ChapterPDF Available

Den vidare nationalstadsparken. Ett friluftslandskap för framtiden.

Authors:
  • The Swedish School of Sport and Health Sciences, GIH, Stockholm, Sweden

Abstract and Figures

This book chapter (in Swedish) illuminates the values and historical background to the first national urban park in the world, and its green surroundings. It is written with salutogenises in mind; adding to the comprehensibility of this green periurban landscape in Greater Stockholm, Sweden.
No caption available
… 
No caption available
… 
No caption available
… 
Content may be subject to copyright.
57
Det är mars månad år 2017, lite grått, regn i luften,
och det börjar skymma. Jag vandrar genom ekskogs-
bältet intill Sveriges huvudstad, njuter av tystnaden
vid Ugglevikens fuktlövskog, och undrar hur andra
uppfattar denna naturtyp. Så kommer en kvinna med
barnvagn. Jag frågar henne om hon tycker att den är
vacker? Jo, hon tycker att all natur är vacker. Hon
kommer från Riga, har flyttat in i Norra Djurgårds-
staden och är lyrisk över att få bo nära både innersta-
den och naturen.
Några dagar senare klättrar jag upp på Stora Lapp-
kärrsberget, fascineras av utblicken över Lilla Värtan,
den begynnande Askrikefjärden och Bogesundslan-
peter schantz är professor och verksam inom
temaområdet rörelse, hälsa och miljö vid gih
(Gymnastik- och idrottshögskolan) i Stockholm.
Han har bland annat studerat friluftslivets
fysiologi och förutsättningar i ett tätortsnära
perspektiv.
den vidare
nationalstadsparken
ett friluftslandskap för framtiden
Grinden vid Haga Södra, vintern 2008.
Från Nationalstadsparken till Bogesunds-
landet – har någon annan huvudstadsregion
i världen ett så vackert, historiskt rikt och
varierande friluftslandskap för allmänhet-
en? Utan kungars anläggning av parker
och jaktmarker, och utan centralmaktens
politik, hade Nationalstadsparken inte
blivit av. Men hur har människor nyttjat och
bevarat den fram till idag?
det, går vidare och stannar vid en bronsåldersgrav för
en stund av stillhet. Upptäcker sedan en tavelram som
hänger mellan två träd med motivet »Skogsutsikt.
Okänd konstnär«. En genial installation. Blicken fo-
kuseras, jag ser mer, men vet mindre. Ty vad jag ser i
denna vilda natur tillhör skapelsens gåtor.
Fuktlövskog, innerskärgård och barrskog – tre
typer av naturmöten i Sveriges enda nationalstads-
park. Hur kan vi överhuvudtaget få uppleva natur där?
Vilka är de »okända konstnärerna« och de historiska
skeenden som kan förklara det? Detta kapitel syftar
till att bidra med en övergripande tolkningsram för
de människoformade sammanhang som vi befinner
oss i när vi ser på parkens natur. I samma anda, men
mer översiktligt, belyses det landskap från Lilla Värtan
till Bogesundslandet som kompletterar Nationalstads-
parkens historik och värden sett till naturmötenas
typologi, och som ingår i ett vidare stadsnära frilufts-
landskap.
den vidare nationalstadsparken 59den vidare nationalstadsparken58
hinder. Vid istidens slut fanns det ingen plats som
möjliggjorde broar över dessa vatten, men efterhand
kom en rullstensås att framträda genom landhöjning-
en. Därigenom skapades en ö med så korta avstånd
till fastlanden norr och söder därom att broslagning
blev möjlig. När så skedde etablerades en strategisk
punkt av vikt, för där kunde rörelser längs två viktiga
stråk kontrolleras: landvägen mellan nord och syd,
och sjövägen mellan öst och väst. Vid den ön, numera
benämnd Gamla stan, etablerades staden Stockholm.
Exemplet får spegla hur naturen kan forma kulturen.
Detta är även ett signum för huvuddelen av den kul-
tur som är knuten till Nationalstadsparken. Det
handlar om en naturbaserad kultur.
