Available via license: CC BY-ND 4.0
Content may be subject to copyright.
https://doi.org/10.15626/pfs25.01.07
PEDAGOGISK FORSKNING I SVERIGE Vol. 25 No. 1 2020 ISSN 1401-6788
Debatt
Vad talar vi om när vi talar om praktiknära
forskning?
Margareta Serder
Malmö universitet
Martin Malmström
Lunds universitet
I de många aktiviteter och samtal kring samverkan för praktiknära forskning
som har följt på den nationella försöksverksamheten ”ULF”
(U2015/03573/UH, U2017/01129/UH), Skolforskningsinstitutets tillkomst
och SOU-betänkandet Forska tillsammans, sker mycket som är både spännande
och lovande. De pedagoger, lektorer och skolledare som mobiliserats är
många och de väntar, med fog, på att deras erfarenheter och kunskaper tas
tillvara i pågående och planerade projekt. Här ryms höga förväntningar – men
också, vill vi påstå, en rad potentiella motsättningar.
Motstridiga förväntningar skapas exempelvis genom att olika parter inte
alltid menar samma sak med centrala begrepp. Inte minst i kölvattnet av ULF,
där en mängd samarbetsavtal mellan akademi och huvudmän för att gynna
den praktiknära forskningen tar form, bör vi vara uppmärksamma på detta.
Vad är det egentligen vi talar om när vi talar om praktiknära forskning?
Den minsta gemensamma nämnaren utifrån hur begreppet används i dag
vore möjligen att den praktiknära forskningen genomförs som någon form av
samarbete mellan forskare och praktiker. Ett av huvudsyftena med ULF är
just att forskare och lärare ska driva projekt tillsammans. Det är emellertid en
inte alldeles självklar definition. Som ett exempel kan nämnas att när den
utbildningsvetenskapliga kommittén bildades strax efter millennieskiftet,
initierades en satsning på praxisnära forskning, men snarare än att lärare skulle
delta i forskningen, var utgångspunkten att forskningen ägde rum i praktiken.
Kunskapsbildning var högsta prioritet (Aasen & Prøitz, 2004). För en del
kvarstår med stor sannolikhet den här tolkningen.
DEBATT | PEDAGOGISK FORSKNING I SVERIGE 107
Begreppet praktiknära forskning å andra sidan, tog form i svenska
policydokument runt 2010 och några år senare i den mediala debatten, även
om det förekommit i utbildningsvetenskapliga diskussioner även tidigare. I
och med detta tycks innebörden ha snävats in. Forskningen ska vara
praktikutvecklande som det heter i Forska tillsammans och leda till undervisning
som i högre grad är evidensbaserad (SOU 2018:19; SOU 2016:38, s. 147).
Evidensbasering är alltså en aspekt av praktiknära skolforskning som
tillkommit under senare år, samtidigt som den också i allt högre utsträckning
präglar svensk utbildningspolicy (Sundberg & Håkansson, 2015). Därigenom
speglar den förväntningar om forskning som berättar vad som är rätt – vad
som är fungerande och effektiva interventioner i praktiken som gör att
kunskapsresultaten ökar (Biesta, 2010). Den praktiknära forskningens roll i
evidenstraditionen förväntas vara förbättring och problemet som ska lösas är
lärares förmenta tillkortakommanden i sin undervisning.
Läraren som forskare är dock ingen ny företeelse utan en del av en lång
aktionsforskningstradition, sprungen ur socialpsykologen Kurt Lewins
arbete. Han ville under 1940-talet låta praktiker delta i alla delar av
forskningsprocessen. Forskningen syftade till förbättring av praktiken – men
även av samhället i sig. Dessa emancipatoriska ideal följde med när
aktionsforskningen anammades av utbildningsforskare, exempelvis britten
Lawrence Stenhouse och den nordamerikanska lärarforskningsrörelsen.
Gemensam var synen på lärare som forskare. För Stenhouse var det viktigt att
läraren reflekterade över sin undervisning och hade förmågan att undersöka
den. Samma inställning hade Cochran-Smith och Lytle (1993) som menade
att läraren kan skapa en speciell sorts kunskap som forskare inte på egen hand
kan nå.
Begreppet praktiknära forskning kan förstås som ett boundary object (Star &
Grieshemer, 1989), ett ofixerat någonting vars innebörd ges olika tolkningar
i olika grupper och sammanhang, men som ändå tycks vara tillräckligt robust
för att stå emot trycket från omvärlden och behålla en gemensam identitet i
olika kontexter (ibid). I det diffusa gränsobjekt som praktiknära forskning
utgör, ryms som vi beskrivit således två olika ideal. Det ena har involverade
lärare som adress, vilka genom reflektion och delaktighet är medskapare av
en mer mångfacetterad kunskap om undervisning och utbildningens plats i
det omgivande samhället. Forskningen kan vara kontextbunden och lokal,
men också ha giltighet utanför denna och ta sig an viktiga samhällsfrågor. Det
andra idealet riktas också det mot klassrummet, men dess mål är att finna de
rätta metoderna. Här ser vi en annan möjlig motsättning. För inte nog med
att vi kan tänkas mena olika saker med begreppet – vi kanske också ser helt
olika mål och medel.
