Content uploaded by Otto Swedrup
Author content
All content in this area was uploaded by Otto Swedrup on Mar 08, 2019
Content may be subject to copyright.
Forskarperspektiv p å offe n t l i g
upphandling inom vård och omsorg
RED: OLA SEGNESTAM LARSSON
978-91-87003-28-8
RED: OLA SEGNESTAM LARSSON
Upphandlad. Forskarperspektiv på o entlig upphandling inom vård och omsorg
978-91-87003-28-8
ANTOLOGIN Upphandlad sammanställer ett antal perspektiv på
o entlig upphandling av framför allt ideell vård och omsorg utifrån
aktuell och existerande forskning. Målsättningen är att bidra till och
utveckla den allmänna debatten om hur den svenska välfärden är och
bör vara organiserad.
I boken positioneras o entlig upphandling i relation till andra former och
alternativ för att skapa, upprätthålla och förbättra välfärden – inklusive
långvariga relationer och partnerskap. Detta väcker ett antal frågor om
o entlig upphandlings specifika förutsättningar, mekanismer och
resultat.
Vilka andra former används i Sverige och i andra länder? Hur påverkar
o entlig upphandling innovation, kvalitet och resultat? Till vilken grad
möter o entlig upphandling den lokala vården och omsorgens praktik?
I åtta kapitel diskuterar elva forskare från olika discipliner och länder
dessa frågor utifrån ett antal perspektiv. Gemensamt strävar de efter att
besvara, utveckla och reflektera kring frågor om o entlig upphandling
av privat och ideell vård och omsorg.
Boken riktar sig till politiker, praktiker, akademiker och studenter som
är intresserade av former för att utveckla den svenska välfärden och de
ideella organisationernas bidrag till denna utveckling.
Boken är framtagen på initiativ av Bräcke diakoni.
Omslaget.indd 1 2019-01-23 12:29:33
Detta är ett kapitel i antologin Upphandlad:
Forskarperspektiv på offentlig upphandling
inom vård och omsorg (Idealistas förlag,
2019).
Antologin sammanställer ett antal
perspektiv på offentlig upphandling av
framför allt ideell vård och omsorg utifrån
aktuell och existerande forskning.
Mer information om boken
på förlagets hemsida.
Upphandlad
Forskarperspektiv på offentlig upphandling inom vård och omsorg
2019, första upplagan
Redaktör: Ola Segnestam Larsson
Översättning av kap 2 från engelska: Maria Åsard. Bearbetat av Signe Bock Segaard
Omslag och grafisk formgivning: Charlotte Fuhrman
Tryck: Rotolito, Italien 2019
ISBN 978-91-87003-28-8
© Författarna och Idealistas Förlag
Läs mer om oss på www.idealistas.se
Forskarperspek t i v på o ffentlig
upphandling inom vård och omsorg
RED: OLA SEGNESTAM LARSSON
INTRODUK TION
Perspektiv på oentlig upphandling 7
Ola Segnestam Larsson
Kap 1: Den icke-vinstdrivande välfärdsproduktionens förutsättningar
i Sverige 33
Lars Trägårdh
Kap 2: Tre tolkningar av EU-direktivet om oentlig upphandling: Norge,
Tyskla nd oc h England 53
Signe Bock Segaard, Nadia Brookes, Joachim Benedikt Pahl
Kap 3: Vad formar en marknad? Oentlig upphandling (LOU) och
valfrihetssystem (LOV) 87
Mats Jutterström
Kap 4: Upphandling och kvalitet – går bra kvalitet att upphandla? 105
Carolina Camén och Henrik Eriksson
Kap 5: Brukarkunskap och upphandling 139
Magnus Karlsson
Kap 6: Regelverkets betongmur – några tankar om ’behovet’ av ett
mer ’flexibelt’ regelverk 157
Otto Swedrup
Kap 7: Idéburet-oentligt partnerskap som alternativ till upphandling 183
Inga Narbutaite Aflaki
Kap 8: Små och missgynnade eller bara förbisedda? 209
Ola Segnestam Larsson
Innehåll
157156
KAP 6
Regelverkets betongmur – några tankar
om ’behovet’ av ett mer ’flexibelt’ regelverk
I denna text kommer jag reektera kring det uttalade ’behovet’
av ett mer ’exibelt’ regelverk som utreds i Välfärdsutredningens
betänkande ”Ordning och reda i välfärden” (SOU 2016:78).1 Mitt
sye är primärt explorativt, att undersöka och diskutera denna
ambition i dialog med den (sedan länge- och till synes ständigt
pågående) rättsvetenskapliga diskussionen om privatiseringens
inverkan på rättsutvecklingen inom oentligrättens område.
Jag kommer ta avstamp i vad jag tycker mig se som en rådande
uppfattning inom stora delar av den idéburna sektorn, där lagar
och regler i allmänhet och upphandlingsregelverket i synnerhet
ses som ett hinder för idéburna organisationer att i sin fulla ka-
pacitet verka som aktör på välfärdens område.2 Det material jag
intresserar mig för här utgörs primärt av oentligt tryck och jag
kommer ta vägen via ett antal olika aktuella betänkanden som
1 Se SOU 2016:78, s. 460 .
2 Jag kommer i denna text inte att beröra frågor kring idéburet-oentligt partnerskap (IOP) utan
fokusera på diskussionen kring upphandlingsregelverket. Detta då jag undersöker IOP som en del i
mitt avhandlingsarbete. Jag har här valt att använda mig av begreppet ’idéburen sektor’ och ’idéburna
organisationer’ i denna text och inte ’civilsamhället’. Detta då det primära material jag intresserar mig
för, Välfärdsutredningens betänkande ”Ordning och reda i välfärden” (SOU 2016:78) använder sig av
begreppen ’idéburen sektor’ och ’idéburna organisationer’. För mer om dessa begrepp, se t ex Wagner,
Antonin (2012).
OTTO SWEDRUP Otto Swedrup är doktorand i oentlig rätt på Juridiska
institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. I sitt av-
handlingsprojekt undersöker Otto principen om kommunens yttersta
ansvar med fokus på skyldigheten att säkerställa ett socialt minimum.
Som en del i detta undersöks bland annat avtal om idéburet-oentligt
partnerskap (IOP).
159158
behandlar frågor om idéburna organisationer på välfärdens om-
råde för att till sist landa i Välfärdsutredningens betänkande och
då särskilt de avsnitt som utreder ”behovet av ett mer exibelt
regelverk”.3
Jag har i denna text valt att ta utgångspunkt i de socialpoli-
tiska diskussionerna om idéburna organisationer och upphand-
ling för att beskriva vad jag ser som återkommande uttryck för
en uppfattning om upphandlingsregelverket som ’svårtillgäng-
ligt’ och ett ’hinder’ till att delta i upphandlingsförfaranden.