Kännetecknande för varje äldre stadsbildning är
att det omgivande landskapet har haft en viktig roll
för behovet av mat och andra former av energi. Det
gällde även de områden som senare blev vår national-
stadspark. För denna parks vidare historia är central-
maktens lokalisering till Stockholm av avgörande be-
tydelse. Utan den skulle inte Johan III ha anlagt en
liten jaktpark på Valdemarsön (nuvarande Södra
Jag tar med mig ramen från Stora Lappkärrsber-
get, riktar den åt olika håll och hoppas att vyerna kom-
mer vidga seendet. Först bakåt i tiden – till istiden.
om parkens tillblivelse och värden
En central rörelseaxel i vårt land går mellan norr
och söder. För den utgör Mälaren och Saltsjön ett
De tre parkområdena Ulriksdal, Haga–Brunnsviken och Djurgården är från norr till söder markerade som översikligt
placerade ovaler i ett utsnitt ur Charta Öfwer Stockholms Stads Belägenhet från 1751 av Georg Biurman. Det är dessa
parker som utgör grunden för dagens nationalstadspark. Öster om dem tar innerskärgårdens landskap vid. Där finns
bland annat Wäderön, som numera heter Bogesundslandet. Stora delar av detta landskap är än idag bevarat som ett
friluftslandskap.
Barockparken i Ulriksdal år 1775. Karta av Lars R. Kökeritz.
den vidare nationalstadsparken 61den vidare nationalstadsparken60
mer av natur. Den står för kulturella förhållnings-
sätt som på djupet har präglat Västerlandets natur-
syn. Det sköna blev det av människan odlade land-
skapet. Allt var där omskapat på ett sätt som, liksom
i barockparken, materialiserar idén om människans
herravälde över naturen. Det ursprungliga och vilda
är helt utraderat. Därutöver speglar barockparken de
antika idealen om symmetrins estetiska värde.
Redan på 1500-talet hade Johan III anlagt en mindre
jaktpark på Valdemarsön, numera benämnd Söd-
ra Djurgården. Tillkomsten av den stora jaktparken
Djurgården under 1680-talet, med Karl XI som ini-
tiativtagare, hade inte en förändring av naturen som
ett programmatiskt inslag. Det handlade istället om
att ge det medeltida odlingslandskapet en roll som
konserverade dess karaktär. Men omvandlingen till
jaktpark ledde till att vissa stråk öppnades för jaktens
skull. Parkens kanske viktigaste roll var att skapa en
lätt tillgänglig arena för kombinationen av ridning i
terräng och skytte, med det viktiga syftet att hålla fur-
sten och hans män i gott fysiskt och hantverksmäs-
sigt skick för de krig som när som helst riskerade att
flamma upp. Jaktparken bidrog på så sätt till landets
beredskap för krig.
Under 1700-talet växte en ny natursyn fram i Eu-
ropa. Idéhistorikern Karin Johannisson1 fångade det
mest essentiella i den med orden att man såg »det
sköna i det vilda«, något som stod för ett omvälvande
mentalitetshistoriskt skifte. De nya naturidealen fick
fritt spelrum i en omgestaltning och försköning av na-
turens eget inneboende väsen vid Brunnsviken. Flera
så kallade engelska parker skapades (Haga, Bellevue,
Frescati och Tivoli), och med Hagaparkens tillkomst
vid 1780-talet och framåt fick de nya idealen en när-
mast fulländad tillämpning. Med de nya naturidealen
lades även en grund för det moderna friluftslivet.
Med dessa parkprojekt förändrades markutnytt-
jandet nära Stockholm på ett avgörande sätt. Europa
Nostra har bedömt att »each of these park elements
represent great values per se, and in combination they
Djurgården), Jacob de la Gardie ha skapat barock-
parken vid Ulriksdal, Karl XI ha utvecklat jaktpar-
ken Djurgården, eller Gustav III ha låtit gestalta ett
engelskt parklandskap vid Brunnsviken. Det är dessa
parkers tillblivelse som bildar grunden för dagens na-
tionalstadspark.
