homo- och bisexuella personers erfar enheter av at t vara

just rasiﬁerade homo- eller bisexuella här. Texten har även som ambition att

undersöka hur dessa personers upplevelser hanteras på individnivå.

Rasiﬁering, vithet och homonationalism

I linje med Sara Ahmed ser jag på vithet och icke-vithet som sociala kon-

struktioner som är performativa och skapas över tid. Vithet och icke-vithet

ska förstå s som produkt en av rasi ﬁerin g. Ahmed menar att icke-vita kroppar

blir till den Andre i relation till vithet när de rasiﬁeras. Irene Molina menar

att rasiﬁering kan förklaras som:

Kategoriseringar, tankemodeller och associationer som gör rangordningen

mellan människor till ett naturligt inslag i såväl sociala relationer som makt-

stru kturer. Rasiﬁer ingsprocesser ä r associerade til l en essentiali stisk männ is-

kosyn som legitimerar den sociala rangordningen utifrån en föreställning om

människors väsensskilda och oföränderliga olikheter utifrån kulturella och/

eller utseendemässiga tillskrivningar.

Molina menar a lltså att rasiﬁeri ng är en process. Jag kommer ändå att beskr iva

inter vjupersonerna s om ra siﬁerade ef tersom icke-vita kroppar är de kroppar

som rasiﬁeras negativ t. Även vita k roppar ra siﬁeras men deras vithet ses som

normen, och jag har dä rför valt att b etona dera s vithet i texten genom att kal la

dem vita.

I Sverige har det seda n tre decennier tillbak a bedrivits forskning med fokus

på HBTQ-frågor. Trots detta ﬁnns det en stor kunskapslucka när det gäller

forskning som beha ndlar intersekt ionen mellan normbr ytande sexu alitet och

icke-vithet. Ämnet har, om än i olika grad, forskats på i andra västerländska

länder men saknas i Sverige. Det närmaste man kommer i en svensk kontext

är två avhandlingar som behandlar HBTQ-migranter, nämligen socialantro-

pologen Dina Avrahamis Vi dansar inte på bordet: Lesbiska invandrarkvinnor

 A hmed, Sa ra (). Vithetens hegemoni. Häger sten: Tan kekraf t, -,  .

 Molina, Iren e ( ). Ra siﬁerin g: Ett teoret iskt perspek tiv i analy sen av diskr iminerin g i Sverige. I SOU  :.

Borto m Vi och Dom: Teoretiska reﬂek tioner om mak t, integratio n och strukturell diskrim inering. Stoc kholm: Kultu r-

departement et, .

Queera historier ån Malmö

9 1

Queerhetens gränser

i Sverige: stigmatisering & stolthet och forskaren i etnicitets- och migrations-

studier Sara A hlstedts Th e Feeling of Migration: Narratives of Queer Intimaci es

and Partner Migration.

I sin avhandl ing undersöker Dina Avrahami  lesbiska i nva ndrarkvinnors

livserfaren heter. Avhandlin gen peka r på att m igrationen till Sverige ha r varit

en viktig del i kvinnornas komma-ut-process och i deras liv. Det är i kom-

ma-ut-processen informanterna ”lär” sig ”vara” lesbiska. Migrationsproces-

sen har gett merpa rten en möjlighet att leva i öppenhet och med stolthet. Även

lesbiska samma nhang har varit av betydelse för informanterna och fungerat

som inkörsport ti ll det svenska samhä llet. Trots att Avrah ami inte deﬁnierar

rasism kommer hon fram till att de ﬂesta informanterna inte upplevt rasism

personligen. Hon menar även att in forma nterna inte lägger större v ikt vid att

de är inva ndrare, med undanta g för de få med ”mörkare hud”. Enlig t Avra hami

är det de ”mörkhyade” informanterna som upplevt ra sism och detta ”just inom

det lesbiska samhä llet och gay-samhäl let, v ilket tyder på att Vi-et där har vi s-

sa sprickor i form av etniska skillnader”. Sammantaget menar Avraha mi att

Sveri ge på många sätt är et t bättre land för lesbiska inva ndrarkvin nor att leva

i jämför t med deras hemländer, samt ”att lesbiska kvinnor utgör ett samhälle

oavsett etnisk el ler ku lturel l bakgrund”. Det är ova nnämnda slutsatser som

jag vil l gå i dialog med eftersom jag menar at t det sa knas en kritisk läsning av

informanternas erfarenheter.

Sara Ahlstedts avhandling The Feeling of Migration: Narratives of Queer

Intimacies and Partner Migration är en etnograﬁsk intervjustudie där queera

migra nter och deras svenska partners intervjuas. Ahlst edt vi sar bland annat

hur homonationalism (re)produceras i en svensk kontex t, samt vilken queerhet

som är och kan bl i en del av nationen. Ett av avhand lingens huvudresultat är

att man som enbar t homosexuell, på grund av en homonationalist isk logik, kan

komma att a ktivt inkluderas i f öreställni ngar om svenskhet. Ah lstedt menar

att homosexuella och sa mkönade par kan tolkas som i linje med svenskheten

så länge de inte avviker från andra normer baserat på ras, vithet, nation-

alitet, ålder eller könstillhörighet.



Det jag tar med mig från avhandlingen

är främst ovannämnda resultat och sättet som Ahlstedt använder begreppet

homonationalism och Ahmeds fenomenologiska begrepp orienteringar och

linjer i sin empiri.

 Ahls tedt, Sa ra (). The feelin g of migration : narrativ es of queer in timacie s and partn er migratio n. Diss. L inköpin g:

Linköpings un iversitet, . Avraham i, Dina (). Vi da nsar inte på bordet: lesbis ka invandrarkvinnor i Sve rige:

stigmatisering & stolthet. Dis s. Linköpi ng: Linköp ings unive rsitet,  .

 Av raham i, Vi dansar in te på bordet,  .

 Av rah ami , Vi dansar int e på bordet,  .

 Ahlstedt, Th e feeling of migrat ion, –

 Ahlstedt, Th e feeling of migrat ion, – , .

I internationell forskning ﬁnns mycket inspiration att hämta. I boken Te r-

rorist assemblages – Homonationalism in queer times beskriver genusvetaren

Jasbir Puar hur USA det senaste decenniet har börjat konstruera gruppen

(normativa) HBTQ-personer som en symbol för ”västerländska värdering-

ar”. Detta har skett i stark kontrast till den tidigare synen på gruppen som

ett hot mot nationen. Detta fenomen är något Puar fångar upp och reder ut

med hjälp av begreppet homonationalism. Puar kopplar ihop USA:s plötsligt

liberala hå llning t ill HBTQ-frågor med det så ka llade ”kriget mot terrorn” som

tog fart efter  september-attackerna . Puar argumenterar för att USA

genom (re)producerandet av ett tolerant och civiliserat ”vi” som hotas av ett

homofobt och barbariskt ”dem” legitimerar såväl invasioner av andra länder

som asylpolitiska åtstramningar.

I art ikeln ”Gays who cannot properly be gay – Queer muslims in the neoliberal

European city” för genusvetaren Fatima El-Tayeb ett liknande resonemang

och beskriver hur europeiska muslimer och de som rasiﬁeras som muslimer

har kommit att placeras i en dikotom och antagonistisk relation till queer-

het.



El-Tayeb argumenterar för att det post-nationella Europa har en allt

mer intolerant och repressiv attityd mot mig ranter och ”andra generationens

invandrare” på grund av deras påstådda hot mot Europa. Precis som Puar

menar El-Tayeb att de värst drabbade är rasiﬁerade HBTQ-personer som på

grund av homonationalismen marginaliserats ytterligare.

Puar och E l-Tayeb fokuserar frä mst på politiska stru kturer när de dis kuterar

homonationalism. Ti ll skilln ad från dessa två u ndersöker jag istä llet erfaren-

heter av homonationalism på indvidnivå. Med andra ord fokuserar jag på ak-

törer, de som El-Tayeb menar är de som drabba s värst av homonationalismen.

Orienteringar och linjer

Ett centra lt begrepp hos Sara Ahmed ä r orienteringar. Orienter ingar ha ndlar

om hur vi tar oss fram i livet, var vi börjar och sedan fortsätter ifrån. Orien-

teringar fungerar som riktlinjer som kroppen följer. Att vara orienterad be-

tyder att vara i linje. Kroppars orienteringar kan antingen följa eller avvika

från rummets linjer, det vill säga rummets normer. De linjer som inte följer

rummets orientering blir till queera linjer. Jag kommer i texten att använda

begreppet queera linjer och syfta på just avvi kande linjer, snara re än sexuellt

normbry tande linjer.

 P uar, Terrorist assemblages.

 El-Tayeb, ‘Gay s who cannot pro perly be gay’.

 Ahmed , Sara (). Queer phenomenology: orientations, objects, others. Durham, N.C.: Duke University Pre ss, .

Ahme d, Vithetens hegemoni,  -.

Queera historier ån Malmö

Ahmed förstår kroppar som orienterade genom hur de bebor rum. Krop-

par blir könade, sexualiserade och rasiﬁerade beroende på hur de tar plats i

rumsligheten. Att vara orienterad betyder att känna sig hemma, att uppleva

att vår k ropp hör hemma i världen och att ha v issa saker, möjlig heter och män-

niskor inom räckhå ll. Det som ﬁnns inom räck håll och är möjlig t att nå avgörs

av de orienteringar kroppen har gjort. För att applicera detta resonemang på

temat för min text, går det att säga att homo- och bisexualitet är ett objekt

som är lättare att orientera sig mot och som lättare ﬁnns inom räckhåll för

den vita kroppen.

Enlig t Ahmed orienterar vithet vissa kroppar i särskilda rik tningar, vilket

påverkar vilka utrymmen de ”tar upp”. Det är mängden utbredningar som

fastst äller rummets orienterin g. På så sätt är linjer performativa. De orienter-

ingar som kr oppen gör beror på hur tillgä ngligt ett r um är för kroppen, kä nner

kroppen sig hemma gör bekvämligheten som kommer med den känslan att

kroppen brer ut sig i rummet. Det är när en kropps orientering stoppas och

avbryts som den rasiﬁeras. Men det ﬁnns även kroppar som inte har någon

rörlighet att förlora då deras vithet eller queerhet är ifrågasatt redan från

början. Dessa kroppar ärver en defensivitet.

Rummets orientering avgörs alltså av de kroppar som bebor rummet och

deras vanor. Med vanor menar Ahmed inte bara om vad kroppar gör, utan

även vad kroppar har i nom räck håll och där för kan göra. Den hemmahöra nde

kroppen förlängs av rummet istället för att stoppas. Det är så den homonor-

mativa (vita, medelklassiga och cis- normativa) kroppen fungerar i rum som

orienteras mot homosexualitet (och homonationalism), kropparna passerar

utan att s toppas .



I rum som orienteras mot vithet st icker ra siﬁerade kroppar

ut och blir obekväma i rummet. Men även de vita kropparna i rummet kan bli

desorienterade av närvaron av en rasiﬁerad kropp. De kroppar som inte hör

hemma i ett rum bör därför sträva efter att följa rummets linjer för att inte

känna sig obekväma. Med andra ord måste kroppar som inte ”är” vita ändå

försöka besitta vithet för att passera i rummet.

Enlig t Ahmed kan subjekt passera som något de i andra fal l inte antas vara

med hjälp av olika former av Bourdieus ”kapital” och egenskaper. Mot bak-

grund av detta och ur ett intersektionellt perspektiv kan sexualiteten (och

andra egenskaper och positioner så som klass) ses som kapital som gör att

 A hmed, Vithetens hegemoni.

 A hmed, Queer phenomenology, , .

 A hmed, Vithetens hegemoni, – , –. A hmed, Vithetens fenomenologi, .

 Ah med, Vithetens hegemoni, –.

 Ahmed, Vithetens hegemoni, –

 Bourdieu, Pier re (). Di stinction :a social cr itique of the jud gement of taste, Camebridge : Harva rd University

Press . Ahmed, Vithetens hegemoni, -.

Queerhetens gränser

rasiﬁerade kroppar lättare kan passera som vita, vilket är ett återkommande

tema i min analys. Även om normbrytande sexualitet allt som oftast leder

till exkludering och förtryck så går det alltså, utifrån ett intersektionellt

perspektiv, att se att normbry tande sexualitet för rasiﬁerade personer i vissa

kontexter kan fungera som något fördelaktigt. Med andra ord strukturerar

intersektionella kategorier rummen som intervjupersonerna rör sig i och de

behöver således alltid förhålla sig till dessa kategorier. Det är även viktigt att

påpeka maktaspekten i passerande, då det är det dominerande subjektet som

deﬁnierar huruvida passerandet lyckats eller inte.

Ahmed erbjuder begrepp och analysverktyg som gör det möjligt att teore-

tisera intervjupersonernas upplevelser av bekvämlighet och obekvämlighet,

samt förstå vilka orienteringar intervjupersonerna kan göra och hur normer

för homo- och bisexualitet är sammanﬂätade med idéer om vithet.

Metod och material

Jag kom i kontakt med mina intervjupersoner genom Facebook. Jag skrev en

annons som jag lade upp på min Facebook-sida, samt spred i olik a grupper för

QPOC:s sa mt via mitt nätverk. Interv jupersonerna, v ars namn är ﬁ ngerade,

består av

Saron: homosexuell ma n i tjugoårsåldern med ursprun g i ett afrik anskt land.

Linda: homosexuell kvin na i fyrt ioårsåldern med latina merikansk t ursprung.

Bahar: bisexuell (pansexuell) kvinna i trettioårsåldern med ursprung i

mellanöstern.

All a intervjupersonerna är boende i Skåne och inter vjuerna ägde efter deras

önskemål r um hemma hos mig. Jag har i mit t intervjuarbete in spirerats av både

Avraham i och Ahlstedt och dä rför berättat lite om mi g sjä lv, samt öppnat upp

för interv jupersonerna att st älla frågor.



Detta g jorde att i ntervjuerna ibland

likna nde ett öppet samtal och ibland en vanlig inter vju. Intervjuerna började

med ett samtal kring vad ord som rasism och queer betyder. Jag började med

att be intervjupersonerna om deras förståelse av dessa ord för att sedan ge

min deﬁnition av orden. Därefter styrde jag in intervjuerna på erfarenheter

och upplevelser i relation till olika platser och sammanhang så som skola/

jobb, dejting, HBTQ-sammanhang och samhället i stort.

Att komma ut som (nästan) vit

Utifrån en homonationalistisk förståelse ses både tolerans mot homo- och

bisexua litet, men även sjä lva sexualiteten som en vit väs terlä ndsk egenskap. I

motsats til l detta blir den rasiﬁerade kroppen per automatik icke-tolerant och

 QPOC ä r en förkort ning på Quee r people of color, vil ket på svensk a kan översät tas til l rasiﬁer ade queers.

 Avra ha mi, Vi da nsar inte på bo rdet, . Ah lstedt, T he feeling of mig ration,  .

Queera historier ån Malmö

heterosexuell. Det görs med and ra ord en sta rk kopplin g mellan normbryta nde

sexua litet och vithet, vilket på oli ka sätt påverkar intervjupersonerna i denna

studie. Ett tydligt mönster är att omgivningen många gånger antar att de är

heterosexuella:

Saron: Jag vet att m in kompis [svenskkl ingande namn], jag menar ser du på

honom så, mina kompisar, när de ﬁck höra det [att kompisen var homosex-

uell] så sa de bara ”okej så kul”. Men när jag berätta för dem första gången jag

träade dem att jag var homosexuell, då var bemötandet alltså såhär ”va, är

du det?!”. Det ﬁnns ju den här att de blir chockade f ör att de tä nker liksom och

har föreställningar att du typ är mörk, du gillar ju tjejer och är tu.

Citatet visar hur både Saron och hans vän behöver komma ut som homo-

sexuella, vilket kan ses som en eekt av ett heteronormativt samhälle. Sam-

tidigt visar citatet att det ﬁnns en väsentlig skillnad när de båda vä l kommer

ut, nämligen hur reaktionerna ser ut. Till skillnad frå n Saron så behöver inte

Sarons vita v än möta chockade kommentarer när ha n berättar att ha n är homo-

sexuell. Det ta tolkar jag som en eekt av att Sa ron, på grund av sin rasiﬁera de

kropp har svårare att orientera sig mot homosexualiteten, vilket gör att han

exkluderas både på grund av en heteronormativ logik och en homonational-

istisk sådan. Sarons rasiﬁerade kropp gör inte bara att han inte antas vara

homosexuell, den gör också att han antas vara ”tu” och ”gilla tjejer”, vilket

synliggör hypermaskulina föreställningar om den svarta manliga kroppen.

Återkommande i materia let var att inter vjupersonerna b eskrev hur de, efter

att ha kommit ut, behandlades annorlunda:

Saron: Jag tycker att folk blir sn ällare, men det betyder inte at t de är snäl l-snäl-

la utan mer att det handlar om deras förväntan. Jag tror inte att de tänker på

det men att det är det här omedvetna som styr. Att är du homosexuell så är du

mjuk och du är vänlig mot dem. Förstår du vad jag menar? Och då öppnar de

sig och bara: ”vet du, hallå, lyssna?”. De bemöter mig liksom på det sättet [...].

I Sarons citat går det att se att han upplever att människor i hans närhet

ändra r sin instäl lning till honom när de in ser att han är homosexuell. Jag tol-

kar detta som att Saron, efter att ha kommit ut, omkodas och på så vis i större

utsträck ning skrivs in i den vita svensk a (homonationalistiska) gemenskapen.

Enligt Ahmed kan man med hjälp av olika kapitalformer passera som något

man i andra fall inte antas vara. I det här fallet går det att anta att Sarons

sexualitet fungerar som en form av kapital som gör att han kan passera som

vit. Det handlar dock inte om någon fullständig inkludering, utan snarare

om en villkorad sådan, vilket även illusteraras av att Saron säger att det inte

betyder att de är ”snäll-snälla”. Det är således inte ett fullständig t skifte i be-

mötande och jag tolkar det som att denna avsak nad av det ”snäll-snä lla” är en

 A hmed, Vithetens hegemoni, -.

Queerhetens gränser

följd av att Saron inte kan följa den vita linjen till ful lo, som en följd av att han

är rasiﬁerad. Genom att vara homosexuell kan Saron i det här fallet passera

som vit och till viss del följa en vit linje, men det betyder inte att han blir en

del av vitheten utan enbart att han kommer närmare den.

Saron påpekar at t skiftet i beteende är en konsek vens av deras f ör väntan på

honom. Jag förstår dett a som att Sa ron, när han kommer ut som homosexuell

går emot andra s förväntan på den sva rta (manliga) kroppen. Sa ron beskr iver

även hur han blir tillskriven egenskaper som ”mjuk” och ”vänlig”, vilket är

intressant i relation till vad han nämnde tidigare under intervjun:

Saron: [...] det ﬁnns den mentaliteten att ju vitare du är desto mjukare är

du, du är till exempel lugn, löser konﬂikt via dialog eller så. Och ju mörkare

du är, jag är ju väldigt mörk afrikan liksom och då är jag hård och du vet och

väldig t mycket så straight. [...] Alltså det ﬁnns ju en f örväntan eller det hä r, inte

förvä ntan utan att ma n har liksom en idé om den här personen för att den är ju

mörk. För ju mörkare desto hårdare ä r du och ju vita re du är så är du mjukare.

Saron upplever alltså att han blir tillskriven egenskaper som han menar i

vanliga fall associeras med vita. Det verkar som att det i större utsträckning

handlar om egenskaper som kopplas till vithet, snarare än homosexualitet.

Det är med andra ord inte homosexualiteten som är mjuk utan vitheten som

homosexualiteten symboliserar.

Forskare i Danmark har visat att homosexualitet är så tätt sammankop-

plat med vithet och västerländskhet att homosexuella rasiﬁerade kroppar

rasiﬁeras som vita och ses på som västerländska. Att vara rasiﬁerad homo-

och bisexuell blir därmed att orienteras mot vitheten. Utifrån det går det att

anta att Sa ron genom att va ra homosexuel l kommer nä rmare vitheten. Ba har

berättar om liknande erfarenheter som Saron:

Bahar: [...] att det känns som att i vita svenska sammanhang om det då [...]

kommer fram att ja g är HBTQ-person då är jag ”åh en så n här typ öppensinn ad

invandra re”, ty p ”hon ä r invandrare, men hon är öppensinnad , inte kuvad”, för

anna rs klar t att jag är kuvad. [...] Typ upplyst. Lite så. [...] Jag ä r framåtsträva nde.

”Saron påpekar att skiftet i beteende är en konsekvens av deras

förväntan på honom. Jag förstår detta som att Saron, när han

kommer ut som homosexuell går emot andras förväntan på den

svarta (manliga) kroppen.”

Baha r beskriver hur hon i likhet med Saron, koda s om när omgivni ngen förstår

att hon är en HBTQ-person. Gr undantagandet ä r att Bahar ä r ”kuvad”, men när

 Fre deriksen , Maja Mons Biss enbakk er & Myong, Lene ( ). ”Love wil l keep us toget her: kærli ghed og hvid t ran-

sracia litet i prot ester mod da nske fami liesam menførin gs- regler ”. Tidsskrift f or kjønnsfo rskning  (–):  .

Queera historier ån Malmö

hon sedan kommer ut så ses hon som öppensinnad. ”Invandraren” antas vara

kuvad och inte öppensin nad, vilket även detta byg ger på en homonationalist isk

(och kolonia l) förståelse av vilk a kroppar som är och inte är ”upplysta”. Det visar

även hur vissa kroppars ”upplysthet” måste påpekas, medan andra kroppar

per automatik innehar den egenskapen. När Bahar kommer ut tillskrivs hon

vad som utifrå n en homonational istisk förståelse a ntas vara ”svenska” värde-

ringa r. Baha r och Sarons citat visa r att ”komma ut” som homo- och bisexuella

också betyder att individen ”kommer ut” som vit, då homo- och bisexualitet

i en homonationalistisk kontext blir en slags markör för hur västerländsk en

pe rso n ä r.



Värt at t notera är även den könade aspekten av homonationalisti ska

och rasisti ska föreställ ningar, då Saron antas va ra hård och Baha r antas vara

kuvad, in nan de kommer ut. Att intervjupersonerna a ntas vara icke-upplysta

illustreras också av de frågor de får när de kommer ut:

Saron: Jag vet inte om du också märkt det, men man får väldigt mycket

värderingsfrågor upplever jag.

Rena: På vilket sätt?

Saron: Men typ ”hur tänker din familj?” eller ”vad är de? Deras politiska

åsikter? Dina? Hur ser du på det här?” Liksom de vill veta värderingsmässigt

på en skala et t till tio var du ligger, istä llet för att veta vad din hobby är. De har

ju en annan förväntan eller en idé om att svar ta är på ett visst sätt. De vill typ

veta, vad den personen är. Tyvärr det är ju så väldigt mycket.

Bahar: Alltså det kommer ofta upp i vita sammanhang när folk får reda på

att jag är en queer person då kommer det fra m, alltså ”vet dina föräldrar? Hur

stäl ler de sig till det? Det är väl inte okej hos er?” eller ”det måste ju va ra extra

svårt för dem förstår du väl”.

I citatet går det att se hur Saron, efter att personer fått reda på att han är

homosexuell ändå få r frågor som förefaller stä llas för att sä kerställa ha ns nivå

av vithet. I citaten ovan ställs även frågor om familjen, vilket jag tolkar som

uttryck för homonationalistiska föreställningar om homofoba konservativa

”invand rarfa miljer”. Även om interv jupersonerna sjä lva genom sin sex ualitet

kommer närma re vitheten så antas dera s föräldrar fort farande vara konser va-

tiva vad gäl ler sexualitet. Citaten sy nliggör också frustrationen i att ständigt

reduceras till en stereotyp och behöva hävda sin homosexualitet, istället för

att få prata om annat.

Den omkodning som beskrivs ovan sker dock inte på ett fullständigt sätt.

Intervjupersonernas erfarenheter går at t förstå med hjälp av Nirmal Puwa rs

begrepp familiar strangers, då positionen som främling upprätthålls trots en

delvis ink luderin g. Puwar beskriver hur vis sa kroppar trots att de är fr ämlinga r

 Jivraj, S uhraiy a & de Jong, An isa (). ”The D utch homo-e mancipati on policy and it s silencin g eects on que er

muslims”. Femin ist legal stu dies  (): 

Queerhetens gränser

ändå uppfattas som mer ”välbekanta”.27 Familiar strangers är de främlingar

som, för att ta la med Sara Ah med, kan passera som vita , men de fortsät ter ändå

alltid att inneha positionen som främlingar. Ett återkommande exempel på

hur intervjupersonerna bli r till fami liar strangers ä r att de, trots omkodning ,

ständigt exotiﬁerias. Linda beskriver exempelvis många av de lesbiska vän-

stersammanhang hon rört sig i såhär:

Linda: Alltså det var aldrig mycket svartskalleﬂator. Aldrig. Jag var oftast

själv

Rena: Hur kändes det?

Linda: Alltså jag var så inne på att bara vara ﬂata så jag kunde inte bry mig

mindre om annat kan jag säga. Och just i det sammanhanget spelade det ing-

en roll. Det fanns ju några stycken här och där alltid. Men vi var inte många.

Rena: Var det till din fördel?

Linda: Jaja! Fyfan vad många ragg man ﬁck (skrattar).

Även om Lind a verka r uppskat ta den uppmärksa mhet som hon fått i egenskap

av ”svartska lleﬂata” så är citatet ett exempel på hur hon, trots att hon ink lud-

eras i det lesbiska sammanhanget, också exotiﬁeras. Erfarenheten av exoti-

ﬁering upplevs dock inte alltid som något positivt, vilket lyfts ﬂera gånger av

andra intervjupersoner, då detta lett till att de kände sig obekväma och ”out

of place”.



Således ledde exotiﬁeringen till att intervjupersonernas oriente-

ringar stoppades.

Det paradoxala skyddet – Vithet som skydd

I avsnittet ova n har jag diskuterat hur sexu aliteten, utifrå n en homonational-

istisk logik, blir ett kapital som gör att intervjupersonerna kommer närmare

vithet. I komma nde avsnitt argumentera r jag för att även dejting och relationer

med vita partners leder till att intervjupersonerna i större utsträckning kan

passera som vita och till viss del följa vita linjer. Vita partners kan, utifrån

intervjupersonernas berättelser, fungera som skydd mot rasism. Det rör sig

dock ofta mer om ett externt skydd, eftersom dejtandet av vita även leder till

en överhängande risk för ”intern” rasism.

Som jag näm nt blir homosexua litet kopplat till vithet och väs terländskhet,

vilket gör att homosexuella icke-vita kroppar rasiﬁeras som vita och ses på

som västerländska. Är den homosexuella rasiﬁerade kroppen dessutom ihop

med en vit svensk partner, så förlängs den rasiﬁerade kroppen längs vita lin-

jer, vilket gör att intervjupersonerna blir en del av ett vitt svenskt ”vi”, om än

tillfälligt. Att intervjupersonerna orienteras mot vithet innebär i praktiken

 Puwa r, Nirmal ( ). Space inva ders: race , gender a nd bodies out of p lace. Oxfor d: Berg

 Ahmed , ”Vithetens fenomenologi”.

 Puw ar, Space invaders, .

Queera historier ån Malmö

både skydd mot rasism , samt stundtal s fördelar. Alla interv jupersoner näm ner

och återkommer till hur de genom att närm a sig vithet får någon form av skydd

mot rasism. Detta är något samtliga intervjupersoner är medvetna om och

förhåller sig till:

Linda: [...] också den tiden jag varit gift med en svensk, eller bott tillsam

mans med svenskar har jag lärt mig något. Har jag med mig dom så är allt fan

så mycket enklare med allt. Det är så jävla sjukt. Jag vet detta. Så jävla sjukt.

Nästan sorgligt. Har jag med mig dom så är allt mycket enklare. Jag skulle

liksom, jag skulle bli inseminerad och hela den här processen så visst ibland

hamna r man hos såna som är k lockrena och ﬁna, svenna r också. Men de fanns

ju tillf ällen då dom verkligen ser ner på svartskalla r. Hade man med sig sven-

nen [Lindas fru] då så var allt okej. Det ﬁnns tillfällen hon fan får följa med,

för jag orkar inte. Och då vet hon det och får följa med liksom [...] Ja, bara att

ha svennen med sig. Det är en strategi rakt av. Och går jag själv så händer det

ju [rasism]. Det är det som är det sjuka. Går jag fucking själv så händer det.

Och det är så jävla störigt.

Linda behöver, för att slippa rasism, ha med sin v ita partner. Genom att omge

sig med vita svenska r kan Linda lättare följa vita linjer och kan dä rför lättare

orientera sig i vita rum ut an att avbryt as. Partnerns v ithet fungerar här s om ett

skydd mot rasism. Citatet visar också hur Linda är högst medveten om detta

och använder det som en form av strategi för att hantera den rasism som hon

anna rs utsätts för. Som rasiﬁerad (HBTQ -person) blir det där med mer logi skt

att omge sig med vita personer som ett sätt att värja sig mot rasism. Vad som

även är intressant i citatet är att Linda säger ”visst ibland hamnar man hos

såna som är klockrena och ﬁna”, vilket pekar på att utgångspunkt annars är

att inte bli bemött på ett bra sätt av vita. Detta kan förklaras med Ahmeds

tanke om att vissa kroppar på grund av att de rasiﬁeras ärver defensivitet.

Dessa kroppar vet att deras rörlighet kan stoppas och det är detta som gör att

de ständigt är i beredskap. Detta i sin tur leder till att dessa kroppar känner

sig mindre bekväma och avslappnade.

Även Bahar som inte har en vit partner är medveten om att vitheten skulle

innebära ett skydd:

Bahar: Jag tror inte att jag ha r så fysiskt sy nliga normbry tande attribut, men

jag måste också säga, jag går aldrig ut med min partner, eller hålla varandra

i handen, eller kysser varandra ute. Vi skulle nog bli uttittade direkt. Än idag

är det väldigt få personer som vet vem min partner är för det skulle vara för

mycket in your face.

Rena: På vilket sätt?

 Ahmed , ”Vithetens fenomenologi”,  .

Queerhetens gränser

100

Bahar: Ja men folk skulle reagera direkt. Det skulle synas att vi bryter mot

normer [...] Det är en transperson jag är tillsammans med.

Rena: Ni hade skapat uppmärksamhet på grund av er konstellation? Du sa

att din partner inte var vit, hade du känt annorlunda ifall partnern var vit?

Bahar: Åh va hemsk, jag tror det. Jag har inte tänkt på det. Jo jag tror det.

Det tror jag nog [...] Men alltså jag bara känner, jag vet inte var detta kommer

ifrån. Men det känns som att det kanske hade funnits ett community bakom

oss. Det ﬁnns ju queera hipsters här det är ju lugnt [...].

Till en börja n beskriver Bahar sin o ch sin partners obekvä mlighet med hän-

visni ng till par tnerns könsidentitet. Senare i citatet omvärderar hon dett a, då

hon faktisk t skulle kän na sig mer trygg om par tnern var vit. Dett a pekar på att

det kan va ra så att partners icke-vithet (i kombination med könsidentitet) är det

som egentligen uppfattas som ”in your face”. Även om det i citatet verkar som

att Ba har inte har reﬂekterat k ring eekterna av att hennes pa rtner inte är vit

så förstå r jag ändå deras obekväm lighet som en förkroppsligad kunsk ap om att

deras rasiﬁering inte ger ett skydd. Det verkar som att det faktum att båda är

rasiﬁerade leder till att deras par tnerskap ses som, vad Bahar beskriver som,

”in your face”. Jag t olk ar detta ”in your face” som att två br una kroppar blir ”för

mycket” och är ”för normbry tande”, då de samtidigt ä r ett queert par. Att ha en

vit partner är att vara queer på rätt sätt. Bahar och hennes partners relation

blir med andra ord ett brott mot homonormativiten och mot homonational-

istiska föreställningar. Deras relation blir ett ifrågasättande av queerhetens

självklara vithet. I citatet säger Bahar även att om hennes partner hade varit

vit så hade de haft ett queert hipster-community bakom sig, vilket pekar på

att det inte bara är vithet som ger skydd utan en viss typ av klassad vithet. I

detta sam manhan g är det intressant att ly fta att kla ss i Sverige många gån ger

betraktas genom svenskhet och därmed även vithet.

Att vitheten ger skydd hanteras alltså olika av Linda och Bahar, Linda går

med hjälp av sin vita par tner längs en vit linje, medan Ba har följer en i samman-

hanget queer linje genom att dejta icke-vitt. Men båda två förhåller sig ändå

till det fa ktum att vitheten ger skydd. I et t rasistiskt (klassamhälle) är orien-

teringen mot (medelklas sig) vithet förenad med en slags invest ering, ett löfte

om ”avkast ning”, att man få r något tillbak a.



Vetskapen om att investeringar

i vithet ger avkastn ing skapar ett incita ment att f ölja en vit linje. Men vitheten

ger inte bara skydd, ibland ger den även fördelar. Bahar beskriver det såhär:

Rena: Okej, dom gånger du varit tillsammans med en vit partner, upplever

du att du blivit bemött annorlunda av andra?

 Mul inar i, Dia na & Neerga ard, A nders ( ). Den nya sve nska arb etarkla ssen: ra siﬁera de arbeta res kamp in om facket .

Umeå: Boréa.

 Mulin ari & Neerga ard, Den n ya svenska a rbetarklass en.

Queera historier ån Malmö

1 0 1

Bahar: Det tänker jag deﬁnitivt. A lltså dom här rummen som vi [Baha r och

hennes vita f.d. partner] var i, eller kunde vara i. Hade vi varit på konstrunda

till sammans, det hä r med vitt alibi, det är precis det jag sk ulle ha. Skul le känna

att men jag har en inbjudan, den går bredvid mig.

”Till en början beskriver Bahar sin och sin partners obekvämlig-

het med hänvisning till partnerns könsidentitet. Senare i citatet

omvärderar hon detta, då hon faktiskt skulle känna sig mer trygg

om partnern var vit. Detta pekar på att det kan vara så att part-

ners icke-vithet (i kombination med könsidentitet) är det som

egentligen uppfattas som ’in your face’.”

Baha r som tidigare under intervjun berät tat om hur felplacerad hon kä nner sig

när hon är på konstr unda på Österlen med sin familj vitt nar om att det däremot

känns som att hon ”har en inbjudan”, och får sin närvaro legitimerad, med en

vit par tner. Genom när varon av en vit partner blir det lätt are att få til lgång till

olika rum och dessutom följa rummets linjer. Känsla n av att ha en ”inbjudan”

menar jag beror på att hennes partners vita kropp, och därför även Bahars

kropp, blir orienterade i sammanhanget. Med andra ord följer partnern en

vit linje, vil ket gör att Ba har kan passera . Till skill nad från konstru nda n med

familjen, ”smittar” partnerns vithet av sig på Bahar som av den anledningen

tillfälligt kan bre ut sig i rummet och ”passera”. Passerandet är en strategi

för att inte sä rbeha ndla s eller utsättas av andra s positionsbestämningar i en

rasiﬁerad h iera rkis k ordni ng. Dessutom går det både utifrå n Bahars citat och

kontexten konstrunda att anta att passerandet inte kräver närhet till vilken

svensk vithet som helst, utan en medelklassig sådan.

Med en vit partner kommer (eller föreställs det komma) inte bara symbol-

iska privi legier i form av en ”inbjudan”, utan även en del materiella privi legier.

Saron förklarar orsaken till att han tidigare enbart dejtade vita såhär:

Saron: Man har blivit så sårad på ett väldigt djupt sätt att man liksom, det

[att enbart dejta vita] är en försvarsmekanism. För min del är det. Därför är

jag mycket misstä nksam. Ett tag när jag kom ut så var jag också så att absolut

inga mörka, araber, eller blattar ska jag inte dejta. Bara vita typ. Det är syste-

met som påverkar en. Men typ också det här, allt sårande som jag är uppväxt

med typ, jag vill inte vara med min egen grupp för dom är såhär, men sen så

förstod jag ju att alla inte ä r likadana, när man blir mer mogen och öppen och

medveten. Om jag ska vara ärlig, jag kopplar det till hur jag behandlades av

min fam ilj och omg ivn ing. Jag hade ändå folk jag kä nde som var tillsammans

med vita, du vet man blir lite avundsjuk, man vill ju också ha det där. Men

sanningen är att jag var blind.

Queerhetens gränser

102

Rena: Ja men okej, vill du utveckla? Vad var det du också ville ha?

Saron: Men tryggheten där. Alltså fram till för två och ett halvt år sen så

dejtade jag bara vita. Jag tror att det är, det är att jag är programmerad så, att

ju vitare du är desto typ så här tänk dig, du kommer bli mer trygg, mer ekono-

miskt , känslomässig t eller psykiskt eller såhä r boendemässigt du kommer ha

det bättre. Tyvärr måste jag säga att det var så. Men jag tror också att bland

min egen grupp, om jag nu ska säga så, så ﬁnns det också denna uppfattning

eller som jag känner då så är det väldigt utbrett [...].

I Sarons citat går det at t se hur dejtandet av vit a ses som nå got som leder till

tryg ghet på ﬂera nivåer. Vad som är anmä rkningsvä rt är att va rken Saron eller

någon av de andra inter vjupersonerna ta lar om begäret efter vithet med hän-

visning till vithetsnormer vad gäller utseende. Istä llet är det vithetens skydd

och fördelar som lyf ts fram som centra la anledninga r. Med andra ord ha ndlar

det om ett begär efter vad vitheten symboliserar och faktiskt ofta innehar,

bland annat ekonomiskt men även kulturellt kapital. Intervjupersonerna er-

bjuder således en alternativ förkl aring til l det oft a veder tagna anta gandet om

att det är utseendemässiga vithetsnormer som skapar ett begär efter vithet. I

Sarons citat kan begäret efter vithet förklaras med hänvisning till hur hans

familj och omgivning behandlat honom. Jag tolkar Sarons tidigare känslor

som en eekt av just homonationalistisk a (och koloniala) förestä llningar. Att

enbart dejta vitt blir alltså en försvarsmekanism, då det inte bara ger skydd

mot rasism men även fungerar som ett skydd från en förmodad icke-tolerant

eller homofob Andre.

Vithet som risk

Närhet till v ithet kan innebära privi legier och skydd mot rasism, men innebär

ofta också r isker. Al la intervjupersoner som har haf t vita partners berät tar om

upplevelser av rasism, eller en vetskap om att man kan utsättas, både av sina

par tners och deras urspru ngsfami ljer. Så även om int ervjupersonern a kunde

gå längst med v ita li njer och således passera då de var i sällskap med sina vita

svenska partners, kunde de även stoppas av sina egna partners:

Saron: [...] men efter andra gången jag blev ihop med mitt ex, då fattade jag

att jag inte kan det där med vithetsgrejen. Jag kan inte. [...] En gång tog han

sin hand i min hand och sa ”kolla , tigerka ka”, fattar du? [Skratta r]. [...] Det var

såna små, små kommentarer som blev bara shit. Det var liksom så jag förstod

och frågade mig själv varför jag begränsar mig till en viss typ av människor.

Saron berätta r i citatet, men även under andra delar av intervjun hur part-

nern och dennes fami lj kunde utsät ta honom för rasi sm och komma med ”små,

små kommentarer”. Ofta handlade det inte om explicit våldsam rasism utan

just små kommentarer som trots det ledde till att Sarons orientering avbröts.

Queera historier ån Malmö

103

I citatet går det också att se hur detta leder till att Saron omvärderar sina de-

jtingpreferenser. Detta är något som Bahar också lyfter i sin intervju. Trots

vithetens skydd väljer alltså både Saron och Bahar vid ett senare skede i liv-

et att istället börja orientera sig mot rasiﬁerade partners. Jag förstår denna

vändni ng som en form av separat istisk strategi i l ikhet med fenomenet politisk

lesbiskhet, men med antirasism som fokus istä llet för feminism. Även om det

inte nödvändig tvis ä r ett uttalat politisk t ställn ingstagande frå n intervjuper-

sonernas sida så tolka r jag det som en strategi som har sin g rund i erfarenhet er

av rasism som rasiﬁerade kan uppleva i sina relationer med vita.

Många gånger handlade intervjupersonernas berättelser inte bara om att

utsättas för rasism, utan den ständiga risken att kunna utsättas:

Linda: Ja, alltså dom är svenskar. Dom är svenskar och säger konstiga sa-

ker ibland men hennes farsa är sån här gammal gubbe som har jobbat med

ungdomar, med ”värstingar” eller vad jag ska kalla dom. Dom är ju väldigt

politiskt korrekta, antirasister och vänster och försöker liksom. Men ibland

så kommer en liten groda.

Även i Lindas citat går det att se att det ofta inte handlar om någon explicit

och våldsam rasism, utan oftast om rasism i form av ”grodor” och konstiga

kommentarer. Linda är medveten om att dessa kommentarer kan komma,

vilket innebär att det alltid ﬁnns en överhänga nde risk f ör att utsät tas för ra-

sism och att därmed bli avbruten i sin orientering. På så sätt är Lindas kropp

också en kropp i beredskap.

Inter vjupersonerna b eskriver int e enbart r isken för ra sism eller er farenheter

av rasism när de talar om sina partners och partners familj. De lyfter även

brista nde stöd f rån dessa när de väl bl ir utsatta. Ibla nd handlar det a lltså inte

om att det är partnern (och dennes familj) som utsätter intervjupersonerna,

utan att de saknar förståelse:

Rena: Kunde du prata med dina vita pa rtners om rasism och så på det sättet?

Saron: Ja det kunde jag, men vet du vad ski llnaden är? Jag tror att de förs tod

det mesta, men inte på samma sätt som att berätta för en mörkhyad männis-

ka. De kan liksom förstå lite, men de kan inte sätta sig i mina skor. Det är där

gränsen går. Men man måste lära och förklara hela tiden. Och de säger typ ”oj

förlåt var det inte okej att säga så” och det var mycket ir riterande. Och jag menar,

du kan googla eller bara låta bli att säga saker. Jag kan inte slappna av riktigt.

Citatet illustrerar hur Sarons vita partner inte ri ktigt kunde förstå rasism

även om partnern kanske ville förstå. Jag tolkar det som att det krävdes att

Saron förklarade, vilket kan förklara varför han säger ”du kan bara googla

eller låta bli att säga saker”. Det som också går att se är att även hans partner

kunde utrycka sig rasistiskt. Jag menar att känslan av irritation är känslan

 Ahme d, ”Vithetens fenomenologi”, 

Queerhetens gränser

104

av att inte förlängas i sammanhanget, att avbrytas, medan känslan av att

inte kunna ”slappna av riktigt” är känslan av att vara en kropp i beredskap,

en kropp vetandes om att den när som helst kan avbrytas i sin orientering

och utsättas för rasism eller oförståelse av sin partner. Jag tolkar Saron och

de andra intervjupersonernas erfarenheter som att det inte bara handlar om

att det är jobbigt att utsättas för rasism, det är även jobbigt att veta att man

kan utsättas, eller att utsättas men inte bli bemött med förståelse. Det här är

såklart även en risk i relationer där personerna involverade är rasiﬁerade,

men utifrån intervjupersonernas erfarenheter verkar upplevelsen vara mer

påtaglig när det är vita partners.

Det går a lltså att säga att en nä rhet ti ll vithet kan fu ngera som ett skydd och

ge fördelar, det vill sä ga att intervjupersonerna lätta re kan orienteras. Samtidi gt

kostar denna nä rhet då vithetens skydd mot extern ra sism inte nödvändig tvis

leder till sk ydd mot intern ra sism. Samtidig t som denna vets kap ﬁnns där, har

alla i ntervjupersoner vid något tillf älle i livet sökt sig til l och enbar t dejtat vita

svenskar. Detta kan bero på att det är en upporin g som i vissa fall är värd att

göra för att hantera (extern) särbehandling och positionsbestämningar i en

rasiﬁerad hierarkisk ordning.

Här hör jag hemma … typ

Sara Ahmed menar att de orienteringar kroppar gör beror på hur tillgängligt

ett rum är för kroppen.



En kropp som känner sig hemma och är bekväm

kan bre ut sig i rummet. Återkommande i intervjuerna är att intervjuper-

sonerna berätta r hur oli ka ”ru m” inte är tillgä ngliga för dem. Bah ar beskriver

HBTQ-sammanhangen hon rörde sig i när hon var yngre såhär:

Bahar: HBTQ-sammanhangen som fanns när jag var yngre var väldigt

vita och vad jag tyckte då in your face, det skulle synas, man skulle va stolt!

Och det har aldrig riktigt varit. Jag är ju väldigt blyg, lågmäld jag är ju så, jag

kan va social och jag är social, men jag trivs väldigt bra i lugna sammanhang

[...]. Alltså det ha r aldrig passat mig. Så jag har alltid känt mig utanför när det

gäller dom grupperna jag varit i.

När Bahar beskriver dessa HBTQ-sammanhang så beskriver hon just den

typen av sa mmanha ng som ofta används f ör att representera queera sam man-

hang. S om jag sk rivit tidigare ﬁn ns det en vi ss dominerande västerländsk mod-

ell för hur man ”är” en frig jord homosexuell person, och denna modell måste

exempelvis queera muslimer följa för att kunn a inkluderas i ett västerlä ndskt

Vi. Att Ba har inte kan eller vill följa denna linje, då hon till sk illnad frå n om-

 Ahmed, Vithetens hegemoni, -.

 Jivraj & d e Jong, ”The Du tch homo-ema ncipation pol icy”, .

Queera historier ån Malmö

105

givningen i sammanhangen praktiserar sin sexualitet på ett mindre explicit

sätt, leder till att hon inte känner sig bekväm eller hemma i sammanhangen.

Men det är inte alltid intervjupersonerna känner sig felplacerade i HBTQ-

sammanhang:

Saron: I vita kretsar liksom, kan jag känna mig hemma till en viss nivå.

Och visst jag kan vara öppen där och typ mig själv. Men jag känner mig inte

hemma eller trygg. Tänk dig såhär, det är inte bara människorna som du ser

på deras hudfärg. Det är musiken, klädseln, hur de pratar, hur de går. Men om

du går sådä r längst bak [i Pride] med Newcomers, eller de som ä r för asylrätt,

HBTQ ﬂyktingar, man ser på kläderna och man kan prata om att vara svart

och så. Det är mer trygghet i det.

Till skillnad från Bahar så känner Saron sig till viss del hemma i ett (vitt)

HBTQ-sa mmanha ng. Han beskriver hur ha n där kan var a öppen och sig själv,

vil ket jag tol kar som att han ka n följa ru mmets linjer vad gäller sexua litet. Han

betonar dock att ha n, trots att ha n kan vara öppen där, inte känner sig hemm a

eller trygg. Känslan av att inte höra hemma eller vara trygg förklarar Saron

med hänvisning till mer än sin icke-vithet, han beskriver det även i termer av

musik, klä dsel, hur folk pratar och hur de går, vilket ka n förstås som olika ti ng

som representerar vitheten, en kla ssad vithet. Rummet orienteras a lltså mot

(en klassad) vithet, vilket gör att Saron inte till fullo känner sig hemma där.

Saron känner sig däremot trygg när han går med gruppen Newcomers i

Pridetåget. Detta kan ses som en separatistisk handling, istället för att an-

passa sig till Pridetågets vita linjer så väljer Saron att ställa sig längst bak i

tåget med liknande kroppar. Hans känsla av trygghet tolkar jag som en eekt

av att han då beﬁnner sig i ett sam manhang dä r han kan orientera sig och där

hans kropp inte stoppas. Vad som även är intressant är att Saron, som levt

stora delar av sitt liv i Sverige, identiﬁerar sig med nyanlända och ﬂyktingar

och inte ”bara” rasiﬁerade queers som levt sina liv i Sverige. Detta kan tyda

på att det ﬁnns en avsaknad av politisk organisering för gruppen rasiﬁerade

HBTQ-personer som har växt upp i Sverige. Gruppen faller inte bara mellan

stolarna i forskningen och i en homonationalistisk kontext, utan även må nga

gånger i den politiska organiseringen. Bahar beskriver sina erfarenheter av

Pridetåget såhär:

Bahar: När jag går i pridetåget går jag i rosasvarta tåget tillsammans med

[separatistisk Q POC-organisation] och då känn s det bra. Men a nnars känner

jag mig a nnorlunda för at t det ﬁnns en förvänta n, antingen den här exotiﬁera de

eller denna förväntan att jag är ”så himla modig” för att jag är ”ute” när mina

föräldrar är iranier och jag är iranier. Alltså det är alltid någonting som blir,

 Newcomers öv ersätts ti ll nyan lända på sven ska. Men i dett a fall refer erar Saron t ill RFSL :s grupp för ny anländ a

hbtq-per soner som kal las RFSL Ne wcomers

Queerhetens gränser

106

som blir... Nu känns det som jag bara gnäller, men med vita svenskar så känns

det som att jag alltid är någonting konstigt, eller annorlunda.

Citatet illust rerar inte heller Bahar k änner sig hemma i Pridetåget . I citatet

går det att se hur Bahar upplever att hon inte bara kan få vara en kropp bland

andra kr oppar. Är det inte en exotiﬁera nde kommenta r så möts Bahar av homon-

ationalistiska kommentarer. Att antas vara modig för att man som iranier

”kommit ut” f ör sina f örä ldrar bottnar i homonationalistiska f örestä llninga r

om de icke-toleranta och homofoba ”Andra”, vilket diskuterat s ovan. I kontexten

Pridetåg kan man förstå Bahars orienteringar som avvikande från rummets

linjer. Känslan av att alltid vara ”någonting konstigt, eller annorlunda” är

känsl an av att, i samm anhanget, f ölja en queer linje. I citatet framgå r det också

det är i den rosasva rta delen av tåget, till sammans med en Q POC-organisation

som Bahar upplever att det känns bra. Detta är en känsla som kommer av att

vara orienterad, kunna bre ut sig och förlängas utan att avbrytas.

Även platser som rent formellt ska var a HBTQ-inkluderande kan va ra exklud

erande för inter vjupersonerna . Det tydligaste exemplet på det får vi av Linda:

Rena: När ni vä ljer skola och vårdcentra l. Väljer ni något som är HBTQ-cer-

tiﬁerat? Är det något ni kollar upp, reﬂekterar över?

Linda: Nej, det kanske m an fan ska göra. Men det här stä llet [vårdcentralen]

var certiﬁerat. Jag vet inte om det är enklare då. Kan ju lika gärna vara en

svensk som är rasist. Så det spelar ingen roll egentligen [skrattar].

Poängen med HBTQ-certiﬁering är enligt RFSL att på ett ”strukture-

rat och målmedvetet sätt att förbättra såväl arbetsmiljö som bemötande”.

I citatet beskriver Linda en vårdcentral där hon har blivit utsatt för rasism.

Med andra ord visar citatet att certiﬁeringen inte är någon garanti för att

rasiﬁerade HBTQ-personer ska känna sig trygga och inkluderande. Det in-

nebär att inte alla HBTQ-personer per automatik förlängs av rummet, trots

att utgångspunkten är att åtminstone välfärdsstatens institutioner ska till

vara för alla dess medborgare.

Det som samtliga intervjupersonerna har gemensamt är att de gått med i

eller skapat egna sammanhang där de kan känna sig hemma. Bahar som är

med i en separatistisk QPOC-organisation beskriver det såhär:

Bahar: Det är det enda sammanha ng där jag faktiskt kan säga är ett queert

samma nhang dä r jag känner mig bek väm. Jag glömmer bort det, jag ta r nästan

[separatistisk QPOC- organisation] förgivet.

Att Bahar inte behöver reﬂektera över sin plats i sammanhanget, eller ens

tänka på sammanhanget hon beﬁnner sig i tolkar jag som ett tecken på att

 Ah med, Queer phenomenology, .

 RFSL (). Hbtq-certiﬁering. RFSL . https://ww w.rfsl.se/certiﬁering-och utbildning/det -haer-aer-en-certiﬁ

ering / (Hämta d -- )

Queera historier ån Malmö

107

Baha r helt obehind rat kan följa rummets li njer. Med andra ord förlängs Ba har

av rummet . Det är dock vikti gt att lyft a att sådana sa mmanha ng inte heller är

helt oproblematiska, då det även ﬁnns skillnader inom gruppen, vilket bland

annat Saron lyfter i form av bland annat colorism.

Intervjupersonerna s erfarenheter pekar på at t, och, hur många HBTQ -sam-

manhang orienteras mot vithet och att det homo- och bisexuella ”samhället”,

för att ta la med Avra hami, inte utgör ett sa mhälle ”oavsett etnisk eller ku lturell

bakgrund”. Detta gäller allt från Pridetåget till välfärdsstatens HBTQ-cer-

tiﬁerade institutioner. Kapitlet visa r hur intervjupersonerna trots att de kan

följa rummens linjer vad gäller sexualitet så kan de inte, på grund av att de

rasiﬁeras, inkluderas fullständigt. De kan således inte till fullo känna sig

hemma i dessa sammanhang.

Slutsats

Syftet med texten har varit att undersöka svenskfödda eller -uppväxta ras-

iﬁerade homo- och bisexuella personers erfarenheter av att vara just rasiﬁ-

erade homo- eller bisexuella i Skåne. Texten har även haft som ambition att

undersöka hur dessa personers upplevelser hanteras på individnivå.

Min först a poäng handla r om vad det innebär att vara r asiﬁerad HBTQ-per-

son i Skåne idag. Jag argumenterar för att intervjupersonerna till följd av

en homonationalistisk logik ofta antas vara heterosexuella. Samtidigt leder

den homonationalistiska logiken till att de kommer närmare vitheten och

stundta ls kan passera som vita nä r de kommer ut som homo- eller bisexuella.

Sexua liteten blir en form av kapital som gör att de kommer närma re vitheten.

Detta går i linje med Ahlstedts argument att samkönade par kan tolkas i lin-

je med vitheten, men att detta inte är helt oberoende ras, vithet, nationalitet

och så vidare. Till skillnad frå n Avrahami som tolkar sina intervjupersoners

snabba ”integrering ” som en konsekvens av det lesbiska sa mhället s gemenskap

och ink luderande fu nktioner, så menar jag at t ”integ reringen” snarare går at t

förklar a utifrån en homonationalistis k förståelse. Det är genom att HBTQ-per-

soner förstås som en symbol för ”västerländska vä rderingar” som det sker en

inkludering av rasiﬁerade HBTQ-personer.

En viktig poäng här är att inkluderingen inte sker fullständigt. Det rör sig

istället om en villkorad inkludering, där intervjupersonerna till följd av an-

draﬁering och exotiﬁering blir till familiar strangers, då de inte till fullo kan

följa vita linjer utan bara stundtals passera som vita. Jag använder mig av

 Begrep pet colorism be skriver hur m änniskor k ategorise ras, disk riminer as och stig matisera s på olika sät t i sam-

häl let baserat på sin hudton, där en gradering frå n ljus hudton till mörk hudton är den d rivande fak torn. Dixon R .

Angel a & Telles, E dward (). Ski n color and c olorism : Global re searc h, concept s, and mea sureme nt. Annual Review

of Sociology  (): - .

Queerhetens gränser

108

Puwars begrepp familiar strangers för att betona att det handlar just om en

vil lkorad in kludering eftersom int ervjupersoner na ständ igt möter ra sistisk a

föreställningar och exotiﬁeras. Denna slutsats pekar även på att positionen

som vit (svensk) inte är något statistiskt utan något som kan omförhandlas,

i det här fallet genom att exempelvis vara homo- eller bisexuell. I motsats till

den vanli ga uppfatta ningen att till hörig het ti ll ﬂera margina liserade grupper

leder till ett dubbelt för tryck går det att se att det i vi ssa kontex ter istället ka n

leda till ”fördelar”, om än tillf älliga, eftersom tillhörighet till den svenska ge-

menskapen i sin tur kan generera bland annat materiella och sociala vinster.

Min andra poäng är hur vithet fungerar både som både skydd och som risk

i relation till dejting och partners. Vitheten och närhet till vithet fungerar

som ett skydd mot rasism och som något som genererar fördelar. Detta gör

det logiskt för intervjupersonerna att på olika sätt närma sig vitheten. Sam-

tidigt kommer närheten till vita partners med risker i form av rasism, rädsla

för rasism el ler brist på f örstående när rasismen drabba r. Dessa erfa renheter

har lett till att en del av intervjupersonerna som en motståndsstrateg i i olika

grad har valt att dejta rasiﬁerade personer istället.

Jag vill inte på något sätt att reducera intervjupersonernas partnerrela-

tioner till frågor om vithet och rasiﬁering eller framställa dem som cyniska,

men jag vil l ändå argumentera för at t vithetens fördelar trots a llt är något som

intervjupersonerna f örhå ller sig till. När i nvester ingar i vithet ger avkastn ing,

exempelvis i form av skydd och att intervjupersonerna lättare lever upp till

homonormativiteteten blir det också logiskt att vilja investera i den. Att in-

vestera i vitheten tolkar jag som en vilja att bli behandlad på ett rättvist sätt.

Samtidigt visar min analys att det inte rör sig om någon total anpassning

från intervjupersonernas sida eftersom de ständigt lyfter fram hur de både

utmanar och ifrågasätter vithetens fördelar.

Min sista poä ng är att belysa hur många HBTQ-sam manhang och platser i

prakti ken gör att inter vjupersonerna till viss del ex kluderas genom rasi ﬁering.

Vissa kan dock ä ndå känna sig delvis trygga i sam manhangen på grund av sin

sexua litet. Det leder till att g ruppen rasiﬁerade HBTQ-personer hamna r mel-

lan stolarna och på många platser inte känner sig helt hemma. Att samtliga

intervjupersoner deltagit i olika separatistiska antirasistiska sammanhang

som ett sätt att skapa gemenskap mellan rasiﬁerade HBTQ-personer och för

att hantera känslan av att inte höra hemma i vita HBTQ-sammanhang blir

således ett sjä lvklart resu ltat av det omg ivande samhä llets rasistiska s truktu rer.

Queera historier ån Malmö

109

REFERENSLISTA

Ahlstedt, Sara (2016). The feeling of migration: narratives of queer intimacies and partner

migration. Diss. Linköping: Linköpings universitet, 2016

Ahmed, Sara (2006). Queer phenomenology: orientations, objects, others. Durham, N.C.: Duke

University Press

Ahmed, Sara (2010). Vithetens fenomenologi. Tidskrift för genusvetenskap (1-2): 47-69

Ahmed, Sara (2011). Vithetens hegemoni. Hägersten: Tankekraft

Ambjörnsson, Fanny (2016). Vad är queer?. Stockholm: Natur & kultur

Avrahami, Dina (2007). Vi dansar inte på bordet: lesbiska invandrarkvinnor i Sverige: stigma-

tisering & stolthet. Diss. Linköping: Linköpings universitet, 2007

Bourdieu, Pierre (1984). Distinction :a social critique of the judgement of taste, Camebridge :

Harvard University Press.

Brown, Wendy (2006). Regulating aversion: tolerance in the age of identity and empire.

Princeton, N.J.: Princeton University Press

Dahl, Ulrika (2005). En kunskapsinventering av forskning om homofobi och heteronormati-

vitet. Stockholm: HomO och Forum för levande historia.

Dixon R. Angela & Telles, Edward (2017). ”Skin color and colorism: Global research, concepts,

and measurement”. Annual Review of Sociology 43 (1): 405-424.

Edenborg, Emil (2017). Sörberg, Anna-Maria, 2017. Homonationalism. Stockholm: Leopard

förlag. Statsvetenskaplig Tidskrift. 119 (2): 338–341

El-Tayeb, Fatima (2012). ‘Gays who cannot properly be gay’: Queer Muslims in the neoliberal

European city. European Journal of Women’s Studies 19 (1): 79–95

Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd [Forte] (2018). Hälsa och livsvillkor bland

unga HBTQ-personer - Vad vet vi och vilka forskningsbehov ﬁnns?. Stockholm: Forte.

Frederiksen, Maja Mons Bissenbakker & Myong, Lene (2012). Love will keep us together:

kærlighed og hvid transracialitet i protester mod danske familiesammenførings- regler.

Tidsskrift for kjønnsforskning 36 (3–4): 188–203

Haritaworn, Jinthana (2015). Queer lovers and hateful others: regenerating violent times and

places. London: Pluto Press

Jivraj, Suhraiya & de Jong, Anisa (2011). ”The Dutch homo-emancipation policy and its silen-

cing eects on queer muslims”. Feminist legal studies 19 (2): 143–158

Kehl, Katharina (2018). ‘In Sweden, girls are allowed to kiss girls, and boys are allowed to kiss

boys’: Pride Järva and the inclusion of the ‘LGBT other’ in Swedish nationalist discourses.

Sexualities 21 (4): 674–691.

Massad, Joseph A. (2007). Desiring Arabs. Chicago: University of Chicago Press

Molina, Irene (2005). Rasiﬁering: Ett teoretiskt perspektiv i analysen av diskriminering i

Sverige. I SOU 2005:41. Bortom Vi och Dom: Teoretiska reﬂektioner om makt, integration

och strukturell diskriminering. Stockholm: Kulturdepartementet, 95–112

Mulinari, Diana & Neergaard, Anders (2004). Den nya svenska arbetarklassen: rasiﬁerade

arbetares kamp inom facket. Umeå: Boréa

Puar, Jasbir K. (2007). Terrorist assemblages: homonationalism in queer times. Durham:

Duke University Press

Puwar, Nirmal (2004). Space invaders: race, gender and bodies out of place. Oxford: Berg

RFSL (2016). Hbtq-certiﬁering. RFSL. https://www.rfsl.se/certiﬁering-och-utbildning/det-

haer-aer-en-certiﬁering/ (Hämtad 2019-05-23)

Siverskog, Anna (2016). Queera livslopp: att leva och åldras som lhbtq-person i en heteronor-

mativ värld. Diss. Linköping: Linköpings universitet, 2016

Sörberg, Anna-Maria (2017). Homonationalism. Stockholm: Leopard förlag

Queerhetens gränser

KAMP OCH

KONFLIKT I

MAINSTREAM

KÄRLEKENS TID

IDAHOT-KOMMITTÉN

GENOM MAC OCH FLOR

Foto: Id ahot-kommittén .

IDAHOT-KOMMITTÉN STARTADE I Malmö hösten  ur ett behov av politisk kamp

i HBTQIA-rörelsen. -talet har präglats av att den breda homorörelsen

upplever sig ”vara framme”, med rätt ti ll adoption, partnerskap, gi ftermål och

inseminat ion. Den ha r blivit en rörelse som, upptagen av assimileri ng, vänder

sig till Pridefest och ”ﬁrar kärleken” samtidigt som företag får alla chanser

till Pinkwashing. Så nä r Malmö Pride imploderade i en moderatledd styrelse

 ville vi istället fokusera på snusk, smuts, de kvarvarande politiska kon-

ﬂikt linjerna, och hur HBTQI A-rörelsen inte a lltid är en stor lycklig fa milj vars

högsta önskan är att få assimileras till kärnfamiljsceller. Vi har velat ge plats

åt aktivistiska grupper som sysslar med socia lt stöd för HBTQIA-ﬂyktingar,

vi har a rrangerat ﬁlmv isning, samta l och fest, och försökt a rbeta kritiskt med

idén om ”trygga rum”. Vi har också försökt möta konﬂikter kring rasism och

andra förtryck i vårt community snarare än släta över dem.

I den här text en vill vi berätt a om Ida hot-kommitt éns historia och de proces-

ser vi haf t i arbetet med våra arrangemang samt hur dessa påverkats av staden

vi lever i och dess villkor för HBTQIA-personer.

Början och bakgrund

I mitten av november  satt några av oss som senare sk ulle bilda den Malmö-

baserade gruppen Idahot-kommittén på Vänsterpartiets innergård. Vänster-

part iets HBTQ-utskott hade i augu sti samma år ord nat ett panelsamta l dit ﬂera

HBTQ-ak tivister var i nbjudna f ör att diskutera ”Vi lka utmanin gar den progres-

siva HBTQ-kampen i Sveri ge, just nu, står inf ör (...).” Den väx ande rasismen och

nyliberalismen i samhället märktes allt mer tydligt i HBTQIA-sammanhang.

Organisationen Malmö Pride hade tagits över av en moderatledd grupp, vilket

blev ännu ett tecken på nyliberalismens intresse för att ta över progressiva rö-

relser och urholka deras antikapitalistiska, radikala innehåll. Prides allmänt

liberala hållning kännetecknas av att sudda ut politiska konﬂiktlinjer och in-

kludera företag, statliga repressiva institutioner som Polisen och Migrations-

verket i sina evenemang, samtidigt som så ka llade ”politiska symboler”, det vill

säga vänsterpolitiska sy mboler, förbjuds i Pride-tågen. Detta g jorde att må nga

behövde, krävde och drömde om andra sam manhan g. Samman hang som skulle

112

koppla an till de radikala, milita nta och antikapitalistiska delar na av vår HBT-

QIA+ historia, i Malmö och i världen.

Åren runt  var speciella , och många mötesplatser som tidiga re hade fun-

nits, så som klubbar och caféer, var på väg att försvinna. Detta berodde bland

annat på gentriﬁeringen av staden, vilken ledde till ökade hyror. Vad kunde

vi göra, hur skulle vi kunna ge ny luft och starta ny eld? Efter panelsamtalet i

augusti fortsatte panelisterna tänka på och diskutera vikten av alternativ och

fröet til l det som skulle bli Idahot-kommittén började ta form. Det var detta frö

som gjorde att vi samlades på Vänsterpartiets innergård en solig dag i novem-

ber. Månaderna som följde var fyl lda av möten och samtal. Vil ka var vi och vi lka

ville vi vara? Vilka politiska rum ville vi skapa, vem var det viktigt att bjuda in

och samarbeta med?

Idahot, The International Day Against Homophobia, Biphobia and Transpho-

bia,  maj, är ett viktigt datum internationellt då WHO år  på den dagen

slutade räkna homosexualitet som psykisk sjukdom. När vi, inför skrivandet

av denna text, undersökte Idahots historia och relevans för andra Malmöqu-

eers blev vi påminda om att lokala queers sen länge har organiserat aktioner,

demonstrationer och andra aktiviteter för att uppmärksamma datumet. RFSL

Ungdom var väldig t aktiv och organiserade ﬂera demonstrationer under tidiga

-talet. Bland annat organiserade de en hångelaktion utanför McDonald’s

på Trian geln år , och nå gra minns en picknick i Folkets Park nå gra år sena-

re. Trots detta och trots att datumet stå r bland de dagar som uppmärksammas

av Malmö Stad har det inte varit ett datum som kopplats till större evenemang

eller demonstrationer i staden. För några av kommitténs tidiga medlemmar

hade datumet dock en vi ktig och personlig kopplin g då de hade erfarenhet av att

delta i Ida hot-ma nifestationer i andra länder. Detta inspirerade den nybildade

gruppen att lyfta fram den e maj som ett mer politiserat, radikalt alternativ

till det libera la Pride ﬁra ndet.

Stadens gentriﬁering – vi saknar mötesplatser

Vi vil le ordna en fest ival och uppmärksamma Ida hot-dagen som en dag av folklig,

snuskig och militant HBTQIA-kamp, i allians med de kamper som pågår i vår

stad, antikapitalism, asylrätt och antirasism. Vi började träas regelbundet,

och f öljde organ isatori ska tr aditioner s åsom prot okollf örande oc h disku ssioner

krin g ramverk och beslutsfattande. Med trä ar på krogar och i kommit téns olika

vardagsrum, började vi spåna kring våra mål och under vilka former vi skulle

förverkli ga dessa. Att göra en manifest ation var väsentlig t för det vi ville sk apa i

staden, men vi v ille även organisera fest, politisk a samtal och ku lturevenemang.

Snart i nsåg vi hur mycket som fattades i sta den för Malmös HBTQI A-perso-

ner just då. I jäm förelse med bara några å r tidigare hade mån ga queera klubbar

Queera historier ån Malmö

113

Kamp och konﬂikt i mainstreamkärlekens tid

försvu nnit, och i jämf örelse till andra mel lanstora städer r unt om i världen med

lika st arkt akt ivistiskt commun ity som i Malmö, så fann s det knappt några mö-

tesplatser här : Inga HBTQ-barer, vänsterca féer eller sociala center. Glassfabri-

ken, en vikt ig plats för den autonoma vä nstern, hade behövt lä mna lokalen nära

Möllevångst orget på gr und av chockhöjning av hyran, och li knande situationer

upplevdes av andra sociala center som Kontrapunkt och Ut kanten. Vi vil le vara

en av de grupper och de individer som blåste luf t på den eld som fann s kvar från

tidigare rörelser i staden.

Det första året samarbetade vi med medlemsklubben Plan B där vi hade

vår fest, och med biografen Panora där vi arrangerade en ﬁlmvisning och ett

panelsamtal. Vår manifestation ägde rum på Möllevångstorget, och förutom

vår t eget tal, bjöd vi vikt iga HBTQIA+ organisat ioner som SQI Svensk t HBTQ+

Initiativ, Rosa Svar t Pride och RFSL Malmö. Vi sa marbetade med al lierade or-

ganisationer, som Support Your Local Feminist, ABF och Vänsterpartiet, den

senare var en viktig samarbetspartner och höll ett eget tal. Det andra året ﬁck

vi diskutera våra möjligheter, då Plan B hade blivit en ociell klubb och våra

vil lkor ändrades. Exempelvis krävdes det ordnin gsvakter v id dörren, nå got som

för många av vå r målgr upp snarare skapar otr ygghet än ti llit. Vi hade en stödfest

på punkvenuen Enskiftet som upptakt till Idahot-ﬁrandet och för att samla in

pengar till arra ngemangen. Denna lokal var dock för liten för att husera fest på

själva Idahot. Vi ﬂyttade även vårt kulturprogram med kortﬁlmsvisning och

panelsamtal till den nyligen etablerade biografen Hypnos på Norra Gränges-

bergsgatan. Det tredje året, , började vi planeringen senare än tidigare år

då vi kände oss varma i kläderna och säkra på våra möjligheter att göra verk-

lighet av vå ra pla ner. Tyvä rr slog covid--pandemin till t vå månader före vår t

planerade arrangemang och vi ﬁck tänka om.

Något som har skapat disk ussioner, både internt och med and ra personer i com-

munity t har varit vår t val av att organisera en festiva l på en kommersiell k lubb

som dessutom ligger på en gata med en så komplex historia som Norra Gränges-

bergsgatan. Norra Grängesbergsgatan som sträcker sig mellan Amiralsgatan i

norr och Lönngata n i söder är kantad av bilverkstäder och föreni ngslokaler och

är hem åt allt från religiösa församlingar till svartklubbar. Utan vardagslivets

kiosker, mataä rer och bostäder är det en del av staden som sena kväl lar är öde.

Gatan är dessutom, genom sitt geograﬁska läge, en gräns som skiljer stadsde-

larna Soﬁelund och Sorgenfri från förorten Rosengård. Samtidigt har denna

grän s/periferi på sena re år blivit en plats där gentriﬁeri ngsprocesser tagit fa rt,

något som medlemsklubbar/kommersiella klubbar som Plan B bidragit till. Vi

har sett det som en oundvi klig verklighet i de processer som pågå r i Malmö, men

även i de viktiga f rågor som dett a ställer oss och sta den/ landet: hur kan kult ur-

platser överleva bortom marknadslogik? Hur kan vi i communityt stödja våra

114

egna verksamheter så att det ﬁnns tillgång till friare, icke-företagssponsrade,

solidariska konst- och nöjesaktiviteter?

Under det första året som vi arrade festivalen, hade vi ett samtal med tema

”Vart är vi på väg” där representanter från olika HBTQIA-organisationer ﬁck

debattera och drömma om hur vi k unde förverkliga idéer för att stä rka a ktivis-

men och gemenskapen i vårt commun ity och i relation till de kamper som pågå r

i staden. Vi mi nns samtalet som prägla des av politiska visioner, skoj och skämt

men där också långvariga drömmar togs upp. Exempelvis drömde publikens

deltagare om ett stort hus som skulle samla alla olika aktörer och grupper som

kämpar för en jämlikare stad/värld.

Några år senare,  när vi skriver denna text, är vi mitt i covid--pande-

min, och de få sammanhangen där vi brukade träas för att skapa politik, ha

studiecirkel, eller festa och hångla ä r stängda eller arbeta r under zoom-vi llkor.

Våren , precis efter covid--utbrottet, ﬁck vi ändra all vå r planering, och

fokuserade istä llet på närva ro på socia la medier. Vi ordnade även en välbesök t,

corona-säker bilak tion, ett a lternativ till en demonstration som blivit svårt att

arrangera på grund av hänsyn till avstånd och smittskydd. Att faktiskt synas

i staden med en demonstration var ändå det viktigaste vi ville lägga vårt arbe-

te på, i en tid då det oentliga rummet allt mer tömdes på allt samhälleligt liv,

förutom konsumtion.

Vi festar inte med företag och polis

En viktig del av kommitténs politik ä r och har varit frågor om vem som känner

sig välkommen på våra event. Hur vi, genom våra praktiker och politik, kan

ändra de rasistiska strukturer som ﬁnns i HBTQ-sammanhang men även hur

vi ka n hjälpa til l att utjämna och omfördela resu rser. I prakt iken översattes det

till at t vi har haf t möten med vakter och bar personal för att försöka sä kerställa

ett bra bemötande och de-eska lerande konﬂikt lösning. Vi har ha ft gratis inträ de

för asylsöka nde HBTQ-personer och de två första åren donerade vi överskottet

från festerna till SQI och RFSL Newcomers. Vi har reﬂekterat över våra egna

positioner i samhället, vilka privilegier, resurser och hinder vi i gruppen har

och på vilka sätt de välkomnar och utesluter andra.

Periferin har a lltid varit en plats befolkad av queers och a ndra som inte passar

in, som vägrar passa in. Därför var beslutet att ha festen på Plan-B både svårt

och lätt. Svårt för att lokalens läge mitt i ett halvindustriellt område tidigare

känt för sina många svartklubbar upplevs som otryggt av många av SQIs med-

lemmar. HBTQ-personer som rasiﬁeras , och då speciﬁkt tra nskvinnor, är ex tra

utsatta f ör våld och hot om våld på många av Ma lmös gator. Denna r isk var något

vi i gr uppen inte v ille intensiﬁera. Å and ra sidan gav oss valet av lokal, på g rund

av samarbetet med ägarna, möjligheten till att inte ta något inträde av just de

Queera historier ån Malmö

115

mest utsatta g rupper i vårt communit y och på så sätt öka festens tillgä nglighet.

Lösningen vi hittade var att en medlem i kommittén ﬁck vara kontaktperson

och guide för de SQI-medlemmar som behövde det.

Första året vi var på Plan-B var lokalen en blandning mellan svartk lubb och

förenings loka l där allt va r byggt av gam la EU-pallar. Vi hade best ämt oss för att

göra en fest där sex och snusk uppmuntrades och sågs som en del av det queera

motståndet och ka mpen. Vi ville gå längre än att ba ra erbjuda ett hett da nsgolv

och performance. Vi by ggde ett darkroom och projicerade queerporr på väggar na.

Två lesbiska konstnä rer, Ama nda Moberg och Anna Horn erbjöd sig att ﬁxa en

myshörna och stora tex tilkonstverk till sjä lvkostnadspris. En drömmig gardin

i rosa sammet och stora kuddar låg utspridda på det smutsiga golvet i ett hörn

av den mörka källarlokalen. Kommittén hade grävt fram alla regnbågs- och

transﬂaggor vi hade i privat ägo men även lånat ﬂaggor av RFSL Malmö, allt

för att göra lokalen till vår för en natt.

Konﬂikter och processer

Inom Idahot-kommittén har v i velat göra mer ä n att organisera demonstrationer,

kulturevenemang och fest. Från början har vi diskuterat vilka kunskapsluck-

or vi ser i HBTQ-sammanhang, vad vi alla skulle behöva lära oss mer om för

att kunna bygga radikala alternativ till det kapitalistiska heteropatriarkatet.

Vissa teman har återkommit år efter år: konﬂiktlösning, våldsprevention och

antirasism. Vi har tagit inspiration frå n organisationer som The Sylvia Rivera

Law Project, som förutom att jobba med att på juridisk väg hjälpa (framförallt)

transpersoner ut ur fängelsesystemet i USA, även jobbar preventivt genom att

erbjuda kurser i kommunikation och om våld i nära relationer. Idéerna har va-

rit många men tyvärr har vi hittills inte genomfört några av de workshops och

kurser vi drömt om.

Vårt commun ity ä r inte en stor lycklig fam ilj, och dett a gäller såväl den stora

HBTQI A-världen som i vå r mindre stad. E tt exempel på detta har var it trakasse -

rier och konﬂik ter som vi har behövt konfrontera och ut värdera under våra egna

evenemang. Vi ha r tänkt mycket kri ng vad det innebär att skapa ”tr yggare ru m”,

med tanke på vårt communitys olika materiella villkor, ideologier, privilegier

i samhället, positioner kring konﬂiktlösning etc. Men också på vilket ansvar

som är rim ligt att lä gga på oss som festarran görer. Är Idahot-kommittén y tterst

ansva rig för om gäster på våra fest er beter sig illa mot vara ndra? Och hur bidra r

vi till att skapa sammanhang där alla tar ansvar tillsammans?

Ett exempel på våra idéer kr ing ansvar och det som på engelska sk ulle kalla s

för accountability (ansvarighet) var när vi ett år ville samarbeta med en klubb

där vi v isste att en konﬂikt utspelat sig som splittrat delar av Malmös queerliv.

Som kommitté vi lle vi varken bjuda in klubbarra ngörern a okommenterat, eller

Kamp och konﬂikt i mainstreamkärlekens tid

116

utesluta dem från samarbetet utan att först ha ett samtal kring händelserna.

Detta ledde till att representanter ur de två grupperna möttes för att diskutera

konﬂikt hantering, vå r olika syn på va d som är ett tryg gt rum, v ithetsstruk turer

och hur det påverkar organisering. Det var ett undersökande samtal, nyﬁket

och öppet men samtidigt kritiskt, både mot oss själva som grupp/er, mot rasis-

men inom HBTQ-Malmö och mot hur lätt det ibland är för radikala röster att

hemfalla åt repressiva strategier. Dessvärre blev ett fortsatt samarbete med

klubbarrangörerna inte av på grund av tidsbrist.

I en större kontext ser vi hur Pridedemonstrationer i många rika länder i

världen numera kännetecknas av en liberal hållning, med vilket vi menar att

fokus ﬂytt as från tidi gare radika lare politiska krav som at t avkrimina lisera ho

mosexua litet eller att förbjuda tvångss teriliseringa r av tra nspersoner. Det nya

fokuset är numera rätten at t få tillhöra stat ens repressiva och våldsamma i nsti-

tutioner, att HBTQ-personer ska ha rätt att få dr iva företag, ska a kärnfam iljer

och vara en del i vå ldsmonopolet. Konkret ser vi det ta i bland annat gay polisens

deltagande i Pridepara den samtidigt som de sedan verkst äller deportationer av

ﬂyktinga r till kri gszoner. Hur kan v i demonstrera f ör romantisk kärlek och dess

sank tioneri ng av staten samtidig t som staten deporterar HBTQ IA-personer nä r

de inte förklarar sin sexualitet på exakt det sätt som Migrationsverket kräver?

Hur kan vi d ansa schlager med polisen, som ef ter glittret rasproﬁlera r människor

Idahot Kommittén tillsammans med SQI Syd arrar bilkaravan för att uppmärksamma Idahot

2019. Foto: Cihan Arikan.

Queera historier ån Malmö

117

i staden och verkställer deportationer, huruvida de är HBTQIA-personer eller

ej? Hur kan vi glat t demonstrera genom vår stad tillsa mmans med företag som

bidrar till klimatförändringar och myndigheter som utförsäkrar sjuka?

Avslut

Denna tex t sammanfat tar fy ra år av den Malmöbaserade g ruppen Idahot-kom-

mittén, som fortsät ter uppmärksa mma den  maj som en dag av folklig, queer,

glittr ig och politiskt radik al kamp. Att ha funnits i fy ra år är en kort stund i den

stora HBTQIA-historien, men vi ﬁnns på grund av vårt större community och

vi existerar och agerar i dialog med denna.

Det ﬁnns vä ldigt mycket kvar att göra, inte bara på ett större plan, men även

hos oss som grupp. Vi är nå gra få männ iskor, vänner, som vill va ra med och skapa

platser, förnya tankar, komma på nya sätt att driva kamp. Men vi är medvetna

om våra begränsninga r, om det svåra i att ha stora krav och vara en liten g rupp,

att vi bli r trötta, att vä gen kä nns motig. Men å andra sidan ä r det väldig t mycket

just det som vi ger plats åt, att vå ra viljor är stora, att vå rt projekt är att göra ljud

i staden, ge något roligt och tänkvärt till communityt, att ge tankar och inspi-

ration till andra för att de ska organisera sig.

Vi vill fortsätta driva de politiska frågor som historiskt varit centrala för så

många av oss, som har handlat om liv och död, om centrala rättvisefrågor, om

resursfördelning och skapandet av en solidarisk värld. Detta vill vi göra. Och

så vill vi också festa.

Kamp och konﬂikt i mainstreamkärlekens tid

MALMÖS

QUEERPUNKSCEN



G. Kling är Malmöpunkare och fanzinemakare.

Australiensiska band et Canine spelar på GAY TOWN, j uni 2015. Foto: Okänd.

G. KLING

HÖSTEN 2008 ÄR jag nyinﬂyttad i Malmö och en nyfunnen vän säger till mig:

”vi ska cykla ut på landet, det är ett queerdansband som spelar i en lada, häng

med!” Precis så kommer jag ihåg min första tid i Malmö – gatorna var våra

och allt kunde hända. Dansbandet som åsyftades var såklart Klas-Ingelaz

Dansbandsorkester, som trots genren och uppmaningar till pardans spelade

på ﬂertalet punk-gig och punkfestivaler under sina aktiva år.

Mitt nästa minne är från . Jag är med och arrangerar en feministisk

festival. Det har varit en heldag av programpunkter på Aktivitetshuset Utkan-

ten, klocka n är runt  och det är snar t dags att bege sig til l Möllevå ngstorget

för årets separatistiska Ta natten tillbaka-demonstration. Men först ska det

lokala queerpun kbandet Royal Cunt avsluta dagens progra m. Jag kommer ihåg

att jag står på en stol vid sidan av scenen när de kör sin sista låt tillsammans

med Malmös feministiska kör och hur publiken går bananas när de framför

dansbandshiten ”Inget stoppar oss nu” med egenskriven text:

för i natt, i natt är du trans är du tjej

kom och dansa med mig, du är allt jag vill ha

ingenting som vi gör är tabu

inget stoppar oss nu

för i natt, i natt är det du är det jag

vi tar natten tillbaka, tar tillbaka vår stad

ni ska aldrig mer skrämma bort oss

för vi stannar och slåss

Det är i total eufori och kamplusta som vi arrangörer tillsammans med alla

besökare lämnar Industrigatan och gå r mot demonstrationen på Möllan. Det

är också hä r min berättelse om Ma lmös queerpunkscen tar si n början – i skär-

 Aktivitetshuset Utkanten på Industri gatan  va r ett socialt c enter och en fris tad för alt ernativ kult ur och radi kal

vänster politik under åren  –.

 En Ta natten tillbaka-demonstration är en feministisk och kvinno-/transseparatistisk demonstration mot patriarkalt

våld.

120

ningspunkten mellan dansband och punk, feminism och queer, DIY-kultur

och aktivism.

2011–2013: ”All cismen get of the stage or u will die”

I februari  släpper Royal Cunt sitt album ”You can cunt on it!” och hål-

ler releasefest på Kulturcentret Glassfabriken på Kristianstadsgatan. De

beskriver sig själva med orden ”kickass trallpunk på queerkidsens sida” och

spelar medryckande punkrock med låttexter om sex, om att ligga med tjejer

och om att vilja åka på turné med bandet Blink-.

Vid den här tiden ﬁnns det en stor aktiv DIY-punkscen i Malmö. Anar-

kopunk-kollektivet Maskineriet (–) var nystartat och arrangörs-

gruppen Malmö Hardcore hade under ﬂera år arrangerat spelningar och

festivaler.  startar även ett feministiskt arrangörskollektiv i Göteborg

punkklubben Klubb Cut the Crap och i april  sätter de upp en spelning i

Malmö med banden Avfart  (Malmö), Glidslem (Helsingborg), Född i Far-

stun (Göteborg) och Systerskapskören (Malmö).

Under  startar även två nya queerpunkband i Malmö. Det kortlivade

bandet Cuntemporary Culture gör sin första och enda spelning på ”Punk för

ett fritt Västsahara” på Karavan i Soﬁelund. Det andra bandet, Fucked up

Kueers (FUK), kommer att förändra Malmös punkscen för alltid.