Att som jurist närma sig den socialpolitiska diskussionen om
idéburen sektors roll i samhället i stort- och mer specikt som
aktör på välfärdens område öppnar ett antal vägar mot frå-
gor av mer klassisk rättsutredande karaktär. Särskilt vad avser
upphandlingsområdet.4 Jag tillåter mig dock att här ägna mig
åt en typ av resonerande undersökning, där syet inte är att
uttala mig om rättsläget i någon särskild fråga utan istället att
problematisera vad som i Välfärdsutredningens betänkande
beskrivs som ett ’behov’ av ett ’exibelt’ regelverk. Min förhopp-
ning är att denna reekterande text kan ge nya infallsvinklar till
diskussionen om idéburna organisationer och upphandling och
i förläningen den ständigt aktuella diskussionen kring idéburna
organisationers roll på välfärdens område.
FAMNEN FULL AV MÖJLIGHETER
I januari 2016 deltog Svenska Kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén
i radioprogrammet Ekots lördagsintervju i P1. Bakgrunden till
programmet, och till ärkebiskopens medverkan, var det stora an-
tal människor som under 2015 hade sökt asyl i Sverige och frågor
om hur det svenska mottagningssystemet hade förmått hantera
3 Med ’oentligt tryck’ avses här framför allt betänkanden från statliga oentliga utredningar (SOU) men
även till viss del propositioner och kommittédirektiv.
4 För mer om idéburna organisationer och upphandling, se t ex Sundstrand, Andrea (2016).
denna ’kris’.5 Att den idéburna sektorn och dess organisationer,
stora som små, på olika sätt varit- och fortsatt var en central aktör
i mottagandet av personer på ykt konstaterades i såväl radioin-
tervjun som senare av regeringens särskilde utredare Gudrun
Antemar. I utredningen för migrationsmottagandets betänkande
(SOU 2017:12) beskrivs den idéburna sektorns organisationer
som en ’tillgång’ med Svenska kyrkan som ett exempel på en or-
ganisation som bidrog med betydelsefulla insatser på era områ-
den.6
Eer en inledande diskussion kring yktingsituationen i
stort, leder samtalet med ärkebiskopen in på frågan om den del
av biståndspengarna i statsbudgeten som vid tiden för intervjun
räknats av för att nansiera ökade kostnader för yktingmot-
tagandet.7 I sin kritik av detta, menar ärkebiskop Jackelén att ett
problem för mottagandet i en krissituation, är det svenska sam-
hällets ’outnyttjade kapacitet’. En kapacitet hämmad av ett stelt,
byråkratiskt regelverk som leder till att idéburna organisationer
inte kan bidra till sin fulla potential. Detta illustreras, enligt
ärkebiskopen, i hur myndigheter uttrycker en vilja att göra det
”lättare för ideella organisationer att delta i upphandlingen” men
sen inte lever upp till detta. Regelverket är för krångligt och tycks
motverka sig självt. Det ”biter sig i svansen” säger ärkebiskopen
och avslutar med orden: ”Vi står med famnen full av möjligheter,
men slår i regelverkets betongmur.”8
5 162 877 personer sökte asyl i Sverige under 2015 (Migrationsverket, 2016). I inledningen till radiointer-
vjun noterar programledaren Ci Holmgren den diskussion som vid ett ertal tillfällen uppmärksammat
den dubbla innebörden i användningen av b egreppet ’kris’ som benämning på hur samhället hanterade
yktingsituationen 2015. Holmgren konstaterar att: ”Andra, till exempel era kyrkoledare, har påpekat
att yktingarnas egen kris är långt mycket större än Sveriges”.
6 Se SOU 2017:12, s. 276 . I betänkandet används begreppet ’civilsamhället’.
7 30 % av biståndsbudgeten 2016 ck användas för att nansiera yktingmottagandet. Sida gick hösten
2015 ut med ett pressmeddelande som kommenterade avräkningar från biståndsbudgeten: https://www.
sida.se/globalassets/sida/sve/aktuellt-press/nyheter/2015/fakta_avrakningar.pdf
8 Samtliga citat i texten är hämtade från Ekots lördagsintervju, den 9 januari 2016. Finns att tillgå: https://
sverigesradio.se/sida/avsnitt/658263?programid=3071 Ärkebiskop Antje Jackelén använde samma
uttryck i en intervju med Svenska Dagbladet på julaon 2015, där hon svarade följande på en fråga
på samma ämne (kyrkans roll i mottagandet av yktingar hösten 2015): ”Det som också är ett faktum
är att vi har ett väldigt välreglerat samhälle och att vi står med famnen full av möjlig heter, men med
exempelvis lagen om oentlig upphandling så slår vi i regelverkets betongmur”. I detta citat förtydligas
kopplingen till upphandlingsregelverket.
161160
UPPHANDLINGSREGELVERKET – EN BETONGMUR?
Ärkebiskopen målar, med sitt citat, en bild av den frustration hon
mött i sin organisation under den högst exceptionella hösten 2015
då ett stort antal människor sökte skydd i Sverige. Frustrationen
riktas mot regelverket som, enligt ärkebiskopen, står som hinder
mot att kyrkan fullt ut ska kunna bidra till yktingmottagand-
et. Mottagandet av ett stort antal människor som sökte asyl un-
der hösten 2015 gick rakt in i en diskussion om vilken roll idé-
burna organisationer kunde och förväntades ta när det svenska
samhället ställdes inför olika typer av utmaningar. Ärkebiskop
Jackeléns citat kan läsas som en isolerad ögonblicksbild med
inblick i Svenska kyrkans arbete under hösten 2015. Det nns
dock grund att hävda att ärkebiskopens citat även fångar en
åskådning inom delar av idéburen sektor som återkommande be-
skriver hur ”lagar och regler påverkar organisationers möjlighe-
ter” att bedriva den verksamhet som den enskilda organisationen
önskar.9
Uppfattningen från idéburet håll om ’regelverket’, ’lagar och
regler’ eller helt enkelt juridiken som hinder tycks, av olika anled-
ningar, bli särskilt tydlig i frågor som gäller oentlig upphand-
ling.10 Ett exempel där detta kommer till uttryck är Civilsamhäl-
lesutredningens slutbetänkande (SOU 2016:13) där utredningen
enligt direktiven bland annat ska ”lämna förslag till hur orga-
nisationernas möjligheter att delta i oentlig upphandling kan
förbättras.”.11 Bakgrunden är att ”företrädare för civilsamhället
beskriver en situation där de inte kan delta på lika villkor som
kommersiella aktörer i oentlig upphandling, och att deras sä-
rart inte tas tillvara i tillräcklig utsträckning.”12 Utredningen be-
skriver i sitt slutbetänkande den bredd av organisationer inom
idéburen sektor som på ett eller annat sätt deltar i oentlig upp-
9 MUCF (2016) s. 50.
10 Regleras i Lag (2016:1145) om oentlig upphandling.
11 SOU 2016:13, s. 347 .
12 SOU 2016:13, s. 347.
handling och den bredd av typen av verksamheter som bedrivs
av idéburna organisationer på välfärdens område. Utredningens
analys och slutsatser visar på komplexiteten i frågan. Ett antal
faktorer som gör det svårt för idéburna organisationer att delta
i oentlig upphandling listas, däribland vad som beskrivs som
upphandlingsregelverkets komplexitet och ’svårtillgänglighet’.