Barockparken i Ulriksdal (tidigare Jakobsdal) bör-
jade formas år 1638. Den ska ses mot bakgrund av
stormakten Sveriges behov av att samla rikets herrar
till Stockholm för en effektiv ledning av landet. En
av dem var Jacob de la Gardie. För det aktiva livet i
staden byggde han slottet Makalös, med en placering
vid det strömmande vattnet intill nuvarande Operan,
och för det kontemplativa livet byggdes slottet Jakobs-
dal vid Edsviken. Dess park har sina gestaltningsmäs-
siga rötter i dikotomin odlad och vild natur. Denna
tvådelning framträdde redan när delar av människo-
släktet övergick från jägar- och samlarstadiet till att
bli odlare, och återfinns både i den judiska och kristna
religionens förklaringar av uppkomsten av olika for-
Fredrik Magnus Pipers generalplan för Haga som engelsk park från 1781.
are a unique document of European park history repre-
senting cultural values of international importance«.2
Genom blandningen av gestaltad, odlad och vild
natur alldeles intill staden kontrasteras dess miljö
mot en annan: vardag mot fritid, tvång mot frihet,
byggd miljö mot naturdominerad, buller mot tyst-
nad, odörer och avgaser mot frisk luft, trängsel mot
nationalstadsparken
biologisk mångfald
spridningsvägar kärnområden
ekoparken gustavianska parken
• jakt, rekreation, friluftsliv, idrott
• folkliv, mötesplats
• litteratur, bildkonst
• musik, teater, opera, dans
• botanik, experimentalfält
för jordbruk, skogsbruk
• koloniträdgårdar
• militärt övningsområde
• friluftsmuseum, Skansen
• arkitektur, landskapsarkitektur
• friluftsgravar
• institutionsbälte
• naturskola
• m.m.
jaktparker barockpark engelska parker
odlingslandskap
naturlandskap
tid
Modell av kulturvärden i Nationalstadsparken.3
En förutsättning för dagens nationalstadspark är det
tredje skiktet från botten, parkernas tillblivelse under
1500–1700-talen. Därefter följer ett stort antal kulturella
dimensioner som är knutna till dem och som löper genom
olika tidsskikt, varav en del gör det ända fram till vår tid.
De tre övre skikten är knutna till Nationalstadsparkens
tillkomst.
den vidare nationalstadsparken 63den vidare nationalstadsparken62
rymd, rörliga objekt mot stilla, det avläsbara mot det
gåtfulla. Och så vidare. Värdet av detta miljöombyte
ser vi spår av redan i antikens platsval för det aktiva
respektive det kontemplativa livet. Det handlar om
stad och land. Två miljöer, två kontrasterande vär-
den, nära varandra. Detta är det centrala.
Bellman fångade motiv för rörelsen från den ena
till den andra miljön på ett lysande sätt i epistel 33,
»Om Fader Movitz’s öfverfart til Djurgården«:
Stolta Stad!
Jag nu glad
Förglömmer ditt prål,
Ditt buller, larm och skrål,
Dina Slott och Torn.
Movitz blås i ditt horn
Böljan slår,
Båten går.
Bort från staden, ut till Djurgårdens natur. Att Bell-
mans text speglar ett vanligt förhållningssätt under
hans tid finns det olika former av belägg för. Ett ska
nämnas, och det är hämtat från beslutstexten från den
kommission som 1793 upphävde Gustav III:s två livs-
långa markupplåtelser till Abraham Niclas Edelcrantz
vid Stora Skuggan på Norra Djurgården och till Gustaf
Mauritz Armfelt vid Frescati på Haga–Brunnsvikens
östra strand. Ett motiv var att de aktuella markom-
rådena var »kronans omistliga tillgångar«. Ett annat
var att »Utom detta hinder emot Djurgårdens fördel-
ning och upplåtande till enskilda personer anse kom-
mitterade jämväl den omständigheten förtjäna över-
vägande att Stockholms stads innevånare därigenom
skulle betagas promenaderna på denna lustpark som
de hittills både till förmån för hälsa och såsom ett
tidsfördriv haft tillåtelse nyttja«.4
Dessa områden blev även en grund för en mång-
fald av andra kulturyttringar, och flertalet av dem ut-
gör naturbaserad kultur med stora värden.
