Content uploaded by Sven Hellqvist
Author content
All content in this area was uploaded by Sven Hellqvist on Aug 04, 2020
Content may be subject to copyright.
121
Ent. Tidskr. 141 (2020)
Två för Sverige nya rovsteklar: Gorytes
neglectus och Pemphredon enslini
(Hymenoptera: Crabronidae)
JOEL HALLQVIST, SVEN HELLQVIST & MAGNUS STENMARK
Hallqvist, J., Hellqvist, S. & Stenmark, M. Två för Sverige nya rovsteklar: Gorytes neg-
lectus och Pemphredon enslini (Hymenoptera: Crabronidae). [Two new digger wasps for
Sweden: Gorytes neglectus and Pemphredon enslini (Hymenoptera: Crabronidae).]
– Entomologisk Tidskrift 141 (3): 121–127. Björnlunda, Sweden 2020. ISSN 0013-886x.
Pemphredon enslini (Wagner, 1932) and Gorytes neglectus Handlirsch, 1895 are reported
from Sweden for the first time. Both species were found during insect surveys in 2018, P.
enslini in Stockholm in Central Sweden and G. neglectus at two sites in the province of
Norrbotten in Northeastern Sweden. The habitats where they were found are described and
the species morphology, ecology and distribution are discussed.
Joel Hallqvist, Kungsängsgatan 49E, 753 18 Uppsala.
E-post: joel.hallqvist@calluna.se
Sven Hellqvist, Älvtået 4, 903 60 Umeå.
E-post: shellq@telia.com
Magnus Stenmark, Järvstakroken 30, 805 92 Gävle.
E-post: magnus.stenmark@calluna.se
Sommaren 2018 genomförde vi insekts-
inventeringar utmed järnvägslinjer i Norrbottens
län och i Nationalstadsparken i Stockholm.
Inventeringarna utfördes på uppdrag av Trafikverket
som ett led i att undersöka artrika järnvägs-
miljöer i Norrbottens län, respektive av
Länsstyrelsen i Stockholms län för att
dokumentera pollinatörer i Nationalstads-
parken. Inventeringsresultaten har rapporterats
på Artportalen och även sammanställts i två
separata rapporter (Hallqvist m.fl. 2018a,
2018b) som finns tillgängliga hos JH och MS.
Inventeringarna resulterade i bland annat
fynd av två för landet nya arter av rovsteklar
vilka här presenteras. Båda arterna har, baserat
på dessa fynd, tagits med i den nya svenska
rödlistan och där klassats som DD (kunskaps-
brist) (SLU Artdatabanken 2020). Fyndlokalernas
läge framgår av kartan i Fig. 1.
Gorytes neglectus Handlirsch, 1895
Nb: Älvsbyn kommun: Laduberg, RT90 7301144,
1743068, 6.vi
–
25.vii.2018, 2 hanar, 1 hona; Boden
kommun: Lakaträsk, RT90 7363317, 1738694,
6.vi–25.vii.2018, 2 hanar, samtliga leg. Joel
Hallqvist & Magnus Stenmark, coll. Magnus
Stenmark och Sven Hellqvist, det. Sven Hellqvist.
Ny för Sverige.
Fyndlokalerna
Både Laduberg och Lakaträsk ligger längs
järnvägslinjer och individerna togs i färgskålar
(vita respektive gula) som placerats på nystörd
mark på sandigt/grusigt underlag invid ban-
vallen (Fig. 2). Renfana (Tanacetum vulgare L.),
mjölke (Chamaenerion angustifolium (L.) Scop.),
smörblomma (Ranunculus acris L.) och röd-
klöver (Trifolium pratense L.) noterades i anslutning
122
Ent. Tidskr. 141 (2020)Joel Hallqvist, Sven Hellqvist & Magnus Stenmark
till fällorna på båda lokalerna. Avståndet mellan
lokalerna är 63 km.
Lakaträsk (Fig. 2) ligger längs Gällivarebanan
och stationsområdet etablerades på 1880-talet och
finns kvar på samma plats i dag. Fyndplatsen, som
ligger i ett skogslandskap, omges av tomter och
parkmark. Laduberg (Fig. 3) ligger längs stam-
banan som vid denna delsträcka etablerades på
1890-talet. Inventeringen utfördes längs linjen
strax norr om Ladubergstunneln, en sträckning som
drogs om och färdigställdes 1982. Det finns tydliga
spår av järnvägens äldre sträckning ca 150 m öster
om inventeringsplatsen. Fyndplatsen vid Laduberg
ligger nära den aktiva gården Laduberg och det
finns både jordbruksmark och skog i närheten.