Utredningen konstaterar att den ”kommersiella logiken och re-
gelverket riskerar att bidra till likriktning och hämma den ut-
veckling och innovationskra som är del i civilsamhällets mer-
värde.”.13 Annorlunda uttryckt: idéburna organisationer står
med famnen full av möjligheter (’innovationskra’, ’utveckling’,
’mervärde’ m.m.) men slår i regelverkets betongmur.
PRIVATISERINGEN OCH RÄTTEN
I föregående avsnitt har jag gjort ett försök att närma mig vad
som kan beskrivas som en problembeskrivning från idéburet
perspektiv, där regelverket ses som ett problem, ett hinder, och
att en förändring måste till för att idéburen sektor fullt ut ska
kunna delta i oentliga upphandlingar och i förlängningen ver-
ka som aktör på välfärdens område. På temat upphandling och
idéburen sektor är det som jurist svårt att inte fastna i ett intresse
för de resonemang som beskrivits ovan. Vad ser vi om vi vänder
perspektivet? Vad ser vi om utgångspunkten för en lägesbeskriv-
ning av ämnet idéburna organisationer och upphandling, istället
är ’juridiken’ eller rätten?14
I det som beskrivits i föregående avsnitt nns ett ertal berö-
ringspunkter till den rättsvetenskapliga forskning som intresse-
rat sig för frågor kring hur samhällsutvecklingen från 1980-talet
och framåt ha inverkan på den oentligrättsliga utvecklingen,
13 SOU 2016:13, s. 355.
14 För mer om det inom rättsvetenskapen oa använda begreppet ’rätten’, se t ex Svensson, Eva-Maria
(2014).
163162
där idén om ’privatisering’ diskuteras i olika sammanhang.15
Här tror jag att det är viktigt att stanna upp och göra en snabb
inventering och sortera bland de olika fenomen och samhälleli-
ga- som rättsliga utvecklingslinjer som inryms under begreppet
’privatisering’.16 Inom den svenska (och även till stor del nord-
iska) rättsvetenskapliga diskussionen som på olika sätt relaterat
till privatisering som samlande begrepp för en samhällsutveck-
ling där privaträttsliga subjekt (häreer privata aktörer) i större
utsträckning hanterat olika oentliga förvaltningsuppgier, har
forskningen fokuserat på att undersöka i vilka avseenden rätts-
utvecklingen påverkats av en välfärdsstatlig utveckling som strä-
vat mot en mångfald (’mix’) av aktörer på utförarsidan.17 Cen-
trala och återkommande forskningsteman har rört gränslandet
mellan oentlig- och civilrätt, laglighets- och lämplighetsfrågor
kring privata aktörers verksamhet på välfärdens område och i
vilken mån denna utveckling kan tänkas ha inverkan på den of-
fentliga rättens utveckling.18
Tom Madell, hovrättsråd och professor i rättsvetenskap, skri-
ver, i artikeln ”Privatiseringen och den rättsvetenskapliga forsk-
ningen”, att privatiseringens ”viktigaste uttrycksformer” varit
”avregleringar av oentliga monopol, överlämnande av oentliga
förvaltningsuppgier till privaträttsliga subjekt samt användning
av avtalsrättsliga och marknadsrelaterade medel i förvaltningens
externa och interna styrnings- och kontrollverksamhet.”19 Madells
perspektiv här utgörs av olika uttryck för privatisering som går
15 Se även SOU 1993: 71, 109 ., för en diskussion om den ’ideella s ektorn’ och privatisering. Utredningen
om bidrag till ideella organisationer gavs (även den) i uppdrag att ”beakta möjligheten att stimulera de
frivilliga organisationernas ansvarstagande inom olika områden.”.
16 Det är inte alltid lätt, med ett begrepp som ’privatisering’, att hålla isär vilka spörsmål som kan sägas
utmärka ett forskningsfält och jag väljer här att lya fram de frågor som ställts inom ramen för rättsve-
tenskaplig forskning med koppling till oentligrättens område.
17 Se t ex Madell, Tom (2003) för en diskussion om privatiseringen och den rättsvetenskapliga forskning-
en. I stor del av det oentliga tryck som ligger till grund för denna text talas om behovet av ’mångfald’ i
välfärden. Se t ex SOU 2016:78, s. 321 . I annan välfärdsstatlig forskning talas om samma fenomen men
under begreppet ’mix’. Se Johansson, Håkan & Panican, Alexandru (2016) s. 8.
18 Curt Riberdahl beskriver i en uppsats om juridiska aspekter på privatisering av den pr imärkommunala
verksamheten 1985 att privatiseringsdiskussionen kan sägas gå tillbaka till 1920-talets Tyskland. Se
Riberdahl, Curt (1985) s. 137 .
19 Madell, Tom (2003) s. 585.
att följa och studera i utvecklingen på oentligrättens område.20
Det första uttrycket, ’avregleringar’, kan sägas röra situationer där
det oentliga ha monopol på en viss uppgi eller verksamhet,
och där privata aktörer genom avregleringar ges möjlighet att
verka under konkurrensvillkor.21 Ett steg där lagstiningen
i sig inte längre inte tillåter privata aktörer att bedriva viss typ
av verksamhet t ex genom entreprenad.22 Det andra uttrycket,
’överlämnande’, skulle kunna sägas vara det steg som följer det
första, att det oentliga utnyttjar möjligheten att kunna överläm-
na olika typer av uppgier till privata aktörer, men där ansva-
ret hos det oentliga kvarstår.23 Det tredje uttrycket syar till en
ökad förekomst i användningen av civilrättsliga instrument på
oentligrättens område, som t ex användningen av olika typer
av avtal. Så även på välfärdens område, där exempel nns från
bland annat Danmark på hur avtal används såväl för att reglera
förhållandet mellan oentlig- och privat sektor men även mellan
oentlig sektor och enskilda individer.24 De tre uttrycksformer
för privatisering Madell beskriver har över tid överlappat och
är tätt sammankopplade. Det nns förstås andra sätt att beskri-
va innebörden i begreppet ’privatisering’ men dessa tre uttryck
fångar väl den bredd av problem och frågeställningar som be-
handlats i rättsvetenskaplig forskning sedan 1980-talet.
Jag närmar mig ämnet för denna text, idéburna organisatio-
ner och upphandling, från oentligrättens-, eller kanske mer
precist, välfärdsrättens håll. Som forsknings- och kunskapsom-
20 Tom Madell använder etiketten ’förvaltningsrätt’ i ett sätt att b eskriva en rättsvetenskaplig disciplin
och ett särskilt rättsområde parallellt. Så gör även Karlo Tuor i i sin artikel ”Har förvaltningsrätten en
framtid?”. Se Tuori, Karlo (2003) s.553.
21 Se t ex Riberdahl, Curt (1985).
22 Se SOU 1993:71, s. 241, om synen på hur avreglering inom den oentliga sektor n ’positivt’ påverkar
”möjligheterna för att i ökad utsträckning ta i anspråk frivilliginsatser genom organisationer och
enskilda”.