parkområdena blev nationalstadspark
Det ursprungliga parklandskapet var länge helt ogra-
verat. Från 1800-talets slut började det dock betraktas
med andra ögon. Nya energitekniska lösningar, såsom
stadsgas, krävde sina anläggningar. När Stockholms
stad inte ville släppa till mark för den framväxande
idrottsrörelsen gjorde kungahuset det istället, och
Idrottsparken, vid nuvarande Stadion, samt Öster-
malms idrottsplats anlades. Militära och akademiska
institutioner behövde få plats. En inflyttning från
landet till staden ökade trycket på att skapa bostä-
der. Vidare förändrades transportväsendet. Gåendets,
ridningens och cyklingens avståndsskalor komplette-
rades med ångbåtens, tågens, bussens, bilens och fly-
gets. Detta tillgängliggjorde helt andra landskap för
stadsborna. Snart kom vistelser i fjärran landskap att
bejakas av växande kommersiella intressen och för-
knippas med distinktionsvärden. Därtill bidrog efter-
krigstidens ekonomiska utveckling till att många kun-
de skaffa sig en egen sommarstuga, vilket förändrade
de gröna närområdenas betydelse för stadsborna.
Flera av förändringarna under 1900-talet bidrog
till en fragmentisering av landskapet, och med den
tonades känslan för parklandskapet som en historisk
och fysiskt sammanhängande helhet ner. Exempelvis
ledde placeringen av Ingenjörsregemente 1 vid Frö-
sundavik norr om Hagaparken vid 1900-talets bör-
jan till att hela området stängslades in. Under lång tid
gick det alltså inte att gå runt Brunnsvikens stränder.
Vidare ledde tillkomsten av Bergshamraleden under
1960-talet till ett avbrott i landskapets kontinuitet mel-
lan Ulriksdal och Haga–Brunnsviken. Även byggan-
det av Gärdet ledde till en uppdelning av landskapet.
Landskapet Haga–Brunnsviken–Ulriksdal under 1990-talet.
den vidare nationalstadsparken 65den vidare nationalstadsparken64
kombinerade sedan historiska, biologiska och ekolo-
giska ingångsvärden i en vision för området som gavs
namnet »Ekoparken«. Den presenterades i januari
1991. Under samma tid uppfattades den gustavianska
tidens mångfasetterade kulturbygge som något som
vävde samman Ulriksdal–Haga–Brunnsviken till en
kulturell enhet. Den gavs namnet Gustavianska par-
ken. Författaren av detta kapitel verkade i det samman-
hanget. Två parallella, och av varandra oberoende,
holistiskt inriktade tänkesätt bidrog alltså till att den
mentala kartan för parkerna ritades om.
Världskommissionen för miljö och utveckling kom
år 1987 med rapporten om behovet av en hållbar ut-
veckling. Den tydliggjorde att sociala och ekonomis-
ka perspektiv, liksom miljö-, energi- och klimatfrågor,
motiverar en ekonomiskt, tidsmässigt och geogra-
fiskt god tillgänglighet till de ting som är viktiga för
ett gott liv. Stockholms och Solnas gamla parkområ-
den kunde därmed betraktas med nya ögon. Vid sam-
ma tid förändrades emellertid regelverket för bankvä-
sendet i Sverige, vilket följdes av en intensiv fastig-
hetsspekulation. Med lystna ögon blickade snart både
byggbolag och kommunpolitiker mot nya marker för
att stärka sina respektive kassakistor. Var och en hade
sitt drömprojekt. Sammantaget handlade det om en
mardröm för dem som värdesatte parkområdena.
