Download full-text PDF

Hantering av restprodukter i regionen Falun/Borlänge.

Technical Report (PDF Available)  · August 1998with40 Reads
DOI: 10.13140/RG.2.2.20825.42085
Abstract
I Falun och i Borlänge har två separata fjärrvärmesystem uppstått. I Borlänge har det satsats på värmepumpar och förbränning av restprodukter och i Falun har det satsats på flis, bark och spån (”ren bioenergi”). Dessa bägge system kan eventuellt samordnas (se bl a Rudbeck, 1998). De båda systemens styrkor skulle dock kunna bevaras, dvs Faluns erfarenheter av kretsloppsanpassade användning av bioenergi, med askåterföring (Vattenfall Utveckling, 1997) och Borlänges erfarenheter av värmepumpar och förbränning av restprodukter. Denna studie avsåg att belysa hur det framtida avfalls- och energisystemet kan se ut i Borlängeregionen. Andra studier som Byman (1998) och Sjödin et al (1997) har haft fokus på energisystemet. Här fokuseras på avfallssystemet. Det som skiljer är fokus och angreppssätt. Det framtida energi och avfallssystemet inom Borlänge är, enligt många aktörer inom Bor-länge Energi, beroende av om man inom Kvarnsvedens pappersbruk beslutar sig för att byg¬ga en ny panna. Storleken på den eventuella pannan kommer troligtvis att ligga mellan 100 och 160 MW. Om pannan byggs och om pannan eldas med ett fuktigt bränsle kan en rökgaskondensering ge en stor mängd (ungefär 200 GWh) energi. Bymans studie fokuserar på att räkna ut systemkostnaden för olika alternativ. Det kan noteras att en returbränsleeldad panna och ångturbin i Fågelmyra kostar, med de förutsättningar som är antagna , 31 Mkr, eller fyra miljoner kronor per år, mer än att köra vidare med befintligt system. Det kan vidare noteras att det inom denna studie ansågs lönsamt (15-21 Mkr per år) att investera i en rökgaskondensering om Kvarnsvedens pappersbruk beslutar sig för att investera i en ny panna (”panna 8”) och om de beslutar sig för att pannan ska eldas med ett bränsle innehållande fukt. Föreliggande studie har utgått från ett som vi valt att kalla det ett Agenda 21-perspektiv, som kort skulle kunna beskrivas med ”handla lokalt, tänkt globalt”. Utgångspunkten skulle även kunna kallas ”ett förebyggande miljötänkande". Med denna utgångspunkt spar man på lång sikt pengar och man minskar även miljöbelastningen. Ett förebyggande miljötänkande börjar med att minimera mängden avfall (”reduce”). I andra hand är det ofta lämpligt att återanvända materialet (”reuse”). Först i tredje hand, enligt tidigare, är det aktuellt med återvinning (”recycling”). Återvinning kan bestå av materialåtervinning eller energiåtervinning. I första hand prioriteras materialåtervinning. Denna prioritering kommuniceras internt idag, bl a genom policy för Borlänge Energi. Nedan presenteras några förslag som utgår från ovanstående: En minskad mängd restprodukter som det ökade producentansvaret kommer att medföra leder inte till något problem för Borlänge Energi om man tar hänsyn till omfördelningen inom den totala mängden av returprodukter. Restprodukter som idag går till energiutvinning kommer att gå till materialåtervinning. Avfall som idag går till deponi kommer att gå till energiåtervinning. Det är rätt vanligt att personer som förespråkar och bygger upp anläggningar som kan elda avfall får utstå kritik för att man bygger fast sig i en struktur. Att man får: ”ett behov av brännbara sopor”. Det finns starka drivkrafter att själva ta hand om avfallet inom regionen. Detta sätt att förhålla sig skulle kunna kallas socio- ekonomisk logik (se Ling, Lundgren & Mårtensson, 1998a; 1998b; Lundgren, 1998). Det finns dock andra utgångspunkter: • Aktörer inom BE bör försöka förstå de tankar som är ute efter att kostnadsminimera på kort sikt, och som kanske därmed tänker något mer kortsiktigt, vilket skulle kallas produktionslogik (se Ling et al, 1998a; 1998b). Det är svårt att motivera byggande av kraftvärmeverk med dagens elpriser, som ligger under 20 öre per kWh. Däremot kommer troligtvis elpriserna att stiga i framtiden. Någon sa: Med fler kablar till kontinenten stiger elpriset, det är inte frågan om utan när. • Pannan på Fågelmyra bör dock byggas på sådant sätt att den klarar av de tryck och temperaturer som ett kraftvärmeverk kräver. Är fokus inställt på att förbättra avfallssystemet inom borlängeregionen kan tre huvud-alternativ urskiljas: • nollalternativet (utnyttja och förbättra befintliga pannan), • utnyttjandet av värmen från en rökgaskondensering på Kvarnsvedens pappersbruk, vilket leder till att en anläggning för pelletering av avfallet byggs, • Fågelmyra alternativet. En ny anläggning spar pengar jämfört med nuvarande system. Följande faktorer ska läggas till: minskad mängd emissioner, bl a dioxinutsläpp, ökad kapacitet att ta om hand brännbara restprodukter, trovärdighetsförstärkning, förbättrad krossning/flisning av de brännbara fraktionerna, mindre transporter och ökad flexibilitet. En regional anläggning för brännbara restprodukter kan lokalt leda till ökad mängd utsläpp lokalt och en högre initial investerings-utgift men ovanstående fördelarna med en ny förbränningsanläggning i Fågelmyra som eldar källsorterade brännbara restprodukter leder totalt sett, om systemet utvidgas, till både en lägre kostnad och mindre miljöpåverkan.