23 Se t ex Hollander, Anna (2005) om rättsliga vill kor för att överlämna utredningar inom individ och
familjeomsorgen på entreprenad.
24 Se Naundrup Olesen, Karsten (2008) om ”Socialret og kontrakter”.
165164
råde kan välfärdsrätten sägas ta intresse för den välfärdsstat-
liga regleringen och undersöka denna från ett välfärdsstatligt
perspektiv.25 Åsa Gunnarsson, professor i skatterätt, uttrycker
det så att välfärdsrättsliga studier på olika sätt kan synliggöra
en ständigt pågående ”normativ förskjutning av välfärdsrättslig
reglering” och att kunskap ”om hur rätten till form och praktik
förändras bidrar till att besvara den öppna frågan om välfärds-
statens omstrukturering.”.26 Även här, är frågor om privatisering
ständigt närvarande. Den nske rättsteoretikern Kaarlo Tuori
beskriver privatiseringsbegreppet som ’neutralt’ i att samla de
olika förändringar som skett på detta område sedan 1980-talet.
Tuori menar att det är neutralt i relation till andra ”alternativa
kategoriseringar av det eventuella post-välfärdsstatliga politis-
ka och rättsliga systemet”. Här går Tuori in i vad han benämner
”periodiseringsdiskussionen”; hur man kan beskriva och förstå
perioden som följt välfärdsstatens glansdagar – den post-väl-
färdsstatliga perioden, genom att studera vilka idéer, värden och
uttryck som kännetecknar perioden och den rättsutveckling som
följt i dess spår.27 Ett av de exempel Tuori lyer fram som kän-
netecknande för den post-välfärdsstatliga periodens rättsutveck-
ling är en ”ökad exibilitet i rättslig reglering”.28 Jag återkommer
till detta längre fram.
PRIVATISERINGEN, RÄTTEN OCH IDÉBUREN SEKTOR
Den rättsvetenskapliga diskussion jag redogjort för ovan ägde till
stor del rum under perioden från 1980-talet fram till tidigt 2000-
25 Se t ex Gunnarsson, Åsa (2010) s. 26. Se även Madell, Tom (2003) om val av perspektiv vid studier av
rättsutvecklingen och privatiseringens inverkan.
26 Gunnarsson, Åsa (2010) s. 27.
27 Tuori vänder sig dock till del mot denna diskussion då han menar att ’välfärdsstaten’ och ’rättsstaten’
genom att delas upp för att beskriva olika, successiva perioder, har uppfattats benna sig i motsatsställ-
ning.
28 Tuori, Kaarlo (2003) s. 555.
tal. Trots att frågor om det ’civila samhället’29, ’ideellt grundad
verksamhet’30 och ’den ideella sektorn’31 nns närvarande är det-
ta perspektiv sällan i fokus i diskussionen.32
För att fullt ut kunna beskriva och analysera den samtida
rättsutvecklingen, menar Håkan Gustafsson, professor i allmän
rättslära, att hänsyn måste tas till den ökade komplexiteten på
välfärdens område där idéburen sektor har ”givits en mer fram-
trädande roll.” I sin text ”Rättighetiering – om rättigheternas
tragedi” från 2018, beskriver Gustafsson ”vissa framträdande
drag inom den senmoderna välfärdsrätten” och lägger bland
annat vikt vid att försöka förstå rättsutvecklingen på socialrät-
tens område i konstellationen ”stat, marknad och civilsamhäl-
le.”33 I avsnittet ovan lye jag fram en diskussion som av Tuori
benämndes ’periodiseringsdiskussionen’, en diskussion om hur
perioden/perioderna som följt vad Tuori kallar ”välfärdsstatens
optimistiska byggnadsperiod” bäst kan förstås.34 En parallell till
denna diskussion som kan göras är till Philippe Nonet & Phi-
lip Selznicks teori om en ’responsiv’ rätt.35 Deras teori beskriver
en rätt som inte längre var varken autonom eller repressiv, utan
istället svarar till samhällsutvecklingen och där rättsutveckling-
en till del kan förstås som ”svar på samhällets förändringar och
krav på nya rättsliga lösningar”, som Håkan Gustafsson beskri-
ver det.36 I ambitionen att förstå dagens utveckling på socialrät-
tens område, utgår Gustafsson från Nonet & Selznicks teori om
rättens olika ’stadier’ och beskriver det som att den responsiva
rätten under de moderna välfärdsstaternas framväxt under 1900
talet hade ”funktionen att via statlig intervention kompensera
29 Tuori, Kaarlo (2003) s. 562.
30 Riberdahl, Curt (1985) s. 172.
31 Hollander, Anna (2005) s. 213.
32 Ett undantag skulle vara en del frågor om ’organisationsrätten’ som diskuterades under 1980-talet.
Se t ex Bramstång, Gunnar (1986).
33 Gustafsson, Håkan (2018) s. 69 .
34 Tuori, Kaarlo (2003) s. 565. Se även Va hlne Westerhäll, Lotta (2003) s. 173.
35 Philippe Nonet & Philip Selznicks bok Law and Society in Transition: Toward Responsive Law, har
varit av stor betydelse för den rättssociologiska forskningen.
36 Gustafsson, Håkan (2018) s. 72.
167166
för marknadseekter och genom intervenerande lagstining för-
dela välfärd.” Den välfärdsstatliga regleringen präglades av mål-
rationalitet, vilket på socialrättens område bland annat kommit
till uttryck genom användningen av ramlagstining, eller som
Gustafsson uttrycker det ”exibla och ’öppna’ normer”.37
Något som kan konstateras av Håkan Gustafssons text är att
oavsett om vi intresserar oss för rättsutvecklingen på ett mer
teoretiskt plan, i styrningen av den svenska välfärdsstaten eller
i den praktiska tillämpningen av den välfärdsstatliga reglering-
en, så behöver vi se till dagens kontext där idéburen sektor inte
enbart är en samhällssfär att ta hänsyn till i vår förståelse av hur
samhället ser ut utan även i hur vi bygger vår analys så att den
inbegriper ”samspelet och styrkeförhållanden mellan olika aktö-
rer och institutioner som agerar inom oentlig, privat respektive
ideell sektor.”38
I ambitionen att förena intresset för frågor som rör idébur-
na organisationers roll på välfärdens område och de diskussio-
ner inom rättsvetenskapen som berör privatiseringens inverkan
på rättsutvecklingen kommer jag i det följande att vända mig
mot ett högst avgränsat, men mer konkret och aktuellt exem-
pel – Välfärdsutredningens betänkande ”Ordning och reda
i välfärden”. När jag började en första genomläsning av de oli-
ka utredningar som behandlar idéburen sektor och upphand-
ling var uttrycket ’exibilitet’ återkommande, och framför allt
i Välfärdsutredningens uppdrag och betänkande. Idén om mer
exibla regler är som nämnts ovan, något som även förkommer
bland annat i diskussioner kring välfärdsrättens utveckling. Här
fanns en gemensam nämnare, en länk mellan de två perspekti-
ven. Något som fångade mitt intresse var dels en undran kring
varför utredningen tycktes lägga stor vikt vid just exibilitet som
37 Ett sätt att ge myndigheter handlingsutrymme och större mått av frihet i tillämpning av lagstiningen.
Ett exempel på detta är socialtjänstlagen.
