Denna artikel behandlar finskans och somaliskans roll i den göteborgska språkhierarkin. Finskan var länge det största minoritetsspråket i Göteborg, men det har liten synlighet och hade länge relativt låg status. Somaliskan som är ett nyare minoritetsspråk i Göteborg tycks ha låg social status men präglas av en större medial och visuell synlighet. Idag har finskan högre mobilitet i Göteborg än för tjugo år sedan, medan somaliskan präglas av lägre lokal mobilitet, även om språket är betydligt mer spritt globalt. Vi menar att skillnaderna mellan de två språkens status och synlighet i Göteborg med fördel kan förklaras genom en intersektionell analys som tar hänsyn till platsens flerskiktade historia och de historiska och nutida talarnas kroppar som bebor denna plats.