Exploateringsplanerna motsvarade en volym om cirka
100 stycken Hötorgsskrapor.
De ledde till en stor civil motståndsrörelse som
samlades kring de värden som Ekoparken och Gustav-
ianska parken stod för. År 1991 larmades riksdagen
om att parkområdena som kulturmiljöer av riksintresse
inte respekterades. Tre riksdagsmotioner skrevs och
sändes ut på remiss, varefter jordbruksutskottet upp-
vaktades av flera organisationer. Några veckor senare
ingrep regeringen genom beslut om att Stockholms
och Solna kommuner skulle beskriva hur naturvår-
dens, kulturmiljövårdens och friluftslivets intressen
skulle tillgodoses inom området Ulriksdal–Haga–
Brunnsviken–Djurgården, samt redogöra för exploa-
teringsplanerna inom området. Syftet var lika enkelt
som klokt, nämligen att möjliggöra både överblick
och mer detaljerade inblickar i ärendet, allt för att
kunna orientera sig. Ansvarigt statsråd var mark- och
planminister Görel Thurdin på miljödepartementet.
Den naturvetenskapligt orienterade naturvården
inom Stockholms och Solna kommuner samverkade
för att lösa regeringens uppdrag. Man fokuserade där-
vid helt på perspektivet biologisk mångfald5. Genom
en kombination av inventeringar och landskapsekolo-
giska modeller lades en grund för lysande systematis-
ka analyser och en överblick inriktad på sammanhang
och helheter. De båda kommunernas naturvårdskar-
tor förändrades i ett slag. Vi lärde oss bland annat om
ekbeståndets värden för hotade arter. Ett nytt kultur-
skikt fogades därmed till de gamla parkområdena un-
der 1992, samma år som fn:s stora miljökonferens
om biologisk mångfald ägde rum i Rio de Janeiro.
Regeringens bedömning blev att området behövde
skydd som en nationalstadspark. I den får det histo-
riska landskapets natur- och kulturvärden inte skadas,
och intrång inte ske i parklandskap eller naturmiljö.
Därutöver var ett centralt budskap i propositionen
för parken att utvecklingen bör inriktas på att »för-
stärka områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden
och att värna den biologiska mångfalden«. Riksdagen
gav förslaget sitt enhälliga stöd, och lagen trädde i
kraft den 1 januari 1995. Därmed skrevs både svensk
och internationell miljöhistoria.
Tre kvinnor bör nämnas för påtagliga bidrag till
denna utveckling, nämligen kommunekologen Kata-
rina Löfvenhaft, borgarrådet Monica Andersson och
statsrådet Görel Thurdin. Men med stor sannolikhet
skulle inte Nationalstadsparken ha bildats utan den
omfattande folkrörelsen för parken, med tre särskilt
drivande organisationer: Haga–Brunnsvikens vänner,
Kommittén för Gustavianska Parken och Förbundet
för Ekoparken. Därtill ska även nämnas vikten av Pro-
jekt Ekoparken, som drevs av Världsnaturfonden, och
att massmedia följde ärendet under hela processen.
Två olika initiativ ledde emellertid till att par-
kernas historiska helhet åter kunde uppfattas under
1990-talet. Inom Stockholms Ornitologiska Förening
startades »Projekt Djurgården« 1987. Det syftade till
fågelinventeringar inom Norra och Södra Djurgården,
men perspektiven vidgades när ornitologerna även
började sända in rapporter från Haga och Ulriksdal.
Drivande i arbetet var Henrik Waldenström, och han
38
biologisk mångfald i urban miljö
ta miljöbedömningar i planeringsarbetet. Det blev tydligt bl a när
regeringen 1991 gav Solna och Stockholms stad i uppdrag att
redovisa hur kommunerna i sin planering avsåg att tillgodose
naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen i
området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården (12). I sam-
band med detta togs ett planeringsprogram fram (20). Det base-
rades på en rad delutredningar, bl a avseende naturvårdens
intressen (27). För framtagandet av naturvårdsrapporten krävdes
omfattande systematisering och komplettering av befintlig infor-
mation om bl a artförekomster och olika biotopers utbredning.