38 Gustafsson, Håkan (2018) s. 70.
centralt värde i diskussionen kring upphandlingsregelverket och
dels hur utredningen formulerade ett ’behov’ av just exibilitet.
Det senare tänker jag är något som kan sägas ge exempel på det
Gunnarsson beskriver som ”välfärdsstatens omstrukturering” då
behovet just i detta sammanhang motiveras i relation till den
övergripande frågan om privata aktörer i välfärdsstaten. Vem är
i behov av ett mer exibelt regelverk – och varför? Uppfattningen
att regelverket inte är tillräckligt exibelt, för tankarna tillbaka till
den idéburna problembeskrivningen och synen på upphandlings-
regelverket som motsatsen till exibelt – en betongmur.
VÄLFÄRDSUTREDNINGEN
Inledningsvis har jag ly ett antal exempel ur oentligt tryck
för att leda vägen fram till Välfärdsutredningens betänkande
”Ordning och reda i välfärden” som är det material jag primärt
intresserar mig för här. Valet att just titta närmre på Välfärds-
utredningen, och inte någon av de andra relevanta och aktuella
utredningarna (ex. SOU 2016:13, SOU 2017:12) som nämnts ovan
gör jag av den anledning att frågor om idéburna organisationer
och upphandling här behandlas i ett större sammanhang om pri-
vata aktörer i välfärden. På detta sätt går det att relatera till be-
röringspunkter i den rättsvetenskapliga diskussionen om privati-
sering och rättsutvecklingen på oentligrättens område. Nära till
hands hade varit att undersöka Utredningen om vissa förenklade
upphandlingsreglers betänkande (SOU 2018:44) som överläm-
nades i juni 2018.39 Dock är min ambition här inte att djupdyka
i de juridisk-tekniska frågorna kring upphandlingsregelverket,
utan istället att ’stanna’ ett steg innan, i Välfärdsutredningens
betänkande med anledning av intresset av att relatera ambitio-
39 En ytterligare orsak till att inte välja denna utredning är att den för närvarande är ute på remiss där
remissvar ska Såväl Vä lfärdsutredningen som Civilsamhällesutredningen beskrivs som ’närliggande’ till
Utredningen om vissa förenklade upphandlingsreglers utredning. Se Dir. 2017:69, s. 13.
169168
nen om ett ’exibelt’ regelverk till privatiseringsdiskussionen
som redogjorts för ovan.
I mars 2015 gav regeringen en särskild utredare, det tidigare
kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu, i uppdrag att ”utreda
förutsättningarna för och föreslå hur den oentliga nansiering-
en av privat utförda välfärdstjänster bör regleras.”40 Beslutet att
tillsätta en särskild utredare togs mot bakgrund av en diskus-
sion, som i Sverige pågått under decennier och som under 2014
års valrörelse tagit särskilt stort utrymme i en politisk debatt om
”vinster i välfärden”. Denna diskussion tog sikte på vinstuttag till
ägare av privata bolag som bedrev skattenansierad verksamhet
på välfärdens område. Eer en intensiv debatt och ett socialde-
mokratiskt kongressbeslut 2013, om att vinster i välfärden skulle
”avsevärt begränsas”, tillsattes Välfärdsutredningen i mars 2015.
Mot denna bakgrund kan således regeringens kommittédirek-
tiv (Dir 2015:22) ses som ett utredningsuppdrag att ta fram ett
regelverk som i olika avseenden ställer högre krav på de privata
aktörer som verkar på välfärdens område. Vid läsning av direk-
tivet till den särskilde utredaren nns ett uppdrag som sticker
ut från mängden. Uppdraget att undersöka ”hur regelverket som
styr upphandling av bl a sociala tjänster kan förenklas och göras
mer exibelt, samt föreslå insatser för att förbättra förutsättning-
arna för den idéburna sektorn i välfärden, inom ramen för bl a
upphandlingsrätten.”41
Jag riktar mitt intresse mot en av delarna i Välfärdsutred-
ningens betänkande Del C – ”Ett exibelt regelverk för socialt
ansvarstagande, kvalitet och mångfald”.42 Jag intresserar mig för
vad som avses med ett ’exibelt’ regelverk i just detta samman-
hang, som ett möjligt uttryck för vad jag ovan beskrivit i termer
40 Se Dir 2015:22, Ett nytt regelverk för oentlig nansiering av privat utförda välfärdstjänster.
41 Dir 2015:22, s. 2.
42 SOU 2016:78, s. 459 .
av privatiseringens inverkan på rättsutvecklingen. Innan jag
kommer till frågan om vad som avses med ett ’exibelt’ regelverk
inleder jag min läsning av Välfärdsutredningens betänkande
med att närmre undersöka hur ’behovet’ av ett exibelt regelverk
motiveras.
HUR MOTIVERAS ’BEHOVET’ AV ETT ’FLEXIBELT’ REGELVERK?
I Välfärdsutredningens (häreer utredningen) betänkande
”Ordning och reda i välfärden” ägnas Del C åt att redovisa ut-
redningens uppdrag att ”analysera och se över era av de regel-
verk som idag används när privata aktörer anförtros att utföra
välfärdstjänster.”.43 Del C består av åtta delavsnitt (14–21) som
behandlar en rad olika frågor med koppling till uppdraget. Av
primärt intresse för min första fråga är avsnitt 14 ”Behovet av
ett exibelt regelverk för socialt ansvarstagande, kvalitet och
mångfald” och särskilt delavsnitt 14.2 ”Behovet av ett mer ex-
ibelt regelverk för upphandling”. I de citat som följer är kursive-
ringarna egna.
