Content uploaded by Steffen Höder
Author content
All content in this area was uploaded by Steffen Höder on Jun 24, 2020
Content may be subject to copyright.
271
är nog få som aldrig har behövt fundera över tilltalsfrågor vid ett eller annat tillfälle.
I avhandlingens slutackord framhåller Maria Fremer att hon gjort sin undersökning
»med den bredare allmänheten i åtanke» (s. 221) och framför förhoppningen att av-
handlingen ska vara av intresse också för den publiken. Jag är övertygad om att så är
fallet.
Litteratur
Linder, Nils, 1886: Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift.
Stockholm: P. A. Norstedt & Söners förlag.
Noreen, Adolf, 1903: Vårt språk. Nysvensk grammatik i utförlig framställning. Första
bandet. Lund: C.W.K. Gleerups Förlag.
Tykesson-Bergman, Ingela, 2006: Samtal i butik. Språklig interaktion mellan biträden
och kunder. (Stockholm studies in Scandinavian philology 41.) Stockholm: Stock-
holms universitet.
Wellander, Erik, 1939: Riktigt svenska. En handledning i svenska språkets vård. Stock-
holm: Svenska Bokförlaget P.A. Norstedt & Söner.
Björn Melander
Loenheim, Lisa: Att tolka det sammansatta. Befästning och mönster i första-
och andraspråkstalares tolkning av sammansättningar. (Meijerbergs arkiv för
svensk ordforskning 43.) Diss. 274 s. Göteborgs universitet 2019. ISSN
0348-7741, ISBN 978-91-87850-02-8.
Lisa Loenheim undersöker i sin avhandling hur första- och andraspråkstalare av svenska
tolkar sammansatta ord, närmare bestämt nominala och adjektiviska sammansättningar.
Avhandlingen baseras på en enkätstudie men tar sin utgångspunkt i en teoretisk diskus-
sion inom ramen för bruksbaserad kognitiv lingvistik (t.ex. Langacker 2008, Bybee
2010). Den tar även upp ett lexikalt-semantiskt perspektiv samt flerspråkighets- och
språkinlärningsaspekter. De centrala frågorna utifrån det bruksbaserade perspektivet
kretsar kring förhållandet mellan lexikala enheter och schematiska mönster när det gäl-
ler tolkningen av sammansatta ord: Sammansättningar kan å ena sidan inläras, lagras,
processas och tolkas som helheter, dvs. på samma sätt som icke-sammansatta ord; å
andra sidan kan schematiska enheter påverka hur talarna tolkar sammansättningar. Det
är ett vanligt antagande inom kognitiv lingvistik att den viktigaste faktorn i detta sam-
manhang är ordens frekvens: Frekventa element, dvs. element som förekommer ofta i
talarnas språkliga input, lagras som helheter i det mentala lexikonet, medan sällsyntare
element processas genom schematiska mönster och generella kognitiva principer. Där-
med spelar även faktorn exponeringstid en roll: Ju längre tid en talare har utsatts för
språklig input, desto högre blir graden av befästning av frekventa element. Eftersom det
är exponeringstiden som främst skiljer L1- från L2-talare är termen främst känd från
andraspråksforskningen. Loenheims fokus på skillnaden mellan dessa två grupper är
https://doi.org/10.33063/diva-399813
Ur Språk & stil NF 29, 2019
272
dock inte bara aktuell med tanke på andraspråksperspektivet men också relevant ur ett
mer generellt kognitivt perspektiv.
Avhandlingen omfattar nio kapitel som följs av en sammanfattning på engelska.
De första tre kapitlen innehåller den inledande diskussionen. Kapitel 1 presenterar
avhandlingens upplägg och syfte samt ger en översikt över avhandlingens struktur.
