Rätt, rättskällor och rättstillämpning - En lärobok i allmän rättslära (6th ed.)
Abstract
Detta verk är avsett för undervisning i allmän rättslära och juridisk metodlära vid de juridiska fakulteterna. Boken är också av intresse för ”färdiga” jurister och samhällsvetare med teoretiska och idéhistoriska intressen. Även praktiker som önskar fördjupa sina kunskaper i rättstillämpningens principiella problem torde ha stort utbyte av verket. I en första huvudavdelning behandlas, med utgångspunkt i en fyllig och konkret exempelsamling, rättsordningens klassiska teoretiska huvudfråga: vad är gällande rätt? Genom att angripa spörsmålet från såväl rättstillämparens som samhällsvetarens och logikerns olika utgångspunkter söker författaren bryta upp själva frågeställningen och skapa underlag för mångsidiga och nyanserade svar. Framställningen innehåller analyser av rättsordningens funktion, tekniska uppbyggnad och särart som samhälleligt styrmedel. I den andra huvudavdelningen behandlas först rättskällebegreppet och den moderna svenska rättens källor. Därefter diskuteras den praktiska rättstillämpningens metodproblem i modern svensk rätt. Den första upplagan utkom 1981. Denna sjätte upplaga har ambitionen att uppdatera texten utan att ändra bokens ursprungliga disposition och tankegång. Uppdateringen har utförts av Max Lyles (Göteborgs universitet) och Filippo Valguarnera (Stockholms universitet).
... En sådan svårighet kan leda till att "rättsliga kulturer" växer fram på socialkontoren, vilket kan göra att avvägningar kring vad som är "gällande rätt" blir avhängigt moral, etiska värderingar, stress samt organisatoriska förhållanden medan rättsreglerna hamnar i skymundan (Mathiesen, 2005). Ansvaret att alla medborgare gentemot det offentliga ska vara "lika inför lagen" vilket Regeringsformen 1 kap 9 § påbjuder, ligger i händerna på den enskilde handläggarens möjligheter att tolka rättsordningens författningstexter (Hollander & Borgström, 2005;Mathiesen, 2005;Strömholm, 1996). Författningstexter innehåller många gånger vaga och generella begrepp och principer som till exempel barnets bästa vilket gör dem komplicerade och svårtillämpade (Hollander & Borgström, 2005). ...
... När en internationell konvention ratificeras och inkorporeras i det svenska rättsystemet leder detta ofta till att den får effekter i den praktiska rättstillämpningen (Strömholm, 1996). Så är fallet med Barnkonventionen och dess huvudprinciper (Schiratzki, 2005). ...
... "Rätten" och "rättsordningen" är de samlade regler vilka är formellt antagna i samhället (Mathiesen, 2005). Rättsordningens grundläggande uppgift är att lösa konflikter i samhället och påverka samhällets medborgare på ett sådant sätt att samhällsfriden inte äventyras (Strömholm, 1996). Att studera rättens verkningar med en rättssociologisk ansats innebär att studera den ur ett externt perspektiv (Mathiesen 2005 ...
Sweden can be framed as a history of ambiguity, making the law of the realm a natural part of what is often referred to as a Nordic mixed legal system. Civil law ideas are combined with typical common law elements, topped with traces of legal engineering of the welfare state. Any compromise seems possible. This chapter explores the Swedish legal culture in a heuristic manner, focused particularly on finding historical and structural explanations to the open-ended legal method, sometimes seen as way to define and demarcate Swedish law. A case study of the Girjas judgement provide a contemporary and momentary picture of the broad range of sources that can be referred to by Swedish Supreme Court Justices when justifying their decisions. Contextual elements are therefore used primarily to explain how the most important legal sources are reproduced, valued, and interrelate. Possible explanations to the plurality of sources are found in the long and evolutionary development of legal institutions and practices. Old and established national structures have seldomly been fully abolished, but rather complemented by new, sometimes contradictory, influences. The result is a combination of many ideas, reflected both in the evolution of constitutional structures and in the legal method. The conclusion is that the combination of critical and flexible attitudes towards law will likely keep tempering any effort to institutionalise thorough and enduring doctrinal harmony in the Swedish legal culture.