Utredningen slår tidigt fast att det ”nns era skäl till att ge
bättre förutsättningar för ett mer exibelt upphandlingsförfa-
rande och att utveckla alternativa sätt att anförtro privata aktörer
att utföra välfärdstjänster.”44 Det första skälet som enligt utred-
ningen motiverar behovet av ett mer exibelt regelverk för upp-
handling är ”att de aktörer som anförtros utföra välfärdstjänster
är inbördes väldigt olika.” Här lyer utredningen, som första del
i sin problembeskrivning, fram ’aktörerna’ och går vidare genom
att beskriva att den bredd av aktörer som deltar i upphandlings-
förfaranden stäcker sig från ”små ideella organisationer till stora
43 SOU 2016:78, s. 459.
44 SOU 2016:78, s. 460.
171170
aktiebolag som ibland ägs av riskkapitalister.” Detta resonemang
känns igen från Civilsamhälleutredningens betänkande som
beskrivits ovan, dock där med avseende på bredden inom den
idéburna sektorn. Utredningen utvecklar resonemanget kring
bredden av aktörer genom att lya fram det faktum att aktörerna
har ”olika administrativa förutsättningar” vilket påverkar möj-
ligheten att delta i upphandlingsförfaranden.45 Det är tydligt att
det första skälet i utredningens problembeskrivning, som ska
motivera behovet av ett mer exibelt upphandlingsregelverk, tar
sikte på förutsättningarna för den idéburna sektorns organisa-
tioner. Dels hänvisas uttryckligen till Civilsamhällesutredning-
ens bedömning i frågan om hur andra länders ’upphandlings-
modeller’ i högre eller lägre grad ”säkerställt samband med en
hög andel organisationer från civilsamhället som utförare” och
dels så avslutas resonemanget med att utredningen konstaterar
att ”ett regelverk som i större utsträckning kan anpassas till de oli-
ka aktörernas förutsättningar underlätta(r) för idéburna aktörer,
och även för mindre aktörer, att utföra oentligt nansierade
välfärdstjänster.” 46
Om det första skälet som, enligt utredningen, motiverar beho-
vet av ett mer exibelt upphandlingsregelverk kan sägas ta aktör-
sperspektivet – alltså vem det är som deltar i upphandlingen, tar
det andra skälet och riktar fokus på vad det är som upphandlas.
Utredningen skriver:
Ett annat skäl för ett mer flexibelt regelverk är att de tjänster som
upphandlas inom välfärdsområdet skiljer sig från andra typer av
tjänster och varor genom att de syftar till att tillgodose enskilda
personers behov. Det ställer särskilda krav på bl a tillgänglighet,
kvalitet och säkerhet.47
45 SOU 2016:78, s. 460.
46 SOU 2016:78, s. 461.
47 SOU 2016:78, s. 461.
Behovet av ett mer exibelt regelverk för upphandling motive-
ras således av två skäl i utredningens betänkande, det ena skä-
let handlar om de aktörer som deltar i upphandling och det an-
dra om att de tjänster som upphandlas ’skiljer sig’ från vad som
upphandlas i övrigt. Detta resonemang kan sägas ge uttryck för
EU-rättens inuens på upphandlingsrättens område. Upphand-
lingsdirektivens logik att skilja ut vissa typer av tjänster får ge-
nomslag även här, där vad som refereras till som ”sociala tjänster
och andra särskilda tjänster” (även omnämnt som välfärdstjäns-
ter) står i fokus för utredningens redovisning. Utredningen slår
fast som sin bedömning att Sverige bör ”ta vara på det EU-rättsli-
ga utrymme som nns för att skapa ett mer exibelt regelverk för
välfärdstjänster.”48
VAD AVS ES MED ET T ’F LEX IBELT’ REG ELVERK ?
Mot bakgrund av denna beskrivning av hur ’behovet’ av ett exi-
belt regelverk motiveras går jag vidare för att hitta svar på frågan
om vad som avses med just ett exibelt regelverk. Min förutfat-
tade mening är att exibilitetsbegreppet är tacksamt att använda
då det kan betyda mycket och lite på en och samma gång.
Via avsnitt som utreder bland annat ”inträdes- eller tillväxt-
hinder för idéburna aktörer inom välfärdssektorn” (som tar sikte
på frågor om kapitalförsörjning för idéburna organisationer) och
en till mestadels deskriptiv genomgång av den ”EU-rättsliga reg-
leringen av upphandling av sociala tjänster” landar utredningen
i att redovisa och lämna förslag till hur upphandlingsregelverket
”kan förenklas och göras mer exibelt” i delavsnitt 17.49 Eer en
genomgång av förslag till förändringar i ’förenklingssye’ går
48 SOU 2016:78, s. 485 .
49 SOU 2016:78, s. 501 .
173172
utredningen in på frågan om hur regelverket för upphandling
av sociala tjänster kan göras mer exibelt. De ändringar som tas
upp som exempel på förenkling av regelverket handlar till stor
del om de möjligheter till förändring av regelverket som tagits
upp av Upphandlingsutredningen.50 Här nämns bland annat
”utökade möjligheter till direktupphandling”, ”bestämmelser om
att upphandlande myndigheter ska överväga att dela upp större
kontrakt i separata delar” som möjligheter till att ”använda sig
av konkurrenspräglad dialog” som enligt Välfärdsutredningen
”kan vara särskilt värdefulla för såväl små och medelstora företag
som för idéburna aktörer.”51 Vad som sammanfattar de förslag
som redovisas inom ramen för utredningens betänkande är att
de tar sikte på att underlätta medverkan för ’små och medelstora
företag’ och idéburna organisationer.
Frågan om ’exibilitet’ tas upp i direkt relation till de förslag
som nns presenterade avseende förenkling. Dessa två ambitio-
ner bör således förstås i relation till varandra, något som blir tyd-
ligt i utredningens första kommentar kring hur regelverket kan
göras mer exibelt:
Frågan är då hur regelverket för sociala tjänster och andra särskilda
tjänster ytterligare kan förenklas och göras mer flexibelt. Det kan i
detta sammanhang konstateras att vad som betraktas som en förenk-
ling kan skilja sig åt mellan olika aktörer. För upphandlande myndig-
heter kan en förenkling innebära större utrymme för bedömning i det
enskilda fallet, medan det för andra aktörer tvärtom kan innebära mer
detaljerade regleringar. Det kan också finnas en motsättning mellan
målsättningen att göra regelverket enklare och att göra det mer
flexibelt, beroende på vilken aktör som avses. Regler som innebär en
ökad flexibilitet för upphandlande myndigheter kan uppfattas som
försvårande för leverantörer och leda till en minskad förutsägbarhet.52
50 Se bl a SOU 2013:12.
51 SOU 2016:78, s. 502 f.
52 SOU 2016:78, s. 503.
Vi kan konstatera att vad som avses med exibilitet beror på vil-
ken aktör som får frågan. Utredningen beskriver att synen från
upphandlande myndigheter, om vad som avses med behov av ett
mer exibelt regelverk, har att göra med möjligheten att ”kunna
anpassa upphandlingen eer den aktuella situationen.” Ett mer
exibelt regelverk för upphandling av sociala tjänster skulle allt-
så, från myndighetsperspektiv, vara ett regelverk som gav ”möj-
lighet att beakta de särskilda behov som nns, särskilt vid upp-
handling av välfärdstjänster, och även underlätta för exempelvis
mindre aktörer att delta i upphandlingarna.” Ett antal konkre-
ta önskemål lys fram där bland annat ändringar som skulle
innebära ökade möjligheter till ’längre ramavtalstider’, ”större
möjlighet till komplettering av anbud och möjlighet att genom-
föra ett anbudsförfarande i era steg” är önskvärda från myndig-
hetshåll. Avslutningsvis läggs en reservation in från myndighets-
håll, att ”en stor exibilitet också innebär ett stort ansvar för de
upphandlade myndigheterna, då större krav ställs på dessa och
en ökad risk för överprövningar skulle uppstå.” 53
Det idéburna perspektiv som lys fram i utredningens betän-
kande avseende behovet av ett mer exibelt regelverk är kortfat-
tat och formuleras kring att regelverket inte ger utrymme för ”de
särskilda mervärden och kvaliteter” som de idéburna organisa-
tionerna kan erbjuda. Konkret så omnämns ’strikta underlag’ och
”stark priskonkurrens från vinstsyande företag” som exempel
på problem i upphandlingsregelverket. Utredningen drar även
paralleller till Civilsamhällesutredningens förslag på åtgärder för
att ”underlätta för idéburen sektor att delta i oentliga upphand-
lingar” som bland annat föreslår att Upphandlingsmyndigheten
bör ges i uppdrag att ”särskilt beakta de mervärden som civilsam-
53 SOU 2016:78, s. 504.
175174
hällets organisationer erbjuder och att utarbeta en vägledning till
upphandlande myndigheter för att underlätta för civilsamhällets
organisationer att delta i oentliga upphandlingar.”54 Förslaget att
ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att exempelvis beakta
idéburna organisationers mervärde i upphandlingsförfarandet
går utöver den beskrivna problematiken med att det skulle vara
regelverket i sig som inte är tillräckligt exibelt. Utredningen
beskriver svårigheterna för ’idéburna aktörer’ att delta i oentli-
ga upphandlingar och skälen till detta genom att konstatera att
svårigheterna inte beror på lagstiningen ”utan av hur upphand-
lande myndigheter tillämpar reglerna.”55 Detta konstaterande
följs upp i det avsnitt där frågan om att Sverige bör ta vara på det
EU-rättsliga utrymme som nns att beakta vid upphandling av
välfärdstjänster. Här skriver utredningen:
Många av de problem som upplevs med oentliga upphandlingar
beror som framgått mer på den praktiska tillämpningen av bestäm-
melserna, än på bestämmelserna i sig, och det finns säkerligen i
många fall möjligheter att använda nuvarande regelsystem på mer
ändamålsenliga sätt. Det har emellertid också framkommit att det
finns behov av en ökad flexibilitet i regelverket, bl a för att möjliggöra
nya vägar för att få fram bästa möjliga anbud. Detta gäller särskilt vid
upphandling av välfärdstjänster, där behoven delvis skiljer sig från
upphandling inom andra områden. Utredningen delar därför reger-
ingens uppfattning att regleringen av upphandling av välfärdstjänster
bör utformas så att de upphandlande myndigheterna ges en större
flexibilitet, för att kunna anpassa förfarandet efter de särskilda behov
som finns för dessa tjänster.56
Utredningen tar vägen genom att beskriva den ’praktiska tillämp-
ningen’ av regelverket som det stora problemet, så även vad gäller
idéburna aktörer. En ökad exibilitet i regelverket, alltså att ut-
nyttja det EU-rättsliga utrymme som ges för att beakta ”behovet
54 SOU 2016:78, s. 505. Se även SOU 2016:13, s. 361 .
55 SOU 2016:78, s. 505.
56 SOU 2016:78, s. 506.
av att garantera viktiga egenskaper avseende dessa tjänster” (väl-
färdstjänster), menar utredningen skulle leda till att myndigheter-
na ck större exibilitet att möjliggöra ”nya vägar för att få fram
bästa möjliga anbud.”
För att sammanfatta; svaret på vad som avses med just ett
’exibelt’ regelverk spretar således, men kan i sammanhanget
sägas fungera som en hov som fångar in en rad olika typer av
upplevda problem kring upphandlingsförfarandet som sådant
från de olika inblandade aktörerna, där slutsatsen som utred-
ningen når fram till är att problemet som behöver åtgärdas är
den praktiska tillämpningen, och att exibiliteten behöver ges
myndigheter, för att på detta sätt kunna underlätta en tillämp-
ning där mindre aktörer, däribland idéburna, i högre utsträck-
ning kan delta i oentliga upphandlingar. Det får konstateras att
det idéburna perspektivet, trots att det är kortfattat skrivet, ändå
ges ett stort utrymme och på olika sätt genomsyrar beskrivning-
en av vad som avses med exibilitet.
SLUTORD
Välfärdsutredningens betänkande ”Ordning och reda i välfärden”
redovisade delar i uppdraget som det följde enligt de ursprungli-
ga direktiven. I maj 2017 redovisades de återstående uppdragen
i Välfärdsutredningens slutbetänkande ”Kvalitet i välfärden –
bättre upphandling och uppföljning” (SOU 2017:38). Regeringen
överlämnade i mars 2018 en proposition till riksdagen som före-
slog ett antal lagändringar med anledning av förslagen i bland
177176
annat Välfärdsutredningens betänkande ”Ordning och reda i
välfärden”.57 Riksdagen biföll delvis propositionens förslag och
bland de förslag som bifölls fanns, av särskilt intresse för idébu-
ren sektor, ändrade regler för upphandling av så kallade ”sociala
tjänster och andra särskilda tjänster” (även benämnda välfärds-
tjänster) vars värde inte överstiger det EU-rättsliga tröskelvärdet
om 750000 euro. 58
Lagändringarna möttes av positiva reaktioner från represen-
tanter inom idéburen sektor, som beskrev det som att ändringarna
”banar väg för idéburen välfärd”59 och att detta var ”ett viktigt
beslut för idéburnas roll i välfärden.”60 De positiva reaktionerna
från idéburet håll föranleder, den i detta sammanhang kanske
uppenbara, frågan: innebär detta att betongmuren har fallit?
Om vi vänder oss åter till rättsvetenskapen och de tankar och
diskussioner om privatiseringen, rätten och idéburen sektor där
vi mellanlandade ovan, så kan det avgränsade exemplet med
Välfärdsutredningen och de eerföljande lagändringarna inom
upphandlingsrätten belysas på ett ertal olika sätt med hjälp av
de teorier som försöker beskriva och förstå rättsutvecklingen i
den post-välfärdsstatliga perioden. Givet om ambitionen är att
analysera ”sakernas tillstånd” (alltså välfärdsstatens omstruktu-
rering), lagändringarna som uttryck för privatisering eller kän-
netecknande idéer och värden för att beskriva just den period vi
lever i nu eller om vi intresserar oss för rättsutvecklingen på väl-
färdsrättens område så går det inte att bortse från idéburen sek-
tor i vår förståelse. Jag har genom min läsning av Välfärdsutred-
ningens betänkande stött på ett antal intressanta uttryck för hur
jag tänker att den rättsvetenskapliga privatiseringsdiskussionen
skulle kunna pånyttfödas, exempelvis genom att djupare studera
57 Se prop. 2017/18:158, s. 35.
58 Se Finansutskottets betänkande 2017/18:FiU43, s.1.
59 Se https://www.dagenssamhalle.se/debatt/lagandring-banar-vag-ideburen-valfard-22557.
60 Se t ex https://www.socialforum.se/article/forum-om-valfardsfragan-nu-kan-kommuner-tillfraga-ide-
burna-forst/
en utveckling mot lagstining som inom välfärden ger större ex-
ibilitet för såväl myndigheter som andra aktörer att agera utifrån
sina egna ’olika förutsättningar’.61
Här tycks aktörsperspektivet, oavsett om det handlar om
vinstdrivande företag, myndigheter eller idéburna organisatio-
ner, vara ledande. Mitt intryck är att de diskussioner som förs
om ’exibilitet’ i framför allt Välfärdsutredningens betänkan-
de visar på en dragkamp, ett demokratiskt nollsummespel, där
de olika aktörerna önskar mer exibilitet men är medvetna
om att detta kommer till ett pris. Sett från ett välfärdsrättsligt
perspektiv kommer exibilitet aldrig gratis – något som kommer
till uttryck i betänkandet; stor exibilitet innebär också ett ’stort
ansvar’, framför upphandlande myndigheter, och ”minskad för-
utsebarhet för leverantörerna” menar ett antal vinstsyande fö-
retag.62 Och då har jag i denna text inte ly ett ord kring perspek-
tivet av de individuella sociala rättigheter som välfärden har att
förverkliga.