Kapitel 2 sammanfattar tidigare forskning om sammansättningar på svenska och
andra språk. Diskussionen tar upp de semantiska relationerna mellan sammansätt-
ningarnas led (som t.ex. JÄMFÖRELSE eller SYFTE) som har undersökts inom ramen för
olika s.k. relationstypologier. Fokus ligger dock på empirisk forskning kring hur
sammansatta ord tolkas. Den visar att det är rimligt att urskilja vissa tolkningsstra-
tegier snarare än en statisk uppsättning semantiska relationer, framför allt med hän-
syn till tolkningen av okända sammansättningar. Två strategier framstår som särskilt
relevanta: »egenskapsprojicering» och »relationslänkning». Tolkas t.ex. ordet apörn
som ’örn som på något sätt liknar en apa’ (egenskapsprojicering) eller som ’örn som
har en tematisk relation till (t.ex. jagar) apor’ (relationslänkning)? Dessa två konkur-
rerande strategier är även viktiga element i den empiriska undersökningen eftersom
informanterna kan förväntas använda dem i sina försök att tolka experimentella, ny-
bildade sammansättningar. En annan central fråga är hur talare identifierar samman-
sättningars semantiska huvudled: Är en apörn en örn eller en apa? Medan det för
svenskans del anses vara klart att det finns en prefererad sammansättningsstruktur
där huvudledet placeras till höger och modifierande element till vänster, saknas det
större empiriska undersökningar om huruvida denna preferens påverkar själva tol-
kingsprocessen. Loenheim refererar dock studier som visar att olika preferenser i ta-
lares L1 och L2 kan påverka hur sammansatta ord tolkas i de respektive språken.
Detta kan också ligga bakom en del av de problem som L2-talare har med segmen-
teringen av svenska sammansättningar, enligt tidigare studier som Loenheim avslut-
ningsvis diskuterar.
I kapitel 3 presenteras det teoretiska ramverket för den empiriska undersökningen,
som utgörs av centrala begrepp, dels från bruksbaserad kognitiv lingvistik, där av-
handlingen är starkast förankrad, dels från lexikal semantik. Loenheim behandlar de
viktigaste begreppen inom bruksbaserad lingvistik som är relevanta för hennes under-
sökning, med särskilt fokus på förhållandet mellan lexikala och schematiska enheter.
I bruksbaserad lingvistik framstår språkförmågan som en integrerad del av männi-
skans generella kognitiva förmågor, vilket bl.a. innebär att icke-språkspecifika fakto-
rer som frekvens och saliens spelar en avgörande roll för hur enheter i individens
språkliga input kategoriseras och representeras mentalt. Detta är inte begränsat till
fyllda enheter (t.ex. ordet zebrafisk) utan gäller även schematiska enheter (t.ex. ab-
strakta sammansättningsmönster på olika schematiska nivåer som [NN], [Ndjur A-Ndjur
B] eller [zebra-N]). Schemabegreppet är centralt inom kognitiv grammatik och relate-
rade ramverk som konstruktionsgrammatik, där scheman ibland beskrivs i form av
»exemplar» (t.ex. Bybee 2013), dvs. abstraktioner över enskilda förekomster av
språkliga enheter i input. Medan exemplarbegreppet åsyftar den kognitiva sidan, är
konventionaliseringen av lexikala eller schematiska enheter ett resultat av sociala me-
kanismer i språkgemenskapen (jfr Schmids (2015) »Entrenchment-and-Convention-
alization Model»). Att ett ord är lexikaliserat (dvs. konventionaliserat) innebär alltså
inte automatiskt att det uppvisar en hög grad av kognitiv befästning hos individuella
273
talare. Diskussionen av relevanta perspektiv från den lexikala semantiken fokuserar
på termerna kompositionalitet, genomskinlighet och meningspotential (som hos
Svanlund 2009 och Allwood 2003), och dessa termer kopplas även till (delvis) mot-
svarande kognitiva begrepp. Medan sammansättningar kan vara genomskinliga i den
meningen att de är analyserbara enligt kända språkliga mönster, är detta inte det-
samma som kompositionalitet i betydelsen förutsägbarhet. I en sammansättnings me-
ningspotential ingår däremot även kontextens betydelse för hur ordet tolkas, beroende
på talarnas samlade språkliga erfarenheter. Detta är särskilt relevant vad gäller skill-
naden mellan L1- och L2-talares tolkning av sammansatta ord eftersom menings-
potentialerna kan vara olika för båda grupperna.