Identifiering
Släktet Gorytes Latreille, 1804 omfattar i Norden
fyra arter av ganska enhetligt utseende; ca 1 cm
långa, med svart grundfärg och med varierande grad
av gula teckningar i ansiktet och på mellankroppen
samt med gula tvärband på bakkroppen. Gorytes
neglectus känns särskilt igen på att de gula
teckningarna på mellankroppen är starkt reducerade
(Fig. 4) och begränsas till, på sin höjd, ett i mitten
avbrutet band på pronotum. Vidare är baksken-
benen nästan helt svarta (Fig. 4), med bara en diffus,
gulbrun fläck på insidan nära spetsen. Övriga arter
i släktet har mer omfattande gula teckningar på
mellankropp och ben. Ansiktet hos G. neglectus har
nästan helgul munsköld och smala, jämnbreda, gula
band intill ögonen (Fig. 5). Lomholdt (1975) och
Schmid-Egger (2002) ger bra nycklar och fylliga
beskrivningar till de nordiska Gorytes-arterna.
Observera att G. neglectus saknas i den av svenska
entomologer ofta använda tyska rovstekelnyckeln
(Jacobs 2007).
Ekologi och utbredning
Vi har inte sett några konkreta uppgifter om artens
ekologi, men likt andra arter i släktet torde boet
anläggas i marken och honorna fånga stritar till
larvföda. Enligt Paukkunen & Kozlov (2015)
förekommer G. neglectus i öppna, sandiga miljöer,
t.ex. längs vattendrag eller på torrängar.
Gorytes neglectus har en nordlig och
östlig utbredning som sträcker sig från
norra Skandinavien, Turkiet och Kazakstan
österut via Ryssland till Korea och Sakhalin
(Schmid-Egger, 2002, Yildirim m.fl. 2016). I
närområdet är den känd från norra Finland och
Kolahalvön (Paukkunen & Kozlov 2015). Enligt
den finska observationsdatabasen laji.fi (besökt
2020
-
05
-
15) finns finska fynd norr om en linje
från Bottniska vikens norra ände till Kuusamo.
Ett par fynd finns från en lokal strax nordost om
Torneå, bara ett par mil från den svenska gränsen.
I Finland är G. neglectus rödlistad som nära hotad
(NT) (Paukkunen m.fl. 2019). De här rapporterade
fynden från Norrbotten är de västligaste fynden
för arten och lokalen vid Laduberg ligger något
söder om de sydligaste finska fynden. Bland de
svenska rovsteklarna har endast ett fåtal arter en
liknande boreal utbredning. Crabro maeklini A.
Morawitz, 1866, Belomicrus borealis Forsius,
1923, Crossocerus lundbladi (Kjellander, 1954),
Pemphredon fennica Merisuo, 1972, Passaloecus
sp., Nysson mimulus Valkeila, 1964, Mimumesa
littoralis (Bondroit, 1934) och Crabro lapponicus
Figur 1. Karta över Skandinavien med svenska lokaler för
Gorytes neglectus Handlirsch, 1895 och Pemphredon enslini
(Wagner, 1932) markerade.
Figure 2. Map of Scandinavia showing Swedish sites for
Gorytes neglectus Handlirsch, 1895 och Pemphredon enslini
(Wagner, 1932).
123
Två nya rovsteklarEnt. Tidskr. 141 (2020)
Zetterstedt, 1838 är andra arter som i landet har
sydgräns i Norrland eller Svealand och saknas
i Götaland. De fem förstnämnda arterna saknas
också i Centraleuropa.
Pemphredon enslini (Wagner, 1932)
Up: Solna kommun: Berglund NV Bergshamra,
RT90 6586943, 1625922, 2.vii
–
22.viii.2018, 1
hona, leg. Joel Hallqvist & Magnus Stenmark,
coll. Magnus Stenmark, det. Sven Hellqvist. Ny
för Sverige.
