Uppföljning och utvärdering av groddjursåtgärder vid Skeppdalsström – objekt G178, Värmdö kommun

Abstract

Trafikverket anlade 2015 en groddjursåtgärd vid Skeppsdalsström (Stavsnäsvägen/väg 222), en känd konfliktpunkt för groddjur, där många groddjur tidigare dött under vårvandringen. Åtgärden består av 5 st groddjurstunnlar, samt permanenta ledarmar längs två vägsektioner på sammanlagt ca 300 m. I den här rapporten redovisas uppföljning av åtgärdens funktion vad gäller 1. minskning av påkörda groddjur, och 2. ökning av passerande groddjur, samt även 3. konstruktionstekniska krav (anläggning och underhåll).
Uppföljningen genomfördes våren 2016. Funktionen (pkt 1-2 ovan) jämfördes med situationen innan åtgärd (inventering genomförd våren 2015), samt omfattade såväl åtgärdade vägsträckor som direkt anslutande, icke åtgärdade sträckor. Fältmetodiken omfattade stråkinventering längs vägen och ledarmarna, kameraövervakning i tunnlarna, samt en enklare besiktning av den tekniska konstruktionen.
Vid stråkinventeringen observerades totalt 159 st groddjur (85 vanlig padda, 9 vanlig groda eller åkergroda, 65 mindre vattensalamander), och kameraövervakningen gav totalt 565 groddjursobservationer (449 vanlig padda, 41 vanlig groda eller åkergroda, 59 mindre vattensalamander).
Det beräknade antalet trafikdödade groddjur minskade längs de åtgärdade sträckorna från 25,2 per dygn till noll; alltså en minskning med 100 %. Även där ledarmarna var ersatta av stopprännor (”färister” för smådjur) saknades påkörda groddjur, så stopprännornas funktion bedömdes som tillfredsställande. Det beräknade antalet passerande groddjur ökade längs de åtgärdade sträckorna från 8,4 per dygn till 10,5; en ökning med 19,7 %. Beräkningarna bygger på antagandet att en del groddjur lyckades ta sig över vägen levande även innan åtgärden fanns på plats. Procentsatserna säger i sig inget om åtgärden är tillräcklig för att bevara groddjuren i området; beräkningen är istället avsedd att användas för att jämföra med andra uppföljningar som följer samma metodik.
En hel del trafikdödade groddjur noterades även utanför de åtgärdade sträckorna. Jämfört med situationen innan åtgärd var dock förändringarna små, och vi noterade inga uppenbara kanteffekter, dvs. ingen tydlig ökning av antal påkörda vid ledarmsslut. För att ytterligare minimera antalet påkörda groddjur vid Skeppdalsström behöver ledarmarna sträckas ut ytterligare i bägge riktningar, och särskilt i sträckan mellan de nu åtgärdade.
Under inventeringsperioden fanns vattensamlingar längs de västra ledarmarna, och en av tunnlarna i den västra delen var delvis helt vattenfylld. I övrigt noterades inga uppenbara brister i konstruktion eller underhåll. Färre groddjur passerade genom den vattenfyllda tunneln jämfört med övriga tunnlar, trots att många djur rörde sig i dess öppning och uppehöll sig i vattensamlingen intill. Fler groddjur observerades längs den västra delsträckan, vilket kan bero på antingen att vattenansamlingarna erbjöd en bra uppehållsmiljö för groddjuren eller att delvis vattenfyllda tunnlar hindrade genompassage. Sammantaget framstod alltså situationen längs den västra delsträckan som mer komplex, men det är ändå svårt att dra några säkra slutsatser om skillnader mellan delsträckor och tunnlar.
Uppföljningen omfattade enbart en vårsäsong, och för säkrare resultat och slutsatser om åtgärdens funktion och betydelse för groddjurens bevarande skulle inventeringen behöva sträckas ut över fler år, samt helst också omfatta sensommar och höst.