I kapitel 4−6 presenteras själva den empiriska undersökningen. I kapitel 4 redovisas
metoden och materialet för enkätstudien. Här ingår även diskussionen av hypoteserna
och de undersökta strukturerna samt presentationen av informanterna. Informantgrup-
pen består av 190 ungdomar som studerar på olika studieförberedande gymnasie-
program (på sex svenska gymnasieskolor under 2015), därav 124 som har svenska som
förstaspråk och 66 med svenska som andraspråk. Det är påfallande konsekvent, ur ett
bruksbaserat perspektiv, att Loenheim inte bara skiljer mellan L1- och L2-talare (för det
mesta baserat på självrapportering), utan indelar grupperna ytterligare i undergrupper
utifrån kategorierna YTTERLIGARE L1 och EXPONERINGSTID (via variabeln STARTÅLDER).
Det är sannolikt att informanterna i de olika undergrupperna inte har haft samma mängd
svenskspråkig input, vilket har implikationer bl.a. för hur de hanterar frekventa sam-
mansättningar kognitivt. I själva enkäten anger informanterna hur de tolkar presente-
rade sammansättningar (inom mer eller mindre kontextualiserande exempelmeningar).
Enkäten består av två delar, en flervalsdel, där informanterna väljer mellan olika svars-
alternativ, och en fritextdel, där de själva förklarar sin tolkning. På ett övergripande plan
syftar hypoteserna på sammansättningarnas struktur och semantik utifrån ett kognitivt
perspektiv. De kan sammanfattas enligt följande:
a. Huvudledets placering till höger är starkt etablerad i nominala sammansättningar;
informanterna identifierar det sista ledet som huvudledet.
b. I adjektiviska sammansättningar är denna preferens mindre etablerad.
c. Frekventa sammansättningar har en starkt konventionaliserad betydelse och tolkas
mer samstämmigt än mindre frekventa och tillfälliga bildningar.
Ytterligare hypoteser avser skillnader mellan L1- och L2-talarna som relateras till vari-
abeln exponeringstid, t.ex. hypotesen att L1-talarnas tolkningar av nominala samman-
sättningar i högre grad än L2-talarnas speglar den vanliga strukturen med huvudledet till
höger eftersom schemat inte har uppnått samma grad av kognitiv befästning hos L2-
talarna. Av samma anledning ställer Loenheim t.ex. upp hypotesen att samstämmighe-
ten i L1-talarnas tolkningar vid etablerade och frekventa sammansättningar är högre än
i L2-talarnas.
De undersökta strukturerna omfattar olika typer av nominala och adjektiviska sam-
mansättningar som har testats på dels frekventa, dels mindre frekventa eller tillfälliga
sammansättningar (se tablå 1). Undersökningarna går ut på att identifiera vilka tolk-
ningsmönster informanterna prefererar. Detta gäller bl.a. huvudledets placering och för-
och efterledets semantiska relationer, däribland kontrasten mellan jämförande egen-
skapsprojicering och tematisk relationslänkning.
274
Tablå 1. Undersökta strukturer i urval.
Resultaten från enkätens flervalsdel utreds i kapitel 5 i form av detaljerade kvantitativa
analyser som typiskt innehåller mycket noggranna deskriptiva analyser av tolkningspre-
ferenserna och variationen i tolkningsmönstren samt statistiska analyser som påvisar
vilka signifikanta skillnader som finns mellan de olika informantgrupperna. I kapitel 6
diskuteras resultaten från enkätens fritextdel i form av en detaljerad kvalitativ analys
som även påvisar vissa kvantitativa tendenser.
I kapitel 7 och 8 sammanfattas och diskuteras analyserna. Loenheim påpekar att re-
sultaten i stort sett bekräftar hypoteserna men också ger anledning till att (ur en kognitiv
synvinkel) modifiera vissa antaganden om svenska sammansättningars struktur. Efter-
som det är omöjligt att här gå in på detaljerna nämner jag istället vad som kan uppfattas
som övergripande tendenser. I [NN]-sammansättningar tolkar informanterna vanligtvis
efterledet som huvudled. Detta tyder på att schemat som placerar huvudledet till höger
är starkt etablerat. I mindre frekventa (dvs. mindre befästa) sammansättningar förekom-
mer dock även avvikande tolkningar med förledet som huvudled. Det schematiska
mönstret förefaller alltså mindre befäst än de enskilda sammansättningarna. Däremot
hanteras [AA]-sammansättningarna inte på samma sätt som de nominala bildningarna.