1992 års planeringsunderlag för naturvården (figur 1) var en
bra plattform för kommunernas programarbete och utvecklan-
det av generella principer och riktlinjer för områdets framtida
skydd och utveckling. Det gav däremot inte tillräckligt stöd för
kommunernas fortsatta arbete med fördjupning av översiktspla-
nen, naturreservatsbildning, detaljplanering, etc. Orsaken till
det var att den då befintliga ekologiska informationen inte var
heltäckande och framtagen med olika metodik för skilda syften.
Ofta användes olika terminologi och definitioner för skog, park,
FIGUR 1. 1992 års redovisning av
naturvårdens intressen i national-
stadsparken. Den olivgröna färgen
anger områden inom nationalstads-
parken som antingen ej hade eller ej
karterades för naturvärden alterna-
tivt ej ingick i det område som
redovisningen avsåg.
(Bearbetning efter 27. Ur: 23).
Kärnområde
Exklusiva partier med livsrum
för bl.a. hotade arter vars be-
varande är av nationellt intresse
Viktiga spridningsvägar mellan
kärnområden
Svaga länkar där spridnings-
möjligheterna bör förbättras
Större vattenområde; fungerar
som spridningsväg för många
arter, utgör en barriär för andra
Viktiga samband med större
naturområden utanför ekopark-
området
NATURVÄRDESKARTA
Se figurtext
Illustrationen bygger på 1992 års redovisning av naturvårdens intressen från Stockholms och Solna kommuner till
regeringen. Den olivgröna färgen anger områden som inte karterades men som även de ingår i Nationalstadsparken.
Därutöver ingår Fjäderholmarna som ligger utanför kartbilden öster om Södra Djurgården. Figur från not 5.
den vidare nationalstadsparken 67den vidare nationalstadsparken66
det vidare friluftslandskapet
Parkområdenas roll som stadens närmaste frilufts-
och rekreationsområde har varat i flera hundra år,
vilket har avsatt sig i en rik frilufts- och idrottshisto-
ria.6 Studier visar att Nationalstadsparken idag är det
mest besökta grönområdet i Stockholms län, vilket
även talar för att den har en tätposition som grönt be-
söksmål i vårt land. Under våren 2017 blev den även
ett riksintresse för friluftsliv. Det mentala och reella
stadsnära frilufts- och idrottslandskapet är dock vida-
re för många, och så har det även varit historiskt sett.
Ett exempel får spegla det.
Den 27 februari 1892 arrangerades en 30 kilometer
lång skidtävling från Ladugårdsgärdet på Djurgården
över Lilla Värtans is till Lidingö, sedan till Frösvik och
kajaker till allmänheten. Under sommarhalvåret un-
derlättas även upptäcktsfärder ut till sportstugeom-
rådena, Djursholm och Bogesundslandet av reguljär
båttrafik från Ropsten.
Denna välbevarade innerskärgård kompletterar
alltså Nationalstadsparkens historia och värden. Sam-
mantaget speglar de en mycket rik och mångfasette-
rad historia av naturbaserad kultur under mer än 500
år. Om dessa landskap bevaras och utvecklas för det
tätortsnära friluftslivets intressen kommer de, tack
vare allemansrätten, att kunna bidra till både hälsa
och identitet, ett gott liv samt till en långsiktig attrak-
tionskraft för regionen, och det även sett i ett inter-
nationellt perspektiv.
Askrike på Bogesundslandet och därefter över Askrike-
fjärden vidare till Elfvik och östra Lidingö för att se-
dan återvända över isen till Ladugårdsgärde.