FUK beskriver sig själva som ett ”two-piece-bad-ass-queer-trrransri-

ot-punkband from Malmö, Sweden”. I februari  släpper de sex låtar di-

gitalt och i mars samma år gör de sin första spelning på Klubb Cut the Crap i

Göteborg. Deras svängiga punk är totalt medryckande och totalt skonings-

lös. Ur låten ”CMD”:

we are tired of your faces

infact we fuggin h u

we are tired of your music

cus it’s so fugg in stupid

all cismen get of the stage or u will die

 DIY står för Do It Yourself. DIY innebär et t antikommersiellt förh ållningssätt oc h ett skapande ut ifrån enk la

förutsättningar.

 Kulturcentret Glassfabriken på Kr istian stadsgat an  var ett ca fé och en mötespl ats för den utompa rlamenta riska

väns tern i Malmö  – där en bå de kunde drick a kae och äta t oast, gå på spel kväll , föreläsni ngar eller sm å

konserter.

 En kortﬁ lm från spe lningen ﬁ nns här: h ttps://www.yout ube.com/wat ch?v=CR MAwuwYI

Queera historier ån Malmö

121

Malmös queerpunkscen –

all cismen get of the stage or u will die

Anledn ingen till att just F UK är så vik tiga handlar i nte ba ra om deras kompro-

misslöshet och sy nliggörande av queer- och transp ersoner inom DIY-punk sce-

nen, utan också om va r de repar någonstans. För bakom alla band, speln ingar

och skivsläpp ﬁnns det alltid en replokal och det är FUKs, och tidigare även

Cuntemporary Cu ltures, repa som förvandla s till Repa13 – en trans- och kv in-

noseparatistisk replokal på Norra Grängesbergsgatan .

Repa13 (–) blev under ett par år noden i Malmös queerpunkcom-

munity. Replokalen drevs kollektivt, utrustning lånades ut till varandra och

alla medlemmar bidrog till hyran efter förmåga. Band som huserade där var

bland an nat: FUK, Junk R iver, Tusen Skäl, SY K, Storhetsvansin ne och Aldrig

Ensam . Lokalen användes även till workshops, ﬁ lmkväl lar, fester och m indre

spelningar där banden Tusen Skäl, Arre! Arre!, Storhetsvansinne och Dålig

Stämning alla gjorde sina första gig.

En viktig händelse som lade grunden till det som blev Repa13 var Riot Music

Camp Malmö. På ﬂyern stod det: ”Vill du spela musik och samtidigt förstöra

hetero-cis-patria rkatet?” Det var en inbjudan r iktad til l transpersoner, queers

och kvi nnor som vi lle spela musik och ”revolutionera den cisman sdominera de

DIY-musikscenen”. Under tre sommardagar i juni  hängde  personer

i blivande Repa13 – spelade ihop, lärde av varandra och vågade uttrycka sig i

en miljö utan cismän.

Allt detta sammantaget kan ses som bakgrunden till det som nu händer –

peak queerpunk Malmö.

 M er informat ion om Riot Music Ca mp Malmö ﬁnn s här: https ://riotm almo.wordpress.c om/

Arre! Arre! spelar i Repa13 , mars 2014. Foto: Okänd .

122

2014–2015: ”Nu döper vi om Malmö!”

Redan  startar skivbolaget Crush & Create records i Stockholm som förs-

ta, och hittills enda, queerfeministiska DIY-skivbolag i Sverige som ger ut

punk och ha rdcore. Under  ﬂytta r de två grunda rna till Ma lmö och i april

samma år gör bolaget sitt första skivsläpp, ”Abolish straightcore”, en ”-split

med banden FUK och Flocken. Nu ﬁnns alltså ett svenskt queerfeministiskt

DIY-skivbola g som ger ut musik med svenska queerpun kband. Mindblowing!

En milstolpe i svensk queerpunkhistoria.

Crush & Create records a rrangerar två relea sefester – en på Cyklopen i Stock-

holm och en på Inkonst i Mal mö. På Ma lmö-giget spelar, utöver FUK (Mal mö)

och Flocken (Stockholm), Solanas Cunts (Göteborg), dragperformanceduon

Lip Shit Queers (Malmö) och Isra Gränslös läser dikter. Till spelningarna

målas en stor rosa backdrop med texten Abolish straightcore – en backdrop

som sedan gäst ar diverse spelninga r följande år, men som til l vardags har sitt

hem på väggen i Repa13.

I november  k ickar a rrangörsg ruppen Malmö Transcore igång och sät-

ter upp en spelning på Kulturcentret Glassfabriken med banden Raivoraittius

(Finland) och Tusen Skäl (Malmö). Det går fortfarande att hitta et t youtube-

klipp med dålig upplösning när Tusen Skäl spelar sin låt ”Queer kids on the

block” från detta premiär-gig:

vi kommer skrika tills våra ha lsar blöder

vi kommer dansa tills allt är över

fast snuten slå r oss när ingen annan ser

för vi är queers och blir bara ﬂer och ﬂer

vi kommer aldrig nånsin bli som ni

vi kommer alltid slå tillbaks

vi kommer aldrig nånsin tystas ner

vi kommer alltid slå tillbaks

I januari  slår sig Malmö Transcore ihop med nya Unicorn punx och de

båda arrangörsgrupperna tar tillsammans queerpunkscenen i Malmö till en

ny nivå. De börjar med att arrangera två mindre spelningar på Café Barbro



på Norra Skolgatan med banden Contraz (Göteborg), Dålig Stämning (Mal-

mö), HORW (Stockholm) och Tusen Skäl (Ma lmö). Spelnin garna, som rama s

in av kakbué och glitterdraperier, är fullknökade båda kvällarna. Efter det

 Café Barbr o ligger i Un gdomens hus på Nor ra Skolgat an , som  b yggdes som S verige s första Fol kets hus. I hu set

husera de t.ex. Klub b Bongo –  där diver se storheter ha r spelat.

 Contraz by ter sedan n amn til l Svart M agi.

Queera historier ån Malmö

123

stora gensvaret och som en kommentar till den årliga och mansdominerade

K-town Hardcore Fest i Köpenham n arrangera r de enda gsfestivalen GAY TOW N

i juni  på STPLN i Västra hamnen.

”Need a hardcore vacation or a gaycation hardcore? Come to GAY TOWN!!”

står det på eventet. Da gen inn an K-town kommer över  personer till Mal mö

för att gå på först a upplagan av G AY TOW N. Det levereras queerig t pun khäng

med folkkök, dragshow och spelningar med banden: Canine (Australien),

Raivoraittius (Finland), Utan Tvekan (Umeå), Solanas Cunts (Göteborg),

Groteskha (Göteborg), Svart Magi (Göteborg) och Dålig Stämning (Malmö).

Snygga t-shirts hade tryck ts upp och må nga bar dem dagarna efter på K-town

Hardcore Fest, vilket skapade samhörighet på en annars rätt o-queer festival.

Malmös queerpunkscen –

Vänster: T usen Skäl spelar på Café Barbro på Norra S kolgatan, mars 201 5. Foto: Okänd.

Höger: Aldrig Ensam spelar på GAY TOWN 2 på Karavan, augu sti 2015. Foto: Okänd.

124

GAY TOW N är än nu en mi lstolpe i historieskrivn ingen. Varken inna n eller

efter har sju queera punkband stått på samma scen i Malmö.

Mitt i sommaren, i juli , arrangerar Malmö Transcore en spelning på

Kulturcentret Glassfabriken med två ﬁnska band på turné – Mustelmia och

Stereoty pia – och reda n första helgen i augusti åt erkommer Malmö Transcore

& Unicorn punx med GAY TOWN 2. Arrangemanget görs som en del av pro-

gram met för Rosa/svart pr ide med banden Respect My Fist (Tysk land), Erring

Soda (Tysk land), Arre! Arre! (Ma lmö), Storhetsva nsinne (Malmö) och Aldr ig

Ensam (Ma lmö). GAY TOWN 2 blev en helkväll med svettiga golvspelningar,

festliga drinkar och  punkare i Karavans nycirkuslokal.

Queerpunk somma ren  fortsätter ända i n i september nä r Malmö Tran s-

core & Unicorn punx sätter upp det amerikanska bandet RVIVR tillsa mmans

med Groteskha (Göteborg), Dark Matter (Köpenhamn) och Aldrig Ensam

(Malmö). Spelningen arrangeras i en angränsande lokal till Repa13 på Norra

Grängesbergsgatan  med gött lastkajshäng och sedvanlig stor publik.

2016: Släpp fångarna loss det är knas

När Aktivitetshuset Utkanten stängde i februari  försvann den självklara

platsen för Malmös punkare att sätta upp spelningar på. Det gjordes två för-

sök med nya aktivitetshus där det hann sättas upp några enstaka spelningar.

I övrig t drog punkscenen omkri ng på sunk-pubar el ler hyrde in si g där det var

möjlig t under den här per ioden. Queerpunkscenen formas a lltså under en tid

när Ma lmös DIY-punkscen är rel ativt hemlös och inte speciellt sam manhål len.

Det som sker i januari  är d ärför en vik tig händelse. Då går Mal mö Trans-

core & Unicorn punx sa mman med Malmö Hardcore och arrangerar tvådagars-

festivalen ”Släpp fångarna loss det är knas” på gamla Plan B, för att samla in

pengar till dömda antifascister. På eventet står det: ”Det är dags för Malmös

punkscen att visa hur politiska vi är. Vi ställer oss bakom alla aktivister som

kämpar mot fascism i alla dess former.” Två slutsålda dagar med  band på

scen och   insamlade kronor talar för sig själv.

Under våren  fortsätter Malmö Transcore & Unicorn pun x att köra på och

arra ngerar fem spelningar på ga mla Plan B – all a uti från konceptet två till t re

band på scen och obligatoriskt efterföljande punkdisco. När de gör sitt sista

arrangemang den våren är det början på slutet på Malmös queerpunkpeak.

Under sommaren och hösten  går scenen på sparlåga. Först i december

smygöppnar ett DIY-punkställe i närheten av Norra Grängesbergsgatan och

Malmö får sitt första självstyrande punkställe sedan . Samma månad

 Med ba nden Svärt a (Göt eborg), Dick Trac y (Luleå/Umeå/Mal mö), Vicious Irene (Göteborg), The Dive (Malmö),

Kovaa R asva a (Fin land), C ontortu re (Götebor g), Snor (Ma lmö), Power Face (S tockhol m), Time to Hea l (Stock holm),

Trots ( Umeå), Mörkt Moln (Göteb org) och Ald rig Ensa m (Malmö).

Queera historier ån Malmö

125

G. Kling

börja r även den nya punk klubben Klubb Instigate at t husera på Inkons t. Klubb

Instigate bokar Vånna Inget (Malmö) och Tusen Skäl (Malmö) till premiär-

giget och lokalen fylls av queers! Kanske var suget stort efter torkan under

hösten? Kanske kom de för att Tusen Skäl gjorde sin allra sista spelning? El-

ler så gillar malmöqueersen helt enkelt Vånna Inget? Who knows, men årets

sista queerpunkspelning innehöll sedvanliga glitterbomber, brandtal och en

massa queerpunkmagic malmöstyle.

Tusen Skäls sista spelning avslutar inte bara queerpunkåret  utan

också den peak som scenen hade i Malmö –. Från  tar scenen

sig nya former och börjar cirkulera kring nya platser, band och personer vars

historia ska berättas av någon annan.

Queerpunk = DIY-kultur och syskonskaplig feminism

Om du mixar ihop queerfeminism, DIY-punk och Norra Grängesbergsgatan

med distade g itarrer, dåliga PA-system och ilska n över cis-hetero-patriarkatet

(och cisman sdominansen inom DIY-punkscenen generellt) får du ingredien-

serna till Malmös queerpunkscen åren –.

Det var genom DIY-kultur och syskonskaplig feminism som Malmös que-

erpunkscen byggdes upp och här går det inte nog att understryka betydelsen

av att få bli spegl ad av personer som stå r på scen, av att få höra nya berättelser

via musiken och att få vistas i uttalat feministiska och queera rum.

Omfattn ingen av queerpun kaktiviteten i Ma lmö under dessa år urski ljer sig

i en svensk punkkontex t. I de samtida DIY-punkscenern a i till exempel Luleå,

Umeå, Stockholm och Göteborg fanns det både feministisk organisering och

queera band under tiden Malmös queerpunkscen peakade, och utbyte mel-

lan städerna skedde, men det var i Malmö det queerfeministiska skivbolaget

fanns , det va r här det arran gerades queera pun kfestivaler och musiklä ger och

framförallt var det här det arrangerades queera spelningar på någorlunda

regelbunden basis under åren –.

I ett fanzine från  står följande att läsa om Malmö: ”...we’re building

a queer punk community. We have bands, organizers, record labels and more

people coming to queer punk shows then (sic!) to other random shows with only

cis-men on stage. /.../ join the feminist queer punk takeover. It’s here now.”

Då var självförtroendet på topp. Och Malmös nya namn var Gay Town.

 Hem magjord t idskri ft. Oft a i A-format i d ålig kv alité med ” klipp och kl istra”-e stetik.

 ”Que er and femin ist action s in the DIY-punk sc ene” ()

TRANSKAMP NU!

OCH CISSEMESTER

Transaktivism inom den

utomparlamentariska

vänstern under -talet

ANDRÉS, BJÖRNEN,

JENNY, JOHN,

SJÖKON OCH VALLY

(Samtliga namn är fingerade och personerna

heter något helt annat.)

Foto: Lisa Ewald.

DET HÄR ÄR berättelsen om grupperna Transkamp Nu! och Cis-semester, en

organiserad t ransakt ivi sm inom Ma lmös utomparla mentari ska väns ter under

början och mitten av -talet. För vårt bidrag till den här antologin sam-

talade sex personer av oss som på olika sätt var med då, för att tillsammans

försöka lägga ett pussel av vad vi minns. Det visade sig inte vara så himla lätt.

Till viss del för att det nu är mer än tio år sedan den första gruppen bildades,

men också för att ﬂera av oss var eller blev utbrända.

Just den psykiska ohälsan är något som återkommer i våra samtal – ofta

skämtsamt (”Alla har jättebra psykisk hälsa!” ropar John ironiskt mot slutet

när vi pratar om var vi är och hur situationen för transpersoner ser ut idag),

men också med ett stort allvar om vad det ﬁck för konsekvenser för oss per-

sonligen och för den kollektiva transkampen. Det här är alltså vår berättelse

om vad vi tror att vi minns hände.

Transkamp Nu!

Vally: Det jag minns, om vi börjar kronologiskt: Transkamp Nu! kom ju före

Cis-semester – och du, Björnen, var en av de som tog initi ativ till Trans kamp Nu!

Björnen: Jag har ju så dålig t minne kring det här att jag varken kan bekräf-

ta eller inte bekräfta. Jag kommer väldigt dåligt ihåg. Jag kommer typ ihåg

vem vissa var, men jag kommer inte ihåg när det var. Var det typ , 

eller nåt sånt?

Sjökon: Jag vet att det var på Glassen.

Björnen: Ja, det va r på Glassen. Var det också då i samband med  mars när

det blev, inte så bra stämning?

*skratt*

Vi ska återkomma til l det här med ”inte så bra stämning”, men den andra som

tog initiat iv ti ll Transka mp Nu!, Jenny, minns lite mer om vad som ledde fram

till initiativet.

 G lassen , kort för G lassf abriken , var et t kultu rcenter o ch café i Ma lmö. Det d revs av Idee lla före ningen Ku lturc entret

Glass fabri ken, som ar betade f ör ett demok ratisk t, jäm stäl lt, ekolog iskt o ch ekonomis kt jäm likt s amhä lle. De t låg på

Kris tianst adsgata n , Möllevå ngen, och stä ngde under  .

128

Jenny hade varit med i Tjejjouren i Malmö runt / och drev tjej-

grupper där, men kände en frustration kring att föreningens separatistiska

skrivn ingar kunde uppfattas som tra nsinkluderande, fastä n stämni ngen i sjä lva

verket var väldigt transexkluderande. Jenny försökte därför lyfta frågor om

detta inom föreningen, om vad det innebar, vilka föreningen representerade

och vilka som var välkomna. Det slutade med ett årsmöte där Jenny tillsam-

mans med et t par andra drev att det sk ulle tydli ggöra s vilka som var vä lkomna.

Det hade då fattats beslut om en formulering som tydligt beskrev att de var

en transexk luderande förening. Jenny avslutade dä rför sitt engageman g där,

men säger sig ändå va ra nöjd med att föreni ngen i alla fal l hade tydligg jort sin

transexkluderande kvinnoseparatism.

I kombination med den otydliga separatismen inom feministiska grupper,

föreningar, klubbar och andra arrangemang, det vill säga om de var trans-

inkluderande eller inte, minns Jenny det som att Transkamp Nu! också blev

till utifrån att som queer känna sig misstänkliggjord ”i den autonoma sväng-

en”, som Jenny beskriver det. Att vara queer eller att prata om queera frågor

gjorde att ma n blev utpekad som liberal. Även Björnen minns detta – en vå g av

att queera beskrevs som ”nyliberala idioter” i dessa samma nhang. Initiativet

till Transkamp Nu! togs alltså även för att bedriva en aktivism och en politik

utan att behöva bli motarbetade eller utpekade som något annat politiskt än

det man var.

Bakg runden till och syftet med gruppen sammanfattas även ganska vä l på

Facebook där vi beskrev oss så här:

Vi är arga! För att transpersoner känner sig t vungna att gång på gång fråga om

de är välkomna i feministiska sammanhang i Malmö. Vi vet att vi är många

som känner likadant och ser att Malmö behöver en uttalad transkamp inom

den feminist iska rörelsen. Vi kräver en sjä lvklar plats och ut går från en ant ika-

pitalistisk, frihetlig socialistisk, antirasistisk, feministisk queer grund. Kom

och var med och ställ dina krav. Transkamp Nu!

Detta leder oss tillbaka till Glassen, eller Glassfabriken som det egentligen

hette, där det första mötet hölls någon gång i slutet av .

Sjökon: Jag vet att jag var på det som skulle ha varit ett uppstartsmöte. Jag

kände dig, Björnen, typ lite innan och så visste jag att mötet skulle vara men

jag visste inte om jag skulle våga gå dit för att jag inte ha de varit i något trans-

sammanhang innan. Så jag låtsades att jag skulle typ vara lite på Glassen.

*skrattar* Och så kommer jag ihåg att du sa så här: ”Ja, men vi ska ha möte

här, så du kan inte vara här”, eller nåt sånt där, och jag ba ”fast jag tänkte vara

med på det ...”. *skrattar*

Queera historier ån Malmö

129

Transkamp Nu! och Cis-semester

Björnen: *skrattar* Sorry!

Sjökon: Ah nej, det var inte så, det var bara min så här ”åh, ska jag komma

ut här och vara med på det här mötet?”.

Vad vi gjorde i gruppen i början minns vi inte riktig t. Men det som kom att

bli en stor del av vårt arbete var det som skedde inför  mars (internationel-

la kvinnodagen) , det som Björnen här i början beskrev som ”inte så bra

stäm ning”. Vi arra ngerade nämligen en feminis tisk festival til lsamman s med

samma förening som Jenny hade lämnat några år tidigare på grund av deras

transexkluderande separatism: Tjejjouren i Malmö. Tjejjouren hade tidigare

själva ar rangerat en festival kri ng  mars på Utkanten, som g ick under na mnet

”Systerskapsfestivalen”. Utkanten var ett vänsterpolitiskt aktivitetshus på

Industrigatan som startade  och som organisatörerna blev tvungna att

lämna i februa ri . Tjejjouren var där för ute efter en annan loka l att vara i

detta år och h ade då konta ktat Kontrapunkt, et t kultur- och solidaritet scenter.

Så här långt i vårt samtal mindes och visste vi samma, men det en av oss

trodde sig veta – att Kontrapunkt förutsättningslöst hade kallat till ett öppet

möte för alla grupper och föreningar som ville arrangera en festival kring 

mars – visade sig inte stämma.

Andrés: Två personer från Kontrapunkt sat t på ett tåg och pratade om detta.

Då var Jenny på samm a tåg och hörde detta! *skratt* Och hade hört hur de pra

tade om att Syst erskapsfestivalen skulle va ra där. Då hade Jenny gått fram til l

dem och visat sig vara lite bekant med de här personerna och sa: ”Tjejjouren

är transfober! Ni kan inte ha den här festivalen på Kontrapunkt.” Då hade de

varit lite så ”oj, nej så klart, det här låter ju inte alls bra”.

Kontrapunkt hade alltså inte alls kallat till ett öppet förutsättningslöst

möte, utan haft som krav att om Tjejjouren ville arrangera en festival i deras

lokaler så var de tvungna att samarbeta med oss i Transkamp Nu! Det här

var delvis anledningen till det som blev ”inte så bra stämning”, det vill säga

att Tjejjouren egentligen bara ville arrangera sin Systerskapsfestival på det

sätt de hade g jor t tidigare, men nu behövde göra det til lsamman s med oss – en

trans sepa ratistisk grupp. Fast det som fra mför allt blev ”inte så bra stäm ning”

var den öppna transfobin. På det förs ta arrangörsmötet för festiva len hade en

person från den kv innoseparatistisk a gruppen Imet kommit, men de var tydl iga

med att de inte ville arrangera en festival tillsammans med oss i Transkamp

Nu! just för att vi va r transpersoner. Så de hoppade snabbt av och ar rangerade

istället sin egen kvinnoseparatistiska Systerskapsdag på Amalthea Bokkafé,

en radikal bokhandel och mötesplats på Kristianstadsgatan i Malmö.

Under ett annat av de första arrangörsmötena för festivalen hade vi från

Transkamp Nu! behövt berätta om och förklara våra transidentiteter för de i

Tjejjouren. Det är nå got okla rt hur det hade blivit så, men där o ch då hade vi varit

130

så oförberedda på detta och g jort det f ör att på n ågot vis vara til lmötesgående.

Efteråt kom känslan av att ha gått över våra gränser, och vi ångrade oss. Det

ledde till att v i blev mer strat egiska kring a rrangörsmötena för att va ra bättre

förberedda, hålla ihop och ställa gemensamma krav. Ett sådant exempel var

ett möte då vi skulle diskutera namnet på festivalen. Andrés minns hur vi

satt uppradade vid ett stort bord med ungefär fem personer från varje grupp

på var sin sida. Vi hade turats om att komma med förslag på namn och upp-

levde själva att vi från Transkamp Nu! försökte vara superpedagogiska k ring

varför vi inte ville ha namnet ”Systerskapsfestivalen”. Vi pratade om hur det

namnet är transexkluderande, om det problematiska och rasistiska med den

vita feminismens över tagande av begreppet ”systerskap”, och vi försökte för-

klara detta på olika vis. De från Tjejjouren hade alla, i tur och ordning, ändå

föreslag it na mnet ”Systerskapsfestivalen”. En av dem hade även berättat vad

systerskap betydde för henne och sedan frågat om vi inte bara kunde komma

överens om att det betydde samma för alla? Våra argument mottogs alltså

ganska så då ligt, och en frå n Tjejjouren började gråta eftersom hon kände sig

utpekad som rasist. Det var som att vi då istället behövde ﬂytta vårt fokus till

att försöka trösta henne. Nu i efterhand samtalar vi om detta som en krock:

deras sta rka personliga identiﬁkation med begreppet ”systerskap” och vå rt tal

om strukturer. Och detta att vi inte höll med dem (eller kanske snarare att vi

var just tr anspersoner?) gjorde att vi sågs som ”de som var jobbiga i grupp” och

att vi ville förstöra, när vi själva såg det som att vi ville förändra. Festivalen

ﬁck till slut namnet ”Tillsammans är vi starkare” ...

De strategier vi ﬁck utarbeta i samarbetet kring festivalen pratar vi nu om

som ett slags mots trategi, där v i försökte göra oss självklara ti llsamma ns och

ta plats – eftersom det va r så uppenbar t att det var många som inte v ille ha oss

transpersoner där. Vi upplevde också att det fanns en misstänksamhet mot

oss som grupp och mot våra idéer och metoder.

Festivalen var separatistisk – alla förutom cismän var välkomna – och

Andrés minns särskilt ett samta l om den Tryggare plats-policy som vi skulle

ha under festivalen, som besökarna var tvungna att läsa för att komma in.

Det fanns nämligen en oro hos Tjejjouren att festivalen skulle bli stormad av

cismän, och de ställde frågor om hur de skulle veta vem som är cisman och

vem som är trans.

Från vår sida fanns det en oro för att festivalen inte skulle fungera tran-

sinkluderande i praktiken, att besökare skulle bli felkönade och utslängda.

Det resulterade i en jättelång policy och att vi skulle ha dörrvakter vid varje

pass, alltid en från Tjejjouren och en från Transkamp Nu! Det hade tydligen

spruckit på en gång, eftersom ingen hade dykt upp när det var deras tur att

stå i dörren. Sjökon minns även själva festivalen som ganska splittrad, att vi

Queera historier ån Malmö

131

var två olika läger som hade tvingats ihop och därför hade våra olika grejer.

Den jättelånga policyn fanns dock där, och en av oss har kvar en bild på den

som vi tittar på tillsammans nu tio år senare. Där är sex (!) underrubriker

som handlar om vad vi tänker att en tryggare plats är och hur vi tillsa mmans

skapar den, en lå ng lista på olika uttr yck för förtryck som inte kommer at t ac-

cepteras, att vå ld inte är okej, att en ska vara va ksam för människors grän ser,

att en ska krossa si na egna fördomar och att en inte s ka anta sig veta något om

människors olika identiteter och positioner.

”Festivalen var separatistisk – alla förutom cismän var välkomna –

och Andrés minns särskilt ett samtal om den Tryggare plats-policy

som vi skulle ha under festivalen, som besökarna var tvungna att

läsa för att komma in. Det fanns nämligen en oro hos Tjejjouren

att festivalen skulle bli stormad av cismän, och de ställde frågor

om hur de skulle veta vem som är cisman och vem som är trans.”

Sjökon: Den är så lå ng! *skrattar* Det ä r inte helt rimlig t, kanske. ”Stå hä r och

läs i tio minuter innan du får komma in”.

John: Oh my god!

Vally: Men jag tycker också att det ä r ett roligt his toriskt dokument på något

sätt. För att för mig i alla fall så var den här tiden väldigt mycket så här: ”Hur

ska man jobba med att sk apa tryggare platser? Hur ska v i formulera det? ” Och

så blev det liksom, så här. *skratt* Man ba, ”nej”.

Björnen: Det är väl också historiskt nä r vi gick från att prata om safe space

[trygg plats] till safer spaces [tryggare platser]. ”Nu har vi en utveckling här!

Vi kan inte lova någon trygga rum!”

Sjökon: *skrattar* Det är väldigt charmigt, men extremt otillgängligt.

Eftersom det blev som det blev när vi försökte organisera festivalen, ville

vi arrangera ett panelsamtal under själva festivalen om inkluderande och

exkluderande feminism. Vi hade frågat olika grupper, gissningsvis Imet och

Tjejjouren, men det var ingen av de tillfrågade som ville delta. Istället ar-

rangerade vi ett öppet samtal med rubriken ”Separatistisk feminism – hur

och varför?”, eftersom vi tänkte att det kanske skulle vara lättare för folk att

delta om det inte kändes som att en blev utpekad eller ställdes till svars för

något. Mötet hölls, men det kom inga andra förutom vi från Transkamp Nu!

och några av våra vänner. Det initiativ till samtal som vi upplevde att vi tog

bemöttes med tystnad.

Andrés: Jag vill säga att jag är så glad att vi har det här samta let! För att jag

har ibland, ﬂera år efter den här festivalen och så, så har jag ju träat folk som

har bott i Malmö väldigt länge. Och så har jag sagt så: ”Ja men, minns du den

Transkamp Nu! och Cis-semester

132

där festiva len Tillsamm ans är vi st arka?”. Och det ä r ingen som minns den här

festivalen. *skratt* Det är ingen som minns den! Och jag har varit så: ”Jo men

den var på Kontra”, och folk ba: ”nej”. Och jag minns ju det som att det var, vi

hade ju ett sånt ma xat program. Det v ar fullt hela tiden. A lla var på grä nsen till

utbrändhet. Vi hade liksom minst tre workshops och två scenframträ danden

samtidigt, så det måste ju ha varit hundratals personer som kom på den här

festivalen. Ingen kommer ihåg den! *skratt*

I vårt samtal pratar vi inte så mycket om själva festivalen, som om vi inte

rikt igt heller minns den. Det ä r mer arbetet med den som vi minns, men också

vad det ledde till och ﬁck f ör konsekvenser f ör oss personl igen och som gr upp.

Andrés fortsätter: Jag minns ett väldigt rolig t samtal som du och jag hade,

Sjökon, när allting var över. Jag vet inte om det var precis efter att festivalen

var slut eller om det var samma kväll eller någonting sånt. Men att jag var så

”okej, då kör vi näst a år!”, ty p. Och att du var så ”asså, vad är det f ör fel på dig ?!”

Jag minns inte vad du sa, men att du var så, ”asså vi har alla blivit utbrända!”

Efter festiva len försökte vi som grupp fortsätta att arbeta med just att föra

en dialog med andra om vad de menade – feministiska grupper, föreningar,

klubbar och andra arrangemang som hade någon form av separatism. Vissa

hade en separatism som de beskrev som ”kvinno- och transseparatistisk”,

men i praktiken fungerade den inte så. En del av dem hade egentligen ingen

koll alls på vad trans är.

Ungefär samt idig t med vår festival ” Tillsam mans är vi st arkare”, som höll s

den – mars, anordnades den årliga Ta Natten Tillbaka-demonstrationen.

Här hade det fra mkommit sent i arran görsg ruppen att alla inte v isste vad trans

är, eftersom ﬂera hade utgått från att det endast handlade om transkvinnor.

Just den här okunskapen och otydligheten ledde (leder) till en osäkerhet för

transp ersoner, eftersom vi inte vet om vi ä r välkomna eller inte. Det leder också

till en otr ygghet kring vad v i eventuellt kan råka ut för om vi går dit, men inte

anses höra till utifrån hur vi ser ut. Så vi ville att de andra skulle vara tydliga

i sina beskrivningar, så att en visste. Typ, ”ﬁne, var transexkluderande, men

säg det då så att vi vet”.

Under tiden som Transkamp Nu! fanns var vi den enda transgruppen i de

sammanhang vi rörde oss i. Så vi blev alltid inbjudna när det var festivaler

och arrangemang där folk ville ha transpersoner/transaktivister som skulle

prata. Mycket av det vi gjorde bestod därför av att ha arbetsmöten.

Under våren  blev vi bland an nat inbjudna till att delta under demonstra-

tionen första maj som arr angerades av en samlad utomparla menta risk vänster

 Ta Nat ten Tillb aka är en rör else mot mäns v åld mot kvi nnor och tra nspersoner. I Ma lmö arra ngerar utom parlam-

entar iska tran s- och kvin noseparat istiska g rupper (förut end ast kvin noseparat istiska) va rje år en demons tration

under en k väll i s amban d med Inter nationel la kvi nnoda gen. Demons tration en börjar o ch sluta r på Möllevå ngsto rget.

Queera historier ån Malmö

133

för att hå lla tal. Jenny min ns detta som att det var då vi blev ”vä lkomnade med

öppna armar”. I relation till den många gånger öppna transfobin och att vi ti-

digare blev misstänk liggjorda som queers, min ns Jenny detta som en konstig

känsla. Jenny och någon till från vår grupp var på det första arrangörsmötet

som hölls på Glassfabri ken. Den då f ör vånande känsl an hörs for tfarande idag

i det att Jenny säger att ”Folk var jävlig t trevliga mot oss!” och att vi seda n ﬁck

gå först i demonstrationen. När vi a ndra vid ett samtal som Jenny inte deltog

i hade tittat på bilder från demonstrationen, trodde vi att det kanske snarare

var så att v i inte hade fått vara med i t åget. Detta hade näm ligen hänt på andra

demonstrationer där de som inte ansågs föra en kamp som tillhörde den pri-

mära kampen (klasskampen) ﬁck gå längst bak. Så då ﬁck vi transaktivister

gå där tillsammans med bland andra djurrättsfolket. Björnen minns att det

en del år var vä ldigt hår t med första maj just kri ng detta, vil ket antagligen var

anledningen till Jennys förvåning över att vi nu blev självklart inkluderade.

”Efter festivalen försökte vi som grupp fortsätta att arbeta med

just att föra en dialog med andra om vad de menade – feminis-

tiska grupper, föreningar, klubbar och andra arrangemang som

hade någon form av separatism. Vissa hade en separatism som

de beskrev som ”kvinno- och transseparatistisk”, men i praktiken

fungerade den inte så. En del av dem hade egentligen ingen koll

alls på vad trans är.”

Jenny och Sjökon ( kanske ﬂer) skrev det ta förstamajta l som Jenny höll under

demonstrationen:

 startade Region Skåne införandet av ”Vårdval Skåne” som med statliga

pengar uppmuntrar privata ak törer att fritt kunna proﬁtera på vården. ”Lagen

om oentlig upphandling” kompletterades där med med ”Lagen om valfr ihets-

system”.

Igen: Lagen om valfrihetssystem.

Som Göran Hä gglund uttr ycker sig. ”Med ﬂer aktörer öka r patienternas va l-

frihet o ch möjli ghet att jämf öra kvalitet en i vården. Patienterna – int e systemet

– ska vara i centrum för den svenska sjukvården.” En direkt lögn!

För ett år sedan släppte Socialstyrelsen rapporten om transpersoners rätt

till v ård. En utredn ing som förutom att k ritisera den  år ga mla lagens kr av på

sterilisering och svenskt medborgarskap pekar på tillgången till vård.

Som det ser ut idag ﬁnns det för många aktörer för att kunna kvalitetssäkra

transvården. Transpersoner behandlas olika beroende på vart i landet de bor

Transkamp Nu! och Cis-semester

134

och de ﬂesta når inte ens fram till en utredning då HBTQ-kompetensen hos

psykologer är obeﬁntlig.

Samma socialminister som i ﬂera år har bromsat möjligheten att förbättra

transpersoners vård pratar om som sitt främsta mål att få in ﬂer aktörer för

individens skull.

På första maj måste vi uppmärksamma att kampen mot kapitalismen är en

solidaritetsfråga för många olika grupper med många olika berättelser kan

vittna om hur privatiseringen av vården är ett direkt hot mot ett solidariskt

och jämlikt samhälle.

Vi står här idag utanför Malmös sjukhus för att vi vill välja en annan väg.

Så Göran Hägglund kan ta sin konservativa familjepolitik och kapitalistiska

vårdsystem, för vi vill inte ha det!

Eftersom må nga av oss redan var ganska slutkörda efter festivalen ”Tillsa m-

mans är vi starkare” och alla arbetsmöten som följde på den, tror vi att grup-

pens aktivitet rann ut i sanden redan till sommaren . Men vår existens

hade tidig t nått Umeå Femin istfestival som i början av å ret bjöd in oss at t hålla

en workshop under festivalen som ägde rum under sommaren. Det var första

gången som de öppnade upp för transpersoner efter att innan ha varit strikt

kvinnoseparatistiska. Andrés och Sjökon åkte dit och höll en grundläggande

föreläsning om vad trans är. Publiken tog sig här rätten och tillfället i akt att

ställa privata och närgångna frågor om könsutredningar, kroppar etcetera,

men en i publiken visade sig vara en allierad från Malmö.

Andrés: [Personen från Malmö] satt i publiken. Jag visste inte alls vem det

var, men hade hört att vi li ksom hade en allierad på festiva len. Och den stä llde

den här frå gan, alltså mit t i allt det här supersmask iga, ”utredning! mm! ”, där vi

ändå försökt e hålla en bra ton, så var det som att den sträckte upp handen och

sa: ”Jag ha r hört att det finns feministiska sammanhang som inte vä lkomnar

transpersoner. Det är ju så konstigt. Vill ni prata lite om det?” *skratt*

John: Brilliant!

Andrés: Det var verkligen som att vi höll på att drunkna i något slags sen-

sationslysten smask liksom, och så sitter den där bara. Jag minns inte exakt

formuleringen, men jag minns att bakom formuleringen så var i alla fall den

här li ksom ”ja men gud vad konst igt, har n i hört om femin istiska samm anhang

som utesluter transpersoner?” Så ﬁck vi en sån härlig, sån macka, där vi ba

var så ”ja! politik!” *skratt*

Någonstans efter detta slutade Transkamp Nu! att ﬁnnas som grupp. När

vi försöker se tillbaka på vad som hände, återkommer vi ännu en gång till den

psykiska ohälsan.

Andrés: ”Så vad hände med Transkamp sen?” Utbrända, ﬂyttade.

Queera historier ån Malmö

135

Björnen: Det är ju kanske väldigt viktigt ändå att betona. Utbrändheten.

Sjökon: Eller hur. Det är ju så tydligt också. När vi startade var det väldigt

mycket känslor, suuupermycket saker som vi ska göra hela hela hela tiden

och svara på allting och utbilda alla. Och sen försvann det [Transkamp Nu!].

John: Ja precis, det är inte en slump.

Tvångssteriliseringar, TNT och transförrädare

I början av  fortsatte den organiserade transaktivismen inom Malmös

utomparlamentariska vänster. Även om de två grupperna som är centrala

för denna berättelse inte fanns då, så hade två demonstrationer som hölls i

början av 2012 stor relevans för den fortsatta transkampen. Det var även ett

par från våra grupper som deltog i detta, så våra samtal och vår berättelse

berör även dessa.

Först arran gerades en demonstration mot två ngssterili seringarna av tra n-

spersoner, den  januari . Vi samlades vid Stadshuset i Malmö och gick

till Gustav Adolfs torg där några höll tal. Demonstrationer hölls även på an-

dra platser i Sverige, och i december samma år slog Kammarrätten fast att

steriliseringskravet som fanns för de som ville ändra juridiskt kön stred mot

Europa konventionen.

Björnen var med och ar rangerade demonstrationen i Malmö, och Vally min ns

hur Björnen under demonstrationen uttryckte en besvikelse över att många

femin istiska a ktivi ster som bru kade delta under likna nde demonstrat ioner inte

hade kommit på denna. Det var som att en del på så vis ”bekände färg”. Detta

fortsatte och tog sig lite mer explicita uttryck i samband med arrangerandet

av den årliga Ta Natten Tillba ka-demonstrationen (TNT) . Det pratades

då om att TNT hade ”kuppats” – och även vissa av oss benämner det så i sam-

talet nu, även om det inte riktigt var det som hände. Fast kanske delvis ändå.

Det var i alla fall några aktivister som gick med i arrangörsgruppen en bit in i

deras arbete och som ville öppna för en diskussion om vilka som inte var sä k-

ra på gatorna just då. Reva (Rättssäkert och eektivt verkställighetsarbete),

ett sama rbetsprojekt mellan Polisen, Kriminalvården och Migrationsverket,

var nämligen väldigt närvarande på Möllevången. Rasiﬁerade personer blev

”slumpmäs sigt” kontrollerade av polisen för att se om de hade ”rätt ” att vista s

i Sverige och det bedrevs en jakt på personer som migrerat till Sverige, vilket

resulterade i att många ﬂer avvisades under denna period jämfört med tidi-

gare. De nya aktivisterna i arrangörsgruppen ändrade på vissa redan fattade

beslut, bland an nat det om att demonstrat ionen skul le vara kvin noseparat istisk

(eventuellt även transinkluderande) för att ink ludera alla som gick osäkra på

grund av polisen. Under demonstrationen hölls detta tal:

Transkamp Nu! och Cis-semester

136

Kvinnokamp är antirasistisk kamp, kvinnokamp är klasskamp, kvinnokamp

är rätten till asyl, kvinnokamp är transkamp och homokamp, kvinnokamp är

antifascistisk kamp.

Vi är må nga i dagens Sverige, i da gens Ma lmö, som jobbar för en feminis tisk

kamp. Vi är många som på grund av att vi läses som brudar, bögar, ﬂator, blat-

tar, queers, är r ädda när vi går på Ma lmös gator. Vi är också personer som jagas

av Möllevångspatrullen och, utan att vi gjort något brott, sätts i förvar för att

sedan tvångsutvisas. Vi är personer som inte kan gå utanför vår dörr för att

snuten visitera r folk på öppen gata, och utan g iltiga papper fän gslas vi rät tslöst.

Vi har i å r valt att ha en demo för den som har b ehovet av att ta natten ti llbaka,

för med så mycket snutar på våra gator går ingen trygg!!!

Det som förenar oss ikväll på årets Ta Natten Tillbaka-demo är inte bara

våra gemensamma erfarenheter av ett förtryckande samhälle, som Kvinna,

som Transperson, som en person utan rätt till Papper eller Arbete. Utan det

är också solidaritet mellan personer med dessa olika erfarenheter av förtryck.

Olika förtryck som alla har samma avsändare, det patriarkala och kapitalis

tiska samhället.

Den feministiska rörelsen ha r med sina  års ﬁra nde av  mars kommit att

fylla s med nya kamper och fr ågor. Femini ster har i al la år fått k ämpa och kämpar

än idag f ör att ﬂer frågor ska bli sedda som en del av den feministiska rörelsen.

Vi säger inte at t behovet av separatisti ska platser inte ﬁnn s, vi säger inte hel-

ler att al la är välkomna! Men vi ser det inte möjlig t att ta tillba ka denna natten

utan att alla som går på dessa gator ser till att snuten inte fortsätter hota och

kränka papperslösa, blattar, kvinnor, transpersoner och queers.

Så länge snuten är här går inga personer trygga!

Det som var tänkt att bli en solidaritetsyttring och ett gensvar på en politik

som gjorde gator osäkra för vissa, något som TNT handlar om, sågs av radi-

kalfeministerna som en transaktivistisk kupp. Det resulterade i att dessa

anordnade sitt eget kvinnoseparatistiska block i demon med ett band runt

sig, kanske för att markera vilka som gick med dem – ett tydligt exempel

på hur de väldigt explicit ”bekände färg”. Så även om huvudsyftet med att

demonstrationen inte skulle vara separatistisk inte hade något med frågan

om transinkludering att göra, så trodde radikalfeministerna det och gjorde

på olika vis motstånd mot detta. Det var bland annat ett ﬂertal diskussioner

som fördes och kommentarer som skrevs om detta i oli ka foru m på Facebook,

bland an nat om att vi transpersoner ju hade Pride, så va rför skul le vi ”ta” TN T

från dem? Inför TNT året efter, , kuppade några tillbaka demonstratio-

nen genom att göra ett Facebook-evenemang många månader i förväg för att

säkra sin plats som arrangörer.

Queera historier ån Malmö

137

Trots att vi i våra samtal idag pratar mycket om motståndet mot oss tran-

spersoner i dessa ”feministiska” sammanhang, benämner vi inte riktigt an-

ledningen till deras motstånd. Vi verkar inte riktigt veta hur de tänkte. Bara

vid ett tillfälle ger Björnen ett uttalat exempel.

Björnen: På Ta Natten Til lbaka-mötet, då var det ju i princip en person som

sa att ”om man är trans”, underförstått då tra nsmaskulin eller transkille, ”då

har man ju valt sida”. Så jag tror att det var lite det tänket.

John: Vi var förrädare.

Björnen: Ja precis, exa kt, förräda rberättelsen. Jag tror att det fan ns mycket

av det.

Vi pratar vida re om vad som var ett direk t eller indirekt polisande i separa-

tistisk a demonstrationer – om hur man f örväntades se ut som trans och vilka

strategier vi hade för att försöka signalera att vi visst hörde till målgruppen i

kvinno- och transseparatistiska demonstrationer.

Vally: Under den här tiden upplevde jag också att det var det här kravet

om att är du transkvinna då ska du ha långt hår och klänning, som fan ingen

feminist  hade. Men transkvinnor ska ha det för att signalera att de är

”riktiga” kvinnor, liksom.

Andrés: Jag minns att jag gick en större demo och att det var på dagtid. Jag

tror att det var en sån SlutWalk här i Malmö och så var min kompis på besök

från Göteborg. Det var verkligen den stämningen att man var tvungen att

gå runt och lite halvskrika så [mörkare röst] ”Ja, utredning har man ju gått!”

*skratt* För att det var en så konstig stämning och jag minns också att jag

gick runt och liksom hälsade på alla, även folk som bara var så vagt bekanta

och liksom ”hej!”

Björnen: ”Hej transkompis!” *skratt*

John: Kan man inte bara ha en stämpel i pannan: Trans!

Andrés: Ja men verkligen! Det var verkl igen så jobbig stä mning. ”Vi ä r trans,

vi är jättemycket trans!”

Sjökon: [sjunger] Trans, trans, trans mycket trans!

*skratt*

 SlutWalk är e n internat ionell rörel se av protest marsch er med syf tet att få s topp på våldt äkts kultur er och mot upp-

fattn ingen att en p erson som våld tas har si g själv att sk ylla.

Transkamp Nu! och Cis-semester

138

Cis-semester 1.0

Efter TNT  och den transfobi som manifesterades, gick det inte särskilt

lång tid förrän Björnen och en bekant diskuterade behovet av ett transakti-

visti skt samman hang. Ett ny tt initiativ togs, och ti ll maj gick de ut med denna

inbjudan:

Vid minst tre tillfällen, kanske ﬂer, hölls träar på Kontrapunkt (Västan-

forsgatan  i Malmö) för ”transkämpar & allierade”. Fokus var att skapa en

social mötesplats för umgänge och samtal, inte arbetsmöten och en massa

dokument som vi minns det som att Transkamp Nu! blev till slut. Under den

första trä en skapade vi ett tra nsparaply tillsa mmans; frå n ett paraply hängde

vi fä rgglada och glittriga skyltar där vi skrev orden för olika transidentiteter.

Det blev starten på något, men det rann ut i sanden nästan på en gång. Två år

senare togs initiativ till att väcka det till liv igen.

Cis-semester 2.0

Vi verkar inte min nas varf ör Cis-semest er sta rtade igen och av vil ka. Kanske

var det inte nå gon av oss som nu samta lar tillsa mmans. Med sta rt i september

 hölls i alla fall åter träar i Kontrapunkts lokaler, men denna gång på

Norra Parkgatan. Till en början var syftet att fungera som en social mötes-

plats, och vi återgick till att vara en transseparatistisk grupp. Så här beskrev

Queera historier ån Malmö

139

vi oss på Facebook: ”Cis-semester är en plats att hänga på för transpersoner,

intersexpersoner och utforskande. Vi är antikapitalister, antirasister och fe-

minister. Vi är baserade i Malmö.”

Under hösten hölls regelbundna träa r och dessa for tsatte delvis in på .

Vi ﬁkade, tit tade på ﬁlm, pysslade, lä ste fanzines, ﬁ xade i loka len, g jorde ba n-

deroller. Ganska snabbt började även denna grupp att rinna ut i sanden, och

det var inte så många som arrangerade eller kom på träarna.

Än en gång nämns den psykiska ohälsan i sammanhanget. Inte bara ut-

brändheten som vi talat om tidigare, utan även den ökade psykiska ohälsan

hos transpersoner ( jämfört med cispersoner). Att den har visat sig i det att det

är svårt att organisera transpersoner när folk mår för dåligt och varken kan

eller vill komma på möten. Vi pratade om detta även då, framför allt i det att

vi försökte se till att organisera aktiviteter som personer själva kommit med

önskemål om – just för att sänka trösklarna för folk att komma och för att a k-

tiviteterna skulle vara releva nta för de av oss vi försökte skapa mötesplatsen

för. Men med detta lyckades vi inte riktigt.

När det blev dags för Ta Natten Tillbaka-demonstrationen  blev Cis-

semester inbjudna att hålla tal. Vi var nog bara tre kvar som engagerade oss

i gruppen just då, och vi träades på Glassfabriken för att skriva ett tal till-

sammans. Det blev en fortsättning på samma kamp och samma frågor som

vi drev i Transkamp Nu!

Vi är Cis-semester. Cis-semester är en plats att hänga på för transpersoner,

interse xpersoner, utforska nde. Vi är anti kapital ister, antira sister och femi nis-

ter. Under tidigare år har vi exkluderats från Ta Natten Tillbaka. Vi har blivit

tvångskönade och utkastade, alternativt inte fått komma alls. Har vi deltagit

har det varit en kamp i sig att komma hit. Många av oss är därför inte här idag.

För er som är här idag, kom och gå med oss!

Transfobi är att tvångsköna.

Transfobi är att anta att alla människor är cis-personer.

En cis-person är en per son vars kropp, juridi ska kön, könsidentitet och köns-

uttryck hänger ihop enligt normen.

Transfobi är att avfärda transkampen som en liberal identitetspolitik.

Transfobi är att osynliggöra och förneka transpersoners existens i ett his-

toriskt perspektiv.

Transfobi är ett strukturellt förtr yck.

Transfobi är våld.

En europeisk st udie visar att  proc ent av a lla transpersoner ä r arbetslösa.

För befolkningen i stort är siran – procent. Vi får inte komma på arbets-

Transkamp Nu! och Cis-semester

140

intervju på grund av vår könsidentitet. Vi riskerar att bli av med våra jobb på

grund av vår könsidentitet. Vi exkluderas frå n arbetsmarknaden.

– Transkamp är klasskamp.

Transpersoner utsätts för samma patriarkala förtr yck som cis-kvinnor.

– Transkamp är feministisk kamp.

Transpersoner ﬂyr undan från våld och förtr yck världen över.

– Transkamp är en kamp för en värld utan gränser.

Transpersoner utsätts för rasism, exotiﬁering och sexualisering.

– Transkamp är antirasistisk kamp.

Nästa n en tredjedel av alla tr anspersoner i Sverige i å ldern – år ha r försökt

ta livet av sig. T vå tredjedelar har h aft själv mordstanka r.  procent av alla tra n-

spersoner ha r utsatts för trakasserier, hot, vå ld och/eller sexuella övergrepp.

– Transkamp är en kamp för att överleva.

Vi är hä r för att Ta Natten Til lbaka, men tra nsfobin försvin ner inte när morgo-

nen gryr, så ... Dö cis-väldet, dö!

Vally: Det jag minns då var, alltså utifrån allt som varit innan, att vi var ju

skitnervösa över vad vi skulle få för reaktioner. Vi var ju redo för pajkastning

och bu-rop, typ. Det var lite som att det var den stämningen. Vi visste inte.

Sen var det två stycken som höll talet. Alla applåderade. Det kändes som att

det togs emot jättebra. Det var som att alla var transinkluderande feminister

helt plötsligt. *skratt* De klappade och applåderade och vi ba ”vad hände?”

Sjökon: Det måste vara så speciellt att gå ut med den, ”superkamp!”, och så

möts man av inget motstånd. *skratt* Det här måste ju vara produkten av att

vi under så många år, det du beskrev Andrés, att en måste samla sig i grupper

och förbereda en massa motargument. Och så blir det så här, konstigt, när

det inte ﬁnns någonting som slår tillbaka. Man är så van vid att behöva med

näbbar och klor försvara sin existens. Jättekonstigt.

Cis-semester försva nn efter detta återi gen som en social mötesplat s, men vi

var nå gra få som fortsatte att delta på ett pa r olika festivaler under somma ren.

I juni  deltog vi på Feministisk festival på Moriskan, där vi hade ett

samta l om trans- och intersexin kludering i feministi ska rörelser samt organi-

serade ett tra ns- och intersexseparatist iskt häng dä r en kunde ta cis-semester

från fest iva len och pyssla/hän ga/mysa . Det som disk uterades under samtalet

dokumenterades, och delar av det lästes upp som inledning till festivalens

avslutande panelsamtal. I panelen deltog en från Cis-semester. Samtalet

handlade om hur en skapar en inkluderande feministisk rörelse som inte re-

producerar exkluderande för tryck. I augu sti deltog vi under Rosa/Svar t Pride



 Et t hus för ku ltur- och nöjes evenemang i Fol kets Park.

 En revolutionä r Pride-fes tival av oc h för HBTQ-pe rsoner inom den utom parlament ariska v änster n.

Queera historier ån Malmö

141

på Kvarnby folkhögskola, Industrigatan, där vi anordnade ett samtal om hur

vi skapar et t queert community i Mal mö. Vi lyf te frågor om vad ett communit y

är, hur vi ville att ett sådant skulle se ut, hur vi kan ta hand om och alliera oss

med varandra och hur psykisk ohälsa påverkar våra möjligheter att skapa ett

community. Det var det sista vi gjorde i Cis-semesters namn.

Vad hände sedan?

Vi försöker se tillbaka på vad vi gjorde och vad det ledde till. Även om det är

omöjligt att veta så tycker vi oss se hur vi var en del av en transaktivistisk rö-

relse och att vi, lokalt i Malmö, va r drivande just i frågan om transink ludering

i feministiska sammanhang inom Malmös utomparlamentariska vänster.

Vi pratar om att det v i gjorde delvis handla de om att f örsöka informera andra

om att transkamp också är en feministisk, antirasistisk och antikapitalistisk

kamp – för att vi som transpersoner skulle få plats i den rörelse vi ansåg oss

tillhöra. John nämner det som att det kanske var en strategi för att försöka bli

sedda som legitima av de andra som tyckte att det var ”ﬂu” med transfrågor.

Men vi var inte bara reaktiva, vi ville också sätta agendan.

Jenny: Malmö är en helt annan plats idag, och jag tror att det som gjorde ont

då, liksom, gör inte ont nu för de människor som hitta r de här sammanhangen

idag. Jag försöker tänka att det är i skavet som man lär sig någonting. Vi kan-

ske lärde oss, jag vet inte, att slicka våra sår, men det var väldigt många andra

männ iskor som lärde sig någonting av det som var jobbigt, l iksom. Jag är jättegl ad

och så himla tacksam över att jag kan titta på det runtomkring mig nu och att

det är någonting helt annat, och att vi var en del av att liksom trycka det ditåt.

Samtidig t lyfts i vå rt samtal f rågan om mycket ändå inte är ex akt så som det

alltid ha r varit med tran sfobi i feminis tiska samma nhang och vä nstersamma n-

hang. Vi l andar kan ske i att de grupper som explicit är femini stiska grupper, som

har och hade nå gon form av separati sm, har behövt föra en disk ussion om ifa ll

de är tra nsinkluderande eller inte, och tyd ligt formulera sin form av separati sm.

Andra vä nstergrupper har i nte det. De k anske inte ens är sä rskilt feministisk a,

på något vis. A llt som inte rör den ”rik tiga” arbetarkampen är sidofrågor. Eller

så går det i vågor eller spiraler. Att det vi gjorde hade inverkan där och då på de

personer som var verksamma då , men att det kommer nya personer och att det

inte har skett några egentliga förändringar ideologiskt.

Antikapitalistiska, antirasistiska, feministiska transaktivister (4-ever)

Vi avslutar med att prata om kanske det viktigaste – grunden till vår organi-

sering, som för oss nog är så självklar att den inte har nämnts i samtalen, men

som ändå behöver formuleras här. Varför var det viktig t för oss med en trans-

akt ivistisk gr upp som var a ntikapitalis tisk, antira sistisk och feministi sk? Det

Transkamp Nu! och Cis-semester

142

var självk lart olika f ör alla, men ändå sa mma. John beskriver sitt engagema ng

i RFSL och hur både miljön och människorna där var transfoba, nyliberala,

cisnormativa och normativa i störs ta allmänhet på många olika sätt. För John

var det vi ktigt med ett sa mmanh ang där folk hade sa mma värderinga r som John

själv och där man allierade sig med andra vänsterkamper. Det var samma för

Sjökon som också hade engagerat sig i RFSL, men även i Stock holm Pr ide – ”av

någon outgrundlig anledning” som Sjökon själv beskriver det. Sjökon upplev-

de båda dessa som stora HBT-liberala sammanhang, men att våra transsam-

manhang kändes ﬁnare, viktigare och riktigare. Att trans var fokus, men att

vi samtid igt var självk lart antira sistiska och vän ster. And rés berättar om sina

rötter i den transexkluderande radikalfeminismen och skrattar. Att man kan

säga vä ldig t mycket om den, men att det ocks å var mycket som var väldig t spe-

ciellt. De organiserade saker själv och all organisering var ett sorts motstånd.

Det var motstånd mot heteropatriarkatet att ha fest, att ha en demonstration,

att ha en picknick. Det var också sätt som öppnade upp utrymmen och gjorde

dem levbara, något Andrés tycker att även Transkamp Nu! gjorde. Med dessa

rötter kändes det självklart för Andrés att också fortsätta vara en del av akti-

vistg rupper som på något sätt påminde om den aktiv ism som Andrés formades i.

Vally: Det är ändå länge sen. Tio år. Det är en lång tid som har passerat. Och

när det gäl ler tra nskampen, eller transkamperna, och vad som har hänt de se-

naste tio åren, så är det väldigt mycket. I mi n värld så fanns ty p transpersoner

knappt heller, i något sorts samhälleligt utrymme. Och att det var lite så, för

mig personligen då, att när jag såg det på Facebook eller någonting sånt om

det här mötet som Transkamp Nu! skulle ha på Glassfabriken ... Jag hade inte

formulerat en tydlig t ransidentitet för mig själv, men när jag såg den här i nbju-

dan till ett möte så var det liksom så här ”men dit ska ju jag gå”. Asså det här är

en plats för mig. För mig identitetsmässigt och politiskt så har ju Transkamp

Nu! betytt jättemycket.

Sjökon: Verkligen för mig också. Så ﬁnt. Det är också väldig t väldigt ﬁnt att

se er så här.

Björnen: Ja det är jätteﬁnt att se er alla.

John: Verkligen.

Andrés: Alltså, nu är jag fortfara nde i det där att jag potentiellt hål ler på att

bli utbränd, men en impuls var ju bara så ”ska vi inte starta upp Transkamp

Nu! igen?!” *skratt*

Sjökon: Vi gör en festival! Tillsammans med [Trans och-] Tjejjouren!

Andrés: Nu skulle det samarbetet gå jättelätt!

*skratt*

Queera historier ån Malmö

143

Bild från ljudbilen under TNT-demonstrationen 2015.

Bande roll Cis-semeste r omgång 2.

Transkamp Nu! och Cis-semester





Queera berättelser ån Malmö

146

MANLIG,

SAMKÖNAD LUST

I PARKERNAS

STAD

Jack Lukkerz, socionom och sexolog knuten till Malmö Universi-

tet, tidigare medarbetare vid RFSU Malmö och RFSL Rådgivningen

Skåne. Alla bilder i texten är skribentens egna.

En tur genom Malmös

erotiska oaser

JACK LUKKERZ

Foto: Christ oph Lukkerz.

STRAX EFTER KLOCKAN fem en vanli g eftermiddag mitt i veck an går fyra m än in i

en offentlig toalet t i en park i st aden. En av männen har på sig en vä lskräddad

kostym , en annan bär g ymnasti kskor, shorts och en t-tröja. En tredje utmärker

sig genom sin kakifärgade uniform från sin arbetsplats på en bensinmack

medan den fjärde mannen, en försäljare, har lossat sin slips och lämnat sin

sportjacka i bilen. Vad är det som gör att just dessa fyra män lä mnat de andra

pendlarna på sin resa hem efter jobbet och stannat till vid denna oentliga

toalett utmed vägen? Vilka är deras gemensamma intressen på denna plats,

med tanke på deras skilda bakgrunder?

Så inleds, fritt översatt från engelska, det första kapitlet i boken Tearoom

Trade: Impersonal sex in public pl aces, först publicer ad . I boken under söker

den amerika nska sociologen Laud Humphreys det som i engelskspråkiga ter-

mer kalla s för tea-roooming, det vill säga mä n som möts på oentliga toa letter

för sexuella möten. Scenariot i inledningen har alltså idag mer femtio år på

nacken och utspelar si g längs en amerika nsk motorväg. Det ä r dock in galunda

ett särs kilt unikt fenomen och det existera r även hä r i Skåne, i våra daga r. Mitt

första möte med tea-rooming ägde rum en vanlig eftermiddag mitt i veckan

senvintern , s trax inna n våren på allvar tog över Ma lmö det året. Jag fas-

cinerades av detta fenomen från först a stund. Ett koncentrat av man lig lust och

kåthet på ar mlängds avstå nd, en oas av erotik och sexual itet i en unda nskymd

miljö, nästi nti ll osynlig f ör oinvigda utanför. Malmö, parkern as stad, staden v id

vatten som blev min nya hemsta d hösten  och det va r vad dessa grönytor,

som gjort staden berömd i hela Sverige, hade att bjuda på! Tanken svindlade.

Jag hade nyss fått en pra ktik för arbet slösa ungdomar på RFSL Rådg ivningen

Skåne och efter blott ett par veckor tog jag mina första, stapplande steg som

uppsökare i Malmös gröna oaser. Pildammsparken med sina dammar, änder

och gäss i ﬂockar där ﬂanörer kryssade mellan bajshögar. Slottsparken med

sina vackert belysta gångstigar, statyer i skugga n av det blåskimrande Kron-

prinsen, en förn immelse av storstadens puls d är borta, rog ivande grönska här.

Öresundsparken, alldeles intill havet och sanddynerna, med funkishusen på

Ribersborg som fond. Och inte mins t grönområdet mellan bågsk ytteban an på

Limhamn och Lagunens småbåtshamn, en plats som snart kom att ligga mig

särskilt varmt om hjärtat.

148

Min sexologiska gä rning inleddes a lltså med att jag som ung och g rön -åring

från Kristianstad och Östra Göinge slungades in i de erotiska oaserna i den

skånska storstaden, utan att någonsin tidigare ha kunnat föreställa mig de-

ras exis tens. Inom ramen för min praktik ﬁck jag i uppdrag att tillha ndahålla

kondomer och glidmedel åt de män som träades för sina snabba, anonyma

sexuella möten. Jag kommer a lltid att vara uppskat tande för denna bästa st art

som man kan tänka sig för den som vill arbet a med frå gor kring sexuell hä lsa.

Så låt mig guida dig igenom Malmös unika platser. Till min hjälp tar jag med

mig Peter, Jens och Ingemar



, tre män som generöst delat med sig av sina eg na

minnen inför tillkomsten av denna text.

Vår stad har över många generationer varit rikligt belönad med erotiska

oaser, ett begrepp som Eriksson & Knutagård myntat och använt i sitt arbete

för att i allmänhet beteckna platser där män träas för att ha sex med andra

män. Det kunde handla om exempelvis bastuklubbar och videoklubbar, det

vill säga kommersiella arenor där besökaren betalar för en tjänst, men det

kunde likaså röra sig om toaletter eller speciﬁka områden i stadsparker och

grönområden utan va re sig krav på till gång till penga r eller kontroll av my ndig

heter. Humphreys f örk larar att platsern a karaktä riseras av sin til lgänglig het,

lättheten at t kännas igen av initierade ind ivider och sin vanlig tvis frå n insyn

utif rån sk yddade kon stru ktion.



Männen som uppsökte platsern a i Humphreys

forskning må av samhället ha betraktats som avvikare men de utgjorde ett

brett spektr um av människor, med eller utan a nknytnin g till andra a renor för

det queera livet. Det var män som på mycket skilda sätt integrerade besöken

och livet i de erotiska oaserna i si na liv i övrigt. D et kunde alltså vara personer

som gjorde korta uppehåll på platsen eller personer vars sociala liv i huvud-

sak kretsade kring den erotiska oasen. En del besökte platserna sporadiskt

och mer sällan, andra om inte dagligen så åtminstone ﬂera gånger i veckan

eller månaden. Malmös erotiska oaser karaktäriserades på samma sätt av

att besökaren, den anonyme mannen, helt enkelt mycket medvetet sökte upp

platsen i sexuellt sy fte. Flera av de i denna text beskrivna platserna existerar

inte längre idag i sin dåvarande form medan andra består ä n idag, ibland mer

eller mindre oförä ndrat. Så låt oss ge oss ut och botani sera omk ring i Malmös

erotiska oaser från förr.

 Namne n är ﬁngera de för att int e röja männen s identitet.

 K nutagå rd, H. & Erik sson, N. (). Sä krare sex i sexf rekventa ko mmersiell a lokaler – f ör män som har s ex med män.

Malm ö: RFSL Råd givni ngen Skåne:  :.

 Humphreys, L . (, ). Tearoo m Trade. Impe rsonal sex in p ublic place s. New York: Aldine de G ruyter.

Queera historier ån Malmö

149

Manlig, samkönad lust i parkernas stad

Händelser vid vatten

Peter är idag  år gammal. När vi träas i hans vackra hem i en av Malmös

mer genuina och ursprungliga stadsdelar bjuder han på hembakt och starkt

kae. Vi småprata r en stund. Gamla minnen ni vet, eftersom vi dessutom har

ett gemensamt förﬂutet som a ktivister inom den queera världen i Malmö. Han

berättar om sin park, Öresundsparken, Malmös egen port till vattnet med

sina magniﬁka solnedgångar som jag tycker är en av platsens absolut ﬁnaste

egenskaper. Peter kom til l Malmö under det sena -talet . Via vänner, varav

ﬂera av dem träades regelbundet på Malmös dåva rande gayklubb Gay House

på gamla Vä ster, ﬁck han k ännedom om Öresundsparken och de träd-öar, som

han besk river saken, som karak täriserade området. Även jag kommer ihåg de

där trä d-öa rna, klungor av stora träd som lå g utspridda lite här och var mel lan

cykelvägen och stra nden och dä r män träades nat tetid, hade sex och däref ter

badade tillsammans i havet. Peter berättar att en vanlig kväll på Gay House

mycket väl kunde avslutas med att gänget tillsammans begav sig till parken

intill stadens strand för att en stund senare återsamlas, utbyta kvällens er-

farenheter med varandra och sedan gå hem till sitt.

”Til lsammans med n ågra vänner slä ngde vi en av våra vänner ner i dam men

efter att ha ly ft honom i ben och armar och slungat i honom. Jag bad om ursä kt

efteråt”, säger Peter. Jag får en känsla av en tid av sorglöshet, delad glädje och

Öresundsparken.

150

gemenskap, lite som det initialt ski ldras i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan

handskar. Det var en tid och en plats som, med Peters ord, likställde varvsarbe-

tarn a vid Kockums och ban kdirektörerna genom att så mycket i denna till sy nes

bekymmerslösa tillvaro kretsade kring sexuella möten.

”Där och då , med byxorna nere spelade klas s ingen som helst roll.” Jag hör hur

Peter pekar på att maktförhållanden åtminstone för stunden blev utraderade,

att män kunde mötas i sitt gemensamma intresse, i en samfälld drivkraft och

jag återkallar genast inledningen till Laud Humphreys Tearoom Trade.

Hur gick snacket er vänner emellan, undrar jag. ”Efter en vanlig kväll, efter

en runda i buska rna”, säger Peter och ler mot mig, ”då var det lätt att berätt a för

vännerna: vet du vem jag träade!? ´ICA-handlaren´ från Blekinge!” Den där

´ICA-handlaren´ och Peter lät sina kläder falla, gick att bada och sedan hade de

det mest fantastiska sex i en av träd-öarna. Efteråt badade de på nytt, men där-

efter var det tack och hej och de utbytte aldrig adress. Det var en tid långt före

aids-krisen under -talet, som enligt Peter la sordin över det hela. Besöken

blev mindre frekventa och männen utan tvekan försiktigare. ”Det var inte tal

om att knulla runt hipp som happ längre,” säger han.

Någon kondomutdelni ng existerade inte under de första å ren av aids-pande-

min och smutska stningen och stig matiseringen i medierna ledde till at t många

män höll sig inom sitt skal. Kanske var det, tä nker jag när jag lyssnar på Peters

berättelse, lite som den socia la, fysiska d istanseri ng vi tvinga s att leva med i vår

tid och covid-. Den lilla skillnaden var dock att -talets pandemi drabba-

de främst män som hade sex med män. Den som levde med hiv rönte dessutom

fördömanden och moralism snarare än omsorg och oro. Det var de påstådda

avvi karna, de som äg nade sig åt en förkastli g form av sex ualitet som drabbades.

Därför engagerade frågan aldrig befolkningen i stort. Men även de hivpositiva

männen sjä lva hade internali serat sjä lvförakt et och teg om sin infektion ofta in

i döden, medan många andra höll avståndet, socialt och sexuellt, till den som i

undanta gsfall va lt att öppet leva med hiv. Peters berättelse ä ger rum lång t innan

de statliga h iv-kampa njerna kom igån g i och med att de medel som möjligg jorde

ett förebyggande och upplysande arbete mot hiv under sent -tal började

delas ut til l frivill igorganisationer. Det var lång t innan dessa medel gav mig sjä lv

den unika och lä rorika inblicken i en för mig, då som -åring, helt okänd värld.

”Någon kondomutdelning existerade inte under de första åren

av aids-pandemin och smutskastningen och stigmatiseringen i

medierna ledde till att många män höll sig inom sitt skal. Kanske

var det, tänker jag när jag lyssnar på Peters berättelse, lite som

den sociala, fysiska distansering vi tvingas att leva med i vår tid

och covid-.”

Queera historier ån Malmö

15 1

Tillbaka till Laud Humphreys, som skildrar hur han i egenskap av forskare

observerade skeendet på plats utan att på något sätt ge sig till känna. Han

iklädde sig rollen som en så kallad watch queen. Det innebar att Humphreys

uppehöll sig strax ut anför ingån gen ti ll den toalett vars skeenden ha n iakttog.

Uppgiften va r att varna de besökare som ägnade sig åt sex på toa letterna ifall

oönskade personer, exempelvis poliser, närmade sig bygg naden. Bortsett fr ån

att hans forskning alltjämt används som ett exempel i syfte att inspirera till

en etisk disku ssion inom vetenskap, vi lket för den som är intresserad beskr ivs

på ett utmärkt sätt av den svenska sociologen Sara Eldén, bidrog han givetvis

till at t synliggöra den miljö som få ha r kunskap om eller inblick i. Det bör och

ska givetv is diskuteras huruvida det är av godo eller av ondo att synlig göra en

miljö som lätt kan ifrågasättas och skarpt ogillas av en okunnig allmänhet

eller oroad politisk sfär. Det är omöjligt att utesluta att synlighet och känne-

dom rentav leder till ett worst case scenario i form av attacker från illvilliga

individers sida. Sex på toaletter män emellan äger tvivelsutan en laddning.

Programmet Böglobbyn, som sä ndes i SV T hösten , behandlade fenome-

net cruising, samma slags företeelse som Laud Humphreys alltså kallade för

tea-rooming, bland män i ett parkområde i Göteborg. Programmet anmäldes

sedermera till Gra nskningsnä mnden och fälldes för i ntrå ng i privatlivet. Det-

ta då bland annat en intervjupersons privatliv och yrkesliv sammanblandats

på ett för denne kränkande sätt sa mt för att något allmänintresse att berätta

om miljön i fråga inte ansågs ﬁnnas. Utan att gå närmare in på turerna kring

anmä lan visa r den uppmärksa mhet som den gå ngen riktades mot skildr ingen

av denna sexuellt ladda de mi ljö på sexua litetens sprängkr aft när den uttr ycks

på sitt explicita och normbrytande sätt. Som sagt, den manligt kodade sexu-

aliteten som kommer till utlopp i den erotiska oasen, men också i andra sam-

manhang, äger en laddning, en samhällelig sprängkraft. Denna sprängkraft

bidrog, tänker jag, säkerligen på sitt vis till framväxten av den queera värld

vi lever i idag. Sexualiteten går inte att hejda, men omsatt i handling möter

den ofta motstånd när den bryter mot det förväntade och önskvärda eller det

av omgivningen ansett som normalt. Samtidigt förskjuter den gränser och

breddar perspektiven, som i förlän gningen vidgar l ivsutr ymmet för al la inom

det queera kollektivet. Men att ge uttryck för den egna sexualiteten, eller för

den delen att skildra andras, är aldrig någon enkel eller smidig väg att vand-

ra. Humphreys själv blev starkt ifrågasatt av sina kollegor. Krav på att frånta

honom hans doktorstitel restes av andra forskare, men hans bidrag till att

synliggöra en värld som utmanar begränsande normer och som tillerkänner

den manliga, samkönade sexualiteten sin existens och berättigande går inte

att förringa. Humphreys har i sitt senare arbete vittnat om att män som haft

 El dén, S. (). Forsknin gsetik. Väg val i samhäl lsvetens kapliga stu dier. Lund: Studentlitt eratur.

Manlig, samkönad lust i parkernas stad

152

erfarenheter av sex i oentliga miljöer kontaktat honom och tackat för hans

gärni ng. Han har på så sät t banat väg inte enbar t för värdefulla eti ska diskus-

sioner forskare emellan uta n också för synl iggörandet av en viktig sa mkönad,

manlig miljö som på ett självklart sätt hör hemma i städer runt om i världen.

För den som vill fördjupa sig i beskrivningar av manlig, samkönad sexualitet

i Sverige rekommenderar jag även Ar ne Nils sons och Greger Ema ns med ﬂera

publikationer, där den förstnämnda boken studerar Göteborgs och den sist-

nämnda Stockholms bögliv under stora delar av det förra seklet.

Lust och fägring stor

Jens ﬂytta de ti ll Malmö under tidig t -tal, då i en å lder av  år. Vårt sa m-

tal äger även här rum i bostaden. Vi samtala r i Jens vardagsrum, omgivna av

föremål, bilder, minnen av ett liv. Kaet är som sig bör starkt och gott. Jens

berättar hur han inledningsvis hamnade i en för honom då helt okänd stad

lång t borta från uppvä xtplatsen. ”Men”, säger han. ”Jag har näsa, så jag h itt ar

alltid grejer.” Han tog sig upp på sin nyanskaade cykel och gav sig i ka st med

att utforska denna nya stad vid vatten och med mycken grönska . Rätt som det

var ha mnade han på Lernacken, dä r Öresundsbron idag har sitt svensk a fäste.

”Och där var det minsann highlife”, berättar han och ler. ”Det var en väldigt

spänna nde plats. Inte bara bögar uta n även par o ch allt möjligt befolkade stä l-

let. Jag hade til lbrin gat må nga timmar av mitt liv på otaliga rag gningsstä llen

runt om i världen så jag kä nner igen ett ställe nä r jag ser det. Så var det när jag

hittade Lernacken.”

Det säger sig självt att det blev en hel del besök på Lernacken för Jens del,

men sedan kom bron och allt blev förstör t säger han med något sorgset i blick-

en. ”Visst, där förekommer ju tra ﬁk fortfarande. Men det är inte a lls som förr

i tiden.”

De dagar då Jens inte orkade att cykla ända ut till Lernacken fanns det gott

om toaletter, eller mojar som han kallar dem, runt om i innerstan. För även i

mojarna var det highlife, som han beskriver saken. Nobeltorget hade sin moj,

Schougens bro i närheten av Östra Förstadsgata n sin. Slottsparken var utrus -

tad med två pissoarer som alltid frekventerades av folk. Vid Stadsbiblioteket

och på andra sidan parken, på en toalett mot Slottstaden till.

Malmö ha de överlag må nga toaletter som ti lldrog sig aktiv itet och jag undrar

i mitt sti lla sinne om Laud Humphreys forskningsrön sku lle kunna appliceras

på stadens bekvämligheter. Fanns det även här watch queens? Vilka var alla

 Eman, G. ; Parika s, D.; Rydst röm, J.; Silver stolpe, F.; Söderst röm, G. (). Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stock-

holms homosexuella –. Stockholm : Stockhol mia förlag . Nilsson, A . (). Såna & rik tiga karlar. Om m anlig

homose xualitet i G öteborg dece nnierna k ring andra vä rldskrige t. Göteborg : Anamm a böcker, .

Queera historier ån Malmö

153

de män som på väg hem eft er arbet et stannade til l för en stunds samva ro med

andra män? Malmös faciliteter var i själva verket så pass populära att de ﬁck

varsin sira i dagligt tal bland männen. Ibland besökte männen toaletterna

efter en kvä ll på klubb, avverkade dem en efter en. Kanske rusade någon från

den ena till den andra med andan i halsen medan någon annan uppehöll sig

på en plats, sin favoritplats med ett särskilt minne som han eftersträvade att

få återuppleva.

Manlig, samkönad lust i parkernas stad

Ovan: Le rnacken. Nedan: Slot tsparken intill Stadsbiblioteket.

154

Ovan: Snapperupsgatan . Nedan: Pildammsparken.

Queera historier ån Malmö

15 5

Malmö Centrals toalett tillägnades nummer ett. Den befann sig en trappa

ner under den dåvarande vänth allen där resenärer ida g dricker sin latte inna n

avfä rd. Norra Val lgatans toalet t, alldeles i närheten av Drottn ingtorget och som

för de ﬂesta idag nog är känt som en i kanalen utskjutande parklott på norra

sidan av San kt Gertrud-komplexet tillskrevs num mer t vå. Slussplan, al ldeles

intill Schougens bro som Jens skildrar och där det idag reser sig ett modernt

lägenhetskomplex, var t rean och enligt Jens den mest populä ra mojen. Fy ran,

för Malmös äldre bögar kanske mest känt som en klubb på Snapperupsgatan

intill Caroli city, benämnde också toaletten på gröningen mittemot klubben.

Det sägs att klubben Fyran i själva verket inte enbart fått sitt namn på grund

av sin adress, Snapperupsgatan , utan även då toalett nummer fyra legat in-

till . Slutli gen så femma n, toaletten på Gustav Adolfs torg. Nobeltorgets toalet t

befan n sig utan för nummerord ningen, l iksom den underjor diska toa letten på

den södra sidan av Stortorget, närmast nuvarande snabbmatsrestaurangen

Max. Så även Pildammsparkens två toaletter, en vid Roskildevägen och en

på dess motsatta sida, vid Margaretapaviljongen. Jens minns sina mojar och

skrattande berättar om hur sambon kunde komma hem någon av alla k vällar,

glädjestrålande, och hur orden formligen sprutade ur honom när han hade

ännu ett häftigt möte att redogöra för. ”Och vet du vem jag träade, och vet

du vem mer …”

Själv minns han alla sina egna möten med männen utanför Margaretapa-

viljongens toalett, en plats där män med hund ofta passerade förbi. Att gå ut

med hunden kunde säkerligen fungera väl som en godtagbar ursäkt för att

unna sig en stunds samvaro med en annan man. ”Jag träade en man där för

någr a år sen, men jag hade ju hund med mig”. Mannen sa ”men ta med dig hun-

den in”, men ”nej det kunde jag inte” svarade Jens. Mannen som Jens stötte

ihop med såg visst bra ut minns Jens, även om han ty värr avstod från att låta

hunden vänta på honom. Toaletten vid Margaretapaviljongen kan vara aktiv

än idag, tror Jens.

Det var givetvis aldrig något alldeles riskfritt åtagande att besöka toalet-

terna , menar Jens. Männen va lde därf ör ofta da mtoalett erna efter som damer

inte uppsökte oentliga toa letter, berätt ar han. En plats som jag sjä lv bekantat

mig med den var ma sommaren  var Li nnéplatsen, området med den kända

Pegasusstatyn mitt i Slottsparken, ofta avbildad med Kronprinsen som bak-

gru nd. Där fanns det även en nattli g mötesplats för män som sökte kontakt med

andra män. Enlig t rykten förekom det bögknackning just på denna plats och

det tål att på minnas om att det vid denna t id, första halvan av  -talet, ägde

rum en rad spek takulä ra våldsbrott mot bögar runt om i Sveri ge.  v ar även

året då riksdagen beslutade om att införa registrerat partnerskap och frågor

rörande HBTQ , ett begrepp som ännu inte va r uppfun net, hade fått rejäl skjuts

Manlig, samkönad lust i parkernas stad

156

i nyhetsmedier, debatter och sannolikt även vid ﬁka- och köksbord runt om i

landet. Tillsammans med en kollega tillbringade jag åtskilliga kvä llar, i regel

ända inpå småtimmarna, på en bänk intill de täta buskage som då kringgär-

dade platsen med Pegasusstatyn. Vi försåg männen med ka e, ka ka, kondom

och glidmedel till. Stunderna på bänken blev till många och långa samtal, en

social samvaro och prat om allt och ingenting. Min uppfattning var att dessa

ögonblick spelade en central roll i ﬂera av männens liv.

Mellan ka eslurkarna och senast e skvallret f rån klubbarna på sta n förekom

det att männen försvann f ör en stunds nöje in i buskarna för att strax komma

tillba ka med ett nytt utt ryck i ansikt et, stundtals en regelrät t recension av mötet

som just äg t rum. Ibland ha ndlade besöken i grönskan mest om just en r unda,

blott ett sökande efter en potentiell sexkontakt. Vissa kvällar var lugna och

tysta , andra fyllda av a ktivitet och al lehanda ljud i den ljumma somma rnatten.

Peter minns en av alla kvällar som han tillbringade på Linnéplatsen. ”Det

var a lldeles mörkt en k väll när en ki lle ställde sig jä mte mig vid en ledstång , ett

slags lå gt skran k som ski lde gå ngstigen från buska rna åt. Min hand t revade sig

fram och rät t som det var stötte jag på en … ja, en g igantisk kuk. Ja, jä rnstången

gick liksom över i kuken”, säger Peter och skrattar. ”Jag var alldeles chockad!

Jag hade aldr ig känt på en så pass grov ku k. Det blev för mycket! Jag ha de ingen

aning hur mannen såg ut, det var ju alldeles kolmörkt, men jag förmådde mig

inte att göra något med honom efter den närkontakten.”

Slotts parken med Pegasusstatyn i bakgrunden.

Queera historier ån Malmö

15 7

”Och så var det alla badhus”, berättar Jens. ”Det var helt fantastiskt. Inte

Kallis, dit gick jag inte. Där var det så trångt så att man inte kunde göra nå-

gonting. Men Aqvakul, däremot (idag Simhallsbadet). I början förekom det

aktivitet i den nedre delen av badet, senare också i relaxavdelningen. Det var

jätteroligt. Varje gång.”

Det tål alltså att nämnas att även Malmös badplatser under tak, eller som

i Kallis fall, under Malmös blåa himmel, var och fortfarande är en del av det

totala utbudet av erotiska oaser. Kanske kan förklaringen ligga i att det är

platser där män sammanstrålar i slutna rum, män som gör sig själva främst

fysiskt sett nakna inför varandra, men där den kroppsliga nakenheten san-

nolikt bidrar till att även de mentala spärrarna försvagas. Att vistas på en

badanläggning skapar sålunda en möjlighet att komma andra män nära, det

uppstår en arena dä r blickar utbyts och fantasier närs. Jens skildrar hur han

regelbundet tog sig till Aqvakul efter arbetet. ”Det var så billigt med ett må-

nadsabonnemang så det kostade i princip inget att gå dit. Man satt i bastun

och så fanns relaxavdelningen. Men på somrarna, då tillbringade jag mycket

tid på Lindängsbadet istället, utomhus. Där fanns det bastu och a llt även där,

så dit begav jag mig också. Jag är ju en riktig bad-hora”, säger han och skiner

upp. ”Det var spännande, ja, det var det. Ja, mojar, de fanns ju överallt i stan,”

säger Jens och jag kan i nte und gå att skönja en uppenbar läng tan til lbaka till en

svun nen tid. ”Jag kommer inte ens ihåg allt. Men jag var a ldrig ute om natten,

då var jag för trött, så jag valde att ragga om dagarna. Det var full aktivitet på

dagarna också, det var den bästa tiden för mig.”

Jag minns alla mina älskare …

Ingemar, som nu är i -årså ldern, är min tredje inter vjuperson. Även han och

jag möts över den där obligatorisk a koppen kae, denna gå ng på ett av Malmös

ﬁk. Ingemar återkallar starka m innen från sitt allra första möte på Sim halls-

badet, som på den tiden bar alltså samma namn som idag. ”Jag brukade gå dit

med kompisar för att simma och leka. Då var jag 16 år, det måste ha varit runt

mitten på  -ta let”, berätt ar han. ”Jag var allts å där med mina kompisar. Så

såg jag a lla dessa killa r och män som var intresserade av varandra. Jag kände

det eftersom jag visste att jag var gay men jag hade aldrig upplevt något med

någon annan man. Så en dag tog jag mod till mig och gick dit på egen hand.

Livrädd, f ör tä nk om någon av mina kompisar var dä r och såg mig och undrade

varf ör jag vad där själv. Vad sku lle jag säga till m itt försvar? ” Ingemar förnam

en stark kä nsla av att han inte ﬁck vis tas på Simhal lsbadet på egen ha nd. Man

brukade ju inte gå dit själv. Man gick dit för att ha kul med kompisar.

”Där finns bås, hytter där man byter om. Killar gick in i varandras bås och

gluttade och spanade och så fanns också ’turken’ och det var ännu mer spän-

Manlig, samkönad lust i parkernas stad

158

nande, då på -talet. Det var det riktiga raggstället.” På ”turken” ﬁck be-

sökaren en alldeles egen hytt med brits och kanske säger det sig självt att det

bara var fantasin som till slut satte gränserna för vad som ﬁck lov att hända

där inne. ”Där nere fanns det bara omklädningsbås, jag gick inte dit och det

kostade dessutom mer. Jag var ung och det var nog inte riktig min grej men

jag vet att i ’turken’, där fanns det i regel något att uppleva. Jag gick dit alltså

och det visade sig bli en fullträ.”