När informanterna tolkar tillfälligt bildade adjektiviska sammansättningar determinativt
(dvs. när de identifierar ett semantiskt huvudled), prefererar informanterna istället sna-
rare tolkningar med huvudledet till vänster. Vad gäller den semantiska relationen mellan
för- och efterled väljer informanterna jämförande egenskapsprojicering framför rela-
tionslänkning i sina tolkningar. Detta kan primärt förklaras genom etablerade mönster
på en delvis schematisk nivå (t.ex. [DJUR-N] som betecknar något som har vissa likheter
med det nämnda djuret snarare än någon tematisk relation). På ett generellt plan kan
man konstatera att långt ifrån alla informanter tolkar sammansatta ord på samma sätt el-
ler enligt samma scheman. Ändå visar resultaten att L1-talarna är mer samstämmiga och
konventionella i sina tolkningar än L2-talarna, både när det gäller etablerade och fre-
kventa sammansättningar och när det gäller sammansättningsmönster på olika schema-
tiska nivåer som t.ex. [NNhuvud], [NPATIENTN] eller [zebra-N]. L2-talarnas avvikande tolk-
ningar kan förklaras dels genom att det kan finnas divergerande mönster i deras respek-
tive L1 som aktiveras under tolkningsprocessen, dels genom att de har haft mindre
svenskspråkig input. I brist på strukturella ledtrådar, dvs. kognitivt befästa enheter eller
275
mönster, använder informanterna sig av allmänkognitiva principer eller kontextuell in-
formation i sina tolkningar.
Sammantaget utgör Loenheims avhandling ett viktigt bidrag till forskningen om
svenska sammansättningar, i synnerhet genom att konsekvent fokusera på tolkningsper-
spektivet. Samtidigt kan den även läsas som ett bidrag till den bruksbaserade lingvisti-
ken i allmänhet där just förhållandet mellan fyllda och schematiska enheter är ett mycket
aktuellt och fortfarande kontroversiellt ämne. Således poängterar Loenheim (i avslut-
ningskapitlet 9) att vidare empirisk forskning behövs för att kunna slå fast om mycket
abstrakta scheman som [XXhuvud] är kognitivt realistiska, dvs. om talare verkligen pre-
fererar tolkningar med efterledet som semantiskt huvudled oberoende av ordklass. Detta
är en mycket större teoretisk fråga som Loenheim naturligtvis inte kan svara på, utan
bara anknyta till.
Litteratur
Allwood, Jens, 2003: Meaning potentials and context. Some consequences for the
analysis of variation in meaning. I: H. Cuyckens, R. Dirven & J. R. Taylor (red.):
Cognitive approaches to lexical semantics. (Cognitive Linguistics Research 23.)
Berlin/New York: Mouton de Gruyter. S. 29–65.
Bybee, Joan, 2010: Language, usage and cognition. Cambridge: Cambridge University
Press.
Bybee, Joan L., 2013: Usage-based theory and exemplar representations. I: T. Hoff-
mann & G. Trousdale (red.): The Oxford handbook of construction grammar. Ox-
ford: Oxford University Press. S. 49–69.
Langacker, Ronald W., 2008: Cognitive Grammar. A basic introduction. Oxford: Ox-
ford University Press.
Schmid, Hans-Jörg, 2015: A blueprint of the Entrenchment-and-Conventionalization
Model. I: Yearbook of the German Cognitive Linguistics Association 3. S. 3–25.
Svanlund, Jan, 2009: Lexikal etablering. En korpusundersökning av hur nya samman-
sättningar konventionaliseras och får sin betydelse. (Stockholm Studies in Scandina-
vian Philology N.S. 52.) Stockholm: Acta Universitatis Stockholmiensis.
Steffen Höder
Lundin, Katarina: Att utbildas till svensklärare i teori och praktik. (Lundastu-
dier i nordisk språkvetenskap A 78.) 162 s. Lunds universitet 2018. ISSN
0347-8971, ISBN 978-91-88473-87-5.
Det är lätt att känna sig missmodig över den svenska skolans nutid och framtid när man
följer debatten i nyhetsmedier och på sociala medier. Något av det missmodet griper
mig också när jag först tittar på Katarina Lundins bok Att utbildas till svensklärare i te-
ori och praktik. Är det verkligen någon som fortfarande utbildas till svensklärare, tänker