Fyndlokalen
Berglund ligger i den norra delen av
Nationalstadsparken i Stockholm. Det enda
exemplaret av Pemphredon enslini fångades i
en färgskål på tall (Pinus sylvestris L.) (Fig. 6).
På lokalen finns ett bryn som vätter mot en liten
skogsglänta med tall, lönn (Acer platanoides L.),
asp (Populus tremula L.), ek (Quercus robur L.),
ask (Fraxinus excelsior L.) och rönn (Sorbus
aucuparia L.) i trädskiktet och ett glest buskskikt
med snöbär (Symphoricarpos albus (L.) S. F.
Blake), häggmispel (Amelanchier spicata (Lam.)
K. Koch) och ett visst inslag av asp- och rönnsly.
Trädåldern på platsen var ca 60–100 år.
Taxonomi och identifiering
Släktet Pemphredon Latreille, 1796 omfattar i
Sverige 16 arter. De är alla helsvarta, har skaftad
bakkropp och fångar bladlöss som larvföda.
Figur 2. Lokal för Gorytes neglectus
Handlirsch, 1895 i Lakaträsk (Bodens
kommun), en järnvägsmiljö med stora
ytor av öppen sand, grus och torrmarks-
vegetation. Foto: Joel Hallqvist.
Figure 2. The railway site Lakaträsk
(Boden), where Gorytes neglectus
Handlirsch, 1895 was found, is dominated
by vast areas with bare sand and
gravel. The vegetation is typical for dry
grasslands. Photo: Joel Hallqvist.
Figur 3. Lokal för Gorytes neglectus Handlirsch, 1895 vid
Laduberg (Älvsbyns kommun), en järnvägsmiljö med öppen
sand, blomrik torrmarksvegetation och lövrika bryn. Foto:
Joel Hallqvist.
Figure 3. Site for Gorytes neglectus Handlirsch, 1895 at
Laduberg (Älvsbyn), a railway site with patches of sand,
dry grassland plant species and forest edges. Photo: Joel
Hallqvist.
124
Ent. Tidskr. 141 (2020)Joel Hallqvist, Sven Hellqvist & Magnus Stenmark
Pemphredon enslini tillhör en artgrupp med
jämförelsevis små arter med en kroppslängd på 5
–
8
mm. De har stundom förts till ett eget undersläkte,
Cemonus Panzer, 1806, och taxonomin inom denna
grupp är komplicerad. Särskilt hanarna inom
gruppen är svårskilda, med små eller närmast
obefintliga skillnader i genitaliernas utformning.
Det har mellan olika rovstekelforskare funnits
stora skillnader i synen på hur många taxa gruppen
omfattar och vilken rang de ska ha. Pemphredon
enslini beskrevs ursprungligen (Wagner 1932)
som en form (”Rasse”) av P. austriaca (Kohl,
1888). Merisuo & Valkeila (1972) betraktade den
senare som egen art medan Dollfuss (1995), i sin
världsrevision av släktet Pemphredon, behandlade
P. enslini som synonym med P. lethifer (Schuckard,
1837). I samband med en revision av de europeiska
arterna i gruppen återupprättade van der Smissen
(2003) P. enslini som god art, en uppfattning som
Figur 4. Hona av Gorytes neglectus Handlirsch, 1895 från sidan. Den nästan helmörka mellankroppen och de mörka
bakbenen skiljer G. neglectus från andra arter i släktet. Foto: Sven Hellqvist.
Figure 4. Female Gorytes neglectus Handlirsch, 1895 in lateral view. The dark thorax and the dark hind legs distinguish
G. neglectus from other species in the genus. Photo: Sven Hellqvist.
Figur 5. Hona av Gorytes neglectus Handlirsch, 1895
framifrån, visande den för arten typiska gula och svarta
ansiktsteckningen. Foto: Sven Hellqvist.
Figure 5. Female Gorytes neglectus Handlirsch, 1895 in
frontal view, showing the typical yellow and black pattern of
the face. Photo: Sven Hellqvist.
125
Två nya rovsteklarEnt. Tidskr. 141 (2020)
fått allmänt genomslag (t.ex. Jacobs 2007, Pulawski
2020).
Pemphredon enslini kan artbestämmas med hjälp
av nycklarna i van der Smissen (2003) och Jacobs
(2007), men det underlättar väsentligt med tillgång
till referensmaterial att jämföra med. Beskrivningen
nedan avser honor. Typiskt för P. enslini är att
munskölden är flack och har en liten, spetsig tand i
mitten av den brett avskurna framkanten (Fig. 7), att
den har grov punktur på mesonotum (Fig. 8) samt
att pygidialfältet är smalt och opunkterat. Arten är
lik den i Sverige vanliga arten P. inornata genom att
dorsalfältet på propodeum är relativt brett (Fig. 8)
och genom att punkteringen på sterniterna är svag.
Pemphredon inornata har dock betydligt svagare
punktur på mesonotum och dess munsköld är något
uppvinklad och utdragen i en spets. Likheter finns
också med P. lethifer, P. fabricii (M. Müller, 1911)
och P. littoralis (Wagner, 1918). Dessa arter saknar
den lilla tanden i framkanten av munskölden,
har kraftigare punktur på sterniterna, bredare
pygidialfält och kortare dorsalfält på propodeum.
Ekologi och utbredning
Arten uppges vara värmekrävande och anlägga sina
bon i skott av Rubus L. (hallon/björnbär) (Wagner
1932, Blösch 2000).
Genom att Pemphredon enslini kan vara svår
att skilja från närstående arter och dess artstatus
varit omdiskuterad är dess utbredning ganska
Figur 6. Lokal för Pemphredon enslini
(Wagner, 1932) vid Berglund (Solna
kommun), en glänta i blandskog
dominerad av tall och ek. Gräs- och
buskskiktet var rikt och erbjöd en bred
nektar- och pollenresurs för steklar.
Foto: Joel Hallqvist.
Figure 6. The site Berglund (Solna)
where Pemphredon enslini (Wagner,
1932) was found, is dominated by
European oak and pine. The sparse
forest provided nectar and pollen
sources, hence being important for
pollinators. Photo: Joel Hallqvist.
dåligt känd. Den förefaller vara mer eller mindre
sällsynt, men har noterats från flera länder i Europa.
Flest fynd tycks finnas från Tyskland, men den är
känd söderut till Grekland och Italien, västerut
till Frankrike och österut till Ryssland (Pulawski
2020, van der Smissen 2003). I närområdet är den
förutom från Tyskland känd från Polen och Norge.
De få norska fynden har gjorts i Oslotrakten och
arten står upptagen som sårbar (VU) i den norska
rödlistan (Ødegaard & Lønnve 2015).
Diskussion
Den svenska rovstekelfaunan är numera ganska
väl känd. Intresset för rovsteklar fick ett uppsving
efter att rovstekelvolymerna i Fauna entomologica
Scandinavica (Lomholdt 1975, 1976) publicerats.
Flera amatörentomologer intresserade sig för
dem och särskilt sedan sekelskiftet har rovsteklar,
tillsammans med andra gaddsteklar, beaktats i
många omfattande inventeringar på uppdrag av
länsstyrelser, kommuner, andra myndigheter,
skogsbolag etc. Sådana inventeringar har varit starkt
bidragande till att kunskapen om rovsteklarnas
utbredning i landet är så pass god som den nu är.
En ny provinskatalog publicerades för några år
sedan (Hellqvist m.fl. 2014) och antalet kända
arter av rovsteklar i landet var då 160 (inklusive
en ännu obeskriven art), en ökning med 11 arter
sedan Lomholdts rovstekelvolymer. Sedan dess har
ytterligare några arter rapporterats och 167 arter
126
Ent. Tidskr. 141 (2020)Joel Hallqvist, Sven Hellqvist & Magnus Stenmark
Figur 7. Huvud av Pemphredon enslini (Wagner, 1932),
hona, framifrån. Munskölden är framtill brett avskuren och
i mitten av framkanten kan en pytteliten tand anas. Foto:
Sven Hellqvist.
Figure 7. Head of female Pemphredon enslini (Wagner,
1932) in frontal view. The clypeus is apically truncate with a
tiny tooth in the middle of the margin. Foto: Sven Hellqvist.
Figur 8. Huvud och mellankropp av hona av Pemphredon
enslini (Wagner, 1932) ovanifrån, visande den jämförelsevis
grova punkturen på mesonotum och det breda dorsalfältet
på propodeum. Foto: Sven Hellqvist.