När nu tavelramen riktas från Stora Lappkärrsber-
get ut mot delar av detta landskap ser vi hur beroende
naturupplevelsen i parken är av det. Förklaringen till
att dess naturdominerade karaktär kvarstår än idag
ligger i att på västra sidan om vattenstråket mellan
Lilla och Stora Värtan kom det sena 1800-talets fri-
luftsintresse att få ett avtryck i form av Djursholm
och Stocksund som välbärgade naturnära villastäder.
På andra sidan vattnet utvecklades ett helt annat fri-
lufts- och socialhistoriskt sammanhang under första
hälften av 1900-talet, och det genom etableringen av
sportstugeområden på Tranholmen i Lilla Värtan, vid
Sticklinge, Trolldalen och Grönsta på Lidingö samt på
Storholmen i Stora Värtan.
7
Där handlade det istället
om den enkla boendeformen sportstugan som ett vär-
de i sig, och ofta som en bas för ett rörligt friluftsliv.
Att Bogesundslandet med Bogesunds slott från
1640-talet har hållits samman som en större lant-
egendom under lång tid beror på fideikommisslagen
från 1686. Under första hälften av 1900-talet vanvår-
dades emellertid egendomen i en tid av stora behov
av föda. Konsekvenser av födobrist, såsom 1917 års
hungerkravaller i Stockholm, och matransonering
under andra världskriget, bidrog till ett unikt beslut
från staten att expropriera egendomen år 1946. En
särskild lag stiftades för det ändamålet, Lex Boge-
sund. Numera har markerna ett levande jord- och
skogsbruk, och är samtidigt ett naturreservat med
rika möjligheter till friluftsliv. Detta har studerats i
unika studier av pionjären inom svensk friluftsforsk-
ning, numera professor emeritus Lars Kardell
8
, som
även har utfört motsvarande studier på Norra Djur-
gården.9 Även Bogesundslandet är ett riksintresse för
friluftslivet.
Landskapsrummen från Haga–Brunnsviken till
Bogesundslandet har under lång tid lätt kunnat nås
tack vare Brunnsvikens kanotklubbs uthyrning av
Utblick under våren 2015 från Stora Lappkärrsberget på
Norra Djurgården mot Lilla Värtan, med Stocksund till
vänster och Tranholmen samt Lidingö till höger. Längst
bort skymtar Stora Värtan och Askrikefjärdens inledning
samt Bogesundslandet. Den kulturhistoria som är knuten
till dessa områden kompletterar Nationalstadsparkens
historia.
Bogesundslandet, våren 2017.
noter
1. Johannisson, Karin (1984). »Det sköna i det vilda: en
aspekt på naturen som mänsklig resurs«, Paradiset och
vildmarken. Studier kring synen på naturen och naturresurserna.
(red. Tore Frängsmyr). Stockholm: Liber Förlag.
2. Europa Nostra (1993). Executive President Daniel Cardon de
Lichtbuer, 21 October 1993. Letter to: Sveriges Riksdag, Talman
Ingegerd Troedsson. (Sveriges Riksdag. Talmannen. 01 nov
1993. Diarienr KK2-260).
3. Schantz, Peter (1995). »Nationalstadsparkens kulturvärden
lever farligt«, Kulturmiljövård 4:69–74.
4. Tjerneld, Staffan (1980). Djurgården under 300 år.
Stockholm: Kungl. Djurgårdens förvaltning.
5. Löfvenhaft, Katarina (2002).»Biologisk mångfald
i urban miljö – exempel från nationalstadsparken«,
Nationalstadsparken – ett experiment i hållbar utveckling.
Studier av värdefrågor, lagtillämpning och utvecklingslinjer.
(red. Lennart Holm & Peter Schantz). Stockholm:
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och
samhällsbyggande (Formas).
6. Schantz, Peter (2008). »Det tätortsnära naturmötet«,
Friluftshistoria – från »härdande friluftslif« till ekoturism
och miljöpedagogik: Teman i det svenska friluftslivets historia.
(red. Klas Sandell & Sverker Sörlin). Stockholm: Carlssons
Bokförlag (2:a rev. uppl.).