Ingemar träade en ung man i en ålder av  år. De ﬁck kontakt, började

prata med varandra. Så följde Ingemar med hem till killen där han hade sitt

första sexuella umgänge med en man någonsin. ”Det var nog illegalt på den

tiden”, lägger han till och ser eftertänksam ut.

Kontakten rann ut i sanden men två år senare besökte han badet på nytt

och träade exakt samma man på nytt. De gick åter hem till honom, Ingemar

ﬁck sitt andra sexuella möte med mannen, som visst måste ha varit oerhört

attraktiv att döma av Ingemars ansiktsuttryck. ”… och överhuvudtaget. Sim-

hallsbadet var spännande”, lägger han till och ler. ”Jag kände något slags ge-

menskap på Simhallsbadet. Jag och männen utbytte blickar när jag var där

på besök med mina kompisar. Jag visste at t jag va r bög men skulle aldri g våga

leva ut det. Men här såg jag a lltså ett slags gemenskap i deras ögon, ja, det var

överlag mycket ögonkontakt. Ma nnen, den fagra -åringen, ä r i -årsåldern

idag. Vi ha r alltjämt kontakt och ha n ser fortfarande un g ut ”, avslutar Ingema r.

En plats som inte ligger inom Malmö stadsgräns men som givetvis kan ses

som en del av Stormalmö var stranden i det närbelägna Lomma. Det var en

plats som betydde mycket för Jens. ”Lomma Bea ch, det var en spännande plats ,

här va r folk helt utﬂippade”, säger Jens. ”De gick runt och tit tade och tittade…

och tittade. Men också det ä r en saga blott ida g… Nåväl, man tittade på kuken.

Hade han ´ståpick´ eller gick runt och runkade, för det fanns ingen skam, så…

Usch ja, det var så …,” säger han och jag blir för ett ögonblick osäker på om han

skämtar eller inte. Men ja, han skämtade helt klart när han ”uschade” sig.

”Det var killar som kom och låg där i buskarna i Lomma men de var ju inte

bögar och samtidigt så kåta så det var bara att gå fram och ta för sig. Det är

skrämmande hur allt har ändrat sig.” Jens beskriver sig själv återkommande

som en utﬂippad person. Han v isade gärna sin kåthet dä r på stranden, berätta r

han. ”Då blev de förvirrade för jag har som sagt ingen som helst skam i krop-

pen.” Visste de inte vad de sku lle göra, undrar jag? ”Det visste de. Mycket väl!

Ja, man är ju där av en anledning,” säger han och brister i skratt.

Ytterligare en idag närmast klassisk plats bland Malmös erotiska oaser är

Lernacken. Platsen som i någon mån har bestått över tid men som samtidigt

är förändrad till oigenkännlighet. Idag ligger här som nämnts tidigare por-

ten till Danmark och Europa, Öresundsbrons svenska brofäste, dessutom en

Queera historier ån Malmö

15 9

utsiktsplats och en konferensanläggning. Innan bron kom till bestod platsen

mest av kal krik ödemark, en la ndtu nga bildad av jordmassor från det nä rbeläg-

na kalkbrottet i Limhamn. Bland hagtorn och havtorn slingrade sig stigarna

och så gör de än idag. Jens minns denna sin andra favoritplats i Ma lmö. ”Man

raggade och g ick runt och så kunde jag slå ihjäl åt skilliga tim mar. Det brukade

vara väldigt många nyﬁkna män här och det är det fortfarande.”

”Kontakten rann ut i sanden men två år senare besökte han badet

på nytt och träade exakt samma man på nytt. De gick åter hem

till honom, Ingemar ﬁck sitt andra sexuella möte med mannen,

som visst måste ha varit oerhört attraktiv att döma av Ingemars

ansiktsuttryck. ”… och överhuvudtaget. Simhallsbadet var spän-

nande”, lägger han till och ler. ”Jag kände något slags gemenskap

på Simhallsbadet.”

Han kallar männen på Lernacken, eller nog männen på de erotiska oaserna

överlag, för smygisar. Att vara smygis är enligt Jens att gentemot andra inte

vara öppen med sitt intresse för det manliga könet. Humphreys utforskade

bland annat dessa män i sin forskning. Han konstaterade att mer än hälften

av männen som ägnade sig åt tea-rooming levde i heterosexuella relationer.

Han knöt detta faktum till sociologiska diskussioner om motsägelser mellan

det sociala och det privata jaget . Männen antog inte säl lan socialt sett en poli-

tisk konservatism ”för att dölja sina sexuella praktiker och undgå att framstå

so m a vv i ka nde ”.



Jag återkal lar hur jag själv sommaren   frångick ett s lags

etisk kodex, något jag ti llåter mig att sk yll a på mi n ungdom och okun skap, och

nedtecknade registreringsnumret till den bil som en av de i mina ögon mer

attraktiva männen kom till Bågskyttebanan med en av dagarna. Efter mitt

arbetspa ss satte jag mig så vid telefonen hemma i soan . Nervös ri ngde jag upp

Bilregistret och ﬁck uppgifterna om bilens ägare. Det visade sig att mannen

som ﬁck mitt hjärta att bulta extra starkt tidigare på dagen visade sig vara i

-årså ldern , gift med en kvin na och boende i ett villaomr åde i en av Ma lmös

kranskommuner. Jag kan inte sticka under stol med den rejäla portion besv i-

kelse som jag kände i den stu nden. Ma nnen skulle, åtmins tone i teori n, aldrig

bli min trodde jag. För Jens hade smygisar däremot en särskild betydelse, en

särskild attraktionskraft. ”Det är helt sonika spännande med smygisar. Med

dem var ingenting självklart,” menar han.

 E ldén, Forskningsetik.

 Ibid., .

Manlig, samkönad lust i parkernas stad

160

Överlag kunde det stä ndigt hända ovä ntade saker på en plats dit män sökte

sig, väl medvetna om att ingenting skulle röja dem här. Förutom de män som

förirrade sig dit men som likväl valde att uppehålla sig en extra stund bland

buskar och snå r. Jens kommer ihåg sä rskilt en man. ”Ha n kastade sten i vatt-

net och tittade upp mot mig. Vi började småprata. Han talade tyska och hans

cykel hade viss t gått sönder hade ha n sagt. Jag föreslog att v i skulle ta oss hem

till mig så skulle han få den hjälp han behövde. Jag har en cykelverkstad, sa

jag på skämt och han följde med. Vi gick i klinch”, säger Jens och stöter ihop

handﬂat orna som avger ett ljud som likn ar en applåd eller kanske en dask med

handen mot naken hud. ”Ha n var en av alla dessa må nga män, ännu en i raden

av snygga killar som kom fram ute på Lernacken och frågade, utan omsvep,

när han väl närmat sig: ’Kan du knulla mig ?’ ” Jens ler och fortsätter: ”Jag gå r

och letar efter en plats sa han sedan och traskade iväg för att komma tillbaka

efter någon minut. Allting är så rakt, det är inga krusiduller på en plats som

Lernacken. Det är det bästa! Ja, det var grupper som stod och runkade och

visade upp sig och de ville visa upp sig och är det nåt jag gillar så är det att

titta på, det var helt klart något särskilt att se andra dela med sig av sin lust.”

Att til lbri nga tid på Lernacken handlade om ren och skär g lädje, säger Jens.

Han har aldrig brytt som om att analysera saken närmare, huruvida det var

nytt igt eller inte om man nu tv unget behöver fundera på vad man höll på med.

”För jag är en riktig slampa, jag”, slår han fast. Vid ett annat tillfälle, en kyl-

slagen dag, mötte han en man som satt och onanerade i sin ensamhet. Jens

föreslog att han gärna ﬁck komma hem till honom och värma sig. ”Det tyckte

jag var roligt, är inte det lite perverst? Jaa. Det är sommar hela tiden när jag

berättar för dig om dessa platser, dessa tider.” Jag kan tveklöst konstatera att

det ﬁnns en glädje, en lustkänsla i berättelsen även om den inte alltid är vare

sig särskilt ordrik eller blommig. Jens ansiktsuttryck, ha ns milda leende och

de få orden säger liksom så mycket mellan raderna.

Även för Peter var Lernacken ett fascinera nde ställe men på ett något an nat

sätt än f ör Jens. Ha n brukade ta sig ut til l Lernacken dagt id, för att sola, för att

det var ett vildvuxet område med högt gräs och buskar där man skapade sin

egen grotta, en plats för avskildhet. Läget var avsides och utan insyn, vilket

Peter uppskattade i hög grad.

”Lagom ostört va r det, där familjer inte promenerade förbi av en händelse.

Det ska vara rät t förutsättnin gar för att en sådan plats ska uppstå. Rå kade en

man komma f örbi och det uppstod intresse så passa de det a lldeles utmä rkt så.

Men man kunde också t änkas vi lja ligga dä r i sin ensamhet, även om det sam-

tidig t alltid låg nå gon med stå kuk i närheten”, menar Peter. Jag må ste erkänna

att jag blir varse om att det sannolikt ﬁnns en stark längtan tillbaka till den

tid som Jens, Peter och även Ingemar skildrar. En släng av nostalgi, minnes-

Queera historier ån Malmö

161

bilder, kanske en gnutta sorg men också en rejäl dos fröjd och upprymdhet nä r

minnen får lov att bidra till att summera ett liv som bög i Malmö. Minnen av

något som skänkte en glädje och som deﬁnierade ett liv i staden.

Grönt är alltid skönt

Låt mig så avslutningsvis ta med dig till Bågskyttebanan, den erotiska oas

som deﬁnitivt hör til l det för ﬂutna ida g. En alldeles vanli g ansamling av träd,

knappt ens en park i ordets korrekta b emärkelse, på -talet in klämd mella n

ruga industriområden, en hundrastplats och ett blänkande Öresund. Min

egen berättelse, sta rten på den karriä r inom sexualitetsf ältet som än idag utgör

mitt levebröd började i mång t och mycket på denna särskilda plats. Här hade

RFSL Rådgivningen Skåne placerat något så otippat som en alldeles vanlig

fågelholk . Den befolkades dock i nte av få glar och någ ra fågelägg mogna de a ld-

rig till sig däri nne. Dess väggar f ick aldrig uppleva hur små fågelungar k läcks

och sedan tar sina första andetag för att så sträcka ut sina öppna näbbar mot

fågelf örä lderns med havda föda. Rentav inga leva nde organ ismer alls förutom

möjligen någon spindel eller gråsugga ﬁck se holken fungera som ett hem.

Dagli gen fyl ldes holken istä llet på med inget annat ä n saker som männen som

hade sex på platsen kunde ha, milt uttryckt, ofantlig nytta utav. Kondomer i

glada färger och glidmedel i små, behändiga plastflaskor utrustade med en

graﬁsk symbol som gick under namnet ”Musse Pitt”, en svart kuk med svar-

ta pungkulor samt en röd kondom om kuken. Pungkulorna kunde lätt väcka

associationer till den berömda ﬁguren från amerikanska tecknade ﬁlmer.

Idén med fågelholkarna härstammade från det hiv-preventiva arbetet i Oslo

och senare även Köpenhamn. För en oinvigd allmä nhet symboliserade fågel-

holken sannolikt dock aldrig något annat än den ovedersägliga förekomsten

av fåglar på platsen. För männen som i regel inte intresserade sig för vare sig

rödhakar eller grönsiskor blev trädet med holken istället en startpunkt för

ett äventyr i vardagen.

Bågskyttebanan var et t populä rt och väl frekventerat område bland bögar,

bland andra män och bland hundägare, ofta i kombination. Där fanns både

bredare vägar och smalare stigar upptrampade i den täta växtligheten. Peter

delar med sig av ett minne över ett förälskat par, en kvinna och en man, som

i sakta mak promenerade utmed en av de bredare gångstigarna. Kvinnan ska

ha konstaterat att det va r många stigar på platsen i fr åga, varpå ma nnens svar

ska ha varit att det är väl beroende på alla dessa hundägare. Peter fortsätter,

”Min dåvarande partner och jag var ofta ute och promenerade med hunden

på Bågskyttebanan, så även denna dag. Vi skildes åt för en stund. En snygg

kille kom emot mig och rätt som det var så hade jag sex med killen, i något

Manlig, samkönad lust i parkernas stad

162

som inte kan beskrivas annat än som blixtens hastighet. Strax därpå mötte

jag upp min partner igen.”

En sommardag i juli  approcherades jag själv så av en man, en herre i

-årså ldern. Han presenterade sig som Per-Anders och sänk te sig helt fräckt

ner på ﬁlten bredvid mig där jag satt med kaffetermos och kondomkorg. Han

bad mig berätta om kondomerna , om vad som kä nnetecknade de olika sorter-

na, om glidmed let. Jag hade vid det laget lärt mig spelet. Jag hade förstått hur

den erotiska oasen fungerar med sin cruising, det vill säga det där ibland till

synes planlösa strövandet omkring, sökandet efter blickar, den icke-verbala

förhandlingen medelst ett pillemariskt leende eller ett frejdigt eller för den

delen förstulet hej. Kanske en tunga över en läpp, en hand på skrevet för att

tydliggöra avsikten. I mitt arbete gällde i vilket fall som helst en distinkt ram

och grä nssättningen va r given. Men Per-Anders ﬁck ä ndå mitt telefonnummer

efter vår t samtal bla nd surrande insekter, under trädens skydda nde skugga mot

en gassande sol. Ja, ha n ﬁck mig att fal la till föga och tappa professionaliteten .

Återigen får jag väl helt enkelt skylla på min då unga ålder och otillräckliga

erfarenhet. Men jag har å andra sidan aldrig ångrat mig och Per-Anders har

sedan den dagen en sär skild plats i mitt hjärt a. Du som läser texten få nu vack-

ert ﬁnn a dig i att resten är och förbli r min egen, privata historia , ett minne jag

inte vill vara utan, väl förborgat i mitt inre. Det var någonstans här, vid detta

särskilda möte, på just denna plats, som så många bitar i ett vid den tiden i

livet annars rätt röriga framtidspussel föll på plats. Platsen hör alltså också

Gröno mrådet benämnt som B ågskyttebanan , intill densamm a på Limhamn.

Queera historier ån Malmö

163

till m in egen högst personliga historia som ja g då och då plockar fram och som

påminner mig om varför jag valt det yrke jag har idag. Min förhoppning är att

minnet av alla de platser som skänkte så mycket glädje och lust åt alla män i

vår del av världen består.

Under senare delen av -talet tog Malmö stad bort växtligheten, röjde

området under förevänd ningen att man st rävade efter att föry ngra grönska n.

Peter har sin egen teori. Ha n tror helt enkelt att det var kristna individer som

utövat påtryckningar gentemot kommunen och som hade klagat. ”På Båg-

sky ttebanan va r det väl mest uppenbart vad a lla männen va r ute ef ter, jämf ört

med andra platser i Malmö.”

Malmö St ad röjde som sag t buskaget och den erotiska oasen mellan G eijer-

sgatan och Ribersborgsstrandens vida ängar och gräsmattor förlorade såväl

funk tion som lockelse. Ida g promenerar hunda r från det närbeläg na nybyggda

bostadsområdet som ersatt industrierna tillsammans med sina hussar och

mattar genom dungen som alltjämt ﬁnns kvar, bort till hundrastplatsen på

andra sida n och hem igen. Ma lmös toaletter f örsva nn och ersattes av moderna

varia nter som med metoder som ljus som släcks eller larm som utlöses ibland

förhindrar längre vistelser. Det fysiska mötets speciella dragningskraft och

längtan efter mellanmänsklig närhet kommer däremot aldrig att upphöra.

Som i alla t ider kommer män forts ätta att träa s i sina alldeles unika eroti ska

oaser. Idag och i framtiden, generation efter generation. Men det kommer att

vara andra platser, nya ställen som kommer att skapa upplevelser, erfaren-

heter och sedermera även minnen. Och det kommer i sin tur att vara en helt

annan, framtida berättelse.

REFERENSER

Böglobbyn (TV-program). Stockholm: Sveriges Television. 2006.

Eldén, S. (2020). Forskningsetik. Vägval i samhällsvetenskapliga studier. Lund: Student-

litteratur.

Eman, G.; Parikas, D.; Rydström, J.; Silverstolpe, F.; Söderström, G. (1999). Sympatiens hem-

lighetsfulla makt. Stockholms homosexuella 1860–1960. Stockholm: Stockholmia förlag.

Humphreys, L. (1970, 1975). Tearoom Trade. Impersonal sex in public places. New York:

Aldine de Gruyter.

Knutagård, H. & Eriksson, N. (2006). Säkrare sex i sexfrekventa kommersiella lokaler – för

män som har sex med män. Malmö: RFSL Rådgivningen Skåne: 2006:1.

Nilsson, A. (1998). Såna & riktiga karlar. Om manlig homosexualitet i Göteborg decennierna

kring andra världskriget. Göteborg: Anamma böcker, 1998.

Manlig, samkönad lust i parkernas stad

Queera berättelser ån Malmö

164

VÄ NST ER F LAT OR

OCH ANDRA

UNDER TALET

Susanna Lundberg är uppvuxen i Billesholm (bortom Bjuv),

bodde i Lund under 1990-talet och i Malmö sedan 1999.

Jobbar numera som lektor på Malmö universitet inom

socialt arbete och har varit aktiv i diverse studentpolitiska,

vänster, feministiska och lesbiska sammanhang i Malmö

och Lund

SUSANNA

LUNDBERG

Foto: Privat.

FÖR MIG SOM sjuttiotalist känns Möllan på nittiota let inte långt borta. Samma

gator och ungefär samma ställen, då var öl och falafel billigare, och Vet Ni??!

var en skomak are och inget café. Lägenheter na är dyrare nu, torgha ndeln lite

mer städad. Vi ser at t gentri ﬁerin gen ha r haft sin gån g och Malmö är en anna n

stad. Jag som idag närmar mig  har inte riktig t fattat att det är  år sen jag

satt här och hängde på samma torg och uteserveringar.

Det här är fyra intervjuer med folk som hängde i ungefär samma kretsar

som jag på den tiden. De får ta la för sig själva och jag hål ler mig i ba kgrunden.

Jag hoppar in och presenterar dem lite efter ha nd, men på det hela ta get får de

själva ha ordet. Jag har ä ndrat namnen på tre av dem och skriver inte ut va r de

kommer ifrån, men den ärde, Marianne Berg, var den första öppet lesbiska

personen i riksdagen och sån’t kan man ju inte anonymisera bort. Vi börjar i

en händelse som inte var vardagsmat varken då eller nu, men som på sitt sätt

visar hur stämningen var i området på den här tiden:

Stina: Det som hände va r ungefär så att jag kä nde två personer som polisen

hade tagit för nånting, och jag ville gå fram där och ifrågasätta vad polisen

höll på med, vad de gjorde, varför de gjorde det, och tyckte att jag hade rätt att

ifrågasätta dem. Jag var väl - år nånting, ganska ung. Vi hade varit ute

innan och jag hade druckit några öl och var liksom ganska uppkäftig i tonen

– och helt plötsligt var jag inne i den där piketbussen. Och låg på golvet och…

polisen tyckte nog att jag hade gått för lå ngt, och det hade jag kanske, men jag

kan nog tycka att de gjorde fel, jag kan ä ndå känna att de hade k larat det på ett

snyggare sätt, deﬁnitivt. Så i slutänden så blev det jag som åkte in till häktet

först och sen blev det rättegång och allt.

Sanna: Okej, så vad du hade gjort va r att du hade frågat på ett inte så polerat

sätt var dina kompisar var nånstans?

Stina: Nej jag hade nog mer gått in och knuat mig fram och sagt att jag

måste få veta vad som händer, så jag hade nog inte sådär snällt och bara stått

vid sidan, utan jag hade gått på ganska hårt, men jag var ju fortfarande en li-

ten tjej, jag var ju inte den stora farliga precis. Men det slutade ju med att jag

hamnade i piketbussen, och att jag dömdes för våld mot tjänsteman för han

tyckte att jag hade slagit på honom. Och jag tyckte att vi hade knuats runt

liksom. Så i slutä nden blev jag dömd. Men då tog mina kompisar och ﬁ xade en

166

stödfest och så lde öl för att hjä lpa til l att betala mi na böter – och det tycker jag

säger ganska mycket om tonen i den världen just då, man försökte ställa upp

för vara ndra. Men jag ﬁck ju också efteråt, k an jag tycka nu, överdrivet mycket

positiv uppmärksamhet, f ör det såg s nånstans som, ja g ska inte säga coolt men

som att jag var en uppkäf tig liten tjej som hade gjort nånting bra, som stod på

sig. Så… så efter det ﬁck jag mycket mer cred, efter den där solidaritetsfesten,

då var jag mycket coolare. Så ja…

Stina hä ngde i utkanten av de vänsterpolitiska feminist kretsarna under sina

år i Malmö på -talet. Hon var inte med i någon organisation direkt säger

hon, det var liks om mer en miljö och olika överlappande gän g som hä ngde runt

Möllan, först på Mascot och senare på Skolgatans Ölcafé.

Stina: Det var ju så mycket, det var demonstrationer mot EU, mot bron, det

var ju inte bara den feministiska delen utan det var mycket som hände på

-talet rent politiskt, så var det ju…

Stina är född på sjuttiotalet och kom till Skåne som -åring för att plugga i

Lund. Där började hon servera öl på Små lands nation redan först a kvällen hon

ﬂytt ade in. På Smålands va r både vänsterpoliti ken och femini smen en centra l

del av det sociala livet, och f ör Sti na som alltid hade varit som hon beskrev det

”så fundamentalt ointresserad av mä n” var kvinnoca féet Ronja, som ordnades

varje vecka i Smålands nations pub, en självklar plats. När hon ﬂyttade till

Möllan i Malmö efter något år för att få lite distans till studentlivet var det

enkelt att hitta liknande miljöer och människor.

Sanna: Men vad var det för ty p av politiska frågor på kvi nnocaféerna och där?

Stina: Det var mycket feministiskt självförsvar och separatism och hitta

egna rum och skriva och prata och ha egna berättelser, att inte bli avbruten,

att få ta plats, våga ta plats.

Men ﬂatorna hade ingen egen rörelse eller egen röst inom de feministiska

kret sarna. När jag sondera de terrän gen oc h letade inter vjupersoner in för den

här texten så var det en person som var aktiv feminist på den tiden som sa att

”nä, men det fanns in gen organi sering av ﬂator för det behövdes inte, feminis-

men var ju bra för alla, och lesbiska relationer uppmuntrades”. På det tidiga

1990-talet hade HBTQ-frågorna inte formerat sig, det fanns inte mycket till

gemensam röst och heteronormativiteten va r fullstä ndig. Jag minns frå n det

tidiga -ta let hur normalt det var att a nse bögar som äckliga och ﬂator som

sexuellt tillgängliga för män. Den åsikt som denna feminist presenterar sågs

då som progressiv och inkluderande, men idag reagerar jag starkt. Tiderna

förändras lyckligtvis – tack vare hårt arbete från bland annat lesbiska akti-

Queera historier ån Malmö

167

Vänsterﬂator och andra under -talet

vister. Stina mötte också en sådan in ställning från den feminis tiska rörelsen

under den här tiden, vilket då inte ledde till hårt politiskt arbete utan till att

hon höll sig i utkanten:

Stina: Ja, jag tror för min del så var den inställningen en av anledningarna

till at t jag inte ville va ra med i nån organisation, uta n jag trivdes mycket bättre

att vara en lagom mystisk frifräsare som gjorde det som passade mig. Så jag

gjorde det ganska mycket med mina kompisar.

”Men ﬂatorna hade ingen egen rörelse eller egen röst inom de

feministiska kretsarna. När jag sonderade terrängen och letade

intervjupersoner inför den här texten så var det en person som var

aktiv feminist på den tiden som sa att ”nä, men det fanns ingen

organisering av ﬂator för det behövdes inte, feminismen var ju

bra för alla, och lesbiska relationer uppmuntrades”.

Stina besk river tiden vid m itt en av -talet, då HBTQ-frå gorna v ar väldig t

hysch-hysch i det bredare samh ället. Sverige hade inte komm it ur garderoben

ännu. Ma rianne Berg som är dr ygt tio år ä ldre än Stina och som senare v aldes

in i riksdagen för Vänsterpartiet hör til l de som tidig t formulerade en lesbisk

politisk medvetenhet. Som organiserad inom vänstern och feminismen un-

der - och -talen upplevde hon och ﬂera andra att de lesbiska frågorna

saknades, så de började prata om sina egna frågor utanför de andra mötena:

Marianne: I slutet på åttiotalet så bildades Lesbisk Front. Vi hade ingen lo-

kal, v i var hemma-hosare och satt hemma hos va randra. Det va r första gången

man kunde prata öppet om sin läggning. Det var många socialarbetare där

bland an nat. Och alla bodde näs tan runt Möllan ock så. Och vi tog upp den här

problematiken runt Grupp  och Rödstrumperörelsen, att där pratade man

bara om allt ur ett perspektiv, alltså bara kön, och det var gott nog i många

sammanhang men vi ville ju ha in andra aspekter också.

Sanna: Vad var det som saknades hos de andra feministiska grupperna då?

Marianne: Det var väl det här med de homosexuellas utsatthet, sjukdoms-

stämpeln togs bort först  men utsattheten som fanns kvar var inget man

diskuterade i de g rupperna, det var för kä nsligt. Vi d å som sat t där och tryckte

vi sa inte så mycket heller, för de andra var ju ganska stora grupper av intel-

lektuella kvinnor, det var sällan det var mycket arbetarklasskvinnor, och jag

hade ingen utbildning på den tiden. Lesbiskhet var ingenting man knystade

om i en sån gr upp. Det fann s ingen tillit heller, man kände ingen ti llit till sam-

häl let heller för at t få nån acceptans . Men då i slutet av åttita let kunde man gå

ut lite mer. Då fanns det mer klubbar, RFSL hade mycket med tidningar och

grejer. Det var betydligt lättare då.

168

Men i de stora feministis ka grupperna: det fan ns inte i vår tan kevärld heller

att en lesbisk kvinna skulle ha barn till exempel – och ändå drev vi ju mycket

dagi sfrågor. Arb etstider du vet, n attöppna dagis al lting sånt, ty piskt sånt med

barn – och det fanns ju inte att en lesbisk kvinna skulle ha barn! Men ändå

stod vi där med plakaten allihop. Jag tror det satt många smyglebbor där na-

turligtvis, men ingen sa nåt liksom. Vi lesbiska skulle liksom vara med men

vi vågade aldrig prata om våra frågor.

Ur dagens perspektiv kan det låta underligt att det inte fanns ens i lesbiskas

egen tankevä rld att sk aa barn. Men i en tid inna n insemination inom vården

fanns att tillgå varken i Sverige eller utomlands, och innan berättelser om

lesbiska föräldrar fanns i människors medvetande, är det svårt för fantasin

att sträcka sig till så livsomvälvande föreställningar. Just stigna ur sjuk-

domsstämpeln var bilderna av lesbiskt liv begränsade för dem, många såg sig

tvungna att välja mellan att leva utan barn eller att skaa en karl:

Marianne: Jag har ju själv varit heterogift och mi n dotter ä r född , men

det kom man ju snabbt underfund med att det funkade ju inte. Jag skilde mig

innan hon var ett år.

Sanna: Skulle du säga att du gifte dig av strategiska skäl?

Marianne: Nej, mer anpassning in i hela få llan i sam hället, och så var det en

ganska mesig och snäll karl, det är också såna saker.

Sanna: När rullade medvetenheten och självkänslan upp då?

Marianne: Det kom väl smygande efter att sjukdomsst ämpeln försvan n .

Då var ju bögarna väldigt på hugget

Sanna: Och sen kom medvetenheten om aids och det - där nå n gång?

Marianne: Ja och då ﬁck de ju en backlash al la bögarna. Också en sy nlighet,

men det blev ju också du vet folk sa ”jävla bög” och sånt. Men det jobbades ju

fram till en mer positiv dager efter hand, det var ju många då i politisk ställ-

ning som tog a nsvar och förde fråga n i de foru m det ska vara så det kunde nå ut

och bli lagar och sånt, och då blev det lite lätta re. Men kvinnorna har ju a ldrig

synts där, det var ju bögarna som tog för sig.

Inom vänsterpolitiska sammanhang där Marianne var aktiv sedan hon ﬂyt-

tade till Malmö i början av -talet hade tidigare även feminismen varit

marginaliserad. Hon beskriver ett gubbvälde men också en politisk scen där

vänst ern inte hade någon stor roll i den socialdemokratis kt dominerade staden:

Marianne: Då i början fanns det inte nån aktiv partipolitik från vänstern.

Många vä nstersympatisörer var med i gr upp 8 som bildades på 1970-ta let även

här nere, där va r jag med en kort period i mitten av sjuttiotalet. Men det va r inget

om lesbiska kvin nor. För dels så gs homosexu alitet som en sjukdom och dels kom

Queera historier ån Malmö

169

det aldrig på tal. Men på den tiden så var det ju uppdelat, Vänsterpartiet var

väldig t litet, det var många som var med i KPML(r), många feminister också.

Och det var aldrig tal om man var lesbisk eller hetero i de kretsarna. Det kom

upp mer först i slutet på -talet, i samband med kvinnohuset i Stockholm

öppnade en avdelning för lesbiska också. Vi hade ju inget kvinnohus här.

Vänstern var radikal på pappret, med rätten till kroppen och leva hur du

vill och fri sexua litet, många var på det hå llet, men de större politiska dragen

gjordes inte så mycket. För de som var ute och drev de hä r frågorna då de var ju

till  procent vä nster. Men i det konceptet får ma n tänka på att det va r mycket

gubbvälde i den här stan, både när det gällde sossar och vänster, det var alla

de här bakåtsträvande gubbarna. Så det var kanske inte så lätt, så då bildade

feministerna sina egna fa langer och tog inte upp det i partipolitiken på någ ra

möten eller nånting, så det tror jag nog var ett stort misstag att vänstern inte

hakade på där och tog klart motstånd mot våld mot kvinnor, och pornograﬁn

i dess spår och allt sånt som gäller kvinnor och barn. Då kunde man också ha

bakat in HBTQ-frågorna, det kunde man ha gjort nånting åt.

”Ur dagens perspektiv kan det låta underligt att det inte fanns

ens i lesbiskas egen tankevärld att skaa barn. Men i en tid innan

insemination inom vården fanns att tillgå varken i Sverige eller

utomlands, och innan berättelser om lesbiska föräldrar fanns i

människors medvetande, är det svårt för fantasin att sträcka sig

till så livsomvälvande föreställningar.”

Så vänstern på -talet tog inte upp frågor om barn, relationsvåld och fri

sexua litet, och feministerna på  -talet ville inte k ännas vid fr ågor om les-

biskhet. Även om det fanns ett formellt erkä nnande från Vä nsterpartiet reda n

under sjuttiotalet så lyftes frågorna inte fram. Lesbiska och bögar kände sig

inte hemma i rörelserna utan etablerade sina egna utrymmen, dels politiska

som i Lesbisk front och RFSL, dels förment opolitiska som i barer och hem-

mafester. Men under andra halvan av -talet började något hända, RFSL

och feministerna utanför och inom Vänsterpartiet lyfte fram nya frågor och

även nya personer.

Sanna: Och sen var Tasso Staﬁlidis första öppna bögen i riksdagen från

 eller nåt sånt va?

Marianne: Ja ha n har gjort mycket gott! Det var ju under Gudr un Schymans

tid, och det var ju hon mycket som kunde hantera de frå gorna på ett t rovärdigt

och bra sätt.

Sanna: Fanns det några ﬂator i Vänsterpartiet på riksplanet då, Tasso kan

ju inte ha agerat själv?

Vänsterﬂator och andra under -talet

170

Marianne: Det fanns många ﬂator på kansliet i Stockholm. Och var de inte

ﬂator så var de väldigt medvetna och drivande feminister. Så där ﬁck han

mycket hjälp. Och  så blev jag första öppna ﬂatan i r iksdagen – för det var

jag, det var ingen tidigare som hade gått ut med det. Men när QX skrev det, då

var det en sosse som hette Elisebeht Markström som ﬁck fnatt på det där och

tyckte ”hallå det var jag!” Men hon hade ju aldrig sagt nåt!

Sanna: Ja hahaha sit t du där och var öppen i smyg! Det kan du ju göra, hah aha…

Marianne: Men det ena ger ju det andra, men jag vill säga det att hade man

inte haft de, vad ska man säga, de vänstersocialistiska feministgrupperna så

hade vi inte kommit nånstans, det hade vi inte.

Att vara lesbisk i r iksdagen under -talet va r nog inte enkelt, öppenheten i

samh ället fanns i nte och en ”smygis” som Elisebeht Ma rkström bidrog säkert

mycket till partnerskapslagen och andra förändr ingar som skedde under den

tiden. Men det är också viktigt att människor vågar synas i oentligheten på

alla möjliga plan, så diskussionen om vem som var den ”första öppna” är ka n-

ske intressantare än det slutliga svaret på frågan.

Maria nne nämnde tidiga re RFSL:s tidnin gar, som började ges ut på -ta-

let. Therese var med och sk rev och layoutade en av dessa under  -ta let, och

konfronterade genom denna andra politiska organisationer med frågor och

förväntningar om stöd, vilket visade sig svårare än hon trott:

Therese: De etablerade feministiska rörelserna, Stödstrumporna och dom,

de hade ett kontor i Malmö, och vi gick dit för RFSL-tidningen för att kolla

vad de tyckte om våra frågor då. Men de ville inte uttala ett stöd för oss! Och

då blev jag så jävla besviken för jag menade då och menar fortfarande att det

är de lesbiska som har skrivit den feministiska historien genom alla århund-

randen, gå ända tillbaka till Selma och rösträtten, det är de lesbiska som har

stuckit ut ha kan, det är vi som ha r liksom stått på bar rikaderna, och det hä r är

tacken, att man inte ens vågar säga det för då tror de att alla tycker så illa om

feminister, så om de ställer upp bakom de lesbiska då hamnar feministerna

ännu mer i skottgluggen. Så det var ju rätt graverande faktiskt. Men sen hade

vi torgmöten f ör par tnerskap och sånt då också. Så nå nstans ﬁck jag i a lla fall

utlopp för min irritation.

Genom RFSL ﬁck homopolitiken, senare HBTQ -politiken, en plat tform och en

politisk röst som gradvis ﬁck utrymme i andra rörelser. Marianne beskriver

ett stöd genom individer på Vänsterpartiets kansli som lyfte fram den förste

öppna bögen i riksdagen Tasso Sta ﬁlidis, men för a ndra femi nistiska rörelser

var stödet förknippat med risk för ifrågasättande. Lyckligtvis orkade There-

Queera historier ån Malmö

17 1

se och de andra stå med sina plakat på torgmöten ändå. Inget ökat politiskt

utrymme har kommit gratis.

För de yngre utomparlamentar iskt aktiva var kamp för att ä ndra lagar och

rikspoliti k fort farande lång t borta, och kä ndes inte releva nt i vardagen. Stina ,

som kom till Malmö från student-Lund till en värld av unga feminister som

drack öl och hå nglade på Möllan, hade a nnat att syssla med u nder den här tiden.

Stina: Nej, för mig var inte HBTQ-kraven det mest relevanta – att gifta sig

var lika ointressant som att vara med i kyrkan. Alltså jag tror inte jag var där

än, jag t ror inte m in politik handlade om HBTQ på det sätt et. Där handlade det

nog fakti skt mest om feminism. Jag såg inte at t den la gstiftnin g som fa nns var

nånting som hämmade mig. Jag ville inte gifta mig. Alltså såklart jag tyckte

det var jättebra när det kom, men det var ingenting som jag kände påverkade

mitt liv för det va r ändå inte nåntin g jag ville ha. Vi ll man inte gi fta sig så spelar

det inte så stor roll hur man får eller inte får gifta sig eller partnerskap eller

om man får vara med i kyrkan, det var inte så… Senare har det ju kommit, sen

när jag fa ktiskt vi lle ha barn, när man titta r mer på juridi ken. Nu ha r jag ba rn

som jag har behövt adoptera, och barn som jag inte har behövt adoptera, och

jag har alla möjliga juridiska varianter i vår familj så lagarna spelar stor roll.

Men det var ju inte nånti ng som jag var särsk ilt införstådd med på nittiota let.

Min värld sträckte sig inte så långt då.

”Att vara lesbisk i riksdagen under -talet var nog inte enkelt,

öppenheten i samhället fanns inte och en ”smygis” som Elisebeht

Markström bidrog säkert mycket till partnerskapslagen och andra

förändringar som skedde under den tiden.”

De juridiska frågorna påverkade inte de yngre, men frågorna om den egna

rösten, det egna utr ymmet är inte partipolitiska på det viset , men är politiska

likafullt. Olika frågor kräver olika arenor och sätt att agera.

Stina: Mina politiska krav då kring att vara ﬂata var nog mer – tja, jag ville

ju att det skul le ﬁn nas mötesplatser, att vi skulle ha st ällen att ses på. Men för

mig så var inte RFSL så viktigt, där var bara för mycket bögar – det gav mig

väldig t lite att gå dit. Jag trä ades hellre på hemmafester med mina kompisar

eller vi sågs i a ndra samman hang på nåt sätt. Annars vet jag inte r iktigt vilka

av de politiska kraven riktigt som påverkade mig då, eller som jag förstod då.

Jag tror väldig t mycket handlade om jämst älldhet på ett feminist isk plan, ja –

lika lön, lika rätt till arbete… Jag var ju vä ldigt medveten om att världen är en

orättvis plats, och det var ett stort problem på det stora hela, men då var ändå

HBTQ-frågor inte den största delen. Det var lika mycket det att vara kvin-

na – nånstans att man försöker hitta en relation till det här med klass, kön,

Vänsterﬂator och andra under -talet

172

identitet, solidaritet med andra länder… i hela den delen. Det var nog ganska

mycket pusslande i min skalle med vad som var relevant på alla möjliga plan.

Senare, när Stina själv gift sig och skaade barn, spelade juridiken för

HBTQ-personer stor roll men inte vid den tiden. Men som tur var för fanns

det under -talet feminister och andra som hade drivit fram frågorna,

först i tankevärlden, sen i organisationer och till sist i riksdagspolitiken. Att

skaa barn i en lesbisk relation fanns inte i många lesbiska kvinnors fantasi

, men gav förutsättningar f ör högst verkliga barn och juridiskt godkända

lesbiska partnerskap och föräldraskap tjugo år senare.

Alla var inte lika politiska på utsidan

Therese på RFSL-tidningen är också sjuttiotalist. Hon ﬂyttade till Malmö i

början av -talet för att gå på gymnasiet:

Therese: Jag hamnade i Ma lmö för jag var gay, och jag skulle komma ut… Jag

kommer från [ortsnamn i norra Sverige], så när jag insåg att jag var ﬂata då

tänkte jag att jag måste ﬂytta därifrån. Så att jag valde gymnasium i Umeå.

Jag hade kollat i Gula Sidorna att det fa nns RFSL där, så jag va lde restau rang-

linjen som fanns där och ﬂyttade dit. Problemet var ju bara det att liksom det

var ju jättefullt med folk från min ort som ﬂyttade till Umeå samtidigt så jag

vågade inte, för jag tänkte att nån kanske ser mig dä r. Så jag bodde där i två år

och sista året i gymnasiet så kunde man välja gren, och då var det en konstig

variant som fanns i Luleå och i Malmö och i Stockholm, och då lyckades jag

komma in på den i Malmö. Jag hade släktingar i Landskrona vid den tiden, så

jag hyrde ett hus, ett sånt här skånelängahus av dem det året.

Sanna: Var du öppen för släktingarna då?

Therese: Nä, de visste ingenting. Det var ju ingen som visste nånting inte

ens mina klasskompisar. Jag kom ut först i RFSL Helsingborg och jag var där

ett par gånger, men så började jag gå ut en del på RFSL i Malmö sen på våren.

Jag var en sån ultrasmygis.

Sanna: Vem hängde du med i Malmö, vad var det för miljöer, hur träffade

man på folk?

Therese: RFSL i Malmö, på Monbijougatan, Indigo hett e det ju. De ﬂest a gick

dit, det var ju bra då . Jag började gå dit och t yp andra gången jag g ick på en fest

där och blev det lite så att jag skulle vara med och hjälpa till på tjejfesterna.

Så jag började med det. Och sen öppnade jag upp ungdomsgruppen. Jag sökte

pengar och vi ﬁck   av Europarådet för att roa oss, liksom. Så då gick vi

från noll till hundra, det var ju ingen verksamhet alls innan, men vi blev typ

- som sågs regelbundet, så det var ju jäk ligt kul at t skapa en liten egen a re-

na ändå . Och många av oss började med skolinformation och ﬂera var ju med i

Queera historier ån Malmö

17 3

hiv-rådgivni ngen och la kondomer i holkarn a och sånt, och jag satt i sty relsen

också ett tag. Och så sände vi radio och höll på med Trac-tidningen där.

Sanna: Vad var det för folk som hängde på RFSL, det var ju jättestora tjej-

fester där?

Therese: Ja alla gick ju på tjejfesterna, även anarkaﬂatorna, många av dem

i alla fall, de som var på riktigt homo och bi. Och sportﬂatorna och gamla och

unga, alla möjliga gick där. Musiken var väldigt mycket house och sånt, sen

när jag bodde i St ockholm så var det mycket mer schlager och dansba nd. RFSL

Malmö va r ju väldigt prog ressivt med festerna, det va r ju jävlig t bra ordnat och

bra lokal och så, det måste jag ändå säga. Hahaha det var ju jag som ordnade

dem, men i alla fall...

Festerna spelade stor roll för Therese och många andra. Att få möjlighet att

skapa en plats där lesbiska va r norm som de stora tjejfestern a varje månad va r

vik tigt för en ”ultrasmyg is” som Therese. Från käns lan att det var så omöjligt

att vara lesbisk i en m indre ort att hon måste ﬂy tta ifrån si n familj redan under

gymnasiet, till en scen och en organisation som skapade en ny och växande

arena där ”alla” slags lesbiska möttes, var en stor förändring för henne.

Indigo på Monbijougatan var en samlingspunkt, där de politiska vänster-

ﬂatorna dansade och knuades med alla de andra slags lesbiska som fanns i

Malmö med omnejd. Till RFSL kom också Ellen, född i Malmö på -talet.

Hon hängde mer med sportfolket, en annan arena för det sociala livet:

Ellen: Ja jag var där men aldrig aktiv på RFSL-möten och sånt.

Sanna: Bara på festerna?

Ellen: Nja, jo det var det här med volleyboll och fotboll

Sanna: Men det var ﬂera lag alltså genom RFSL?

Ellen: Ja eller Indigo som laget hette, det tillhörde säkert RFSL

Sanna: Var det tjejer eller blandat?

Ellen: Volleybollen var mixad – träning och turneringar i andra städer och

länder. Ibland var det rena tjejlag också. Fotbollen var ett tjejlag på korpnivå.

Med volleybollaget var vi bland annat i Amsterdam, Oslo och Köpenhamn

Sanna: Vann ni också, eller bara på kul?

Ellen: Jag tror vi kom på :e plats men vilken turnering minns jag inte. Fot-

bollen var inte så mycket, vi var bara här i Malmö, spelade inte lika mycket.

Inom sporten kan man hänga med nya och gamla kompisar, svettas, kämpa

och vinna ihop. Ett annat sätt att umgås än ölen på Möllan. Intervjun med

Ellen gjordes på papperslappar för hon har talar teckenspråk och det gör inte

jag. På fotbolls- och volleybollplanen spelade det ingen roll, men att vara helt

döv sedan föd seln har inneburit en del socia la begränsnin gar inom de lesbiska

Vänsterﬂator och andra under -talet

174

miljöerna som vi ska se. Ellen och hennes syster hade många vänner och var

aktiva i rörelsen ändå:

Sanna: Du sa inna n att ni hade teckenspråks kurser på RFSL, folk vi lle lära sig ?

Ellen: Ja min syster höll i kurserna, det var typ , två terminer nånting.

Tolv deltagare tror jag, vi kunde inte ha ﬂer.

Sanna: Var det för att kunna prata med er då?

Ellen: Hah aha, ja bland a nnat. Det var bara ja g och min syster som var döva då .

Sanna: Men sa du nåt om att det blev ﬂer döva sen?

Ellen: Ja det kom någ ra yngre. Och mi na döva heterokompisar hän gde gär na

med till Indigo på den tiden.

Sanna: Så det var många där som pratade teckenspråk helt enkelt?

Ellen: Ja både hörande och döva. Men inte så många döva ﬂator/bögar, de

hade ﬂyt tat till Stockholm f ör där fanns en homosexuell klubb för döva, ”R egn-

bågen”. Många av mina homokompisar ville at t vi skulle ﬂyt ta dit eftersom att

det var ﬂer döva där, men jag och min syster stod på oss och ville vara kvar i

Malmö. Hela släkten bor här eller runt om i Skåne.

Sanna: Så ni hängde här på Möllan och drack öl också?

Ellen: Ja jag hade ﬂy ttat till Ystadgata n , träade det där vä nstergänget

och hängde med dem, typ på Mascot och sen här på Ölcaféet.

Sanna: Men var du med och demonstrerade och sånt?

Ellen: Ja, några gånger, jag bara hängde med. Jag visste inte ens vad det va r

för demonstration…

Sanna: Men var du med och pratade politik och sånt också då?

Ellen: Jag försökte, men det var svårt. Begränsad kommunikation. Men jag

var aktiv i dövrörelsen, satt med i Ma lmö dövas förening styrelse i ﬂera år, så

det var tillräckligt för mig. Kämpat för tillgänglighet och sånt.

Sanna: Men inte feministiska frågor där?

Ellen: Inte då. Ordet feminist nådde kanske inte döva då. Jag ﬁck berätta

om rörelsen för mina döva vänner, och kom på ett tecken för det – [en knuten

hand] Det var då – men idag är alla döva så medvetna om feminism. Tiden

förändras ju.

Det ﬁnns ju politik i alla miljöer, men dövas frågor lyckades inte påverka

HBTQ-miljöerna på den tiden så den tillgänglighet som Ellen kämpade för i

dövrörelsen nådde inte fram till andra scener. Språk- och kommunikations-

problemen blir en begränsning som hörande inte tar höjd för, så Ellen och

systern va r mest i utkanten. Men man kan ju ha roligt ändå även om alla kon-

takter inte blir så djupa:

Sanna: Så i det politiska med ﬂatorna – du hä ngde med men ty p bara satt dä r?

Ellen: Exakt så, som att jag typ tittade på teve eller nåt.

Queera historier ån Malmö

17 5

Sanna: Och fotbollstjejerna vad g jorde de? Fotboll, öl och jobb?

Ellen: Kommer inte ihåg, det var så begränsad kommunikation. Vi pratade

men inte om politik och fami ljeliv. Vissa hade jag mer kontakt med , vissa inte.

De ﬂesta ytligt.

Sanna: Så det var lite olika grupper – de politiska, och sporttjejerna och så

– men alla drack öl?

Ellen: Ja det stämmer. Jag och s yrran kunde um gås med alla olika . Alla hade

respekt för oss då , och de visste vi lka vi var också h ar jag märkt nu på senare t id

”Det ﬁnns ju politik i alla miljöer, men dövas frågor lyckades inte

påverka HBTQ-miljöerna på den tiden så den tillgänglighet som

Ellen kämpade för i dövrörelsen nådde inte fram till andra scener.”

Teckenspråk syns ju och tvillingar är inte heller så vanligt, så Ellen och hen-

nes syster ä r några jag och mån ga andra kommer ihåg frå n den tiden. Men det

har de inte själva insett förrän nu på senare tid, att de faktiskt gjorde större

avtr yck än de själva trodde. De rörde sig mellan gr upperna , alltid lite på sidan

men ändå med överallt.

De politiska vänstertjejerna var alltså inte de enda ﬂatorna i Malmö på

den tiden, utan en del höll på med sport och andra ﬁxade kurser på Indigo, till

exempel. Grupperna överlappade varandra en hel del men det verkar ändå ha

funnits vissa skillnader i vem som höll till var. Therese som var ny i stan och

letade ﬂatkompisar rörde sig i många miljöer:

Therese: Dels träade man folk genom RFSL, men det var rätt många kol-

lektivister och vänsterfolk också liksom. Många av dem upplevde jag att de

kom från typ akademisk bakgrund, och då var det så jävla skönmålat det här

att vara fattig och sådär. Jag minns en kväll så satt jag och snackade med en

tjej där som också kommer från en arbetarbakgrund som pluggade till lära-

re. Så jag frågade henne då: ”Helt ärligt, skulle du vilja växa upp så, vilja leva

fattig t och tänka på penga r varenda jävla dag i livet liksom?” För alla de a ndra

tyckte ju att det var så ﬁnt och bra det här att vara fattig och vända på kronan

och sådär ”Du som vet ju hur det är egentligen?” Och hon höll ju med mig, det

är ju kla rt att man inte v ill det. Alltså, alla vill ju få lön så de kla rar sig och har

det okej. Så jag känner väl ibland att jag inte delade alla grejer med de andra.

Men det var väl så, man var ju inte dummare än att man höll tyst och var med

ändå. Det var ju många man var intresserad av som höll till i de kretsarna.

Therese och lära rstudenten var inte dummare ä n att de höll tyst och var med

ändå på fester och annat kul, trots att de inte kände sig helt bekväma alltid.

Sociologisk forsknin g bru kar peka på att politiskt en gagema ng ofta är enk lare

Vänsterﬂator och andra under -talet

176

för medelklasspersoner som ofta har med sig hemifrån att man får ta plats

och kräva att bli lyssn ad på. Therese upplevde att m ånga i de vänsterpoliti ska

kretsa rna hade en tendens att gloriﬁera vi llkor som de aktiva själva a ldrig hade

upplevt. Hon hängde med många olika grupper, men det blev lätt de politiska

gängen ändå, även om hon kände sig lite annorlunda där:

Therese: Men det var ju roligare bland vä nsterﬂatorna , det var lite rörligare,

lite mer på gång på ett annat sätt. Man pratade på ett annat sätt, även om jag

inte höll med om allt så hade man ändå visioner och ett tänk och så, det var

väl mer min politiska och intellektuella sida att man hade nåt utbyte liksom,

kan jag väl känna.

Men nu idag när man ser de här av de jag har kontakt med på Facebook, de

är alla etablerade nu idag, ja se på [person som vi båda känner], hon har ett

hus i Stockholm, och högt jobb och så vidare, och en annan tjej som var med

då hon bor ju där i [ortsnamn], med hus och ordentligt jobb och så vidare lik-

som. Alla de här har ju landat i såna grejer. De som inte var politiska har mer

vanl iga jobb, jag ka n nog tycka det att de från den politisk a sfären de har högre

status idag, om man nu ska gå in och värdera det liksom. Så skulle jag säga att

alla vänstermänniskor som jag kände, jag tycker de knäcker högt över, rent

statusmässigt liksom.

Sanna: Så det var två delar kan man säga?

Therese: Ja antingen var det ärkeﬂatorn a, gängen som sportade eller spelade

innebandy och så nt där, eller så va r det de politisk a, vänster-, ana rkaﬂatorna.

De som inte var politiska, jag upplevde då att det var lite den att ”vad jag gör

i sängen har ingen annan att göra med” som de sa, typ att de var mycket mer

smygisar en del av dem.

De som senare ﬁck lite mer vanliga jobb höll som unga på med sport, och de

var mer smygisar än vänsterﬂatorna som var aktiva i de politiska kretsarna,

där lesbiska förhå llanden inte alltid ly ftes fram utan hölls privat eller gloriﬁ-

erades av de heterosexuella feministerna. Även Stina inser nu senare att det

var väldigt homogena kretsar, och att man inte riktigt hade en inkluderande

ambition i ryggraden på det sätt hon idag kan önska:

Stina: men det var ju ändå väldigt vitt, i ett Malmö som trots allt var gan-

ska blandat då ock så. Det var mest vita medelk lasstjejer som kanske försökte

problematisera en del men inte riktig t hade några verkt yg för det. Det var nån

som ﬁck barn tidig t och det var svårt för alla oss andra att förhålla oss till. Vi

hade inte landat i det där att vara inkluderande, utan vi var ju väldigt, väldigt

likadana allihopa.

Queera historier ån Malmö

17 7

Therese och Ellen hängde med vänsterﬂatorna för det var roligare där, det

hände mer helt enkelt. Men Ellen kunde inte följa med i snacket och Therese

kände att hennes arbetarklassbakgrund framhölls på ett sätt som inte gav

henne utrymme, så politiskt trivdes hon bättre inom RFSL, vilket för Stina

bara var ett ställe för tjejfester eftersom det annars var för mycket bögar. De

olika miljöerna har funnits parallellt och många har rört sig mellan dem lite

hit och dit, och säkert har det varit konﬂikter och skav när den gemensamma

rösten ska formuleras och utr ymmet för HBTQ-personer av all a slag på många

olika arenor gradvis har ökat.

Livet utanför politiken

Men allt är ju inte politik –även lesbiska har ett liv att leva också. Som kvi nna

utanf ör normen är ibla nd sjä lva livet politisk t, men det är ju inte något som det

går att tänka på jämt. Vad gjorde de här kvinnorna när de inte gick på demos?

Stina: En annan grupp som inte var alls politisk, jo politisk men inte kopp-

lad til l politiken på det sättet: Vi hade en tipsgrupp – vi t ippade fotboll! Satt på

Ölcaféet och tippade fotboll med några andra ﬂator och gjorde vårt tips. Sen

lämna de vi in det under veckan, och sen gick vi till Glorias nere på Södra För-

stadsgata n och kollade på matcherna. Så dit gick v i och hade vårt eget bokade

bord, och satt och va r bara tjejer och kolla de på herr fotboll, engelsk herr fotboll .

Damfotboll sändes aldrig på teve då . Så det hade inget med feminism att göra

utan kanske mer med att faktiskt ta plats, och vara med och vinna bärs och

fotbollströjor och vad man nu gör på en sportbar. Så det var ju ett av mina helt

andra sammanhang som inte hängde ihop med politiken på det sättet, men

det blev en ganska politisk ma rkerin g. Vi var ju alltid de enda tjejerna där. Det

var möjligen nån mer som blev ditdra gen med sin pojkvä n och så, men annars

var det bara vi. Personalen började ju uppskatta att vi var där, vi ﬁck mycket

positiv uppmärksamhet från dem, vi ﬁck alltid det bordet vi ville ha och så.

Sen kunde det ju ﬁnnas brölande fulla män, det är ju en bar ändå, men inte

större konﬂikter än vad man har av dem ändå om man säger så. Men vi höll

på ganska länge, i ﬂera år i alla fall, och sågs där varje lördag.

Att tippa fotboll och ha ett stambord på sportbaren är ju långt ifrån att de-

monstrera och skriva debattartiklar, men på nåt vis blir det politiskt bara

kvinnor beﬁnner sig på en viss plats och inte beter sig som det förväntas,

alltså att tjejerna ska hänga på nån killes arm och inte intressera sig för vad

som händer i matcherna.

För andra tjejer på tjugo-tjugofem kan familj och barn vara en viktig fråga ,

men som Marianne nämnde ovan så var det ingen på -talet åtminstone

som tänkte på möjligheten att lesbiska skulle kunna ha barn. Den medveten-

Vänsterﬂator och andra under -talet

178

heten började gry så smått under -ta let, även om de lagliga och oentliga

möjligheterna ännu var långt borta:

Sanna: Men om man tänker relationer och såhär, det här var ju innan part-

nerskapens tid och inn an reproduktionsmedicinen och även om --åringa r

kanske inte precis tänker på reproduktionsmedicin och sånt så?

Stina: Fast det gjorde jag! Jag visste jättetidigt att jag ville ha barn, och jag

var väldigt medveten om att det går att inseminera, att det ﬁnns spermaban-

ker, jag hade koll på det. Men däremot så hade jag kanske inte så långa och bra

relationer – jag såg det nog som att det var inte självklart att det skulle vara i

ett parförhållande liksom.

Sanna: Så du var redan då inställd på att ha barn själv?

Stina: Det var inte främmande i alla fall. Utan jag tänkte att det fanns som

en möjlighet. Jag kände nog inte at t bara för att jag va r ﬂata skulle det påverka

om jag skulle få barn eller inte.

Sanna: Men alternativet att ta en Finlandsfärja och ra gga upp nån, eller att

släpa hem en av de brölande grabbarn a från Glorias, det var i nte ett alternativ?

Stina: Nej det hade jag inte stått ut med. Nej, inte ens för den goda sakens

skull. Nej. Men jag tror det handlar både om att jag på riktig t var helt ointres-

serad av att ha sex med män ens för den goda sakens skull, men också för att

jag inte litade på min egen fertilitet, det skulle kanske inte bara räcka med en

gång. Och då är det lite en annan sak – hur mycket ska jag åka Finlandsfärja

och ha sex med män? Det va r liksom inte min plan f ör livet, nej det fa nns ju inte.

Ellen skaade inga barn, men har varit extramamma åt sin systers barn

istället. Hon är lite äldre än Stina och Therese och blev vuxen i en tid då bil-

derna av lesbiskt föräldraskap var ungefär lika otänkbara som det Marianne

beskriver från -talet. Men en regnbågsfamilj kan ju se ut på många sätt,

Ellen blev moster istället:

Ellen: Nej jag har inte velat ha ba rn, kanske vi ssa perioder när jag var yn gre,

men när min syster ﬁck barn  så blev det så att jag var deras extra morsa

istället :-D Nu är de  år gamla och en av dem har två egna barn. Så jag är

gammelmoster!

Som minoritet i en minoritet, lesbisk i döv världen och döv i den lesbiska värl-

den, tog klivet ur garderoben lång tid trots att hon levt lesbiskt länge:

Ellen: Jag vågade inte komma ut förrän jag var  år, men mina närmaste

visste redan, sen slutet av åttiotalet. Det var inte lätt för mig som hade döv

familj och dövvärlden var ju liten då också. Om jag inte hade kommit ut då så

hade nog inte min syster heller vågat komma ut.

Sanna: Men det var ju ändå ganska tidigt när det var aids och allt det?

Queera historier ån Malmö

17 9

Ellen: Ja just därför var det svårt. Alla tänkte på det även om inte ﬂatorna

ﬁck det, ”alla bögar drabbades av aids” sa folk, och att vara homosexuell i sig

var väldigt tabu i dövvärlden på den tiden.

”Ellen skaade inga barn, men har varit extramamma åt sin

systers barn istället. Hon är lite äldre än Stina och Therese och

blev vuxen i en tid då bilderna av lesbiskt föräldraskap var unge-

fär lika otänkbara som det Marianne beskriver från -talet.”

Att komma ut som lesbisk när man redan tillhör en minoritet var inte så lätt,

och inte heller Therese från en mindre ort i norra Sverige kunde ta för givet

att hennes föräldrar skulle acceptera henne utan knot. Hon hade bott ett tag i

Malmö när hon kom ut för sina föräldrar:

Therese: Jag berättade för mi n mamma när jag h ade bott i Malmö ett ha lvår,

då hade jag precis fyllt  och jag hade en tjej lite mer stadigt. Och så åkte jag

hem över jul och då tänkte jag att nu ska jag komma ut såhär, så jag åkte hem

en hel vecka inna n jul afton för att hi nna till [ortsnamn]. Så då tän kte jag att då

åker jag hem en vecka innan så jag hinner berätta och det hinner landa så får

jag se om jag kan fira jul där eller inte. Och jag höll på det in i det längsta och

var skitner vös, jätte alltså ... Och då till slut dan in nan, kvä llen innan sista t åget

skulle gå tillbaka, det är i Norrland så vi stod och bakade palt. Då står jag där

mitt i och så sa jag det att jag vill bara berätta en grej att det är så att jag hade

träat en tjej. Det är ju mycket lättare att säga att man har träat en tjej än att

man blir kär i och tänd på tjejer, det var ju mer på kritan liksom. ”Jaha?” Och

så hon satte sig ner och ”ja jag har väl som alltid förstått att det har varit så”,

och jag bara ”ja”, för jag var ju aldrig med nån kille eller så. Det var ju en kille i

byn där vi bodde utanför [ortsna mn], då va r det en ki lle i byn som kom med sin

’a och körde sönder hela tomten nästan, och mamma var jättegla d och bjöd

in honom på kae och bulla r och allt, ”när nu Therese har herrbesök”, hahaha .

Men så då berättade jag, och jag berättade för min styvfarsa också och han

brydde sig inte a lls liksom. Men sen när v i pratade i telefon och jag berät tade om

allt v i gjorde på RFSL, för jag g jorde ju så mycket, då blev hon mer så att, det va r

nån gång hon sa att ”måste du prata om sexualiteten hela tiden?” medan Kurt

då min styvfarsa som har varit det sen jag var jätteliten, han sa att ”det var ju

bra att du lär di g föreningstekni k det…” Det var hans reﬂexion där. Men hon har

aldr ig gjort skil lnad, min ma mma. Hon har a ldrig gjort nå n som helst skilln ad.

Sanna: Okej, så hon vande sig där då? Det blev lite mycket med RFSL men

sen vande hon sig?

Therese: Ja sen har hon vant sig. Det hon sa den julen det var ju mer att jag

skulle t änka på hiv. ”Se till att du inte f år hiv.” För det var ju bara, den al lmänna

Vänsterﬂator och andra under -talet

180

som gick ut var ju att homosexuella fick hiv. Så hon tänkte så att ”nu shit får

hon hiv här”.

Men plötsligt g läntas dörren till T hereses stängda garderobsvä rld i Malmö upp

till det omgivande samhället ända borta i Norrland utan att hon var beredd på

det, när riksmedia visar ett intresse för den värld hon tänkte att hon hade för

sig själv:

Therese: Jag var ju aktiv med RFSL och så var det nåt på P, de hade nåt

sånt att de skulle hänga med en ungdom ut en kväll och göra en radiointervju

liksom, och då så ville de ha en homosexuell och då frågade de mig och jag sa

att det kan jag väl vara med på. Och det sänds ju riks liksom. Jag hade ju inte

tänkt inte på det och inga släktingar visste nåt för morsan hade inte berättat

nåt för slä kten, jag hade sag t att hon får bestä mma när hon vill b erätta för folk,

det här var typ först a året, hon hade inte berättat men hon skul le få bestämma

själv hur det ska gå till, för att jag var så ung, jag var ju så apart från släkten

också. Så att då hade hon inte sagt så mycket och sen så hade hon plötsligt fått

ett telefonsamta l från en släk ting som bara, ”ja jag hörde Therese på radio igår,

jaha, var hon med där, ja det var på P, är det nånting som du vet nånting om?”

hade de frågat och morsan bara ”nä vaddå?”

Men det slutade bra, helt plötsligt var den berättelsen ute till släktens känne-

dom, och lika bra var väl det. Men för Thereses mamma krävdes det ändå en

del berättartekniska grepp för att få ihop det hela:

Therese: Och senare sen så hade hon kommit på den eminenta idén att om

nån började fråga om jag skulle få barn, eller om hon skulle bli mormor snart

eller hur det gick för mig, då skulle hon säga att ”jag blir inte det för hon är ju

lesbisk”, så det var hennes sätt att berätta för folk. Det är ju den frågan folk i

den generationen ställer varandra, när barnen börjar bli -. Men nej, jag

kommer nog inte bli det för hon är ju lesbisk. Så att det var ju hennes sätt att

komma ut som mamma till mig då.

Men sen långt senare så höll hon på och dö av glädje när jag berättade att jag

var gr avid, då blev hon supergla d, det var så ﬁn tajming f ör att jag var i ortonde

veckan med förs ta barnet när min m amma fyllde , så vi å kte dit och gratu le-

rade henne på hennes födelseda g, och då så sa jag det att du, hon ﬁck sin present

och så sa jag att jag har en present till och det är att du ska bli mormor, och jag

är enda dottern, så då blev hon så, då börja hon gråta liksom.

Sanna: Ja tänk den sorgen som hon måste ha haft, innan du sen ﬁck barn,

att hon trodde att det var så!

Therese: Ja, men hon tänkte verkligen att det var så.

Queera historier ån Malmö

18 1

”Och senare sen så hade hon kommit på den eminenta idén att

om nån började fråga om jag skulle få barn, eller om hon skulle

bli mormor snart eller hur det gick för mig, då skulle hon säga att

”jag blir inte det för hon är ju lesbisk”, så det var hennes sätt att

berätta för folk.”

Livet och politiken går ju inte at t skilja åt, samtalen med de lesbiska kv innorna

tydli ggör att det är för livet som politiken behövs. De förändr ingar av attityder

och möjligheter, och sådant som inte kändes så viktiga för en -åring, kan

spela roll när en ma mma i Norrland försöker förstå sin dott ers liv, och sitt eget

liv som mormor. Men när de stora politiska rörelserna inte tycker att lesbiska

kvinnors egna frågor är viktiga måste de göra jobbet själva. De har stått där

med sin banderoll och tagit debatterna med en oförstående omgivning. Och

även frågor som inte står på banderoller är viktiga, att ens ha en egen röst

och våga ta konﬂikterna om vem som får ta plats och höras och synas i olika

samma nhang kräver sina strider. I en tid före internet spelade de fysiska mö-

tesplatserna stor roll, vare sig det handlade om gaturummet eller sportbarer

eller på hemmafester.

Stina: Ja men plats är nog en väldigt stor del, att inte hitta utrymmen som

gav nånting – inte bara utrymmen där man kunde prata med sina kompisar,

men att göra de utrymmena större var svårt. Att hitta utrymmen, att hitta

plats att prata och a llt det. Senare så var jag med i t usentals olika mejlgr upper

som fanns för att hitta likasinnade i andra länder i andra städer, för mig var

det vikt iga att hitta andra m änniskor att prata med, och um gås med och prata

med och hänga med och diskutera med.

Och hela vänstergrejen var ju självklar den också, när det var Europride i

Stockholm  g jordes en valenkät:  procent av ﬂatorna röstade V och 

procent av bögarna rösta de M. Så för mig var det så tyd ligt – två m än utan bar n,

har ju helt andra värderingar åsikter och upplevelser med sig än två kvinnor

som planerar att leva ihop och kanske skapa ett liv och en familj. Så där blev

det ju så tydligt politiskt att det är två helt olika världar, det är väldigt svårt

att hitta gemensamma utrymmen för bögar och ﬂator som inte bara är fest

liksom, utan hitta politiska kopplingar. För det är så skilda förutsättningar.

Sen ﬁnns det ju unda nta g såklar t, men det är ju väldig t, väldig t tydligt f ör mig

då att det fanns en anledning till varför jag hade dissat bögarna i alla de här

åren. Det gav inte mig så mycket.

Bögar och ﬂator levde ganska olika liv. De politiska behoven såg olika ut och

bögarna på vä nsterkanten lyste med sin frånvaro i de feministiska miljöerna

på den tiden. De ﬁnns och ha r alltid funnits förstås, men inte i sa mma sociala

Vänsterﬂator och andra under -talet

182

kretsa r som de hä r vänsterﬂatorn a. Vad lesbiska med a ndra politiska intressen

gjorde då och senare får någon annan berätta, i den här miljön såg vi inte så

mycket av dem. Tiden gick, folk skaade a ndra jobb och fasta förhål landen och

barn och vissa ﬂyttade från Malmö. Det feministiska vänsterengagemanget

ﬁnns kvar även hos dem som ﬁck vad Therese beskrev som ”höga jobb”. Po-

litiken ﬁnns för livets skull och kommer inte att ta slut bara för att ännu en

generation går in i medelåldern.

Queera historier ån Malmö

18 3

Susanna Lundberg

Queera berättelser ån Malmö

184

TROTS ATT VI BLIR

TRÖTTA IBLAND SÅ

HÅLLER VI UT, DET

ÄR NÄMLIGEN ROLIGT

ATT ARBETA

TILLSAMMANS FÖR

SAKER VI TROR PÅ!

Noah Saarela har varit medlem i

Trans- och Tjejjouren i Malmö sen

2017 och jobbar idag som jourens

informatör. Trans- och Tjejjouren i

Malmö är ideell förening som vänder

sig till unga icke-binära, transper-

soner och/eller tjejer. Vi håller

workshops om sex och samtycke

på skolor, bedriver opinionsarbete

för vår målgrupps rättigheter och

ger stöd via mail och chatt. Noah är

särskilt engagerad i transaktivism,

och har en master i genusvetenskap.

 års jourrörelse på

Trans- och tjejjouren i Malmö

NOAH SAARELA

Foto: Privat.

TRANS- OCH TJEJJOUREN I MALMÖ, eller Tjejjouren i Malmö som jouren först hette,

har varit en given del av Malmös föreningsliv såväl som Sveriges jourrörelse

sedan börja n av -talet. Jouren har idag et t trettiotal medlemm ar och två

anställda som tillsammans arbetar med stödverksamhet, utåtriktad verk-

samhet och opinionsbildning för målgruppen transpersoner, icke-binära,

transtjejer och cistjejer i åldrarna  till  år.

Bakom initiat ivet ti ll jouren stod bland annat Chr istina Lindström och Li na

Ploug, som i den här texten reﬂekt erar tillbaka på uppsta rten och berätta r om

sina erfarenheter och om sitt jourengagemang. Inter vjuledare och författare

är Noah Saarela, som har varit engagerad i jouren sedan  och idag jobbar

som jourens informatör.

Vad är en jour?

En jour ﬁnns ti ll för att stödja och stärka en v iss målgr upp. Den svenska k vin-

nojoursrörelsen startade under -talet som en reaktion på samhällets och

politikers brista nde förmåga att arbet a mot mä ns våld mot kvinnor och bar n.

Rörelsen star tade på gräsrotsnivå f ör att skydda våldsutsat ta i kris, men också

för att starta opinionsbildande debatter om civilsamhällets ansvar att jobba

solidaris kt med våldsutsatta o ch för att sprida information om mäns vå ld mot

kvinnor. Jourer drivs av ideellt engagemang och volontärarbete, statliga och

kommunala medel och privata bidrag.

Kvinnojourer har historiskt och idag funktionen att hjälpa våldsutsatta

ciskvinnor, samt i viss mån transkvinnor och barn, genom att erbjuda sam-

tals konta kter till vå ldsutsatta, st öd och rådgivnin g i konta kt med polis, domstol

eller a ndra myndi gheter. Kvi nnojourer kan o ckså erbjuda skydd ade boenden.

Sveriges första t jejjour sta rtades  i Stock holm . Detta inspirerade ak ti-

vister att starta lokala jourer runt om i landet. Tjejjourernas arbete r iktar sig

ofta till en yngre målgrupp än kvinnojourerna, arbetar förebyggande genom

 Tra nsperson ä r ett par aplybegr epp för persone r vars krop p, könsidentit et eller jur idiska kön i nte stäm mer överens

med det kön en t illdelat s vid födsel n. En best ämmer sjä lv om en deﬁniera r sig med beg reppet tran s.

 Icke -binär bety der att ens könsident itet är något a nnat än kv inna eller ma n, något mitt e mellan eller b ortom kön

helt och hå llet. En be stämme r själv om en deﬁn ierar sig med b egreppet ick e-binär.

 Cis bet yder att en s kropp, könsi dentitet oc h juridi ska kön stä mmer övere ns med det kön en ti lldela ts vid fö dseln och

samh ällets n ormer krin g kön.

186

våldsprevention och informationsspridning och erbjuder stöd genom telefon

och chatt. De har inte skyddade boenden och har en större när varo i ungas liv

genom att anordna ak tiviteter eller föreläsa på skolor och andra ungdomsnä ra

verksamheter, där de ofta pratar till alla unga och inte bara tjejer.

Uppstart och viktiga platser

En vik tig plats för Malmö tjejjours uppsta rt var Kvinnocaféet Ma rkattan, som

under -ta let drevs av Ma lmö lokala samorgani sation av SAC Sy ndikalis

terna. Ch ristina Lindst röm var med och start ade Markattan och mena r att det

fanns en v ilja att sk apa ett rum för en yng re publik , som sku lle fungera som en

saml ingspunkt f ör sta dens vä nsterfeminist er. Lina Ploug hjälpte också ti ll på

caféet under olika tema kvälla r, förelä sningar och disku ssionsforum på ideell

basis. Hon berätta r att det ibland var någon inbjuden utifrån som höll i di skus-

sionen, och att det ibland var de själva som g jorde det. ”Och jag t ror att v i redan

då började prata lite om att vi skulle vilja hitta någon form för organisering.”

Markattan hade ﬂera samarbeten med Ronja, ett annat kvinnocafé som

höll till på Små lands nation i Lund. Tillsamma ns arrangerade de  mars eve-

nemang och fester, och det var på just en sådan fest beslutet om att starta en

egen jour fattades. Så här berättar Christina:

Jag kommer ihåg att när vi hade druckit en massa öl på kvinnocafét Ronjas 

mars ﬁ rande [skrattar] och det hä r måste ju var a , då hade det star tats tjej-

jour på en del stä llen runt om i landet som vi ju ha de hört t alas om. Så då va r det

någon som kastade ur sig, men borde inte vi också starta en tjejjour?

Även Lina berättar att hon minns det ögonblicket väl:

Nej men vi gör det! Vi bestämmer oss! Vi ska starta en tjejjour!

Lina berättar att de som startade jouren, och som arbetade med den inled-

ningsvis, hade en stark bild av sig själva som aktivister och en känsla av att

”vilja förändra en ma ssa saker” som skiljde dem från k vinnojourernas ”snälla

tanter”. De var överens om att jouren skulle vara något mer än en stödorga-

nisation. Det utåtriktade arbetet var centralt, då jouren inte bara ville agera

som stöd till tjejer utan också som en röst som kunde föra deras talan. Chris-

tina berättar också att jouren såg sig som ”betydligt radikalare” och som en

bredare rörelse än kvinnojoursrörelsen, något som drev gruppen att starta

jouren som en fristående ideell förening frikopplad från kvinnojouren, som

vid denna tid redan fanns i Malmö. Istället för att förlita sig på andra jourers

Queera historier ån Malmö

18 7

Trots att vi blir trötta ibland så håller vi ut …

verksa mhetsplaner, st rategier och me toder valde jour ens medlemma r istä llet

att bygga upp sin förenings plattform från grunden.

Det var l ite do-it-yoursel f, det var lite riot-g irl-känsla, det v ar det vi kom in med,

vår energi [skrattar] Och så var det ju kanske lite ett självändamål att vi skulle

göra någonting på egen ha nd.

Föreningen hade först ingen fast loka l utan ﬂytt ade runt mellan k vinnocaféet

Markatt an, Kvarterslyf tet Malmös lokaler och i vis sa fall medlemmar nas egna

vardagsrum. Lina reﬂekterar om svårigheten att hålla möten i Markattans

lokal och betydelsen av att få en egen:

Plötsligt så skulle dom ha något annat samma kväll, eller det var ett annat

möte längre in och så blev man störd, och vi kände att vi inte kunde ha våra

egna, alltså prata fritt för att det kanske var någon som lyssnade. Alltså den

känsl an av att ha ett eget rum , det är ju den k lassiska, femin istiska grejen med

ett eget rum [skrattar]. Det tror jag var viktigt.

Att ha ett eget f ysiskt rum för at t bygga upp och föra sitt feministiska a rbete

blev verklighet i oktober , då jouren ﬂyttade in en lokal på Ystadvägen ,

där jouren är än idag. Lokalen, en gammal tandläkarmottagning, består av

två rum för kontor och möten, en kokvrå och en korridor som även huserar

jourens feministiska bibliotek. Här har hundratals jourmedlemmar under

åren givit stöd till tusentals stödsökande. Väggarna är fyllda av  års akti-

vistiska minnesbilder.

Jourmedlemma rna var runt i Ma lmö och berättade om föreningen, tr yckte

upp ascher och spred dem på bibliotek och caféer. Till jourens stödtelefon

ringde tjejer i Malmöområdet för att få stöd och information. Jourens med-

lemmar va r också ute på skolor och följde med till u ngdomsmotta gningen om

stödsökande ville.

Jourens fasta telefonlinje, som var huvudsaklig kontaktväg under åren

–, ha r sedan länge utveck lats till en stödverksam het som till stor del

är dig ital, med en stödchatt öppen tre gå nger i veckan och mail dä r stödsökande

bland an nat kan få en personlig kontak t. Jouren är idag ute och möter unga på

skolor och fritidsgårda r. Vi genomför runt tret tio pass om året om sex, samtycke,

normer och makt för högstadie- och gymnasieelever på Malmös olika skolor.

När Christina och Lina får höra att jag sitter på Ystadvägen  och håller

telefonintervjuerna med dem skrattar de båda. De verkar ense om att det

kanske inte är den bästa, eller mest rymliga lokalen för jourarbetet. Särskilt

inte under stormöten med tjugotal andra medlemmar nerklämda i soorna

redo att rösta om jourens arbete och framtid.

188

Organisationsstruktur

Christina var en av dem som startade jouren. Hon berättar att hon var aktiv

under jourens första två år, för att sedan enga gera sig vida re i Stockholms tjej-

jour. Christina ha r även senare under  jobbat vidare som pressekretera re

för Rik sorganisationen för kvin nojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS). Lina

berättar att hon var aktiv i jourens organisatoriska delar fram till . Då

hon ﬁck förtroendet att verka som ordförande i ROKS. Christina var i starten

jourens kassör och Lina ordförande - men bara på pappret:

Alltså vi var ju en platt organisation, det var väldigt viktigt. Vi hade såklart på

papper för att kunna söka bidrag och sådär så hade vi ju, ja men en ordförande,

sekreterare, kassör och så ledamöter, men det var ju egentligen på pappret. Sen

såklart så fa nns det informella ma ktstrukturer, det ﬁnns det ju alltid.

En platt organisat ion innebär eftersträva n av en horisontellt jä mn fördelning av

arbetsuppgi fter, makt och inﬂy tande mellan a lla organisat ionens medlemma r,

där direktdemokrati är en central del. Jouren har under åren eftersträvat en

platt organisat ionsst ruktur uta n en konventionell sty relse med beslutanderätt,

där beslut istället tas gemensamt av alla deltagare på jourens stormöten och

röstas igenom med minst två tredjedelars majoritet.

Det var ju otroligt mycket möten och diskussioner om allting, och det va r ju nå-

gonting som vi alla deltog i aktivt (...) Det var långa möten [skrattar]. Vi inledde

alltid med en må-runda, och ba ra den kunde ju ta en timme ibland!

Lina förklarar att medlemmarnas mående var en lika självklar mötespunkt

som posten, förfrågningar om skolbesök och planering av studiecirkel för nya

medlemmar, och hon fortsätter:

Under den tiden så det var ju inte ba ra arbete uta n det var ju också mycket, ja men

vänskap. Vi stöttade varandra i folks privata saker, och även i det här att hitta

sin röst och h itta ett sätt at t hjälpa s åt att förändra s aker, så tänker jag ocks å var

en väldigt viktig funktion (...) som många av oss kände att jouren bidrog till på

ett väldigt ﬁnt sätt.

Att ha medlemma rs mående som en central del av verksamheten kan ha m ånga

fördelar, och det har varit vikti gt för jourens fortlevnad . Jourmedlemm ar kan

komma nära varandra, de får en känsla av sammanhang och av föreningsge-

menskap, de får stöd i känslor och saker som hänt utanför jouren som hade

kunnat påverka deras jourarbete. Men den kanske främsta fördelen är att det

Queera historier ån Malmö

18 9

i verksamhetsgrunden ﬁnns utrymme att få verktyg för att kunna ta emot

stödsökandes livsberättelser och bära andras trauman. Jourmedlemmarnas

funktion i stödarbetet är att verka som en medmänniska genom att stötta och

lyssna snarare än att vara en professionell samtalskontakt, särskilt för stöd-

sökande som kanske inte vill eller kan ta kontakt med vård, polis eller andra

myndigheter. Jourer utbildar därför sina medlemmar internt och lär ut olika

metoder som används i stödarbete.

Även om vi ida g har effektivis erat arbetsfördelningen av jourens olika dela r

genom arbetsgrupper är s tormötet fortfarande föreni ngens benstomme, där vi

till sammans ta r besluten ackompanjerat av må-rundor i mötets början och slut.

Identitet & HBTQ

Även om va rje medlem i en jour ha r olika skäl t ill att engagera sig berätt ar Lina

att medlemsg ruppen under de år hon va r engagerad var rätt homogen och hade

en egen stark norm. Denna enhetliga grupp var också något som påverkade

utomståendes syn på v ilka som kunde engagera sig i jouren. Bla nd annat fanns

en förestä llning om att a lla som engagerade sig var lesbiska : ”(...) folk sa ju ti ll oss

också sådär, att ’jag vill inte gå med i tjejjouren för ja men, jag är ju inte ﬂata!’”

Jag frågar Lina om sådana ut talanden grundades i utomståendes fördomar

eller i en representation av HBTQ-personer i jourens medlemsgrupp, och Lina

berättar med ett leende att det snarare handlade om det senare: ﬂera av med-

lemmarna var inte heterosexuella. Jourens medlemsgrupp och dess normer

är något Lina reﬂekterat över i efterhand, då jourens vilja att skapa en bred

samh ällelig föränd ring inte al ltid speglades i bredden av jourens med lemm ar:

Jag tänker ändå att det fanns en väldigt tydlig såhär ”vi är alternativa, vi är an-

norlunda, vi är feminister”, en sådan identitet. Så om man tänker att man ska

skapa en mer, bredare organisation... Det kanske var en anledning att det inte

alltid var så lätt at t få folk att stan na i jouren, och ibland så tror jag at t vi fattade

det, men ibland tror jag att vi ka nske ville ha det så [ler].

Kanske var det just en känsla att vara ”annorlunda” som, tillsammans med

representationen av icke heterosexuella bland medlemmarna, som låg till

gru nd för jourens engagemang för in kludering och HBTQ-personers särski lda

utsatthet och rät tigheter. Christina berätt ar att jouren hade med HBTQ-frågor

redan från start när de byggde upp jourens plattform, dä r även transpersoner

hade en plats, men lägger till att de kanske inte använde ”formuleringar man

skulle a nvända idag”. Christ ina reﬂekterar vida re över det intern a arbetet med

just språkbruk, vilket då var diskussioner som ﬁck ta lång tid:

Trots att vi blir trötta ibland så håller vi ut …

190

Vi var t vungna at t gå ett par omvägar ju st för att det inte fan ns några eta blerade

terminologier, utan att vi liksom istället hade behovet att hela tiden räkna upp

liksom vem vi riktade oss till för att vara inkluderande. Och ”inkluderande”

fanns ju såklart inte heller som begrepp på den tiden, men det var nog det som,

det var dit vi strävade.

Christina berättar att hennes upplevelse var att jouren i Malmö på vissa sätt

banade vägen inom jourrörelsen och att jouren försökte skapa större medve-

tenhet om olika typer av våld i nära relationer. Detta var också något som sen

ﬁck konkreta följder senare i hennes jourengagemang:

Vi hade diskussioner om just det här att inte förutsätta kön på förövaren när

någon ringde in utan bara att upprepa det som den andra sa, de ord och begrepp

eller pronomen som den personen använde. Och jag vet att jag senare när jag

satt i Stockholm hamnade i en situation att jag ﬁck ett samtal från en tjej som

pratade om att hon blivit utsatt för våldtäkt där jag inte ens funderade. Jag var

så inlärd i det, att jag naturligtvis inte ställde någon följdfråga där jag använde

pronomen ”honom” liksom. Och att det var anledningen till att jag sen ﬁck bli

stödperson åt henne, f ör att hon hade ring t runt til l olika jourer i Sveri ge i väntan

på att komma ti ll någon som hon vågade öppna sig f ör som inte s kulle förutsät ta

att det var en man som hade utsatt henne.

En mer nyanserad bild av våldsutsatthet fyllde ett tidigare tomrum för stöd-

sökande vars l ivsberättelser inte stämde överens med den normativa bilden av

våld i nära relation. Genom att inte anta pronomen på den stödsökandes förö-

vare kunde Christina erbjuda stöd till en kvinna vars särskilda utsatthet ofta

varit osy nlig eller oförståba r inom den större kvinnojoursrörelsen. Förtroendet

kvinnan uttryckte till Christina när hon sa att Christina hade ”klarat testet”

beskriver Christina som ” det ﬁnaste jag har fått höra av någon”.

Jouren idag

Den grund Christina och Lina la i jourens start har under åren byggts på och

utvecklats, kanske särskilt gällande en mer nyanserad förståelse av våld och

utsatthet , men också jourens m ålgrupp och ink luderi ngsarbete. Att tjejjourrö -

relsen öppnat upp för även transpersoner känns som en ”jättevi ktig förändr ing

och som det verkligen var på tiden”, uttrycker Lina när hon reﬂekterar över

jourrörelsen idag.

Denna vidg ning i jourrörelsen blev särski lt tyd lig i vår jour då den  ﬁck

ett ökat fokus på tran sperspektiv, tra nsinkludering och tra nspersoners rättig-

heter. Jouren valde då även att byta namn till Trans- och tjejjouren i Malmö,

Queera historier ån Malmö

1 9 1

för att explicit synliggöra transpersoners utsatthet inom cisnormativa och

patriarkala strukturer, och för att understryka att vi är en jour av och för alla

transpersoner.