Figure 8. Head and thorax of female Pemphredon enslini
(Wagner, 1932) in dorsal view, showing the rather coarsely
punctate mesonotum and the broad dorsal fi eld of the
propodeum. Photo: Sven Hellqvist.
har nu påträffats i Sverige. Inflödet av nya arter
på senare tid visar att även i ganska välstuderade
insektsgrupper finns det luckor i vår kunskap om
vilka arter som finns i landet och var de finns.
Några av de arter som på senare tid rapporterats
som nya för landet kan på goda grunder antas vara
nyligen invandrade till landet. Det gäller särskilt
Tachysphex unicolor (Panzer, 1809) (Molander &
Hellqvist 2011), Lindenius panzeri (Vander Linden,
1829) (Hellqvist m.fl. 2014) och Lestiphorus
bicinctus (Rossi, 1794) (Karlsson 2016). Gorytes
neglectus tror vi har funnits länge i landet men
tidigare undgått upptäckt då de inre delarna av
Norrbotten, där arten nu påträffades, har varit och
är fortfarande dåligt undersökta med avseende
på gaddsteklar. De nya fynden ansluter till den
kända utbredningen i norra Finland. Pemphredon
enslini kan också ha funnits här länge men artens
ekologi (bon i Rubus-skott) och dess förekomst
nära urbana miljöer gör att man kan misstänka
att arten spridits hit i sen tid genom import av
växter till plantskolor. Kanske gäller detta även
förekomsterna i Oslotrakten. Både de svenska
och norska förekomsterna av arten ligger långt
från artens mer sammanhängande utbredning i
Centraleuropa.
De här rapporterade fynden av Gorytes neglectus
och Pemphredon enslini är resultat från
uppdragsinventeringar. Inventeringen i Norrbottens
län omfattade 17 stationsområden längs järnvägs-
linjer mellan Piteå i sydväst och Katterjåkk
i nordöst. Syftet med inventeringen var att
undersöka vilka steklar, skalbaggar, fjärilar och
flugor som lever i järnvägsmiljöer i norra Sverige.
Inventeringen påvisade ca 600 arter och 51 av dessa
bedömdes vara naturvårdsintressanta. Inventeringen
kunde visa att flera ovanliga arter har stark koppling
till de blomrika torrmarker och boplatsmiljöer med
öppen sand och grus som ofta finns vid artrika
järnvägsmiljöer. För några arter gav inventeringen
bättre kunskap om arternas utbredning, bland dessa
hör bland andra virvelvägstekel Arachnospila
opinata (Tournier, 1890), rovstekeln Crabro
127
Två nya rovsteklarEnt. Tidskr. 141 (2020)
maeklini NT, fjällsmalbi Lasioglossum boreale
Svensson, Ebmer & Sakagami, 1977 NT,
silversmygare Hesperia comma (Linnaeus, 1758)
NT och violettkantad guldvinge Lycaena hippothoe
(Linnaeus, 1761) NT som påträffades på en eller
flera av de undersökta stationsmiljöerna. Resultaten
från inventeringen används nu i Trafikverkets
arbete med att anpassa drift och underhåll längs
malmbanan och stambanan i driftområde Nord.
Inventeringen i Nationalstadsparken utfördes på 30
platser och drygt 500 arter av insekter påträffades,
varav 152 var gaddsteklar. Inventeringen resulterade
i ny kunskap om förekomst, utbredning och
sammansättning av insektsfaunan i brynmiljöer,
och i synnerhet i stadsnära natur.
Tack
Niklas Johansson lämnade värdefulla synpunkter
på manuset och tackas för det.
Litteratur
Blösch, M. 2000. Die Grabwespen Deutschlands.
Sphecidae s.str., Crabronidae. Lebensweise,
Verhalten, Verbreitung. – Die Tierweld
Deutschlands. 71 Teil. Goecke & Evers, Keltern.
Dollfuss, H. 1995. A worldwide revision of
Pemphredon Latreille 1796 (Hymenoptera,
Sphecidae). – Linzer Biologische Beiträge 27:
905–1019.