Att Europarätten blev en del av svensk rätt 1995 har lett till genomgripande förändringar, främst för enskildas rättigheter. Utvecklingen har också stärkt domstolarnas roll och minskat lagstiftarnas inflytande.
När Sverige anslöt sig till EU 1995 blev både EU-rätten och Europakonventionen (Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna) centrala delar av det svenska regelsystemet. Sedan dess har svenska juristers sätt att arbeta förändrats.
I den här rapporten beskriver forskarna Jane Reichel och Karin Åhman europeiseringen av svensk rätt, med fokus på lagstiftningsprocessen, lagstiftningens innehåll och rättstillämpningen. De särskilda rättsområden som utreds är den konstitutionella rätten och förvaltningsrätten.
Enligt författarna har förändringarna varit genomgripande men av olika slag:
Svensk rätt präglas numera av ett mer kontinentaleuropeiskt rättsligt tänkande, inte minst eftersom rättspraxis från Europadomstolen och EU-domstolen har stor påverkan på de rättsområden som tillhör domstolarnas ansvarsområden. En konsekvens är att domstolarna förhåller sig mer principiellt till lagstiftningen idag jämfört med före 1995.
Formerna för den svenska lagstiftningsprocessen är i stort sett oförändrade, även om många lagförslag initieras med hänsyn till Europarätten.
Skyddet för enskildas rättigheter har blivit starkare: numera innehåller regeringsformen flera rättigheter med koppling till Europakonventionen och i förvaltningslagen har möjligheterna att överklaga beslut förtydligats.
Förarbeten har fått en mindre stark ställning i Sverige, eftersom jurister använder fler typer av rättskällor som tolkningsunderlag. Detta har i sin tur skapat konkurrerande domstolspraxis.
Maktbalansen mellan statsorganen har påverkats: domstolarnas och förvaltningsmyndigheternas makt har ökat, medan regeringens och riksdagens möjligheter att styra rättstillämpningen har minskat.
jur (1995). Hun har fra 1999 arbeidet som førstelektor ved UiT Norges Arktiske Universitet, Institutt for barnevern og sosialt arbeid, og arbeidet tidligere som advokatfullmektig og advokat (1996-99). Hennes forskningsområder omfatter juridisk skjønnsutøvelse i velferdstjenester, norsk og engelsk barnevernlovgivning i lys av FN's barnekonvensjon, samt kontekstuell laering av juridisk metode og skjønnsutøvelse. Kane underviser og veileder på bachelor-og masterprogrammene i barnevern og sosialt arbeid. Julia Köhler-Olsen er cand.jur. fra Det juridiske fakultet ved UiO (2003) og har graden Ph.d. i rettsvitenskap fra samme sted (2014) om barnets rett til tros-og livssynsfrihet. Hun er førsteamanuensis ved Institutt for sosiale fag, bachelor og master i sosialt arbeid ved HiOA (2014). Hennes forskning omhandler regulering av det rettslige forholdet mellom foreldre og barns kompetanser, samt sosialrettslige problemstillinger. Köhler-Olsen underviser i velferdsrett og menneskerettigheter. Regjeringens begrunnelse for lovendringen som medfører at det skal stilles vilkår om aktivitet ved tildeling av økonomisk sosialhjelp, er at en slik aktivitetsplikt anses som den beste måten å bistå søkerne med overgang til arbeidslivet. Vår empiriske undersøkelse viser at regjeringens forutsetning for å endre regelen er for svakt begrunnet fordi det i praksis er tilgangen til et tilstrekkelig antall aktiviteter som er en av de viktigste faktorene for å fremme overgang til