Aktionsforskning kan delas in i tre dimensioner: professionell, personlig
och politisk (Noffke, 1997; 2009). Medan den professionella har
undervisningsförbättring som yttersta mål, syftar den personliga till att öka
108 MARGARETA SERDER & MARTIN MALMSTRÖM
kunskapen om den egna praktiken och den politiska reser frågor om
demokrati och sociala orättvisor. Susan Noffke menar att aktionsforskningen
blivit en del av en global nyliberal reformrörelse med ansvarighet
(accountability) och excellens i högsätet, där den bestäms av uppifrån
kommande direktiv snarare än att vara den gräsrotsrörelse den ursprungligen
var. Då riskerar den att bli en ”iconoclastic commodity” i stället för en del av
en social rörelse. Här ser vi en viktig skiljelinje värd att uppmärksamma: I talet
om den praktiknära forskningen finns denna motsättning genom att den
politiska dimensionen måste blicka utanför klassrummet: forskning om
undervisning blir då istället forskning om utbildning.
En tendens som vi ser är att den praktiknära forskningen tillskrivs
evidensens universalitet och allmängiltighet, som i mångt och mycket är på
tvärs med praktikens uppenbara komplexitet och lokalbundenhet (Popkewitz,
2020). I utbildningsdebatten framstår praktiknära forskning som användbar
och icke-ideologisk. Kanske är det också så att så länge den har höjda resultat
som mål kan den passera som politiskt ”ofarlig”, i motsats till annan
utbildningsvetenskaplig forskning (Lundahl & Serder, i press).
Senare års satsningar tyder på att det sätts stor tilltro till vad den praktiknära
forskningen ska kunna åstadkomma. Från fältet förväntningarnas sociologi
(sociology of expectations) vet vi dock att höga förväntningar på teknologiska och
vetenskapliga landvinningar ofta slutar i besvikelse (se t.ex. Borup, Brown,
Konrad & Van Lente, 2006). Införandet av nya forskningsprogram präglas
inte sällan av ett slags ”historisk amnesi”; tidigare besvikelser tenderar att
glömmas bort.
Det är inget fel på att ha höga förväntningar eller att undersöka vad som
fungerar och inte i ett klassrum. Men vad händer om frågan ”vad fungerar?”
snarare än ”vad händer här?” blir den enda vägledande i den praktiknära
forskningen? Vad blir kvar av aktionsforskningstraditionens politiska och
personliga dimensioner om endast den professionella premieras i
utbildningspolicy? Vilka spänningar finns mellan olika parters syn på
praktiknära forskning och vad leder detta till? Vad kan vi lära av historien?
Och, inte minst, vilka förväntningar är rimliga att ställa på den praktiknära
forskningen?
REFERENSER
Aasen, Petter & Prøitz, Tine S. (2004). Initiering, finansiering och förvaltning av praxisnära
forskning: Sektormyndighetens roll i svensk utbildningsforskning. Oslo: NIFU Skriftserie
10/2004.
DEBATT | PEDAGOGISK FORSKNING I SVERIGE 109
Biesta, Gert (2010). Why ‘What Works’ Still Won’t Work: From Evidence-Based
Education to Value-Based Education. Stud Philos Educ, 29, s. 491–503. DOI:
10.1007/s11217-010-9191-x
Borup, Mads, Brown, Nik, Konrad, Kornelia, & Van Lente, Harro. (2006). The
sociology of expectations in science and technology. Technology Analysis & Strategic
Management, 18(3-4), s. 285-298. DOI: 10.1080/09537320600777002.
Cochran-Smith, Marilyn & Lytle, Susan L. (red.). (1993). Inside/outside: Teacher research
and knowledge. New York: Teachers College Press.
Lundahl, Christian & Serder, Margareta (i press). Is PISA more important to school
reforms than educational research? The selective use of authoritative references in
media and in parliamentary debates. Nordic Journal of Studies in Educational Policy.
(accepterad 23 januari 2020)
Noffke, Susan (1997). Professional, personal, and political dimensions of action
research, i Apple, M. (red.), Review of research in education. Washington, DC:
American Educational Research Association, s. 305-343.
Noffke, Susan (2009). Revisiting the professional, personal, and political dimensions
of action research. The SAGE handbook of educational action research. London: SAGE
Publications Ltd, s. 6-23.
Popkewitz, Thomas S. (2020). The Impracticality of Practical Research: A History of
Contemporary Sciences of Change that Conserve. Ann Arbor: University of Michigan
Press.
SOU 2016:38. 2015 års skolkommission (2016). Samling för skolan: nationella
målsättningar och utvecklingsområden för kunskap och likvärdighet: delbetänkande.
Stockholm: Wolters Kluwer.
SOU 2018:19. Utredningen om praktiknära skolforskning i samverkan (2018).
Forska tillsammans: samverkan för lärande och förbättring. Stockholm: Norstedts juridik.
Star, Susan & Griesemer, James R. (1989). "Ecology, 'Translations' and Boundary
Objects: Amateurs and Professionals in Berkeley's Museum of Vertebrate
Zoology, 1907-39". Social Studies of Science, 19(3), s. 387–420. DOI:
10.1177/030631289019003001
Sundberg, Daniel & Håkansson, Jan (2015). Utbildningsvetenskaplig forskning i
utbildningspolitiken: en analys av olika modeller för mediering. Stockholm:
Vetenskapsrådet.
U2015/03573/UH, U2017/01129/UH. Uppdrag om försöksverksamhet med praktiknära
forskning. Stockholm: Regeringskansliet.