Hallqvist, K., Stenmark, M. & Åhlén Mulio,
S. 2018a. En inventering av pollinerande
insekter med fokus på gaddstekelfaunan i
Nationalstadsparken. –Ecocom AB Kalmar.
Hallqvist, K., Stenmark, M. & Åhlén Mulio, S.
2018b. Insektsinventering i Norrbotten, 2018. –
Ecocom AB, Kalmar.
Hellqvist, S., Abenius J. & Norén, L. 2014.
Provinsförteckning för de svenska arterna
i familjerna Ampulicidae, Sphecidae och
Crabronidae (Hymenoptera). – Entomologisk
Tidskrift 135: 77–94.
Jacobs, H.J. 2007. Die Grabwespen Deutchlands.
Ampulicidae, Sphecidae, Crabronidae.
Bestimmungsschlüssel. – Goecke & Evers,
Keltern.
Karlsson, Å. 2016. Rovstekeln Lestiphorus bicinctus
(Hymenoptera: Crabronidae) ny för Sverige. –
Entomologisk Tidskrift 137: 31–32.
Lomholdt, O. 1975. The Sphecidae (Hymenoptera)
of Fennoscandia and Denmark. – Fauna
Entomologica Scandinavica 4, part 1.
Scandinavian Science Press, Klampenborg.
Lomholdt, O. 1976. The Sphecidae (Hymenoptera)
of Fennoscandia and Denmark. – Fauna
Entomologica Scandinavica 4, part 2.
Scandinavian Science Press, Klampenborg.
Molander, M. & Hellqvist, S. 2011. Två för
Norden nya insektsarter funna i Limhamns
kalkbrott: jordloppan Phyllotreta procera (Col.,
Chrysomelidae) och rovstekeln Tachysphex
unicolor (Hym., Crabronidae). – Entomologisk
Tidskrift 132: 153–162.
Paukkunen, J. & Kozlov, M.V. 2015. Stinging
wasps, ants and bees (Hymenoptera: Aculeata)
of the Murmansk region, Northwest Russia. –
Entomologica Fennica 26: 53–73.
Paukkunen, J., Paappanen, J., Leinonen, R.,
Punttila, P., Pöyry, J., Raekunnas, M., Teräs,
I., Vepsäläinen, K. & Vikberg, V. 2019. – In:
Stinging wasps, bees and ants Aculeata. I:
Hyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E.,
Uddström, A. & Liukko, U.-M. (eds). The 2019
Red List of Finnish Species: 263–312. Ministry
of the Environment & Finnish Environment
Institute, Helsinki.
Pulawski, W.J. 2020. Catalog of Sphecidae sensu
lato (= Apoidea excluding Apidae). https://www.
calacademy.org/scientists/projects/catalog-of-
sphecidae (hämtad 2020
-
04
-
20).
Schmid-Egger, C. 2002. Key and new records
for the western palaearctic species of Gorytes
LATREILLE 1804 with description of a new
species (Hymenoptera, Sphecidae, Bembicinae).
– Linzer biologische Beiträge 34: 167–190.
SLU Artdatabanken 2020. Rödlistade arter i Sverige
2020. – SLU, Uppsala.
van der Smissen, J. 2003. Zur Kenntnis
der Untergattung Cemonus Jurine 1807
(Hymenoptera: Sphecidae, Pemphredon), mit
Schlüssel zur Determination und Hinweis
auf ein gemeinsames Merkmal untersuchter
Schilfbewohner (Hymenoptera: Sphecidae,
Pompilidae). – Notes Fauniques de Gembloux
52: 53–101.
Wagner, A.C.W. 1932. Beitrag zur Kenntnis der
Gattung Pemphredon Latr. (Hym., Crabr.). –
Deutsche Entomologische Zeitschrift 1931:
213–233.
Yildirim, E., Ljubomirov, T., Özbek, H. & Yüksel,
M. 2016. New data on Spheciformes fauna
(Hymenoptera: Ampulicidae, Sphecidae,
Crabronidae) of Turkey. – Journal of Insect
Biodiversity 4(3): 1–51.
Ødegaard, F. & Lønnve, O.J. 2015. Vepser
(Hymenoptera). Norsk rødliste for arter 2015.
– Artsdatabanken. http://www.artsdatabanken.
no/Rodliste/Artsgruppene/Vepser (hämtad 2020
-
04
-
20).