Idag är jour rörelsen bred med må nga olika inri ktningar o ch kärnfrå gor, men

har ett gemensamt mål, ett samhälle fritt från våld och där allas lika värde är

okränkbart. Och jourengagemang i Sverige visar inga tecken på att minska.

Förändringsa rbete har mån ga olika fronter, tillvägagå ngssätt och mål . Även om

vi som jour är medvetna om de maktstrukturer som verkar inom det svenska

rättssystemet har vi förhoppningar om att den nya lagen som gör det olagligt

att uppmana någon annan till självmord och det nya barnfridsbrottet, det vill

säga att det blir st raart at t utsätta barn f ör att bevittna brott och att ba rn får

en stärkt s tällni ng i rättsprocessen, ka n få en positiv inverka n på vår målg rupp.

Vi hoppas också de utredningar som gjorts kring lagen gällande fastställande

av könstillhörighet faktiskt resulterar i en ny lag som förbättrar livsvillkoren

för både unga och vuxna transpersoner. När jag frågar Lina om hon har något

tips till aktivister som vill starta en jour idag svarar hon att alla måste hitta

sin egen väg, och att de är de själva som vet bäst vad som behövs:

Sen tror jag att just det här att vara en egen förening, det tror jag ändå är nå-

gonting. Även om man vill ha samarbete med en kvinnojour eller någon annan

organisation för den delen så tror jag att man kan vinna mycket på att vara en

egen förening och ha större makt själva.

Makt en att kunna ta gemensam ma beslut att utvecklas ä r just ett av skälen att

jag själv engagerade mi g i jouren, ef tersom en får möjlighet att lä ra av varandra

och växa tillsammans. Det ä r det vi bä r med oss då vi just nu är i processen att

dela jourens erfarenheter och pra ktiska tillvägagångssät t till en annan grupp

som är i uppstarten av att starta Sveriges första transseparatistiska jour, och

vi ser fram emot att kunna följa den föreningens utveckling.

Att jobba akt ivi stiskt i en stad som Ma lmö med en så pass färgst ark historia

av engagemang och k amp gör det möjlig t att hitta inspirat ion frå n det förﬂutna

såväl som solidaritet i nutiden och samarbeten för framtiden. Malmös fören-

ingsliv fortsätter engagera unga som gamla, och känslan av att vi är många

som kämpar åt samma håll tillsammans med stöd från Malmö stad ger hopp

för förändringsarbetet. Så arbetet på jouren fortsätter, och vi kan inte annat

än hå lla med om den reﬂektion jouren g jorde sin verksa mhetsberättelse reda n

, då vi för första gången satte oss ner för stormöte i den gamla ta ndläkar-

mottagningen på Ystadvägen;

Trots att vi bl ir trötta ibland så hå ller vi ut - det är näml igen rolig t att arbeta

tillsammans för saker vi tror på och vi lär oss hela tiden något nytt.

Trots att vi blir trötta ibland så håller vi ut …

Queera berättelser ån Malmö

192

KONKRET SOM

EN LUNGA

Petra Mölstad har gett ut diktsamlingarna ”Införsel” (förlaget

Glas), ”Omloppstid” (Trombone förlag), ”Vi har hägn” och ”Din

disciplin.” (Anti förlag). Samt deltagit t.ex. i antologierna ”Om

detta sjunger vi inte ensamma”, och ”Berör och förstör”. Hon

spelade i ”Fabulebbs and the Sensational Stage Dyke”, hade

fanzinet ”Lesbianen i lianen”, och var med och grundade

dåvarande Tjejjouren i Malmö samt Regnbågs-öppnaförskolan.

PETRA MÖLSTAD

Foto: Casia B romberg.

ÄR DET HÄR

ett bestä llnings verk, en lesbisk ta gelsärk, ett histori skt ramverk? De

frågade om jag v ille skriva om vad ak tivistﬂatorna g jorde i början på -talet

i Malme med en betoning på ﬂator. De frågade om jag visste nån eller kände

nån eller vil le inter vjuas. Jag sade; jag kan inte skriva nå akademisk jag orkar

inte teoretisera jag kan inte skriva någon egentlig essä, men jag är poet och

jag minns saker. Är det en översyn med skygglappar, ett helikopterperspek-

tiv som inte är polisens, en ﬁltrerad överblick med för många förgreningar,

en undersökning av minnen, en inskränkt lesbians grandiosa betraktelser?

Det var un gefä rligen  och framåt och det fan ns många lösa grupper som

organiserade sig separatistiskt och lesbiskt. Vissa rörelser var kvinnosepa-

ratistiska. Mind you, queerheten hade ännu inte riktigt kommit till byn, den

sipprade stilla in, för att senare ﬂöda, dela sig som ett meanderdelta. Språket

är levande materia. Utvecklas, omvandlas, söker sig rotlikt vidare. Begrepp

ändras, betydelser ruckas. Ord är strategier och glidande bildled. Avvikelser

och vari ation blir t ill slut system. Sen ludna utvä xter, avknoppningar med eget

liv. Domesticerade men försatta på fri fot, en egen organism men beredda på

att ympas. Kan man kalla någon queer i en text som inte då skulle kallat sig

queer? Ordet var inte riktigt taget här runt , och sågs på med viss skep-

sis. Somliga menade att det var ett (ny)liberalt påfund som hårt satt samman

med universitetet. Ka n ett inkluderande språk om dåtid ner vöst försöka dölja

att det fanns lesbiska cisfeminister som var transfober (och ännu ﬂer hetero-

dito)? Jag var inte så nära några men de fanns (även om de ändrade sig) och

ﬁnns. När jag skriver det här kommer en anti-transbok just ut och tar plats,

får utr ymme, så till a lla transfober som låtsa s agera i lesbisk hetens na mn vill

jag säg; Not In My Name. Samt käften i det stora hela.

Den lesbiska rörelsen var polyfon, amorf, månghövdad och det fanns ﬂera

centrum. Kan vi ka lla det epicentrum? Jag ka n bara tala utifrån mitt. Det var

ofta en aktionsdriven verksamhet. Direkt aktion! De ﬂesta var verksamma i

många olika politiska rörelser, föreningar och grupper. Antirasistiska, anti-

 Jag är k lar med genus vetenska p A, haha a.

 För stå vad jag be hövde ett ord som va r mitt, va d vi behövde et t ord som gjordes t ill vår t. Dock gött a tt det nu är mer

öppet och ex empelvis pa nsexuel la eller ickebi nära kan b enämna si g lesbiska nä r och om de kän ner för det.

 Ni vet Ekis…

194

fascistiska, socialistiska och lesbiska osv. Många agerade opinionsbildande

även om slagordet Ät Min Mens kanske inte var det äskigaste. Det privata

var politisk det politiska var personligt och varje kroppslig rörelse kändes

som en motståndshandling. Kroppens väg in i lesbiskusiteten,



som kanske

legat fördold, behövde ibland lockas och här fanns lockelserna. Varje ord var

en dekonstruktion av en tradition, varje ny tradition var en hyllning till les-

bianismen.

Centrum ku nde va ra ett kollektiv och saml ingsplatsen kunde kal las Kulan,

befolkad av existenser titulerade exempelvis storlebb och lillebb. Det fanns

café Markattan som var en samlingsplats för utomparlamentariska kvin-

noseparatistiska feminister, det fanns en kvinnoseparatistisk socialistisk,

anarkistisk, antirasistisk mailinglista varifrån stormöten bokades, demon-

strationer orkestrerades, man ifestationer planerades och forum star tades. Vi

mobiliserade och var på plats till exempel när små rasistiska svin härjade på

caféer, eventuellt blev det bojkott, k anske blev andra uppsökta med basebollträ .

Ni får inte kä llor, källorna ﬁnns på Malmös gator. Jag är från Landskrona,

har vä xt upp i en inskrän kt liten by, bodde sen i Stockholm et t bra ta g, kom hit

och upplevde Malmö som inbjudande, tillåtande, förföriskt och att det fanns

ett motstå nd att delta i. Vi var SCUM, v i var öppna munnar, mjuka tungor, ro-

senlar ver och ﬂicksländor. Det var; inga sexister på våra gator fyll dem i stället

med pissed o ﬂator, Ak Ak  killarna kan hälsa hem , skaa ett maskingevär-ho-

mokampen börjar här. Det här är inget bevis det är en skrift, en skådeplats, en

scen. Det är inte l injär t för inget är linjär t. Jag kommer inte defragmentera ni

får dechirera. Jag tar mig friheter. Narrativet rör sig bort mot  sisådär,

sen blev jag möjligen trött och eremitisk. Då; höll jag demotal och uppviglade.

Många gånger läste jag och vi dikter på demos, manifestationer, festiva ler. Vi

skrev tillsamma ns. Vi hette Parkförvaltningen. En gång skrev jag en dikt om

värddjur. En gång skrev jag en väldigt lång dikt om familj i Socialistisk debatt

som sen fanns med i min debutdiktsamling Införsel. Här, en bit;

 Vad jag m inns mynt at av gruppen FAS A, Feminis tisk Anti Sexisti sk Aktion. Hu r som, så sam lade de mensblod o ch

kast ade in i tor skar s bilar, dä rav ”Torsk- as ät min me ns!!! ” Gjordes oc kså en ﬁn ba nderoll a v det som var me d på mån ga

demos.

 Tack Reuter oc h Skoog för ordet !

Queera historier ån Malmö

195

Konkret som en lunga

predestinerad samhörighet

destination: biologisk

fyllnad

är ett folkhem

förklaringsmodell

Family Values

en svärm

IN.konstbefruktning för de konstiga

art: lesbi-an. sjukd: tribad-ism

symptom: samkönat umgänge av sexuell art.UT

insemination penetration addition (in my pussy: the general index)

Giftas genomgår en (rel transparent) förändring till familj, tema: kärn.

Kroppsfetischismen uppgår i performativ itet. Det är meningen. Man ingen

kommer ur munnar. Av naturen givet. Utrota r oss själva genom rövknullning

i det mörka. Här blir inga

gjorda. Ju.

Rational iserar mot konﬁgurationen. Kontrar med l ika viljor. En ﬂat känsla

av medgående. Inte larma och göra sig till.

Det bräckta vattnet tränger in. Rörlighet −en farlig tanke.

satsar sparken i skallen

här-ﬁnns-ingen-tillhörighet

196

Var det odödlighet trots dödså ngest? Var det kä nslan av att inter textua liteten

äntli gen bara va r vår? Var det kvardröjande ru sighet efter Fucking Å mål? Det

var nya konnotationer. Det var stora åthävor. Det var höga rop, hårda bud, det

var eskapism. Det var sprayfärg över oentliga platser. Att vara kvinna i ett

(hetero)patriarkat ä r inte en rosenbladsdröm. Jag gil lade det wittigska ”lesbis-

ka är inte k vinnor”. Det var en skön plats, en vacker visibilitet. Et t frodigt f ält,

en mörk skog, en åker med god jordmån, en inbjudande våtmark, istället för

alla k alhyggen där jag a ldrig känt mig hemm a. Jag sökte en kvinn a jag fa nn en

lesbian, jag ä r inte besviken. Och vi va r många. Jag ka n förnimma puls slagen.

Vener som utvidgas. Hud som blossar. Känslan av att vara mer, vara ﬂer, vara

en muskulär svärm, en ﬂock av kött, inte bara en samling tistelfrön i hand.

En hord redo att spridas i (skit)stormen, som utsöndringar, som sandﬂyk t; ett

sapﬁskt gruskorn i heteroögat.

Mycket besmittades av den rik liga lesbiskheten. For better or worse. Jag var

engagera d i Tjejjouren i Ma lmö



vil ken jag va r med och grundade ti llsamma ns

med ett gäng andra feminister. Vi anklagades för att vara homonormativa,

vara för lesbiska, och därigenom skrämma bort heteros frå n att engagera sig.

Vi uppfattade det som ett spratt, et t hot, et t hån när al lt utanför var en str aight

soppa; gågatan - k lubbsata n, matsalen - skolbalen, ﬁk arummet - fam iljeﬂum-

met. Även andra utomparlamentari ska mer mansorienterade grupper hatade

på ollor, transpersoner, lesbianer, bögar och bin och annat perverterat pack,

never forget.

Att många rörelser var tämligen vita var ett större problem än att de var

ﬂatiga. Vitheten gjorde att inte alla kände sig trygga i alla rum. I diskussio-

ner om rasismen både inom och utom rörelsen jobbades det delvis separatis-

tiskt, de som utsattes för negativa rasiﬁeringsprocesser träades för sig. Det

var tydligt vilka som plockades av polisen i demos. Det var tydligt vilka som

kal lades glädjedödare och inte. Dessutom; nu som då instru menta liserar na-

tionalistiska och konservativa grupper HBTQIA+-rättigheter för att kunna

legitimera en rasis tisk och nationalist isk politik som exempelvis asylpolitiska

inskrä nkninga r, en rå nationali sm som vä xer sig starkare, SD, KD, Polen et al.

Den vänliga ankdammens rika dräkt gav och tog. Runt simmade tribader i

mer eller mindre öppna relationer. Vi var svaga i köttet, starka i anden. Dra-

matiken växte som grenverk, frodades som de häckande skrattmåsarna på

ditt ta k. Ni vet vad de säger om frestelser? Lesbiskhet är genljud och jubelrop.

Lesbiskhet är en kyss utanf ör Square Side, dit man ﬁck rymma för att inte bli

upptäckt av nåt ex. Le sbisk het är en skälvni ng på Indigo, en blinknin g på Kallis,

 Nu mera Trans- och tjejouren, than x god.

 Tips; läs Vithetens hegemoni av Sarah Ah med.

Queera historier ån Malmö

197

ett ﬂim mer i hjärna n på Ölca féet, en avkodn ing i toakön (med gaydar). Hetero

en känsla av kallt vatten längs ryggraden. Lesbiskhet, konkret som en lunga.

Vi gjorde saker lesbiska. Sitter man tillräckligt länge på Legolas (RIP) och

tittar på damfotbolls-VM (Det Riktiga Landslaget



) blir stället till slut ock-

så queert. Allt går att omvandla utom lydiga tjänare till kapitalet [plats för

skratt]. Går hela Skånes queergarde för att se Le Tigre på KB så är det dumt

att mucka med lesbianerna. Det kan bli smörj. Det fanns Kallis, det fanns en

brygga, det fanns olika hak, som till exempel Bistro där utomparlamentarisk

vänst er samt punx hängde, dä r vårt band Fabulebbs and the Sen sational Stage

Dyke spelade, och det var också ett allmänt hängställe för lebbar och andra

gränsöverskridare.

”Var det odödlighet trots dödsångest? Var det känslan av att in-

tertextualiteten äntligen bara var vår? Var det kvardröjande ru-

sighet efter Fucking Åmål? Det var nya konnotationer. Det var

stora åthävor. Det var höga rop, hårda bud, det var eskapism. Det

var sprayfärg över oentliga platser. Att vara kvinna i ett (hetero)

patriarkat är inte en rosenbladsdröm.”

Den stora och omskriv na -ma rsdemon  skydda des av bla nd andra Pissed

o Lesbians och PUT, Patruljen til Udrensning af Tvangsheteroseksualitet,

från Köpenha mn, vi höll til l på Tjejjouren som just då va r ett av samlin gsstäl-

lena för Feministiskt Forum, en av alla festivaler där lesbiska ﬁck ta mycket

plats. En plats där den tvingande känslan av heterosexualitet inte fanns, en

där tusen föredrag och workshops hölls om kolonialism, rasism, mäns våld,

om queer och intersektionalitet, om klass, anarkism och socialism. Det var

som nu, många som jobbade politiskt g jorde det ideellt. Den feministiska jor-

den var bördig, rörelsen grodde, slingrade sig ut ur myllan. Åkrarna var inte

längre vattensjuka. Rötan tillfälligt undanträngd.

Jag upplever att det gjordes ett stort emotionellt arbete inom rörelsen, ett

medvetandegörande av det dittills osynliga. Ett omsorgsarbete. Självömkan

var tillåtet. Möten och rundor ledde till ljus och skugga. Jag är subjektiv. Jag

får va ra storvulen och megaloma n, jag får såga av den gren jag sitter på , jag får

sjunga det här skillingtrycket om en del av ﬂatmalmö kring årtusenskiftet,

jag får göra alla uppmärksamma på det symboliska och det ickesymboliska

våldet. På den obligatoriska het erosex ualiteten. På dårska pen. Jag f år göra en

skön positionering och påvisa den queera kroppens betydelse för kunskaps-

produktionen. Det här är inte en teori det är blasfemi.

 Tips; läs Moa Sv ans bok med den na titel som ha ndlar om S veriges da mlands lag.

Konkret som en lunga

198

Queerheten var som rhizom som gick genom Malmö, trängde sig igenom,

gav motståndskraft, sträckte sig ut med trådar tunna som ljus, som hår, som

mellan mänskliga ba nd, som lovsjöng att det inte skull e vara så tyst. Är lesbisk-

het en tunga, är lesbiskhet solid, är lesbiskhet en orkan eller ett organ?

I vårt community, då i början av -talet, var skillnaden mellan lesbia-

nism och feminism hårﬁn. När jag skriver det här känner jag inte nostalgisk

skam. Jag känner stolthet över de vänner som sprayade lesbisk kamp samt

lespisk kamp på statyer och kyrka. Jag känner stolthet över att med facklor

ha jagat iväg hånande män från Ta natten tillbaka-demonstrationer. Vi hade

känt skammen och lämnat den. Vi hade agg i bröstkorgen och behövde rikta

den. Lesbiskhet är levda liv och utbyte av vätskor. Lesbiskhet är att ha andra

jaktmarker och andra rörelsemönster. Lesbiskhet är för få darkrooms. Det

är begär och atmosfär. Lesbiskhet är kärlek och yrsel. Det ä r extas och emfas.

Jag träna de femin istiskt självf örsvar i kvin nosepa ratistiska Nätverket, som

kom att bli en rätt lesbisk oas med plats f ör så rbarhet och styrka. Bräck lighet,

en funk tion lika vikti g som det kroppsliga f örsvaret. Vi sökte en ﬂock och sök-

te att få dela erfarenheter och utanförskap. Det var hård träning, mårundor

och gruppsamtal och ett slags undantagstillstånd (från den heterosexuella

hegemonin) skapades.

Vad gör vi av vår förtvivlan? Jag och en vän lade ut ﬂyers och satte upp af-

ﬁscher med en passage ur Queernations Manifesto på klubben Tomboy när vi

tyckte det övertagits av hånglande heteros. Regler för hur heteros skall upp-

föra sig på queerställen.

Rules of Conduct for Straight People

.

Keep your displays of aection ( kissing, handholding , embracing) to a min-

imum. Your sexuality is unwanted and oensive to many here.

. If you must slow dance, be an inconspicuous as possible.

. Do not gawk or stare at lesbians or gay men, especially bull dykes or drag

queens. We are not your entertainment.

.

If you cannot comfortably deal with someone of the same sex mak ing a pass

at you, get out.

. Do not ﬂaunt your heterosexuality. Be discreet. Risk being mistaken for a

lezzie or a homo.

. If you feel these rules are unfair, go ﬁght homophobia in straight clubs, or

. Go f--- Yourself.

 Har f örvån ande (?) o ch förblua nde nog få tt mothug g när ja g talat m ed cishete rofemin ister om at t queers ha r andra

rörelse mönster än he teros p.g.a bl and anna t rädsla och v aksam het. Lik a skumt som dumt …

Queera historier ån Malmö

199

Det här ä r inte en polyfon text. Det är et t jag som ta lar. En lesbisk praktik som

är sig lik. Det kändes som jag väcktes, då. Begäret var inte längre inkorrekt,

lesbiska inte län gre kriminel la eller sjuka. Ett avst eg från heterosexua litetens

torra historia fylld av parmiddagar och självspäkning. De ﬁxerade rollerna

kom av taktila och sociala skäl. Att benämna sig själv i världen. Det basala

i att kunna uttrycka sig om sitt jag. De lesbiska orden var viktiga för vi hade

så länge varit det andra. Ett annat som var inget, som var utan namn. Nu en

gruppkän sla byggd på röda bultanden, gemensamma k roppsliga er farenheter

och en vilja att inte va ra rumsrena i heterorum. Et t nervsystem där a llt hängde

ihop. En damm av begär och kärlek. Vi spelade över för vi hade alltid spelat

under. Vi var hemma hos varandra för att rusa ut i trupp kvart i elva för att

all a skulle hinna komma g ratis in på tjejkvällen på Indi go för att få da nsa till

bögdisco. Signalordet var kamp. Eller öl. Det kan ha varit öl.

Jag var med i ett band, Fabulebbs and the Sensational Stage Dyke. Vi var tre

lesbianer. Våra låtar handlade om patrasket patriarkatet, lebbar, insemina-

tion, Schengenavtalet m.m, m.m. Låtarna hette saker som Globetrotter, Be-

vara äktenskapet, Onani, Mensen, I ett mörkt rum (bögsex!!), Teveutbudet

är en sorglig sak. Drag, trams, politisk uppvigling, snack samt performances

med präster och exorcistisk homoutdrivning ägde rum på scen. Vi hade först

ett fanzine som hette Lesbianen i lianen. Fanzinet handlade om… ungefär

detsamma. Det politiska arbetet annars var tungt. Alla Dessa Möten. Just vi

behövde även en annan politisk metod, som var nöjsam, och vi va r skojfriska.

Lar vet blev ett vapen, et t redskap i hand. Vi gjorde en skiva, vi sålde  ex, vi

var nöjda, vi var glada, vi var lesbiska. Vi hade en hängiven och entusiastisk

publik (det är sant) som gärna sjöng allsång. I QX beskrev vi musiken som

fräl sningsarmé-pun k med elektrotendenser, vad jag m inns. Vi spelade i Ma lmö

på feministiska forum, regnbågsfestivaler, genusfester, Lillith, Tomboy och

Inkonst och t.ex på cafe Vanas lesbiska lägerhelg Lesbo de Lux. Vi tackade

nej till heterosexuella spelningar. Heterobröllop - Vad trodde de? Vad trodde

de!? Repetitionen i den trötta anekdoten! Min favorit var när vi tonsatte de

av oss så föraktade liberalernas pamﬂett Vi är liberaler - vi tror på individens

 Fun fact ; första gången jag gick t ill Indigo ha de jag precis ﬂyt tat hit. Jag gick dit själv (ti ll slut). Är fortfa rande

tack sam mot sjuks köterska n från Hels ingborg oc h hennes gäng s om förbarm ade sig över mi g.

 Serien Queer as Karin har gjor t en mycket pass ande strip o m detta fenomen.

 En väld igt ﬁ n period be stämd es det att v i inte dr ack eller g ick på puben i a nslutn ing ti ll demons tration er eller a ndra

politi ska hän delser, för at t det var t rigga nde för må nga, s amt att det a v olika a nledn inga r kunde va ra ett fa rlig t stäl le

att va ra på för and ra.

 Cafe Vana va r ett queert e venemang som höl l till på Café B anjo och hade trä ar jag vetinte en gån g i veckan med

förelä sninga r om exempelvis f unkisrör elsen, tra ns eller rasi sm. Därt ill förekom p oesiläsn ing, quiz o ch olika band

spela de. De ordnade o ckså den här ﬁ na lesbiska h elgen där ordet s preds via ﬂye rs.

Konkret som en lunga

200

valfrihet. Jublet på Asylgruppens fest visste inga gränser, nästan. Lesbianen i

lianen, och Fabulebbs, visst ligger det bra i munnen och på en rörlig tunga? De

lesbiska hyferna sträcktes ut och fäste sig hårt i samhällsapparaten.

Det här var svulst på samhällskroppen-tider, det var modenyck/pede-

rast -tider, det va r bevara ä ktensk apet-tider, det var hat-tider precis som det

är för transpersoner nu (och då). Det var tukt och förmaning. Rättarting och

repression. Bara några år tidigare skrev noll komma noll recensenter om att

Fucking Åmål var en lesbisk kärlekshistoria. Frågorna skådespelerskorna

ﬁck var ”hur kändes det att kyssa en tjej!?”. Det var omänniskor och oår. Det

var vanära och vanmakt. Garderober och barrikader. Det var; hur skall man

leva nära det som vill krossa en? Vi skulle vara familjevänliga men det var

kasst med allierade i släktleden. Farfar är trots allt alltid viktigast. Hur orka

ropa mer när tunga n är sårig och gommen spräckt av sk anderande i en svekfull

värld som älskar sin desinformation och sin konspiration.

 Belo ved Åke Green , Jan Guill ou respektiv e Anna Ma ria Coraz za Bildt.

 Som mjöl k och honung, s kulle ja g vilja säga .

Fabulebbs and the Sensational Sta ge Dyke på Tangopalatset under Regnbågsfestivalen .

Foto: Christina Kjellstrand.

Queera historier ån Malmö

2 0 1

Den materiella verkligheten står a lltid och väntar i farstun. Skr uvar på sig

eller sparkar in en dörr. Den levda erfarenheten läggs på ett bord för alla att

äta. Stakar ut ett levbart territorium där allt är kunskapsproduktion. Vi för-

höll oss til l straen. Hot på öppen gata. Hån på lokal . Ett system för att så lla ut

de bespottade. Vi sörjde för de våra. Matade med honung och socker. Verkade

för rubbade hierarkier och förskjutna led. Ett sunt heterohat är alltid ett sunt

heterohat. De tyckte vi var vreda, jag tycker vi var besinnade.

Vi sökte ett rörelsemönster som inte var begränsat. Vi behövde inte vara

återhållsamma. Stigmatiseringsprocessen var hård men vi var hårdare. Det

var Strulamedsiri-tider det var manifestations-tider, det var så småningom

L Word-tider. Det var klubb-tider. Där spelade förhoppningsvis lebbarna i

Dj-kollektivet Shish Dykes Massive eller D j Yol an d a (som bara spelade musik av

brudar). Vi var ett för högt ljud. Vi va r för många ﬂator på samma s tälle. Rörde

oss i grupp. Blev en stund en kropp, en massa , ett muskelminne. En strat egi för

att verka i den norm som avvisa de oss. En rörelseenergi. It’s electric-electric! os v.

En (stundom) hårdhet som metod ﬁck en följd att rörelsen kanske hä nsköt

det luddiga, det vilsna, det vaga och det behövligt kluvna. Blinda för egna

mak tstrukt urer och privilegier, ledda in i ﬂockmentalitet, blunda nde för mak-

tasymmetrier i egna leden. Om det ﬁnns ett kollektiv ﬁnns det alltid de som

inte kän ner sig hemma .



Nya normer stelnar som ta lg. Bortom fasta identiteter

ﬁnns en a nnan gemensam kamp. A lla kände sig inte hå llna. Vi var bi och tr ans

och queer och butch och genderbenders och inter och gemytligt naturvidriga

även då. Förakta aldrig det trevande och gränser ﬁnns för att ﬂyttas. Vad är

ett vi? Vi är vå ra handlinga r, etc. Vattentäta skott fordras i nte, a llt är inte fast

och allt fast förﬂyktigas likt påvens rök ur konklaven.

Är det här ett upplöst narrativ? Är det en skröna? Är det en klagovisa? Jag

nämner inga personnamn frå n vårt lösa community f ör jag vet inte v ilka som

vill bli nämnda. Det är en rörelse i rörelsen. Politisera det avpolitiserade. A llt

är inte Pride. Allt är inte ”all kärlek är vacker”. Många vill polera det perver-

sa. Orena skall tvättas. Med och utan mätinstrument i hand det sorteras och

rensas. Sa mtl igt subversivt slutar ( kanske) någon gång vara det. Sen köps det

upp av nån business som gör det ofarligt sen ha r vi regnbågsfä rgade rulltrap-

 Heterohatets dag (Queerin stitutet Gb g) skapade s och ﬁrades de n här tiden. I nte alla t yckte det va r lattjo.

 Ja g tycker Ma lmö Sta d borde vara m era tacks amma . Inget är så br a för en stad s om en arg ma ssa av homosex uella,

som Fra n Lebowitz sä ger.

 Inklud eringen k unde ford ra vithet , medelk lass ighet oc h cis-norm ativit et, som Ren a Baled i bl.a. s kriver n ärmr e om

i kand itatuppsats en Den svensk a queerhete ns gränser - En st udie av rasiﬁ erade homo - och bisexuel la persone rs erfar-

enheter i Sverige. Läs den ! En order. Vikten av at t se sin egen posi tion och sina pri vilegier d iskuterad es  precis

som nu. Må nga blir dubb elt eller trip pelt diskr iminera de samtid igt som det bl ir osyn liggj ort i majorit etssam hället ,

de olik a livsvil lkoren förb lir dolda. Di skussioner, ä ndå går det tä mligen lå ngsamt .

 Nej låt os s hålla de n misogy na, HBTQ IA+-foba röven ut anför.

Konkret som en lunga

202

Fabulebbs and the Sensational Sta ge Dyke på Tangopalatset under Regnbågsfestivalen .

Foto: Christina Kjellstrand.

Queera historier ån Malmö

203

por i köpcentret i stället för arga queers som gör färgavtryck med sina kön

utanpå detsamma. Ni vet geschäft, företag, sådan är kapitalismen, sådan är

den rikes lön, i stället för stön (okej, den var dålig).

Med tiden uppstod drag- och performa nceg rupper, Mycket Hände Hela Ti-

den. Överskridandet och performativiteten blev ett annat system att ﬁnnas

i. Det bildades en ﬁlial till dansgruppen Fittcrew ballet (Gbg). Vi hängde på

queerﬁket Banjo. Vi gick under en queerparoll på Möllevångsfestivalen, där

det också lästes dikter och hölls föreläsningar på det s.k queerhänget. Queer

som ett förhållningssätt till den heterosexuella normen som exkluderande

princip. En ständig rörelse av aktivister som aktivistade. Omstörtare som

omstörtade.

En del queers ﬁck barn och mötte så mycket oförståelse från vården så he-

terosarna häpnade, eftersom heterosar ofta tror att queerfobi egentligen inte

ﬁnns. Personalen trodde ﬂatorna var systrar, transpersoner ﬁck dölja sina

identiteter (det hä r var ster iliseri ngstider). Heteronormativ iteten skul le inte

ifrågasättas den skulle (re)produceras. Inkluderingen var villkorad. Vi var

tvungna att gifta oss för att vara legala föräldrar till våra barn. Vi utmana-

de inte bara en tanketradition utan också en högst kroppslig tradition. Det,

samtidigt som jag tyckte att jag blev mer begriplig för omvärlden med epite-

tet mor, ”hon är skev men hon har iallafall barn”, vilket är normalt, trivsamt

och härligt. Jag blev en del av respektabilitetspolitiken trots att jag inte bett

om det. Ofarliggjorda och bekväma att ha i möblerade rum. Men vår nation

gjorde oss bedrägliga och det ville vi vara. Jag ville också bara få andrum,

utan att behöva vara vaksam på repressalier. Vi som varit patologiserade; nu

mytologiserade. Förräderiet värkte i våra korphjärtan.

”Är det här ett upplöst narrativ? Är det en skröna? Är det en kla-

govisa? Jag nämner inga personnamn från vårt lösa community

för jag vet inte vilka som vill bli nämnda. Det är en rörelse i rörel-

sen. Politisera det avpolitiserade. Allt är inte Pride. Allt är inte

’all kärlek är vacker’.”

 Jag vil l betona at t det också ä r bra med reg nbågar öv er hela sta n. Tänke r mig själv h alvt ut kommen ur ga rderoben,

vils et smyga ndes i city el ler peri ferin. Må nga ba rn i regn bågsfa miljer g illa r dem, mi na gör det och kä nner si g stärk ta.

Jag tror m ännisko r kan kän na sig sedda , trots indus trin i dela r av det hela.

 Tack Ha nna Hall gren som skri vit avhandl ingen När lesbiska blev kvinnor, jag t ror att jag snot t den här menin gen

av dig. Förl åt. Jag hade den i m obilen.

 Skänd a ﬂaggan , var queer, sv ik patria rkatet etc .

Konkret som en lunga

204

 sta rtade jag och en vän R egnbågsöppna, en öppen förskola för regnbågs-

familjer på Fami ljens hus. Förståelsen för regnbågsfamiljer var låg och i kon-

takten med vårdinstitutioner så blev osynliggörandet tydligt. När vi startat

ringde omedelbart en exalterad fransk journalist; var det sant att i Sverige

fanns det en förs kola bara för ungar till hom osexuella? När vi svara de att det var

en gång i månaden, en satans söndag förmiddag, var det inte så intresserade.

En kille från Sveriges Radio kom på besök för att intervjua oss och frågade

om det ”inte var lite sekteristiskt det här”. Vi rullade honom i tjära och ädrar

och bar honom tvärs igenom Folkets park, mot plaskda mmen. Varje da g i ﬂera

veckor ringde journalister vilket gjorde det tydligt hur heterosexuell atmos-

fären var utanför. Men vi ställde upp en del. Ville sprida ordet. Tredje träen

blev det journalist förbud. Men till Regnbågsöppna kom regnbåg sfamiljer från

hela Skåne (och Blekinge!) för att få kä nna gemenskap och utbyta erfa renhet-

er. Det var alltid fullt, och fortsatte med andra samordnare under många år.

Det är intressant, det är fascinerande, det är ruskigt, det är obedårande att

tänka på vilken tid det var bara för cirka  år sedan. Trots allt arbete akti-

vister g jort, all a år som förﬂutit. All a år som strömmat genom queera omlopp.

Att det var ett tidevarv när inte lesbiska ﬁck inseminera i Sverige, en hetero-

lärare kunde säga nej om man sade att något i var homofobt, sen undervisa

en om vad homofobi egentligen var, utan att en jävel protesterade. Du kunde

sitta bredvid en annan feminist som bedyrade för nån hetero att feminister

varken var lesbiska eller håriga. Det va r inte svartsyn det var klarsyn. Bury

our gays-tropen var van ligare på teven än att det fa nns en lesbian i ensemblen.

Lebblåten All the things she said var en ﬂatsmula vi ﬁck slä ngd till oss som vi

tacksamt tog emot och svalde, mer marginaliserade än vi låtsades om.

Tacksamma över alla de tusental som gått före, blev också vårt eftermäle

att vår t driftsliv ändrade en regim. Sönderfallet av en hegemoni anades, som

en frökapsel i upplösning, som växtdelars förmultning om hösten, som aset

på åkern. Minnet är att vi rasade ut för ällar, branter, slänter. Skuade på

arv och miljö. Oförmörkade av en påse förhärskande skit. Minnet är; det var

en stark social rörelse. Skörlevnaden förde oss samman. Vi levde stundom i

aekt. Vi h ade fogat oss. Det va r bitvis ogrävd mark. Vi t illbad det förvrä ngda.

Tröstade de som behövde tröstas. Nitade de som behövde nitas. Vi stakade

ut ett territorium som var vårt. Vi hade varit värddjur, nu befriade från våra

parasiter. Vi såg det sköna i att vara avvikare när samtiden är sjuk. Och fort-

farande bestämmer sam ma mönster vem som får vård, vem som får a syl, vem

som får arbete.

 Jo, jag tror d et fortfar ande hände r.

 D et var ju bar a skivbola gs-hittep å och en av dem var t ill och med homof ob men nåväl.

Queera historier ån Malmö

205

Trots mer synlighet än kanske någonsin tidigare; jag och vi och du blev

inte representerade, inte bejakade. Du behöver en fysisk manifestation av

den du är. Du har begär efter sociala ritualer. Ditt liv är inte en teori inte en

abstra ktion. Du vill dest abilisera, men du vill ock så bara få vara ifred. Vila på

en mossbädd. Dricka öl i Folkets park. Sörpla ur en kopp te. Termen ﬂata är

inte bara semantik inte stelnad stilistik



inte statistik. Du har fortfarande

minnen av att va ra avarten och va narten. Du ha r anpassat dig. Du ha r en sten i

din ha nd. Stenen är ett heteropatriarkat du gett d in barndom. Det är ett h at du

har internaliserat rätt in i aortan. Skadorna går i a rv. Det är en gåva ingen vill

ha men den ligger i din ﬁcka som en rutten råtta. Du får en sten du använder

den. Du får ord du skriver dem på en kyrka.

 Som Miche l Bréal mena de det dvs. bete cknande av s pråkli g betydelse förändr ing.

Konkret som en lunga

1990 1980

Queera berättelser ån Malmö

208

FAMILJ?

JA, STOR!

Moa Svan är komiker och

författare till boken Det

riktiga landslaget (2015)

som berörde en feministisk

ingång till att älska fotboll.

Standup föreställningen om

medeltiden på Historiska

museet (2020) spelades in

som special för UR play.

Om lesbiska fotbollsstjärnor

och tystnadskultur

MOA SVAN

Foto: Jon Aagard Ga o.

”DET ÄR BARA snusk och snask ni är ute efter” skriver Jeanette ”Vante” Rosen-

gren i en tråd på sociala medier i december . Min del i det hela var att jag

deltog i denna tråd, en tråd som handlade om turerna kring ett spelarbyte i

FC Rosengård och va d som kunde tänkas l igga till gr und för detta spelarby te.

Vi var ﬂera som anade att ett lesbiskt relationsdrama utvecklat sig inom det

absoluta toppskiktet av svensk fotboll. Jeanettes något irriterade påstående

väckte frågor hos mig. Är det möjligt att ta idrott på allvar och samtidigt va ra

intresserad av ”snusk och snask”?

Mitt sva r är ja. Det går al ldeles utmä rkt. Men jag är också endast  å r gam-

mal. Jag kom ut som lesbisk när jag var arton, oentligt i en stand-up. Sedan

gjorde jag fra mträdanden på lesbiska klubbar, på Stockholm Pride och entré i

svensk radio med ett prog ram som hette ”P Homo”. Dett a samtidigt som den

amerikanska tv-serien L Word sändes på svensk tv och lesbisk ﬁlm bara var

ett klick bort för den som kunde sitt internet.

Det blir onekligen och ofrå nkomligen en kulturkr ock när ”hej-jag-ä r-super-

lesbisk-och-jätteöppen”-komiker möter ”hysch-hysch”-fotbollsspela re. Men.

Med det sagt: ja g var inte ens född när Jea nett e kom ut . När Jeanett e var

ungdomsledare inom Ma lmö FF och tränade un ga tjejer, var hon också på god

väg att bli en stammis på Café Rosa Molnet på Gamla Väster i Malmö, och då

gick jag inte ens i lågstadiet. Som -åring blev hon inröstad som suppleant i

RFSL:s lokala styrelse.

Det som är häf tigt för mi g med att f å prata med Jea nett e är att hon är en del

av min egen historia. Den lesbiska historieskrivningen som varit så osynlig,

men som samtidig t gör personer som exempelvis Gertr ude Stein (–)

och Anne Lister (–) så åtråvärda att alla ﬂator vill veta allt om dem.

Känsl an, när jag prata r med Jeanet te, av att detta är min historia, den är st ark.

 FC Rosengård är ett av de absolut bästa lagen i svenska högsta ligan i fotboll, som går under namnet OBOS

Dama llsvenskan. Herr-alls venskan heter kort och gott A llsvensk an. FC Rosengård är et t av de lag som har bä st

ekonomi, o ch bäst spela ruppsättning och ha r haft så under ﬂ era års tid. Hä r spelar de internationella stjä rnorna

till samm ans med s venska l andsla gsspe lare. Nuv aran de FC Roseng årds A-la g för da mer var ti digar e LdB FC Ma lmö

och var i s in tur, en gå ng en del av Mal mö FF. Nu har Mal mö FF återi gen ett da mlag sed an  som d å började spe la

i divis ion .

210

Kalla det ”snusk och snask” om man så vill. Det har väl tydliggjorts i det qu-

eera teori-bygget att man bör ﬁnna sig i att det man gillar anses vara smuts.

”Jag har valt att inte lyfta fram det”. Om tystnadskultur

Det ﬁnns en tystnadskultur inom lesbisk fotboll som är svår att undgå. Jea-

nettes kommentar i tråden på sociala medier kändes som ett försök att tysta,

att upprätthålla tystnadskulturen. Så fort det ens började diskuteras att två

spelare i samma lag skulle kunna ha varit ihop kom hon in med en protest.

”Ty piskt”, tänkte ja g, ”den här äld re generationen vill i nte att man ska komma

ut, och gör man det så är det bra med det. Då bli r det locket på.” Men jag först od

så klart att inför en större publik är dessa personer fotbollsspelare, och där

ingår inte deras lesbiska identitet. Det är det som gör att allt som på något vis

går bortom deras s trikta yrkesrol ler blir ”snaskig t”. Blotta antydan at t någon i

ett dam fotbollsl ag är ihop med en tjej gör att det nästan bokst avlig t talat ri nger

i nån slags sammankallande klocka, utan att det egentligen är något särskilt

häpnadsväckande eller sensationellt som hänt. Bara det faktum att det är ny

information som kan visa på att någon har en lesbisk identitet blir stort och

”snaskigt ”. Men nu kanske det var så , att just den här tråden fak tiskt var över

snask-gräns en. Det t yckte i alla fa ll Jeanette. För henne hade det inget att göra

med om spelarna va r lesbiska el ler ej. För henne var ju just det känt sen länge.

Det som hon tyckte var negativt var den skvallriga tonen:

Det var t vå som separerat. De hade v arit ihop i FC Rosengå rd. Då blev det en ton

[i tråden på socia l media] där män niskor skrev ”Jaha, var det en sk itig skilsmä s-

sa?” Då blir jag bara så… /…/ Då blev jag såhär ”Det är bara snusk och snask ni

är ute efter!” /…/ Det blev så… kletigt… Men det var bara eektsökeri för att de

inte län gre var ihop. ” Var för inte det? Vad var det som hände, vem bed rog vem? ”

Undertexten var den.

Det verkade för mig som om att de övriga som deltog i diskussionen visste

mycket mer om spelarna och deras relationer än jag gjorde. För mig var det

nyheter att det ens fanns lesbiska par i Rosengård. För de som deltog i tråden

och som kände personerna som diskutera des handlade det också om vad ma n

kan kalla vanligt hederligt skvaller. Här blottläggs en gräns mellan de som

känner varandra i fotbollsvärlden och vi som står utanför. För dem är inte

relationerna hemliga. För dem är det vardag, och då hör det till god sed att

bara snacka lagom. Men vi utanför hade absolut ingen inblick alls. Den ﬁna

grän sen mellan vad som är va nlig information om vu xna männi skor som lever

 Jea nette Rose ngren, Inte rvju,  apri l , Ljudin spelning ﬁ nns i förfa ttarens ä go. Samtli ga övriga cit at i texten

är ta gna frå n denna inter vju.

Queera historier ån Malmö

211

Familj? Ja, stor!

i en parrelation, och snaskigt skvaller om vem som kan ha bedragit vem, är

osynlig för oss som tittar på detta utifrån. Vi visste inte ens att det fanns ett

snaskigt skvaller. För oss var det nytt, att det faktiskt existerade ”snaskiga”

lesbiska relationer. Och det gjorde oss så klart intresserade.

Det här hände alltså nyligen, i ol. Det var en spelare som slutade i FC Ro-

sengård. Hennes ex var kvar i laget, och i samma veva började exets nya tjej

spela där. Den lesbiska djungeltrumman dundrade, men locket verkade ligga

på. Inget kom ut. Detta ﬁck mig att undra vad som egentligen hände. Levde

inte de här spela rna redan öppet? Varför var det fort fa rande så tyst? Är det så

att FC Rosengård deltar i World Pride men att spelarna i A-laget fortfarande

inte kan vara öppna? Jag kan förstå att människor är rädda om sitt privatliv

och gärna u ndviker skvaller. Men det ﬁnns en lån g historia av tystna dskultur

inom fotbollen. Den är svår att acceptera och det är även svårt att förstå hur

den fungerar idag.

I det historiska arkivet är det tyst om lesbiska fotbollsspelare. I samband

med Malmö FF:s -årsﬁrande kom det i början av -talet ut en bok om

föreningen. Inte någonstans i denna bok gick att läsa om lesbiska spelares

privatliv eller om samkönade par i lagen. Däremot nämns att någon kvinnlig

spelare är ihop med sin manlige tränare och att en annan ska gifta sig med

en man.



Man brukar säga att inom fotboll är prestationen det viktiga, och

privatlivet får stå tillba ka. I jubileumsboken förekommer dock vissa spelares

privatliv: heterosexuell a spelares. Men det är helt tyst om de lesbiskas privat-

liv. Det är den stora skillnaden.

När Lotta Schelin kom ut  hade det tidigare varit absolut tyst i media

om hennes kvin nliga partners. D et handlade aldr ig om att hon var ”lite hemlig ”

eller pratade ”lite mindre” om privatlivet än andra. Det var absolut helt tyst.

Det ﬁnns inte ett spår i någon intervju av någon ﬂickvän. Inte någon endaste

respektive med på fotbollsgalan. Inga fotograﬁer på ﬂickvänner i publiken

under VM eller liknande, åtminstone inga bilder där det framgår att någon

skulle ha varit ﬂickvän.

När Schelin kom hem från si na år inom fransk el itfotboll i Lyon för att spela

i FC Rosengård hamnade hon i ett lag med regnbågen som hörnﬂagga. Men

ändå skulle det dröja till hennes totala karriär-stopp innan hon gick ut med

att hon var gift med en kvinna. Detta gjordes i en intervju med gaytidningen

QX. Schelin, som började spela i A-landslaget som -åring under OS år

 Se exempelvis bi ldtext ”Ank i Person dribbl ar av äkt a maken och tr änaren Bo -Göran”, s.  , eller text om br öllop, s.

. Jea nette Vante R osengren , ”De söta ljusblå a kickand e kickorna ” : MFF Dam  å r (Malm ö: Malmö FF, ).

 Anders Öh rma n, ”Lot ta Scheli n: ”Jag har va rit på Pr ide en gån g, när ja g trodde ja g var st raig ht””,  jul i , htt ps://

www.qx.se/livsstil/sport//lotta-schelin-jag-har-varit-pa-pride-en-gang-nar-jag-trodde-jag-var-straight/.

212

, har liksom många spelare som ingick i den oentlighet som fanns då

förhål lit sig till sin lesbiska identitet som något som enbart hör privatl ivet ti ll.

Identiteten delas upp i två separata r um. Det ena är det oentliga rum met dä r

media och publik får se fotbollsspelaren. Det andra rummet är det så kallade

privata rummet, där få r de lesbiska relationerna plats. Schelin menar att hon

kan vara öppen gentemot kollegor, familj och vänner. ”Mitt privatliv är mitt”,

skriver Schelin i sin biograﬁ I huvudet på Lotta Schelin, som hon skrivit ihop

med sin fru R ebecca Schelin.



I Strong wome n, deep closets: Lesbians an d Homo p-

hobia in Sport, sk rev Pat Grin år 1998 om hur spela re och tränare ha nterade

sin lesbiska identitet inom idrottsvärlden.

Hon menade då, för drygt  år

sedan, att de ﬂesta tränare eller professionella idrottare inte befann sig på

ena eller andra sidan av skalan av öppenhet, ”publicly out” eller ”completely

closeted”.



De ﬂesta befann sig, precis som Schelin verkar ha gjort under en

lång tid, istället någonstans mellan dessa två ytterligheter.

35 år av och till i garderoben

Grin menade att många spelare och tränare i slutet av -talet dolde sin

identitet, inte på grund av skam, utan mer som en pragmatisk inställning.

De var rädda för att bli diskriminerade eller mindre omtyckta av sin publik.

Denna rädsla är kanske inte helt relevant idag och därmed svår att hävda för

samtida fotbollsspelare.

I sin bok resonerar Schelin om varför hon inte kom ut tidigare, trots att

hon ansett det vara viktigt med öppenhet och att vara en god förebild. Hon

konstaterar, efter mycket övervägande, att hon ”har valt att aldrig lyfta fram

den biten”. Av alla orsaker som kan motivera ett liv i garderoben, säger alltså

Schelin att hon helt enkelt ”valt ” att inte komma ut. Detta ä r verkligen ett icke-

svar, och med det i minnet kontaktar jag Caroline Jönsson för en intervju om

öppenhet kontra garderobsliv. Caroline Jönsson spelade i Malmö FF//LdB

FC Malmö som målvakt och debuterade i landslaget år . Hennes mest

kända insats var när hon år  deltog i VM och tog priset hemma i Sverige

som årets målvakt. Jag undrar vad hon anser förändrats under de senaste

 åren i relation till fotbollsspelares öppenhet. Från mitt perspektiv verkar

den största skillnaden vara att det ” ju ska vara bra” nu, man ”ju ska kunna

komma ut” nu. Idag ska man kunna vara både kvinnlig fotbollsspelare och

 Lotta Sch elin och Reb ecca Scheli n, I huvude t på Lotta Sch elin (Stockho lm: Norstedt s, ), s .

 S chelin & Sch elin, s .

 Pat Grin , Strong wom en, dee p closets: le sbians and h omophobi a in sport (Champaign: Human Kinetics, ).

 Ibid, s .

 S chelin & Sch elin, s 

 ”Car oline Jöns son”, Svenska Fotb ollf örbundets o ciella h emsida , https://ww w.s venskfot boll. se/la ndsla g/damer/

tidigare-ar/spelaret-/spelarportratt-/?proﬁle=

Queera historier ån Malmö

213

ha en ﬂickvän. Och det kanske är så att man kan det, men det är samtidigt

tydligt att man fortfarande inte riktigt kan prata om detta. Och anledningen

till den t ystnaden, den ligger i den svenska fotbollshistorien. D en hä r kulturen

grundades, för ﬂera decennier sedan. Allt har sin historia.

Caroline Jönsson, som kom ut runt , berättar att hon kom ut under

sin tid inom fotbollen, men idag minns hon inte hur det var då. Hon kommer

ihåg att hon hade en ﬂickvän i laget, och att det var inte helt tydligt om de an-

dra förstod att de var ett par till en början. Men hur det var att komma ut för

lagkamraterna, det minns hon inte. Det hon minns är att hon kom ut för sina

föräldrar. Det var det viktigaste, att de visste.

Tillbaka till år . Då var Jeanette ”Vante” Rosengren tränare för Mal-

mö FF:s ﬂicklag. Hon kom ut som lesbisk, och visste redan då att det fanns

äldre spelare i Malmö FF som också var det. Även om hon inte tränade ihop

med Malmö FF:s damlag kände hon ﬂera spelare där. ”Jag visste att några av

dom var homosexuella eftersom jag umgicks med dem.” säger Jeanette. På

1980-talet var hon inte öppen inför spelarnas föräldrar, men hon gick ut på

RFSL:s fester exempelvis.

Tystnadens ursprung verkar dubbelt. Spelarna har varit tysta samtidigt

som det funnits en ku ltur från media att undvika frå gor om ﬂickvänner, även

om det förekommit frågor om ”familjen” vilket även gäller Malmö FF och FC

Rosengård:

Då svara r man ”mam ma pappa storebror” fast ma n har en sambo sen femton år.

Det har gåt t från det, til l att vi idag är en förening som är stolta över att ar rang-

era Pride cup för småtjejer. Jag tycker det är ett sjumilakliv. Det hänger ihop

med hela sam hället i stort , men jag tycker det är hä rlig t att vår f öreni ng är med

i den förändringen. Spela rna ställer glatt upp på detta oavset t vem de nu ligger

med liksom. Det känns som en solidarisk rörelse på det sättet. Jag kan säga att

jag vet att det fanns, längre tillbaka i tiden, ledare som inte varit så överdrivet

förtju sta i att det var sa mkönade relationerna i la get. Mest tror jag att de tro dde

att det skulle påverka klubben om relationen tar slut. Om det skulle gnissla på

nåt sätt. Så är det ju på vissa arbetsplatser, man får ju inte vara ihop med var-

andra på jobbet. Det var ju snarare detta det handlade om. Man har ju gåt t från

en tillva ro där de spela re som var lesbiska mörkade det, dolde det gan ska friskt ,

till att nu har vi massa spelare som är öppna talespersoner. Inte bara spelare –

ledare! Det ﬁnns ju en apparat kring det.

 Ca roline Jönss on, Inter vju,  apr il , Ljudi nspeln ing ﬁnn s i författ arens ä go. Samtli ga övrig a citat i text en är

tag na från den na interv ju.

Familj? Ja, stor!

214

Här blir det hi storiska perspektivet – föränd ringen över tid – tydlig t. Jeanette

menar att det för många människor är lättare att komma ut idag. Vi har ett

lätta re liv idag som lesbiska . Det ﬁnns förebilder, vi kan gif ta oss, skaa barn.

Då, i mitt en av  -ta let, var det en anna n värld. Samtidig t påminner jag henne

om att vi som står utanför fotbollsvärlden, vi har ingen inblick i hur det fak-

tiskt ser ut just inom fotbollen. Jag k an se på sociala medier att fra mgångsrik a

spelare som Magda lena Eriksson och Pernille Ha rder kan spela tills ammans

i Chelsea FC och samtidigt lägga ut bilder frå n gemensamma date nights och

hemmakvällar. Men jag kan också se att FC Rosengårds spelare inte verkar

vilja vara öppna med vem de är ihop med.

Lesbisk fotbollsspelare – hur funkar det?

För att skriva den här artikeln har jag fått möjlighet att prata med Jeanette.

Jag får möjligheten att förklara att mitt intresse inte ba ra handlar om ”snusk

och snask ”. Jag vill vet a hur det fu ngerar. Hur är det möjlig t att leva som lesbisk

spelare i FC Rosengå rd – både då och nu? Jeanette mena r att i just FC Rosen-

gård får de lesbiska relationerna fungera. Men detta fungerande verkar inte

handla särskilt mycket om hur man ska hantera media eller vem som vågar

eller inte våga r komma ut . Det mest centrala verkar istä llet vara att f öre detta

ﬂickvänner helt enkelt måste kunna jobba med varandra. Det är ett fotbolls-

lag där det ﬁnns vissa som ha r samkönade relationer, menar Jeanette, och då

måste man kunna förhålla sig till det. Hon fortsätter:

Det är ett fotbollslag och det ﬁ nns vissa som har samkönade relationer. Det be-

tyder att de hä r relationerna tar slut, och det kan komma in nya pa rtners … Det

här är ju pros på elitnivå. Då kan man inte säga ”Nu sticker jag”. Eller så kan

man det, för man blir värvad till ett annat lag. Men man måste oftast göra upp

med saker lite grann. … Man måste anstränga sig lite mer i vår värld.

Relationer tar slut, och pros på elitnivå må ste lösa sina problem. Den situation

Jeanette må lar upp känns troli gen igen för ﬂer lesbiska. Hur må nga lesbiska har

inte haft kvar tidigare ﬂickvänner som vänner? Att göra slut med en ﬂickvän

är också en förlust av att ha haft en lesbisk relation med någon, att ha haft en

lesbisk vän. Delar av identiteten går förlorad, och det är klart att man också

kämpar för att få ha kvar det. Lesbiska vänner växer inte på träd alltid. Men

jag tän ker att också i detta ﬁnns en dubbelhet. Ma n kanske kan lösa sa ker – för

att man måste. Baksidan av detta är att man får lida i det tysta. En ex ﬂickvän

kan lika gärna presenteras som en vän, man kanske aldrig hann komma ut.

Även Caroline Jönsson pratar på detta tema. Hennes första relation med

en tjej var samtidigt en kärleksrelation med en lagkamrat. En relation som

Queera historier ån Malmö

215

från början verkar ha varit kringgärdad av en hel del tvivel. Idag resonerar

Caroline så här:

Det fanns en tro på… att det ska hålla a lltid. /…/ Jag brottades absolut med ”ska

man berät ta det för nån?” eller ”så här ka n vi inte hål la på” eller ”det är nog ing-

et”/…/ Absolut spelar det roll att samhället inte var [öppet]. Jag kan tycka det

kanske inte är det idag heller liksom. Ja, men att absolut påverkade det att vi

inte var öppna med det. Det gjorde det.

Moa: På vilket sätt?

Caroline: På just de sättet att vi inte berättade... att det fanns ett självtvivel

då. Det blir ett egenvärde.

I den här berättelsen framträder hur Jönssons tan kar gick kring att leva i det

dolda eller att ta steget och komma ut, och det blir tydligt hur tystnaden om

relationen skapade ett tv ivel hos henne. Detta ä r något som hon mena r kan ha

förändrat s idag, samtidig t som hon lyf ter risken för att det är likadant fortfa-

rande. Det vill säga – att det fortfarande ﬁnns en inbyggd problematik kring

att vara fotboll sspelare och lesbisk och att denna problematik skapar t ystnad

som påverkar de individer som berörs.

Även om vi alltså inte ﬁck se något av Caroline Jönssons lesbiska kamp

under -talet och det första decenniet av 2000-talet, så existerade den i

allra högsta grad. Men kanske på ett annat sätt än Jeanettes på -talet? I

början av -talet fanns en större medvetenhet om lesbiska i samhället i

stort. T ystnaden hos lesbiska fotbollsspelare ifrågasattes från journa listiskt

håll, men inte på ett sätt som uppfattades som frigörande eller en del av en

HBTQ-politisk drivkraft. Snarare var det en slags baksida av den nya synlig-

heten, där lesbiska visserligen fortfarande var osynliggjorda men man visste

om att de var det. Det uppstod en spä nning mellan det som sy ntes utåt och det

som var ”dolt”. Den lesbiska identiteten som inte delades med oentligheten

omgärdades av en sla gs mystik. Den sågs som nå got heml igt eller bästa fa ll som

något spänna nde eller kittlande. I säm sta fall sku lle fotbollss pelarna avslöjas

som de lesbiska de faktisk t var, och därmed skulle da mfotbollen framstå som

något hemskt vilket lurade in tjejer i en nästintill inlärd lesbiskhet. De som

höll på med fotboll under den tiden ﬁck förr eller senare hantera den ständiga

”missta nken” – eller ”förhoppningen” beroende på vem det kom if rån – om att

de var lesbiska. Jeanette beskrev en lojalitet under slutet av -talet och

början av -ta let, där både stra ighta och lesbiska spelare skyddade lesbisk

fotbollsspelare f rån omvärldens dömande blickar, blev mer och mer utma nad

ju längre tiden gick. När vi pratar om decennierna kring år  bekräftar

Jönsson att det var en näst intill häx jakt på lesbiska fotbollsspelare. Hon säger:

Familj? Ja, stor!

216

Det blev ett motstånd [i mig]. Man ville inte uppfylla den här profetian om att

all a som spelade damfotboll v ar lesbiska. Den föl l på alla. Det s pelade ingen roll

om du var lesbisk el ler inte. För du blev fortf arande satt med en eti kett som inte

hade med dig att göra utan det hade med ditt utövande att göra. Den jakten […]

gjorde att ﬂer inte pratade om hur det var.

Caroline Jönsson menar att n är lesbiskhet var något så uppmärksa mmat och

utpekat kunde det fu ngera avskräckande på så sätt at t ﬂickor inte vågade börja

spela. Det g jorde att det va r svårt att ex perimentera och utveckla sin identitet

ifred, menar hon. Men för hennes egen del stod fotbollen över allt. Fotboll var

något hon verkligen älskade och allt annat blev oviktigt.

Jönsson kommer från Veberöd, som hon själv refererar till som den ”lilla

byn”, och ﬂyttade sen till Malmö. Det som är häftigt med superpros som

Jönsson är att de ofta blev upptäckta rätt tidigt. Hon var i tolvårsåldern när

hon började få kontakt med den högre nivå n genom ledare som lade mä rke till

hennes framsteg. Väl i ﬂicklandslaget, som -åring, hade hon redan träat

de lesbiska fotbollsspelarna och tillika kärleksparet ”Lappen och Lena”, det

vill säga Elisabeth Leidinge och Lena Videkull. Närheten till Malmö gjorde

att Lena och Lappen blev de tydligaste förebilderna:

De bodde ihop. De bjöd hem oss på fester. De var et t stabilt par. Med radhus me d

bil. De var vuxna på riktigt. Som man såg sina föräldrar. Stabila i relationen …

Så ja, på det sättet var dom väldigt mycket förebilder.

Fotbollen blev både en trygg plats, och en utsatt plats. Stöd kom i form av

förebilder som Leidinge, Videkull men även Pia Sundhage. Spelare som där-

med visade att fotbollen va r en plats dä r det var okej att vara annorlunda. När

Caroline Jönsson spelade i Malmö FF på -talet hade hon även Jeanette

”Vante” Rosengren som lag ledare. Men det fanns också ett ut pekande utifrån,

som skapade en större utsatthet. Det är två sidor av samma mynt, menar Ca-

roline idag: ”Det är på ena sättet en tillhörighet, samhörighet, acceptans, på

andra sättet fanns de kanske också en… ’label’ nästan” säger hon.

Förebilder och gemenskap i det dolda

Trots svårigheter verkar Caroline Jönsson och Jeanette ”Vante” Rosengren

ha kunn at mejsla ut rim liga liv där de kunn at, och fortfarande ka n, kombinera

lesbiska relationer med fotbollen. Som visats ovan hade de, genom fotbollen,

närhet till förebilder. Som ung lesbisk fotbollsspelare fanns det andra lesbis-

ka i den närmaste vardagen, i laget. Även om deras lesbiska gemenskap inte

syntes utåt fanns den där. När Jeanette var  år och spelade i BK Olympics

Queera historier ån Malmö

217

A-lag började även några spelare från Malmö FF i samma lag som Jeanette.

De var reda n då öppet lesbiska och de in gick i ett lesbiskt community i Ma lmö,

berättar Jeanett. Hon fortsätter:

Det var mycket ka las och par taj, men även en hel del samtal. D e här personerna

som jag lärde känna då umgås jag fortfarande med. /…/ När jag kom ut var det

nåt som hette, hör nu hä r, Café rosa molnet . Det låter ju gul ligt. På Ga mla Väster.

De hade både discofester och sty relsesammanträden. Alla träades där under

-ta let i Malmö. Då fan ns det ju ﬂera ställen, t ill skill nad från nu. Det fa nns

ett stä lle som hette Fy ran, som var mer populä rt bland böga r men vi var mån ga

tjejer som gick dit med. Det fanns också vissa pubar där man visste att många

gaypersoner hä ngde. Sen träa des vi hos varand ra, många b odde i kollektiv och

hade stora lägenheter. Detta var rent generellt, det handlar inte bara fotboll.

För Jeanette var fotbollsgänget en trygg punkt, och när hon och hennes vän-

ner gled in på Café rosa molnet, satt de andra gängen där. ”Förortarna” satt i

ett hörn, och i ett a nnat lesbiska feminister och kv innohusgruppen. Fotbolls-

tjejerna hade även de sin hörna men man kunde mingla med vem man ville

under kvällens gång. Jag tycker att det låter oerhört spännande, för en som

inte var där. Jag vill också ha ett lesbiskt café där olika gäng möts. Förutom

Malmö FF-tjejerna, som Jeanette kallar dem, frekventerades också samma

ställen av Skabersjö, de starkaste lokala konkurrenterna i dåvarande södra

division ett. För sportnördar kan vi alltså notera att vi rört oss till tiden före

Dama llsvenskans i ntå g i fotbollss veri ge. Skabersjö bjöd på stort mots tånd på

planen, men kanske ännu större på den lesbiska festfronten. De va r bättre än

MFF på att gå ut, det mi nns Jeanette. Detta va r dessutom före den här väldig t

nitiska prosvä rlden som fotbollen har blivit nu. Jeanett e säger att ”det part a-

jades mer i fotbollsvärlden förr” och konstat erar att professionaliseringen lett

till en större noggrannhet vad gäller kost, alkohol och även umgänge genom

festande. När jag insinuant frågar om det inte var så att fotbollsﬂatorna höll

sig för sig själva, och antyder att det kan ha handlat om att de ville, eller var

tvungna, stanna i garderoben, tar Jeanette sina MFF-spelare i försvar. Hon

säger att det nog inte var så att spelarna ”undvek att gå ut på oentliga ställ-

en”, men att ”livsutrymmet och jobbet man gör har krävt en a nnan typ av liv.”

Men, det verkar inte bara ha va rit en annan ty p av liv, utan om vi ska vara lite

hårda verkar det ha varit en annan typ av dubbel-liv.

Idag är det lätt att tro att media inte bevakat damfotbollen förrän under

senaste decenniet. Detta stämmer inte. Bevakningen har funnits, men möj-

ligen i mindre utsträckning än nu. Största skillnaden mellan då och nu, för

den fotbollsintresserade alltså, är valfriheten och mängden. Detta att ”alla”

Familj? Ja, stor!

218

tittade på samma sporthistoriska sändningar, ja det hade ju att göra med att

det inte fanns så många kanaler att välja mellan.



Under -talet fanns

det en ganska omfattande mediabevakning av damfotboll. Samtidigt hade

fotbollen sitt stora mediala genombrott. Innan dess var hockey, friidrott

och skidåkningen större inom svensk tv-sport. Då som nu var bevakningen

intensivast i samband med större mästerskap. Och berättelser om spelarnas

familj var en viktig del i den här bevakningen. I en berömd sändning visade

exempelvis tv-sporten en Stenm ark som åkte frå n backen raka vägen hem till

mamma. För Jeanette är minnet av Malmö FF:s åtta spelare som var med

i landslagstruppen till VM år  starkt. Då doldes eventuella samkönade

relation när journalister ställde frågade om ”familj”, och istället berättade

spelarna om ”mamma-pappa-syskon”:

Det är en helt annan bevakning idag, men då gjorde man också stora grejer. Vi

hade ått a spelare med i det VM:et som g ick i Sverige . Det blev rätt s å myck-

et media… Det kunde också var a så här: Journa listen fråga r ”Familj?” Spela ren

svara r ”Ja stor!” Det är e tt icke-svar. För man pal lade inte säga ”Jag är ihop med

Susan” eller vem det nu var.

Vad gäller besvara nde av journ alisters frå gor är kontra sterna skarpa , men det

handla r inte bara om då och nu utan också om hur oli ka fotbolls spelare hante-

rat sin lesbiskhet ifråga om öppenhet. Lena Videkull och Elisabeth Leidinge,

men även Pia Sundhage, förefaller ha varit öppna inför kollegor och vänner,

och Leidinge och Videkull delade även bostad – vilket i praktiken dock inte

måste betyda att de levde öppet som par. Den stora skillnaden mellan då och

nu verkar handla om vem man kunde och kan lita på. Schelin är ett exempel

på hur någon kunnat vara öppen gentemot kollegor men även journalister,

samtidigt som det inte publicerats något i tidningarna, och Jönsson nämner

att det också skett en förändring som gör att da gens fotbollsstjärnor kan säga

nej på ett helt annat sätt. De kan låta bli att ställa upp på intervjuer och sam-

manhang, utan att det ses som ”dåligt” för damfotbollen. Under sin tid som

aktiv spelare upplevde Jönsson att det fanns en förväntan på att medverka i

de sammanhang som erbjöds och att därmed ”ställa upp för damfotbollen”.

 Bo Re imer, Uppspel : de n svenska T V-sporte ns histori a (Stockholm: Stif t. Etermediern a i Sverige, ).

 Ibid s . –

 Ibid s . 

Queera historier ån Malmö

219

Hur kan det vara så tyst om lesbiska rättigheter?

Caroline Jönsson har u nder må nga år drivit frågor om fotbollsspela res rättig-

heter som pros och om jämställdhetsfrågor. Jag själv har skrivit en bok om

jämställdhet och fotboll. Men en sak som jag haft på känn, eller kanske sna-

rare famlat efter men inte skrivit om, är hur det kan vara så tyst om lesbiskas

rättigheter, när så många inom damfotbollen är lesbiska? Svaret på den här

frågan är att homofobin och sexismen är del av samma struktur, säger Caro-

line. Den slår både mot lesbiska och mot kvinnor som utövar idrott. Lesbiska

idrottare drabbas således dubbelt och det väcker en annan fråga: kan man ta

sig an två strider samtidigt?

Efter att h a samtalat med Caroline Jönsson i lite över en timme sk a vi lägga

på. Hon måste gå ut och samla in barnen, men hon ska bara säga några sista

saker. Och det är det här med strukturen. Nu har hon, precis som Lappen och

Lena hade när hon var ung, det här livet med bil och hus och fru. Men med en

stor skillnad. Caroline Jönsson har barn. Och här har tiden rusat fram och

skapat nya möjligheter. Men även nya konﬂikter.

En fråga som Jönsson nämner för mig och som hon nyligen tagit upp på FI-

FA-nivå, det vill säga lyft internationellt för hela världens fotboll, är att hon

vill ha ett förbud som ska gälla för alla spelare, mot diskriminering av de som

blir föräldrar. Det vill säga – inte de som blir gravida, utan de som blir föräld-

rar. Det innebär att även den lesbiska fotbollsspelare som blivit förälder utan

att ha va rit gravid, skulle omfat tas. Enlig t Jönsson verkar F IFA satt stopp för

detta. Förbudet mot diskrim inering av gravida gick igenom, men det gick inte

att förbjuda diskriminering av föräldrar.

Det ﬁnns a lltså struk turer och de fungerar på ﬂera sät t. Jönsson exempliﬁe-

rar med herra rnas omtalade V M i USA år . Till det ﬁck fr uar, ﬂickvänner

och familjer följa med. Men hur var det när Jönsson själv drog till VM i USA

ungefä r ett decennium efter det? För den oinvi gde ka n jag h är tala om att detta

är långa turneringar på cirka en månad. Vilka respektive och familjer ﬁck en

inbjudan til l att följa med? Det enk la svaret är att i ngen respek tive eller familj

ﬁck frågan. Här går de två strukturerna verkligen samman, menar Jönsson.

Inga resurser till kvinnligt idrottsutövande, inget lesbiskt synliggörande.

Pang, två ﬂugor i en smäll. På Fotbollsgalan var det länge likadant. Först var

det en kamp för kvinnor att ens få pris, och sen när de väl blev inbjudna ﬁck

de komma ensamma. Inga respektive som medföljande. Och om man skulle

börjat ifrågasätta det, sa Caroline, ja då ﬁck man ju själv fundera på om man

var beredd att faktiskt ta med sin kvinnliga partner. Här kan man alltså säga

att homofobin i praktiken fu ngerade hä mmande på kvin nliga fotbollsspelares

krav på jämst älldhet. Men runt , ungef är då när äk tenskapslagstif tning-

 Moa S van, Det r iktiga land slaget (Sto ckholm: Le opard, )

Familj? Ja, stor!

220

en ändrades så ändrades också reglerna för Fotbollsgalan. Inbjudan gick ut

även till respektive. Det blev möjligt för Caroline att ta med sin fru Rebecka.

Samtidigt kan man också säga att skulden eller ansvaret för tystnadskultu-

ren förﬂyttades frå n organisationen till individen. Det är nu upp till spelaren

själv att avgöra om man vill eller vågar komma ut. Det är nu svårare att lägga

ansva ret för vem som följer med som respektive på fotbollsga lans arra ngörer.

Caroline besk river ett slags moment . Med krav på jämstä lldhet kom också

ökad syn lighet. Denna syn lighet var sä kert öns kad av vissa, men av andra va r

den oönskad. Hur detta motsat tsförhålla nde bör ha ntera s är svårt at t avgöra.

Bryr sig ingen längre?

Under det sena -talet växte journalisters intresse för fotbollsspelarnas

sexualitet. De nyﬁkna frågorna ökade; vem var lesbisk och vem var det inte?

Det fanns en konsti g nyﬁkenhet som inte kändes sund mena r Jeanet te samti-

dig t som spela rna själva inte vil le lyfta fra m just den aspekten av sin identitet.

Även hon själv ﬁck frågor av journalister:

En kvinnlig Kvällsposten-journalist skulle prata med mig om upplägget för

ungdomssektionen. Hon ställer första frågan: ”Hur många är lesbiska i A-la-

get och vilka?” ”Vad ska du göra med den informationen?” sa jag. Det fanns ett

snask-intresse. Det v ar inte ett dokument ärt intres se. Ett osunt gräv ande i andra

människors kärleksliv skulle jag säga.

Denna händelse ligger några decennier tillbaka i tiden, och på detta område

har något hänt. Jeanette beskriver en historisk vändning som är intressant:

från ett ökande intresse under -talet till att journalister numera i stort

sett förefaller ointresserade av spelarna s sexualitet. Förändringens orsak är

svår att förklara, men att den ﬁnns där är tydligt och klart menar Jeanette.

Spelarnas sexuella identitet har blivit en icke-fråga, som inte journalister

fråga r om. Den där kulturen at t sträva efter att hän ga ut kända fotbollsspelare,

har upphört. Jeanette säger att folk inte ”rotar” ida g, och frågar konstateran-

de ”Vem bryr sig om att Caroline Seger är ihop med en kvinna? Det har hänt

något i samhället som gör att det är ﬁne. Ingen bryr sig.”

Vad gäller de lesbiska fotbollsspelarna har intresset alltså förändrats från

nästa n en slags häxja kt under tidigt  -tal till i s tort sett ett ointresse idag.

Under dessa decennier, från -talet och fram till idag, har situationen för

homosexuella i det svenska samhället förbättrats kraftigt. Är det detta som

skapat förändringen inom fotbollen? Eller är det så att spelarna fått gehör

för sina klagomål? Har sportjournalisterna lärt sig att de måste respektera

spelarnas privatliv och sluta fråga om de är lesbiska? Eller är det kanske så

Queera historier ån Malmö

22 1

att vi blivit mätta på lesbiska fotbollsspelare? Har sprängstoet redan smällt

av, nyå rsafton reda n varit, fy rverkerierna är slut, bubblet uppdrucket? Nu går

vi vidare med våra liv?

Idag är det ﬂer och ﬂer spelare som kommer ut. Men var ﬁ nns den lagledare

för ett damallsvenskt lag som går ut och ta r sig ett järn på den lokala lesbiska

baren? Är det så att a lla fotbolls- och/eller homointresserade Ma lmöiter redan

har sett sina Rosengårdare hänga på något gayhak i stan nyligen, eller ﬁnns

det ens kvar något gayhak idag i Malmö? I sociala medier kan vi se lesbiska

spelare som pussar både på ﬂickvänner och gravidmagar. Men var är dagens

unga motsvarighet till -talets Jeanette ”Vante” Rosengren”? Tränaren

för ﬂicklaget som signar upp sig i RFSL, hänger med lesbiska feminister och

därmed deltar i ett frigörelsepolitiskt arbete? Nilla Fischer har en fru, men

Fischers instagramkonto består mest av olika nyttiga maträtter och pyssel i

trädgå rden. I bland går hon ut med sin hund. Ingen politik. Det ka nske är så här

det alltid varit? Att de ﬂesta lesbiska fotbollsspelarna helt enkelt är vanliga

Svenssons med hus och hund? Men samtidig t beskrivs ju Fischer som en som

”tagit fajten”. Vad betyder då det? Kan det vara så enkelt att det betyder att

hon kommit ut som lesbisk, i en tid som fortfarande präglas av lesbiska stere-

otyper och en press på fotbollsspela re att vara något annat? Eller betyder det

att hon är lesbisk och samtid igt har pratat sig va rm för jämstä lldhet? Kan det

ha funnits konﬂikter bakom kulissen som inte vi fått ta del av?

Det är intressant att fundera kring vad som lyfts fram och vad som döljs

när historieskrivning sker. I Schelins bok skrivs Fischer in i samma lesbis-

ka fajting-gäng som de samtida giganterna Kajsa Bergqvist (höjdhoppning)

och Anja Pärson (alpin skidåkning). Varför förs Fischer inte, som den gamla

Malmö-FF-spelare hon ä r, samm an med andra modiga kv innoälska nde Ma l-

mö-fotbollsspelare som exempelvis Caroline Jönsson, Eva Holmström, och

Jeanette Rosengren? Det skulle bli en annan historieskrivning där kontinu-

iteten synliggörs.

År 1987 medverkade den då mycket omtyckta Malmö-FF-spelaren Eva

Holmström i SVT:s Sköna söndag.



Häri talar hon visserligen inte om sitt

liv som fotbollsspelare, men däremot om sitt liv som homosexuell kvinna.

Programledarna Catrin Jacobs och Malena Ivarsson skojar om skillnaden

mellan bögar och ﬂator. De tar en bastuklubb i USA som exempel, menar un-

derförståt t att bögarna haf t anonymt sex och lyfter seda n fram att de lesbiska

mest ägnar sig åt säl lskapsspelet monopol. Holmström protesterar och säger

att ﬂator minsann ha r lika mycket sex som gaypojkarna. Hur sa nnolikt är det

 S chelin & Sche lin (), s.

 ”S köna söndag ”, SVT, TV-- , Kungl iga Bibliote ket.

Familj? Ja, stor!

222

att en fotbollsspelare idag, efter genomfört mästerskap, pratar i SVT om hur

mycket sex lesbiska har. Väldigt osannolikt, skulle jag säga.

Mycket har hänt. En del saker har gått framåt, men ibland undrar jag om

det skett på bekostnad av nå got an nat. Men vad i så fall? I en interv ju med Eva

Holmström fem år senare, , i tv-programmet ”Bara med Britt” (TV) får

Holmström fråga n om hon vill ha barn. Då säger hon att hon snarare tänker

sig en framtid dä r hon kan vara en vik tig vuxen til l andras barn . Här kan man

ju verkligen se en skillnad på hur dagens fotbollsspelare pratar om sina barn

i offentligheten. Vilken skillnad! Men sex i SVT? Nja, det kä nns avlägset. Det

går framåt på ett plan, men bakåt på ett annat. Och medan Holmström, och

även Jeanette var lesbiska tränare, eller lesbiska spelare, så är dagens spelare

snarare någon som ”lever med en kvinna”. Fischer bedyrade exempelvis i sitt

Sommarprat i Sveriges Radio  att hon alltid träat killar och att det fun-

kat på många plan. På vissa sätt är den lesbiska fotbollsspelaren fortfarande

inte en lesbisk kvinna, eller en bisexuell kvinna. Utan en fotbollsspelare som

”lever ihop med en kvinna”, som Fischer formulerar sig i en intervju med

Sveriges Radio från år . Kampen som förs inom fotbollen nu handlar

främst om ﬂickors villkor att spela fotboll utan att bli hånade, eller rätten

till en rimlig ersättning. Den lesbiska identiteten förefaller fortfarande vara

något som hör den privata sfären till. Det har gått ﬂera år sedan Fischer i sitt

sommarprat år  berättade om när hon träade sin första tjej. Hon höll

relationen hemlig och ﬁck hantera både förälskelse och ångest. Det här har

blivit synonymt med fajten. Att komma ut. Men jag undrar om det verkligen

var Fischer som ”tog fajten”? Jag min ns när Nilla Fischer mötte s av tusentals

ﬂators jubel på Stockholm Pride efter EM 2013. Hon har vågat visa sin kär-

lek oentligt. Hon har varit otroligt modig. Men hon har också fått oentligt

beröm för sitt mod. Det har inte lesbiska fotbollsspelare fått tidigare, i alla

fall inte i samma utsträckning. Jeanette beskriver hur de snarare smög iväg

till den dåvarande frigörelseveckan i Stockholm, på den tiden då bara Mona

Sahlin ville vara med. Det absurda är ju att trots att det har gått så lång tid

sen Eva Holmström kom ut i tv, så talar ju Nilla Fischer om hur svårt det var

för henne att träa en tjej år .

I detta ljus undra r jag om den ”nya” öppenheten, där exempelvis Ma gdalena

Eriksson och Perni lle Harder delar med sig av sitt liv på socia la medier, kan ske

inte är et t bevis för att de kämpar ex tra mycket för sin lesbiska identitet. Utan

för att and ra, som gått före, har fåt t göra det. Nu kan Er iksson och Harder visa

 ”B ara med Brit t”, TV, - -, Kungliga Bi blioteket.

 Mar tin Wick lin, ” Nilla F ischer - om ka rriä r, kärlek o ch korvm ackor” (St ockhol m,  okt ober ), http s://sveriges-

radio.se/avsnitt/. :-: minuter.

 Ibid.

Queera historier ån Malmö

22 3

upp sitt liv och fortfara nde uppfattas som vanliga . Som vem som helst. De be-

höver inte välja mellan att vara fotbollsspela re eller öppna. De ka n vara båda.

Och det går dessutom väld igt bra för dem. Efter att h a spelat i separata klubb-

lag, ha r Pern ille Harder lämnat t yska Wolfsburg f ör att spel a med Magdalena

i Chelsea. Något som ledde till att de gemensamt tog sig till ﬁnal i europeiska

turneringen Champions League. Men livet som lesbisk i ett fotbollslag där

man var accepterad bland sina lagkamrater uppfanns inte  på sociala

medier. Det fanns även i Malmö på -talet, och då kunde man vara med i

det här som kallas Sveriges Television i ett program som nådde ut direkt till

mängder av ens kompisar i fotbollsla get, support rar, föräldrar, arbetsk amrater

och andra. Man behövde inte ens ta en selﬁe och posta om det.

Avslutning

Efter mitt samtal med Caroline Jönsson i april  skriver jag ett sms-med-

delande till henne. Jag frågar om hon tror att homofobi och sexism hänger

ihop och samverkar till att jämställdheten inom fotbollen blir sämre. Som

svar mena r Jönsson att homofobi kan anvä ndas för att tr ycka ner kvinnor som

kräver mer. Homofobin kommer till användningen när kraven höjs gällande

pengar, makt, utrymme och respekt. Homofobin är ett sätt att sätta in stöten

där det gör som ondast. Varför ska du som inte ens är en ”normal” kvinna ha

bättre för utsättninga r? Gliringar kr ing lesbiska fotbollsspelare ka n också vara

ett sätt att hålla något som puttrar och blir mer och mer populärt på avstånd.

Hemma-VM  var stort, men även VM  var en stor grej i Sverige. Pa-

rallel lt med att Jönsson och hennes medspela re blev nationella hjälta r, lurade

hotet om att de skulle outas som lesbiska runt hörnet. Skulle de verkligen bli

hyllade då? Det blir en cockta il av okunskap, kultu r och ojäm ställdhet dä r även

en viss ty p av homofobi ingår. Caroline ta r ett exempel på att en journali st hon

nyligen pratat med som undrade va rför så få fotbollsspelare va r föräldra r. Det

fanns ju bara Elin Rubensson och Joseﬁn Öqvist, menade journalisten och

fortsatte med att det såg annorlunda ut inom herrfotbollen – där var ju fler

föräldr ar. Car oline s varade att Nilla Fi scher och Hedvi g Lindahl också ä r för-

äldra r. Och till m ig säger hon att just den frågan mest ha ndlade om homofobi.

Om det är snusk och snask at t ha koll, och vilja ha koll, på de fotbollsspelare

som är lesbiska, ä r nog helt upp till v ar och en att avgöra. Men om man ska vara

lite queer, så kan det gott få vara mer snusk i den lesbiska rörelsen. Och själv

har jag i nget emot om det skulle sa mmanfal la med ett intresse för fotboll. Får

man lov att säg att Pia Sundhage inte bara är den mest meriterade damfot-

bollstränaren och spelaren vi har i Sverige, utan också den snyggaste? Kolla

på en bild från när hon var ung, och hennes lagkamrater hade strut-behå och

knasiga  -ta lsfrisyrer. I jämf örelse va r Sundhage som tagen ur ett avsnit t av

Familj? Ja, stor!

224

L Word. Men till skillnad från L Word, håller hon fortfarande måttet. Hon är

vad man skulle kunna kalla en lesbisk stilikon. Lesbiska idrottsstjärnor har

byggt upp fotbollen till det den är idag. Och gör fortfarande. Är det inte dags

att vi lesbiska fotbollsfans får vara stolta över detta?

Queera historier ån Malmö

INNEHÅLL

Lou Mattei 22 5

Queera berättelser ån Malmö

226

SCANDIANAVIAN

LEATHER MEN

Anders Andersson (1961) är

undersköterska, rugbyspela-

re, politiker och sociolog som

tjänat Malmö hbtq-samhälle

på många sätt – Han har

varit aktiv i SLM och RFSL,

hivpreventör, lokalreporter

för QX.se, grundare av

MC-klubben Black Ganders

och idrottsföreningen Malmö

Devilants, är kommunpolitiker

och historieskrivare.

SLM Malmös historia

ANDERS

ANDERSSON

Foto: Privat.

MÄNS HOMOSEXUELLA MÖTESPLATSER har oftast vuxit fram kring möjligheten att

träa medbröder och and ra män som vill ha sex med m än. Platser helt centrala

i det oentliga rummet som torg och stationer, jämte oentliga inrättningar

som pissoarer, toaletter och badhus, och diverse privata lokaler och porrbio-

grafer, men även avskilda platser som parker, rastplatser och badplatser är

ställen där män skapat sociala och sexuella mötesplatser. Idag har en del av

denna manliga sociala och sexuella infrastruktur ersatts av smartphonens

digitala datingappar.

Malmö har varit tämligen väl försett med denna infrastruktur. Stortor-

get, Nobeltorget och Busstationen på Slussplan, Biograf Spegeln och Video

Arkaden, Simhallsbadet och Kallbadhuset, Gay House, Club Fyran och Club

Indigo, S lottsparken , Pildam msparken, R ibersborgsst randen och Ler nacken

har a lla varit eller är viktiga mötesplatser. Här ha r män träat gamla och nya

bekantskaper, umgåtts män emellan, haft sex, funnit vänskap och kärlek.

Våld från andra män har samtidigt riktats mot bögar som ett sätt att för-

söka upprätthålla en manlig heterosexuell norm, kanske för att besvärja sig

från egna homosexuella känslor och handlingar. Vanligast var nog att råna

bögar för att skaa pengar. Kronprinsens husa rer i Malmö “körde bög” under

tidiga -talet. Begreppet betecknade troligen såväl rån och utpressning

som prostitution riktat mot lättfångade män. Det verkar ha uppfattats som

legitimt att på dett a sätt skaa pengar f rån de förakta de böga rna. Ända fra m

till i va rje fall -ta let “knackade” un ga män ”bög” på Ma lmös homosexuel la

mötesplatser. Våldet och rånen polisanmäldes oftast inte av oren på grund

av att homosexualitet var tabu och av bristande tillit till polisen.

I Los Angeles efter andra världskriget trakasserade polisen i staden inte

bara bögar, utan a lla som inte passade in i det fra mväxande vita heterosex uella

medelklassamhället. Många hemkomna soldater hade svårt att anpassa sig

efter att i åratal utvecklat sitt liv i en manlig militär gemenskap. En del bild-

ade efter återkomsten gäng med ett tydligt avståndstagande från den starka

 Silver stolpe, Fred rik, ”De n histori ska bakg runden ti ll ordet bög ”, Lambda Nordic a : ().

 A ndersson, A nders, ”För ma nlighet en – en studie av vå ldet mot lesbisk a och bögar ”. C-up psats, Sociol ogiska in sti-

tutionen , Göteborg s universite t .

 Andersson, Anders, ”K ronprinsens husar er”, SLM Malmö-nytt, oktober  

228

medelklassnormen där istället fylleri och vilda MC-lopp var det normala. De

stä mplades som ”outlaw”. Även homosexua litet var utanf ör lagen och homo-

sexuella, tillsammans med kommunister, sågs av myndigheterna i USA vid

denna tid som samhällets ﬁender nummer ett.

Filmen Vild ungdom (The Wild One, ) med Marlon Brando i huvud-

rollen, med motorcykel, jeans och läderja cka, gjorde outlawkulturen kä nd för

en bredare och skärrad publik. För många maskulina bögar passade denna

MC-kultur som hand i handske. Man slapp snuten och trakasserierna, man

kunde köra var t man ville, ma n kunde träa a ndra k illar, man kunde fest a och

ha sex.



På så sätt kunde man bygga en egen gemenskap bortom samhällets

normer och bortom den stereotypt feminina roll som de f lesta bögar hade vid

denna tid. I Ka lifornien och USA startade flera MC-klubbar av böga r. Satyrs

MC i Los Angeles sta rtade  och ﬁnns ä n idag. Samtidig t öppnade de först a

läderbarerna som erbjöd bögar som attraherades av MC-stilen en egen plats

även i stan, i Los Angeles, San Francisco, Chicago, New York. I Amsterdam

öppnade l äderbaren Argos .



Den manl iga homosexuel la läderfetischkul-

turen hade nått Europa.

Medan läderbögarna i USA körde MC eller gick på bar så kom läderbögar-

na i det sexuellt mer frig jorda Europa oftare att gå med i en läderklubb. I den

danska bögtidningen Manége publicerades  artikeln “Besøg i en læder-

klub” om en aktuel l företeelse i dåtidens Köpenhamn . Gruppen som besöktes

bestod av en krets unga homo- och bisexuella män som träades en gång i

månaden i en radhuskälla re. Den var endast öppen för killar under  år med

ett genuint intresse för läder. Det är inte lädret i sig självt som är spännande,

förklarade man, utan allt det som lädret representerar, det vill säga hårdhet,

styrka, maskulinitet, kraft och virilitet. Klubben beskrivs som ett ställe där

man kunde vara öppen med sin sexualitet, med fetischer och S/M, man äg-

nade sig åt lädret, bootsen, piskorna och varandras kroppar, man hade sex,

men klubben var också ett ställe där man åt smörgås, drack whisky och öl.

I Köpenhamn bildades vid denna tid även läderklubbar uppbyggda mer som

traditionella föreningar och mer utåtriktade får vi veta av artikeln. Det är

ingen vild gissning att intresserade män även frå n Malmö tidigt ﬁck kontakt

med denna nya unga subkultur.

SLM (Scandinav ian Leather Men) København sta rtade  och året därpå

bildade s SLM Sweden. Även i Ma lmö arra ngerades vid denna tid läder träa r

 A ndersson, A nders, ”Th e Wild One”, SLM Malmö-nytt, juni 

 Bloom, Scot t, Origin al Pride: T he Satyrs Mo torcycle Cl ub (dokumentärﬁlm), 

 A ndersson , Anders, “T he histor y of Satyrs m /c”, SLM Malmö-nytt, juni  .

 Andersso n, Anders, ” Från MC-k lubb till lä derklubb”, SLM Malmö-nytt, april .

 Andersson , Anders, ”L äderbögen – En ma nlig homos exuell fet ischku ltur blir ti ll”, SLM Malmö-nytt, juni .

 M enardier, La rs, ”Besø g i en læderklub”, Manége, n r  november  .

Queera historier ån Malmö

22 9

Scandinavian Leather Men

av två killar, Karsten och Sigge, i en källare på Katrinelund, bara ett stenkast

från SLM Malmös klubblokal idag.

Förberedel ser för MC-tur till Ivö , vandring till Hall aröd och kanoting på Da gstorpssjön vid S um-

mer Camp 20 02. Foto: SLM Malmö.

Stonewallupploppet i New York blev en vändpunkt för den homosexuella fri-

görelsekampen och gjorde den oensiv och öppen. Samtidig t bilda de läderbö-

garna sa marbetsorganis ationer.  bildades i Washing ton AMCC (Atlantic

Mid-West Coordinati ng Council) av sju amerikan ska gay MC-k lubbar och 

i London bildades ECMC (European Confederation of Motorcycle Clubs) av

sex europeiska läderklubbar. Fler klubbar bildades och anslöt sig. Förutom

organiseri ng av en manlig socia l och sexuell subkultur så bidrog läderböga rna

med sexuell frigörelse och med en ny stolt maskulinitet. Fetischer, dresskod,

sexuella preferenser, barer och klubbar utvecklades. Den manliga homosex-

uella läderkulturen växte sig stark i många storstäder.

När hivpa ndemin l ite senare med kraft s log ti ll mot bögsamhä llet förbyttes

fram gång mot djup kr is. Den sexuella fri heten gjorde läderbögar särsk ilt utsat-

ta för ett virus som främst spreds sexuellt. Hiv gjorde att ana lsex och sperma

kunde vara livsfarligt. Många läderbögar kom att dö. Homo- och bisexuella

män kom nästan att helt upphöra med sex som hade hög smittorisk, vilket

skedde också i Malmö. I den sexuella öppenheten fanns också möjligheter.

Läderklubbarna kom att bidra med att ut veckla sex med låg smittorisk . Onani,

S/M och fetischism ﬁck nu liksom kondomanvändning ett rejält uppsving.

 A ndersson, Anders, Från 0 t ill 91%, RFSL r ådgivn ingen Skån e .

230

Strategi n från svenska myndi gheter med ﬂera handlade istä llet ofta om att

få bögar att leva mindre promiskuöst. Homosexuella bastuklubbar förbjöds

och en sambolagstiftning för homosexuella par infördes. Även registrerat

partnerskap för samkönade pa r och införande av ett könsneutralt äktenskap

diskuterades som eftergifter för att få homosexuella mä n att bli en del av den

heterosexuella majoritetskulturen. Här kunde historien ha slutat.

En klubb blir till

Kan man starta en läderklubb för killar i Malmö? Den frågan ställde sig Ove,

 år, när ha n ﬂyttade til l Malmö från St ockholm. Året var   och aids spred

fortfarande död och rädsla i samhället.

Ove väx te upp i ett mindre sam hälle i Små land. Redan i nnan tonåren fatt ade

han tycke för den sköna känslan som gummi gav. I tonåren intresserade han

sig för motorcykelkillarna som körde på gatorna i samhället. Han bestämde

sig för att skaa MC, men morsan sa nej. Det skulle dröja till -talet innan

han köpte sin första hoj. Han började även att designa egna skinnställ som

han lät sy upp i Fin land. Sexkontak ter hittade han vi a annonser i tidningar na

Smålands-Posten och Barometern, och i Domky rkoparken i Vä xjö.  ﬂyttade

Ove til l Stockholm där ha n snart gick med i SLM som bildats n ågra år tidiga re.

 ﬂyttade Ove till Malmö. Vad han saknade i stan var en läderklubb.

Under sin vistelse i Stockholm och under ﬂera besök i London hade han ut-

vecklat sitt intresse för läder och gummi. Men var det möjligt att bilda en

läderklubb i Malmö?

Ove rådgjorde med Michael Holm, redaktör för tidningarna Toy och Mr

S/M, krin g underlaget f ör en läderklubb i Mal mö. Michael så g både Skåne och

Småland som upptagningsområden och trodde inte att närheten till Köpen-

hamn sk ulle vara ett hi nder. Styrkt av dett a satte Ove in en annons i Sydsven-

ska Dagblad et där han sökte MC- och läderintresserade kil lar. Han fick några

svar, bland an nat från en arbetska mrat, och med dem och andra intresserade

bestämde han sig för att bilda en förening.

Fredag den  april  bildades SLM Malmö hemma hos Lennart i hans

stora lägenhet på Södra Förstadsgatan  av tio killar. Ove valdes till ordfö-

rande, Gert blev sekreterare och kassör, och Lenna rt, som hade erfaren het av

lädersamhället i Tyskland, va ldes till övrig leda mot. Det v iktigaste må let för

den nya föreningen var att hitta en lokal där man kunde hålla fester, men det

skulle dröja innan det uppfylldes. Man hoppades även på ett djupare samar-

bete med SLM Köpenhamn.

 And ersson, And ers, ”Sta rta läderk lubb i Malmö? ”, SLM Malmö-nytt, maj  

Queera historier ån Malmö

23 1

Julfest 1990 på Ös tra Farmvägen 1990, Lu cia ”Anna G rus” skride r in med stjärngosse oc h tärnor

i läder. Foto: SLM Malmö.

Under det första året träades styrelsen ungefär en gång i månaden hemma

hos varandra. På mötena var man klädd enligt dresskoden i jeans och läder.

Frågan s om disk uterades mest var lokalfrå gan, Lennar t jobbade mycket med

den. Andra frågor var hur klubbens emblem skulle se ut. Lennart ville ha ett

modiﬁerat griphuvud som i Malmös stadsvapen, men Ove ogillade denna

idé. Griphuvet med läderkaskett fanns dock med på de första medlemskorten

och brevpappret. Man lät även trycka upp en snygg asch med information

om hur man kunde få kontakt med klubben, vilken sattes upp på bland annat

Club Fyran och Indigo. Aschen lockade några nya som tog kontakt genom

att ringa Ove.

En gång i kvartalet ordnades det fest efter styrelsemötet, med mat, öl och

vin, för alla medlemmar. Festerna var hemma hos Ove eller Lennart. Man

hade trevligt, åt, diskuterade, och lyssnade på musik, och kanske att någon

gick in i sovrummet för lite sex. Man var nu omkring  man på träarna. I

februari  åkte man tillsammans till SLM Köpenhamn, turen gick med

bil via färjan Helsingborg-Helsingör.

Det första ordinarie årsmötet hölls i mars . Verksamhetsberättelse

godkändes, revisorn hade inte hört av sig så frågan om ansvarsfrihet bord-

lades. Medlemsavgifter fastställdes till  kronor för enskilda och  kronor

för sambopar. Ove valdes till ordförande, Lennart till vice ordförande, Gert

till sek reterare och kassör, ytterliga re en Lennart til l övrig ledamot och Mark

Scandinavian Leather Men

232

till suppleant. Örjan utsågs till ny revisor. SLM Stockholms stadgar antogs

med några förändringar och blev SLM Malmös stadgar. En festkommitté

utsågs också.

Ett år efter att klubben bildats, den  april, hyrdes Ribersborgs kallbad-

hus där en fest hölls. Örjan som var med i festkommittén ordnade maten och

ﬁck själv lägga ut pengarna för den och allt annat. Föreningen hade bara ett

par hundra kronor i kassan. Festen blev dock en succé både ekonomiskt och

personellt. Enligt Ove kom  personer till festen, varav fem från SLM Kö-

penham ns styrelse, men enlig t Örjan och andra va r det  personer. Långbord

var dukade, en gryta serverades, det spelades musik och var bra stämning.

Något backroom fanns inte, men några smög sig ut på badet för att vänslas.

Festen höll på till långt fram på natten. På söndagseftermiddagen efter hölls

det brunch på Örjans restaurang på Lilla Torg som höll på ända tills kvällen.

I augusti samma år hölls en kräftskiva på kallbadhuset vilken dock inte blev

någon stor framgång.

Klubben levde vidare, men på medlemsmötet i oktober avsade sig Ove

ordförandeskapet och allt annat på grund av ”splittring i klubben”, som han

skriver i sin dagbok. Han kände att han hade alla emot sig och att det var bäst

för alla att han lämnade klubben. Efter ett år hade klubben, i hans ögon, inte

uppnått några resultat. Den hade inte lockat till sig killar med ett så starkt

läder- och bondageintresse som han själv hade. Någon lokal att regelbundet

ha fester i fanns inte, inte heller hade man kunnat besluta om något emblem.

Detta gjorde att han lämnade ledarskapet och vice ordförande Lennart kom

att ta över. Ove kom att hålla sig borta från klubben i många år.

Entusiasmen hos övriga hade däremot inte dött. Vid kommande årsmöte

valdes Örja n till ordförande och ha ns ledarskap skul le bli långva rigt. Sa mma

år fann klubben en ordenslokal i källaren på Östra Farmvägen att hyra. Där

hölls ﬂera fester. Sökandet efter en egen lokal skulle fortsätta i ytterligare

några å r. Frå gan om klubbens emblem löstes med ett k lubbmä rke i de skå nska

färgerna, men utan griphuvud, gjort med dåtidens nya datorteknik.

Flera som var med nä r klubben startade ä r sedan länge döda. B engt, Bo-Ar-

ne, Holger, Lenna rt och Lennar t, Kaj, Bo, Karsten, K arl-Arne och Jan är någ ra

av dem. SLM Malmö bildades i en tid då aids tog många bögars liv, så skedde

också i Malmö. Klubben bildades när läderkulturen i mångas ögon gjort sitt

och borde tyna bor t, men också i en tid när smittsä kra möjligheter till sex , som

fetischer, ﬁst fucking, pisslekar och S/M, liksom sociala kontakter behövdes

mer än någonsin.

Queera historier ån Malmö

23 3

Männen i historien

SLM Malmö startades av tio killar i --årsåldern boendes i Malmö, alla

homo- eller bisexuella. Förutom erfarenheter från Köpenhamn hade några

erfa renheter frå n läderm iljöerna i Sto ckholm, London oc h Hamburg. S en dess

har klubben befruktats av ﬂer män och ﬂer platser.

Killar har ﬂyttat från provinsen, från nära och ärran länder till Malmö.

Medlemmarna har besökt andra städer och klubbar och tagit med sig er-

farenheter och idéer hem. Besökare har kommit till Malmö och bidragit med

inspiration. Er farenheter från a ndra städer och länder är nå got som al ltid har

genomsyrat klubben.

Idag är klubbens ett par hundra medlemmar killar från Skåne, Danmark,

Sverige, Bal kan, Kauka sus, Mellanöstern , Afrika , Latinamerik a och Asien för

att nämna några lands- och världsdelar. Åldern hos medlemmarna varierar

stort. En del män är öppna med sin sexualitet, medan andra inte är det. De

ﬂesta är födda i en manskropp, men inte alla. Många är singlar, en del är för-

äldrar eller lever med en kvinna, många lever i parrelation med en man. Den

gemensamma nämnaren är att alla är män som har sex med män.

Denna historia bygger på intervjuer med föreningens tidigare ordförande,

Ove och Örjan, och med nuvarande, Ratko, men också på egna erfarenheter

och observationer från föreningen som aktiv, tidigare ordf örande och senare

besökare, samt på samtal med medlemmar som är eller har varit aktiva i för-

eningen. Alla har inte velat framträda med fullstä ndig t namn, jag har därför

valt att namnge alla med förnamn. Några skriftliga källor ligger också till

grund för berättelsen.

Jag har valt att berätta historien utifrån några teman som framtänder

som essentiella för klubben – fetischerna och dresskoden – tillhörig heten till

fetischkulturen – sexualiteten och dess uttryck – platserna och lokalerna –

bygget av gemenskap, klubb och kultur.

Att organisera broderskap

Klubbens tillhörighet var klar redan från start och efter fem år, , an-

sökte SLM Malmö om medlemskap i ECMC, den europeiska organisationen

för läderklubbar, vid konfederationens årsmöte i Stockholm. Året efter, vid

årsmötet i Amsterdam, blev klubben fullvärdig medlem. Örjan och Jürgen

representerade klubben, knöt kontakter med Europas k lubbar och bjöd in Mr

Leather Europe till föreningens julfest.

Scandinavian Leather Men

234

Malmös kandidater till Mr Leather Europe, Stefan 2008 i Berlin, Adon 2014 i Wien och Miguel

2006 i Oslo . Foto: SL M Malmö och Adon.

Medlemskap i ECMC innebar deltagande i organisationens årsmöte där EC-

MC:s kalender koordinerades med ett ar rangemang frå n varje medlemsorga-

nisation. SLM Ma lmö bidrag har va rit föreningens födelseda gs weekend eller

sommarläger. I samband med årsmötet hölls en Mr Leather Europe-tävling.

SLM Mal mö ha r bidra git med kandidater vid tre ti llfäl len, Mi guel  i Oslo,

Stefan  i Berlin och Adon  i Wien.

Relationen till ECMC kom dock att svalna. Det krävdes arbete för att få ut

något av medlemskapet och för att locka andra klubbar att besöka småsta den

Malmö. När s tyrelsen inte län gre tyckte att med lemskapet gav vad man önska-

de föreslogs man  å rsmötet att lämna ECMC. Propositionen röstades ner,

men när ECMC efter y tterligare ett par å r förfallit y tterligare och inte lä ngre

förmådde att leverera medlems kort skedde ä ndå utträde ur ECMC efter  å r.

De ﬂesta andra nordiska klubbar har fattat samma beslut.

Under tiden i ECMC gjordes ﬂera resor och utbyten med europeiska klub-

bar. Den första var en resa med minibuss till LC Hamburg . Weekenden

star tade i Toms’s saloon på fredagen och slutade med söndagsbrunch i Chaps

bar. Övernattn ing skedde hemma hos LC:s medlemmar, några ﬁck bo centra lt,

andra i en ”dorf” lå ngt utanf ör sta n. Senare samm a år gjorde LC Hamburg ett

svarsbesök i Malmö som huvudsakligen hölls i klubbstugan man skaat på

Barlastgatan.

Efter besöket i Hamburg gjordes ﬂera liknande Europaturer. SLM Malmö

besökte klubbar i Bremen, Ha nnover, Liege, East Mercia , Köln och Ed inburgh.

Med MSC Scotland i Edinburgh hade SLM Ma lmö under en period täta kon-

takter och besök. En ﬁn vänskap uppstod. Under -talet arrangerades

Queera historier ån Malmö

23 5

ﬂera påskresor till Berlin. Nattåg Malmö-Berlin, logi i grupprum på Hotel

Sachsenhof på Motzstrasse och sen alla Berlins fester och klubbar.

När ﬂygresor under -talet blev billiga och gruppresor inte lägre mer

ekonomiskt ﬁck resandet mellan klubbar en mer privat karaktär både vad

gäller resandet och övernattningarna. I dag reser man enskilt och målet är

snarare destinationen än bara en klubb. Resandet har också gjort att main-

streamböga r i större utsträckning besökt läderbarer och mött och lä rt känna

fetischku ltu ren under resor til l exempelvis B erlin el ler Playa del Ingles. Med-

vetenheten om manlig homosexuell fetischkulturen har dä rmed blivit större

i det svenska gaysamhället.

Örjan hade god kontakt med SLM Köpenhamn när SLM Malmö bildades.

Behovet av stöd till den nya klubben i Malmö var en viktig orsak till att SLM

Köpenhamn 1992 kom att ta initiativ ti ll att starta samarbetsorganisationen

Top of Europe för de nordiska läderklubbarna. SLM Malmö var med från

början och när Top of Europe senare valde en permanent sekreterare var det

Örjan som ﬁck förtroendet de första tre åren.

Top of Europe-samarbetet ha r inneburit att representanter frå n klubbarna

årligen träats för årsmöte och erfarenhetsutbyte, samt för att koordinera

föreningarnas kalendrar så att kollisioner för speciella arrangemang och

fester undvikits. De nordiska klubbarna har liknande karaktär, de ﬂesta har

egen klubblokal och många medlemmar, samt ett program som med fördel

koordineras för att underlätta besök klubbarna emellan.

Styrelserepresentanter och medlemmar från SLM Malmö har under åren

besökt Helsingfors, Göteborg, Köpenhamn, Oslo, Reykjavik, Stockholm,

Talli nn och Århus, liksom tag it emot besök av dem. Coronapandemin ha r gjort

att utbytet legat nere under .

Till vänster: Mark, Örjan och Bo-Arne på halloweenfesten 1990 i ordenslokalen på Östra Farm-

vägen 199 0, Örjan hade ba kat och lagt ner myck et arbete på tårtan . Till höger: SL M Malmö deltog

med två banderoller i R egnbågsparaden 201 2. Foto: SLM Malmö.

Scandinavian Leather Men

236

SLM Malmö har också varit en del av gaysamhället i Malmö. Klubben har

deltagit i reg nbåg sfestivalen och Malmö Pr ide med progra mpunkter och bjudit

in til l klubblokalen. Periodvi s har man även deltagit i par aderna. Under några

år med minilastbil, under paraden  stod Mr Leather Denmark på flaket,

2009 och 2010 lädernunnorna i orden Perpetual Indulgence från Köln. 

deltog SLM även med tält i Pridepark.

Klubben har också ordnat ﬂera mixade ar rangemang och lokalerna har vid

ﬂera tillfällen gett plats åt Malmös kvinnliga S/M- och fetischklubbar.

Kläderna, fetischerna och dresskoden

Genom SLM Malmös st adgar bestä mdes att ä ndamålet för f örenin gen sku lle

vara att “främja och underlätta sociala kontakter för homo- och bisexuella

män som har intresse av och klär sig i läder, gummi, western, uniform och

liknande”. Med “western” menades jeans, chaps, rutig skjorta och väst, “lik-

nande” ska tol kas som en viss ﬂexibilitet kr ing fetischerna. Genom dresskoden

visade klubben och medlemmarna att man ville vara en del av den manliga

homosexuella fetischkulturen.

Läder nunnorna f rån Perpetua l Indulgence i Köln d eltog på SLM:s la stbilsﬂak i R egnbågsparad en

2010. Foto: SLM Malmö.

Queera historier ån Malmö

23 7

Dresskoden har sen dess ofta diskuterats. Vad är en fetisch och dresskod?

Vad ingår i dresskoden? Hur strikt ska dresskoden tillämpas?

För en klubb med egen lokal och med behov av intä kter för driften kan ﬂex-

ibilitet i dresskoden vara en möjlighet eller en förutsättning, men samtidigt

ett hot mot klubbens väsen. För en liten klubb med få medlemmar kan det

tyckas vara enkelt. Ove med erfarenhet från Stockholm och London hänvi-

sade likaväl till brister i läderintresset då han lämnade klubben efter ett år.

Detta trots att klubben då var liten och man klädde sig i läder och jeans vid

sina sammankomster.

Av de ursprungliga stilarna i Malmö var MC-stilen, jeans och läderjacka,

all män och det främst a tecknet på gemenskap med läderkulturen. Läderchaps

på jeansen eller harnesk kunde vara attribut som användes för att framhäva

bak och bröstmusk ler. “Jeansk illen” var en stil som sen 1990-talet utvecklats

till “grov arbetaren” för den som tänder på kroppsarbete el ler till “gay skinhead”

för den som vill manifestera det rebelliska. Lädret har internationellt under

-talet gått från att ha varit rebelliskt till att bli något man köper i gay

fetischmodebutiker i Berlin. Läderkostymer för dyra pengar av “BLUF”-typ

blev stort i de stora metropolerna, men inte i Malmö.

Uniformer och kamouﬂage som varit med i dresskoden från början ﬁck ett

uppsving på  -talet. Kanske på g rund av att til lgången på militär t överskott

var stor t efter Sovjetunionens upplösning då mobiliser ingsförråden såldes ut .

Efter besök hos Trupp Floria n i Dortmund höll SLM Malmö  ett militä rt

rollspel, Military Camp, i Saxtorpsskogen med ett par efterföljande rollspel

på Söderåsen som ett led i detta uniformsintresse.

Under -talet blev björnstilen, skägg och “lumberjack look”, allmänt

populär. Stilen som har likheter med western blev vanligare även i Malmö

och fanns med i programmet under en tid. Samtidigt blev sport och sneakers

stort internationellt. Efter en tids diskussion i Malmö accepteras den som

dresskod och även sportstemat kom in i programmet. Flera sportfester hölls

med besök ända från London.

Gummi ha r burits av utpräglade fetis hbögar sen begynnelsen . Gummiklä der

har sen  -talet också haf t en kommersiell ut veckling och blivit populä rare,

men priserna har varit lägre och gummi har blivit en ganska vanlig fetisch.

Det senaste tillskottet till gummidräkten och fetischkulturen är hundmas-

ken. “Puppy”-masken har de senaste åren blivit en fetisch bland framförallt

yngre killar, så även i Malmö.

Samtidig t med alla utpräg lade fetischer så förhåller sig de ﬂesta medlemma r

idag sig ganska avspänt till dresskoden och många klär sig i jeans och t-shirt

eller streetwea r, keps och sneakers. Men även om dresskoden inte läng re till-

Scandinavian Leather Men

238

lämpas strikt så uttrycks det ändå mer eller mindre tydligt av många at t man

är en del av fetischkulturen.

Sexualitet, lek och promiskuitet

Den manliga sexualiteten är den kanske viktigaste drivkraften i SLM Mal-

mö. Den tycks vara en öppen, integrerade och positiv kraft i föreningen och

mellan medlemmarna. Fri från den puritanism som kan prägla det svenska

majoritetssamhället och som stämplat bögars promiskuitet som pervers. I

den manliga homosexuella fetischkulturen är sexualiteten, även då sexuell

undergivenhet eller passivitet ingår, ett uttryck för manlighet.

Trots att sexualiteten är så central i kulturen så startade föreningen för

att underlätta sociala kontakter mellan fetischkillar. Detta kan förstås på

två sätt. Dels att sexualiteten är starkt kopplad till det sociala i kulturen och

att man ville betona den sociala sidan av sexualiteten. Dels att föreningen

bildades under hivpa ndemin n är promiskuitet och homosexual itet va r starkt

stigm atiserat och nedtryckt i sa mhället. Den socia la sidan av kultu ren var i detta

läge det som man ville betona och utveckla. Inledningsvis var verksamheten

huvudsakligen social, man pratade, åt, drack och lyssnade på musik.

Förutom den allmänt dämpade sexuella aktiviteten under hivpandemin

så infördes 198 5 informationsplikt för hiv positiva, vilket in nebar att hivposi-

tiva måst e informera sexuella part ners om sin sjukdom oavsett t yp av sexuell

aktivitet och smittsamhet. Detta gav hivpositiva i Sverige hela ansvaret för

smittspridn ing vid ett sexuel lt möte. Dett a försvårade y tterligare ett otv unget

förhållande till sexualiteten. Informationsplikten fanns kvar till , även

om den från  kunde bortförhandlas för hivpositiva med välfungerande

behandling.

När man ef ter klubbens första år inte lä ngre ville trä as i privata lägenhe-

ter, utan istället hyrde lokal för fester så underlättades sexuella aktiviteter

genom att kamouﬂagenät och presenning hängdes upp för att skapa “back-

room” för sexuella möten. Kondomer och information fan ns tillgäng liga genom

RFSL-råd givningen. Sex ha ndlade om ömsesidig onani el ler oral sex. Önskade

man S/M-lekar eller analsex så hade man det hemma.

En företeelse som var v anlig på -ta let var hank ykoden. G enom fä rgade

näsdukar i bakﬁckan kunde sexuellt intresse signaleras. Varje intresse hade

sin fä rg. Ljusblå ora lsex, röd ﬁst fucking , gul piss, grå bondage, sv art S/M, vitt

onani och så v ida re. Vänster ﬁcka akt iv och höger passiv. Kanske va r näsduk-

skodens popularitet et t resultat av de rika möjligheter til l sex med låg smitto-

risk som utveck lades under hivpandemin. Idag ä r koden inte längre li ka känd.

I slutet av -talet kom kombinationsbehandlingar mot hiv som gjorde

att fä rre blev sjuka, fä rre dog och de med hiv ﬁck krafterna t illbaka. I och med

Queera historier ån Malmö

23 9

den första egna klubblokalen  öppnade sig möjligheterna också för sex.

Nu fanns det ti llfäl le att by gga det man önskade och att lä gga ett program som

kunde utveck la den socia la och sexuella verksam heten. De i huv udsak sociala

klubbkvällarna varvades med tema kvällar som shaving, bare ass, S/M, samt

ﬁst fucking som nu var på modet. Allt mycket smittsäkert.

Fist fucki ng, analleka r med hand, liksom pissleka r ﬁck ett uppsving under

hivpandemi n. Så även S/M , bondage och rol lspel, lekar som funnits med i nom

man lig homosexuell fetischkult ur sen begynnelsen. Under -ta let utgjorde

dominanslekarna ofta militära rollspel.

Med besöken i klubbar i Tyskland kom ﬂer idéer om hur en läderklubb

kunde vara. När det  var dags för klubbens andra och större klubblokal

fanns det plats at t för verkliga dessa. Progra mmet utökades liksom möjlighe-

terna ti ll sex. Nu hade potensläkemedlet Via gra lanserats och   lanserade

klubben temakvällen Stallion Night, efter tysk förebild, vilken fokuserade

på penetrerande analsex. Det anala samlaget och orgien ﬁck en renässans

och storhetstid i och med läkemedlet som ﬁck den manliga erektionen att

förstärkas och förlängas. När  den hivförebyggande behandlingen PrEP

blev tillgä nglig möjligg jordes för hiv negativa at t inte smittas av hiv även utan

att kondom användes. Nu kunde alla åter fullt ut njuta av sin sex ualitet. Kon-

domer har dock fortsatt att vara ett populärt skydd mot könssjukdomar och

ﬁnns alltjämt alltid tillgängliga.

Den senaste ti llkomna leken är “puppy play”, en dominanslek där delta garna

bär hundmask. TV-serien Good boys som utspelar sig i klubbarna i Malmö

och Antwerpen lyfter företeelsen och fetischkulturen för en ny generation.

Sexualiteten inom läderkulturen har haft olika uttryck och har utvecklats

under åren. Den ha r varit både individuell och kollektiv, både fri och en gemen-

sam angelägenhet. Ibland har den uppfattats som oreglerad, men lekar som

sadomasochism är vanligen starkt reglerade, liksom rollspel och fetischer. I

SLM Malmö har lekarna inte haft någon dominerande plats, men har alltid

haft sina utövare.

Att praktisera sex med andra mä n är det som för många deﬁnierar en man

som homo- eller bisexuell. Sex kan vara den viktigaste anledningen till att

man söker sig till klubben. SLM Malmö är för en del killar en av få platser i

Malmö där det är möjligt att vara homosexuell, en fristad och garant för ho-

mosexualiteten.

 Goo d boys, SVT Pla y (TV-serie), 

Scandinavian Leather Men

240

Platsen – Fristaden – Templet

En klassisk läderbar bestå r av två delar – bar och backroom. Baren är platsen

för social a möten, f ör snack, dricka och umgä nge. Backroom är platsen län gre

in, eller i kä llaren, med toalett och mörkrum för sexuella möten och leka r. En

klubblokal är förutom rum för sociala och sexuella träar, en “ickeplats” för

den heterosexuella majoritetsk ulturen och en frista d för manlig homosexuell

fetischkultur och sexualitet. Varje klubblokal är en tolkning utifrån lokalens

förutsättningar och medlemmarnas önskningar. Förebilder är ofta barer i

Amsterdam, Hamburg och Berlin, av andra har även klubben i Malmö setts

som förebild.

Det viktigaste målet för SLM Malmö när klubben bildades var att hitta en

egen lokal där ma n kunde mötas och hål la fester. Det sku lle dröja nio år innan

detta för verkl igades. Efter att f örst träats hemma hos Lenn art eller Ove, hyrde

man in sig på Ribersborgs kallbadhus för ett par fester. Därefter hittades en

liten ordenslokal i källaren på Östra Farmvägen  att hyra för träarna. Att

arra ngera en klubbkväll inneba r mycket arbete, kamouﬂagenät , presenn ingar

och annat skulle plockas upp och ner varje gång, dryck och förtäring skulle

transporteras. Sökandet efter en ny lokal gick vidare.

 började klubben hål la träar på R FSL:s nattklubb Indigo på Monbiju-

gatan, i “ lilla baren” andra lörda gen i var je månad. Detta kom sig av att Jürgen

som var ordföra nde i RFSL Malmö blev kassör i SLM Ma lmö. Relationen med

RFSL började dock krångla när Jürgen inte längre var ordförande för RFSL.

 slutade därför klubben sina träar på Indigo. Klubben hyrde dock åter

Indigo  för att hålla sin stora -årsfest. Det slutade med att RFSL utan

grund inte bara debiterade för hyran, utan även för tio timmars städning.

Fakturan tolkades som ett tecken på illvilja och äckel, påslaget bestreds och

SLM kom därefter aldrig tillbaka till Indigo.

Micke, La sse och jag i baren på

Club Fyran vid SLM Malmös

8-årsfest 1997, bardisken togs

över av SL M när Fyran lad e ner

2002. Foto: SL M Malmö.

Queera historier ån Malmö

24 1

SLM hade, från , sina träar ett år i legendariska Club Fyrans lokaler

på Snapperupsgatan . Förutom födelsedagsfest och julfest gick dock verk-

samheten inte bra där. Det såg riktigt dystert ut för föreningen.

Vårvintern  hittades till slut ett litet rött hus att hyra i Limhamns

hamn- och industriområde på Barlas tgatan , nuvarande Lim hamns sjöstad.

Huset ﬁnns inte kvar. Örjan beskriver det som att det nu var att “vinna eller

försvinna”.



Han och Jürgen låna de klubben penga r till hyra och inred ning. Nu

kunde ä ntligen dröm men om en egen klubblokal förverkli gas. Ka mouﬂagenät

och presenningar hängdes upp permanent. En del av inredningen kom från

militä ra mobiliseringsf örrå d som såldes ut. Det inre rum met blev lekr um med

sling och Andreaskors, ett litet rum blev mörkrum och ﬁck en labyrint byggd

av spånskivor, och toaletten ﬁck en inköpt begagnad pissränna. Det största

rummet blev en liten bar med ba rdisk, TV, tunnor som bord och barstolar som

målades svarta. Tunnorna hittades i det ruga industriområdet utanför där

bilverkstäder blandades med uppstä llda husvagnar för brobyggare från Öre-

sundsbrobygget. En liten igenvu xen trädgård bakom klubbstugan röjdes från

björnbärsbuskar och blev sena re en utmä rkt plats för barbecue och utomhus-

häng som vid be söket frå n tre Londonklubbar sommaren . Läderklubben

kom att ytterligare bidra till diversiﬁering av området, grannsämjan var god.

En stor invigningsfest blev det i april, när klubben fyllde  år, med besök

från ﬂera ska ndinaviska lä derklubbar, al la medlemmar i sama rbetsorganisa-

tionen Top of Europe. Festen blev mycket lyckad och ﬂytten till Barlastgatan

blev det uppsving som föreningen behövde. Örjan och Jürgen ﬁck ti llbaka sina

fordringa r. Fler besökare kom, va nliga klubbkväl lar var vades med temakvä llar

som shaving, ba re ass, ﬁst fucki ng och S/M. Öl köptes i Dragör eller Helsingör

och frak tades med färja och mi nibuss till klubbhuset. Ett s ystem med förköpta

ölbiljetter infördes i ett försök att följa alkohollagen. Någon kontroll blev det

dock aldrig som avgjorde hur lagligt detta var. Endast brandkåren besökte

lokalen, som inget hade att anmärka.

När Öresundsbron började bli klar tömdes området successivt på husvag-

nar och brobyggare och kom att bli väldigt öde om kvällarna. Ett taximord

skedde på gatan utanför området och klubblokalen drabbades av upprepade

inbrott. Sa mtidigt sjönk besöksta let till en bottennivå . Föreningen beslutade

att lämna huset trots att man inte hittat någon ny lokal.

Vid Öresundsbrons invig ning  stod k lubben utan loka l. Broöppnin gen

ﬁrades ä ndå i Ma lmö med en middag tillsa mmans med SLM Köpenha mn i en

hyrd lokal på Fredriksbergsgata n. De största festligheterna i arra ngemanget

som kallades Kink Link hölls därför i SLM Köpenhamns klubblokal på Stu-

diestraede.

 An dersson, An ders, ”Örja n i SLM Malmö a vgår efte r  år”, QX.se (webbtidnin g), --

Scandinavian Leather Men

242

Ett par av klubbens fester hölls därefter i kä llaren på Jeriko på Spångatan,

tidigare Frälsningsarmén och idag Babel. Därefter hölls fester åter i ordens-

lokalen på Östra Farmvägen. Under tiden stod föreningens inventarier un-

danstuvade i Örjans förråd på en tomt i Kävlinge.

På hösten  hitta des via annons en kä llarlokal på Ystadsgatan  . Lokalen

som var belägen under gården hade byggts på -talet som skyddsrum, ett

utry mme på  kvadratmeter endast med pela re som bärande konstru ktion.

Den hyrdes ut i andra hand av en måleriﬁrma med ekonomiska problem. Det

bestämdes att halva lokalen skulle hyras, men då ﬁrman inte ville sätta upp

någon vägg så ﬁck föreningen hela ytan i avtalet. När måleriﬁrman följande

år gick i konkurs stod det klart att det var ekonomiskt möjligt att hyra hela

lokalen och hyreskontraktet togs över.

Lokalen som hade lå g takhöjd och endast pelare v ar mycket ﬂexibel och lätt

att bygga i. Mitt i lokalen konstruerades en stor labyrint och mörkrum med

ﬂera ingånga r av reglar och spånskivor som kom att avdela lokalen samtidigt

som man kunde cirkulera runt den. Ett omklädningsutrymme byggdes av

omklädningsskåp och TV-rummet ﬁck en sugbänk. Klubbens sling, Andrea-

skors och pissränna ﬁck nya placeringar. Den nya baren ﬁck en central plats

vid entrén. Barrummet kunde skärmas av med kamouﬂagenät och kunde

göras mindre eller större med en scen. Fler barstolar och tomma oljefat till

bord införskaades. Under de  år som klubben höll till på adressen kom

lokalen att modiﬁeras ﬂera gånger. Bland annat så ﬁck baren en dansstång i

samband med showen Latin Rivals , vilken blev en stor attraktion. Club

Fyrans stora bardisk togs över och ﬂyttades till klubben när Fyran lade ner

sin verksamhet. Bardisken ﬁnns än idag i klubbens ägo.

I november öppnades loka len och i janua ri  invigdes klubblokalen med

en stor fest. Den nya lokalen både möjligg jorde och krävde större program för

att gå runt. Från och med nu hölls klubbkväll varje helg. Temakvällar blev

det ett par i månaden och Underwear och Naked Party introducerades på

onsdagar. I lokalen kom många bra fester att hållas, födelsedagsfester, kräft-

skivor, oktoberfester, julfester och vänskapsträar med en mängd inbjudna

klubbar. Den mest storslagna festen blev -årsfesten  som hölls i tre

dagar med middag och  gäster från ﬂera länder och klubbar, SLM Malmös

dittills största fest.

Lokalerna var mycket ändamålsenliga, men höll långsamt på att förfalla.

Fukt, kyla och mögel var problem som hela tiden förvärrades. Detta trots att

bland an nat gården lades om och en del andra åtgärder vidtogs. G entri ﬁeri ng-

en av Möllevången innebar därtill nya grannar som uppfattade klubben som

störande. Lösningen blev att hitta något bättre. Årsmötet  beslutade att

lämna lokalerna på Ystadsgatan.

Queera historier ån Malmö

24 3

Redan u nder vår en hitt ades en loka l på Blekingsborgsgatan , en kä llarlokal

hos en bostadsrättsförening. Kontrakt skrevs och lokalen med ﬂera rum i ﬁl

byggdes om med gammalt och nytt material. Efter entrén byggdes omkläd-

ningsrum följt av bar, sen backroom med toaletter följt av lekrum, TV-rum

och längst in mörkrum. De gamla oljefaten ﬁck en ny förhöjd bordsskiva och

baren en snygg bark yl med gla sdörrar. En bur för lekar införsk aades. Planer-

na var stora, men kassören lyckades att hålla nere utgifterna. Loka lerna blev

snygga och fräscha. Stor inﬂyttningsfest med besökare från när och ärran

hölls i oktober med  deltagare.

”Lokalen som hade låg takhöjd och endast pelare var mycket ﬂexibel

och lätt att bygga i. Mitt i lokalen konstruerades en stor labyrint

och mörkrum med ﬂera ingångar av reglar och spånskivor som

kom att avdela lokalen samtidigt som man kunde cirkulera runt

den. Ett omklädningsutrymme byggdes av omklädningsskåp och

TV-rummet ﬁck en sugbänk.”

När bostad srättsföreningen ﬁck en ny ordförande försä mrades relationen mel

lan föreningarna. Klubbens verksamhet och öppenhet kring homosexualitet

och sexualitet passade inte lä ngre in i bostadsrät tsföreningens källare. SLM

Malmö sades upp och nu var det dags för föreningen att hitta något nytt igen.

Nästa ad ress blev en kä llare under en gamma l verkstadslokal på Tåg mästa-

regatan . Loka len va r mindre, det största rum met blev bar meda n tre mindre

rum utg jorde lekr um, TV-rum och slingr um. I november  inv igdes loka len

med sedvanl ig fest en hel weekend, va rav söndagen var öppet hus för nyﬁkna ,

såväl män som kvinnor.

Lokalen hade t vå ingångar, en från gata n och en från lokalen ovan för. Av den

anledn ingen ordnade fastighetsä garen så att käl larfönstren med st egar kunde

använda s som nödutgån gar. Vid brand kårens inspektion ett å r senare godkän

des inte lösningen. Loka len stängdes omgående. Fastighetsäga ren vägrade att

säga upp kontraktet som först hävdes efter förhandlingar i hyresnämnden.

Nu stod klubben åter utan lokal. Under ett halvår ordnades fester i lokaler

på Soﬁelund och Fredrik sbergsgatan. Men våren  dök en lokal upp på Sal

lerupsvägen , ursprung ligen en gammal konsumbuti k med separat mjölka f-

fär. Den ägdes nu av en elektronikﬁrma som behövde lämna lokalen. Lokalen

ﬁck hyras även om bostadsrättsföreningen kände viss oro för “spring”. Oron

besannades inte och när lokalinnehavaren senare vill sälja lokalen beviljade

bostadsrättsföreningen köpet. Två medlemmar donerade köpeskillingen så

att köpet blev möjligt. Genom köpet ägde nu SLM Malmö sin egen lokal och

var dä rmed skyddad från homofoba och puritan ska hyresvärda r. Utöver detta

Scandinavian Leather Men

244

beviljades föreningen ett permanent serveringstillstånd för slutna sällskap.

Ratko beskriver känslan som exalterad. Situationen var tryggad och framti-

den säkrad och ljus.

Lokalen utrustades, ﬁck bar och festlokal i gatuplanet, längre in toaletter

och nere i den gamla rotsa kskälla ren in reddes lekr um, TV-rum, och mörkrum

enlig t klassiskt ma ner. Oljefaten med de förhöjda bordsskivorna var med och

barstolarna från Ystadsgatan, likaså barkylen och lekburen från Blekings-

borgsgatan och bardisken från Club Fyran. Troféer och minnesgåvor från

andra klubbars besök sattes upp på väggarna. SLM Köpenhamns gåva, en

broskulptur över Öresundsbron och relationen mellan klubbarna, ställdes

på en upphöjd plats. Boken Tom of Finland XXL med Touko Laaksonens bil-

der ställdes som en familjebibel på bardisken. Platsen, fristaden och templet

invigdes med sedvanlig fest och kunde nu ruva vidare på klubbens historia.

Bygget av ett manssamhälle

Fetischer och sex i all är a, men det som hå ller samman en läderklubb är de so -

ciala relationerna, ekonomin och de gemensamma drömma rna. SLM Malmö

är en socia l klubb och en fr itidsk lubb för homo- och bisexuella män, en demo-

kratisk förening, ett värdshus, en familj. Även om några endast vistas i back-

room så deltar merparten av medlemmarna i den sociala samvaron i baren, i

samtal och diskussioner. De flesta är “stammisar”, men nya och besökare är

alltid välkomna i detta manssamhälle.

Mat, dryck och gemensamma måltider fanns med från första början, både

vid mindre fester hemma hos Ove och Lennar t och större arrangerade på Ri-

bersborgs kallbadhus. Örjan som tog vid var kock, hade egen restaurang och

ansvarade ofta för matlagningen. Även nuvarande ordförande, Ratko, är väl

förtrogen med kokkonsten. Många måltider har det blivit, mat till årsmöte

och oktoberfest, middagar vid ociella besök och jubileer, “personalfester”,

kräftskivor och julbord. Måltiderna har haft en viktig funktion, de har sam-

lat stammisar och äldre medlemmar och har bidragit till att festerna efteråt

dragit en betydligt större publik.

På festerna har leka r, lotterier, tävlingar och s hower förekommit. Lot terier

med sponsrade priser av läder och sexlek saker, tävlin gar där Mr Leather Ma l-

mö, Mr Fetisch Malmö, Mr Bir thday eller årets röv korats bland medlemma r-

na, shower av besökande Mr Leather Europe eller egenproducerade shower.

Miguel, som  utsågs till Mr Leather Malmö och som året därpå i Oslo

deltog i Mr Leather Europe-tävlingen där han kom tvåa med sin show, har

producerat en mängd shower av hög kvalité som medlemmar deltagit i, Tjuv-

fånga ren , Gåssjön, en parafra s på Tjajkovskijs Sva nsjön,  och Jul s-

howen  för att nämna några.

Queera historier ån Malmö

24 5

Driften av klubben har skötts helt ideellt, huvudsakligen av en arbetande

styrelse, men också av medlemmar som jobbat i baren. Ekonomin har gått

från at t man hade ett par hundra k ronor i kassa n till att ma n har kunnat köpa

en lokal. Vid ﬂera tillfällen har styrelsemedlemmar lagt ut för att möjliggöra

inköp till en fest eller lånat ut pengar till föreningen för att kunna satsa och

komma vidare. Köpet av lokal kunde genomföras genom en donation. Genom

medlemsavgifter, entréavgifter och försäljning av mat och dryck, främst öl,

har ekonomi kunnat skapas som gjort det möjlig t att leva vidare.

Till vänster: Morgonbestyr och snack vid hojarna inför turen till Söderåsen vid Summer Camp

2003. Till h öger: Ratko skär sal lad till midda gen vid Summer C amp 2005 på Halland såsen, i bak-

grunden ﬁxas musiken. Foton : SLM Malmö.

En akt ivitet som gått runt och ibland drag it in större summor har va rit för-

eningens sommarläger, Summer Camp. Med start  och dä refter vid ﬂera

tillfällen, senast , har klubben dragit ut i de skånska skogarna en helg i

juli. Konceptet var en ut veckling av Milita ry Camp  med inspiration frå n

Trupp Florians uniforms- och friluftsläger, MSC Finlands bastufester och

Satyrs MC-läger. En scoutgård utgjorde bas för övernattning, camping och

bespisning. Programmet har bestått av kanoting, nakenbad, tipspromenad,

bastukväll, lägereld och varierats med utbildningar i salsa, line dance, S/M,

säkrare sex eller massage, och utﬂykter eller MC-turer, samt frukost, lunch,

middag och nat tamat lagad på plats av kocka rna Örjan och Ratko. Lä gren har

varit besökta av killar från de nordiska klubbarna, Tyskland, Storbritannien

och Italien och uppfattats som lite exotiska, men även varit semestermål för

kill ar från den svenska la ndsbygden. De egna medlemmar nas entusiasm över

att åk ut från stan har varit något mer avvaktande. Att ﬂytta ut klubben och

manssamhället till en ostörd plats i skogen nära en sjö under en weekend i

juli för att möta nya spännande killar har dock varit mycket inspirerande

Scandinavian Leather Men

246

och utveckla nde för de som deltag it. En befrielse och en glimt av hur gott livet

skulle kunna vara.

Rebell för en annan värld

Det senaste å ret drabbades världen åter av en pandemi, covid-. Denna gång

drabbades SLM Malmös medlemmar inte mer än andra, men föreningens

verksamhet drogs ner bet ydligt på gr und av smittskyddsrestr iktioner. Klubben

valde att i nte st änga, utan at t istället för kv ällar börja hå lla öppet på sönda gs-

eftermidda gar. Liksom vid hivpandemin t vingades föreningen att a npassa sig

till situationen och kämpa vidare.

SLM Malmös historia är fylld av svårigheter som har övervunnits. Trots

den homofobi och rädsla för manlig sexualitet som föreningen ibland mött

har man vunnit många framgångar. Kampen för en egen klubblokal har inte

varit okomplicerad, men är vunnen. Det ﬁnns idag en trygg plats för manliga

fetischer och homosexualitet i Malmö. Klubben har fortsatt att utveckla sin

verksamhet och är nu en viktig mötesplats för många homo- och bisexuella

killar. Framtiden ser idag ljus ut trots dejtingappar och pandemier.

Likt en rebell har SLM Malmö konsekvent fortsatt sitt motstånd mot det

heterosexuella majoritetssamhällets normer för manlighet och sexualitet.

Klubben har byggt en egen gemenskap, skapat en fristad och tillsammans

med andra k lubbar utveck lat en manlig homosexuell k ultur. SLM Malmö har

gjort en annan värld möjlig.

Queera historier ån Malmö

INNEHÅLL

Lou Mattei 247

Queera berättelser ån Malmö

248

JAG VÄ NTA R

FORTFARANDE

PÅ DEN STORA

KÄRLEKEN

Linda Lundh är projektledare för Positiva Gruppen Syd som bildades

1987 utifrån ett behov för att mötas. Målgruppen var personer som

levde med den dödliga sjukdomen Aids. Idag arbetar föreningen

Positiva Gruppen Syd för alla som lever med eller berörs av hiv i

södra Sverige.

Erfarenheter ån liv

med hiv

LINDA LUNDH

DET VAR UNDER

hösten  som Noaks Ark Ma lmöhus på Baltzarsgata n anord-

nade en första trä för hiv-positiva. En grupp på  personer sluter upp den-

na torsdagskväll och möts i gemenskapen. Mötesplatser har historiskt varit

av vikt för människor, och föreningarnas roll i Malmö under -talet och

framåt bl ir därför centra l i denna t ext. En av deltagarna denn a torsdagskväl l,

samt en av initiativtagarna av föreningen Kamratgruppen Positiva Gruppen

Syd, är Benny Roth.

Benny föddes  och är en välbekant person inom föreningslivet. Med

en pragmatisk livssyn beskriver han målande hur mötesplatser genom livet

har kommit att bidra med gemenskap och lärande, men också vänskap. Född

och uppvuxen i Östra Sönnarslöv, en före detta bruksort med tegelbruk och

cementfabrik, var Benny yngst av åtta syskon. Att ärva kläder efter varandra

var en självklarhet för syskonen då det sparade både pengar och tid. Det var

en jättebra plats att vä xa upp på, säger Benny, som min ns lekarna i skogen och

hur han körde traktor från åtta års ålder. Med ett intresse och engagemang

för människor utbildade han sig till sjukvårdsbiträde och skötare inom psy-

kiatri n.  började Benny arbeta som LSS-vård are i Malmö, och våren 

ﬂyttade han sedermera hit. Han var då  år gammal och med, som han själv

säger, magert med erfarenhet av killar. Benny har varit relativt öppen kring

sin sexua litet, även om det i slutet av -ta let var en politiskt kontroversiell

fråga. Först  upphörde Socialstyrelsen att klassiﬁcera homosexualitet

som en sjukdom, ett resultat av aktivisters kamp för att människor skulle få

bestämma över sin egen sexualitet.

Det var genom tidningen Arbetet som jag skickade in konta ktannonser, för att

träa n ågon. Jag skrev att ja g ville trä a någon homosexuell. Men det blev inget

av det. Tre annonser skickade jag in och först på den tredje annonsen ﬁck jag

svar. Det va r ett sambopar som sva rade på annonsen och vi möt tes upp. Jag var

såk lart nyﬁ ken. Vi träade s och vi började att um gås. De visade m ig mötesplat-

serna i Malmö. Det var busshållplatserna och parkerna, Nobeltorget, central-

stationen, strandpromenaden och kanalen vid Slussplan. Det var intressanta

möten och mån ga diskreta ögonk ast. Ibla nd raggade ma n på stan och på Gust av

Adolfs torg, även om det hände mer sällan. Det fanns ﬂera uteställen vi kunde

250

gå till. Jag minns Club Trocadero på Adelgatan, där var det full fart med både

disko och dragshows. Men jag var inte ute så mycket för tiden räckte inte till.

Jag jobbade natt sa mtidigt som jag hjä lpte ti ll mycket i familjehemmet . Malmö

var viktig som plats just i relation till att träa någon, de stora erfarenheterna

kom på detta vi s. I Östra Sönnar slöv fanns det ju inget som i Ma lmö. Malmö va r

som stora staden, det var stor kontrast. På Kallbadhuset, Kallis, träa des ma n

också, men det va r mer bekanta och ej lä ngre relationer. Jag väntar for tfarande

på den stora kärleken.

Benny Roth , en av

initiativtagarna

till Positiva G ruppen

Syd. Foto: Pos itiva

Grup pen Syd.

Queera historier ån Malmö

25 1

Jag väntar fortfarande på den stora kärleken

-talet som präglats av viss optimism kantades snart av ett orolig t klimat

där det började pratas om en mystisk sjukdom som spreds. Det första kända

fallet av hiv kom till Sverige vid den här tiden. Unga, till synes friska, gayper-

soner saknade helt plötslig t immunsystem och i nsjuknade i oväntade sjukdo-

mar. Det försvagade immunförsvaret gjorde människor mottagliga för olika

typer av in fektioner vi lka blev övermäktiga f ör deras k roppar o ch personerna

avled. Detta var början på aids-epidemin.

Det var  som jag beslutade mig för att testa mig. Beskedet kom sedan i

september eller i oktober. Provsvaret var positivt. Min första reaktion var ’oh,

vad bra!’ Jag tänkte att det var ju bra att det hade varit positivt. Men läkaren

tittade på mig och ska kade på huvudet. Han bek lagade sig och för tydligade vad

provsvaret innebar. På den här tiden så fa nns det inga läkemedel. Har man f ått

hiv så dog man i aids. Tre år ﬁck man att leva. Så jag beslutade mig för att leva

med skiten tills jag dör och däremellan leva så gott jag kan. Det får bära eller

brista, jag lever tills jag dör.

”Leva tills jag dör”-strategin var ett sätt att hantera ovissheten. För Benny

innebar levandet att han började resa utomlands. Tillsammans med vänner

och familj besökte han länder som Fiji och Indien. Det fanns en stark lust att

uppleva livet medan möjligheten fanns. Att få en tidsram på tre år påverkar

givetvis människor olika. Både ekonomiska möjligheter med arbete och le-

dighet, och h älsomässiga aspek ter påverkade. Att f å tre år att leva innebar at t

vissa tog ut sina livsbesparingar för att kunna leva väl de sista åren. Föräld-

rar tv ingades att ta svåra beslut över framtida vårdnadshavare till sina barn.

Juridiska frågor såsom testamenten behövde bea ktas. Beslut krin g eventuell

öppenhet om ens hälsostat us var tvun get att tas i en tid av enormt stigma och

okunskap kring hiv.Allt i en tid då livet för andra samtidigt fortsatte.

Samhällsk limatet var knasigt på den här tiden för oss som var hiv-positiva. Vi

var pa rior till och med bla nd bögarna och gay folket. Det pratades om att v i skulle

märkas i pannan och tvångsisoleras, jag minns att det var tal om Gotland. När

jag besluta de mig för att test a mig  vis ste en av mina kollegor att ja g väntade

på provsvare t. Det var mitt i a rbetspasset som hon frå gade hur det hade gått. Jag

blev lite stä lld, men berätta de att svaret va r positivt. Jag ﬁck et t gott bemötande

och mottagande även om det var lite frågor. Vi är vänner än idag.

En torsdagsk väll hösten  a nordnade Noak s Ark Malmöhus på Baltza rsga-

tan en första trä för hiv-positiva. En grupp på  personer, däribland Benny

träades. Informationsträar anordnades utifrån den begränsade kunskap

252

som fanns. Samtidigt träades de i en tid då kampanjer lanserades om att

skydda sig själv och andra. En kombination av okunskap, rädsla och att vissa

grupper ansågs skyldiga lade grunden till det stigma som fortsatt är förknip-

pat med hiv. Benny berättar att det fanns ett behov av att mötas i ett tryggt

sammanhang där både samtal om hiv och livet i stort ﬁck ta plats.



Situationen för hiv-positiva va r svår då må nga som levde med hiv var ensa mma.

Det var må nga sjukskr ivna och förtid spensionerade så det var mycket festa nde.

Dessa åren var såk lart också sv åra och jag känner att rösten ska kar lite när ja g

tänker på vissa saker. Jag har valt att fokusera på att ge andra människor stöd

och har tagit allt som det kommer oavsett vad det gäller. Jag har gett någon en

spark i röven om man har grottat ner sig för mycket i negativitet. Jag tän kte på

allas bästa och trevnad då man skulle göra saker och ting. Det fanns ett stort

behov av stöd och gemensk ap samtidig t så hälsade m an inte om man så gs på stan

men inom föreningens väggar så hälsade man. Man ville inte förknippas med

hiv. Det är fortsat t så upplever jag, det är vik tigt med a nonymitet för män niskor.

Att kunna mötas och prata om sin diagnos med andra som lever med hiv är

något som Benny understryker vikten av. Han nämner särskilt samarbetet

i Nord-All som var ett samarbete över de nordiska landsgränserna som på-

börjades . Här möttes cirka  personer från olika ba kgrunder som alla

levde med hiv i en tid då ovissheten kring framtiden var stor.

Man prata de inte om diagnos en bland andra uta nför PG [Positiva Gruppen, för f.

anm.] eller Noaks Ark. Sa mtidigt så fortsatte ju livet. I och med ba stuklubbsla-

gen  så lockade närheten till Köpenhamn så då åkte vi över, om än inte på

Verksamh etsberätt else (1987).

Queera historier ån Malmö

25 3

äventyr så ti ll saunas och lä derklubbar. Vi träades seda n på Positiva Gruppen

och lättade hjärtat och pratade av oss medan vi ﬁkade. Där var vi ka nske -

personer, och på PG kunde man prat a om problemen och om hur då ligt v i mådde.

Men det var också samtal om relationer och träar man haft. Det var mycket

värme, det pra tades inte mycket om sjukdom utan det va r en trygg plat s där all a

var i samma situation och man kunde prata om a llt.

Föreningarna fortsatte på -talet att driva ett viktig t arbete med stödak-

tiviteter för medlemmar där de träades för att socialisera, prata aktuella

hiv-frågor och arbeta fram gemensamma mål. Ännu fanns ingen behandling

och gemenskapen och aktiviteterna såsom sommarkollo, middagar och vin-

provning hade oerhört stor betydelse. Många medlemmar testade alternati-

va behandlingar som till exempel vitaminkurer, och många greppade efter

halmstrån i hopp om att hitta något som kunde bromsa viruset.

Jag valde att inte berätta för mina föräldrar om min diagnos men jag minns

när jag berättade för min storebror . Brodern hade besökt mig i Malmö

och jag valde att berätta för honom precis innan han skulle åka härifrån och

jag säger:’jag är bög och hiv-positiv’. Familjen ﬁck ett litet häfte från RFHP,

Rik sförbundet för hiv-positiva, med i nformation, men det har a ldrig var it något

problem. Desto svårare va r det för kompisarna på PG, det va r ju kompisa rna på

PG som tog illa upp av samhällsklimatet och hur man blev behandlad på sjuk-

hus och vårdinrättningar.

Jag väntar fortfarande på den stora kärleken

Vänster: P G Nytt 1994, foto: Positiva Gruppe n Syd. Höger: Sydsvenskan (1997).

254

Fram till  fanns endast mediciner som måttligt kunde rå på hiv-viruset.

Bieekterna var tua, och trots att viss förbättring kunde ses utvecklades

viruset så att medicinen blev verkningslös. Genombrottet kom då forskare

hittade en behandling som kom att kallas för kombinationsbehandling. Suc-

cessivt faller dödstalen, och hiv blir i länder som Sverige, där behandlingen

ﬁnns tillgänglig, en kronisk infektion som går att leva med. Möjligheten till

kombinationsbehandli ng innebar för mån ga att livet tog en markant vändn ing

från att ha kretsat kring död till att lära sig leva med hiv.

Kontrasten mellan idag och tiden innan  är i den meningen stor. Far-

väl och begravningar var återkommande inslag i PG, och tyvärr förlorade

föreningen många kära medlemmar, vänner och familj. Föreningens arbete

för personer som lever med hiv fortsätter, men idag är fokus mer hur perso-

ner kan lära sig att leva med viruset. Föreningen jobbar även enträget med

att involvera och engagera allmänheten i frågor som berör hiv, ett arbete som

pågått sedan .

Benny bedriver fortsatt påverk ansarbet e genom engageman get i f örening-

arna . Han har var it vice ordförande i Hiv Sverige, sty relsemedlem, suppleant

och numera valberedare inom PG samt aktiv hos RFSL seniorerna. Han har

de senaste åren njutit av sin tillvaro tillsammans med hunden Lipton, som

tyvärr gick bort år . Benny väntar fortsatt på den stora kärleken men

har desto ﬂer vä nskaper. Han ä r inte så aktiv inom just dejtandet och sk yggar

lite från dejtingapparna men föreningarna står honom fortsatt nära. Att ha

människor att kunna dela sorgen och avskeden, men också glädjen, gemen-

skapen och samhörigheten med i en tid då livet kantas av ovisshet är viktigt.

Att då organisera sig och skapa mötesplatser, är avgörande för individen,

framtiden och samhället.

En ska vara som vanli gt folk”säger Benny och sy ftar på den norm han upplever

har f unnits i sam hället. ”Men vem fan ä r vanli g idag? Vi är a lla origin al. En ska

inte bry sig om andra inte accepterar dig – en klarar livet ändå.

Queera historier ån Malmö

INNEHÅLL

Lou Mattei 28 3

Queera berättelser ån Malmö

256

1980 1940

INNEHÅLL

Lou Mattei 257

1980 1940

Queera berättelser ån Malmö

258

MARTA I MALMÖ

Jenifer Malmqvist är filmregissör och

manusförfattare verksam i Malmö.

Sysslar både med dokumentär och

fiktion. Hennes filmer har visats på

festivaler över hela världen, flera

på Sundance Filmfestival, bl a On

Suffocation som fick en Guldbagge

2014. Min värld i din (2019) har både

flat-och asyltema.

JENIFER

MALMQVIST

Foto: Ita Zbroniec Zajt.

MARTA I MALMÖ MARTA ÄR 25 år när hon stiger av tåget på Malmö C. Det är i slutet av november

. När hon sätter fötterna på perrongen knarrar snön under skorna. Hon

har lämnat allt hemma i Buenos Aires; ett bra jobb, familjen, lägenheten och

kompisarna. Med sig har hon en enda resväska. I Malmö ligger snön tjockt

ändå upp till midjan, det är en vargavinter som går till historien. ”Shit vad

har jag gjort!?” tänker hon.

– Jag hade sett snö i södra Argentina, men alltså gammal snö på bergstop-

parna, mitt på sommaren dessutom. Jag hade aldrig sett när det snöar och

inte sett mjuk snö.

Mjuk som snö ljuder Martas skånska. Hon har kort kalufs, fräknar och

snälla ögon. Hon bor i Malmö, nu som pensionär.

– För några år sedan, vid , bestämde jag mig för att det var nock!

Vad får en att lämna sitt hemland, vänner, tre syskon och ett jobb som

IT-utvecklare (fast det hette inte så då) i miljonstaden Buenos Aires, för en

svinkall håla som Malmö?

– Jag minns at t jag tyckte att det va r så konstigt att de så lde styckvis äpplen

på Pressbyrån. Va? Man köper väl kilovis? Skrattar hon.

Att det är fotbolls-VM i Argentina det året, , ha r en viss betydelse. Och

ett hastigt besök på ett av stadens apotek är helt avgörande.

Efter g ymnasiet i Buenos Aires utbilda r sig Marta och få r jobb på IBM. Det

är bra betalt men lägenheten som hon delar med en kompis är dyr.

– Den låg centralt, två kvarter från tunnelbanestationen, längs Corrientes

avenyn. Så vi sökte efter en roomie till och hittade en tjej från Paraguay som

var utbildad apotekare.

De blir snabbt vänner och börjar umgås alla tre. De blir ett med stadens

biografer och barer, dricker vin och pratar om livet.

Inför fotbolls-VM börjar poli sen göra raz zior. Det är oroliga tider. Militären

håller på att ta över landet, som i ﬂera andra länder i Latinamerika. Vänner

som är mer politiskt aktiva än Marta går helt under jorden. En killkompis

dyker ibland upp bara för att låna duschen.

260

Mar ta letar i sin bokhylla, d rar fram Che Guevara s dagbok och andra böcker

som anses vänsterradikala. Hon går en runda i stan och i ett dike vid en järn-

vägsövergång kastar hon påsen med böcker.

– Det räckte att man hade vissa böcker för att man skulle åka dit. Det var

sådana tider.

En dag besöker de apoteket där kompisen jobbar. Där ﬁnns en la bbassistent

som heter Mabel.

– Vi bara pratade med varandra lite sådär. Hon hade en väldig ﬁn och djup

röst. Ef ter en tid sökt e hon upp mig, hon vi lle att vi skul le trä as och kanske gå

på bio eller något sådant. Jag kommer ihå g att redan då, och ja g visste inget om

henne, att jag blev jättenervös f ör att t räa henne. Jag var skitner vös. Ka nske

hade min roomie sa gt att ”hon var konsti g” eller så. Mina vä ninnor var hetero.

Marta träar Mabel och hon blir förälskad; PANG. Mabel är en människa

som alla genast tycker om, hon är varm och väldigt öppen.

– Hon förförde mig, hon var ju erfaren om man säger så. Jag var  hon var

 eller något sådant, hon hade haft ﬂera relationer innan.

Mabel kommer ursprungligen från Uruguay som sedan  styrts av mi-

litärjuntan. Hon är politiskt aktiv och har ﬂytt till Argentina tillsammans

med sin syster. Marta och Mabel börjar ses, men det är komplicerat. Ingen av

dom bor ju ensam, de ses i sina respektive lägenheter när de andra är borta.

Plötsligt f örsvinner en före detta ﬂick vän till Mabel . Flickvännen kommer

också från Uruguay och är politiskt aktiv, hon har blivit kidnappad av militä r

eller polis. Mabel anar oråd. En dag blir hon förvarnad, lämnar sin lägenhet

och börjar bo hos bekanta. Grannarna berättar efteråt att polisen varit där

och letat efter henne. När hon får reda på att de har sökt henne på apoteket

vet hon vad hon måste göra.

– Mabel var t vungen att söka politisk a syl, det var det enda alternativet som

fanns. Vi kanske hade varit tillsammans ett halvår då.

Mabel ﬂyr till Brasilien. FN har ett kontor i Rio de Janeiro som hjälper till

att få kontakt med länder som tar emot asylsökande. Mabel väntar tillsam-

mans med andra latinamerikaner. Vissa blir godkä nda, vissa inte. Marta och

Mabel skriver brev till varandra. Redan innan Mabel åker till Rio frågar hon

Marta ”Om jag sticker, följer du med?”

– Jag var enormt förälskad, så för mig var det aldrig någon fråga om det,

klart jag skulle med. Men samtidigt tänkte jag inte att jag skulle komma till

Sverige och stanna, jag såg det som en tillfällig grej. Vi hoppades att militär-

diktaturen skulle upphöra.

Vid denna tid är Sverige och Holland de enda länderna i Europa som tillå-

ter homosexuella par att söka asyl via familjeanknytning, det tar Mabel reda

på. Hon får asyl, åker till Sverige och bor på ﬂyktingförläggning i Småland.

Queera historier ån Malmö

261

Marta i Malmö

Tillsammans med ett helt gäng latinamerikaner blir hon sedan utplacerad i

Malmö, där hon får lägenhet i Lindängen, utbildning på Å karps folkhögskola

och till och med ett litet lån för möbler och husgeråd som hon köper på Ikea.

– Då kom jag. Jag reste med hjärt at, det var bara så, ja g var full ständig t bli nd,

jag ville bara uppleva detta. Min familj visste inget om Mabel, jag sa till dom

att jag ville ut och resa, prova vingarna. De köpte det inte riktig t.

Det första Marta minns av Malmö är snön och Lindängen. Hon har svårt

att orientera sig, Buenos Aires är byggt i kvarter som i centrala Malmö, men

i förorterna ligger husen lite si och så och med annorlunda numrering. Marta

hittar inte huset de bor i.

”Plötsligt försvinner en före detta ﬂickvän till Mabel. Flickvän-

nen kommer också från Uruguay och är politiskt aktiv, hon har

blivit kidnappad av militär eller polis. Mabel anar oråd. En dag

blir hon förvarnad, lämnar sin lägenhet och börjar bo hos bekanta.

Grannarna berättar efteråt att polisen varit där och letat efter

henne. När hon får reda på att de har sökt henne på apoteket vet

hon vad hon måste göra.”

Migrat ionsverket ﬁnn s ännu inte, det är Polisen som har ha nd om as ylärenden.

Mar ta och Mabel får komma på inter vju med hjä lp av tolk. Poliser na tittar lite

konstigt på dom. I Latinamerika är det mer hysch-hysch, så bara att berätta

om sig själv är stort för Marta. Men poliserna i Malmö är trevliga och accep-

terar dom. Marta och Mabel är det första lesbiska paret i Sverige som söker

asyl via familjeanknytning. Marta får tillfälligt uppehållstillstånd som ska

förnyas var tredje år.

– Militärdiktaturen var kvar i Argentina. Och så fort jag hade satt min fot

här så blev jag stämplad som en person som hade kontakt med vänsterakti-

vister. Det fattade jag inte när jag lämnade Argentina , jag ﬁck veta det senare

av mina latinamerikanska vänner. För jag var ju inte i landet, jag var i exil.

Marta är utbildad programmerare men kan inte svenska. Hon går de 

timma r svenska som alla få r på den tiden, på AM U-center i Furulund. En dag

i matsalen på AMU-centret blir Marta glad när det serveras ”böngryta” med

ﬂäsk till lunch, hon tänker på den varmt kryddiga brasilianska Fejuadan och

det vattnas i munnen. När hon tar första skeden får hon en chock: det är helt

sött! och utan kryddor.

På sommaren få r Marta, Ma bel och hennes vä nner jobb på Sca n i Kävlinge.

Mabel städar själva fabriken, stora grytor med slang. Marta städar labb och

omklädningsrum. Efter sommaren får hon jobb som städerska på Apotekets

droghandel och stannar där.

262

Marta och Vivi å ker till Lesbos 1 986 på Vivis studi emedel . De väntar på den e nda bussen f ör dagen

kl 6 på morgon en i Skala Eressos. Foto: Viveca Ohlsson.

Queera historier ån Malmö

263

Marta och Mabel är vänstermänniskor,

här på grund av sina åsikter. De engagerar

sig i många olika politiska grupper; för Gu-

atemala, El Salvador, Nicaragua, Chile, Ur-

uguay. Just som par är de inte helt välsedda

av vänster-latinamerikanerna. Det är lite av

mellan mjölkens land; de berät tar inget om sig

själva direkt - men alla vet.

– När vi skilde oss så var det en stor kris

för mig. Det var inte jag som tog initiativet

till skilsmässan. Vi var rätt så olika. Jag har

al ltid var it en föt terna-på-jorden-m ännis ka…

och hon var mer en drömmare. Hon hade jä mt

en massa planer, men hon gjorde ingenting för

att förverkliga dom. Jag tyckte att hon bara

dagdrömde så vi… gled isär.

Marta är ensam. Hon beslutar sig för att

bryt a med det gamla och söka sig til l homosex-

uella gr upper. Hon bestämmer trä  med en tjej

på RFSL i Ma lmö, på Ängelholmsgatan. Det ä r

 och organisationen har v uxit explosions-

art at; Haml (Homosexuella A ktionsgruppen

Lund-Malmö) har precis gått in i r iksförbun-

det. Lokalern a på Ängelholmsgatan ä r för små

och de är mitt i ﬂytten till Jöns Filsgatan.

Flyt tkartongerna st år framme, folk ber Ma rta

komma och hjälpa till att packa.

Det är som en ny värld.

– RFSL hade närradio, det bildades bas-

grupper, det var fester varenda helg, det var

jätteﬁna loka ler där hade vi tjejkvä ll varann an

lördag. Jag gick med i festgruppen. Det var

jättekul! Hon skrattar, igen.

Vissa tjejer är med i RFSL, andra är med i

kvin norörelsen eller lesbiska feminis ter. Les-

biska feminist er, LF, ä r en radikal del av kv in-

norörelsen. Mart a är med i både RFSL och LF.

– Vi hade träar på söndagar kommer jag

ihåg , vi var all a däckade efter tjejfesten dagen

inna n, drack te med sockerkaka på eft erm id-

Marta i Malmö

264

dagen… ha ha. Alla va r öppna och jag kä nde mig välkommen. Jag ﬁck så mån ga

vänner… det var ett bra sät t att lära kän na varandra på: at t jobba ti llsamma ns.

Det var konkreta ting som skulle göras. Och det var stärkande för min iden-

titet som lesbisk. I Argentina var det fortfarande långt bak i processerna och

militärdiktatur som gjort det värre, det var som Spanien under Franco, allt

nytänk blev inlåst i någon koert någonstans… och sen här; lite öppnare men

ändå lite förtryckande inom den latinamerikanska vänsterkretsen. Till att

komma först till RFSL där alla var stolta, och sen till kvinnorörelsen med

identiteten som stark kvinna. Det var så bra.

Bögarnas ställe heter Fyran för att det ligger på Snapperupsgatan . Fla-

torna håller mest till i RFSL:s lokaler på Jöns Filsgatan ; det kallas Tvåan i

folkmun. Det ﬁnns frigörelseveckan med RFSL, LF har Feminarier och med

tjejerna i LF gör Marta ibland aktioner där de går in i porrbutiker och river

ner saker. I basgrupperna peppar de varandra och berättar sina historier, de

delar sin oro, glädje och sina förhoppningar och stöttar varandra. De lyssnar

på varandra. På  mars och Folkfesten i Malmö har de varje år bokbord med

LF, RFSL och Kvinnogruppen. Marta är inte öppen på jobbet innan hon är

40 på 1990-talet, men här står hon och säljer böcker öppet. Ibland kommer

det grabbar som apar sig, men det är för det mesta trevligt. En äldre dam på

städjobbet ser Marta på en konsert, och förstår. På måndagen spänner hon

ögonen i Marta och säger ”Jag såg dig”.

Marta känner sig otrygg i hyreshuset vid Dalaplan och köper en liten etta

på Karlshamsgatan i närheten av Karlskronaplan, nu är hon trygg.

Det är snarare som invandrare hon känner sig sämre behandlad, än som

lesbisk. Damen på städjobbet undrar i början om hon är analfabet och tror

fortfara nde att det ”bara ﬁnns indianer” i Argentina. Det är i mitten av -ta-

let och Martas nya tjej Viveka och Marta träar en granne på gatan. Marta

frågar grannen en rak fråga men grannen svarar Viveka, hon tittar inte ens

på Marta. Sådana saker, men Marta vänjer sig vid det. Det är Viveka som blir

förbannad på Syokonsulenten som avråder Marta från att börja ADB-linjen

på Malmö Kommunala Högskola, och tycker att hon ska läsa mer svenska.

– Men jag kan svenska, säger Marta.

– Det kan aldrig bli för mycket! svarar syokonsulenten.

Mar ta söker A DB-linjen som är en IT utbildni ng, kommer in och har jobbat

som IT-utvecklare sedan dess.

– I mitt yrkesl iv ha r jag varit med om att jag al ltid måste vara bät tre. Jag har

varit duk tig, men det är så att man må ste hela tiden bevisa sig, eller bevisa att

man har den plats man har för att man har förtjänat den.

Marta och Viveka har hittat varandra via LF. Viveka är med i Kvinnohus-

gruppen. Hon är i nte utt alad lesbisk men har ha ft vissa erfa renheter. Det prata s

Queera historier ån Malmö

265

Marta i Malmö

Marta med e n kompis i Buenos Aires på h östen 1978 innan resan till Sverige . Privata bilder.

266

Marta blev aktiv i Lesbiska Feminister, LF, i mitten av 80-tal et. Foto: Privat.

Queera historier ån Malmö

267

mycket i LF om ”dom där tjejerna frå n kvinnohusgruppen som vi ll komma och

hälsa på!” Marta och Viveka träas och blir tillsammans på en nyårsafton,

när Marta är  och Viveka .

– Vivi kunde inte spanska så vi pratade svenska. Jag tycker svenska är

mycket torftigare språk när det gäller känslor. Man har inte så mycket vari-

ation. Det är träigt. Det fattas ord. Jag uppfattar mig själv som en ganska rak

människa. Inte att jag är pang-på, jag är ganska diplomatisk, men jag tycker

inte om att brodera ut saker och ting, jag är ganska rak. Och jag tror att det är

min vistelse i Sverige som har g jort mig sådan. Det har ändrat mig lite gra nd.

Jag hade nog varit lite annorlunda om jag hade varit kvar i Buenos Aires. Jag

tror det faktiskt. Det är inte det att folk inte är ra ka där, men ma n är subtilare

på något sätt.

Några månader efter de blivit ihop söker Vivi till Nordens fotohögskola i

Stockholm och kommer in. Hon ska vara borta i två och ett halvt år. Det är i

valet och kva let, men de bestämmer sig f ör att ä ndå försöka. De har et t pendel-

förhål lande som faktisk t stärker deras relation. Mar ta söker jobb i Stock holm

och är nästan på väg att ﬂytta dit när hon får jobb i Malmö.

Det är -tal och RFSL ﬂyttar till Monbijougatan, de öppnar en klubb som

heter Indigo. Marta och Vivi organiserar temakvällar som ”Candle Light

Evening” då de bär hembakta pajer till Indigo och ställer till med trerätters

middag. De ä r fort farande ak tiva, men mindre än på Jöns Fils-tiden. En y ngre

generation börjar komma och jobba och snart ta r de över, det blir en smärtfri

övergång. Marta och Vivi skiftar fokus.

– Vi började bjuda på middagar hemma . Det blir ett mer komplicerat liv när

man blir ä ldre. Tiden krymper och ma n ägnar den ti ll sina vänner, sin part ner

och jobbet. Såklart gick vi på tjejfester, men vi var gäster då bara…

När ﬂera vänner ﬂy ttar ut på landet hakar Marta och Vivi på. De köper hus

och bor ett par å r utanför Lund. Men så fort hösten kommer och al la sommar-

stugegäster åkt hem till stan, ser de på varandra och undra r ”När ska vi ﬂytta

in till stan?” Det är mitt i IT-bubblan, Marta blir deltidsarbetslös och det är

svårt att få huset sålt. När ﬂytten ä ntligen går tillbaka blir det till en stor trea

på Regementsgatan/Sergels väg. Efter  år i centrum hamnar de tillslut i

ett litet vackert Atriumhus på Solbacken. En ﬁn tid som varar i fyra år. Sen

funkar det inte längre. 

– Vi ville olika saker, vi hade en missmatch i våra livssituationer. Vi kunde

inte hantera det helt enkelt.

Marta och Vivi har hållit ihop i  år. De separerar. Efter separationen är

det svårt, men efter ett par år umgås de igen och blir väldigt goda vänner.

Marta i Malmö

268

Uppe: Selﬁ e från mitten av 80-ta let. Fotograf: Viveca Ohlsso n.

Nere: Marta och Viv i på Frigörelseveck an i Stockholm 1984 . Privat bild.

Queera historier ån Malmö

269

Marta går i pension. Hon börjar hjälpa till på språ kcaféer för nya svenskar,

gör ﬂera resor till Latinamerika, New York, Spanien och går pilg rimsleden El

Camino i Santiago de Compostela.

För första gången ﬁnns det inget som hindrar henne frå n att ﬂytta tillbaka

till Buenos Aires.

Det är en ekvation som inte gå r ihop: rent ekonomiskt och tr ygghetsmässig t

är livet i Sverige bättre för en äldre person. När det gäller sociala kontakter

och familj är det är lättare i Argentina, det är enklare att få vänner.

Och Marta kan sakna storstaden. Någonstans sku lle hon ha velat vä xa upp

med staden, lä rt känna va rtenda hörn och kvar ter av Buenos Ai res som en äk ta

storstadsbo; en som känner staden som sin egen familj. Det har hon missat.

– Det är omständigheter ibland. A lltså jag var tvungen att stanna i Malmö

på grund av militärdiktaturen. Det var i samband med att jag skilde mig från

Mabel som jag insåg: det här är inte tillfälligt. Då bestämde jag mig för att

måste jag börja leva på riktigt här. Men jag tror inte jag hade åkt om jag hade

vetat om att det var för alltid... ingen aning faktiskt.

Hon ler plötsligt;

– Det fanns inte på min horisont just då. Jag var ju så himla kär.

Marta i Malmö

Queera berättelser ån Malmö

270

HOMOFÅNEN,

HOMOSEXKLUBBAR

OCH HOMOSEXUELLA

AKTIONSGRUPPEN

Devin Baaring har en bakgrund som aktivist i RFSL Ungdom och flera

andra sociala rörelser i Malmö. I sina studier fokuserar han på queert

historieskrivande och han har ett stort engagemang för lokalhistoria. Han

intresserar sig också för konst, litteratur och matlagning. Till vardags

arbetar han i biblioteket på Sorgenfriskolan.

Om sjuttiotalets

homoaktivism i Malmö

DEVIN

BAARING

Foto: Michell G rönlund.

HOMOFÅNEN,

HOMOSEXKLUBBAR

OCH HOMOSEXUELLA

AKTIONSGRUPPEN

KAMPEN FÖR HOMOSEXUELLAS rättigheter har förts på många sätt genom histo-

rien. I Malmö, liksom på andra platser, lades grunden till en mer synlig och

långsi ktig homoaktivism u nder -ta let. Efter sextiota lets (hetero-)sexuella

frihetskamp och innan HIV-aktivismen tog vid på åttiotalet växte en rörelse

för homosexuellas rättigheter fram som skulle komma att göra stora avtryck

på den politiska arenan. I den här texten undersöker jag hur denna tidsanda

tog sig uttryck i Malmö genom att följa en grupp aktivisters arbete. Hur ar-

betade de? På vilka sätt stöttade de varandra och hur agerade de vid attacker

och motgångar? Vilket arv lämnade de efter sig?

Jag har sammanställt en översiktlig bild av hur aktivismen såg ut genom

att ta del av skriftliga källor i RFSL Malmös föreningsarkiv och tidigare

forskning. En intervju med Pia Lamberth, aktivist i gruppen under sjuttio-

talet, kompletterar bilden ytterligare. Jag presenterar först verksamheten

och sedan fokuserar jag på socialt stöd och agerandet vid homofoba attacker.

Avslutningsvis behandlar jag på vilka sätt detta arbete lade grunden för åtti-

otalets HIV-aktivism.

Aktivism och föreningar

Under sjuttiotalet pågick aktivismen för homosexuellas rättigheter på flera

håll i Malmö. Här startade år  en av RFSL:s första lokalavdelningar,

kallad Club Max efter lokalen de träades i. Denna lokalavdelning höll bara

ihop i något år, på grund av problem med ekonomin och svårigheter att få

igång verksamheten. Föreningen Club Max var dock inte den enda gruppen

som arbetade för homosexuellas rättig heter. I tidningen Revolt – mot sexuella

fördomar publicerades  en text av Eva Nyh, som berätt ar om året som gått

och att en ny grupp aktivister börjat organisera sig:

En kväll i slutet av februari satt vi nå gra stycken på Gay House och pratade om

att försöka få igång regelbundna träar. Jonny bestämde, att vi kunde börja

hemma hos honom två veckor senare och så gjorde vi det. /.../ Några deltagare

kom en eller två gånger andra kom regelbundet varannan lördag. Det hela var

 RFSL , Historia, ht tps://www.r fsl.se/om-os s/histor ia/ (Hä mtad --).

 E va Nyh, brev ti ll arkiv arien för R FSL Malmö  --.

272

mycket informel lt. Vi hade ingen sty relse, inget medlems kap. Värden serverade

te och smörgås, de andra lämnade en krona var.

Gruppen som träades på Gay House  kom att b edriva en mångsidig verk-

samhet under löst hållna former, bland annat under namnet Lila Faran. In-

lednings vis bestod gr uppen huvudsa kligen av män, men under det kommande

decenniet blev allt ﬂer kv innor aktiva, v ilket så smånin gom ledde till bilda ndet

av den kvinnoseparatistiska föreningen Lesbisk Front. En fastare form för

det könsöverskridande arbetet kom först när en förening bildades . Den

nya föreningen ﬁck namnet HAML – Homosexuella Aktionsgruppen Mal-

mö-Lund. Föreningen befann sig politiskt ute på vänsterkanten och ställde

sig kritiskt till RFSL, som uppfattades som ”byråkratiskt och borgerligt”.

HAML var radikala, utåtriktade och inte rädda att sticka ut hakan. År 

återuppstod RFSL:s lokalavdelning i Malmö genom att HAML ombildades

och anslöt till riksförbundet.

 Eva Nyh, “De t hände i Ma lmö-Lund  ” i Revolt,  :.

 E- post från P ia Lamber th, -- .

 M atilda Sven sson, ”’...och sed an gick det for t att ändra …’ Ockupationen av S ocialst yrelsens t rappa ” i La mbda

Nordica ( :), s. .

 R FSL Mal mös arkiv, protoko ll från H AML:s kon stituera nde möte, --.

 Svensson  , s. .

 Mats Murve l, ”Ragg arna tä nde homokampen” i Ko m Ut, :, s . .

Vänster: E va Nyh vid en aktion i Kristianstad 19 73. Privat bild .

Höger: Folkfest i Pildammsparken med aktiv isterna på scenen. Privat bild.

Queera historier ån Malmö

27 3

Homofånen, homosexklubbar och homosexuella aktionsgruppen

Akt ivisterna lade en stor del av sin tid på syn liggörande arbete. De delade ut

ﬂygblad som informerade om homosexual itet på sta n och deltog i olika evene-

mang , såväl politiska demonstrationer som fotoutställ ningar och ﬁl mvisningar.

En återkommande chan s att visa upp sig var att delta på den årli ga Folkfesten.

Folkfesten arra ngerades f örsta gå ngen 1971 och blev snabbt en tradition som

drog tusentals Malmöbor, först till Slottsparken och från 1975 till Tallriken.

Art ister som Hoola Bandoola Band, Grus i Dojja n och Nationa lteatern spelade

och författ are läste poesi och skönlitteratur från scenen. Homoak tivisterna

var inte sena att haka på. Redan  syntes de bland de andra deltagarna,

klädda i tröjor med texter som ”lesbisk mamma” eller ”jag är bög och stolt”.

Senare å r umgicks öppna bögar och lesbiska under en stor banderoll med tex ten

”Bögar nas befrielse”, diskuterade med förbipasserande och ﬁ xade fotoutställ-

ninga r. På scenen sjöng de ”Bögaktivi sternas kampså ng” till melodi n ”Happy

Christmas (War Is Over)”: ”Så res er nu bögar / och kämpa och slåss / det är

bara vi själva / som kan ge oss vår rätt”. Banderollen kom också fram under

 maj, då de bildade en egen lila grupp som ofta kom att gå med anarkisterna,

en av få grupper som välkomnade dem.

En annan central del av verksamheten var att besöka skolor, dit enskilda

lärare bjudit in dem för att informera om homosexualitet och berät ta om sina

liv. RFSL:s lokalavdelning i M almö genomförde sin första skolinformation på

Östra Grevie Folkhögskola , där det var en ”öppen, fin stämning”. Även

HAML:s senarebesök tycks till störst a del ha ta gits emot väl av ungdomarna ,

som förutom på skolor även söktes upp på fritidsgårda r och i Svenska kyrkans

konﬁrmandgrupper. Efter hand uppdagades ytterligare målgrupper och ak-

tivisterna blev inbjudna till lärarutbildningar, vårdutbildningar och utbild-

ningsdagar i oentlig sektor. De deltog också i konferenser för psykologer i

Lund, även det något som RFSL Malmö påbörjade tidigt. I april  var två

aktivister med på en konferens där det rådde en ”viss reserverad och kritisk

stämning”. ”De ville inte tro att vi va r friska och glada” rapporterade a kti-

vister na till föreningen, nå got som tyck s ha varit ett återkommande problem i

kontakten med psyk iatrin och läka rkåren. Två å r efter den första konferensen

hölls exempelvis en föreläsn ing av dr Bertil Ha nsson på psykiatriska k liniken

som, enlig t RFSL, ”til l stor del rörde fortpla ntning och heterosexuella s rätt att

 U lla Hår de, Pildamm sparken 19 14 – 2014, Malm ö: Bokförla get Arena ( ).

 Nyh .

 Så ngblad, pr ivat.

 Inte rvju med Pi a Lambert h (--).

 RF SL Malmös a rkiv, ”Aktivit eter i Sydsv erige”.

 Ibid .

 Ibi d.

274

inte tycka om homosexua litet”. Aktivisterna fortsatte sitt påverkansarbete

och deltog bland annat å rligen i ”vidare- och specia lutbildnin g av psykiatriker

och gynekologer som anordnas centralt för hela landet”.

Att dessa öppet homosexuella personer alls blev inbjudna att dela sina er-

farenheter, om än för en skeptisk publik, v ar ett tecken i tiden. Efter sex tiotalets

livliga sexualdebatt, som främst berörde heterosexuella, kom nu frågor som

könsneutral ä ktenskapslagst iftning och l ika åldersgrä ns för sexuellt umgän ge

upp på den allmä nna dagordningen.



I USA togs homosexua litet bort från lis tan

över psykiska sjukdoma r av A merica n Psychiatric Association , n ärmast

genom en kupp genomförd av homosexuella o ch allierade psykologer. Beslutet

var varken enkelt eller enhälligt och följdes av ﬂera revisioner där diagnoser

som ”Sexual Orientation Disturbance” skapades. för personer som var miss-

nöjda med sin homosexuella läggning. Det hade dock ett stort symbolvärde

och lyft es fram av svenska ak tivister som vil le se en li kartad f örändring hä r. I

Danma rk pågick en debatt kring at t införa samm a myndighetsålder för homo-

sexuellt umgä nge som för heterosexuellt. Debatten va r starkt pådr iven av den

nya och mer radika la organisationen Bøssernes Befrielsefront, grundad som

alternativ till det mer traditionella Forbundet af . I Norge jämställdes

 R FSL Mal mös arkiv, ””.

 R FSL Malmö s arkiv, ”Sty relse- och v erksamhe tsberätt else, november  –okt ober ”.

 Fra m till   var å ldersg räns en i Sveri ge för sex uellt um gänge  å r vid sa mkönat s ex och  å r vid oli kkönat . Från

 ha r vi i Sverige sa mma sexuel la myndighet sålder oavset t om det är samkön at eller olikkönat sex som avs es,

näm ligen  år.

 Jack D rescher, ”Out of DSM : Depatholog izing Homos exualit y” i Behavioral Sciences ( :), s. – .

 Svensson  , s. .

 Ber t Svale bølle, ”B øssern es Befri elsefron t ()” i GayMagz Dansk ho mohistorie, https://gaymagz.dk/boessernes-

befrielse sfront-/ (Hämta d --).

Illu stration f rån HAM Ls

ﬂygblad , ca 1978.

Queera historier ån Malmö

27 5

åldersgränserna . Sverige hade, som första land i världen, instiftat en

lag för att reglera juridiska och medicinska könskorrigeringar för trans- och

intersexuella.



Diskussioner om kön och sexua litet förekom alltså i samtiden

och särskilt inom psykiatrins fält. Det kom att dröja innan sjukdomsklassiﬁ-

ceringen togs bort i Sverige. Först , efter att en grupp a ktivister (där även

HAML var representerade) ockuperat Socialstyrelsens trappa och krävt en

förändring, avlägsnades den även här.

Socialt stöd

Den akt ivi stiska, utåtri ktade verksamheten va r viktig i H AML, men än v ikti-

gare var g ruppens funktion som social mötesplats. Den första tiden trä ades

medlemma rna hemma hos varandr a där de umgicks och pla nerade a ktiviteter.

”I olika t yper av kollektiv ägde sedan lån ga trevliga möten rum. Jag min ns det

som många möten och mycket planering som kanske inte motsvarade anta-

let aktioner” skrev Christine Gilljam, f.d. förbundsordförande i RFSL och

tidigare HAML-medlem i en hyllningsskrift till RFSL vid organisationens

-årsjubileum.

Inför skr ivandet av denna text interv juade jag Pia Lambert h, som sjä lv kom

med i gänget vid förs ta maj-demonstr ationen . Det va r då hon ﬁck sy n på en

grupp med omkring fem personer som bar ett lila plakat med texten ”Erkä nn

din homosexuella del”. Även hon kommer ihåg en rolig tid då mycket hände

och med många nya vä nner. De planerade och genomförde ﬂera fester och gick

ofta ut til lsammans, i nte minst som avslutning på en lång kväll av möten. Att

gruppen bestod av både män och kvinnor var särskilt roligt och uppfattades

som unikt för Malmö. Det märktes inte minst när Pia genom Lesbisk Front

tog del av ett nordiskt lesbiskt samarbete. ” På an nat håll kom de ur kvi nnorö-

relsen eller rödstr umperörelsen” menar hon. Det va r först med Lesbisk Front

som aktiv isterna i Malmö började dela upp sig efter kön, v ilket enligt Pia inte

var lika kul. ”Man träade inte det gamla gänget lika mycket” säger hon, ”jag

tror att någonstans där ﬁnns ett tydligt brott i hur man identiﬁerade sig /... /

vi som var med f rån början, vi identiﬁerade oss mer som homosexuella ä n som

kvi nna i kvinnorörelsen eller så /.../ det var n ågot som var speciellt för rörelsen

här, att vi så lä nge fortsatte jobba tillsa mmans med killarna /.../ och ki llarna,

de var nog lite avundsjuka, de ville väl också vara med”.

 Dav id Nikel , ”LGBT Equa lity: G ay Rig hts in Norw ay” i Life in Nor way, --, https://www.lifeinnorway.net/

norway-gay-right s/ (Hämtad --).

 Lag ( :) om fasts tällel se av kön i vissa f all

 S vensson  , s. .

 Chri stine Gil ljam, ”RF SL kändes som en g anska mes ig förenin g” i RFS L 65 år, --, https://rfslar.word-

press.com////rfsl-kandes-som-en-ganska-mesig-forening/.

 Interv ju med Pia La mberth,  --.

Homofånen, homosexklubbar och homosexuella aktionsgruppen

276

Pia minns med värme hur hennes egen mamma, som stöttade sin dotter,

blev en slags extramamma till många av de unga män som kom hem till hen-

ne för att umgås och vara med på olika slags träar: ”Det var nog den bästa

tiden i min mammas liv, för hon var ju liksom älskad av alla dessa stackars

killar som inte någonsin hade kunnat prata med sin egen familj /.../ att bli

välkomnade i ett hem, alltså, det slutade ju alltid med att de stod ute i köket

och pratade med henne”.

Pia menar att hon inte f örstod det då, men idag inser hon vilken st or betydelse

de här samt alen hade för såväl ki llarna som hennes mam ma. Förhållandet til l

den egna fam iljen var i nte alltid det bästa och Pia s mamma fyl lde a lltså gärna

rollen åt dem som inte kunde vända sig till sina egna mödrar.

Det viktiga sociala stödet var inte bara en del av den interna verksamheten.

Föreningen startade tidigt en stödtelefon för den som behövde prata, där

medlemmar na turades om att svara i t elefon. Verksamheten, som ibland gick

under namnet ”homofånen”, pågick i många år. Outbildade men engagerade

aktivister tog emot samtal från personer som bara behövde prata av sig. Pia

Lamberth minns att de ﬂesta som ringde var män. Några närde en dröm om

att någon gång åka iväg i kvinnokläder och berättade om den där gången det

 La mber th  -- .

1 Maj-dem onstration, ok änt år. Privat bild.

Queera historier ån Malmö

27 7

nästa n blev av. De ﬂesta samta len var trevliga, trots en och a nnan ”snuskgub-

be” som stönade i luren, och medlemmarna försökte vara öppensinnade och

inlyssnande. Efter hand som verksamheten byggdes ut kopplades också ﬂer

in i jourtelefonens arbete, som då professionalisera des. I bidra gsansökninga r

från  framgår det att ”då personliga och sociala problem är komplicera-

de, är en präst, en psykolog och en psykiater knutna till verksamheten” på

en ideell basis.

Akt ivisterna arbeta de också med d irekt stöd i andra former. Det tydliga ste

exemplet är deras insatser f ör två lesbiska kvinnor och deras ba rn, som lämna de

Storbritann ien  f ör att inte förlora vårdnaden om barnen. P ia Lamber th

minns paret väl. De hade skickat brev till en mängd organisationer ”men det

var bara vi som svarade”, skrattar Pia, ”så plötsligt stod de bara här med fem

barn och en katt”. Medlemmarna i HAML lade ihop av studielån och andra

knappa inkomster och underhöll familjen med mat och bostad i omkring ett

halvår, innan omständigheterna ledde familjen vidare till Norge.



Denna

spontana solidaritet visar på stämningen i föreningen, hur man ställde upp

inte bara för varandra utan även för utifrånkommande som var utsatta på

grund av sin sexuella läggning.

Raggarnas attacker

HAML vände sig också till andra grupper för att söka stöd, inte minst vid de

tillfällen då det homofoba våldet trappades upp. Under våren  ägde ﬂera

homofoba attacker rum, då en gr upp rag gare bland annat ka stade in en Molo-

tov-cocktail i entrén på gayklubben Tintomara. Värst utsatt var klubben Gay

House där ägaren inte vågade fortsätta med verksamheten, detta efter tra-

kasserier som på påskafton utmynnade i att klubben stormades av ett -tal

personer beväpnade med järnst änger. De hä llde ut bensin i lokalen och hotade

att tända eld på den. En anonym Tintomara-medlem sade till Sydsvenskan

att han inte längre vågade besöka klubben då han ”är rädd för vad som kan

hända , inte bara för mordbrandsförsöken. Vi tra kasseras oft a av folk som stå r

utanför klubben. Det händer ofta att vi blir nedslagna och misshandlade”.

Raggaren Dick, som intervjuades i kulturmagasinet Den Hialöse, menade att

attackerna berodde på att raggarna ville hämnas på en speciﬁk person men

att ”annars har vi inget emot bögar eller nån annan – så länge som dom inte

 Ibid

 RFSL Ma lmös ark iv, ”An sökan om bidra g till R FSL:s loka lavdelnin gs verksam het i Malm ö ”, s. .

 RFSL Ma lmös ark iv, protokoll frå n aktion smöte - -.

 L ambe rth  -- .

 Ibid.

 Bo Gustaf Å kerman, ”Nytt mordbr andsförsök mot homosexk lubb: Molotov-cock tail kas tades in i entrén”, Syd-

svenska Dagbladet --.

Homofånen, homosexklubbar och homosexuella aktionsgruppen

278

går på nån av oss eller våra bilar”. I en intervju i Expressen där raggare och

HA ML-medlemmar möttes f ör att diskutera situationen förklara de en annan

raggare, Göran, att de främst var ute efter att skapa uppståndelse i syfte att

få en egen lokal, en motorgård. ”Det spelar inte så stor roll v ilken grupp det är.

Huvudsaken är att det blir skriverier så att det hä nder nå’t. Vi behöver inte ta

er nästa gå ng” säger han och poängtera r att de kunde valt vilken utsatt grupp

som helst för att skapa uppmärksamhet.

Oavsett motiven bakom raggarnas attacker, uppfattades situationen som

mycket skrämmande och hotande för de homosexuella. Detta inte minst ef-

tersom man upplevde ett otillräckligt stöd från polisen, som man tyckte var

sent på plats och misslyckades helt med att patru llera området. Det bri stande

förtroendet förvärrades också av en samtidig skandal i Lund där polisen an-

klaga des för at t föra register över homosexuella. Polisen JO-a nmäldes, vil ket

polismäst are Sixten Månsson fann mycket underligt . ”Det är inte konstigare

att man r egistrerar en homosexuell ä n en rödhårig ” menade han i ett utta lande

till Kvällsposten i mars , och fortsatte ”Den ociella uppfattningen har

 ”- Vi ska jaga bö gen både natt oc h dag!”, den Hia löse: Malmös fria kulturtidning : , s. .

 Murv el :, s.  –.

 Ibid.

Exempel på rubriker ur bland annat Expressen, Aftonbladet och Sydsvenska Dag-

bladet (1978).

Queera historier ån Malmö

27 9

sväng t. Fortfarande anser många att det är något osunt, något man föraktar.

Som väl är kan vi ju inte lagstifta bort uppfattninga r”. JO valde att kritisera

händelsen men ”förutsätter att det var frå ga om ett olycksfa ll i arbetet”. Det

ska också ha f örekommit homofoba uttala nden av poliser i rapport eringen om

raggarnas attacker.

HA ML agerade på attackerna dels genom att JO-anm äla polisen för vad ma n

uppfattade som ett tafatt bemötande i samband med attackerna, dels genom

att skicka ett brev där man bad om stöduttalanden från olika organisationer

främs t på vänsterkanten och inom kyrka n. Enlig t en a rtikel i tidningen ”Kom

Ut” hörde ﬂera av dem också av sig och stäl lde sig ba kom kraven om att t a bor t

särbestämmelser mot homosexuella, låta homosexuella berätta om sina liv i

skolor och ge dem rätten till egna lokaler och att leva öppet. Under fyra dagar

delade medlemma rna också ut över åtta tusen ﬂygblad på Ma lmös gator, nå got

inte minst kvinnorna var aktiva i trots att det främst var män som att ackera-

des.



Mobilis eringen ledde ti ll stor uppmä rksamhet i media, som publ icerade

inter vjuer med HA ML-medlem mar och även lä t dem bemanna telefonlinjerna

i lokalrad ion för att t ala med inringa re. Attackerna upphörde inte förrän rag-

garna is tället attackerade k lubb Tintomara då Polisen agerade. De intervjua-

de HAML-medlemmarna upplevde att detta berodde på att omgivningen då

drabbades, ”för [Tintomara] låg i ett f int, dyrt hus, med en kinesres taurang och

tandl äkare och andra re spektabla hyresgäster som gra nnar”.



Två av ragga r-

na dömdes slutligen till , å rs fängelse vardera f ör mordbrand och försök ti ll

grov mordbrand. Uppmärksamheten ledde också till en positiv utveckling,

inte minst i form av ﬂer inbjudningar till skolinformationer.

Raggarnas attacker sticker ut med sin omfattning och det grova våld som

utövades. HA ML var dock aldr ig sena att sticka ut haka n, oavsett om det rörde

sig om våldsat tacker eller homofoba skriverier. Taktiken at t skicka ut brev med

begära n om stöd upprepades ﬂera gånger, exempelvis när tidni ngen Dagen pu-

blicerade homofoba utt alanden, då bland a ndra såväl lokalavdelninga rna från

Metallindustriarbetareförbundet och Socialdemokraternas kvinnodistrikt

som Malmö Baptistförsamling och Scientologikyrkans Malmöförsamling

 “– Inte ko nstigar e att regis trera homose xuella ä n rödhår iga!”, Kvällsposten  - -.

 “JO-kriti k mot lundapol is, Sydsvenska Dagbladet,--.

 Murve l , s. .

 I bid, s. –.

 Ibi d, s. .

 Elisabet h Nordberg, ” Två och ett h alvt år f ör brändern a på homosexk lubbarna” i Arbetet,  --.

 Murvel  , s. .

Homofånen, homosexklubbar och homosexuella aktionsgruppen

280

svarade på uppmaningen. Att skapa uppmärksamhet var också en eektiv

taktik i början av åttiotalet då en grupp män boende vid Slussplan bildade

ett medborgargarde. Detta för att med våld och regelbundna patruller förmå

de homosexuella män som träffades där för tillfälliga sexuella förbindelser

att överge platsen.



Då bildades en intern antivåldsgrupp som bland annat

genomförde en kartläggning över hur våldsutsatta medlemmarna var. Även

en självförsvarsgrupp diskuterades, men tycks inte ha förverkligats.

Föreningens strategier är tydliga och tycks till största del ha varit fram-

gångsri ka. De anst rängde sig för att skapa a llianser och väckt e opinion genom

media framtr ädanden och f lygbla dsutdelni ng. Seda n utnyt tjade de uppmärk-

samheten för att ställa krav på såväl akuta åtgärder som långtgående för-

ändringar. De lutade sig på de två centrala delarna i arbetet, utåtriktat i form

av informationsarbete och internt i form av socialt stöd. Trots den rädsla

attackerna måste ha utlöst gick de samman och hävdade sin rätt gentemot

såväl förövarna som resten av samhället.

Åttiotalet

När åttiotalet gjorde sitt intåg förändrades omständigheterna för homosex-

uella män och därmed föreningens arbete. Arbetet med att stötta varandra

och andra homosexuella blev ännu viktigare i och med spridningen av HIV,

osäkerheten och rädslan. Sjukdomen uppmärksammades först i USA 

och det första bekrä ftade fal let i Sverige dateras till december .



Danmark

hade ﬂera fall redan , något som kan ha påverkat aktivisterna i Malmö

som hade goda kontakter med organisationerna på andra sidan sundet.

Kanske spelade närheten till Danmark och den nya sjukdomen en roll när

en ny arbetsgr upp bildades i nom HA ML/RFSL -Ma lmö våren . Venhä lso-

gruppen, eller VS-gruppen, skul le som de själva skriver arbeta ”för eller emot

 RFS L Malmös ark iv: Inkommet br ev från Beng t Roslund f rån Malmö B aptistfö rsamlin g, --. In kommet

brev frå n Birgitta Ringk vist för Scientologik yrkan i Ma lmö, --. Inkommet bre v från Tommy Persson för

Svensk a Metalli ndustria rbetaref örbundet, avd  ,--. In kommet brev fr ån Rang vi Cimmerb eck-Grahn f ör

Skånes socia ldemokratiska kv innodistri kt, --.

 Mik ael Ölande r, ”Privat ga rde jaga r homosexu ella i Ma lmö”, Kvällsp osten  -- . Detlef Sc hultze, i nsända re

i ”Här f år ni ordet ”, Sydsvenska Dagbladet --. RFSL Ma lmös arkiv, Månadsutskick november -, s . .

 RFSL Mal mös arkiv, nyhet sbrev - -, s. .

 Noaks A rk, Histor ien om et t virus, htt ps://noaksark.org/ blog////hi storien-om-ett-v irus/ (Hä mtad -

- ).

 S VT, Smit tad – de var med när h iv kom till Sver ige, Arkiverad på https://web.archive.org/web//

http://www.svt.se/smittad/nar-hiv-kom-till-sverige (Hämtad --).

 Si gne Juul Kraf t, ”Histor ien om hiv: Fra dødel ig ’bøssepest’ til kronisk sygdom” i Dagen s Medicin - -,

https://dagensmed icin.dk/ historien- om-hiv-fra-dodeli g-bossepest-t il-kronisk-sy gdom/ (Hämta d --).

Queera historier ån Malmö

28 1

könssjukdomar bland bögar”



. När gruppen bildades fanns det dock ingen

klar bild av hur HIV spreds och ryk ten gick bland annat om att orsa ken va r så

kal lade ”poppers”, en vätska med amylnitr it, aspoentynitrit och is onutylnitr it

som vid inand ning ökar blodﬂöde och sexuell lust och som va r mycket populä r

bland homo sexuella m än. Att den nya gr uppen ﬁck en vik tig roll märks dock i

det fortsatta a rbetet med HIV-sjuka. I en ansöka n om ekonomiskt bistå nd från

 vill föreningen starta upp en verksamhet med stödpersoner som kunde

hjälpa till att bryta den isolering de HIV-sjuka lätt fastnade i. Dessa stödper-

soner ”ska först och främst plockas ur RFSL Malmö:s venhälsogrupp, och är

/.../ personer som känner varmt för uppgiften, har den personliga mognaden

för att kl ara av det, samt är va na att arbeta under sekretess”. Venhälsog rup-

pens arbete utveck lades alltså ti ll att handla a llt mer om HIV, men gru nderna

för arbetet lades tidigare än så.

Att venhälsogruppen bildades så tidigt kan visa på en attitydförändring i

föreningen och samtiden som inte endast behöver vara kopplad till HIV-epi-

demin, med en ökad medvetenhet om sexuell hälsa. Vid samma tid startades

i Stockholm en venhälsomottagning av och för homosexuella, så tankarna

diskuterades troligtvis på en nationell nivå. Bildandet kan också ses som en

fortsättn ing på det stöttande a rbete som hade pågått sedan tidi gare och var ett

nytt steg i arbetet för att förbättra måendet generellt inom målgruppen. Det

är ett konkret exempel på hur det tidiga förebyggande och stöttande arbetet

kring HIV hade sin ba kgrund i den aktivism som bedrivits u nder sjuttiota let.

Föreningarna som arbetade mot målgruppen hade etablerade informations-

kana ler till sina medlemma r, lån g erfa renhet av arbete med telefonjourer och

annat personligt stöd, samt det förtroende som de homosexuella till stor del

sakn ade för sjukvården och ma kthavarna . Genom att utnyttja och byg ga vidare

på sina erfarenheter kunde man mobilisera , påverka och informera såvä l den

egna målgruppen som omgivningen.

Avslutning

I början av sjuttiotalet i Malmö inleddes de första försöken att organisera sig

till en gemensam kamp för homosexuellas rättigheter. De första årens akti-

vism präg las av frihetlig s amvaro, socialt stöd och i nformationskampanjer. Att

 R FSL Malmös a rkiv, protokoll från stormöte --. Årta l saknas i prot okollet, men ka n faststä llas genom

korsreferens angå ende ett Malmöb esök av Österrikes Förbundskansler Bruno Kreisky f ör att mottaga t idningen

Arbet ets Låt L eva-pris . Detta s kedde : A rkiv förte cknin g över Tidn ingen A rbetet , Arbet arröre lsens a rkiv, http: //

www.aakriv.se/wp-content/uploads///tidningen_arbetet.pdf (Hämtad --).

 Juu l Kraf t .

 RFSL Ma lmös ark iv, bidragsa nsökan ti ll Sjukv årdsst yrelsen,  --.

 Mikae l West rell i ”AIDS i Sver ige – Hivepidemi n och rörelser na” i Samtidshistoriska frågor , re d. Kjell Östber g

och Lena L ennerhed, Sa mtidshi storiska i nstitut et vid Söder törns Högsk ola ().

Homofånen, homosexklubbar och homosexuella aktionsgruppen

282

träas, prata, skratta och dansa var lika viktigt som att dela ut ﬂygblad eller

skrik a slagord. Under helgerna tu ras aktiv isterna om att svara i ”homofå nen”

och på varda garna besöker de skolor och läkarkonferenser. I Malmö organise-

rade sig kvinnor och män tillsammans, till skillnad från hur det var på ﬂera

andra platser, och såg sig själva främst som homosexuella aktivister. Detta

lade en unikt god grund för fortsatt samarbete och gemensam organisering.

Under andra halva n av sjutt iota let bilda de aktivister na förening och slöt sig

samma n mot raggarna s attacker. Samtidigt ut vecklades såväl det interna som

det externa arbetet. Strategier för medieuppmärksamhet, för att begära stöd

från andra grupper och för att stötta de egna medlemmarna arbetades fram.

Eft er den mer löst organ iserade ak tivismen et ablerades nu verksa mheten och

engagerade al lt ﬂer nya medlemma r. Decenniet avslutades med att ﬂera a kti-

vister fr ån HAML deltog i ockupationen av Socia lstyrelsens trappa , den

aktion som ledde till att homosexualitet upphörde att vara sjukdomsklassat.

Året efter bestämde sig Malmö-aktivisterna för att ansluta till RFSL.

När RFSL-Malmö ombildats  vidareutvecklades alla delar av verk-

samheten. Skolinformationerna blev ﬂer, stödtelefonsverksamheten utö-

kades med experthjälp och ﬂera arbetsgrupper bildades. Bland dessa fanns

venhälsogruppen, som blev central när alltmer av arbetet kom att präglas av

HIV-epidemin. De strateg ier som utveck lats och den stora erfarenheten av att

stötta varandra och andra homosexuella blev värdefulla grundstenar i verk-

samheten under de år som följde. Tack vare de tidigare årens aktivism hade

föreningen goda kontakt er med må lgruppen och erfarenheter av politisk a ak

tioner. De hade också bedrivit verksamheten under ett ﬂertal år och var vana

att engagera medlemmarna i stöttande arbete. Framför allt hade man vanan

att bevaka sina rättigheter, ställa krav och höja sina röster tillsammans när

samhället var otillräck ligt eller misslycka des med att skydda dem. Det är dä r

vi ﬁnner kärnan i deras arbete, det som blev förutsättningarna för den tidiga

HIV-aktivismen och det arv som fortfarande förvaltas av dagens aktivister.

Queera historier ån Malmö

INNEHÅLL

Lou Mattei 25 5

Queera berättelser ån Malmö

284

1940 1880

INNEHÅLL

Lou Mattei 28 5

1940 1880

Queera berättelser ån Malmö

286

FÖRFATTARLIV

I MALMÖ

Ann-Sofie Persson är docent i Språk och

kultur vid Linköpings universitet där

hon undervisar i litteraturvetenskap,

svenska som andraspråk och franska. I

sin forskning utgår hon från genusteori

såväl som ekokritiska och postkoloniala

perspektiv. Hennes publikationer rör

postkoloniala franskspråkiga kvinnliga

författares självbiografiska skrivande,

men även hästböcker ur ett ekokritiskt

perspektiv. Alla bilder i texten tagna av

författaren själv.

Tre nedslag om HBTQ-personer

i litterär produktion under

1900- och 2000-talet

ANN-SOFIE PERSSON

Foto: Privat.

Introduktion

DET HÄR KAPITLET handlar om skön-

litteratur skriven av personer som

har sitt ursprung i eller under sin

levnad har rört sig i Malmö och som

kan sägas ha närmat sig HBTQ, om

än på olika sätt. Malmö skildras

i de litterära texterna eller fung-

erar som en frånvarande markör

av tillhörighet eller utanförskap.

HBTQ kan skönjas i de skönlitterä-

ra skildringarna, om man vet vad

man ska leta efter i vissa fall, eller

stå helt i fokus i berättelserna. Det

kan också vara ett närvarande tema

i författarens liv på andra sätt än

rent skönlitterärt. Undersöknings-

material utgörs av framför allt

skönlitterära texter, men även av

ﬁlmade föredrag och sekundärkäl-

lor i den mån sådana ﬁnns att tillgå.

Majken Joha nsson, Ninni Holm-

qvist och Jude Dibia är de utvalda

undersökningsobjekten. Valet av

dessa tre författare ger plats åt olika

förhållningssätt gentemot Malmö

som plats, men ur ett tydligt HBTQ-

pers pektiv.

Majken Johansson (-)

har tillskrivits många epitet –

lesbisk, poet, frälsningssoldat, över-

 Paul Ten ngart, Livsvittnet Majken Johansson (Lund , ), s. . Faderns na mn är Ein ar Ydén

 K erstin Ha rtman , Botteng lädje. En bo k om Majken Joha nsson. (Stoc kholm,  ), s. f .

sättare och alkoholist för att bara

nämna några. Född i Malmö av en

ogift kvinna växte hon upp i en fos-

terfamilj och hos släktingar. Hen-

nes biologiska mor, Elsa Johansson,

var servitris och kunde inte sörja

för barnet och samtidigt tjäna sitt

uppehälle. Dessutom var hennes

rykte hotat. Majken blev därför

placerad i olika fosterhem och ham-

nade till slut hos familjen Grip, där

fosterfadern Nils var en trygghet

medan fostermodern, som senare

dog på mentalsjukhus, upplevdes

som hotfull och oförutsägbar.

Majken skrev tidigt poesi och

studerade sedan i Lund, där hon

tillhörde en grupp poeter, Lunda-

gruppen. Hennes poetiska uttryck

kännetecknas av experimentlusta,

krasshet, ironi, erotik och religion. I

Från Magdala. Fragment ur en själv-

biograﬁ tecknar hon sitt liv i korta

prosa skisser, där den inledande tex-

ten ägnas åt Malmös Folkets Park

och situationen hos fosterfamiljen.

Senare delar skildrar hennes vis-

telser hos den biologiska mammans

familj i Småland. Under sin uppväxt

hade hon fått besök av en tant Elsa,

som hon så småningom skulle inse

288

var hennes biologiska mor. Efter

en inci dent i de tidiga tonåren då

Majken blev utelåst av sin foster-

mor ﬂyttade hon hem till Elsa. I

utforskandet av Majken Johans-

sons verk ligger fokus på hur Malmö

skildras, och på hur den lesbiska

kärleken framställs mellan rader-

na. Den religiösa delen av hennes liv

kommer i denna text i skymundan

– inte för att den inte är avgörande

utan för att den inte direkt relate-

rar till huvudfokus. Två böcker som

behandlar Majken Johanssons liv

och verk har haft stor betydelse för

arbetet:

Karin Hartmans Bottenglädje:

en bok om Majken Johansson ( )

och Paul Tenngarts Livsvittnet Maj-

ken Johansson (). I Tenngarts

bok framgår att Majken Johans-

sons privata anteckningar varit i

Karin Hartmans ägo eftersom de

levde tillsammans periodvis i slu-

tet av Majkens liv, och det är genom

Hartmans försorg som materialet

sparats och skänkts till Lunds

universitetsbibliotek och därför

kunnat användas av Tenngart.

Ninni Holmqvist (f.) är född

i Lund, men uppvuxen i Malmö.

Efter en del kringﬂackande är hon

nu bosatt i Skåne. Hon arbetar som

översättare och har både gått och

varit lärare på olika skrivarkurser.

Debuten Kostym kom  och är en

novellsamling med HBTQ-personer

i centrum. Hon har även skrivit ex-

empelvis novellsamlingen Biroller

 Hartm an, , s.  .

() och romanen Enhet (). I

hennes författarskap snävar under-

sökningen in på platsens betydelse

för de personer hon skildrar, oavsett

geograﬁsk placering, och dess funk-

tion, främst i porträtten av personer

utanför heteronormen, för att mar-

kera utanförskap likväl som till-

hörighet. Sexualiteten blir även ett

framträdande och explicit tema att

analysera i verket. För att avgränsa

undersökningen har endast ett verk

av Holmqvist valts ut.

Jude Dibias (f.) roman Att

gå med sina skuggor (,  för

den svenska översättningen) skild-

rar en homosexuell huvudperson

som lever i Nigeria och de risker

detta för med sig. Dibias koppling

till Malmö är att han var dess fri-

stadsförfattare mellan  och

. Censur eller förföljelse i hem-

landet ligger till grund för att bli

utvald till detta stipendium, vilket

gäller över en period på två år och

kombineras med en mängd förmå-

ner för att stipendiaten ska kunna

utöva sitt skrivande. ICORN (Inter-

national Cities Of Refuge Network)

är organisationen bakom program-

met. Undersöknings materialet

utgörs av romanen Att gå med sina

skuggor, men även ett framträdan-

de som Jude Dibias gjort i samband

med Malmövistelsen och som ﬁnns

tillgänglig t på YouTube. Analysen

kommer att blottlägga samhälls-

strukturer som skildras i romanen

och som genererar vissa föreställ-

Queera historier ån Malmö

28 9

Författarliv i Malmö

ningar om homo sexualitet. Platsens

betydelse är givetvis avgörande

även i hans verk, för att uttrycka

både tillhörighet och utanför-

skap. När huvudpersonen i slutet

av roma nen ger sig av mot London

för att fritt kunna leva som homo-

sexuell förefaller den brittiska

huvud staden representera en tole-

rant västvärld, vilket även Malmö

kan utpekas som.

Författarnas födelseår (,

, ) utgör någorlunda regel-

bundna nedslag mellan -talet

och -talet, vilket bäddar för en

bild som spänner över nästan ett

helt sekel och där ﬂera perspektiv

på HBTQ-personer i Malmö fram-

kommer. Geograﬁskt kan konstate-

ras att Majken Johansson lämnar

Skåne för att bosätta sig i huvudsta-

den, medan Jude Dibia i en omvänd

och ändå parallell rörelse ger sig

av från sitt hemland Nigeria för att

hamna i Malmö. På ett liknande

sätt ser man att HBTQ-frågorna är

mestadels dolda i Johanssons verk,

öppna och synliga i Holmqvists,

för att sedan blir centrala i Dibias.

Studien ägnas åt både självbiogra-

ﬁska fragment och åt poesi när det

gäller Johanssons författarskap,

åt novellkonsten avseende Holm-

qvist, medan den ställer roman-

konsten i fokus i fråga om Dibias

skrivande. Allt sammantaget, ska-

par detta en viss dynamik i ana-

lysen och ett genremässig t brett

 Tennga rts läsning av sam ma text fokus erar på glidn ingen från pappa till fosterpappa i Johanssons återgivelse,

Tennga rt, , s.  f.

anslag som speglar HBTQ-personer

med Malmöanknytning i litterär

produktion. Detta matchar med

undersökningens syfte som är att

lyfta fram och genom analysen visa

olika angreppssätt i skildringen av

HBTQ-personer i mer eller mindre

tät relation till Malmö.

Den uppenbara maskeraden

– Majken Johansson i själv-

biograﬁska fragment och poesi

När Majken Johansson publicerar

den självbiograﬁska Från Magdala.

Fragment ur en självbiograﬁ år ,

har hon en handfull diktsamlingar

bakom sig sedan debuten med Busk-

teater . Boken är uppdelad i 

fristående prosaavsnitt som beskri-

ver olika episoder i hennes liv, följt

av ett antal dikter. Den inledande

texten bär titeln ”Folkets park”

och tar oss tillbaka till en välkänd

punkt på Malmös stadskarta och

det - och -tal som var Majken

Johanssons barndom. De första

raderna talar om parkens funktion i

erinringen:

Minnets trädgårdar, säger den

vuxna människan nä r hon kom-

mer ihåg någonting som var

vackert, minnets trädgårdar; en

tankens mjuka gest för att plocka

blommor… När hon som vuxen

ville minnas det lyckligaste hon

visste som barn, gick hennes tan-

kar till hemstadens Folkets Park

290

och plockade gla ss och varm korv

och biljetter till radiobila rna och

rykande heta jordnötter i små

papperspåsar, många nötter för

tio öre och ännu ﬂer för tjugofem.

Återblicken på nöjet hon delade med

sin fosterfar skrivs in i en meta-

forisk beskrivning av minnet som

en trädgård. De ätbara nöjen som

nämns får representera de blomster

som samlas i minnets bukett. Malmö

visar sig mellan raderna, i uttrycket

”hemstadens Folkets Park”, tiden

går att gissa sig till utifrån priset på

godsakerna.

Nöjet i parken kontrasteras mot

fostermoderns ilska och oförklarli-

ga våldsamhet gentemot den lilla

Majken. Fönstret till lägenheten

de bodde i syns från berg- och

dalbanans höga punkter och åk-

attraktionen får teckna en bild av

tillvaron i barndomens fosterfamilj,

som pendlade mellan höga berg

och framförallt djupa dalar. Texten

avslutas med en metafor av för-

fattaren som i förhållande till sin

fostermors elakheter blev ”hatfyllt,

orörligt stillastående. Liknande en

sådan där vagn på radiobil banan

som aldrig kom igång fastän de

andra åkte omkring hela tiden. Den

stod oduglig i ett hörn därför att det

var något fel på antennen, så att den

inte ﬁck kontakt med det

 Majken Johan sson, Från Magd ala. Fra gment ur en sj älvbiograﬁ (S tockholm , ), s..

 Jo hansson,  , s. f.

 Tenngar t, , s..

 Johansson, , s..

elektriska nätet”. Det konkre-

ta före målets haveri förs över till

poeten själv, radio bilen blir en

bild av dysfunktionalitet. Johans-

sons barndomstrauma och hennes

oförmåga att hitta harmoni och

tillhörighet i de olika grupper hon

rör sig i framställs som en antenn

som inte hittar strömmen i nätet. I

Tenngarts läsning av samma text

konstaterar han att beskrivningen

av radiobilarna ”och mörkret runt

omkring dessa [pekar] fram mot

den vuxna Johanssons psykiska

problem”. I de tiotal sidor som följer

målar Majken Johansson en bild av

parken ur barnets perspektiv, som

fokuserar på åkattraktioner och

shower. Här ﬁnns exempelvis

berg-och dalbanan, Pariser-

hjulet, de infernaliskt tjutan-

de Mont-Blanc-gungorna, den

bensindoftande racerbilbanan

och radiobilbanan där det tuta-

des, tjoades och kraschades ihop

och där taket stundtals tycktes

stå i ljusan låga av de blåa gnistor-

na som vagnarnas långa antenner

fräste fram ur det elektriska nä-

tet.

Till de shower som nämns är den

säsongsavslutande allra mest spek-

takulär. Kvällen förlängs längre

än vanligt, även på ”de tre dansba-

Queera historier ån Malmö

2 9 1

norna”, som för övrigt redan upp-

märksammats i dikten ”Utedans-

banorna” i Buskteater, och bland

”jordnötsgubbarna”. Den vanliga

scenen räckte inte till utan en an-

nan plats gav rum till spektaklet,

”den enorma gräsmattan inne i

blomsterpartierna borta i parkens

ena hörn”. Efter ett hopp genom en

brinnande ring landade akrobaten

i en bassäng med vatten. Därefter

följde fantastiska fyrverkerier –

”allt folket öppnade sin mun och

släppte samstämmigt fram sin di-

alekts bredaste Öuuuoooh!”. Till

höjdpunkterna för den lilla Majken

hörde även att se på vaktparaden,

möjligen en förespegling av hennes

musikintresse som hon ﬁck utlopp

för när hon senare blev frälsnings-

soldat. Genom att berätta hur

säsongs kortet gör att hon och hen-

nes fosterfar får åtnjuta överklas-

sens privilegier som bestod i att gå

förbi kön och bli hälsade välkomna

av vaktens honnör, återknyter hon

till arbetarklassens förkärlek för

parken under trettiotalet, och skri-

ver själv in sig i densamma. Parken

öppnade dessutom för säsongen den

första maj, och hon tecknar en bild

av arbetarna i massor som avsluta-

de sina förstamajtåg på denna plats.

Demonstrationståget inleddes på

”ett av stadens torg, det där skulp-

 Jo hansson,  , s..

 Johansson, , s..

 Joha nsson,  , s. f.

 Johansson, , s..

turgruppen ’Arbetets Ära’ tronar i

mitten”.

Vi kan utifrån detta se framför

oss hur arbetarna marscherade

från Möllevångstorget:

Väldiga sjok av röda sidenfanor i

täten, ﬂera olika musikkårer un-

der ett tak av styvkulliga mössor

med blanka skärmar, skinande

blåsinstrument och dunkande

bastrummor eller taktfast smatt-

rande virveltrummor när musi-

ken gjorde paus. Karlar i vita kra-

gar och ljusa somma rrockar, för

i den landsändan var det nästan

Författarliv i Malmö

292

alltid varmt vid första maj, ibland

redan strålande sommar.

Återigen får vi läsa Malmö mellan

raderna tack vare skulpturen och

de sydliga breddg raderna som

tillskrivs staden. Samman taget

visar texten på ett Malmö delvis dolt

under vag heter som ”hemstaden”,

delvis tydligt framträdande i och

med namngivandet av skulpturer.

Folkets Park och dess numera

frånvarande tivoli får stå som

metafor för barn domsminnen,

såväl dystra som mer glädjefyllda.

Arbetarrörelsens Malmö i slutet av

1930-talet glider förbi och genom

att avbilda sig själv som publik

till vaktparader väcks tanken om

Frälsningsarmén, som inskriven

redan i barndomen, kanske för att

skapa en föreställning kring sitt

yngre jag som passar in i den bild

författaren vill teckna av sig själv.

Den kopplingen görs av författaren

senare i berättelsen, när hon följer

efter Frälsningsarméns ”ståtliga

hornmusikkår” och jämför med sitt

yngre jag som sprang efter ”den lilla

pojkvaktparaden i Malmö Folkets

Park när den marscherade till

friluftsscenen!”.14 Beskrivningen av

hur hon som elvaåring går på egen

hand i demonstrationståget, men

 Johansson, , s.f.

 Johansson, , s..

 Joha nsson, , s. .

 Ten ngart , , s.  f.; Ha rtman , , s..

 Johansson, , s..

 Joha nsson,  , s. .

får avvika innan tåget är framme i

Folkets Park på grund av all alkohol

i omlopp, lyfter in ett annat av-

görande fenomen i Majken Johans-

sons liv – hennes komplicerade för-

hållande till sprit. Livet igenom för

hon en kamp mot sitt alkoholmiss-

bruk och dör slutligen som följd av

långvarigt slitage på kroppen, trots

att hon ska ha varit nykter under en

längre period när hon gick bort.

Malmö förekommer även i sin

frånvaro. I texten ”Hur jag mötte

mormor Augusta”, ställs foster-

familjen i Malmö mot moderns

småländska släkt där Majken

Johans son tillbringade en tid un-

der , då hon också får reda på

att tant Elsa är hennes biologiska

mor. Här betecknar hon sig som en

del av ”vi malmöbarn” och nämner

akti viteter hon ägnat sig åt i Malmö

– matinéer på en av stadens biogra-

fer exempelvis. Tiden i Småland

beskrivs i termer av ett barns ut-

forskande – Majken marscherar

med hemvärnet, cyklar omkull, går

vilse i skogen när hon ska skära gre-

nar till en visp och provar på att stå

i mål när pojkarna spelar fotboll.

Pojkaktigheten hos den lilla Maj-

ken normaliseras i denna lantliga

till varo genom ”en äldre ﬂicka som

fermt och karlaktigt och till min

Queera historier ån Malmö

293

stora avund, hjälpte morbror i alla

utomhussysslor”. Lantlivet verkar

tillgodose behovet av att leva utan-

för den gängse genusnormen för

ﬂickor – Johansson beskriver sig

själv som en typisk pojkﬂicka utan

att använda ordet.

Beskrivningen av hur hon

som elvaåring går på egen

hand i demonstrationstå-

get, men får avvika innan

tåget är framme i Folkets

Park på grund av all alkohol

i omlopp, lyfter in ett annat

avgörande fenomen i

Majken Johanssons liv –

hennes komplicerade för-

hållande till sprit.

Malmö dyker upp vid ett par till-

fällen i Johanssons dikter. Inled-

ningsdikten till debutsamlingen

Buskteater med titeln ”Högt” fram-

ställer poeten självbiograﬁskt:

”I mantalslängden sägs jag bo/i

Malmö” […] Mitt namn/är Ma-ha-

ha-jken/Joha-honsson”. Valet av

verbet ”sägs” motiveras av att den

varelse som diktjaget beskriver

sig som ”trampar runt i himlen”. 

Malmö är sålunda inte den upplev-

da hemvisten, bara det som står i

ociella papper, men ingenting som

 Johansson, , s. f.

 Tenngar t, , s. . Hans tol kning a v dikten p ekar även på hu r Johansson p ositionera r sig som ett ga let dik tjag,

som ”skrat tar fra m” sitt nam n. Genusident iteten som gl idande under söks i en sena re del, Tennga rt, , s.  .

 Joh ansson,  , s. .

 Tenngar t, , s. .

 Tennga rt, , s.  -.

 Ten ngart , , s..

bekommer rösten i dikten. Inkilat

mitt i förnamnet ligger ett skratt

och efternamnet verkar användas

för att ifrågasätta könsidentiteten

genom ett stammande mellan ett

han och ett hon. Staden blir till ett

frågetecken – hör poeten hemma i

himlen eller i Malmö? – kanske för

att understryka känslan av att inte

höra hemma någonstans. Malmö

blir ett ifrågasatt hem. Det är inte

fallet i den inledande delen av

”Novellette” i Liksom överlämnad

från , som ägnar uppmärksam-

het åt att skriva in diktjaget i kvar-

teret Sorgenfri. Att det ligger i

Malmö göms bakom omskrivningen

”den tredje staden”. Tenngart har

på ett övertygande sätt tolkat dik-

ten som ett av ﬂera försök att skild-

ra klassiska bilder ur ungdomsåren

– att glida runt en skridskobana vid

någons arm förekommer ofta – hos

Johansson visserligen bara som

undantag. Han pekar också ut en

kontrast mellan Sorgenfri och Olle,

som går i läroverket och bara tar

del av samma värld som dikt jaget

i dessa sammanhang och i detta

kvarter. Sorgenfri utpekas som

arbetarkvarter – alla äger inte

helrör och i och med att det är krigs-

tid är de sötsaker som nämns gjorda

av sackarin, som för att ytter ligare

Författarliv i Malmö

294

understryka en underlägsenhet, en

brist. Här blir Sorgenfri i Malmö

skådeplatsen för ett heteronor-

mativt förförelse- och förälskel-

semotiv i litteraturen. Flickan

orar gladeligen sin tandhälsa för

att bli bjuden på godsaker av yng-

lingen Olle – hon ”gick villigt/till

tandläkaren hela våren”. Tenn-

gart menar att ”[h]on spelar den

genus konforma roll hon har blivit

tilldelad av kulturen för att uppnå

den glädje som det enligt samma

kultur är meningen att ett barn i

hennes ålder ska uppnå”. Hennes

självmed vetenhet om sitt utseen-

de gör att hon är fast i ett ständigt

övervakande av sig själv, även ut-

anför kvarteret och fastän vin-

tern är över: ”Utom på Sorgenfri/

såg jag honom aldrig, men/ännu i

paltbröds köerna på sommarn/kam-

made jag håret framför varje skylt-

fönster/ifall/han skulle gå förbi”.

Den unga ﬂickans omsorg om sitt

yttre inför en ung mans blick signa-

lerar heterosexualitet, och Johans-

sons diktjag ifrågasätter här varken

de normer som styr sexualitet eller

kulturella föreställningar om

genus. Ändå vet vi att Majken

Johansson gjorde just det.

Tenngarts studie, som bygger på

publicerade texter men även på den

samling privata papper som ﬁnns

 Johans son, , s.  .

 Tenngar t, , s. .

 Johan sson, , s .. Se även Tenng art,  , s. f.

 Tenngar t, , s. .

 Tennga rt, , s.  f.

 Johanss on, , s.   f.

bevarade efter författaren, lyfter

fram olika texter där det framgår

att Johansson redan under tiden

i Skåne hade förhållanden med

både kvinnor och män, samt be-

sökte klubbar för homosexuella i

Köpenhamn. Han för utvecklade

resonemang kring varför homo-

sexualiteten inte var en del av den

vittnesbörd som lämnats av Jo-

hansson och framhåller hennes

genusöverskridande identitet – inte

helt kvinnlig, inte helt manlig. Den

som letar öppna, direkta skildring-

ar av homosexuell kärlek i Johans-

sons författarskap går troligtvis

bet, även om vissa detaljer går att

skönjas med kunskap om Johans-

sons biograﬁ. I Från Magdala.

Fragment ur en självbiograﬁ beteck-

nar Johansson sin ﬂytt till Stock-

holm vid  års ålder som en ﬂykt,

med debutsamlingen under armen

och alkoholmissbruket härjande

i både kropp och själ. I letandet

efter hjälp för att få bukt med sin

alkoholism påbörjar hon en psyko-

analys som hon beskriver

som ett oumbärligt komplement

till det a ndliga skeende som tog

vid i augusti . Det skeendet

hade sin utgångspunkt i den dju-

paste smärta jag någonsin upp-

levt. Den människa som jag älska-

Queera historier ån Malmö

295

de med all den kärlek som jag då

var mäktig låg nämligen plötsligt

för döden. Ensam i min bostad i

en stockholmsförort föll jag i min

förtvivlan på knä och bad brin-

nande till en Gud som jag trodde

jag inte kände om förskoning.

Den älskade människan dör lika-

fullt och det är här, trots vaghet-

en i uttrycket, som den lesbiska

kärleken försiktigt och maskerat

träder in i den öppet självbiograﬁs-

ka berättelsen, för att därefter gå

upp i rök. Kärleksförhållandet var

nämligen med en kvinna. I Karin

Hartmans Bottenglädje. En bok om

Majken Johansson, beskrivs hur

denna kärlek uppstod. Majken satte

in en kontaktannons och ﬁck svar

från en kvinna, som både Johans-

son och Hartman gömmer bakom

bokstaven S. Relationen, som vara-

de ungefär ett år, tecknas av Hart-

man på ett fåtal sidor och delar drag

med andra intensiva men tragiska

förhållanden. S vill att de ska göra

ett uppehåll och stödjer sig på vitt-

nesmål från tredje part, vilket leder

till ett uppträde där Majken ska ha

slagit henne. Efter det skjuter sig S

och avlider sedan av sina skador.

Eftersom Tenngarts bok publiceras

 Joh ansson,  , s.  f.

 Det Johansson refererar ti ll gällande andlighet är at t hon efter sin pa rtners död sökt e kontakta hen ne via olika

medier, då de h ade skiljts i v redesmod . Hartm an, , s.  .

 Har tman,  , s. .

 Tenngar t, , s. .

 Tennga rt, s., . R elationen be skrivs och a nalyse ras av Tennga rt boken igenom .

 Har tman,  , s.  f.; s. .

 Joha nsson, , s . .

efter , som angetts av Hartman

som det år då vissa dokument tidi-

gast kunde göras tillgängliga för

allmänheten, uppger han också

namnet på Johansson stora kärlek,

Solveig Borg. Hartman knyter en

del dikter till relationen med S, utan

att riktigt analysera dem, kanske

för att fokus ligger på det personli-

ga porträttet av Majken, kanske på

grund av svårigheten att skriva om

sin älskades tidigare partner.

Redan i Buskteater ﬁnns dock en

bild av en kvinna i blåsten som bär

spår av beundran eller åtrå. Bilden

ingår i dikten ”Tider”, där var och

en av de numrerade fem delarna

handlar om tid, om väder efter års-

tider: sol, snö, regn, vindar. Det är

som om Johansson har utgått från

det franska substantivet ’temps’,

som betyder både tid och väder.

Dikten innehåller en beskrivning av

en förförisk kvinna i raderna: ”En

myckenhet av mjukt kjoltyg/kring

höfterna./Mycket höga klackar.//

Midjan i ett spänne låst:/hon har

guld/i veka livet.//Hon har ande-

dräkt av tjockt silke.” Även om

kvinnokroppen inte explicit skild-

ras som åtråvärd, framställs hon

som en samling av böljande mjuka

former – tyg, höfterna, veka livet,

Författarliv i Malmö

296

andedräkt, silke – som kontrasterar

med skarpa linjer – klackar, ett låst

spänne. Vindens lek med hennes

hår ramar in porträttet, där vinden

verkar smeka fram hennes kurvor.

Enligt Hartman, skildras relatio-

nen till Solveig i ﬂertalet dikter,

exempelvis i ”Husrannsakan” som

av Tenngart tolkas som kontrasten

mellan sorgen efter Solveig och ett

besök av kronofogden. Han hävdar

med rätta att inget regelrätt por-

trätt av Solveig tecknas i dikten,

som snarare fokuserar på sorgen

och saknaden. Ändå går något av

kvinnan ur ”Tider” igen i de ”milda

sidenbladen” som rosen låtit falla

över fotograﬁet av Solveig. Det är

mjukheten i rosenbladen som på-

minner om den älskade kvinnan,

rosen som det skrivna tillägnas,

som om varje blad som rosen fällt

blir ett ark papper för poeten. På

liknande sätt ger dikten ”Ibland”,

enligt Tenngart, ingen direkt

beskriv ning och vem som dolts bak-

om orden är inte uttalat, ”bara in-

direkt genom den associationen till

den ﬁnlandssvenska Solveig som

ﬁnns i ordet ’sisu’”, hävdar han.

Kanske kan ändå hänvisningen till

”bruna ögon”, ”rådjurskliven” och

”skymning” som förkastas i dikten

till förmån för ”liv/älskande sårbart

törnat och skavankt, och med out-

släcklig/sisu” ge oss en ledtråd om

att den älskade är en kvinna? Även

om Johansson inte vittnar öppet

 Tennga rt, , s.  f.

 Tennga rt, , s.   f.

om sin lesbiska kärlek, går den att

spåra i avsnitt som dessa, med vet-

skapen om den sorg som Johansson

bar på. Även i dikter som ”Tankar

om S”, ”Elegi vid en grav”, ”Till S”,

”Födelse månad” och ”Après toi”

ger den biograﬁska informationen

om Solveigs död tolkningsnycklar

som får oss att se och kunna utläsa

kärleken mellan de båda kvinnorna,

saknaden och längtan. ”Tre kom-

munikationer” tecknar konﬂikt-

situationer mellan älskande, också

utifrån skilda perspektiv. Exempel-

vis skildras diktjagets ﬁxering på

”dina ytterligt smala ﬁngrar” och

”dina ytterligt djupa ögon”, vilket

stör kommunikationen där mot-

parten försöker diskutera medan

diktjaget tänker för sig själv: ”Inte

vågade jag säga/att jag längtade ef-

ter dig.” Oförstående och en känsla

av att inte vara samstämmiga

karaktäriserar dikten. Om den

skildrar samkönad kärlek, vilket

skulle kunna hävdas med hänvis-

ning till ”smala ﬁngrar”, är det på

sätt och vis underordnat allmän-

giltigheten i de olika orsakerna till

meningsskiljaktigheter.

Om Malmömotivet är förhål-

landevis uppenbart i Johanssons

verk, erbjuder det lesbiska inslaget

mer av en utmaning för läsarens

tolkning. Kanske beror det på den

generation som Johansson tillhör

eller fungerar hennes förtegenhet

i under hennes levnad publicera-

Queera historier ån Malmö

297

de texter som en motvikt till alla

andra sätt på vilka hon avvek från

bilden allmänheten g jorde sig av

normalitet – som psykiskt insta-

bil, alkoholiserad, frälsningssoldat

och poet stack hon ut tillräckligt

ändå. Hartmans sätt att diktera hur

Johans sons efterlämnade opublice-

rade skrifter skulle göras tillgängli-

ga var kanske även ett sätt att skyd-

da sitt eget liv – de både kvinnorna

levde tillsammans under perioder

och delade många utlandssemes-

trar, något Hartman kanske fruk-

tade skulle äventyra hennes egen

ställning i Frälsningsarmén.

Ett motiv bland många

– Ninni Holmqvists novellkonst

Ninni Holmqvists författarskap

har inte varit föremål för samma

omfattande biografiska intresse

som Majken Johanssons, och

då ingenting antyder att novell-

samlingen Kostym skulle vara själv-

biograﬁsk görs följande tolkningar

endast utifrån ett litterärt perspek-

tiv med fokus på HBTQ och plats.

Den geograﬁska platsen som skild-

ras i samlingen varierar över jord-

klotet, men den själsliga platsen,

intimt förknippad med den kropps-

liga, är gemensam för i stort sett

alla huvudpersoner. Det är en ut-

satthetens plats, ett själslig t rum av

annorlundahet förknippat med fara,

 Se Ann a Nordensta m, ”’Ta r på mej kavaj en’. Om genus och sex ualit et i Ninn i Holmqvi sts novel l ”Kost ym”, i Moder-

niteter: Text, bild, kön. En vänbok till Ingrid Holmquist, red. Å sa Arp ing, A nna Norden stam , Kajsa Wide gren (Göteb org,

), s. - , och Krist ina Herm ansson , Ett rum f ör sig. Su bjekts framstä llning vi d -t alets sl ut: Ninni Holm qvist,

Hanne Ør stavik, Jon Fo sse, Magus D ahlström o ch Kirsten Hamma nn (Göteborg,  ), s. .

kroppslig och sexuell fara, ett rum

som förmedlar känslan av att vara

obekväm. Flertalet av novellerna

utspelar sig på okända platser, an-

dra på namngivna platser i när och

ärran. Huvudpersonen och berät-

taren är för det mesta en kvinna el-

ler en icke könad person, som i titel-

novellen ”Kostym”. Sexualitet,

ibland av det våldsammare slaget,

står ofta i fokus. Det ﬁnns ett rätts-

patos i novellsamlingen – protester

mot orättvisor i världen och för-

tryckande patriarkala strukturer är

jämnt strösslade över sidorna.

Författarliv i Malmö

298

I en av novellerna, ”När jag är i

Stockholm”, tvinnas berättelser

om hat på grund av hudfärg eller

etnicitet runt berättelsen om räds-

la för hat på grund av sexualitet.

Berättarjaget lyssnar på rasistiska

konversationer på tunnelbanan och

”drömmer om en diktafon så att jag

kan spela in samtal i tunnelbanan

när jag är i Stockholm”. Vi följer

tankarna som för till Katarina, en

väninna vars röst berättarjaget

har sparat på sin telefonsvarare

och som liknas vid ett vykort, ett

auditivt sådant. Vi läser mellan

raderna att hon kanske var ett kär-

leksintresse. I alla fall fantiserar

berättarjaget om att träa henne

utanför Kulturhuset i Stockholm,

trots att ingen av dem bor där nu.

”Jag försöker upprepa det mötet

med varje ny kvinna”, blir som en

nyckel till ett repetitivt, sökande

beteende. ”Jag försöker upprepa

något som kanske inte ens har ägt

rum.”, markerar tvivlet kring rela-

tionens natur. På väg ut ur tunnel-

banan beskriver berättarjaget sin

belägenhet:

Jag har ingen svart hudfärg som

jag inte kan dölja men jag är alltid

lite rädd för att folk ska förstå att

jag är lesbisk. Särskilt rädd är jag

 Hol mqvist,  , s. .

 Holmqvist , , s. .

 Holmqvis t, , s.  .

 Holm qvist,  , s. .

 Judith But ler, Gende r Trouble . Feminism an d the Subve rsion of Ide ntity (New York,  ), s.. Nordens tam,  ,

s.  .

 Holmqvist , , s.  .

att de som vet att jag är lesbisk

ska se att jag är det. Därför klär

jag mej i kjol, målar mig tvångs-

mässigt och säger att jag hade en

väninna en gång. Men att jag

älskade en person.

Rädslan för att utsättas för hat

grundas i det visuella – hudfärgen

och den heterosexuella, hetero-

normativa kvinnligheten. Kopp-

lingen till Judith Butlers teorier om

genustrubbel blir uppenbar genom

att berättarjaget talar om kvinnlig-

het som något konstruerat, som en

roll som är nödvändig att spela till

perfektion inom den heterosexuella

matrisens grepp. Reﬂektionen

kring sexualiteten fortsätter:

Jag är alltid lite rädd att folk ska

förstå att jag inte är lesbisk. För

det är jag inte. Inte i den mening-

en att jag kan älska en man. Inte

i betydelsen att jag kan vä lja.

[…] Man skulle kunna tro att jag

väljer kvinnor därför att jag kan

älska kvinnor. Med det kunde jag

redan innan. Innan jag kunde väl-

ja.

Upprepningen i beteende återspeg-

las i stilen, men betydelsen blir

inte tydligare i och med att tankar-

Queera historier ån Malmö

299

na upprepas, vrids och vänds.

Berättar jaget ger sken av att tala

klarspråk men undviker det likväl.

Negationerna staplas på varandra

och valmöjligheter introduceras

för att genast ifrågasättas. Bilden

som framträder pekar kanske mot

tidigare förnekelse av lesbiska be-

gär där berättarjaget istället haft

heterosexuella relationer trots att

hon inte velat, men nu väljer att age-

ra i enlighet med sin homosexuali-

tet. I beskrivningen av möten med

kvinnor som sedan följer, framgår

att berättarjaget söker någonting

speciﬁkt, kanske en upprepning av

mötet med kvinnan utanför Kultur-

huset i Stockholm:

Jag är rädd för kvinnor. Jag är

rädd för frigjorda och medvetna

kvinnor.

Spenderar jag en natt tillsam-

mans med en sådan kvinna vill

hon genast ﬂytta ihop med mig.

Säger jag att jag är förä lskad i

henne kräver hon all min tid som

bevis.

Om jag då säger att jag tänker

vara tillsammans med henne bara

när jag sjä lv vill – och aldrig av

pliktkänsla tycker hon att jag bor-

de gå i terapi.

Om jag svarar henne att jag

inte tillåter att hon försöker do-

minera mej – utom möjligen i sex-

uella lekar tycker hon verkligen

 Holmq vist,  , s.  f.

 H olmqvist , , s. .

 Holmqvis t, , s.  .

att jag borde gå i terapi. Eller åt-

minstone inse hur sjuk jag är. Jag

försöker inse det. Gång på gång.

Det går inte.

Berättarjaget vecklar ut ett välkänt

dilemma – relationer i förhållande

till frihet, äganderätt, instängdhet

och det motstridiga förhållandet

till dominans. Men upprepandet av

orden gång på gång leder tankarna

åter till kvinnan, väninnan, Katari-

na. Alla dessa reﬂektioner infogas i

tunnelbaneresan och promenaden

från Gärdet till Hjorthagen där be-

rättarjaget ska besöka sin äldre bror

och det är där berättelsen kommer

till ett slut: ”Han frågar hur det är.

Jag svarar att det är som det är. Se-

dan dricker vi kae och tittar på

tv.” Berättarjagets bägge bröder

porträtteras tidigt i novellen – de

tre syskonen fogas samman via ljud:

Min äldste bror har en Fender.

Han drömmer om en Gibson.

Min yngre bror har den ﬁnaste

stereoanläggning jag sett. Han

är ﬁnsmakare. Han drömmer om

en bättre förstärkare. Han bor i

Sorgenfri. Det ligger i Malmö. Jag

drömmer om en diktafon så att jag

kan spela in samtal i tunnelbanan

när jag ä r i Stockholm.

Syskonen verkar begära något bätt-

re, även om det inte framkommer

Författarliv i Malmö

300

helt tydligt vad berättarjaget har,

som skulle bli bättre med en dikta-

fon. Kanske är det hennes berättel-

se, redogörelsen för de samtal som

återges i den som skulle förbättras?

Men diktafonen skulle ju bara re-

gistrera ljudet, medan skriften till-

låter att ljudfragment återges och

blandas med berättarjagets reﬂek-

tioner, inskrivna i tunnelbanetågets

rum i rörelse som i novellen ramar

in den skrivna textens gränser. Be-

nämnandet av Malmö och Sorgenfri

fungerar som en motpol till Stock-

holm och Hjorthagen, och visar att

den yttre platsen spelar mindre roll

än den inre, för oavsett var de tre

syskonen beﬁnner sig, bär de på en

dröm om förbättring via konsum-

tion och kreation, via objekt rela-

terade till artistisk framställning,

skapande och lyssnande. Som enda

direktreferens till Malmö skapas

Sorgenfri som en plats som kräver

utrymme för drömmar.

 Holmqvi st, , s. .

Novellen ”Åtta dagar” är konstru-

erad som dagboksanteckningar

och kretsar kring berättarjagets

anorexi, en novellsamling som blir

klar och en omvärldsanalys som

bygger på att jorden är platt, som

en världskarta, och indelad i olika

maktkluster efter Berlinmurens

fall. Återigen är begreppet plats

centralt i berättelsen, representa-

tionen av jordklotet som uppﬂäkt

och utan innanmäte resonerar väl

med tanken på den egna kroppen

som ett projekt att ta makten och

kontrollen över. Efter ett sexuellt

möte med en man som slutar med

en brusten kondom leker berättar-

jaget med tanken på att vara gravid,

att ha något levande inom sig, men

besinnar sig sedan och säger: ”jag

kan inte bli gravid. Jag har bantat

för mycket. Min livmoder är sten-

död.” Hon utpekar sin egen kropp

som en ofruktbar plats där inget

liv kan uppstå. Berättarjaget fram-

Queera historier ån Malmö

30 1

ställs här som tydligt bisexuell –

hon ﬁnner njutning i kyssandet av

såväl kvinnor som män, även om

heterosexuellt sex i novellen fram-

står som begränsat och kopplat

till dåligt samvete eller rädsla för

oöns kad graviditet och AIDS. Någ-

ra avsnitt i novellen lyfter speciﬁkt

fram homosexualitet och lesbisk

kärlek. Ett avsnitt liknar novellen

”När jag är i Stockholm” på så sätt

att kvinnor framstår som skräm-

mande. Det tecknar bilden av begär

mellan kvinnor som något ﬂytande,

bisexualitet som både möjlighet och

hinder. Berättarjaget beskriver sig

som en ”hemlig lek” för ”de bortgif-

ta kvinnorna”, det vill säga de som är

gifta med män. ”De tar mig inte på

allvar”, preciserar hon och tillägger:

”För de andra kvinnorna är jag en

svikare. Det är mycket allvarligt.

Det är svårt att gå över gränsen

till det onormala. Det är svårt att

gå över gränsen till det normala.

Jag är på gränsen. Jag är både-och.

Jag är varken-eller.” Berättar-

jaget tecknar bilden av (bi)sexua-

litet och makt, makt att uteslutas

eller inkluderas, och framställer

sig som en gränsvarelse som inte

till fullo kan accepteras, varken

av heterosexu ella eller av homo-

sexuella. I ett annat avsnitt är det

berusade berättar jaget inbegripet i

 Ho lmqvist , , s.  f. Se Nor denstam , , s. .

 Holmqv ist, , s . .

 Holmqv ist,  , s. .

 Holmqvis t, , s.  .

 Holmqv ist,  , s. .

en hetsig diskussion med en kvinna

på en fest. Kvinnans inställning till

homosexualitet beskrivs på följande

sätt: ”Det var inte det att hon hade

något emot homosexuella. Tvärt-

om. Många av hennes bästa vänner

var bögar. Underbara människor!

Känsliga och ﬁna. Så många les-

biska kände hon inte till men jag

verkade ju trevlig. Åtminstone hade

jag verkat det innan jag blev sådär

arg.” Kvinnan vädrar ﬂer fördomar:

”Men det måste väl trots allt vara

onaturligt med en könsdrift som

inte leder till graviditet? hade hon

påstått.” Ilskan hon framkallar

hos berättarjaget bemöts av kvin-

nan genom följande ordväxling:

”Måste ni alltid vara så överkäns-

liga? frågade hon.// Vi?//Ni homo-

sexuella.” Stereotypa föreställ-

ningar och en tendens att förenkla

och generalisera ﬂödar i porträttet

av kvinnan. Berättarjaget återgäl-

dar kommentaren att inte ta det så

personligt när hon sätter punkt för

konversationen genom att besva-

ra kvinnans slag i hennes ansikte

med att slå tillbaka, ”[t]vå gånger.

Med knytnävarna.”54 I ytter ligare

ett avsnitt visar det sig att någon

som berättarjaget betecknar som

en kompis, förvandlas till en sex-

uell partner. Tröst går över i öm-

het som blir till sex. Följande dag

Författarliv i Malmö

302

tillbringar de i varandras sällskap:

”vi gjorde inget särskilt. Älskade

bara lite. Och åt lunch. När hon till

slut måste gå sa hon att det hade

varit den finaste dagen på mycket

länge.”56 Efter att hon har gått, kör

berättarjaget ﬁngrarna i halsen

och kräks upp det hon har ätit. Om-

världsanalysen fortgår. Samman-

taget visar novellen att oavsett den

sexuella partnerns kön, kvarstår

både världsproblem och ätstörning-

ar.

I Ninni Holmqvists Kostym före-

kommer Malmö uttryckligen på ett

 Holmqv ist, , s . .

 Nordens tam,  , s..

enda ställe, till skillnad mot i Maj-

ken Johanssons författarskap, där

Malmöbilden ibland är maskerad

men uppenbar. Parallellt kan man

säga att där kärleken till en kvinna

glider förbi ganska diskret om man

inte besitter nödvändig biograﬁsk

kunskap om Majken Johansson,

står den uppenbart i centrum i vissa

av Ninni Holmqvists noveller. Båda

författare skildrar såväl hetero-

sexualitet, bisexualitet som homo-

sexualitet, men till skillnad från

Johansson gör Holmqvist ingen

hemlighet av endera.

För att tala med Nordenstam,

handlar novellsamlingen om precis

det: ”olika slags sexualiteters exis-

tensberättigande i vårt postmoder-

na samhälle”. Även om Johansson

dör endast ett par år innan Kostym

publiceras tillhör de olika genera-

tioner, vilket kanske kan förkla-

ra Holmqvists öppenhet. Hennes

nittio tal är inte detsamma som

Johanssons.

Coming out on center stage

– Jude Dibia och romankonsten

Jude Dibias debutroman är ett för-

sök att erbjuda en berättelse om

homosexualitet i en nigeriansk

kontext eftersom han upplevde att

en fattades och därför blir hans för-

fattarskap ett tydligt avsteg från

skildringen av Malmö, å ena sidan,

men å andra sidan är romanen upp-

byggd helt kring problematiken att

Queera historier ån Malmö

30 3

vara gay, även om platsen är Nigeria

och inte Malmö. I ett ﬁlmat före-

drag som Jude Dibia gav på Sensus

studieförbund  under rubri-

ken ”Angeläget”, med titeln ”Guest

writers present why they have been

forced in exile due to their writings

about homosexuality” inleder han

genom att teckna en bild av det

Nigeria han växte upp i på -

och -talet, och trycker på hur

den styrande ideologin har for-

mat Nigeria som nation. Jämfört

med idag, kännetecknades detta

samhälle enligt Dibia bland annat

av frånvaron av tv dygnet runt, You-

Tube, internet och sociala medier.

Människors vägar till information

var begränsade, pressfrihet och

yttrandefrihet existerade inte.

Många av de funktioner som dessa

medier har idag, innehades där och

då av den tryckta boken. Dibia pe-

kar på en avsaknad av skildringar

av HBTQ-personer och deras er-

farenheter, både i litteraturen och

annorstädes. Samtidigt understry-

ker han också faran med att öppet

kritisera regimen i den diktatur

som då rådde. För att illustrera det-

ta laborerar han med tanken att

någon skulle säga att kvinnor inte

existerar. Att förneka existensen av

kvinnor framstår som absurt – vi är

alla födda av en kvinna. Ändå hän-

de det att oentliga personer gjorde

uttalanden om att homosexualitet

 Jude Dibia , ”Guest wr iters present why t hey have been for ced in exi le due to their w ritings a bout homosex uality ”,

föred rag på Sensu s studief örbund (), https ://www.youtube.c om/watch?v =nbyncntR Xw, hämtat  --.

 Jude Dibia , Att gå med sin a skuggor (Ma lmö, ), s. .

inte existerade i Nigeria. En upp-

skattning att cirka tio procent av en

befolkning är homosexuell skulle

alltså innebära att ungefär  mil-

joner nigerianer inte fanns. Om det

förekom sexuella praktiker mellan

personer av samma kön, menade

förnekarna, förklarades de anting-

en av fetischistiska inﬂuenser uti-

från eller genom att personerna var

besatta av djävulen. Dibia talar även

om hur människor med makt arbe-

tade för att kriminalisera homo-

sexualitet, kanske även belägga det

med dödsstra.

Som ung sökte Dibia efter

posi tiva litterära skildringar av

HBTQ-personer i Afrika, men utan

framgång. I förordet till den svens-

ka översättningen av sin roman

Att gå med sina skuggor, beskriver

Dibia sin reaktion på författaren

James Baldwins roman Giovannis

rum från , som handlar om ”de

tragiska konsekvenserna av homo-

sexuell kärlek – och [han] hade

aldrig trott att en bok skulle kunna

beröra [honom] på det sättet”. Där-

efter beskrivs hur han söker efter

litterär representation av ”sam-

könade relationer i en afrikansk

kontext”, men utan att lyckas. 

Några år senare upptäckte han

författaren E. Lynn Harris, vars

författa rskap fokuserade huvud-

sakligen på homosexuella afro-

Författarliv i Malmö

304

amerikaner och det smärtsamma

dolda liv som några av dem levde.

Fastän hans böcker handlade

om afroamerikaner och i för-

längningen livet i USA , hittade

jag i dem många likheter med de

nigerianska män jag kände som

var gay. Jag blev allt otå ligare och

allt ivrigare att skriva en bok om

hur det var för en afrikan att vara

gay.

När Harris svarade på ett e-mail

som Dibia skrev, påminde han Dibia

om vad Toni Morrison sa, nämligen

att om det fanns en bok som du vil-

le läsa men som inte fanns var det

din plikt att skriva den. Det var

det, förklarar Dibia i den ﬁlmade

föreläsningen, tillsammans med

konstaterandet att HBTQ-personer

ständigt demoniserades när de klev

ut ur osynligheten i den nigerianska

kontexten, som inspirerade Dibia

att själv ta till pennan som vapen.

Han tolkade Harris citerande av

Morrison som en tillåtelse att skri-

va boken, en inbjudan, en uppmunt-

ran. När boken väl var klar i början

av -talet, mötte den svårighe-

ter att publiceras. När den väl hade

publicerats, ville ingen sälja den,

på grund av dess kontroversiella

ämne. Dibia och hans förlag änd-

rade strategi och började besöka

olika typer av event, där romanen

sålde. Den blev inte bara populär

 Dibia, , s.  .

 D ibia, , s. .

 Dibia,  , https://ww w.youtube.com/w atch?v=nby ncntRXw, hämt at - -.

hos sina läsare, men ledde även till

att HBTQ-personers rättigheter

började diskuteras öppet. Romanen

gav synlighet till människor som

tidigare förvägrats just detta. År

 ﬁck Nigeria till slut en lagstift-

ning mot homosexualitet, vilket

ﬁck konsekvenser för människor

som misstänktes vara gay. Situatio-

nen blev mer och ohållbar för Dibia,

och han lämnade därför Nigeria

för att bosätta sig i Malmö. Dibia

förklarar i förordet till den svenska

översättningen att sedan hans

roman publicerades 2005 har fler

skildringar följt. Chimamanda

Ngozi Adichies noveller med lesbis-

ka huvudpersoner lyfts, liksom Chi-

nelo Okparantas roman Under the

Udala Trees, som också behandlar

lesbisk kärlek.

Queera historier ån Malmö

30 5

Eftersom Dibias roman Att gå

med sina skuggor utspelar sig i

Nige ria ﬁnns inga kopplingar till

Malmö i den, men den behandlar

homosexualitet i allra högsta grad.

Romanen inleds med en prolog där

huvudpersonen Ebele/Adrian döps

vid tio års ålder, men sedan kas-

tas läsaren direkt in i situationen

där den vuxna, gifta Adrian vak-

nar upp efter en traﬁkolycka och

omtöcknad skyndar sig hem till sin

fru som, på grund av ett anonymt

telefonsamtal, fått reda på att hen-

nes man är gay. Första kapitlet är

en skruvad komma-ut-scen mellan

man och hustru som slutar med att

Adrian blir ombedd att lämna sin

familj. Det framkommer genom

Adrians tankar att han vetat sedan

barndomen att det var pojkar och

senare män som han attraheras av.

När han blir konfronterad av sin

fru framhåller han att han älskar

henne och att homosexualiteten är

något som tillhör det förﬂutna, men

hon frågar: ”Är du gay eller? Du sa

att du har varit det… Betyder det att

du väljer att vara gay när det pas-

sar dig?” Adrian ger sig av till en

homo sexuell vän från sitt tidigare

liv, Abdul, som beskriver sitt liv med

partnern Femi i det nigerianska

samhället:

De heterosexuella stoltserar med

sin knasiga sexualitet inför oss

 Dibia , , s. .

 Dibia, , s.   f.

 Dibia , , s. .

varje dag. Den ﬁnns där så fort

man öppnar en blänkande tid-

skrift med färgglada annonser

för kläder, parfymer och a llt. Den

ﬁnns på aschtavlor, teve, radio,

överallt, och ingen har något att

invända, knappast de som är gay.

Men om jag gick hand i hand med

Femi på gatan skulle det vara en

helt annan sak… Det betyder inte

att jag borde sjunka till deras

nivå genom att oentliggöra min

sexua litet. Jag behöver varken

tillåtelse eller bekräftelse av dem,

Adrian.64

Avsnittet ger en bild av hur det är

att leva i ett majoritetssamhäl-

le vars normer ställer en utanför

gemen skapen. Adrians hustru Adas

tankar som skildras i kapitlet

efter, understryker de stereotypa

föreställningar om homosexuella

män som ﬂorerar och som hon nu

tillskriver sin make: ett välvårdat

yttre, mjuk röst och begåvning för

inredning. I följande kapitel skild-

ras framtvingade komma-ut-scener

inför Adrians bröder och undvikan-

det av dem inför arbetskollegor,

skräcken för HIV-smitta som får

Ada att uppsöka sjukhus för att tes-

ta sig och deras dotter, de kval som

Adrian lider och har lidit, men även

hans samtidigt orubblig vilja att stå

upp för sig själv och bli accepterad

för den han är, när nu allt ändå är

Författarliv i Malmö

306

ute i ljuset. Adas skamkänslor ägnas

en hel del uppmärksamhet, liksom

den ryktesspridning som uppstår

kring Adrians homosexualitet. En

hel del stereotypa föreställningar

om homosexuella män framkommer

återigen. Adas kusin Nkechi som

presenterade Adrian för Ada slås av

en oro att hennes egen son, som hon

inser gärna leker med dockor, ska bli

homosexuell:

Hennes son lekte alltid med sin

systers dockor, fastän han hade

sina egna leksaker och sin fotboll.

Han intresserade sig inte mycket

för sina leksaker och var oftast

alltför tystlåten och tillbakadra-

gen. Var det så allting började? Var

det så hennes son, om han läm-

nades utom uppsyn, kunde bli en

Adrian?

Att sexuell läggning skulle vara nå-

got naturligt eller medfött är inte

tillgänglig t för Nkechi. Hon ser

homosexualitet som något fult och

onaturligt som uppstår under barn-

domen, på grund av brister i upp-

fostran, ett fel som kan rättas till.

Adrians tankar om att han är född

homosexuell är helt inkompatibla

med Nkechis föreställningar. En

annan av Adas vänner, Iheoma, stäl-

ler den känsliga frågan: ”Men vad

är det som skrämmer dig då, Ada?

[…] Att vara gift med någon som är

 Dibia,  , s. .

 Dibia , , s. .

 Dibia,  , s. .

gay, eller att hantera allt som an-

dra människor tycker och säger?”

Adas situation i det samhälle hon

lever, Lagos runt millennieskiftet,

beskrivs:

Homosexualitet var inget ämne

som någonsin blev diskuterat

under ordnade former så vitt hon

visste, och var tabubelagt i den

miljö hon väx t upp i. Det va r i Adas

tycke någonting helt abnormt, och

nu hade företeelsen trasslat sig in

i hennes liv mot hennes vilja. Hon

var rädd f ör att bli en av ’de nya pa-

riorna’, kvinnorna som var utstöt-

ta ur samhället och föraktades av

orsaker som de inte kunde hjälpa.

Och hennes dotter skulle också bli

märkt, och hånas av andra barn.

Det var de faktiska problem som

Ada måste acceptera.

Kapitlen skrivna ur Adas synvinkel

skildrar synen på homosexualitet

ur ett alldeles särskilt perspektiv.

Dels uppmålas det som ett svek från

Adrians sida, som låtit sina lögner

skapa en fantasivärld runt henne,

och därmed fått hennes verklighet

att krackelera och framstå som en

chimär, vilket i sin tur drar skam

över henne som inte förmått vara

klarsynt. Dels framställs det som

något som samhället i stort ogillar,

vilket kommer att få konsekvenser

för såväl henne själv liksom för hen-

Queera historier ån Malmö

30 7

nes dotter, som utstötta ur gemen-

skapen. Ordet ”paria” används för

att beskriva hur föraktet för homo-

sexuella spiller över på deras när-

stående. Som för att erbjuda pers-

pektiv på situationen bjuder Adas

vän Iheoma in henne på en tjejträ

och presenterar henne för kvinnor

som är gifta med homosexuella

män: en rik major, en politiker, en

domare. Kvinnorna berättar om

hur de kommit på sina män eller

vetat innan giftermålet, en yppar att

hon själv är homosexuell och att ett

äktenskap med en likasinnad man

var ett sätt att kunna leva tryggt

som gift men fri att ha lesbiska rela-

tioner utanför äktenskapet. Sättet

på vilket Dibia illustrerar hur homo-

sexuellas och bisexuellas osynlig-

het fungerar i sin roman visar en

tydlig reﬂektion av det nigerianska

samhället som tudelat i å ena sidan

en otroligt normstyrd värld, å an-

dra en underjordisk sfär där slöjan

lyfts. Genom att låta oss ta del av

Adas blick, gestaltar Dibia en syn

som han nämner i sitt föredrag och

som innebär att normkritik ses som

en ”främmande mentalitet [som]

smugit sig in i det nigerianska sam-

hä l let ”. Konta kten med omvärlden

används som förklaringsmodell.

På essentialistiskt vis placeras allt

som avviker från normativ hetero-

sexualitet utanför Nigerias gränser,

 Dibia,  , s. .

 Dibia,  , s. .

 Dibi a, , s. .

 Dibia,  , s. .

den afrikanska kontinenten. Ada

beskrivs som

övertygad om att homosexua-

liteten som såda n gick tvärs

emot den afrikanska kulturen.

Den hade lånats in, liksom vålds-

bejakande rap, soﬁstikerade väp-

nade rån, nakenmodet och a llt

annat strunt. På nå got sätt hade

de inlånade negationerna lyckats

impregnera hennes samhälle och

korrumperat sjä lva essensen av

det. Hon höll med de nigerianer

som ansåg att homosexualiteten

var en inforslad egenskap och inte

en medfödd del av människans

biologiska uppsättning. Hur an-

nars skulle någon afrika n ha kun-

nat lära sig ett sådant beteende?

Tanken att homosexualitet skulle

kunna vara något naturligt är

avlägsen. Istället likställs det,

genom jämförelsen, med en negativt

konnoterad musikstil, brottslighet

eller mode som inte anses existera

naturligt i Afrika utan bara som

importvara. Ändå framställs det

som att världen hade utvecklats

runt omkring Ada, men att hon inte

tog emot allt med öppna armar.

Inred ningsföremål från Europa kan

accep teras bara de inte ”ifrågasatte

värdet i hennes omhuldade afri-

kanska traditioner”.

Författarliv i Malmö

308

Kapitlen som skildrar Adrians

perspektiv behandlar homosexua-

litet som ett pendlande mellan en

önskan om acceptans och rädsla

för repressalier. På arbetsplatsen

synliggörs tvetydigheten som rå-

der på samhällsnivå, genom att det

ﬁnns regler mot diskriminering

som i praktiken inte efterföljs.

Uttrycket ”bröder under täckman-

tel” används för att beteckna män

som beskrivs som ”självutnämnda

kvinno dyrkare som när tillfälle

 Dibia , , s. .

 Dibia , , s. f.

 Dibia , , s. .

 Dibia , , s. -.

 Dibia , , s.  .

gavs kunde följa med män också”,

och som ytterligare understryker

det nigerianska samhällets

dubbel het. Hemska övergrepp

på homosexu ella par beskrivs och

upptar Adrians ångestfyllda tan-

kar. Den typ av bestraning som

Adrian slutligen får utstå kommer

från hans äldre bror som blir en

före språkare av religion och tradi-

tion när han tar med Adrian till en

pastor som piskar honom under det

att frenetiska böner uttalas, som

någon form av exorcism, vilket leder

till att kyrkan målas ut som hyck-

lande. Utdrivningsceremonin,

eller rättare sagt misshandeln, av-

bryts av hans yngre bror som dock

dyker upp först när piskan har slitit

loss hud och kött från Adrians rygg.

Lusten att accepteras för den han

är leder Adrian till ett möte med sin

mor och yngre bror. Deras reaktio-

ner är långt ifrån välvilliga, trots

att brodern uttrycker sin kärlek

snarare än motsatsen. De undrar

hur det är möjligt att han som fått

samma uppfostran som sina bröder

har kunnat bli gay och modern

frågar varför han gör så mot dem.

Homosexualiteten framställs som

ett val som görs för att straa famil-

jen, föräldrar och bröder, som något

som inte kan uppstå under det som

Queera historier ån Malmö

30 9

anses vara normala uppväxtförhål-

landen.

Slutligen bestämmer sig Ada

och Adrian att gå skilda vägar men

de förblir vänner och Ada blir den

karaktär som utvecklas mest i sin

syn på homosexualiteten eftersom

hon accepterar Adrian som han är

och lovar att arbeta för att deras

dotter uppfostras så att ”hon får

med sig kärlek och tolerans nog för

att inte ha förutfattade meningar

om andra människor, oavsett deras

övertygelser eller livsstil”.78 Adrian

träar en landsman som har funnit

kärleken i Tyskland och som vitt-

nar om den rasism han måste utstå

och den saknad han känner inför

det Nigeria han drömmer om.

Skildringen pekar på ytterligare

en möjlig positionering i förhål-

lande till homosexualitet i Nigeria,

nämligen ﬂykten. Långt ifrån att

 Dibida , , s..

 Dibia , , s.  .

framställas som ett lätt beslut, må-

las många nackdelar upp. En sak

återstår innan Adrian kan ta ett

sådant beslut – han besöker den

man han älskat och förlorat för att

försonas genom att säga att han inte

längre känner något hat mot honom

trots allt lidande han har orsakat

Adrian. Mannen lever med HIV

och ett reso nemang förs kring den

lössläppthet och oförsiktighet som

präglar många homosexuella mäns

sexualitet i romanen. När allt kom-

mer omkring väljer Adrian exilen

– han reser till London med en an-

ställning tryggad. Berättelsen pe-

kar mot en ljus framtid där Adrians

dotter kommer vara en del av hans

liv men där han kan möta livet som

gay utan att på samma sätt som i det

Nigeria som beskrivs vara rädd för

att missg ynnas på arbetsplatsen,

Författarliv i Malmö

310

stötas ut ur familjen, misshandlas

eller dödas.

Jämfört med Johanssons och

Holmqvists skildringar har Dibias

berättelse ett mer akut tonfall. Där

Johansson väljer tystnad eller det

allmängiltiga, lyfter Holmqvist

rädslan för homofobi, medan Dibia

faktiskt åskådliggör vilka uttryck

det kan ta hos de allra närmaste

i form av ett missvisat försök att

piska ur Adrian denna upplevda så

kallade abnormitet.

Slutord

Denna undersökning av bilden av

HBTQ-personer och i viss mån

deras situation i det omgivande

samhället har också uppmärksam-

mat Malmö som både förgrund

och fond. Där Majken Johansson

väljer Malmö som scen för många

självbiograﬁska texter och dikter,

skissar Ninni Holmqvist i sin no-

vellsamling en vag koppling genom

kvarteret Sorgenfri, medan Jude

Dibias roman inte alls utspelar sig

i varken Malmö eller Sverige. Ändå

är läsningen av hans text i svensk

översättning avhängig av hans

närvaro i Malmö som fristadsför-

fattare. Materialet som har ana-

lyserats visar sålunda på en stor

bredd – vad gäller såväl litterära

genrer, HBTQ-tematikens behand-

ling som närheten till Malmö i de

skönlitterära skildringarna. De

tre valda författarskapen, genom

de verk som har undersökts, visar

på en omvänd parallell rörelse. Ju

mer framträdande Malmö är, des-

to mindre uppenbara är HBTQ-

frågorna. Ju mer texterna fokuserar

på homo- eller bisexualitet,

desto mindre kan man skönja

Malmös närvaro. Detta är givetvis

beroende av urvalet, och alls ingen

allmängiltig slutsats. Spridning

över tid kanske också bidrar till

olikheter i framställningen –

Majken Johansson dör innan Ninni

Holmqvists novellsamling ges ut,

och Jude Dibias roman skrivs tio år

efter Kostyms publicering och över-

sätts mer än tio år senare än det.

Vart och ett av författarskapen bär

självfallet spår av den tid och plats

där de utvecklats. Vad författarna

har gemensamt är att de har en gi-

ven plats i Malmös litteraturveten-

skapliga HBTQ-historia.

Queera historier ån Malmö

311

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

Butler, Judith. Gender Trouble. Feminism

and the Subversion of Identity (New York,

1990)

Dibia, Jude, Att gå med sina skuggor (Malmö,

2016)

Dibia, Jude, ”Guest writers present why

they have been forced in exile due to their

writings about homosexuality”, föredrag

på Sensus studieförbund (2016), https:/

www.youtube.com/watch?v=n0bync

tRXw, hämtat 2020-08-20.

Hartman, Kerstin, Bottenglädje. En bok om

Majken Johansson. (Stockholm, 2002)

Hermansson, Kristina, Ett rum för sig.

Subjektsframställning vid 1900-talets slut:

Ninni Holmqvist, Hanne Ørstavik, Jon

Fosse, Magus Dahlström och Kirsten

Hammann (Göteborg, 2010)

Holmqvist, Ninni, Kostym (Stockholm,

1995)

Johansson, Majken, Dikter (Stockholm,

2002)

Johansson, Majken, Från Magdala. Frag-

ment ur en självbiograﬁ (Stockholm, 1972)

Nordenstam, Anna, ”’Tar på mej kavajen’.

Om genus och sexualitet i Ninni Holm-

qvists novell ”Kostym”, i Moderniteter:

Text, bild, kön. En vänbok till Ingrid Holm-

quist, red. Åsa Arping, Anna Nordenstam,

Kajsa Widegren (Göteborg, 2008)

Tenngart, Paul, Livsvittnet Majken Johans-

son (Lund, 2016)

Författarliv i Malmö

Queera berättelser ån Malmö

312

DAMKOMIKER,

BÖGKÖRARE OCH

ÄKTA KÄRLEK

Jens Rydström är professor i genusvetenskap i Lund och författare till Sinners

and citizens: Bestiality and homosexuality in Sweden, 1880–1950 (Chicago 2003).

På svenska har han gett ut Kvinnor, män och alla Andra: En svensk genushistoria

(med David Tjeder, Lund 2021) och Undantagsmänniskor: En svensk HBTQ-historia

med utblickar i världen (med Svante Norrhem och Hanna Markusson Winkvist,

Lund 2015).

Homosexuella mäns

subkultur i Malmö

1911–1940

JENS

RYDSTRÖM

Foto: Sarah Hirani.

Homosexuella mäns

subkultur i Malmö

1911–1940

I FEBRUARI 1911

informerades polisen i Ma lmö om sexuella trak asserier vid Väs-

tra järnvägsstationen, där tågen till Ystad och Trelleborg avgick.1 Det var en

livlig plats dä r resenärer från hela Skåne sa mlades och där må nga främlin gar

anlä nde till staden. F lera vit tnen hade observerat hål i väg gen mella n dam- och

herravdelninga rna på stationstoalet terna, ”i hvilka nå gon ma nsperson brukat

införa sin manslem äfven vid sådana tillfällen, då fruntimmer befunnit sig

på andra sidan brädväggen.” De misstänkta heterosexuella trakasserierna

utvecklades dock snart till landets dittills största homosexuella skandal.

Pojkarna och de unga mä nnen som sålde godis från Ma lmö Choklad- och Kon-

fektfabrik f ramför stationen berätta de för polisen att en man i fy rtioårså ldern

brukade uppehå lla sig där. Han kunde sta nna mycket länge i toalettbå sen och

hade också försökt övertala några av dem att gå med honom in. Den mystiske

mannen greps snart och när han konfronterades tillsammans med en av ka-

ramellförsäljarna erkände han ﬂera homosexuella brott. Polisen tappade då

intresset för de heterosexuell a trakasserierna och a nhöll istäl let mannen som

misstä nkt för ”onaturlig otukt”. Han pressades att förse dem med ﬂera namn

och snart kunde nio andra män, mellan  och  år, gripas.

Gay Malmö?

Den amerik anske historiker n George Chaunceys banbry tande studie Gay New

York visar hur stadens homosexuella män byggde nätverk och organiserade

sina liv trots stigmatisering och hård poliskontroll. Inociella mötesplat-

ser och gayvänliga barer ﬁnns belagda ända sen -talet, hundra år före

väst världens homose xuella revolution .

Också i Mal mö utvecklades en man lig

homosexuell subkultur i sa mband med industria lisering och urban isering och

 K apitlet by gger delvi s på Rydst röm, Jens. ” Subkult ur och su ndsku ltur: Möt esplats er för homose xuell a män i Ma lmö

– ”. I Med Mal mö i minnet: Malm ö Stadsarkiv   år, Kers tin Mart insdotter (r ed.), –. Malmö: M almö

Stad sarkiv, . Tac k till Mal mö Stadsa rkiv för til lstånd at t återanvä nda materia let, tack Pee ter Mark på Sto ck-

holms St adsark iv och Linus S ollin på Ma lmö Sta dsarkiv f ör bistå nd med att ta f ram uppgi fter frå n folkbok föringen

och frå n Hovrätt en över Skåne o ch Blekinge .

 R ådhusrä tten i Mal mö. Brottmå l, avd. , /   nr. , bil. a , s. . AIeb:. M almö Sta dsarkiv ( MSA).

 Rådhusr ätten i Ma lmö. Brottm ål, avd. ,  /  nr. , bil. a . AIeb:. MS A.

 Cha uncey, George. G ay New York: Gende r, urban culture a nd the making of th e gay male worl d, – . New York:

Basic B ooks,  , s. .

314

det omfattande rättsfallet från  erbjuder en möjlighet att kartlägga delar

av den. Faktum är att Malmö är den första svenska staden i modern tid där

en större grupp män åtalades för att ha haf t sex med varandra. Dessförinna n

åtalades mycket få personer för brott mot straagens  kap.  § (SL :),

som förbjöd ”otukt, som emot naturen är och otukt med djur” och var i kraft

från  till den  juli . Lagen var ova nlig i ett europeiskt sammanhang

genom att den var könsneutral och kri minalisera de både ma nlig och kvi nnlig

samkönad sexualitet. I övriga Europa var det bara Finland, Österrike, Grek-

land och ett a ntal schweiziska ka ntoner som hade sam ma typ av könsneutrala

sodomilagar.  Ända fram till slutet av -talet var emellertid tidelag, eller

”otukt med djur”, den vanligaste åtalspunkten enligt denna paragraf och be-

greppet ”otu kt mot naturen” ansågs även täck a ”onaturliga” sexuella ha ndlingar

mellan mä n och kvinnor. Få kvinnor åtalades: i hela landet ställdes endast 

kvin nor in för rätta för brott mot SL : mellan  och  , två av dem för

”onaturlig otukt” med män, det vill säga oralsex, och tio för ”onaturlig otukt”

med andra k vinnor, det vi ll säga homosexuella hand lingar. Detta kan jä mföras

med att   män anklagades för samma typ av brott under samma period.

Till sk illnad frå n i de andra svenska storstäder na ﬁnns inte särsk ilt många

studier av homosexuell subkultur i Malmö. Stockholms homosexuella män

undersöks grundligt i den rikt illustrerade Sympatiens hemlighetsfulla makt,

som bygger på domstolsärenden, pressmaterial, litteratur och ett stort antal

interv juer. Sociologen Arne Nilssons studie om homosexuella m än i Göteborg,

Såna och riktiga karlar, är baserad på inter vjuer. Till sammans med Ma rgareta

Lindholm har han också publicerat En annan stad, som handlar om både ho-

mosexuella män och lesbiska kvinnor i Göteborg –. De enda böcker

som tidigare ha r behandlat Ma lmös HBTQ-historia ä r Thomas Sörensens Det

blänkande eländ et, som också di skuterar soldatprostitution, och Lar s Hectors

Det ljuva livet på Trocadero om några år på 1970-talet då Club Trocadero på

Adelgatan va r navet för Malmös homosexuella .



Journa listen M artin Anders-

son har gjort en insats för Malmös queerhistoria genom en serie historiska

 Mustola , Kati och Ryd ström, Jens . “Women and the l aws on same- sex sexua lity”. I Cr iminally qu eer: homo sexuality

and cri minal law in S candinav ia – , Jens Rydst röm och Kat i Mustola (red .), –. Amst erdam: A ksant A ca-

demic Pr ess, .

 Söders tröm, Göran (red.). Sympatiens hemlighetsfulla makt: Stockholms homosexuella –. Stockholm:

Stock holmia,  ; Nilsson , Arne. Såna & r iktiga karlar : om manlig hom osexualitet i G öteborg dece nnierna kr ing an-

dra världskriget. Göteborg: Anam ma, ; Lindholm, Ma rgareta och Nilsson, A rne. En annan st ad – kvinnligt och

manlig t homoliv  –. G öteborg: A lfabet a/Anamm a, ; S örensen, T homas. De t blänkan de eländ et: en bok om

Kronpr insens Husa rer i sekelsk iftets Malmö, M almö: T. Sörens en, .

Queera historier ån Malmö

315

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

artiklar i Sydsvenskan.



Lesbisk histor ia i Malmö har st uderats av hi storikern

Matilda Svensson Chowdhur y i en intervjustudie om lesbisk separat ism i sta-

den på - och -talet och nyligen har Martin Andersson och Matilda

Svensson Chowdhury bidra git med ett kort kapitel om Malmös HBTQ-hi storia

i den ociella historieboken Malmö stads historia.

Ökande kontroll

Före första världskriget behandlade Rådhusrätten i Malmö bara några få

fall rörande ”onaturlig otukt” och de ﬂesta av dem rörde övergrepp mot barn.

Mönstret går igen i hela landet, eftersom rättsväsendet började visa intresse

för samkönad sexualitet mellan vuxna först när en modernare syn på homo-

sexua litet vann insteg på  -talet. Reda n från  beskrev tys ka sexologer

homosexualitet som en medfödd egenskap istället för en synd som vem som

helst kunde begå, men det tog tid för det nya begreppet att spridas utanför

medicinska kretsar i Sverige. Det var inte förrän i början av -talet som

ﬂer män åtalades för samkönad sexualitet än för tidelag, men inom några år

steg då antalet åtal för homosexuella handlingar från mellan tio och tjugo i

hela landet til l över , för att nå si n högsta nivå någonsin , med  åtal.

Det som gör Malmö speciellt är att polisen i staden så tidigt intresserade

sig för samkönad sexualitet mellan vuxna. I Stockholm och Göteborg fanns

sedan lä nge väletablerade mötesplatser för mä n som sökte se x med andra män,

och Stockholmspoli sen hade patrullerat Humlegården och a ndra trästä llen

sedan åtm instone -talet. Men i a llmänhet g reps in gen, möjligen på gru nd

av risken att någon inﬂytelserik person skulle åka fast. Det var således bara

i Malmö som polisen utredde och åtalade homosexuella brott redan i början

av det nya århundradet.

 A ndersson , Mar tin. ”G ay i Malm ö – en mörk hist oria”. Sydsvenskan / ;”Ska ndalös a möten i Ma lmö”. Sydsvenskan

/ ; ”Homofobi n spred sig u nder efte rkrig stiden”. Sydsvenskan / ; ”När Ma lmö kom ut”. Sydsvenskan /

 .

 Svens son, Mat ilda. ” Det var ju in te bara umgå s och drick a te även om d et var det o ckså”: Lesb isk sepa ratism i Mal mö unde r

–-talen. Ma lmö: Ma lmö Hög skola,  ; Ander sson, Ma rti n och Svens son Chowdhu ry, Mati lda. ”För dom och

stolthet – När Mal mö kom ut”. I Malmö stad s historia Del . - , Roger Johans son (red.), –. Ma lmö:

Kira f örlag,  .

 Oo sterhuis, Ha rry. Stepch ildren of nat ure: Krat-E bing, psychia try and the ma king of sexual i dentity, Univer sity of

Chica go Press , Chica go, ; R ydström , Jens. Sin ners and c itizen s: Best iality an d homose xualit y in Swede n,  –.

 uppl. Chi cago: Universit y of Chicago P ress,  , s. .

316

Tabell .

Brottsoe r i Malmö –. Antal åtal vid Rådhusrätten i Malmö för brott m ot straagens

 kap.  §, uppd elat på brottsorets ålder, kön och ar t.

Källa: Malmö Stadsarkiv, Rådhusrätten. Domböcker avd.  och ,  – . Not: Det är egent-

ligen fel att prata om brottsoe r i detta sammanhang, eftersom lagen var ut formad som ett b rott

mot allmän sedlighet och samhällsmo ral och inte brott mot perso n.

Tabell  visa r antalet åta l för onaturlig otuk t vid Rådhusrätten i Ma lmö, uppde-

lat på ålder (och kön och art) på den de åtalade hade haf t sex med eller förgripit

sig på. Antalet åtal var högst under åren omedelbart före avkriminalisering-

en, och då dömdes också största andelen för sex med vuxna. Detta motsvarar

återigen den övergripande trenden i hela landet, men Ma lmö sticker ut genom

rättsfa llet  som i tabellen avspeglas i de tio personer som åtalades för sex

med personer över  år. Inga kvinnor åta lades, men en man dömdes  för

onaturlig otu kt med en minderårig ﬂicka . Tidelag , slutli gen, va r av naturliga

skäl ovanligare i en stad som Malmö än i den omgivande landsbygden.

Ökningen av ant alet åtal på -ta let förklaras delv is av en stigande rädsla

för konsekvenserna av att avkriminalisera homosexualitet. Vilhelm Lund-

stedt, socialdemokratisk riksdagsledamot och professor i strarätt i Uppsa-

la, motionerade  om att avskaa förbudet mot samkönad sexualitet. Ett

av hans främsta argument var att det var absurt att åtala homosexuella för

”onatu rlig ot ukt”, eftersom det var det naturliga sät tet att ha sex för homosex-

uella. Debatten och de utredningar som tillsattes efter Lundstedts motion

visade att det i princip var två tänkta scenarier som vållade oro. Det ena var

att äldre homosexuella skulle förföra yngre människor av båda könen till att

också bli homosexuella, vilket resulterade i en högre åldersgräns för homo-

sexuella f örhå llanden. När homosexua litet slutligen avkrimina liserades 

infördes en högre å ldersgräns för homosexuell a handlinga r,  år (eller , om

den äldre utny ttjade den yngres oerfa renhet eller beroende ställni ng) jämfört

 R ådhusrät ten i Malmö. B rottmå l, avd. , /  , nr. . MSA .

 Lundstedt, Vilhelm. ”Ot ukt mot natu ren”: Bör den vara s traar? Stockhol m: Bonnier, .

Oer för ot ukt

Barn ≤   år

Minderå riga – år

Ungdomar  – år

Vuxna

Kvinnor

Djur

Totalt

1890–99





1900–09



1910–19









1920–29







1930–39











1940–44











Totalt















Queera historier ån Malmö

317

med  år för heterosexuella handlingar. Det andra oroväckande scenariot

som diskuterades i samband med en eventuell avkriminalisering var att ho-

mosexuella skulle visa sin ”per version” mer öppet. Det var förmod ligen dessa

farhågor, i kombination med det faktum att homosexualitet blev mer omtalat

och antogs vara vanligare än vad man tidigare trott, som ledde till intensiﬁe-

rad polisövervakning och grundligare polisutredningar. Tidigare hade bara

de som greps på bar gär ning åtalats , men nu pressades de til l att ange al la sina

sexpartners. Det ledde till en dramatisk ökning av antalet åtal i hela landet,

vilket också gällde Rådhusrätten i Malmö.

Som i så många a ndra avseenden präglades Mal mö också n är det gällde den

homosexuella subkulturen av närheten till Köpenhamn. Kontakterna över

Öresund var livliga och detta gällde kanske särskilt homosexuella män. Då

som nu åkte många av Malmös homosexuella till den danska huvudstaden

för att dra f ördel av både storsta dens anonymitet och ett större utbud möjliga

sexpartners. Den större grannstaden påverkade Malmös homosexuella sub-

kultur, men närheten till Danmark gjorde kanske också Malmöpolisen mer

medveten om homosexualitetens existens. År  skakades Danmark av en

sedlig hetsskandal nä r ett stort anta l män ur medelkl assen greps och åtala des

för homosexuella ha ndlingar, bland dem den välkä nde författaren och polisi n-

spekt ören Ca rl Hansen. Året därpå åta lades konstgjuta ren Nils Santesson i

Stockholm, v ilket ledde till intensiv debatt också i S verige.



För förs ta gån gen

diskuterades homosexualitet öppet i svensk press, och i januari  publi-

cerade den Malmöbaserade socialdemokratiska tidningen Arbetet en artikel

som argumenterade för avkriminalisering av homosexuella handlingar.

Detta ka n förklara var för Malmöpolisen tidigt såg homosexualitet som ett

problem och prioriterade arbetet med att kar tlägga nät verket av homosexuella

män. Sammanlagt behandlades tre större rättsfall om samkönad sexualitet

i Rådhusrätten i Malmö. År  åtalades tio män. Fjorton år senare, ,

åtalades bara fyra män, men de var en del av ett mer omfattande homosexu-

ellt nätverk där inte alla ställdes inför rätta. I början av -talet åtalades

däremot ett stor t antal mä n i ﬂera separat a rättsfall . Det största av dem gällde

 män mellan  och  år. Genom dessa tre domstolsärenden är det möjligt

 De n högre åld ersgrä nsen för homos exuella r elationer va r i kraf t fram ti ll , d å den blev sam ma som för hete ro-

sexuel la. Ryds tröm och Musto la, Criminally quee r, s. .

 Rosen , Wilhel m von. Må nens kul ør: Stu dier i dan sk bøssehi storie  -, Bi nd . Køben havn: R hodos,  , s.  ;

Nyegaa rd, Niels . Perve rse forbr ydere og god e borgere : Homosek sualite t, hete ronor mativet o g medborg erskab i K øbenha vns

oentlighed,  -. Århus: Aa rhus universit et, .

 Söderst röm, Sympatiens hemlighetsfulla makt, s. .

 Sve nson, Frey. ”Homo sexual itet och stra rätt ”. Arbetet / .

 Råd husrätte n i Malmö. Bro ttmål , avd. , /  n r. . AIeb:; R ådhusrä tten i Mal mö. Brottm ål, avd. ,  /–/

, nr. . AIda :; Råd husrätten i M almö. Brot tmål, avd . , /–/ , nr. , A Ida:. M SA.

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

318

att göra en historisk kartläggning av Malmös homosexuella mäns subkultur.

Det är emellertid viktigt att komma ihåg att det vi vet om dessa mäns liv har

passerat ett ﬁlter av maktutövning. Vad de valde att avslöja om sina mest in-

tima hemligheter berättade de under polisförhör eller för en rättspsykiater,

och konsekvenserna av rätt egången var ofta st katastrofala f ör dem. Vad vi ka n

hämta från domböckerna är således en förvrängd bild, en bild som bestäms

av vad polisen eller läkaren fann intressant att ta reda på och vad männen

valde att berätta. Dessutom var det troligen bara en bråkdel av alla män som

hade sex med andra män som hamnade inför rätta, så materia let är k nappast

representativt.

Damkomiker, arbetare och ﬁna herrar 1911

Under första hälften av -talet genomgick Malmö stora förändringar.

Befolkn ingen mer än f ördubblades, fabr iker etablerade s, gator blev sten lagda

och traﬁkerades med spårvagnar, nya stadsdelar inkorporerades och många

stenhus byggdes. Frå n en idyllisk småsta d förvandlades Ma lmö till en modern

industristad, där det också utvecklades ﬂer mötesplatser för homosexuella

män. I Malmö fungerade främst Gustav Adolfs torg som raggningsplats i

början av seklet.

De täta buskagen på G ustav Adolfs torg var i bör jan av -talet perfekta för di skreta möten.

Mitt emot syns Restaurant Stadt Hamburg. Foto: Malmö Stadsarkiv.

Queera historier ån Malmö

319

Moderna tider innebar ökad rörlighet. Resandeströmmen till hamnar och

järnvägsstationer möjliggjorde anonyma sex uella möten som varken det sta-

tiska jordbruks samhäl let eller den förindus triella småstaden ku nde erbjuda.

Därför är det inte förvånande att det var i området runt Västra station som

landets första större homosexuella aär upptäcktes. Den -årige mannen

som greps visade sig vara konduktören Johan Westerberg. Han erkände att

han hade träat en man i Ystadsparken sommaren , ”med hvilken han å

den vid järnvägsstationen beﬁntliga klosetten öfvat onani”. Westerberg hade

varit ona nist sedan sitt femtonde år, berättade han f ör polisen , och sedan han

var  bru kade han onanera til lsammans med a ndra män. Tv å år tidigare hade

han inlett ett längre förhållande med en annan man, som varade ända tills

den andre ﬂyt tade till Stockholm. Han mindes inte exakt va r de hade träats

men trodde att det var ”i någon af stadens planteringar eller promenader”.

Det här va ga sätt et att beskriva mötesplatsen var t ypisk för de tio män som

polisen förhörde i samband med ärendet. Men det framgår ändå att Malmös

homosexuella geograﬁ  kretsade kring den centrala staden, med Gustav

Adolfs torg som viktigaste träställe. De lummiga planteringarna på torget

med sina mån ga parkbänkar va r perfekta för att in leda bekantskaper, och ﬂera

av de åtalade berättar att de därifrån gick till den närbelägna Kungsparken

för att ha sex, a ntingen i det fria eller i en bekväm lighetsinrätt ning. De kunde

också ägna sig åt socialt umgänge på någon av restaura ngerna i staden. Ställ-

en som nämns i materialet är Kungsparkens restaurang (nuvarande Casino

Cosmopol) och Restaura ng Stadt Hamburg. De mer vä lbärgade ogift a männen

kunde bjuda hem andra män på kae eller sprit, vilket ofta ledde till sexuellt

umgänge.

Köpenhamn var en viktig destination för homosexuella män. Den äldste

medlemmen i nätverket som polisen undersökte var bokhandlaren Magnus

Falkman, född 1853. När polisen förhörde honom berättade han att han en

dag  hade tilltalats av en främling på Skomaka regatan. De hade inlett en

konversation och den okände mannen hade berättat ”att han ofta brukat resa

till Köpenh amn och samma nträa med personer, som hade perversa böjelser”.

Mannen var Ovar Englund,  år, som arbetade som industrivävare i Köpen-

hamn. Han var god vä n både med den -årige avläsaren vid elektr icitetsver-

ket Folke Ekeroth och en jämnårig vävare vid namn Lorentz Viberg. När de

besökt honom i Köpenhamn hade alla tre haft sex, och Englund hade också

 I mi n forsknin g tillä mpar jag pri ncipen att avid entiﬁera pers oner som åtala ts för brott f ör mindre än   år sedan

för att i nte utsätt a nu levande per soner eller dera s närma st efterkomm ande för onöd igt obeha g. För äldre ma terial

avgör jag f rån fa ll till f all om det ﬁ nns ris k att de eller de ras när mast ef terkomma nde kan t a skada av na mnpubli cer-

ing. För ha ndli ngar som i nte län gre ä r stra ara el ler ens an ses kla ndervä rda mena r jag at t det är vi ktig t att na mnge

personer na, dels f ör att i någon må n ge dem upprätt else i efterh and, dels f ör att underlät ta för fra mtida forsk ning.

 R ådhusrät ten i Malmö . Brottmå l, avd. , /  n r. , bil. a, s.  . AIeb:. MS A.

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

320

haft sexuella relationer med många danskar. Ett annat scenario kunde vara

att två svenskar tog färjan till Köpenhamn för att festa och sedan hamnade i

säng med varandra på hotellrummet. Bokhållaren John Frank och hans vän

John Andersson, som båda var i  -å rsåldern, ”hade ofta res t till Köpenhamn

och roat sig och under uppehållen dä r alltid förtä rt mycket spritdrycker”. Vid

ett av dessa til lfällen hade de lag t sig tillsa mmans på hotellet, tagit av sig klä-

derna ”hvarefter de öfvat otukt”.

En vik tig plats där ﬂera möten hade äg t rum var Browns Konditoritr ädgård

vid Rönneholmsvägen, där Malmö Opera nu ligger. Folke Ekeroth berättade

att han s omma ren  hade träat rev isorn Arthur T hul in på Konditoriträd-

gården och sedan i nlett ett förhål lande. Samma somma r hade han lärt k änna

Karl Ekberg, som hade pappershandel på Södra Förstadsgatan och som var

en ganska välkänd person i Malmö. Han var en festprisse och brukade själv

teckna vykort med ”fyllemotiv” som han sålde i butiken. Vid polisförhör er-

kände Ekberg att han haft sexuella förbindelser med såväl Folke Ek lund som

Lorentz Viberg och Ovar Englund, men vid rättegången tog han tillbaka sina

erkännanden och hävdade att han under förhöret blivit lurad att erkänna för

att få komma hem forta re. Då åklaga ren bad honom förklar a hur ha n kände de

 Rå dhusrätt en i Malmö. Br ottmål , avd. , /  n r. , bil. a, s.  , . AIeb:. M SA.

Ett av pap pershandlaren Karl E kbergs ”fyllekor t”. En sommaridyll från Kungsparken, dit

många av männen gick när d e hade raggat upp någon på Gusta v Adolfs Torg. Foto: Malmö

Stadsarkiv.

Queera historier ån Malmö

32 1

unga männen sade han att det var genom en ”damkomiker” vid namn Sammi

Barrison, som uppträdde på Konditoriträdgården. Han hade lärt känna Bar-

rison genom att denne fått stä lla ut några tavlor i Ekbergs butik. Ekberg hade

vid något tillfälle bjudit de tre unga männen på kae i sin villa i Soﬁelund,

men något otuktigt hade inte förekommit. Folke Ekeroth bekräftade att han

hade inlett b ekantskapen med Ekberg på Konditoriträdgården genom Sammi

Barrison och en annan person vid namn Brandow, vilka båda kände Ekberg.

Efter föreställningen hade de tre unga männen gått hem till Ekberg och det

hade urar tat till en orgie av sex och sprit. Vid ett senare tillfäl le hade Ekeroth

och Samm i Barrison blivit bjudna på supé hos Ekberg då det också förekommit

sex. Detta förnekades av Ekberg, men han trasslade in sig i motsägelser och

domstolen satte mer tilltro till vad han sagt vid polisförhöret.

Damkomiker

Browns Café låg på Södergatan, men på somrarna öppnade de Konditoriträd-

gården där det bjöds på lätta re underhållnin g. Sedan -talet hade husa rre

gementets musikkår of ta konserterat där och en sånga rensemble hade bjudit

på ett uppskattat Bellmanprogram. Men sommaren  satsade Browns på

damkomiker, eller vad vi idag skulle kalla dragshow. Konditoriträdgården

annonserade ”imitatören Sa mmi Barri son” och det blev tydli gen en succé, för

Barr ison uppträdde hela somm aren och även året därpå , då han annonserades

som ”publikens gunstling”.

Arbetets nöjesreporter be skrev Barrisons f ramträdande i en kröni ka om nöj-

eslivet i Malmö sensommaren . Först uppehöll han sig vid en stundande

höstfest i Folkets Park, ett välordnat skånskt höstagille där allt var tillgodo-

sett: mat, d ryck, dans och ”sprallemaga re”, med vilket han förmodligen avsåg

någon form av bondkomiker. Och han fortsatt e sin rundmål ning av nöjeslivet:

Medan vi nu äro på tal om ”sprallemageri”, så påminner jag mig att ”Sa mmi

Barrison” rätteligen har att fordra några rader.

Vem eller vad är ”Sammi Barrison”, frågar ni?

Det är en damimitatör, svensk med ett svenskt namn, som emellertid före-

dragit ett rotvälskutländskt.

På estraden i Browns conditoriträdgård ”sprallar” han, och han har alltså en

mycket beundrande och tacksam publik, mest kvinnor, naturligtvis. Han ha r

vissa förutsättningar. En god apparition, en liten nätt fa lsettröst och ett visst

kvinnlig t sätt att föra sig på scenen, som slår an. Men det skall böjas i tid, som

 Rådhusr ätten i Ma lmö. Brottm ål, avd. ,  /  nr. , rätt egångspr otokoll, pa g. –. AIeb: . MSA.

 A nnonser i Arbetet / , s . , och / , s. .

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

322

skall krokigt bli, och om vi ﬁnge råda den unge mannen att akta vårt svenska

språk, och att giva sin röst litet utbildning, så skulle hans framtid som dami-

mitatör ha sä rdeles gott därav.

Från andra hälften av -talet och fram till -talet var kvinno- och

mansimitationer populära inom vaudevilleunderhållning i Sverige, men

cross-dressing har djupa rötter i många kulturer och är en viktig del av scen-

konsten. Den svenska queerte oretiker n och teaterforskaren Tiina Rosenberg

har analyserat traditionen av så kallade byxroller – kvinnliga sångare som

uppträder som män – inom operakonsten och ha r särskilt di skuterat de erotis-

ka undertoner som ofta ﬁnns i könsbyten på scen. Uno Myggan Ericson har

ägnat två hela kapitel av sin klassiska Från scen och cabaret åt damimitation

– som han framhöll som väsensfrämmande från den dragshow han upplevde

i Sverige på -talet och som mest bestod av playbacksångare. Den riktiga

damimitationen hade en helt annan klass, menade han, och den ﬁrade fort-

farande triumfer i London.

 ”I Mal mö”. Arbetet /  , s , sp. .

 Rosenbe rg, Tiina . Byxbegär, Göteborg: A namma , .

 E ricson, Uno. Frå n scen och cabar et. Stockhol m: Litter aturfr ämjandet , .

På -talet annonse rade Browns Café i Malmö e fter servitr iser med erfarenhet av

’schweizer i serve ring’ och introducerade denna fö reteelse i Malmö. I och med att de från  

satsade på damkomiker blev det också en mötesplats för Malmös ho mosexuella. Foto: Malmö

Stadsarkiv.

Queera historier ån Malmö

32 3

Damimitation, eller dragshow, var nära förknippad med homosexuell sub-

kultur, men kunde också uppskattas av en publik som kanske inte uppfattade

de homoerotiska undertonerna lik a tydligt . Det som många såg som en oskyldig

drif t med de strikta könsroller som str ukturerade sam hället hade också kom-

plexa erotiska konnotationer och var en nödvändig del av homosexuell k ultur,

som den förstods av homosexuella män och kvinnor långt in på -talet.

Esther Newtons klassiska studie av damimitatörer i USA, Mother Camp, är

en antropologisk analys av crossdressing-traditioner i homosexuella sub

kulturer. Polisen och många homosexuella själva var också övertygade om

sambandet mella n cross-dressing och samkönat begär. Idag skulle vi kanske

snarare tänka på det som ett uttryck för en icke-binär könsidentitet, och det

fram kommer k lart i materia let att en del personer hellre än andra gav ut tryck

för en form av transidentitet.

Klassmöten

Sammi Barrisons framträdande i Malmö lockade uppenbarligen män ur oli-

ka samhällsklasser, varav en del var öppna för homosexuella förbindelser.

Kondit oriträd gården a nnonsera de föret rädesv is i Arbetet, vars nöjesreporter

också påpekade att biljettpriset var ”endast  öre.” En viktig del av tidens

homosexuella subkultur var möten över klassgränserna, vilket åklagaren

anspela de på nä r det gä llde pappershandlaren Ekberg. H an framhöll f ör dom-

stolen hur konstigt det var att Ekberg sökte sällskap med tre unga arbetare,

”med hvilka va re sig Ekbergs ålder, yrke eller samhä llsstäl lning kunnat utgöra

något föreningsband”.

Åklagarens påpekande illustrerar de stora klasskillnaderna i dåtidens

samhälle. Först efter  års folkpensionsreform kunde en stor del av be-

folkningen lyftas ur absolut fattigdom, och rättsfallet ägde rum i en tid när

arbetarrörelsen organiserade sig för allmän och lika rösträtt och drägligare

levnadsförhållanden.



En del av de unga männen som stä lldes inför rätta ha de

jobb, men några av dem var utfat tiga, och de pengar de kunde få av de vä lbärgade

männen, antingen som gåva eller som betalning för sex, betydde mycket. För

en del övervägde den ekonomiska aspekten, meda n andra verkade ﬁnna större

nöje i det sexuella och hade också förhå llanden med varand ra utan att pengar

var inblandade. För medelklassens män var själva stigmatiseringen av deras

sexuella lä ngtan et t dilemma. Uttr ycket för deras åt rå var så oacceptabelt att

det var lättare – och säkrare – att hitta en partner utanför sina egna kretsar.

 Esthe r Newton, Moth er camp: Fema le imperson ators in Amer ica, Universit y of Chicago P ress, Chic ago, .

 ”För dagen”. Arbetet, / , s , sp.  .

 Råd husrätt en i Malmö. Bro ttmål, a vd. , /  nr. , r ättegån gsprot., pa g . AIeb: . MSA.

 Berge, Anders. Medb orgarrätt o ch egenans var: De socia la försäkr ingarna i Sv erige - . Arkiv: Lun d, .

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

324

Att dessa klassöverskridande förhållanden, vare sig de var drivna av kärlek

eller av pengar eller av bådadera, var vanliga, innebar inte att det inte fanns

kärleksförhå llanden mellan mä n som tillhörde samma k lass. I rättsmater ialet

från Malmö ﬁnns ﬂera tecken som tyder på att också de yngre männen hade

fasta förhållanden sinsemellan, även om prostitution och penninggåvor var

en etablerad del av deras liv.

Ernst Algot Frank

Ernst Algot Frank, som var  år vid rättegången, var bara  när han sålde

sex till en v uxen man för första gå ngen, och han ﬁck då hela fyra k ronor (mot-

svarande nästan  kronor i dagens penningvärde).



När han var  hade

Ernst lärt känna en pojke i sin egen ålder vid namn Ludvig Neuhaus. Ernst

hade ﬂyttat hemifrån för att komma bort från sin alkoholiserade mor, och de

båda ynglingarna gick hem till Ernst på Västra Långgatan. ”Därefter hade

de pudrat och sminkat sig samt gjort sällskap ut i staden för att i händelse de

skulle sammanträa med personer, som hade perversa böjelser, mot betal-

ning öfva otukt med dem”. Den gången träade de inte på några potentiella

sexköpare, men Ernst berättade för polisen att han många gånger ”dels här

i staden och dels i Köpenhamn öfvat otukt med många olika personer”. Han

hade fått mellan tre och åtta kronor varje gång och hävdade att han hade tjä-

nat cirka  kronor på sex månader genom att sälja sex. Det motsvarade en

lön på nästan   kronor i dagens penningvärde och kan förklara hur han

hade råd att ﬂytta hemifrån.

Ernst Fra nk växt e upp under svår a omst ändigheter. Både hans far och mor

var alkoholiserade, och fadern hade övergivit familjen fyra år innan rätte-

gången. Ernsts bror och syster omhändertogs av barnavårdsnämnden, men

eftersom Ernst hjälpte sin mor att tillverka lädervästar för försäljning ﬁck

han sta nna hos henne och hjälpa till med försörjnin gen. Pros titutionen va r ett

sätt att rå da bot på fattigdomen, men han hade ofta sex uta n att ta betalt. Av de

åtalade männen var ha n den som hade ﬂest sexuella kontakter, och hans sätt

att sminka och pudra sig avslöjar att han hade tydliga idéer om hur en person

som söker homosexuella kontakter skulle agera. Socialläkaren Holmdahl på

 En r ekonstr ukti on av ett såd ant förhå lla nde, bas erat på rätt sprotokol l och folkb okföri ngsuppg ift er, är Holmqv ist,

Kal le. Frans och La rs: Kärlek och kl asskamp på  -talet . Sekel: Lund , .

 F yra kron or  ha de en köpkra ft mots vara nde  kronor   enlig t konsu mentpris index. E fterso m lönerna ha r

stig it fortare ä n priserna mo tsvarade d et  kronor en ligt lönei ndex. Edvin sson, Rodne y och Söderberg , Johan.

”A Consumer Pr ice Index for Sweden  -”, Revi ew of Income and Wealt h, vol. ():, s.  -, vilken

har vida reförts i databasen Historical Stat istics http://historica lstatistics.org/Jamforels epris .htm. Uppgifterna

hämtade / .

 Rå dhusrätt en i Malmö. Brot tmål, av d. , /  nr. , bil . a, s. –. A Ieb:. MSA.   kronor  mot svarade

  kro nor  enlig t löneindex. E dvinsso n & Söderberg. ”A Consu mer Price In dex”.

Queera historier ån Malmö

32 5

kommunens barnavå rdsnämnd beskrev den unge Fra nk som en ”fullt typisk t

homosexuel individ, och kan man för övrigt spåra även andra psykopatiska

degenerativa drag hos honom.” Det var vanligt att betrakta homosexualitet

som ett degenerativt symptom r unt sekelskiftet  . Socia lläkaren bet onade

att detta i sig inte borde betraktas som ett brott, men att samhället behövde

ingripa mot alla former av prostitution. 

Det var inte olagligt att sälja sex, men Ernst Frank dömdes för onaturlig

otukt t ill sex månaders st raarbete som ha n avtjänade på fä ngelset i Linköping.

Därefter ﬂyttade ha n till Stockholm, men drev omkring och tiggde, så att han

redan i december  dömdes till et t års tvån gsarbete på Svart sjöa nstalten.



Han bodde sedan åter i Malmö en tid inn an han återvä nde ti ll Stockholm och

tog vär vning vid G öta Livgarde. Från  års å lder arbetade han som hotellva kt-

mästare men blev arbetslös igen i augusti . En månad senare greps han

och åtalades för ömsesidig onani med en man på Centralstationens toalett,

där det hade borrats ett hål genom skiljeväggen. Han uppgav för polisen att

han tidigare sålt sex till män, men seda n han hade blivit dömd i Malmö ”hade

 Rådhu srätten i M almö. Brot tmål, avd . , /  nr. , bil . r, s. . AIeb:. M SA.

 En lig t lösdriv erila gen kunde pe rsoner uta n försör jning bl i dömda til l långa p erioder t vångs arbete . Edma n, Johan.

”Lösd rivarlagen o ch den samhä llsfarlig a lättjan”. I Swä rd, Hans & Egerö, M arie-Anne (red.), Villko randets politik :

Fattigd omen s premisse r och samh ällets å tgärder - d å och nu. Éga lité: M almö,  , s.  –; Stock holms R ådhusr ätt,

avd. , nr. ,  , bil. . Stoc kholms Sta dsarkiv (S SA).

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

Vänster: E rnst Algot Frank vid gr ipandet i Malmö . Höger: Ernst Algot Frank  . På det

högra fotot står ant ecknat: ”Sedligh etsförbrytare. B rukar uppträda i kvinnokläd er”. Foton:

Polismuseet.

326

han icke vågat taga betalning, men ändock stått i liknande förhållande till

män”. Frank och den andre mannen hade träats på Centralens toalett och

de kände båda till att det fanns ett hål i väggen där.

Eftersom Stockholms Rådhusrätt övervägde villkorlig dom skickades en

notarie f ör att i nter vjua Franks t idi ga re arbetsgivare. En fa njun kare vid Göta

Livgarde hade ”fått den uppfattningen, att [Frank] var en ’anter’ som kunde

ställa sig in hos ocerarna. När man såg honom ute på gatorna ﬁck man den

rätta uppfattningen om honom, nämligen att han var en ’schajas’”. Dessutom

var ha n opå litlig, menade fanjunka ren. Franks sena ste arbetsgiva re, inneha-

varen av Hotell Falkenberg i Gamla Stan, berättade däremot att Frank hade

arbetat mycket bra, men hade fått sluta på grund av ”sitt supiga levnadssätt ”.

Han hade också försökt begå självmord genom att kasta sig i sjön vid Korn-

hamn storg. Hotellägaren berätt ade också att Frank ”reda n under första tiden

av sin anst ällnin g å hotel let sa nnolikt haf t oti llåtliga förbindelser med karla r,

enär såda na av misstänk t typ plägat stå uta nför porten till hotellet och vänta

på honom. ’Di hängde efter väggen och sköt efter honom’.”

På utredningsblanketten ombads Frank att i korthet själv berätta sin lev-

nadshistoria och skrev med prydlig handstil:

Då jag var  år lämnade jag hemmet och for på landet, arbetade där samt

konﬁrmerades. Reste tillbaka till Malmö men bodde ej i hemmet enär min

moder var mycket begiven på spritdrycker, jag hyrde rum. Arbetade hos A. E.

Ljung, blev sedan anhå llen, straad, samt lössläppt. Kom till Stockholm. Blev

anhållen, sänd till Svartsjö. Lössläppt samt kom åter till Malmö. Arbetade på

Lager i  månader. Tog värvning till I  på  år, började på NK, var där som

paketbud i  månader, sedan tog jag värvning till I  Malmköping. Var där i

 år  månader. Kom till Sthlm, ﬁck plats på Sjömanshemmet, var där i över 

år, gick arbetslös i  / månad, ﬁck plats på Hotel Falkenberg, var där i  må-

naders tid t. d.  Aug. Har sedan sökt men ej fått något arbete.

En kort, lakonisk historia om ett hårt liv. Andra intyg visar att han tidigare

varit intagen på sjukhus där han fått diagnosen alcoholismus chronicus och

bedömdes vara oförmögen til l ett ordentl igt arbete. Vid tiden för rät tegången

bodde han inneboende i köket hos hamnarbetaren Gustafsson ”och en med

denne samma nboende kvinna” på Söder i Stockholm . Gustafsson hade fun nit

honom vara ”en vä ldigt respekta bel människa”. Frank va r visserligen begiven

 Stockhol ms Rådhu srätt, avd . , nr.  , , bil. , s . . SSA.

 Stock holms Rå dhusrätt , avd. , nr. , , bi l. , s. –. SSA .

 Stock holms Rå dhusrätt , avd. , nr. , , bi l. . SSA.

 Sto ckholms Rå dhusrät t, avd. , nr. , , bi l. . SSA .

Queera historier ån Malmö

32 7

på sprit, men kände alltid självförakt sedan han nyktrat till, ”ett självförakt

av den styrka , att det tvänne gån ger driv it honom till sjä lvmordsförsök.” Gus-

tafsson ku nde dock berätta att Frank sällskapa de med en ﬂicka. Notarien tog

kontakt med ﬂicka n, som berättade att hon och Ernst Fra nk ”gått i sä llskap” i

nio måna der och att h an aldrig v isat några ”perversa böjelser”. De hade samla g

”omkring en gång var ortonde dag” och två gånger hade hon legat över natt.

Då hade de haf t samlag, ”ena natten två gå nger och andra natten tre gå nger.”

Trots dessa goda karaktärsintyg dömdes Frank och hans medåtalade till tre

månaders straarbete vardera ovillkorligt.

Ernst Fra nk var således en ga nska trasig person. Ha n hade en svår uppväx t

och blev tidigt a lkoholiserad. Men polisen intresserade sig för honom även av

andra anledningar. Han hade visserligen aldrig stått på scen, men eftersom

han hade dömts för sed lighetsbrott och hade klät t sig i kvinnokläder f örekom-

mer han i Stockholmspolisens fotosamling av så kallade ”damimitatörer”.



Dock verkar han i nte ha kommit i klammeri med rätt visan någon mer gång . År

 var ha n skriven som ”vaktmä stare”, men hade i ngen dekl arerad inkomst

och  noterades han som utﬂyttad utan att någon ny adress uppgavs.

Därefter försvann han ur källorna och återﬁnns varken i dödsboken eller

kyrkobokföringen. Om det inte vore för de omfattande databaser som byggts

upp av släktforska re under senare år skul le spåren slutat där. Men i databasen

Ancestry dyker en -årig svensk sjöman vid namn Ernst Frank upp i ameri-

kanska sjöfartsha ndl ingar. Han mönstrade på på ett norskt fartyg i Montreal

den  oktober  och mönstrade av när båten kom fram till Philadelphia

drygt en månad senare. För hamnmyndigheterna uppgav han att han hade

varit till sjöss i fyra år och arbetade som fartygskock.

Och där förs vinner Ernst Fra nk deﬁnitivt ur hi storien. Han kom aldrig t ill-

baka till Sverige och vi ka n bara spekulera om hans fortsatta öden i USA. Det

vi vet om honom är att han i sin ungdom snarast verkade vara en transperson

som var attraherad av män. Var könsdysfori en bidragande orsak till hans al-

koholism och upprepade självmordsförsök? Eller var hans kvinnoklädsel ett

utslag av hur en homosexuell man förväntades vara? Eller ett sätt att locka

kunder? Vi vet också att han hade en fattig och svår uppväxt och att prosti-

 Stock holms Råd husrätt , avd. , nr. , , bil . . SSA.

 Söderström , Sympatiens hemlighetsfulla makt, s.  .

 Mantalslängder, Stockholms stad. (Arkiv Digital).

 Enli gt Ark iv Digita l födde s bara en pers on med nam net Ernst F rank i S verige   och personen i de a merik anska

dokument en torde va ra identi sk med den Ern st Fra nk som dömts f ör onatu rlig otu kt i Ma lmö och St ockhol m. Uppgi ft-

erna fr ån Stock holms rotem anna-ar kiv  och   verkar bero på e n efterslä pning i folkb okförin gen. Passenger

Lists of Vessel s Arriving at N ew York, New York,  –.Microﬁlm P ublication M ,  rolls. NA I:. Re-

cords of t he U.S. Cust oms Servic e, Record Gro up .National A rchives at Was hingt on, D.C. Mikr oﬁlmsser ie:T ,

–, Rad, s .; rad; s. . Ancest ry. https://ww w.ancestr y.se/. Hämtad / .

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

328

Ernst Al got Frank iförd kvinnoklä der. Foto: Polismuseet.

Queera historier ån Malmö

32 9

tutionen var ett sätt för honom att komma hemifrån och tidvis försörja sig.

Det går inte att veta vad han ”kände sig” som, men vi kan hoppas att han ﬁck

bukt med sitt drickande och att han så småningom hittade en plats där han

kände sig hemma.

Straen för de inblandade männen i Malmörättegången  var relativt

stränga. Med undantag för servitören på Hotell Tun neln, Sophus Leijon, som

inte kunde dömas mot sitt neka nde – och som hade ti llgång til l en försvarsad-

vokat – ﬁck alla mel lan fyra och åt ta månaders stra arbete. Län gden på stra et

berodde på hur många fall av penetrerande sex de hade erkänt, så de hå rdaste

straen ﬁck Folke Ekeroth och Ovar Englund, som hade erkänt ﬂest samlag.

Våld och utpressning 1925

Fjorton år sena re hade Malmös homosexuella subku ltur inte förändr ats mycket.

Homosexuella män träades fortfarande på Gustav Adolfs torg, de gick fort-

fara nde till den näraligga nde Kungsparken och de trä ades fortfa rande över

klassgränserna. Men vid denna tid var det vanligare med utpressning. En av

de åtalade mä nnen, den -årige träd gårdsmästaren K arl Berg, lämnade in en

 sidor lång bekä nnelse där han besk rev hur mycket pengar han hade pressats

på. Bergs bekä nnelse ger en deta ljerad beskrivning av Malmös homosexuella

subkultur vid den tiden (språk och stavning är något normaliserade).

Söndagen den de Juni , K l. mellan  oc h ett på natten, hade ja g satt mig

på en soa inne i pla nteringen på Gusta f Adolfs Torg. Då kom där en yng ling och

satte sig bredvid mig. Han visslade en munter melodi. Om en stund vände jag

mig emot honom och sade ”eftersom du visslar så bra så skall jag bjuda dig en

cigaret t”. Han tog den och tacka de. Nu började han att ta la till mi g. Han sade att

han va r utelåst i nat t och kunde ej komma in för rän i morgon bittida, då h ans bror

kom hem, ty ha n hade nycklen. Jag sade att det va r ju tråki gt för honom att gå ute

hela natten . ”Om du vill gå med mig hem så k an du få ligga hos m ig?” Ja, det v ille

han gärna, vi g ingo då omedelbart till mitt rum Norra Vallgatan ,  tr. upp.

Ota liga sexuella möten mellan mä n inleddes förmodligen på dett a sätt. Klass-

skil lnaderna var stora och må nga gånger gick yng re män som inte hade någon-

stan s att ta vägen med en äldre man f ör att få någonstan s att sova i utbyte mot

sexuella tjänster. Men ofta var de också intresserade av lite gemenskap och

sexuell tillfredsställelse. I detta fall ledde det till ett långt, men destruktivt

förhå llande me llan tr ädgårds mästa re Berg och den u nge mannen , den -år ige

arbetslöse Sti g Olsson. Förhål landet byggde på att Berg gav Olsson cigaretter,

 Rådhusr ätten i Mal mö. Brottm ål, avd. ,  /  nr. , bil. k. AIeb: . MSA.

 Rådhusr ätten i Ma lmö. Brottm ål, avd. ,  /  nr. , bil. k, s. , –. A Ieb:. MS A.

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

330

mat och husrum och så små ningom också stora summor pengar. Båda uppgav

hade deras sexuella förhålla nde avslutats redan efter att de hade haft sex två

gånger under sommaren , men Berg var fortfarande intresserad av Stig

Olssons liv och frågade ut honom om det. ”Stig talade nu om för mig att han

ofta brukade gå med Herrar, och betonade vidare at t det va r ﬁna Herrar. ’Här-

om kvällen’, sade han, ’var jag med en Herre borta vid bekvämlighetshuset i

Kungsparken. Av honom ﬁck jag  kr.’”



Berg fortsatte att fråga ut Stig om

hans ”hemliga liv.”

Jag fråga de även Sti g vid ett till fälle om de voro många som brukade at t gå med

Herrar på hem liga platser? Han sade at t de voro en hel del. Men at t de voro i tv å

fack, en del bru kade göra så, att när de g ick med en herre till en obemärkt plats,

passade de på at t ge sin medpart en Da nsk skalle el ler dylikt och seda n taga ifrå n

honom vad han ha de i penn ingar. Och sedan springa sin väg. Men så br ukade ej

Stig göra, eller ville göra.

Men det var precis vad en av Stigs vä nner gjorde, en person som kallades Den

Långe. Ka rl Berg beskrev honom som en bruta l typ som uppträdde yt terst hot-

fullt. Precis som när det gällde Stig mötte Karl Berg Den Långe första gå ngen

i planteringen på Gustav Adolfs torg. En dag när Berg hade kommit gående

genom planteringen reste sig en ovanligt lång ung man från en bänk ”och

frågade som vanligt att få låna en tändsticka”. Berg satte sig bredvid honom

och de två började prata.

Han sade at t han var a rbetslös, samt bru kade att ligga l itet varsta ns. Jag sporde

honom nu, om han brukade gå med Herrar? ”Ja, inte direkt, ty jag är förlovad

fast jag icke bär ringen på mig. Men”, sade han, ”jag erkänner gärna att jag har

haft samlag med Herrar.” Jag tillsade honom om han ville kunde han komma

hem till mig i morgon kväll? Ja, det skulle ha n göra, han ﬁck min adress, också

skildes vi åt.

Nästa kvä ll dök Den Långe inte upp, men några daga r senare stötte Berg ihop

med honom i Kungsparken. Då hotade Den Långe att klå upp Berg för att Berg

hade ”narrat” honom. ”Och om jag gjorde så ﬂer gånger mot honom, så skulle

han, då han fått sig et t par krökar, salta mig så pa ss så att jag icke skulle na rra

honom mer.” Den Långe hade också anklagat Berg för hans dåliga inﬂytan-

 E mfas i or igina l. Tio k ronor år   hade en köpk raf t motsva rande nä sta n  kronor id ag, men rä knat i löne index

motsva rade det un gefär   k ronor. Edvins son och Söderbe rg. ”A Consumer Pr ice Index”.

 Rådhus rätten i Ma lmö. Brottm ål, avd.  , /  nr. , bil. k, s. , – . AIeb:. MS A.

 Rådhusr ätten i Mal mö. Brottm ål, avd. ,  /  nr. , bil. k, s. –. A Ieb:. MSA .

Queera historier ån Malmö

33 1

de på Stig Olsson. ”Jo, har du reda på att du har fördärvat honom? Du har ju

begått sedlighetsbrott med honom?” Berg medgav att han hade haft sex med

Stig, men han kunde inte tro att Stig hade tagit skada av det. Han lyckades ﬂy

från Den Lå nge och nästa gång han träade Stig frågade han honom själv om

hans hä lsotillstånd. Stig sade då att han fått gonorré och att han var tv ungen

att betala en läkare  kronor. Han fortsatte sedan att pressa Berg på pengar

och till slut ﬁck han tio kronor för att Berg skulle få lugn och ro. 

Resten av träd gårdsmästa rens bekännelse är en lå ng klagovisa om hur Sti g

och Den Långe pressade honom på stora summor. Det fanns alltid något de

behövde pengar för: Stig behövde betala för medicinsk vård, och Den Långe

ville ha pengar för att åka till Stockholm där han kunde ta hyra på en ångbåt

till Mex iko. Vid ett tillf älle köpte Karl Berg biljetter ti ll Göteborg åt Stig och en

anna n av hans vänner, den -åri ge a rbetslöse järnarbeta ren John Olsson. Vä l

framme i Göteborg försörjde de sig på att sälja sex. En kväll hade John träat

på en man i -årsåldern som hade bjudit hem honom och de hade kommit

överens om att ha sex. När han berättade detta för en vän hade denne sagt

att ”detta skall vi förtjäna penningar på”. De uppsökte mannen och tvingade

honom betala  kronor för att de inte skulle polisanmäla honom. Samtidigt

skrev de til l Berg i Malmö och bad honom skicka mer pengar. Tota lt ﬁck Stig

och hans vänner ”ﬂera hundra kronor” av Berg.

Den Långe åta lades aldrig f ör något brott – ut pressn ing blev straar t först

 – men Karl Berg, John Olsson och Stig Olsson ställdes inför rätta till-

samma ns med köpmannen Ossian Krüger, som också hade pressats på peng-

ar. Krüger nekade till brott, och eftersom ungdomarnas ord stod emot hans

kunde han inte fällas, eftersom ”full laga bevisning därom icke förebragts”.

När det gällde ungdomarna däremot fann rätten det styrkt ”att de övat otukt,

som mot naturen är, John Olsson med Krüger vid ett tillfälle under hösten

, Stig Olsson med Krüger vid två särskilda tillfällen i augusti samma år,

samt Stig Olsson och Berg med varandra natten till den  juni  och den

 därpå följande juli.” John Olsson dömdes till fyra månaders straarbete,

Stig Olsson åtta och Karl Berg til l tre månader. Berg beviljades vill korlig dom

utan övervakning.

Berg ﬁck således villkorlig dom och Krüger friades för ett brott som John

och Stig Olsson hade erkänt och dömdes för. Rättsfallet ä r ett exempel på hur

domstolens ledamöter vid den här tiden såg mildare på de utpressade homo-

 Rå dhusrätt en i Malmö. Br ottmål , avd. , /  n r. , bil. k , s. , . AIeb: . MSA.

 R ådhusrä tten i Mal mö. Brottmå l, avd. , /   nr. , bil. c, s. –. A Ieb:. MSA .

   kronor  mots varade   kr onor  enlig t konsumentpri sindex och   kronor enligt löneinde x.

Edvi nsson och Söder berg. ”A Consumer P rice Index ”.

 Rådhus rätten i Ma lmö. Brott mål, avd.  , /  nr. , rättegå ngsprot. s . . AIeb:. M SA.

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

332

sexuella herra rna än med prostituerade ungdomar som Stig Olsson och hans

vänner. När förslaget om att avkriminalisera homosexuella handlingar dis-

kuterades var också risken för utpressning ett av de starkaste argumenten

för en lagändring. I en stor ar tikel i Dagens Nyheter den  juni  argumen-

terade ett antal framstående personer för att avkriminalisera homosexuella

handlingar. Ingenstans i artikeln kan det spåras någon sympati för de unga

män som ägnade sig åt prostitution och utpressning – tvärtom beskrevs de

av rättspsykiatern Olof Kinberg som ”själva bottensatsen av de parasiteran-

de och kriminella element som alltid samlas i större städer”. Som vi ska se

svängde emellertid den allmänna opinionen under -talet, så att de unga

”bögkörarna” snarare kom att ses som oer för cyniska vuxna homosexuella ,

som kunde påverka ungdomarna till att själva bli homosexuella.

En viktig skillnad mot rättegången  var att ingen av de inblandade be-

rättade om nå gra Köpenhamnsresor. När de unga mä nnen ville lämn a Malmö

åkte de i stället till Göteborg eller Stockholm, där de kunde tjäna pengar på

prostitution i anslutning till järnvägsstationerna. Det tyder på att avska an-

det av passfriheten som gällde före första världskriget innebar ett avbräck

för homosexuella kontak ter över Öresund. Endast de välbärgade hade råd att

skaa pass och ta sig över sundet till Da nmark, och om de hade ett kriminellt

förﬂutet eller va r efterspanade ak tade de sig förmodligen noga för att pa ssera

gränskontrollen.

Bögkörare och kärlek 1940

När polisen i Mal mö återigen åtalade ett stor t antal män f ör ”onaturlig otuk t”

hade den homosexuella staden utvidgats. Nu, i slutet av -talet, ägde mö-

tena oftast rum på Stortorget, men också vid Centralstationen och i Rörsjö-

parken. Den -år ige lagerarbetaren Ebbe Ek man medgav för polisen att han

vid fem till sex tillfällen idkat otu kt ”med olika män, som han sa mmanträat

med å Centralstationen och medföljt till någon plantering här i staden”.



Hans jämnårige vän, fabriksarbetaren Johan Nilsson, berättade för polisen

att hans äldre kamrater berättat för honom om ”bögar” första gången ,

när han var  år gammal. Han hade då också fått veta att man kunde få upp

till  kronor per gång genom att ”sno bög”, det vill säga låta dem onanera åt

en. En av hans vänner, den då tjugoettårige brunnsborraren Stellan Larsson

hade pekat på en man i -årsåldern som satt på en bänk i Rörsjöparken och

sagt att ”där sitter bögen Andersson”. Han övertalade Johan att ”sno honom”

 ” Homosexua liteten et t oerhört utbre tt fält f ör utpressa re”. Dagens Nyheter / ; Ryds tröm, Sinners,  .

 Rådh usrätten i M almö. Brot tmål, avd . , / , nr. , b il. i, s. . A IDA:. MS A.

Queera historier ån Malmö

333

för att få råd till vin, varpå Johan och mannen gick iväg till en undanskymd

plats där mannen utförde oralsex på Johan och gav honom en krona.

Efter detta utvecklades Johan Nilsson till en notorisk ”bögkörare” och ar-

betade ofta pa rvis med Stella n Larsson. Det var också Johan och Stellan som

gav polisen mest information när de väl hade åkt fast i februari . Stellan

hade ”snott bög” första gå ngen i Rörsjöparken , då han mot betaln ing hade

låtit den -årige hotel lägaren Augus t Persson utf öra ora lsex på honom. Seda n

dess väntade han ofta på Stortorget eller vid Centralstationen för att plocka

upp män. En kvä ll hösten  när Johan och Stel lan stod och hängde uta nför

Apoteket Lejonet vid Stortorget, hade August Persson bjudit hem dem båda

två. Senare samma vinter hade Persson emellertid varnat Stellan och hans

vän för att ragga på Stortorget, eftersom polisdetektiver ”brukade uppehålla

sig å Stortorget och ’föreställa sig som bögar’ i avsikt att få fast ’bögkörare’”.

 Rådhu srätten i Ma lmö. Brottm ål, avd. , /  , nr. , bil . j, s. . AIDA: . MSA. En k rona  mots varade

 kronor   enlig t konsu mentpri sindex och   kronor en lig t löneindex . Edvin sson och Söd erberg. ”A Consu mer

Price Index ”.

 Rådhusr ätten i Ma lmö. Brottm ål, avd. , /  , nr. , bil . j, s. . AIDA :. MSA .

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

Stortorget . I slutet på -talet var Stortorget den mest frekventerade mötesplatsen för

homosexuella män . Foto: Malmö Stadsarkiv.

334

Tjugotreårige Johan Nilsson var den som erkände störst antal sexuella

kontakter i detta rättsfall. Han gjorde det vanligtvis för pengar, men många

gånger krävde han ingen ersättning och under några månader hade han ett

stabilt förhållande med den sju år äldre lagerassistenten Stig Andersson. De

träades på Frälsningsarméns Trettondagsmarknad i januari , där Stig

vann en tårta och bjöd hem Johan på kae och tårta. De började krama och

smeka varandra och övergick snart till ömsesidig onani. Men Stigs mamma

var hemma och han var orolig att hon skulle höra något, så de bestämde sig

för att träas en annan dag hemma hos Johan, som också skrev brev och bad

Stig ”att säkert komma”.

Efter att S tig och Johan lärt kä nna varand ra inledde de ett förhålla nde som

verkade vara mer känslomässigt motiverat. Stig umgicks i Malmös homo-

sexuella kretsar och en kväll på våren  frågade Johan honom ”om han ej

kände någon bög som de kunde få sprit av.” Stig ringde då en läroverkslä rare i

Lund som han hade ha ft sex med, men läraren vä grade att komma til l Malmö.

Istället gick Stig och Johan hem till den -årige bokhållaren Ebbe Satter på

Stora Nygatan där alla tre hade sex, dock utan betalning. Det var sent, men

Stig och Johan beslutade sig f ör att gå en runda, och på Ham ngatan träa de de

på en bekant til l Stig vid namn R eimer. De följde med honom hem, dä r Reimer

gjorde närmanden mot Johan. ”Någon otukt hade emellertid ej förekommit

mellan dem, vilket troligen förhindrats av att Andersson sag t till Reimer, att

denne ’inte ﬁck röra hans man’. Andersson brukade nämligen kalla Nilsson

’sin man’.” Det är svå rt att säga vad sådana benämningar bet ydde i prak tiken,

men det verkar onekligen som om Stig Andersson i vissa lägen krävde trohet

av sin partner och betraktade deras förhållande som stabilt. Vid ett annat

tillfälle hade ett vittne hört den -årige kocken Willy Johansson som också

kallades ”Top Hat” säga till en tillfällig sexpartner ”Du är min man” och ”Du

och jag håller ihopa.” Utan att det för den skull behövde innebära att de hade

ett vara ktigt förhållande, speglar det ett slags tvåsamhetsideal. Även om det

var önsketänkande från en parts sida, visar det att det fanns en önskan från

en del av männen i nätverket att leva i ett stabilt förhållande med anspråk på

trohet och beständighet.

De ﬂesta som förekom i rättsfa llet byggde dock sitt sexliv på til lfäll iga rela-

tioner, och för dem som hade råd var Köpenhamn fortfarande en plats att åka

till för att leva ut sin sexualitet. Den -årige köpmannen Sten Holst hade år

 på en oentlig toalett i Köpenhamn ”händelsevis råkat åse män, som i

varandras åsyn bedrivit onani”. Efter detta hade han åkt till Köpenhamn en

 Råd husrätte n i Malmö. Brot tmål, a vd. , / , nr.  , bil. k, s. . A IDA:. M SA.

 Råd husrätten i M almö. Brot tmål, avd . , / , nr.  , bil. m, s. . A IDA:. MS A.

Queera historier ån Malmö

33 5

gång i månaden, men också haft tillfälliga sexuella förbindelser i Malmö.

Han var den ende av de åtalade som berättade om Köpenhamnsresor, vilket

tyder på att tra ﬁken över Sundet inte heller på -talet var sä rskilt intensiv.

”Top Hat”, verkar ha varit en central ﬁgur i det nätverk av homosexuella

män som polisen avslöjade . Hans vän, den -årige vaktmästaren Nils

Olsson, som kallades ”Nissiana”, var en känslig och mjuk person som under-

höll gästerna med mandolinspel när han bjöd hem dem. Han hade levt länge i

Malmös homosexuella kretsar och medan han satt i häkte i väntan på rätte-

gång sk rev han ett lång t brev där han försök te förklara sina t ankar om äm net.

Eftersom det ger en intressant inblick i hur en av Malmö homosexuella själv

betraktade sitt liv, återger jag delar av det.

För min inre sy n skymta r fram en oänd lig, aldr ig uttömma nde ström av perversa

männ iskor. Från all a samhäl lsklas ser mötte jag dem, högt uppsat ta ämbetsm än,

männ iskor med klinga nde namn, med ad ligt blod i ådr orna, skådespel are, stjär-

nor av strål ande glans, vet enskapsmän, som ja g såg upp till med djup beundra n,

och som jag själv i största spänning försöker att följa i deras tankegång. Även

från k roppsarbetarn as värld märker jag en bet ydlig öknin g i den per versa rikt-

ningen, och jag frågar mig själv: Vart bär vägen?

Nissiana oroar sig för att homosexualiteten verkar öka i omfattning – kanske

ett tecken på att det homosexuella nätverk han ingick i expanderade under

denna tid. Han berör också den klassöverskridande aspekten av Malmös

homosexuella subkultur. I den krets av män som redan låg utanför samhäl-

lets lagar och moraliska råmärken kunde en gårdskarl umgås intimt med en

adelsman, och det är troligt att känslan av utanförskap förenade många av

männen. Mötet mellan samhällsklasserna innebar ofta ekonomiskt explo-

atering, utpressning och prostitution, men många av männen verkade ändå

längta efter ömhet och närhet.

Nissiana må lar en ganska dyster bild av livet bland Malmös homosexuella

och man bör komma ihåg att han skrev dessa rader i fängelsecellen. Bland

annat kommenterade han de många självmorden:

Så möter jag dem en för en, rädda, ängsliga, de vå ga inte blotta sig själv, så gå de

sin väg fram, stela otillgängliga, de frysa bildlikt talat till is, de gå där ensam-

ma med sina ta nkar, med bara en önskan, att Barmhär tighetens ängel, dödens

 Rå dhusrätt en i Malmö. Br ottmål , avd. , / , nr.  , bil. n, s.  . AIDA:. M SA.

 Rådhu srätten i M almö. Brot tmål, avd . , / , nr. . H andli ngar i ärend et. FIca: .

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

336

lieman , skulle skörda deras l iv. Vid ta nken på döden, så kommer minnet ti ll mig

själv, jag ville en gång gå döden i förväg, men det gick inte som jag ville.

En särskild typ av homosexuella var de introverta grubblarna som blev sjuka

genom att begrunda sit t dystra öde, skrev han. Må nga homosexuella togs in på

mentalsjukhus med eller mot sin vilja, och Nissiana hade själv erfarenheter

av psykvården. Han menade att den lekfulla jargongen bland homosexuella

bara var ett försvar mot deras förtvivlan.

Jag möter andra, som försöker att åtminstone ute i sällskapslivet skratta åt

både sig själva o ch andra perversa . Men skratten, de verka så ih åliga, sk allande,

gäckande, ona turliga skrat t. De tror sig kun na skratta bor t livets verklighet er.



Även dessa galgfåglar kan bli allvarliga, menade han, och förklarade hur så

många kunde bli oer för skrupelfria utpressare. Det var inte bara rädslan

för skandal och vedergällning som ﬁck dem att betala, utan deras beteende

kunde också dikteras av kärlek.

Men så helt plötslig t har de föränd rats. Vad har åsta dkommit denna förä ndring ?

Jo, de har mött sitt ”öde”, de har mött si n stora kärlek i livet. Honom giva de a llt,

vad de har att giva; --------- Nu äro de blinda, de ser inte att han utnyttjar dem

”full komligt ”, fu llständ igt. Tiden gå r, men det behövs ibland ga nska lån g tid att

vakna upp och skaka av sig den mäktigaste och starkaste av alla våra känslor

och själsyttringar, nämligen kärleken. 

På detta sätt blir Nissianas skrift något mer än bara en klagovisa över homo-

sexuella s olyckli ga öde. Den homosexuelle som utny ttjas av sin älska re – som

Karl Berg hade blivit  år tidigare – är kanske inte enbart en lätt lurad stack-

are, utan en man som är förblindad av kärlek och är beredd att gå hur långt

som helst för att behålla den han älskar. Nissiana verkar ha funderat mycket

på kärlekens väsen och sti len blir mer och mer relig iöst inspirerad och ibland

nästa n löjeväckande högtidlig. Ha n citerar Strindbergs ord att fred ba ra står

att ﬁnna vid foten av korset och åberopar Jesus som kan lugna stormen. Efter

en rad kriser och långvariga frivilliga uppehåll på mentalsjukhus  och

 hade Nissiana blivit djupt religiös och han plågades av samvetskval för

sin homosexuella läggning. Till en läkare hade han sagt ”att ingen hade syn-

dat så illa som ha n och att han ’var f ödd pervers’”. Ha n hade under uppehå llen

 Råd husrätten i M almö. Brot tmål, av d. , / , nr.  . Handli ngar i äre ndet. FIca: . s .

 Rådhusr ätten i Ma lmö. Brottm ål, avd. , /  , nr. . Ha ndlinga r i ärendet . FIca:. s .

 R ådhusrät ten i Malm ö. Brottmå l, avd. , /  , nr. . Hand linga r i ärendet. F Ica:. s .

Queera historier ån Malmö

33 7

på si nnessjuk husen också gjor t ﬂera självmordsförsök . I Malmö besökte han

regelbundet Sionförsamlingens bönehus på Grönegatan, och det var också där

han hade t räat ﬂera av de yngre mä n han hade var it tillsam mans med. Där ha de

han ”haft fatt i många härliga grabbar”, som han sagt till en av ungdomarna.

När Nissiana i samband med rättegången skickades på rättspsykiatrisk un-

derökning på Östra Sjukhuset berättade han att han i puberteten känt sig att-

raherad av jäm nåriga ﬂickor, men att han i -årså ldern tvingats dela sä ng med

en -årig dräng som varje natt förgrep sig på honom. ”Från denna tid började

Olsson bli intresserad av ’stiliga pojkar’ och han blev gång efter annan häftigt

föräls kad i någon jämnår ig vän, vilket h an själv fann abnormt och obegriplig t”,

skrev läkaren. Han led mycket av ”det onaturliga i sina böjelser” och försökte

”döva sin läggning” genom att ha samlag med kvinnor. Det kändes inte så till-

fredsstä llande och ha n lyckades bara genomföra dem genom att ”på sam ma gång

tänka på män”. Han blev mer och mer deprimerad. ”Jag kunde ej komma ifrån

det perversa”, konstaterade han. Och läkaren sammanfattar hans dilemma:

Det olyckliga har emellertid varit, att han aldrig bry tt sig om homosexuella geli-

kar utan att hans ”typ”, d.v.s. män till vilka han känt dragning, varit den uttalat

manliga – ”helst en riktigt barsk polistyp, ganska kärv, en sådan som tycker om

damer”. Då dessa män ”varit riktiga karlar” och ej brytt sig om honom, har han i

hela sitt liv haft en serie av olyckliga förälskelser och endast funnit full sexuell

till fredsstä llelse hos manl iga icke homosexuella prostit uerade. Detta är en kä nd

företeelse v id homosexua litet.

För läkaren var saken klar. Nissiana hade i pubertetsåldern blivit förförd till

homosexualitet, som hade ökat i styrka och styrt in honom på ”grovt asociala

banor”. På samma sätt som han själv hade blivit förförd till homosexualitet

riskerade han nu att förföra de unga prostituerade. Läkaren förordade att han

skulle strariförklaras enligt straagens  kap.  § (SL :) och tas in på men-

talsjukhus. 

Den -årige kocken Willy Johansson, som kallades ”Top Hat”, skickades

också på sinnesundersökning. Från unga år hade han arbetat som dräng på

olika lantbruk, innan han ﬁck jobb som vaktmästare på Johanssons gästgive-

ri i Örkelljunga. Därefter arbetade han på olika hotell, innan han , vid 

års ålder blev antagen som kökselev på Grands restaurang i Stockholm. Sedan

dess jobbade han som kock på olika hotell i Stockholm och Malmö. För läkaren

 Rådhu srätten i Ma lmö. Brot tmål, avd . , / , nr. , bi l. v, s. . AIDA :. MSA .

 Råd husrätten i M almö. Brot tmål, av d. , / , nr.  , bil. m, s. . A IDA:. MS A.

 Rådhusr ätten i Mal mö. Brottm ål, avd. , /  , nr. , bil . v, s. –. AIDA: . MSA.

 Råd husrätte n i Malmö. Brot tmål, av d. , / , nr.  , bil. v, s. . AI DA:. MSA .

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

338

på Östra Sjukhuset berättade han att han kände dragning till pojkar redan i

skolåldern men inte vågat närma sig dem. Han tyckte om att leka med dockor,

och ”i arbetet har han emellertid tyck t bättre om kvinnor än mä n.” Seda n tju-

goårsåldern hade han haf t sexuella förhålla nden med män, till en början ä ldre

– han va r förälskad i t ur och ordning i al la lantbruka re som han hade tjänst hos i

ungdomen. Men på senare år kä nde han sig mer dragen til l män i tjugoårså ldern.

Han hade ända sedan han var  år varit nervös. ”Han kunde ej sova och

grubblade över att han lånat sig till homosexualitet.”



Han gjorde också ﬂera

självmordsförsök. Lä karen beskr iver honom som ”en till det y ttre måttf ullt och

vårdat klädd person av rent manligt utseende men med något lätt behagsjukt

och kvinnligt i rörelser och uppträdande.” Utlåtandet utmynnar i att han bör

strariförklaras och tas in på mentalsjukhus:

De neurast eniska och subsolida d ragen i Johanssons ps yke, hans sexuel la abnor-

mitet och intelligensdefekten utgöra sammantagna en så massiv avvikelse från

det normal a psyket, att det enl igt min uppfat tning i str arätt sligt hä nseende böra

hänf öras till sådana psykiska undantagstillstånd som avses i straagens  kap.

 §. Då Johansson vidare utgör våda för yngre mäns förförelse, bör han omhän-

dertagas, lämpligen på anstalt för asocia la imbecilla.

Läkaren letade alltså efter kvinnliga drag hos de båda männen, eftersom den

medicinska f örk laringen til l homosex ualitet på - och  -talen förutsatt e

könsöverskridande beteende hos ”äkta” homosexuella. Den gängse bilden var,

att oavsett om det var en medfödd hormonell rubbning eller påverkan under

barndomen så yttrade sig homosexualiteten i att personen närmade sig det

motsatta könets uppträdande och psyke.

Båda två strariförklarades enligt SL : och tvångsintogs på mentalsjuk-

hus. Willy Johansson, ”Top Hat”, tillbringade nästan tre år på Källhagens sin-

nessjukhus i Vänersborg, men verkar sedan ha levt i stillhet och när han avled

,  år gammal, var han skriven i Fosie. Nils Olsson, Nissiana, skrevs in

på Sankt Lars sinnessjukhus i Lund i december  til l åtminstone . När

han avled,  år gammal, den  juni  var han åter intagen på Sankt Lars.

Båda dessa personer hade alltså en historia av nervösa besvär och tidigare

frivilliga vistelser på mentalsjukhus. Uppenbarligen led de av det vi i dag kall-

 Rådhu srätten i Ma lmö. Brott mål, avd . , / , nr. , bi l. u, s. . AI DA:. MSA .

 Råd husrätte n i Malmö. Brot tmål, av d. , / , nr.  , bil. u, s. . A IDA:. MS A.

 Rådhu srätten i Ma lmö. Brott mål, avd . , / , nr. , bi l. u, s. . A IDA:. M SA.

 Rådhu srätten i Ma lmö. Brot tmål, avd . , / , nr. , bi l. u, s. . A IDA:. MS A.

 M almö S:t P auli k yrkoark iv. Försam lings bok AIIa : ( –) s. (A rkiv di gita l); Sver iges dödsb ok – .

Tack ti ll Linus Sol lin på Mal mö Stadsa rkiv för hjä lp med att ta fra m uppgif terna.

 Mal mö Carol i kyrkoa rkiv. Försa mlin gsbok AI I: ( –) s.   (Arki v digit al); Sve riges död sbok  –.

Queera historier ån Malmö

33 9

ar psykisk ohälsa, men deras tillstå nd förvärrades sa nnolikt av omgivningens

fördömande och av att de själva upplevde homosexualiteten som en fruktans-

värd börda.

Sinnessjukhusen

Som framgår av Tabell  dömde Rådhusrätten ut allt kortare stra för otukt

mot naturen mot slutet av perioden. Fler åtalades och dömdes, men straen

blev lindrigare. Samtidigt var det ﬂer som strariförklarades enlig t straa-

gens  kap.  §, varav några togs in på sinnessjukhus.

Tabel l .

Antal åtal fö r brott mot  kap.  § Straagen vid Malmö Rå dhusrätt – . Stra och

vård. Tioårsintervaller.

Källa: D omböcker, Malmö Rådhusrätt, avd.  och  –. Not: ‘Annat stra’ kund e innebära

böter, ungdomsfängelse, tvångsuppfostran eller internering.

Det har inte bed rivits någon systematis k forskn ing på hur homosexuella behand-

lats på svenska menta lsjukhus, dels på grund av mater ialets svår tillgän glighet,

dels där för att det inte rör sig om särski lt många individer. Mellan  och 

tvångsintogs  homosexuella män i hela landet, och under arbetet med min

doktorsavhandling i slutet av -talet lyckades jag lokalisera tolv av dessa

män s sjukjourn aler. De ﬂesta av dessa blev utskr ivna efter något år om de inte

uppvisade andra symptom än sin homosexualitet. Ofta, och i synnerhet om de

gjort sig skyldiga till övergrepp på minderåriga, uppmanades de att ansöka om

att bli kastrerade. Före  års lag om kastrering behövdes inte tillstånd från

Medicinal styrelsen. Överlä karen på varje sjuk hus bestämde om ingreppet, men

det krävdes ändå att patienten själv gick med på det. En man som  skulle

tas in f ör vård som ”asocia l imbecill” sk rev i sin förtv ivlan till R FSU och bad om

råd. Ha n kände sig helt normal förutom att h an drogs till m än och han vil le inte

hamna på sinnessjukhus. RFSU svarade lugnande att han förmodligen skulle

bli försöksutsk riven efter något år om han skött e sig. Tyvä rr gick det inte så bra

 R ydström , Jens. ”F rom Sodomy to Hom osexua lity : Rural S ex and t he Inclusion of L esbian s in Cri mina l Discou rse”.

NORA - No rdic Journa l of Feminist and G ender Re search,  (): , s. –, ta bell, s. .

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

–

–

–

-











–













,

,

,

,

–





–



–





–



År Antal åtal Frikända Stra-

arbete

Straängd

i månader

Villkorlig

dom

Annat stra Strari

(SL 5:5)

Psykiatrisk

vård

340

för honom. Han skrevs i n på Salberga sinnessjukhus i oktober   och den be-

varade korrespondensen visa r att överläkaren vä grade att skriva ut ma nnen om

han inte g ick med på att låta sig kast reras. År , när h an varit inta gen i sex å r,

skrev överläkaren till mannens mor att ”det enda vettiga enligt min åsikt vore,

att han ginge med på operation, som jag så många gånger talat med honom om.

Sedan kunde han efter några månader bli fri.” Han vägrade återigen men blev

ändå försöksut skriven i december . Ha n måste dock stan na kvar i Sal a och

stå under övervakning. Först  kunde han ﬂytta tillbaka till sin födelseort,

där han avled ,  år gammal.

I ett annat fall, däremot, blev en man utskriven som ”återställd” redan efter

två år. Han va r först nedstämd och grät mycket när överläkaren rekommende-

rade honom att ansöka om kast rering, men sedan förkla rade han att a lltihop var

ett missförstånd och att han egentligen var heterosexuell. Han började ﬂitigt

uppvakta sköters korn a och i jour nalen antecknades: ” Uppva ktar ﬂitig t numera

sköterskorna. Personalen ociellt föga trakterad häröver. Det förefaller dock

som om hans övertalningsförmåga skulle vara anmärkningsvärt god.” Slutli-

gen ﬁck han en kvinna från hembygden att intyga att de hade haft sex och att

de skulle gifta sig när han blev utskriven. Efter två år blev han utskriven som

”återställd”. Han g ifte sig ald rig, men vistades n ågra år i sin hembygd, in nan han

ﬂyttade till Stockholm och bodde tillsammans med en man de sista åtta åren

av sitt liv. Det verkar a lltså som om överlä karna vid va rje menta lsjukhus hade

stor mak t över de homosexuella patienterna s öde och att praxis va rierade starkt.

Attityden till både bögkörarna och de ”ﬁna herrarna” hade ändrats radikalt

sen . Nu dömdes båda grupperna för sina homosexuella handlingar, och

den katastrof som Malmöpolisen tillslag hösten  innebar för många av

Malmös homosexuella invånare kan knappast överskattas. Många pressades

att an ge kunder och sexpartners, ä lskare och vä nner. Av de  åtalade fr ikändes

fem i brist på bevis och två togs in på mentalsjukhus. De återstående tretton

personerna ﬁck mellan t vå och sex månaders stra arbete. Ingen vil lkorlig dom

meddelades i första instans, men elva av de dömda överklagade domen och den

 november  frikände Hovrätten över Skåne och Blekinge en av de unga

männen i brist på bevis och omvandlade sju andra domar till villkorligt.



av de åtalade, en -årig ryttmästare som Johan Nilsson och Stellan Larsson

raggat upp vid Ribersborgsba det, var gif t och hade två vux na barn och till hörde

en välkänd fami lj. Han bad f ör sitt liv at t få villkorlig dom för att undvika skan-

dal, men dömdes för ett enda brott till två månaders straarbete ovillkorligt.

 Brev /  från överl äkaren til l patientens moder. Patientjourna l /. Patientjourna ler. Salberga sjukhus.

Salberga Sjukhu s Arkiv; Citerat u r Rydström, Jens . Sinners and cit izens: Best iality and homo sexuality in Swe den,

-.  uppl . Stockhol m , s. , n. .

 Rydst röm, Sinners  , s. .

 Hov rätten över Sk åne och Blek inge CII:B , s. . Land sarkivet i Lu nd.

Queera historier ån Malmö

341

Han hörde visserligen till dem som ﬁck domen omvandlad till villkorligt, men

ett ha lvår efter hovrätten s utslag tog han ä ndå sitt liv med lysgas. Påföljderna i

rättsfa llet var ovan ligt hår da, men annars i ntog Malmö inte någon sä rställn ing

under en tid när alltﬂer homosexuella män ställdes inför rätta och dömdes för

frivilligt sex mellan vuxna.

Avslutande diskussion

Samma ntaget och för Malmös del ser vi a lltså att den homosexuella subkultu ren

utvecklades i takt med staden under de  år som undersökningen omfattar.

Gustav Adolfs torg och Kung sparken var först centru m för bögragg ningen, men

sedan tog St ortorget och Centralstationen al ltmer över den rollen, samtid igt som

nya mötesplatser tillkom i utkanten av staden. Mönstret för de homosexuella

nätverken förändrades dock. Skillnaden mellan  och  är att rättsfal-

let i början av seklet handlade om en liten skara medelålders män med ordnad

ekonomi som samlade en gr upp unga arbetare kr ing sig och bjöd in dem till eve-

nemang och rest auranger. Betalnin g skedde oft a men långt if rån alltid. Fjor ton

år senare h ade utpressning blivit mer accentuerad, möjligen på gr und av att ho-

mosexua litet blev ett mer känt begrepp och att homosexuella mä n därmed blev

mer stigmat iserade och mer känsliga för utpressni ng. , slutligen, handl ade

det om en liten grupp bögkörare och deras kunder, av vilka många inte kände

vara ndra. Hela rättsfa llet kretsar egentligen kr ing två energiska bög körare som

angav a lla sina kontakter nä r de åkt fast, ibla nd med förödande resultat. Må nga

av dem som åtalades  var emellertid starkt rotade i stadens homosexuella

kretsar och det framkom både hur viktiga kärleksrelationerna var för ﬂera av

männen och hur nedbry tande det omgivande sa mhällets f örakt var. Vid alla t re

till fällen ägde sexuel la konta kter rum både över generationsgränser na och inom

varje å ldersgrupp. Kontakterna med Köpenh amn var dä remot tätare  än de

var både  och på -talet. Efter att passfriheten upphört  hade bara

de med pengar råd att skaa pass och besöka den danska huvudstaden. I hela

landet ökade antalet åtal och alltﬂer togs in på mentalsjukhus, vilket berodde

på att polis, domstola r och läkar vetenskap i allt högre uts träckning betra ktade

homosexualitet som en sjukdom och homosexuell raggning som ett allvarligt

samhällsproblem.

 Sveri ges dödsbok  –. Uppgi fterna h ämtade / .

Damkomiker, bögkörare och äkta kärlek

Queera berättelser ån Malmö

342

EMIL KLEEN

OCH HANS

FÖRDUNKLANDE

TID

Arvida Juni Svenske är poet, förfat-

tare, journalist och transperson. I

hennes text i antologin försöker hon

lyfta fram Skåne-poeten Emil Kléen

ur det sena 1800-talets gömmor och

fråga sig: är han en queerförebild

som hans egen och vår tid inte

sett? Arvida är till vardags (och

på helgerna) verksam som frilans-

journalist, bosatt i Malmö och är på

vippen att bli folkhögskolelärare,

ursprungligen från Stockholm men

något drog henne ner till Skåne,

och här stannar hon ett bra tag till.

Att se det svartvita

1800-talet med

regnbågslinser

ARVIDA

JUNI

SVENSKE

Foto: Privat.

EMIL KLÉEN VERKAR ha haft många skiftande identiteter under sitt korta liv

(–). Han föddes i Höör, avled i Lund. Han bodde även i Kristianstad

och i Stockholm. Förutom journa list och poet kal lades han även ﬂanör, bohem,

dryckesbroder och bordellkund; han förde ett utsvävande liv, gick ofta vilse,

sågs av ﬂera som en ﬁgur i marginalen. Han a nvände ﬂera pseudonymer (An-

tonio, John En, Esther Lil le) och han besk revs ofta som dekadent i betydelsen

”en ku ltu r, som känner sig å ldrad, en civilisation, som ser sin sol sjunk a”. I hela

sitt korta liv bar han med sig ordet självdestruktivitet.

”Det förﬂutna är ett främmande land, de gör saker annorlunda där” skrev

författ aren L. P. Ha rtley en gång. Dett a citat ha r ringt i t extförfatt arens med-

vetande när f öreliggande saml ing ord vuxit fra m. Att gå  år ti llbaka i tiden

och bland tex tfragment, brev och ant ydningar försöka bilda si g en uppfattn ing

om hur någons liv kunde te sig då, är ibland som att jaga dimma på den skån-

ska slätten; just när en tror att någon kontur börjar teckna sig, kommer ett

dimmoln av tidsa ndan och fördunklar, förmörkar tydligheten. Ett mea culpa

innan vi börjar, alltså: jag skriver fram det här med pusselbitar som nötts av

tidens tand och kanske inte alltid passar in i varandra helt friktionsfritt. Om

bara det gick att sitta vid mitt köksbord i Malmö mitt emot den person jag nu

på århundradelångt avstånd ägnat drygt ett halvår åt att lära känna...

Det sena -talet var en tid mycket olik vår egen. Få av de trygghetssys-

tem, den sanitet och de mänskliga rättigheter vi nu ser som självklarheter

var implementerade. De som levde då hade en så annorlunda syn på livets

aspekter, inklusive synen på det vi idag kallar det queera, det som då kallades

”avvikande beteende”, att vi kanske inte ens skulle förstå varandra om det

fanns en länk till andevärlden. Varje tid har sitt språk, sin hegemoni ... men

också sitt motstånd mot dessa. Varje tid har sina överlevare. Varje tid har

också de som knäcks av tidsandan. Tyvärr tycks det här vara berättelsen om

en person som av olika anledningar hör till den sistnämnda kategorin. Livet

och dess villkor knäckte Emil Kléen. Det ﬁck honom att åldras och dö i förtid

och delvis, som det heter på norska, gå i glemmeboka, alltså falla i glömska.

Den dimhöljda person som den här texten handlar om var en blekt lysande

 Bjelveh ammar,   s .

 H amilton  .

344

stjärn a på den hist oris ka, litterära sk ånska himlen. Ha n var varken känd el ler

okänd. Han hade vissa litterära framgångar, kunde försörja sig som skribent

i perioder och hade också framstående goda vänner som verkar ha hållit av

honom varmt. De kunde heta saker som Bengt Lidforss ... men också August

Strindberg. K léen tycks delvis har bjudits in i deras kretsar, för att sen snabbt

försvinna ut igen. Han tycks liksom stä ndig t ha stått i kulisserna, i periferin,

i utkanten, men ändå vara inom medvetandesfären för det som var i ropet (i)

några år under slutet av det idag mytomspunna -talet.

Han hette alltså Emil Kléen, och hans tid och plats här på jorden var det

sena -ta lets Sk åne (tidvis Ma lmö-Lund, andra tider Höör och runt R ing-

sjötrakten, men också Kristianstad med en kort Stockholmssejour inklämd

i hans hektiska liv). Tidvis fanns han i den akademiska bondbyn Lunds litte-

rära och a kademiska värld, i Kristianstads tidningskretsar och i utkanten av

Stockholms litterära parnass. Mot slutet av sitt korta liv var Kléen nära vän

med August S trindberg och ett anta l andra stora samtida l itt erä ra namn. Han

var det i en tid då/när nära man lig vänskap (och relationer över könsg ränser-

na) var oerhört snävt avgränsade, och konvenanskraven höga. Han gifte sig

aldri g, besökte relativt öppet prostituerade, eventuellt både män och k vinnor,

och det ﬁnns ind ikationer som tyder på att han hade nä rmre relationer än bara

vänskap med män. I vissa fall kan det ha involverat romantisk kärlek. Men

samkönad k ärlek vid den här tiden kunde inte uttr yckas öppet, med mindre ä n

att riskera t vå års straa rbete. Så, hur öppet kunde Kléen visa sin kä rlek, sin

sårbarhet? Hur g ick det att kommunicera om och k ring kärlek som avvek frå n

dåtidens normer? Det är en frå ga uta n klara sva r eller facit, men dock något jag

likt en lyktgumma med irrbloss kommer försöka närma mig i den här texten.

Min ambition med den här regnbågsblicken på det gråa är att teckna upp en

bild av den tid och plats Emil Kléen levde på. Det var det sena -talets na-

tionalis tiska, krig iskt heteronormativa tid. Jag ägn ar också lite spaltutr ymme

åt att förstå Skåne, det litterära Lund, det borgerliga Kristianstad samt det

febriga Stockholm: platser som ha n osaligt ﬂa ckade kring på. Jag undersöker

också hans verk och uttryck, och gör ett försök att beskriva på vilka sätt (och

i vilken mån) Kléen om möjligt kunde uttrycka sig på och leva i frihet från – i

samklang med, på avstånd från sin tid och tidsanda.

Texten börjar med en analys av Emil Kléens poesi, därefter följer en mer

ingående biograﬁ, sedan en beskrivning av tiden han levde i och hans nära

vänskaper. Avslutningsvis kommer det avtryck Kléen gjorde i sin samtid och

eftervärld diskuteras. Emil Kléen var kanske mest känd som poet, och det är

som poet han kommer att framställas här, även om han också skrev litterär

   kap  § i  års s traag st ipulerade at t “Öfwar någo n med annan pers on otukt som em ot naturen är ell er öfvar

någon ot ukt med djur ; warde dömd t ill straarbe te i högst två år” . Wisberg s .

Queera historier ån Malmö

345

Emil Kleen och hans rdunklande tid

prosa (i till exempel novellsamligen Mogen sommar, och Fru Margit: ett kär-

leksäfventyr samt den postu mt utg ivna Venus Anadyomene) och journa listiskt

för tidningar i Lund, Malmö, Stockholm och Kristianstad. Källorna kommer

främst att utgöras av den skånske författaren Nils Ludvigs Markens Melodi

() samt skribenten och kulturkritikern Bo Bjelvehamma rs Om Emil Klé-

en ().

Ett särskilt tack ska riktas åt David Almer för hans uppsatser och gedigna

forskning om K léen sa mt för utgivningen av boken Venus Andyomene, som kan

sägas utgöra det när maste förfat taren själv kom en levnadsteckn ing, biograﬁ

eller autoﬁktion. Jag v ill självkla rt också tacka de som kom före oss. De bögar,

ﬂator, transpersoner och icke-binära som levde sina liv i andra tidsåldrar än

vår, med väsentligt mindre möjligheter att leva ut sina liv. Men det har alltid

funn its motst ånd. Var för står det i Bibeln att k vinnor ska tiga i försam lingen?

För att kvinnorna inte alltid teg i församlingen! Tack till alla som inte tigit i

församlingen. Till alla minröjare och förnyare. Och till de som tigit och lidit:

jag ser er också. Och jag t ror det är så jag ser Joha n Emil Kléen, son av fanjun-

kare Johan Peter Herma n Kleen och bondmoran Johanna Jönsdotter. Som en

som delvis teg, och alltid led.

Analys av Emil Kléens verk i urval

Först ska sägas, återigen (kan det någonsin sägas nog? jag tror nästan inte

det!), att en analys av texter och verk alltid sker med vissa glasögon. Arvida

årgång  (och årgång , ,  och så vidare) skulle säkerligen ha

läst dikterna på andra sätt än jag g jort. De samtida med Emil Kléen som läs-

te hans verk (och de var, som Vladimir Vysotskij sa om sina ﬁender, ”få, men

inﬂytelserika”) valde kanske att se andra saker än jag gjort, och jag kan ha

missat vad de såg. Så är det ju.

Dikterna har inte lästs i syfte att med tvång och polygrip verka ut queera

motiv ur dem och det kan mycket väl hända att de enbart skapats av en tviv-

lande, lida nde själ som hit tat olika överlevnadsmekanismer. Men det ska sägas

att den här tex ten försöker se på Kléen med queera ögon. Måhända blir t exten

regnbågsgrumlig ibland, och därmed övertolkande. Men ibland kanske det

är just den prisman som behövs för att se på saker i dess rätta ljus. Fanns det

något oförlöst i Emil Kléen? Kanske. Förmodligen. Helt klart.

Besser nicht verstanden als missverstaden zu werden (Bättre att inte förstås

än att missförstås) skriver Kléens vän August Strindberg i förordet till den

postumt utgivna Valda dikter. Den språk liga skillnaden är svåröversatt, men

utta landet kan tolka s som att det är bättre att nå ut ti ll några få ä n att nå många

som missförst år en. Hellre dölja delar av dig själv för den stora massan, än at t

 R ibbing  s  .

346

vara öppen och missförstås. Samhället på -talet gick mycket hårdare åt

missförstådda än vi kan föreställa oss. Mycket.

Som diktare är Emil Kléen inte den som skulle vinna gillande hos kritiker

idag, bunden som han är till rim och vissa versmått. Men i tiden då han ver-

kade var detta mer comme il faut, till och med på vissa plan nyskapande. Bo

Bjelvehammar s kriver att det ibland ﬁnns ” en spänst o ch en fr iskhet” i Kléens

texter, men fortsätter ”Emil Kléen är ingen minröjare och förnyare”. Ingen

förnyare visserligen, men heller inte en som enbart höll sig inom huvudfåran

för den tidens ideal för poesi, ideal som ofta var politiska och agitatoriska:

både socialisterna och de mer högerorienterade politikerna hade ett högt,

nationalistiskt tonläge vid den här tidpunkten. Det sena -talets Sverige

var fortfa rande en nation med krigisk ja rgong. K léen föddes i skarven mella n

en anda och en annan.

Kléens dikter var inte lika nationalkonservativa som andra i hans samtid.

Tvärtemot låter han i vissa av dem identiﬁera sig med en socialistisk världs-

syn. Men dikterna var inte alltid världstillvända: med tiden framträdde mer

och mer av hans inre liv och dikterna kom att handla om svunna somrar, om

de där stunder som är stora stunder i ens inre. Han skrev, menar Bjelveham-

mar ”tidsbunden poesi om jasminer, vallmoblommor, ﬂickor, juninätter, ung

åtra och betesängar” men också kärleksdikter som, i jämförelse med andra

i hans tid, är ”både vildare och sannare”.



Drömmarna om den kärlek som

kommer till uttryck dikterna är, menar Bjelvehammar, drömmar om en fri

och förstående kvinna.

Livssynen och di kternas stä mning förmörkades dock när K léen med tiden

ﬁck allt sä mre hälsa, men också d å han under åren  och  kom i kontakt

med frans ka författares verk, bla nd andra Charles Baudelaire. I denn a skalds

anda reviderade han sin syn på litteraturen och kvinnan. Han ”spydde galla

över åttiotalisternas rea listiska gråväderspoesi och hans lyriska ﬂöde vällde

fram i helt nya färger; han försökte omsätta ett trotsigt dekadent diktarideal

i verkligheten och härjade, drack och rökte som aldrig förr”. I början av sitt

diktarskap har Kléen en tendens att skildra människor som börjar bli gamla

och nostal giska, som reﬂektera r över sin ti llvaro och har set t bättre dagar men

ändå har någon form av kvarlevande hopp. Senare, efter det ”franska skiftet”,

skildra r han allt mer de som är utsatta, utstötta ... och de som ska dö. Han blir

alltmer ﬁ xerad vid död och förruttnelse. Det f örefa ller mörkna v id horisonten.

Under Kléens livstid publicerades endast tre av hans diktsamlingar i sin

helhet: Helg och söcken, Vildvin och vallmo och Jasminer. Valda dikter kom

 Bjelveham mar,  s .

 I bid s .

 Ibid s .

 Almer,  s f .

Queera historier ån Malmö

347

postumt med förord av August Strindberg. I den här texten är det dessa fyra

samlingar samt Venus Anadyomene som analyseras . Om diktsam lingarna sk a

Kléen ha sag t de dikter som givits ut mella n bokpärmar i nte va r hans verkliga

poesi utan at t de var ”nämligen bara s kit”. I föreli ggande text tolka s dikterna s

teman och in nehåll som ligga nde nä ra Kléens person. Det är den jag är på jak t

efter och jag ha r valt att läsa di kterna som i vissa fal l nästan självbiogra ﬁska.

Helg och söcken

Emil Kléen debuterade på Albert Bonniers förla g . ”En pingstvisa” inle-

der diktsamlingen, och det är en arketyp för vad Kléen ska komma att skriva

ett stort antal varianter på: ett kärleksmöte han hade som ung, en vacker

majnatt när det var dans och allt stod i blom. ”Min ungdoms älskarinna, vår

stuga blir f ör trå ng”, utbrister diktjaget och istället ta r de sig ut till en äng dä r

de sätter sig i gräset och är tillsammans hela natten. Scenen för detta är ”en

pingst i Eros’ land”.

”En episod” beskriver en midda g där Kléens dik tarjag äter ti llsamma ns med

ung lä kare. Läka ren är benhår t socialdar winistisk f örespråkare av de starka res

rätt. Skä mtsamt säger denne apropå hans eget vär v, och anled ningen till att v i

fortfarande bygger sjukhus, tar hand om de sjuka och torkar barnatårar, helt

enkelt är svaghet. Men Kléen slår ett slag för svagheten: ”Ja, sva ghet! Kanske

dock det är en sådan, som, när revolten tänder an en vä rld och klass mot klass

står väpnad, hejdar hugget af segerherrens hotfullt lyfta svärd...”. Detta är så

nära Kléen kommer ett uttalat manifest. Ett slag för svagheten.

I Helg och söcken återﬁ nns ﬂera varianter av K léens ev iga teman: döden, att

det skymmer om dagen och i livet, och ljuvt trånande efter ungdomskärlek.

Sﬁnx är en voyeuristisk dikt som tillägnas en tilltänkt älskad, men:

Älskogsbikten klingar utan svar,

den älskogsbikt du nyss tyckts trånfullt bida;

i majestätisk prakt jag ser dig skrida

förbi mig, kylig, hög och underbar

Ah, Sﬁnx, din gåta ej jag tyda vet,

ditt stumma löjes skumma hemlighet

skall evigt, evig t mina tankar dåra,

ty i din blick för djupt jag skådat ner

din kalla blick, dä r aldrig sol sig ter

och aldrig drömmar isblå djupen tåra

 S amtlig a diktavs nitt i följa nde avsnitt ä r tagna u r Helg och söcke n.

Emil Kleen och hans rdunklande tid

348

Detta sy nsätt, där nå gon ä lskat och sårats, fä rgade det mesta av Kléens dik ter.

Känslorna i dem är i imperfekt, det är redan för sent. I drömsekvenser be-

skrivs det som kan ﬂamma upp igen: det kan bli sommar, kan komma kvällar

då vinet och livet ﬂyter i en, kan komma lycka. Men den är inte här och nu,

nu är den trötta tiden på kammaren när världen larmar utanför. På så sätt

ﬁnns det ändå hopp i dikterna från den här tiden, världen går fortfarande att

förändra, trösten kan fortfarande komma. I Helg och söcken beﬁnner sig ofta

Kléen på kam maren, läng tande, i vakor och hymner, drömmar och s yner. När

han vänder ut blicken mot gatorna, ser han orättvisorna och benämner dem.

Han ser klassamhället manifesterat i strid, buller och sorl på stadens gator

en novemberdag och han ifrågasätter landets storhet och jämför det med en

”kvalmig sarkofag” i vilken ”slitna fanor från vår krigarstorhets dag” vilar.

I Helg och söckens sista kapitel ”Pariasånger” återﬁnns Kléens tydligast

politiskt färgade dikter. ”Parians fest” beskriver en fest i ”skumma gränder”

som alltmer påm inner om en uppresnin g mot den ”hä rskarstam” ha n beskriver

överklassen och makten som. Här skildras hur de som tigger bröd, den ”låge

trälens kvinna”, daglönare och andra som tjänat herrarna, kommer att resa

sig ur ”mörka, hotful lt slutna led” och slun ga ”hatets eldord” mot överkla ssen.

Så avslutas också hela Helg och söcken med ”Hämnerskan”:

Du Ghettons dotter, fäll din sista tå r

i denna natt din herre täcks dig skända

att unga lemmars varma glöd må tä nda

hans sjuka härskarblod som fruset står

Öd för honom allt hans lusta trår

af veka linier och af skönhet naken,

tills tanke mer ej i hans själ är vaken

och ej en viljeblixt ur ögat går!

Så skall du hämnas, hämnas alla den skam,

som mörka sekel lådat vid din stam,

hvart smärtan skri och hvar förtvivlans bön,

där stolt du skrider, obarmhärtigt skön-

en sorgens dotter, vordens glädjens nymf

att under hånskratt gälda skymf med skymf

Detta ä r Kléens mest ovetydiga dik t, vilken dessutom för ta nkarna ti ll Va lerie

Solanas som hämnas ”skymf med skymf ”. De politiska motiv som återﬁnns i

Helg och söcken, återkommer inte lika tydligt i de senare verken, liksom inte

Queera historier ån Malmö

349

heller det allmänna hoppet till mänskligheten eller till att Bibelns ord, eller

för den delen en klassresning, kan bidra till en bättre värld. Emil Kléen de-

buterar med Helg och söcken vid åldern . Mottagandet blir svalt: samtiden

förstår den inte.

Vildvin och vallmo

I ”Vildvin och vallmo” från , har Kléen än mer utvecklat en redan egen-

sinnig stil.



Visst, där är bundna verser, Pan, Venus och den bibliska Män-

niskosonen i olika former, men i dikterna är också hela tiden en levande värld

närvarande: den blommar, sjuder, sjunger, lider, vissnar och ruttnar. Inte

alltid i den ordningen, men oftast. Dur kan sluta i moll, moll i dur med små

förhoppningar. Kléen skriver ofta så, låter företeelser som kärleken, livet i

sig, eller rentav månader, personiﬁeras. Saker sker i den yttre världen som

speglingar av den inre.

Dikts amlingen inleds med ” En dröm om kärleken” i vi lken blonda Elsa , nyss

fyllda sjutt on år , ä r huvudperson; uppfylld av en kärleksroman hon precis läst

blir känslorna så starka att Elsa måste gömma sig i den mörknande skogen

för att svalka av sig, både själva känslan och värmen i sig. Hon går dit genom

parken och upplever något som både är fysiskt där grenar rispar henne, hon

halkar på löv och rötter och skogen verkar vilja svälja henne, och ”skräcken

ring lad som en huggorm lå g/ och hväste hotande k ring hennes fötter”, och som

samtidigt mest tycks ske i hennes inre. Elsa faller ned på marken och gråter,

men så hör hon rösten av en icke-na mngiven gud som lyfter hennes å ngest och

får henne att k änna en ”pust af lif vets stora kämpalek”. Guden närma r sig, det

är ”kä rlekens g udom, som sty r öfver lif och död”, men det är in gen godhetsg ud

som kommer med milda känslor. Han är inte blyg och trånande, han ”stjäler,

dräper och råna r i lydnad af blindaste drift” och han jämförs snarare med en

naturkatastrof:

Som blixt i natten han skrämmer,

som stormen sopar han fram,

hans hand som ett skruvstäd klämmer

om strupe, blodröd av skam,

i åtrå och lust ha n hamrar

med blodet på tinningens städ,

han hviskar i jungfrukamrar

och jublar bland skogarnes träd

 Sa mtliga di ktavsn itt i följande av snitt är t agna ur Vi ldvin och v allmo.

Emil Kleen och hans rdunklande tid

350

Kärleken bär en krona av törnen, och ha ns gyllene mantelspä nne är nedﬂäckat

av blod. Han känner ”ångestens bittra svett” och i hans öga bränner ”det kval,

han sig själf beredt”. Där kärlekens gud går, beskriver Kléen i detalj, ”krasar

bröstkorgar”, sprids ”gråt i trånadens nät ter” och han syr till nya ﬂika r på sin

mantel av sorg och sy nd, ”af bar namörderskans drömma r, af f öderskans vilda

skrik”. Ändå hyllas han av människan:

Vårt knä vi böja

för honom, som Venus oss gaf,

som lät henne hvit sig höja

ur skummigt böljande haf

Evoe! Med brännande kinder

vi närma oss Venus’ barn

och knäa för henne, som binder

med drif tens oslitliga garn

Elsa vaknar ur den här vakendrömmen i skymningen. Mer ledtrådar till vad

som skett (en panikatta ck? en dröm? ett övergrepp? en vision?) får vi inte, men

Elsa går mot hemmet med nå gonting ny tt, ”sällsamt sk imrande” i sin blick och

med en röd gloria med ” blänk af synd och blod”.

Kärlekssk ildringar hos K léen är split trade. Antingen hand lar de om de där

glömda, drömda somma rnätterna med kärlek närvara nde övera llt, eller så är

kärleken förgången, f örruttnad, dömd att mi sslyckas. ”En dröm om kärleken”

bryter mot denna uppdelning, häri är kärleken allt det och på så sätt ramar

dikten in så mycket av det som Kléen kopplar till kärlek: trånande, fysisk

lust, kristen skam och skuld, obarmhärtigheten. Trots att människan vet att

kärleken leder till liv eller död (barna lstrande eller barna mördande) kan hon

inte tygla sig. För den guden, de gudarna, Venus och den skrämmande guden

i dikten, håller oss i sitt grepp. Vi kan inte tygla åtrån.

Resten av dik tsamli ngen, och egentli gen Kléens hela produktion, går i sam ma

dubbla stråk av längtan och vemod. Ibland är det maj månad, men då klarar

han inte av at t vara närv arande i maj utan lä ngtar ti ll något annat . Ibland anas

hösten redan i de blommande träden mitt i sommaren: döden anas i livet, den

är ständigt närvarande. Kärleken är kanske ljuv emellanåt men den är bara

ﬂyktig och tillfällig. Inget varar för evigt eller ens särskilt länge.

I ”Lif vets hy mn” kliver Kléens dikta rjag ut i sommaren och kä nner sig som

ett med världsa lltet (som här kalla s Venus Urania). Samtidig t påminns ha n om

att han fortfarande är vid liv, och tackar den kraft som ﬂödar genom honom,

för hans tankar och drömmar, för att hans blod fortfarande pumpar, för att

han får vara vid liv, med orden:

Queera historier ån Malmö

35 1

Tag mot den Du, hvars gåta ingen tyder.

Du som ej kvinna är och ej är man-

du underbara ma kt, hvars bud jag lyder

i stilla glädja, att jag lyda kan!

Vildvin och vallmo är full av människor, av ”jag” eller ”hon”, som är nostalgis-

ka och längtar tillbaka. De är påfallande ofta på väg att dö, metaforiskt där

de minns det som gått förlorat, eller konkret på dödsbädden. Och de längtar.

Vidare och tillbaka. Till sin ungdom, till sommaren, till något som redan gått

förlorat. “In memoriam” dedi kerats också en gammal k ärlek, dikta rjaget tänker

tillbaka till en sommarkväll då föremålet för diktarjagets kärlek:

stod där tyst. Och ut mot ärran såg

din blick – mot ärran, dä r som våg på våg

hän öfver ängen drog en sjö af dimma…

Kanhända var det just i denna stund,

som kvinnan hos dig väcktes ur sin blund

och ljudlöst led förbi mig lyckans timma?

Vid läsningen av Kléens verk slår det en att innebörden i att bli kvinna, hur

detta kan manifesteras i det inre, oftare behandlas än att bli man. Kléens

sympati ligger hos kvinnorna, och hos de utsatta och utstötta. Det slår en

också att mitt i de vackraste kärleksmötena som Kléen beskriver är det hela

tiden något som skaver och är i vägen. Det där obekanta, som kan vara tiden,

tidsandan, livets förgänglighet, eller något annat, gör att mötet inte når hela

vägen fram, kärleken når aldrig himlen:

Emot det obekanta städs’ vi trå

till mål, som alltid svika, jämt vi syfta

och längtansfullt vi våra händer lyfta

upp mot den himmel, som vi aldrig nå

Emil K léen är inte trettio än , men Eros ”skumma , skumma stiga r” ligger mör-

klagda f ör honom. Kärleken är hopplös, al lt ä r hopplöst. Til l och med årstiderna

är dömda att bli död, v inter och höst. Små ljusglimtar besk rivs, i form av vackra

solblänk, vackra morgnar och minnen, men i det stora hela är vi dödsdömda.

Emil Kleen och hans rdunklande tid

352

Jasminer

Den sista diktsamlingen som – med nöd och näppe! – utgavs under Kléens

levnad var Jasminer. Den utkommer i november  och Kléen var död en

månad senare. Motiven i denna liknar de tidigare, men är om möjligt ännu

mörkare och dystrare än de andra diktsamlingarna. Det andra stycket i (”In-

ledningsdikt”) slår an tonen:

Det vissnar, vissnar. Vårens friskhet ﬂytt,

ej mera dofters spel ur dunklen ila,

men gräs och blad i våta sanden hvila

och eftersommarns t ystnad faller lydt

Samtidig t innehåller Jasminer även hopp. Dikt en ”Gamma lstäm ning ” beskri-

ver en övergiven prästgårdspa rk där dikta rjaget hittar en ga mmal bänk u nder

en lind där ha n brukade sitta (med sin ä lskare eller älsk arinna?). I barken står

fortfarande kärleksparets namn och:

Han lockas mot sin lyckas

och längtans stängda ga llergrind

där heta händer tryckas

i lön som kyss på kind,

där orden tolka skyggt i glöd

två unga hjärtans lust och nöd

och jordens armod smyckas

med löftets överﬂöd...

Men det enda som är kvar nä r drömmen tynar bort är namnen inristade i lin-

den. Dikten mynnar ut i en nostalgisk suck, men hoppet om att diktarjagets

kärlek g jort av tryck och lever kvar. I sam lingen ﬁnns al ltså även toner av hopp,

men det är ändå döden som härskar. Det är den som vinner på lång och kort

sikt. Ödet skriver på sin koppartavla, trastens sång dör och hösten påväg, och

det som då är på ingång är inget annat än ”mörktid och dödtid lång, mörktid

ute och inne, mörktid i människosinne”. Jasminer går verkligen att läsa som

Emil Kléens sista sång.

Den där oförlösta känslan återﬁnns också. Dikten heter ”En rägn- och ve-

modsvisa”. Tre nyckelrader mitt lyder:

 Sa mtliga di ktavsnit t i följande avs nitt är ta gna ur sa mlingen Va lda dikte r,  (red Län nart Ri bbing).

Queera historier ån Malmö

35 3

Snart blomma i trädgårdens sängar

narciss, hyacint och viol,

snart grönska lider och ä ngar

i glit trande morgonsol.

Men all den längtan som gömmes

i hjärtats gömdaste vrå ,

den skyggaste längtan som drömmes-

den mäktar ej solen nå

Narciss och violer knoppas

djupt, djupt i vårt väsens grund,

så lönnligt att knappt de hoppas

en blomningens sällhetsstund...

Kléen frågar sig i diktens slutrad ”Men skola väl blomstren och bladen/ sitt

löftes fullkomning nå?” och här vandrar mina tankar till Karin Boyes ord

om att det gör ont när knoppar brister... för varf ör skulle våren annars tveka?

Venus Anadyomene

Titeln, som kan översättas med Venus uppstigen ur havet, syftar till myten

om Venus som föds ur vågorna.



Kléens bild av henne tycks likna den som

odödliggjorts av Botticelli. Denna har blivit som en urmyt för en kvinnlig

musa, en mytomspunnen och skumomhöljd kvinna som är madonnalik men

ändå av kött och blod, och återkommer under Kléens produktion. Denna fan-

tasik vinna är ock så det avlägsna m ålet som bokjaget strävar efter, baserad på

en ungdomskärlek – Karin från Ådala.

Boken inleds i Lund, med att huvudpersonen herr Sten Helmer blir upp-

sagd från en tidning. Efter ett par dagar med mycket alkohol tar han tåget

till Stockholm för att för att söka lyckan. Väl där kastar han sig in i ännu en

alkoholstinn period. Helmer tycks redan här redan härjad och märkt, ser

sig själv som en ”hemlös fågel” som ”brutalt jagats ut från den lilla springa i

livets klippblock, där han i smyg rett sig ett torftigt bo, en hemlös fågel, som

för första gå ngen spände sina vingar t ill ﬂykt mot okända nejder.” Han undr ar

om vingarna kommer att bära honom, eller om han kommer bli en av de som

”för evigt uppslukats i huvudstadsgrändernas mörker? Inledningsvis tycks

det gå åt det sistnämnda hållet. Helmer går runt i Stockholm, pratar för sig

själv och blir fu ll för de få pengar han h ar. Ha n uppsöker en chefredakt ör, Bert

Stålsköld, som han känner sedan tidigare och för honom bekänner att han är

 Sa mtliga tex tavsnit t i följande avs nitt är ta gna ur Al mer. .

Emil Kleen och hans rdunklande tid

354

vilsen. Stålsköld säger att han inte tror att Helmer kommer klara sig som fri

litteratör: ”Du är, rent ut sagt, inte skapad därför. Du kommer- ja förlåt att jag

talar rent ut- att... att gå under, tror jag. Spriten och kvinnorna, du förstår.”

Denna recension gör att hopplösheten drabbar Helmer:

Till undergång var ohjälpligt dömd, den stackars Sten. Sjukt och grumlat ﬂöt

blodet i ådrorna , det nedärvda a lkoholbegäret stod g lupskt lurande bakom va rje

tanke, varje vi ljans a nsträngning att r ycka åt sig en smula av detta livets goda.

Undergången, den fysiska och moraliska ruinen var vad som väntade honom…

och i blända nde klarhet återkom hallucinationen. Sten såg sig åter ligga blodig

och hjälplös, utsträckt på gatans ojämna stenläggning, medan vagnen – livets

tunga juggernaut – rullade fram över hans kra sande bröstkorg.

Längre fram i boken träar Helmer ”skalden”, den stridbare Hallberg som

varit i Paris – en förklädd August Strindberg. Denne berömmer Helmer för

hans översättningar av Baudelaire och under kvällen ändrar Helmer sin sin-

nesstämning. Klart att han, Sten Helmer, kan slå igenom och bli känd som

diktare och ”genial oppositionsman”. Han ler för sig själv, ”ett barns soliga,

vackra leende”.

Men humöret svänger och i nästa kapitel är Helmer luggsliten och går r unt

på Stockholms gator, skygg och tycker att alla agerar kyligt mot honom. Han

svälter hellre än att återigen kontakta Stålsköld och tar mod till sig och går

till en annan tidning. Men även där hånas han, denna gång för att ha n är från

landsorten, men han får ändå ett förskott och ett skrivuppdrag. Längre fram

kommer dock Stålsköld att rädda honom, i en scen där Helmer är nära att bli

intagen för lösdriveri av en polis. Stålsköld, som inledningsvis bröt ned Hel-

mer, visar sig bli hans räddning f ör via honom kommer Helmer i kontakt med

vik tiga personer i Stock holm s litteraturscen. Dett a leder til l att han slutligen

kan leva på sitt skrivande och träar människor, är på väg att släppas in i ett

sammanhang. Detta tycks göra honom både mer och mindre hoppfull om

tillvaron: han får upp ögonen för sina ungdomsvänners falskhet (de har bytt

åsikt och blivit konservativa) och för tidens anda. Folk som tidigare brann

för samhällsförändring verkar ha slutat bry sig om det. Annat var det på det

tidiga -talet, tänker Sten Helmer tillbaka och Kléen beskriver sedan en

scen där Helmer och en gammal kamrat en gång promenerade på Malmö kaj.

Det var en dag i april med ljusgrå skiftningar i luf ten, en dag, då slätten därute

låg i ljumt vård is och träden i promenaden började ski fta i spädg rönt av de första

knoppnings tecknen. Nere på kajen var det rörelse och ﬂ ängande brådsk a, en stor

emigrantånga re höll just på att las ta och det var ett för virrat sorl av röster som

Queera historier ån Malmö

35 5

skrek över varandra, medan agenten– en liten mager, rödskäggig herre–stod

vid landgången med en anteckningsbok i handen.

Denna ag itera nde vän har som ung velat hå lla ett föredrag om osed lighet, men

inte tillåtits, men har nu efter en ﬂytt till Stockholm och med ökad framgång

ändrat politisk färg. Nu sparka r han föraktfullt ”undan sina gamla g udar och

oskärade med lumpen bespottelse sin forna hänförelses altare”.

I boken följer så ett långt politiskt resonemang, en beskrivning av Kléens

syn på sin samtid:

Hand i hand med denna litterära reaktion gick den politiska. Junkerdömets

skrävlande oförmågor satt dryga och pösande kring maktens bord, fyllande

landets a ndliga livsluf t med sitt patriotisk a vapenskram mel och sina storsven-

ska fra sers bullrande tom het. I riksdagen hade det konservativa pa rtiet – sam-

häl lsbevararn as kompakta majoritet– övertaget. Döv för alla för nuf tsskäl sat t

Första kammaren, det stora motionsslakteriet, och drev obstruktionspolitik

med vetomaktens rätt. I Andra kammaren bildade de frireligiösa en kultur-

ﬁentlig fraktion under den amerikanskt “sma rta” Gävlelektorns bullersamma

anförande– en religionens Jay Gould, som inte för ro skull fått sina teologie

doktorshatt från dollarns land. Än så länge försökte visserligen partiet – av

opportunitetsskäl – segla under liberal ﬂagga, men skutan styrde osäker kurs

och rorgängaren sneglade i varje ögonblick efter en inloppsränna till konser-

vatismens trygga hamn... ja, reaktion, öppen eller förstucken, fanns det, vart

man skådade omkring sig. Som gnagarens lömska släkte tittade den fram ur

kryphålen, ynglade av sig som kaninhonan en myllrande avföda, mörkrets

osyn liga ska dedjur, kultur underminer ingens farl iga dynam itarder. Men det var

inte blott en reaktionens, det var också en intoleransens och fanatismens tid.

Från de högs ta kretsar na spred sig det trångbrös tade läseriet nedåt i fol klagren,

religionen blev en modesak och landet översvämmades av frikolportörer, som

predikade sin sterila lära för andaktsfullt lyssnande mikrocefaler. Den gamla

fördomsfria liberalismens män vågade inte stä lla sig i opposition mot dessa så

kallade frisinnade, vars hela frisynthet i grund och botten inskränkte sig till

ett sta rrblint hat mot den gamla a rvﬁenden: statskyrka n. För övrigt va r de lika

kultu rﬁentliga som denna och lä mnade dem lång t bakom sig i hat mot livsg läd-

jen. Al lt som kunde kalla s livsnjutning: teat er, konst , brokig klädna d och köttets

förlustelser va r dem en styggelse, vilken de ej fann nog starka ord att fördöma.

Men berättar jaget sjä lv stå r inte heller precis på några bar rikader. Istället blir

resonemangen alltmer uppgivna och morbida, speciellt efter det att han som

av en slump (en slump som så ofta förekommer i kärleksromaner) träat på

Emil Kleen och hans rdunklande tid

356

sin ungdomskärlek Karin. En mörk period inträder sedan i Sten Helmers liv.

Kléen beskriver ingående rus, panikångestattacker och hallucinationer på

ett sätt som känns självupplevt. Han har kanske själv hört Fru Melancholia

komma till honom mitt i natten och mumlande viska:

Varför mödar du dig med dikt och dåd? Några årtionden skall svinna, och ditt

namn ska vara glömt, allt vad du drömt och tänkt i ensamma nätters vakor,

skall vara utplånat och bortsköljt som tecknen, dem du ritar i havsstrandens

lösa sand. Fåfänglighet, fåfänglighet är det allt: din ungdoms g yllne drömmar,

din ma nnaålders mus kelspänna nde livskamp, din å lderdoms dårak tiga stolthet

över bragder. dem du tror dig ha utfört, strider, ur vilka du tror dig ha gått seg-

rande. Än så länge är du djärv i förtröstan på din ungdoms styrka – men vänta

blott, vänta: snart skall livet lära dig annan lek, ödet skall böja dig på knä, och

du skall vrida dig i maktlös vånda, ända tills dess Döden barmhärtigt lyfter

sin lie och mejar av dig som blomman på ängen, som örten i lunden. Och den

kärlek, vilken du tror dig äga, skall du inom kort se rinna dig ur handen som

soltorr sand. Vad vet du om kv innohjärtats heml igheter, har du mätt och pejlat

lidelsens mörka djup? Som växternas fröun ﬂyger älskogsbegären omkring i

luften, ingen vet, var de kunna mylla sig och ﬁnna jordmå n–vet du väl sjä lv om

icke just i dag en vilsen vind kastat ett sådant frö i din älskarinnas själ. Och de

läppar, som en gång mött d ina i varm hä ngivenhet, sk all i morgon kal la vrida sig

undan, när du söker dem, tidens och va nans makt i f örening skall utstyrka din

bild ur den älskades hjärta, liksom den våta trasan utstryker en sierkolumn

på skolsalens räknetavla.

Boken slutar dock i dur. Helmer försonas med Karin och de skiljs åt som vän-

ner, och en annan kvinna står för romanjagets vändning i livet. Det, och en

ﬂytt tillbaka till Skåne. Det hela sker på ett något abrupt sätt, från ett kapitel

(det där han försonas med Karin) till ett annat är han nu en världsvan bohem

som återvänder till småstaden med en cool attityd. Till en början vantrivs

Helmer en aning i Små köping (Kristia nstad), men han har det ändå bek vämt

som redaktör i den småborgerliga små staden. Han trä ar också en kvinn a, en

Elsa, som ha r läst hans di kter och identiﬁerat sig starkt med den blonda Elsa i

Vildvin och vallmo ( här kal lad Höstblommor) och på voyeuri stiskt avstånd bliv it

kär i honom. Hon blir hans trånande och beundrande ”girl on the half-shell”

och till slut faller ändå den cyniske och världsvane Sten Helmer till föga och

gifter sig med Elsa, sin drömmarkärlek personiﬁerad, och de går i en skånsk

sommarnatt helt lyckliga, det är solnedgångsljus över deras väg.

 Det är en a v de mest svida nde raderna i den r edan hår t svidande ” Diamonds a nd rust” som ut kom , där Joa n

Baez sk rev till B ob Dylan a tt han så g henne som en ”Venus ” och kal lt räkna de med henne som e n madonna som ” was

Queera historier ån Malmö

35 7

Bakom dem sjönk den li lla staden så små ningom i skym ning. De sist a reﬂexerna

på något ensamt fönster slocknade, skuggorna försvann, och sommarkvällens

ljumma tystnad lade sig över allt. Hand i hand gick de vägen framåt– ut mot

mörknande slätt och slocknande sol, tills dess deras gestalter slutligen smä lte

samman med skymningens egen färgton. Ute från vidderna, där säden böl-

jade grön och nattskärran knarrade, kom en plötslig vindil och fångade tag i

den ﬂaddrande slöjan. För några ögonblick lyftes den högt i luften, skimrande

och blå, som havet, som himlen, som aningens drömland – blå som vimpeln på

hoppets slup.

Sten får si n Elsa, Elsa får sin St en, och de lever förmod ligen lyckl iga i alla sina

dagar. En slående kontrast till Emil Kléens verkliga liv. Han gifte sig aldrig

och tyckte s aldrig komma ti ll ro och hans dik ter slutar i höst, förr utt nelse och

död. Men det var väl det där nostalgiska, med ﬂickor och juninätter, som han

bar med sig från ungdomsåren i Skåne: den lyckliga drömmen om romantisk

kärlek, kärlek som i en roman.

Övriga alster

Utöver poesi publicerade Kléen också ett fåtal böcker i andra genrer samt

några kortare berättelser. Delar av dessa trycktes i novellsamlingen Mogen

sommar, utkommen . Om denna samling har Bjelvehammar skrivit att

”Än en gång är det kärleken, tillåten och otillåten, som fängslar Emil Kléens

berättande. Det ﬁnns å ena sidan en verklighet, som han vill ska ﬁnnas, som

kan va ra, men som glider undan och försv inner; han ka n inte undvara att va ra

nära den.”. Kléen blir, menar Bjelvehammar, i sina texter ”berusad av kärle-

ken, som inte går att nå , går att få”. Det är, skriver ha n vidare, ”ett tilstånd av

rus och bortvändhet” som råder i Kléens lyrik- och prosavärld och genomgå-

ende är känslan den av att “köttet är ostyrigt, det jäser av begär”. Om Mogen

sommar har någon röd tråd ä r det kanske skildr ingar av kärlek som samh ället

inte accepterar, det kan bero på individers olika klassbakgrund eller att den

ena part en inte ka n ”tygla sitt dri ftsliv, inte tämja sina lidelsers vilda f ålar?”

Kléen b eskriver ”den kväva nde sedlig heten”, vilken kom mer till ut tryck genom

moralkonser vativa och tongivande ”sedlighetssja kaler”. I novellen, ti ll exempel

I landvägsdiket, romantiseras ett möte mellan ”två existenser, som hamnat i

samhällets utka nter, som har det gemensamma i uta nförskapet” i form av en

yours for f ree” och att ”t he girl on the h alf-shel l” bara för väntade s bära honom osk add genom livet.

 Bjelve hamma r, , s .

 Ibi d.

 I bid.

 Bje lvehamma r, , s f.

Emil Kleen och hans rdunklande tid

358

försupen präst och en kv inna som suttit i fän gelse f ör bar namord. Prästen få r

henne att inse att livet ändå går att leva, bara man har några vänner att sova

hos då och då… och så buteljen. Bjelvehammar sammanfattar: ”Emil Kléen

belyser ofta de små människornas liv, han ser deras värden och tankar som

betydelsefulla, han vill gärna utmana konventioner och moralkonservativa

krafter. I möten, i kärleksrelationer låter han människor överskrida gränser,

[men] det sker inte utan svårigheter och bekymmer.”

Biograﬁ

Emil K léen föddes och vä xte upp på en gård utanf ör Höör. Gården var relat iv t

stor med oxelträd och ett antal olika byggnader för djurhållning. I hemmet

fanns fa st tjänstefolk. Det är ok lart hur mycket Kléen som ung tog del i a rbetet

på gården: han var ett sjukligt barn, som ska ha varit klent byggd, vek. Hans

föräldrar hade inte så mycket tid över för honom men han ska ha spenderat

mycket tid med sin mormor och farmor, som bodde på gården. Nils Ludvig

skriver om Kléen att han ”hör till det Skåne, som har kallats Risbygden eller

något vackrare ’landet mellan skogen och plogen’” och beskriver att Kléen

delvis ärvde sin mormors tro, samt att Bibelns berättelser ”voro den första

arvedelen hembygden gav honom” i det att han ofta hämtade motiv, ord och

ton därifrån. Utanför hemmet lärde sig Kléen, enligt Ludvig, att ”skatta livs-

njutningens evangelium högre”.



Men, menar Ludvig, nä r Kléen i sitt dikta nde

väljer fritt ”är det åt skogsg uden, den ga mle Pan, han ora r. Djupt i vildm arken

har den gudomen ännu sitt gåtfulla hemvist, och bygdens täckeliga hagar äro

alltjämt hans utmarker. Mellan skaldehemmet i skogsbrynet och det bördiga

Skåne ligger sjön. Pans ﬂöjt hördes runt hela Ringsjön /…/.” På så sätt blir

Ringsjöområdet en nästan mytisk plats, både i Ludvigs text om Kléen och i

Kléens egna nostalgiska dikter.

Uppväxten på den skånska slätten bar Kléen med sig ut i livet och till de

större städerna. Detta visades i naturmotiven, bibelmotiven men också i

hans radikala värderingar, vilka enlig t Ludvig också grundlades i hans barn-

domstrakter. Världen var stadd i förändring, och det nådde också till lantliga

avkrokar. Ludvig skriver:

Även i Ringsjöns lugn a vattenspegel skåd ade det oroliga [artonhundra]ått iotalet

sin bild. Mellan urå ldriga ekar tra mpa väldiga helgdag sklädda skaror på fram-

 Bjelveh ammar, : .

 Bjelv ehamma r, : 

 Ludvig , s 

 I bid

 Ibid

Queera historier ån Malmö

35 9

tidsdrömmarnas stigar, och upp mot bokeskogarnas luftigt sköna valv brusar

en gammal predikan, buren av samhällsrättvisans stränga lag och frihetens

heliga eva ngelium. Till R årödsskogarna drog man t ill fots eller åkte efter häst.

Massa n från städer na följde med tåget till S tehag och ﬂockade sig f ram till mö-

tesplatsen, där många tusen människor samtidigt voro tillstädes

Tidens upproriska tal skallade allt hårdare mot väggarna till Emil Kléens

barndomshem, som var gammeldags och konservativt – Kléen var under sin

uppväxt förbjuden att umgås med barnen från bondehemmen i Sätofta. Han

hemskolades fram ti ll tolv års ålder och hade liten kontak t med Höör, som trots

allt va r den stad som låg närma st gården – och som är den plats där ha n seder-

mera begravdes. Men den allt större v ärlden öppnades då ha n började studera

på Katedra lskolan i Lund. Där va r han klassk amrat med bland an nat blivande

dikt aren Bengt Lidforss, och det var under skoltiden även Kléen började sk ri-

va. Ha n publicerades för f örst a gången : en dikt i Eslövstidn ingen. Dagen

han kom hem med sedeln han ﬁck som betalning mindes hans mamma som

den bästa dagen frå n hela hans skoltid.



Kléen tog studenten  och in ledde

nästan direkt efter skolan sin bana som journalist på olika Skånetidningar.

Ett av hans första reportage var när han som -åring intervjuade Victoria

Benedictsson (då ännu under pseudonymen Ernst Ahlgren).



Åren mellan

 och  – vilket kom att bli den sista tredjedelen av hans liv – tillbringades

krin gﬂackande. Gå rden på Sätoft a förblev en sla gs trygg ham n, men han hann

också leva och verka i Kristianstad, Stockholm och Lund. Han försörjde sig

som skald, skribent och författare, men får också pengar hemifrån.

Under skolåren i Lund började Kléen söka sig till stadens bakgator och

fattigkvarter, och i den unga kretsen han ingick i var det upprorsstämning

fram för allt mot ojämlik het men det stä lldes också krav på erotisk fr ihet, frihet

att älska fritt. Ludvig uttrycker det som att ”den rådande sexualmoralen får i

studenten Kléen en hård vedersa kare”, och menar at t Kléen rikta de sig di rekt

mot ”den ociella sedlighetens entreprenörer” med diktraderna:

 Ibid

 For muleringe n är Nils Ludv igs, :  .

 Ibid s .

 Ha n var myc ket nervös v id til lfä llet. ”Jag kä nde detsa mma igå r när den l ille ka vate Kle n satt hä r med hjär tat i hal s-

gropen o ch interv juade mig . Om han vi lle resa upp huv udet! Det va r vad jag kä nde”, skrev Bene dictsson i s in dagbok

om deras möt e. Almer   s -.

 Ludvi g,  s 

Emil Kleen och hans rdunklande tid

360

Försakelse! … nej låt oss lefva

vårt lif så fullt som möjligt är

nej låt oss med lystnad kräfva

var stund i sig lyckan bär

Från och med  få r Kléen jobb på Nyaste Krist ianstadbladet, men trött nar

efter ett å r och är tillbak a i Lund , nu på tidningen Nya Lund, och frekven-

terade ofta Tua, ett bohemkafé där han och hans vänner ofta umgicks. Axel

Herrlin, som också ingick i kretsen, beskrev Tua på följande sätt:

…rask t pulserande, lif tligt u ngdomsvarmt, men med fr amtidens svar ta spökge-

sta lter lurande bak st undens ystrast e glädje, ruf vande öfver det när varande som

skuggan af ett väntande öde. Denna dubbelstämning var det som gaf en sådan

egendomlig särprägel åt den trängre och centralare cirkeln af tua kotteriet.

Häri framträder det en slags uppbrottsstämning i umgänget redan då, en

”dubbelstä mning” som t ycks ha varit förhärska nde i många samma nhang dä r

Kléen befann sig. Kléen är väldigt produktiv under denna period, och hans liv

går rasande fort. Livet i Lund håller något år. Hans vän Bengt Lidforss läm-

nar Lund för Berlin, andra ﬂyttar till Stockholm. Dit ﬂyttar även Kléen våren

. Året därpå debuterar han med diktsamlingen Helg och söcken och åter-

vänder sen till Kristianstad och Nyaste Kristianstadbladet.  ﬂyttar han

återigen till Stockholm, där inleder han en relation med en cirkusryttarinna

från Sa nkt Petersburg och planerar tyd ligen en ﬂykt till Ryssla nd med henne.

Detta rinner ut i sanden och Kléen är inom loppet av två år tillbaka i Skåne.

 släpps Mogen sommar. Detta år, som avslutas i Lund, har av David Almer

ansetts vara Emil Kléens mest produktiva. Genom Lidforss, nu tillbaka från

Berlin, lär Kléen känna Strindberg som kom att bli hans närmsta vän under

den korta tid som är kvar av hans liv.

 är Kléens sista år i livet. Han besöker Strindberg i Paris, kommer dit

:a januari och st annar någ ra veckor. Han f örsörjer sig genom att skr iva artik-

lar för Ma lmö-Tidningen. Veckorna i Paris bes tod av att Strindberg och Kléen

träades varje kvä ll halv sju för att äta middag sedan brukade de ta en prome-

nad, drick a kae och ta en öl för att avrunda k välla rna vid niotiden. Strindberg

skriver endast sparsamt om den här perioden, gör små minnesanteckningar,

och en del av dem rör hans oro för Kléen. Kléen ska ha vaknat på nätterna med

 Ludvig ,  s .

 Ludvig ,  s .

 Almer,   s -

Queera historier ån Malmö

36 1

anfall av luftbesvär och måste kliva ur sängen; han har svårt att andas. I ett

brev till honom skriver Strindberg sällsynt ömt: ”Jag hade skrupler efter din

afresa at t jag ej gav dig pengar, men min stadig varande pani k för armodet blän-

dade mig. Sk rif nu och tala om att du lycklig t kom fram utan obeha g”. I ett brev

till sin mamma daterat tredje februari skriver Kléen att han är frisk men lite

lätt förkyld och trivs bra även om han sovit dåligt just den natten. Han tycker

det är ”nyttigt att resa” och skriver att han fått in som vana att skriva mycket,

vänja sig vid att vara ensam och gå och lägga sig tidigt. Kléen förefaller hålla

fasaden uppe för sin mamma, han tiger om sin sjukdoms allvar och de nattliga

vakorna då han har svårt att andas vilka gör Strindberg så oroad för honom,

men kanske också om annat. Den  februari kommer han hem. Strindberg

stannar ytterligare några månader, till den tredje april då han lämnar Paris

för gott, för att aldrig mer komma tillbaka.

I slutet av september åker Kléen til l Mörsil s sanatorium i Åre, men ha n åter-

vänder til l barndomshemmet i november ”svårt medt agen och med ett hat både

till Mörsil o ch dess lä kare”. Den  november skr ivs han in på Lunds lasa rett.

Det blir hans sista hemvist: dä r ligger han till sin död en månad senare, den 

december. Strindberg besöker honom varje dag. Han läser för Kléen ur Bibeln

och H.C Anderssons sagor, berättar vad han själv hå ller på att läsa och skriva,

vad det stått i tidningarna, vad han vänner och ﬁender har för sig, inte minst

kulturkritikerna.



Det är okla rt om Kléen ﬁck någon glädje av sin nyss utkomna

bok Jasminer, men Strindberg har i varje fall skildrat Kléens sista ögonblick:

jag, som var närvarande vid den stora skilsmässan, såg hur lätt den gick, då han

näst an kropplös somnade in – el ler vaknade upp, vi lket lär var a detsamma . Hans

sinnen släcktes, hörseln försvann, synen försvagades, och nästan utan näring

låg där ett barnskelett och talade: vackert, vist, godmodigt, tacksamt. När han

icke kunde ta la läng re, tog han fra m en bok och pekade på en sida: Det v ar Ander-

sens saga De vises sten, hvilken fanns av den blinda ﬂicka n. Ja, lapis ﬁlosofum,

det var icke att göra g uld bara, och icke at t förlänga livet- det var något annat ”.

Även Lidforss har skrivit en anteckning om sitt sista intryck:

 I bid.

 Bjelveha mmar,  s  -.

 Ibid s  .

 Ibid s .

 Stri ndberg i Ribbi ng  s -.

Emil Kleen och hans rdunklande tid

362

Det var en eftermiddag i december jag sista gången såg Emil Kléen. Tålig och

stilla låg han där i sin vita dräkt, och genom den bleka decemberskymningen

lyste hans ansikte med ett förandligat, vitgyllene ljus.

Kléen glömdes fort. Redan några år efter sin död var han förpassad till lit-

teraturhistoriens utkant. Inte precis bortglömd, för han omnämns på olika

ställen. Hans namn, som Bjelvehammar skriver, ”skymtar fram här och där i

litterär a lexikon och översikter, det glimtar ti ll i förbifarten” men när Ludvig

på -talet äg nar Kléen  sidor, är detta det ditintil ls mest samlade por trätt

som skrivits om honom. Annars är det just så, Kléen tycks skymta förbi, vara

strax i bakgrunden, i sammanhanget men ändå inte riktigt med. Han hade en

air av a nnorlundask ap över sig genom livet, och odla de den själv, ibland ganska

aktivt gentemot sin tid. Omvärlden, den litterära och sociala, förstod sig inte

på honom när han levde och inte heller när han dött.

I ett anta l verk skymtar Kléen också f örbi som litterär karaktär, detta i mer

mer eller mindre förtäckt form. I Anna Brantings Staden () kallas han

”Mården” och skildras osympatiskt: han ka n skifta mella n att vara agg ressivt

bestämd och vek och osjälvständig. Han har insjukna kinder, klolika ﬁngrar

och spetsiga knäskålar och når ingen framgång med kvinnor, men vänskaps-

relationerna går bättre. Branting beskriver att det ofta verkar som om omgiv-

ningen tycker synd om honom: ”det är ju ändå något grä nslöst rart över denna

stackars varelse”. I Paul Rosenius De unga gubbarna () har Kléen setts

på första maj i Lund, i sä llskap med bland and ra Lidforss, Axel Danielsson och

August Strömstedt. I det sällskapet framstår han som ung och lovande, strax

utanför den innersta kretsen men liksom på väg att nå ända in. Hjalmar Sö-

derberg tecknar ett tydliga re porträtt av Kléen i Martin Bircks ungdom ().

Han nämns där aldrig med namn, och är en ”blek och frysande” poet med ett

tunt rött skä gg som skriver ”de allra vackrast e vers om vad som helst, mes t om

ﬂickor och blommor, och om juninät terna på den skånska slät ten, som han kom

ifrån”. Han verkar vara svår t sjuk och romantiserar sjukdom och död. Enligt

Ludvig fra mställ s Kléen i Söderbergs porträtt som ”en människa i sis ta stadiet,

som en rutten frukt på kulturlivets träd”.

 Bjelveha mmar,   s .

 Ibid s  .

 Bjelveha mmar,  s  .

 Söderberg,  : 

 Lud vig,  s 

Queera historier ån Malmö

36 3

Emil Kléens nära relationer

Emil Kléens närmaste relation och den som följt honom längst var den med

Lidforss. Han bjöd in Kléen till sina sammanhang genom åren, och verkade

ofta genuint oroad då Kléen hela tiden led så mycket, och pratade så mycket

om döden, samtidig t som den bästa medicinen alltid tyck tes vara alkohol eller

”beta lt sällskap”. När Lidfor ss bodde i Berlin försökte h an få dit Kléen. Ha n be-

skrev en drömtillvaro där Kléen skulle kunna bo hos honom och där det fanns

”billigt fylle, och en ﬂicka från gata n till två Mark, en Antonius (lustgosse) till

tre”. Tillsammans med Lidforss kunde han leka med ord, klä sina begär och

lustar i lat inska och grekiska citat och l itterära referenser, roma ntisera kärlek

och döden. Tonen i breven är ofta hjärtliga och hurtiga, f yllda av latinska citat

men kan va ra svårt att veta ex akt vad som åsy ftades och vad orden betydde för

dem. I ett brev till vännen Albert Sahlin skriver Kléen till exempel:

feliz, quem Veneris certamina mutua perdunt!

Di faciant leti causa ista mei!

Förutom Lidforss, och sedermera Strindberg, tyck s det vara få som kom honom

nära (varken kvi nnor eller män, med undanta get den r yska cirkusry ttarin nan).

Strindberg och Kléen ska ha haft en far/son-liknande relation. De kände

vara ndra i två år, åldersski llnaden var tjugo år och de verkade ha ha ft ett var mt

förhållande. De pratade om litteratur och poesi, döden och livet. Som tidigare

nämnts u mgicks de i Paris och Str indberg kom och hälsade på Kléen på gården

i Sätofta . I breven ti ll Strindberg ka llar Kléen honom ömt för ”kära broder”, ”din

för alltid” och så vidare. Detta var ett va nligt sätt at t uttrycka sig på vid denna

tid, men det går inte att ta miste på ömheten dem emellan. Under Kléens sista

dagar i livet var Strindberg en frekvent gäst vid sjukbädden, ibland två gånger

per dag och and ra personer ha r vittnat om de starka kä nslor Strindberg visade

efter att Kléen avlidit. Vännen Axel Herrlin berättade exempelvis om hur han

mötte en starkt gråtande Strindberg ett stycke från sjukhuset. Vid Kléens be-

gravning i Höör var Strindberg en av dem som bar kistan — en mycket ovanlig

handling. I egna anteckningar har Strindberg också beskrivit hur han, efter

ett besök på krogen Åke Hans, blev följd av en ljusgrå katt som ”hade ett kvin-

noansikte! Strök sig mot våra ben (Vi tänkte på Kléen).” Kurt Bäckström på

tidningen Opulens skriver följande om Strindberg:

 Bä ckström,  / . Bäcks tröms til lägg är “ Talande f ör insla g i båda dessa her rars sex uella läg gning .”

 ”Lyckli ga de som får d ö i kärleksk amp mell an könen; g udar, för unna en gå ng mig en så u nderbar död ” Almer,  :



 Bäckstr öm, / .

Emil Kleen och hans rdunklande tid

364

Det har sa gts at t Strindberg sku lle ha berätt at om sin egen eventuella homosexuel la

lägg ning, han erkä nde ju att han sysslat med onani, en a ktivitet som fördömdes

från både religiöst och medicinskt håll; begreppet queer var givetvis ännu inte

känt. Frågan är om ordet idag kan förklaras på ett sätt som alla ställer upp på.

Men att ens ant yda en homosexuell natu r var något an nat: fän gelsestra hota de

i förläng ningen; denna påföljd var Strindberg livrädd för”.

Arvet efter Emil Kléen

Jag kanske inte lyckas med att förmedla detta till er som läser det här men att

efterforska Emil Kléen är som att gå på gungﬂyn. Både att läsa hans egna ord,

hans samtida vänners ord om honom, och även Ludvigs och Bjelvehammars

ﬂyhänta biograﬁer, skrivna runt  och  år efter Kléens död. Det är som,

vad ska vi säga..? Som att söka fast mark över mörklagda myrar. Eller ﬁska

fram substans ur maneter eller blötlagda gelatinblad. I vissa dikter och om-

nämnanden verkar det självklart, som om det just är på vippen att yttras: ”ja,

såk lart såg v i Kléen som han var, och det han var, det var queer!” Ibla nd, som till

exempel när Strindberg (som ju kunde bli ganska elak i språ ket och omdömen

om andra) blir faderslik och blid, generös och givmild, bjuder Kléen till Paris

för att umgås på tu man hand. Sen, sen försvinner allt bakom tal om Dionysos

och Bacchus, ba kom omnä mningar som ”lust gossa r”, ”natt ärilar ” och bakom

den manliga vänskapen som ﬁck formen av dryckesbröder. Gubbarna tar sig

en sup och söker sig vidare. Kléen tycks vara en av dem som ser allra djupast i

ﬂaska n och har en dödsmärkthet , dödsmedvetenhet och nästan dödsdr ift som

skrämmer både då och nu, en rädsla och en känslighet som dryckesbröderna/

vännern a drar sig för att nä rma sig. Han f år ta sig ut ur den känsl an själv, och gör

det i sina dik ter på två sätt: dels genom att romantisera döden, förr uttnelsen, le

grand ﬁnale. Men också genom att drömma sig tillbaka ti ll ungdomen, tillbaka

till Skåne, tillbaka till Ringsjön, tillbaka till Lundaåren. Han tecknar ﬂyhänt

ned en dikt om ”ﬂickor och juni nätter”. Vill vara ti llbaka där. Men kan inte, och

därmed ökar nostalg in och avståndet i honom tills han brä nner sitt ljus i båda

ändar, slutligen möter ”my only friend, the end” och bara med n ågra år bomma r

möjligheten att ingå i the  club. Ha n hade passat där, med Jim Morrison, Jimi

Hendrix, A my Winehouse och Jan is Joplin, men dä r de exploderade, implode-

rade han snarare. Han föds, lever och dör i en tid av förändringar, men de går

inte snabbt nog. Hans sanna jag ﬁck förbli en klyvning och ett janusansikte,

ﬁck gömmas bakom litterär teater. Det fanns må nga metaforiska venetianska

masker, poser och litterära referenser att gömma sig ba kom. Gömma sin ömhet

(och kanske även kärlek) i. Det är så det framstår för mig.

 Ibid .

Queera historier ån Malmö

36 5

Kléen krossades till slut av juggernauten livet. Han var på väg ditåt sedan

länge. Ja, ka nske var han dödsmärkt ända sedan han var ett sjuklig t barn? Att

han höll sig vid liv i trettio år kanske han har att tacka litteraturen och Skåne

för. Skåne, som faktiskt utgjorde en trygg hamn för honom, och som han alltid

återvände till. Både Bjelvehammar och Ludvig skriver om Skåne i allmänhet

och Lund och Rin gsjötrakten (runt Höör och Sätofta) i sy nnerhet och om dessa

platsers betydelse för stämningen i Kléens dikter, och för Kléen själv. Kléens

hemmiljö, och den magi ha n lyckades fånga och bevara därifrå n, följde honom

genom år av fysisk och psykisk ohälsa och skörlevnad.

Bjelvehammar beskriver att det förutom politiska möten av socialistisk

väckelsekaraktär (som Nils Ludvig antyder har varit med att forma Kléens

politiska åsikter) också var vanligt med olika lustspel runtom i Ringsjötrak-

ten. Det var utom husteateruppsättninga r om somrarna, en sla gs pre-buskis av

lantlig karaktär som fungerade som en ventil för det som inte ﬁck sägas högt.

Handlingen var ofta att någon hade ihop det med någon annan (som inte pas-

sade sig) och att mycket ﬁck ske i skymundan. Bjelvehammar skriver att det

”som hände i torvladorna tilläts inte att komma fram, men något hände. Det

som alla alltid sett, men ändå aldrig sett.” Det som alla alltid sett, men ändå

aldrig [alltid] sett… av det jag läst om Kléen, skulle detta kunna sammanfatta

hans liv. Emil Kléens dödsmärkta dubbelliv.

Kléen har et t speciellt eftermäle. Ha n är inte helt och hållet bort glömd, var-

ken i sin samtid eller eftervärld. Men han är inte heller den som automatiskt

kommer upp när det sena -talets litterära värld sammanfattas. Han står

i periferin, i manegen utan att få komma ut på scenen. Han är en outsider och

lider, vad det verkar, av både fysisk och psykisk ohälsa under sitt liv. Han skri-

ver dikter som uppskattas av några få, mest av andra diktare och författare

som kände honom personligen. Han har säkerligen mer text i sig, men hinner

inte få ner den och dessutom är han fast i konventioner och de dikter han ger

ut ”duger åt packet” men är inte det han egentligen vill skriva.

Mer än så är svårt att säga, mer är svårt att få annat än en dimmig inblick

i. Om frågan löd: var han queer, hade han samkönade relationer? lyder svaret

att det är svårt att säga. Men om vi omformulerar: ska Emil Kléen anses vara

en queersymbol? Det kan bara vi som eftervärld svara på.

 Bjelveham mar,  s  -

Emil Kleen och hans rdunklande tid

366

REFERENSER

Almer, David, (red) 2008. Emil Kléen Venus Anadyomene. Lund: Ellerströms förlag

Baez. Joan, 1975. Diamonds and rust. https://genius.com/Joan-baez-diamonds-and-rust-

lyrics hämtat 2021-05-01

Bjelvehammar, Bo. 2019. Om Emil Kléen. Eget förlag

Bäckström, Kurt. 23/1 2019. Var Strindberg queer? Opulens. https://www.opulens.se/littera-

tur/var-strindberg-queer/ hämtat 2021-03-11

Hamilton, Hamish, 1953 The Go-between, London

Kléen, Emil. 1893. Helg och söcken. Stockholm: Bonnier

Kléen, Emil. 1895. Vildvin och vallmo

Ludvig, Nils. 1937. Markens melodi. Lund: Gleerups förlag.

Ribbing, Lännart (red). 1907. Valda dikter, 1907

Söderberg, Hjalmar. 1901 (nytryck 1950). Martin Bircks ungdom. Stockholm: Albert Bonniers

förlag

Wisberg, 1864 års straag, http://wisberg.se/wisberg.se/pdf/straagen1864.pdf hämtad

2021-03-11

Queera historier ån Malmö

Queera historier från Malmö,

red. Matilda Svensson Chowdhury & Pål Brunnström

Malmö University Publications in Urban Studies (MAPIUS 28)

Graﬁsk formgivning: Malin Hansson, hanssonproduktion.se

Omslagsbilder

ISBN kartonnage: 978-91-7877-188-2

ISBN mjukband: 978-91-7877-189-9

ISBN PDF: 978-91-7877-190-5

DOI: 10.24834/isbn.9789178771905

Tryck GPS Group, Slovenien 2021

Första tryckningen

Reflektioner om samskapande kunskapsproduktion. Bokprojektet Queera historier från Malmö

Article

Full-text available

Jun 2025

The anthology Queera historier från Malmö (Queer histories from Malmö) was created between June 2020 and August 2021. The initiative came from two associate professors at a Swedish university. However, most of the chapters in the anthology were written by people outside the academy. This article is co-written by two of the writers and the two initiators and editors of the anthology. It is an attempt of emancipatory writing where different thoughts on the process in which the anthology was created meet each other. By keeping the text open and dialogical, the aim has been to shift the positions – here, the editors should no longer be those who commented on the writers’ texts, but instead those who received comments and remarks. In this, the somewhat chaotic creative process of co-created storytelling is made visible, and the article becomes a knowledge contribution concerning power dynamics in co-writing as well as to local LGBTQ history.

‘In Sweden, girls are allowed to kiss girls, and boys are allowed to kiss boys’: Pride Järva and the inclusion of the ‘LGBT other’ in Swedish nationalist discourses

Article

Full-text available

Feb 2018
Sexualities

Katharina Kehl

This article discusses Pride Järva, a ‘gay pride’ march organised by right-wing publicist Jan Sjunnesson in Stockholm’s northern suburbs. Analysing the event, and in particular a speech made by Sjunnesson during the parade in July 2016, I argue that it is indicative of the specific ways in which right-wing actors in Europe increasingly enlist LGBT rights in nationalist, xenophobic and racist projects of exclusion. As markers of tolerant and progressive ‘Europeanness’, they are used to construct and reproduce dangerous racialised and Islamic others along lines of sexuality and gender, a narrative that resonates with established notions of Swedish gender exceptionalism as well as homonationalist-orientalist narratives of threat and protection. Despite their history of actively opposing the expansion of LGBT rights, Sjunnesson and his political associates combine these narratives with a conceptualisation of LGBT issues as private and depoliticised to produce themselves as the ‘true’ protectors of LGBT rights in Sweden.

Queera livslopp. Att leva och åldras som lhbtq-person i en heteronormativ värld. [Queer lines. Living and ageing as an LGBTQ person in a heteronormative world]

Thesis

Full-text available

Nov 2016

Anna Siverskog

English abstract below. Full text here: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1046379&dswid=4831 Den här avhandlingen tar sin utgångspunkt i äldre lhbtq-personers livsberättelser för att undersöka erfarenheter och betydelser av att leva och åldras som lesbisk, homosexuell, bisexuell, transperson eller queer. Äldre lhbtq-personer har levt och åldrats i tider där könsidentiteter och sexualiteter som går på tvärs med heteronormativiteten har varit kriminaliserade, patologiserade och många gånger framstått som avvikande. Samtidigt är äldre lhbtq-personers erfarenheter förbisedda inom forskningen, då gerontologin ofta utgår från heteronormativa antaganden samtidigt som lhbtq-forskningen sällan fokuserar på åldrande eller hög ålder. Avhandlingen bygger på livsberättelseintervjuer med tjugo personer födda mellan 1922 och 1950 (62-88 år vid tiden för intervjuerna). Det empiriska materialet har analyserats och tolkats med tematisk analys som metod samt med ett teoretiskt ramverk bestående av kritisk gerontologi, feministisk teori samt queerteori. Analysen pekar mot hur personernas erfarenheter relaterar till tidsanda och rumsliga kontexter. Den visar hur kön, ålder och sexualitet flätas samman i heteronormativa föreställningar kring hur livet ska se ut. Att avvika från dessa normer genom att inte leva upp till binära könsnormer eller inte ingå i heterosexuella äktenskap och skaffa barn kan ge stora sociala och materiella konsekvenser under livet. Det kan handla om att behöva smyga, dölja, bli socialt förskjuten, diskriminerad eller utsatt för våld. Trots dessa förutsättningar visar analysen hur personerna orienterat sig mot andra sätt att leva där ens könsidentitet och sexualitet kan få plats. Berättelserna pekar mot de betydelser som relationer, sociala nätverk samt lhbtq-sammanhang haft, där grupper, föreningar och träffställen som skapats över tid gjort det möjligt att finna andra livsmöjligheter. Berättelserna om att åldras påminner i stor utsträckning om andras erfarenheter av åldrande, men blir i några avseenden specifika för lhbtq-personer. Det kan handla om att inse att en åldrande kropp sätter stopp för den transvård en önskar få, eller oro för att bli homo- eller transfobiskt bemött inom äldreomsorgen. Resultaten pekar mot vikten av att lyfta in kritiska förhållningssätt på kön och sexualitet i gerontologin och livsloppsstudier. De visar också vikten av att inkludera materialitet i förståelser av den åldrande kroppen. Avhandlingen bidrar till en historieskrivning av lhbtq-historia i en svensk kontext. Den utgör också en teoretisk brygga mellan gerontologi, feministisk teori samt queerteori och bidrar till mer komplexa förståelser av intersektioner mellan kön, åldrande och sexualitet inom dessa fält. Abstract [en] This study is based on life-course interviews with 20 LGBTQ-identified people, born between 1922 and 1950, 62-88 years old at the time of the interviews. Older LGBTQ-identified people have experienced tremendous changes in how gender identities and sexualities have been re-negotiated during their lifetimes. Even though there is a small but growing field of LGBTQ ageing studies, queer studies rarely problematizes age or ageing. At the same time, the gerontological field often assumes heterosexuality and cis-gender experiences. This dissertation uses a life course perspective and focuses on queer lines, life courses that move beyond the heteronormative expectations of how one should live one’s life in relation to gender identity and/or sexuality. The overarching aim of the study is to explore experiences and meanings of living and ageing as LGBTQ in a changing heteronormative world. Thematic analysis is used to analyse and interpret the empirical material. The theoretical framework in this study refers to critical gerontology, feminist theory and queer theory. The analysis points to how experiences of gender identity and sexuality relate to historical and geographical contexts, and change over time. It illustrates how gender, age and sexuality intersect with heteronormative expectations of what a life is supposed to be like. To not live up to these expectations by not adjusting to binary gender norms or not getting married and having children may have large social as well as material consequences. These include having to hide one’s gender identity or sexuality, being socially repudiated and discriminated against or being subject to physical violence. Despite these conditions, the interviewees have oriented toward other lines - other ways of living where there is room for their gender identities and sexualities. The interviews point to the significance of social relations, networks and LGBTQ communities. LGBTQ groups and meeting places that have been created over time have facilitated in finding these other lines. Most of the narratives on ageing are similar to those of other people the same age, but there are also narratives that are specific to LGBTQ experiences. For some the ageing body has ruled out the possibility of undergoing transgender-specific surgeries. Others are worried about encountering homophobic or transphobic treatment when in need of care. The results point to the importance of including critical approaches of gender and sexuality within gerontology and life course studies, and to including materiality when theorizing the ageing body. The dissertation also constitutes a theoretical bridge between gerontology, feminist theory and queer theory and contributes to more complex understandings of intersections between age, gender and sexuality to these fields.

The Dutch Homo-Emancipation Policy and its Silencing Effects on Queer Muslims

Article

Full-text available

Aug 2011

The recent Dutch homo-emancipation policy has identified religious communities, particularly within migrant populations, as a core target group in which to make homosexuality more ‘speakable’. In this article we examine the paradoxical silencing tendencies of this ‘speaking out’ policy on queer Muslim organisations in the Netherlands. We undertake this analysis as the Dutch government is perhaps unique in developing an explicit ‘homo-emancipation’ policy and is often looked to as the model for sexuality politics and legal redress in relation to inequalities on the basis of sexual orientation. We highlight how the ‘speakability’ imperative in the Dutch homo-emancipation policy reproduces a paradigmatic, ‘homonormative’ model of an ‘out’ and ‘visible’ queer sexuality that has also come to be embedded in an anti-immigrant and specifically anti-Muslim discourse in the Netherlands. Drawing on the concept of habitus, particularly in the work of Gloria Wekker, we suggest that rather than relying on a ‘speakability’ policy model, queer Muslim sexualities need to be understood in a more nuanced and intersecting way that attends to their lived realities. KeywordsQueer Muslims–Lesbian, gay, bisexual and transgender (LGBT)–Homonationalism–Equalities–Intersectionality–Multiculturalism– Habitus –Dutch homo-emancipation policy

Gender Trouble: Feminism and the Subversion of Identity

Book

Sep 2011

Judith Butler

Distinction: A Social Critique of the Judgement of Taste

Article

Sep 1986

'Gays who cannot properly be gay': Queer Muslims in the neoliberal European city

Article

Feb 2012

Fatima El-Tayeb

The article traces the framing of Muslim Europeans as the continent’s Other by focusing on the silencing of queer Muslims within public debates around ‘Islam and homosexuality’. Ignoring class as a factor in the violence produced by the gentrification of urban spaces, the pitting of the (implicitly white) gay community against the (implicitly straight) Muslim community posits the latter as a threat to the continent’s foundations that needs to be contained through forms of spatial governance in line with the neoliberal restructuring of the city. Maintaining that this is a Europe-wide phenomenon, the article looks at Amsterdam as exemplifying the European metropole as a site of pseudo-homophile Islamophobia. Simultaneously, with activist groups like the queer of color collective Strange Fruit, it is also representative of the strategies of resistance developed by groups whose presence is virtually erased through culture clash discourses, namely queer Muslims. The article argues that an intersectional queer of color activism, as practiced by Strange Fruit, and a queer of color critique building on it, allows to undermine binaries from the Muslim/European dichotomy to the normative coming out narrative, invariably positioning queers of color as ‘not properly gay’.

Malmös Prideparad lockade 10 000 personer. Sydsvenskan. 2017-08-06. Fjellman, Elin. Efter konflikterna: Malmö Pride får godkänt av politikerna för bidrag

Filip Björne

Björne, Filip. Malmös Prideparad lockade 10 000 personer. Sydsvenskan. 2017-08-06. Fjellman, Elin. Efter konflikterna: Malmö Pride får godkänt av politikerna för bidrag. Sydsvenskan. 2019-05-09.

Så ska WorldPride inta Malmö 2021 -gör att Malmöfestivalen tvingas flytta. Sydsvenskan

Apr 2018

Jonas Gillberg

Gillberg, Jonas. Så ska WorldPride inta Malmö 2021 -gör att Malmöfestivalen tvingas flytta. Sydsvenskan. 2018-04-24.

Erfaren duo ska leda WorldPride i Malmö

Jonas Gillberg

Gillberg, Jonas. Erfaren duo ska leda WorldPride i Malmö. Sydsvenskan. 2019-04-02.

Malmös WorldPride-ledare slutar I protest

Jonas Gillberg

Gillberg, Jonas. Malmös WorldPride-ledare slutar I protest. Sydsvenskan. 2020-04-10.

Queera historier från Malmö

Abstract

Recommended publications

FÖRSVARET AV FINLAND

Klassikern: Att ställa ut historia

CeciliaFrostenson A1-6

Veteranbilar som fascination : Historiebrukets yttringar i praktiken