Håkan Gustafsson avslutar sitt resonemang om socialrättens
utveckling i ljuset av en samhällsbild där idéburen sektor tar en
mer framträdande roll, med att vända blicken mot framtiden och
ser frågor om legitimitet vara av stor betydelse. Han beskriver
hur de olika samhällssektorerna (oentlig, privat och idéburen)
har ’olika legitimitetsgrunder’ där det oentliga kan sägas bygga
på politisk legitimitet, det privata på ekonomisk eektivitet och
idéburen sektor på ”social legitimitet och tillit mellan (frivillig)
organisationerna”.63 Frågor om legitimitet, tror jag, kommer
få betydelse i hur diskussionen om idéburna organisationer på
välfärdens område utvecklas framöver och i förlängningen, hur
rättsutvecklingen svarar mot denna. Om de nya lagändringarna
61 SOU 2016:78, s. 461.
62 SOU 2016:78, s. 503.
63 Gustafsson, Håkan (2018) s. 77.
179178
på upphandlingsområdet nu ”banar väg för idéburen välfärd”
eller inte återstår att se. Om ”regelverkets betongmur”, från ett
idéburet perspektiv, har fallit eller står kvar är jag inte rätt person
att svara på. Jag kan bara konstatera, med hjälp av Gustafssons
ord, att framtiden är ”tämligen öppen här.”64
64 Gustafsson, Håkan (2018) s. 77.
Referenser
Bramstång, G (red) (1986) Oentligrättsliga perspektiv på organisationernas
verksamhet. Uppsala: Iustus Förlag.
Dir 2015:22. Ett nytt regelverk för oentlig nansiering av privat utförda välfärds-
tjänster.
Dir 2017:69. Flexiblare och enklare regler för upphandlingar under EU:s tröskel-
värden samt vissa överprövningsfrågor.
Finansutskottets betänkande 2017/18, FiU43.
Gunnarsson, Å (2010) ”Välfärdsrätt och kunskapskällor.” Nordisk Socialrättslig
Tidskri, 1(1–2).
Gustafsson, H (2018) Rättighetiering – om rättigheternas tragedi. I Erhag,
T, Leviner, P & Lind, A-S (red.) Socialrätt under omvandling – om solidaritetens och
välfärdsstatens gränser. Stockholm: Liber AB.
Hollander, Anna (2005) Privatisering av Socialtjänstlagen – rättsliga villkor för att
överlämna utredningar inom individ och familjeomsorgen på entreprenad, Social-
vetenskaplig tidskri nr 2–3, Lund.
Johansson, H & Panican, A (2016) A Move Towards the Local? e Relevance of
a Local Welfare System Approach. I Johansson, H & Panican, A (red.) Combating
Poverty in Local Welfare Systems: Active Inclusion Strategies in European Cities.
London: Palgrave Macmillan.
Madell, T (2003) ”Privatiseringen och den rättsvetenskapliga forskningen.”
Förvaltningsrättslig tidskri, 3.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (2016) Samla kra! En vägled-
ning för kommuner och civilsamhället om samverkan kring insatser för nyanlända.
Stockholm: Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.
Naundrup Olesen, K (2008) Socialret og kontrakter. I R Mannelqvist & T Enarsson
(red.) Rätten, välfärden och marknaden. Umeå: Umeå universitet.
Riberdahl, C (1985) ”Privatisering, entreprenad eller kommunal dri – juridiska
aspekter.” Förvaltningsrättslig tidskri, 10.
Sida (2015) Avräkningar från biståndsbudgeten för yktingkostnader i Sverige.
Prop. 2017/18:158, Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom
välfärden
SOU 1993:71. Organisationernas bidrag.
SOU 2013:12. Goda aärer – en strategi för hållbar oentlig upphandling.
SOU 2016:13. Palett för ett stärkt civilsamhälle.
181180
SOU 2016:78. Ordning och reda i välfärden.
SOU 2017:12. Att ta emot människor på ykt Sverige hösten 2015.
Sundstrand, A (2016) ”Icke-vinstdrivande organisationer och oentlig upphandling.”
Upphandlingsrättslig tidskri, 2.
Svenska Dagbladet (2015) En riktig kyrka har alltid en känsla av kris.
Svensson, E-M (2014) ”De lege interpretata – om behovet av metodologisk reek-
tion.” Juridisk publikation.
Sveriges radio (2016) Ekots lördagsintervju, den 9 januari.
Tuori, K (2003) ”Har förvaltningsrätten en framtid?” Förvaltningsrättslig tidskri, 4.
Wagner, A (2012) “’ird sector’ and/or ’civil society’: a critical discourse about
scholarship relating to intermediate organisations.” Voluntary Sector Review, 3(2),
299–328.
236
978-91-87003-28-8
ANTOLOGIN Upphandlad sammanställer ett antal perspektiv på
oentlig upphandling av framför allt ideell vård och omsorg utifrån
aktuell och existerande forskning. Målsättningen är att bidra till och
utveckla den allmänna debatten om hur den svenska välfärden är
och bör vara organiserad.
I boken positioneras oentlig upphandling i relation till andra former
och alternativ för att skapa, upprätthålla och förbättra välfärden –
inklusive långvariga relationer och partnerskap. Detta väcker ett antal
frågor om oentlig upphandlings specifika förutsättningar, mekanismer
och resultat.
Vilka andra former används i Sverige och i andra länder? Hur påverkar
oentlig upphandling innovation, kvalitet och resultat? Till vilken grad
möter oentlig upphandling den lokala vården och omsorgens praktik?
I åtta kapitel diskuterar elva forskare från olika discipliner och länder
dessa frågor utifrån ett antal perspektiv. Gemensamt strävar de efter att
besvara, utveckla och reflektera kring frågor om oentlig upphandling
av privat och ideell vård och omsorg.
Boken riktar sig till politiker, praktiker, akademiker och studenter som
är intresserade av former för att utveckla den svenska välfärden och de
ideella organisationernas bidrag till denna utveckling.
Boken är framtagen på initiativ av Bräcke diakoni.