arbeid. Aktivitetene må dessuten vaere hensiktsmessige. Videre kreves det at det finnes ressurser til kartlegging og oppfølging av den enkelte. Tilbudet må også baseres på en forståelse av at saerlig unge sosialhjelpsmottakere er en risikoutsatt gruppe hvor mange har en vanskelig bakgrunn. Forfatterne gir en grundig analyse av lovens ordlyd og oppbygning etter endringen og viser at lovteksten slik den nå fremstår utydeliggjør disse viktige faktorene og gir inntrykk av en snevert moraliserende tilnaerming til problemet 1 Innledning Lovgiver har ved lov av 24. april 2015 nr. 20 (ikke i kraft) endret lov om sosiale tjenester i arbeids-og velferdsforvaltningen av 18. desember 2009 nr 131 (sosialtjenesteloven, sostl) § 20 første setning, slik at sosialtjenesten i Nav ikke lenger bare kan, men skal stille vilkår om aktivitet for tildeling av økonomisk stønad med mindre tungtveiende grunner taler mot det. Formålet er å fremme overgangen fra å vaere sosialhjelpsmottaker til å bli arbeidstaker 1 , jfr også formålsbestemmelsen i sostl § 1. Vedtaket om å innføre denne aktivitetsplikten kombineres med et nytt tredje avsnitt i § 20 om sanksjonering ved at økonomisk stønad kan reduseres for mottakere som ikke oppfyller plikten. Departementet kan gi naermere regler om dette. Note (1) Se https://www.regjeringen.no/no/tema/pensjon-trygd-og-sosiale-tjenester/innsikt/sosiale-tjenester/okonomisk-sosialhjelp/aktivitetsplikt-for-mottakere-av-sosialhjelp/id2009224/ [sitert 17.11.2015] Rundt 125 000 var registrert som sosialhjelpsmottakere for året 2014. 2 Til sammenligning mottok i 2013 rundt 1,7 millioner personer ulike stønader fra folketrygden. 3 Det kan gi grunn til å spørre hvorfor lovgiveren nå gir saerlige regler om plikt til å knytte slike tyngende vilkår til en ytelse som representerer en forholdsmessig beskjeden del av de offentlige utgifter til kompensasjon av inntektsbortfall. Utgiften til slik stønad har økt med fire prosent i 2014 og nesten tilsvarende i 2012 og i 2013. Her er det også et poeng at arbeidsrettede tiltak utgjør en forholdsvis liten andel av sosialsektorens driftsutgifter, naermere bestemt seks prosent av de samlede utgiftene for sosialsektoren i 2014. 4 Denne lave andelen, sammen med økende utgifter innenfor sosialsektoren generelt, taler for at det bør vaere rom for mer bruk av arbeidsrettede tiltak enn det som gjøres i dag. Regjeringen kan vise til kommuner som har hatt gode resultater av å anvende slik aktivitetsplikt. Åmli kommune i Aust-Agder viste til at de hadde redusert sosialhjelpsutgiftene sine med 90 % de siste ti år, og begrunnet sitt resultat med at kommunen prioriterer tett oppfølging, økonomisk veiledning og tydelige krav. 5 Fjell kommune i Hordaland viste at de gjennom bedre og tettere oppfølging av den enkelte brukeren ut fra målet om at brukerne skal over fra sosialhjelp til eget arbeid, har fått om lag 60 % av deltakerne på kommunens arbeidsopplegg ut i ordinaert arbeid eller andre arbeidsrelaterte opplegg. 6 Når slike resultater kunne oppnås innenfor gjeldende lovgivning åpner det for spørsmålet om hvorvidt lovgivningen ikke har vaert tydelig nok på adgangen til å pålegge stønadsmottakerne hensiktsmessige arbeidsrettede aktiviteter, eller om det i alle fall er nødvendig å bruke sterkere virkemidler for å få
ResearchGate has not been able to resolve any references for this publication.