7. Pihl Atmer, Ann Katrin (1998). Livet som leves där
måste smaka vildmark: sportstugor och friluftsliv 1900–1945.
Stockholm: Stockholmia.
8. Kardell, Lars (2003). Rörligt friluftsliv på Bogesundslandet
1969–2001. Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet.
9. Kardell, Lars (1998). Anteckningar om friluftslivet
på Norra Djurgården 1975–1996. Uppsala: Sveriges
lantbruksuniversitet.
Chapter
Full-text available
The chapter, which is written in Swedish, deals with the establishment of the first civilian athletic field in Stockholm, the capital of Sweden, in the end of the 19th century. It was placed in the former royal hunting park (Djurgården), which was a large piece of land, which usage was in the control by the king. This can understood by the fact that the City of Stockholm was not interested in providing land for sports, a new form of physical activity in Sweden in those days. It was all taking place at a time when there was a clear conflict emerging between sports and the Ling gymnastics, which was a non-competitive public health oriented form of phsyical activity created in Sweden, and originally founded by Per Henrik Ling. This text represents a beginning of a research process in progress of these issues. The land usage described is also of interest in that it later became the place for the Stockholm Olympic Stadium (used for the Olympic Games in 1912), another civilian sports field (Östermalms idrottsplats), and finally it also became the home for the Royal Gymnastic Central Institute, which was moved from a placing in down town Stockholm at the present Sergels torg, to the height named Stadionhöjden, which is located between the Olympic Stadium and Östermalm Sports Field.
»Det sköna i det vilda: en aspekt på naturen som mänsklig resurs«, Paradiset och vildmarken. Studier kring synen på naturen och naturresurserna. (red. Tore Frängsmyr)
  • Karin Johannisson
Johannisson, Karin (1984). »Det sköna i det vilda: en aspekt på naturen som mänsklig resurs«, Paradiset och vildmarken. Studier kring synen på naturen och naturresurserna. (red. Tore Frängsmyr). Stockholm: Liber Förlag.
Executive President Daniel Cardon de Lichtbuer
  • Europa Nostra
Europa Nostra (1993). Executive President Daniel Cardon de Lichtbuer, 21 October 1993. Letter to: Sveriges Riksdag, Talman Ingegerd Troedsson. (Sveriges Riksdag. Talmannen. 01 nov 1993. Diarienr KK2-260).
  • Peter Schantz
Schantz, Peter (1995). »Nationalstadsparkens kulturvärden lever farligt«, Kulturmiljövård 4:69-74.
Djurgården under 300 år
  • Staffan Tjerneld
Tjerneld, Staffan (1980). Djurgården under 300 år. Stockholm: Kungl. Djurgårdens förvaltning.
»Det tätortsnära naturmötet«, Friluftshistoria -från »härdande friluftslif« till ekoturism och miljöpedagogik: Teman i det svenska friluftslivets historia. (red. Klas Sandell & Sverker Sörlin)
  • Peter Schantz
Schantz, Peter (2008). »Det tätortsnära naturmötet«, Friluftshistoria -från »härdande friluftslif« till ekoturism och miljöpedagogik: Teman i det svenska friluftslivets historia. (red. Klas Sandell & Sverker Sörlin). Stockholm: Carlssons Bokförlag (2:a rev. uppl.).
Livet som leves där måste smaka vildmark: sportstugor och friluftsliv 1900-1945
  • Pihl Atmer
  • Ann Katrin
Pihl Atmer, Ann Katrin (1998). Livet som leves där måste smaka vildmark: sportstugor och friluftsliv 1900-1945. Stockholm: Stockholmia.
Rörligt friluftsliv på Bogesundslandet
  • Lars Kardell
Kardell, Lars (2003). Rörligt friluftsliv på Bogesundslandet 1969-2001. Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet.
Anteckningar om friluftslivet på Norra Djurgården 1975-1996
  • Lars Kardell
Kardell, Lars (1998). Anteckningar om friluftslivet på Norra Djurgården 1975-1996. Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet.