Funktionshinderspolitik? – röster från den organiserade funktionshinderrörelsen om olika politikområden.

Full text

INSTITUTIONEN FÖR SOCIALT ARBETE
RAPPORT
FUNKTIONSHINDERSPOLITIK?
- röster från den organiserade funktionshinderrörelsen
om olika politikområden
Jörgen Lundälv och Per Olof Larsson
2017

(26)
2
Förord
Denna rapport beskriver röster ur funktionshinderrörelsen i Sverige och deras
upplevelser av två myndighetsrapporter som publicerades år 2016 av Myndigheten för
delaktighet (MFD). Undersökningen har genomförts vid Institutionen för socialt arbete,
Göteborgs universitet under perioden 2016 - 2017.
Författarna vill rikta ett tack till samtliga funktionshinderorganisationer som deltagit i
vår undersökning.
Det är vår förhoppning att rapporten kan spridas och vara en inspiration för vidare
diskussion i organisationer, på arbetsplatser och inom olika utbildningar.
Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson
Göteborg 26 april 2017

(26)
3
Introduktion
Under senare år har funktionshinderspolitiken i Sverige beskrivits i ett antal
myndighetsrapporter. Expertmyndigheten inom funktionshinderområdet är sedan
något år tillbaka Myndigheten för delaktighet (MFD). Under år 2016 utkom två
rapporter från MFD. Den första rapporten har titeln Utvärdering och analys av
funktionshinderspolitiken 2011-2016. Redovisning av regeringsuppdrag om ett
samlat uppföljningssystem för funktionshinderspolitiken (Myndigheten för
delaktighet, 2016a). Den andra rapporten har titeln En funktionshinderspolitik för
en jämlikt och hållbart samhälle. MFD:s förslag på struktur och genomförande,
uppföljning och inriktning inom funktionshindersområdet (Myndigheten för
delaktighet, 2016b).
Dagens funktionshinderspolitik har sin grund i regeringens proposition
1999/2000:79 Från patient till medborgare. Genom denna stärktes
rättighetsperspektivet för personer med funktionsnedsättningar i samhället. När
denna handlingsplan löpte ut beslutade regeringen under år 2011 om en ny strategi
för genomförandet av funktionshinderspolitiken under perioden 2011-2016. Nu
har regeringens expertmyndighet MFD gjort en samlad utvärdering och analys av
utvecklingen i Sverige under perioden.
Enligt utvärderingen (Myndigheten för delaktighet, 2016a) visar ett stort behov av
en funktionshinderspolitik för att minska ojämlikhet för personer med
funktionsnedsättningar i samhället. Rapporten innehåller två delar. Den första
delen omfattar en utvärdering av politikens mål. Den andra delen innehåller en
utvärdering av själva strategin för att kunna genomföra funktionshinderspolitiken.
De huvudsakliga resultaten i den första delrapporten visar att personer med
funktionsnedsättningar har en lägre utbildningsnivå än befolkningen i genomsnitt.
Flera studier visar på en bristande tillgänglighet enligt MFD. Myndigheten skriver
också att situationen för personer med funktionsnedsättningar när det handlar om
arbete och sysselsättning är betydligt lägre jämfört med befolkningen i
genomsnitt. Även om det skett under senare år en ökning av insatser i
arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättningar så är det ett stort antal
personer med funktionsnedsättningar som upplever sig vara diskriminerade och
försatta i utanförskap i samhället. För det tredje fokuserar rapporten på att många
upplever att de har en sämre hälsa än genomsnittet i samhället. Den upplevda
hälsan har dessutom försämrats under hela perioden som rapporten omfattar d.v.s.
åren 2011-2016.
Den andra delen av denna rapport handlar om strategin för genomförandet av
funktionshinderspolitiken. Rapporterna pekar på flera brister i genomförandet. I
strategin saknas områden som demokrati, vård och omsorg. Strategin inkluderar
inte heller FN:s konvention om rättigheter för personer med funktions-

(26)
4
nedsättningar som helhet. Det saknas ansvariga aktörer inom flera politikområden,
rättsväsendet, utbildning och media. Det finns brister i samordning mellan stat,
kommuner, landsting och regioner. Det saknas också tydliga kopplingar till
näringslivet och arbetsmarknadens parter. Strategins struktur är vidare otydlig.
Strategin innehåller totalt 76 delmål och dessa skiljer sig åt när det handlar om
struktur, typ och ambitionsnivåer. Vidare saknar strategin barn- och
jämställdhetsperspektiv i genomförandet. Många insatser saknar resonemang om
rättighetsperspektiv med utgångspunkt av FN:s konvention om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning. Slutligen visar rapporten att utvärderingen att
det är svårt att visa på effekter av strategin samtidigt som det saknas uppföljningar
i flera delar. En orsak till detta är brister i nationell statistik av levnadsvillkor för
personer med funktionsnedsättningar. Ett annat problem är att definitioner av
personer med funktionsnedsättningar görs på olika sätt samtidigt som resultaten
sällan går att bryta ned på olika grupper.
Vad gäller den andra rapporten (Myndigheten för delaktighet, 2016b) så lämnar
MFD förslag på hur framtidens funktionshinderspolitik kan blir mer effektiv och
systematisk. Utgångspunkten för MFD är att riksdag och regering behöver tydligt
signalera att funktionshinderspolitiken är viktig för samhällets hållbara utveckling
och att Sverige måste kunna leva upp till sina internationella åtaganden om
mänskliga rättigheter och FN:s globala utvecklingsmål i Agenda2030. Den här
rapporten bygger på de resultat som presenterats i den första rapporten.
Förslaget som MFD lägger fram omfattar två huvuddelar. Utvärderingen visar att
utvecklingen av funktionshinderspolitiken visserligen har gått långsamt framåt
men inte har fått den effekt som man avsåg. MFD föreslår tydligare mål och
tydligare knytning till mänskliga rättigheter. MFD föreslår vidare att regeringen
beslutar om en ny strategi för funktionshinderpolitiken i Sverige. En avgörande
utgångspunkt i politiken ska vara en fortsatt integrering.
Funktionshinderpolitiken måste vara både stabil och flexibel enligt MFD. MFD
föreslår därför en förenklad styrning av myndigheterna i Sverige samt att 30
myndigheter ska ha ett särskilt ansvar för genomförandet av
funktionshinderspolitiken. Vidare föreslås att ett antal myndigheter utöver sitt
särskilda ansvar ska svara för att bidra till en samlad kunskap om en övergripande
bild av utvecklingen och kunna ge stöd till andra myndigheter. För att följa upp
funktionshinderspolitiken så måste även verktyg och arbetssätt utvecklas. Genom
en ökad samverkan, kunskap, forskning och en ökad användning av upphandling
vill man öka integreringen av funktionshinderperspektiv i samhället i stort.

(26)
5
Syfte och problem
Syftet med undersökningen är att studera och beskriva hur stakeholders inom den
nationella funktionshinderrörelsen d.v.s. funktionshinderorganisationer och
patientföreningar värderar funktionshinderspolitiken i Sverige som den beskrivs i
två myndighetsrapporter.
Följande tre frågeställningar har formulerats:
1. Hur beskriver och värderar aktörerna budskap och innehåll i de båda
rapporterna?
2. Vilka är de mest framträdande synpunkterna hos aktörerna?
3. Vilka är de mest framträdande områden som tas upp av aktörerna?
Undersökningsmaterialet analyseras med hjälp av en så kallad SWOT-analys.
Avgränsningar
Undersökningen omfattar endast funktionshinderspolitiken och organisationer
verksamma i Sverige under perioden 2011-2016. Svaren från aktörerna beskriver
läget hur de uppfattar situationen under hösten 2016 d.v.s. en nulägesbeskrivning.
Studien omfattar enbart stakeholders som består av representanter som till
exempel kontaktpersoner, företrädare från styrelser och kanslier.
Material och metod
Under augusti månad 2016 distribuerades totalt 700 e-mail till företrädare inom
olika funktionshinderorganisationer och patientföreningar i Sverige. Den
elektroniska distributionen av förfrågan innehöll information om undersökningen
samt ett antal frågor en månad efter att MFD hade offentliggjort de båda
myndighetsrapporterna. I bilaga 2 framgår vilka organisationer som fick utskicket
med uppmaning att bidra med svar och reflektioner.
Namnet SWOT är en akronym för styrkor ”Strenghts, svagheter Weaknesses,
möjligheter Opportunities och hot Threats i en organisation eller projekt. De fyra
faktorerna i analysen Styrkor (Strenghts, S) identifierar omständigheter eller
områden där organisationen eller projektet har sina starka sidor och som skapar
fördelar. Svagheter (Weaknesses, W) är något som organisationen eller projektet
saknar eller är sämre på ex vid jämförelse med andra. Möjligheter (Opportunities,
O) identifierar utvecklingsmöjligheter eller öppningar för förbättringar. Hot

(26)
6
(Threats, T) identifierar något som kan skapa, hindra eller minska ett utfall
(Redaktionen 2012).
En SWOT-analys används för att identifiera styrkor, svagheter, möjligheter och
hot inom planering, utveckling och beslutsfattande. Traditionellt sett har SWOT
förknippats med företagsekonomi och för att utvärdera företag och organisationers
verksamhet och för att analysera den omvärld inom vilken organisationen verkar
(Mossberg & Sundström, 2011). Men SWOT-analys har även använts utanför
företagsområdet, till exempel inom utbildningsområdet för att utveckla
utbildningsprogram (Balamuralikrishna och Dugger, 1995) och för att öka
antagning i minoritetsgrupper till högskolan (Gorski, 1991). Med hjälp av SWOT-
analysen får man en överblick över inre och yttre förhållanden som både kan vara
fördelaktiga och ofördelaktiga för organisationen eller projektet.
Metoden kan användas individuellt eller för grupper (Balamuralikrishna och
Dugger, 1995; Glass, 1991) samt användas för att utveckla organisation eller ett
projekts strategi. SWOT-analyser är användbara eftersom de kan bidra till att
identifiera en mångfald styrkor och svagheter i en organisation eller för en enskild
person (Hill och Westbrooke, 1997). Som en metod har SWOT-analys ansetts
vara mångsidig och lämplig för att utforska mångfald. När man genomför en
SWOT-analys är det några faktorer man bör tänka på. Man eftersträvar mångfald
diversitet i analysgruppen eftersom olika delar inom en organisation eller ett
projekt kan uppfatta SWOT-analysen på olika sätt och komma med skilda
infallsvinklar. Viktigt är också att styrkor och svagheter är relativa (Dealtry,
1992). SWOT- analyser gör det möjligt att förebygga hinder identifiera svagheter
och bygga vidare på styrkor. Det ger också möjligheter att "Plocka russinen ur
kakan", matcha styrkor med fördelaktiga möjligheter och undvika svårigheter och
hot (Hay och Castilla, 2006). Men SWOT-analyser har också kritiserats.
Mossberg och Sundström (2011) framhåller att SWOT-analysen är ett hjälpmedel
för att se en helhetsbild vid nulägesbeskrivningar och informationsinsamling. En
SWOT-analys visar endast en nulägesbeskrivning av organisationen och dess
omvärld. Den ger inte heller förslag på åtgärder och strategier. Resultaten bör
därför endast ses som en indikator på vad en organisation eller ett projekt bör
besluta om, göra eller utveckla. SWOT- analyser har också kritiserats på grund av
tvetydigheten i kategorier och svar. En SWOT- analys tenderar också att generera
listor utan krav på att ta itu med de brister som konstaterats (Hill och Westbrook,
1997; MindTool, 2006).

(26)
7
Tidigare forskning – funktionshinderforskning
Willis och Thurston (2015) har använt sig av SWOT-analys för att undersöka
sjuksköterskestuderandes uppfattningar om sina kunskapsbehov. Med hjälp av
SWOT får eleverna skatta sina styrkor, svagheter, möjligheter och hinder att
utveckla sina kunskaper och färdigheter att möta patienter med kognitiva och
fysiska funktionshinder. Undersökningen visar att SWOT-analys är en bra metod
för att identifiera kunskaper och färdigheter för att identifiera framtida utmaningar.
Camden, Swaine, Tétreault och Bergeron, S. (2009) använde sig av SWOT för att
omorganisera en barnrehabilitering i Quebec, Kanada. De undersökte också
uppfattningar beträffande nyttan av SWOT i denna process inom den
planeringskommittén och genomförde omorganisationen. Resultat pekade på ett
bra organisationsklimat och tvärvetenskapligt arbete, medan brist på psykosocialt
stöd till familjer och långa väntetider för barn sågs som svagheter. Att arbete mer
inkluderade med samhällspartners sågs som en möjlighet, medan rädsla för att
förlora professionell autonomi inom den nya organisationsmodellen såg som ett
hot.
SWOT-analysen hjälpte planeringskommittén att omdefiniera programmets mål
och fatta beslut för att förbättra tjänsten. SWOT-analys bedömdes som ett mycket
användbart verktyg för att underlätta omorganisationen. En annan slutsats var att
SWOT-analys verkar vara ett bra verktyg för att öka medvetenheten bland
deltagarna inom verksamheten. Det bidrog också till ett aktivt deltagande för att
skapa en ny organisation för barnrehabilitering. Kuipers Kendal och Hancock
(2003) har utvärderat en verksamhet för personer med funktionshinder i en
avlägsen del av landsbygden i Queensland Australien. Forskarna använde sig av
ett flertal olika materialkällor för att utvärdera verksamheten. De organiserade
materialet som beskrev verksamheten med hjälp av SWOT och kategoriserade det
i styrkor, svagheter, möjligheter och hinder. Resultatet visade på att det var
möjligt att organisera sig mer informellt och att använda sig av direkta sociala
kanaler medan en mer formaliserad verksamhet sågs som försvårande. Forskarna
såg även möjligheter att utveckla SWOT-modellen för att bygga verksamheter i
avlägsna delar av landsbygden.

(26)
8
Resultat
I detta avsnitt presenteras resultatet av undersökningen. Här redovisas de 17 svar
som har skickats in från organisationer och föreningar över MFD:s båda
myndighetsrapporter år 2016. I Tabell 1 åskådliggörs ett urval av förekommande
teman (områden) som organisationerna har skickat in. Det finns även en
restkategori med teman som har varit mindre förekommande. Dessa presenteras
inte här i rapporten. Siffrorna i tabellen refererar till de organisationer som deltagit
(se Bilaga 1 i slutet av rapporten).
Tabell 1. Sammanställning av funktionshinderorganisationernas reaktioner på två
myndighetsrapporter. En sammanställning utifrån SWOT-analys (N=17).
Perspektiv
S
W
O
T
Utredning 1. Utvärdering
Mänskliga rättigheter
3,10,12,14,17
4,10,12
-
-
Ekonomi
-
8,9,10
-
1,3,4,5,10
Juridik och lagstiftning
3,10
3,4,14,15
3
1,3,4,5,6,15
Utbildning och skola
3
3
3
3,9,17
Funktionshinder-rörelse
5,9,12
5,10
10
-
Myndighet och
myndighetspolitik
1,8,10,12,13,14,
16,17
1,2,4,9,11,13,15,
16,17
1,10,12,13,14,16,
17
9,13,15
Hälsa och sjukvård
3,4,12
3,15
3,4
3
Kunskap och kunskapsbrist
3,6,12
7,10
1,3,16
6,17
Tillgänglighet
1,2,12
2,3,12
2,3
1,10,12,16
Delaktighet
3
10,15
3,7
9,5,15
Utredning 2. Framtid
Mänskliga rättigheter
14,17
4,10
3
-
Ekonomi
-
8,9,10
-
1,11
Juridik och lagstiftning
3,10
3,4,10,14,15
3
1,3,4,5,6,
15
Utbildning och skola
3
3
3
3,9,17
Funktionshinder-rörelse
-
6
10
5,17
Myndighet och
myndighetspolitik
1,13,16,17
1,3,4,9,11,13,15,
16,17
1,13,14,16,17
8,9,13,15
Hälsa och sjukvård
3
3
3
3,7
Kunskap och kunskapsbrist
3,6,14
3,7,10
1,3,14,16
6
Tillgänglighet
1,2
2,3,14
2,3
1,3,16
Delaktighet
3,6
7,15
3,9
15

(26)
9
Mänskliga rättigheter
Vanligt förekommande i svaren är att organisationerna refererar till mänskliga
rättigheter i FN-konventionerna. Synskadades Riksförbund i Vara-Essunga-
Grästorp betonar att mänskliga rättigheter kommit fram tydligt och väl i de båda
rapporterna.
Detta gör även Synskadades Riksförbund i Dalarna som anser att en styrka med
utvärderingsrapporten är följande: ”Det är viktigt att regeringen implementerar
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i lagen så
att myndigheterna inte godtyckligt kan åsidosätta dem”. Företrädaren menar också
att det finns svagheter i utvärderingsrapporten: ”Det finns även en ovilja att se
individens behov. Så länge man håller sig inom ramarna för de åtgärder som är
tillgängliga finns inga hinder, men när behoven faller utanför ramarna jämförs
individen med prejudicerande domar från andra beslut och fråntas därigenom sitt
individuella behov. Det är i vissa fall även svårt att se att strategin utgått från FN:s
konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Bland annat
genom hur färdtjänstresandet reglerats. Kollektivtrafikmyndigheten lägger den
största vikten med resandet på samordning och inte individens behov vilket
orsakar väntetider samt missade resor och aktiviteter då man inte fått resan den tid
man själv efterfrågat. Stelheten i systemet gör att resenären måste anpassa sitt
resande och inte har samma frihet, delaktighet och goda levnadsvillkor som
befolkningen i övrigt”. En svaghet i framtidsutredningen är följande: ”En svaghet
med förslaget till ny strategi är att man inte lyfter kravet på implementering av
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tillräckligt
starkt”.
En företrädare från Autism- och Aspergerförbundet i Stockholm skriver följande
om utvärderingsrapporten: ”Starkare och tydligare koppling till internationella
konventioner i den nya strategin”. Företrädaren skriver också: ”Barnkonventionen
blir lag, starkare krav på att skollagen efterlevs. Huvudmännen är viktiga aktörer:
t.ex. för statistik”. När det gäller framtidsutredningen menar företrädaren från
Autism- och Aspergerförbundet följande: ”Att man uppmärksammar att det
saknas ett rättighetsperspektiv. Det är något vi kan bekräfta”.
Astma- och Allergiförbundet i Stockholm menar att det finns följande styrkor i
båda rapporterna: ”tydligare koppling till FN-konventionen i strategin ökar
möjligheten för att den följs i praktiken (tydliggör att funktionshinderspolititiken
handlar om mänskliga rättigheter och samhällets ansvar)”.

(26)
10
Ekonomi
Synskadades Riksförbund i Dalarna anser att det finns hot i utvärderingsrapporten
när det handlar om ekonomi: ”Om inte regelverk och lagar blir tydligare och får
skall-krav kommer inte myndigheterna att lägga ner energi och ekonomi på att
efterleva dem fullt ut. Så länge det är budgeten som styr utvecklingen kommer
golvet i lagarna fortsätta att vara tak”.
Sveriges Fontänhus Riksförbund menar att utvärderingsrapporten inte beaktar att
Fontänhusets medlemmar har en mycket dålig ekonomi: ”Detta är inte någon
rubrik i rapporterna men jag vill ändå påpeka att våra medlemmar med svår
psykisk ohälsa har den allra sämsta ekonomin i Sverige. De flesta har inte kommit
ut på arbetsmarknaden och har därför den allra lägsta ersättningen. Om man sedan
mister nästan hela sin ersättning när man försöker komma in på arbete eller studier
då motarbetar faktiskt samhället dessa personer!”.
Synskadades Riksförbund i Dalarna anser att ”ekonomin är den största styrande
faktorn för kommunerna och landstingen” i framtidsutredningen: ”Idag kan man
se att kommuner och regionförbund tolkar lagar såsom Lag (1993:387) om Stöd
och Service för vissa funktionshindrade, Lag (1997:736) om färdtjänst eller Lag
(1997:735) om riksfärdtjänst utifrån ekonomiska förutsättningar och inte
individernas behov”.
En företrädare från Autism- och Aspergerförbundet i Stockholm nämner att ett hot
kan vara bristande ekonomiska villkor som är kopplat till ohälsa.
HRF Eksjö menar att det finns flera möjligheter i de båda rapporterna: ”Sverige
bör kunna ge alla sina medborgare likvärda förutsättningar till försörjning och
delaktighet i samhället oberoende av funktionshinder. Så är inte fallet idag. De
berörda myndigheterna i rapporterna har visat att förändringsarbete i hög grad är
möjligt och att bör förstärkas”.
Juridik och lagstiftning
Synskadades Riksförbund i Dalarna anser att en styrka med utvärderingsrapporten
är följande: ”Man kan se att det krävs mer styrande lagar och föreskrifter för att få
de olika myndigheterna att ta sitt ansvar”.
Synskadades Riksförbund i Vara-Essunga-Grästorp ser en svaghet i de båda
rapporterna att inte synskadades situation inte inkluderats i LSS.

(26)
11
STROKE-Riksförbundet skriver följande om hot med båda rapporterna:
”Framtida hot är översynen inom LSS, personlig assistans och att fler personer
med funktionsnedsättningar ställs utanför arbetsmarknaden pga. inlåsningseffekter
och om beslut fattas om sänkt ålder för sjukersättningen”.
FUB i Örebro anser att ett hot som framträder i utvärderingsrapporten är brister i
uttolkningen av LSS: ”Vi anser att LSS ger oss ett bra stöd, men vi oroas för hur
tillämpningen har urholkats. Vi befarar att den pågående översynen av LSS inte
kommer att rätta till tillämpningen”.
Sveriges Fontänhus Riksförbund menar att utvärderingsrapporten inte
uppmärksammar svårigheterna att kunna få LSS: ”Våra medlemmar har mkt svårt
att få tillgång till LSS eftersom deras hinder inte alltid är så tydliga. Kan man föra
handen till munnen kan man också äta själv eller hur?”.
En företrädare vid FUB Södertälje-Nykvarn beskriver hoten som framkommer i
utvärderingsrapporten på följande vis: ”Om regeringen verkligen vill göra något åt
orättvisorna på de olika områdena såsom t ex skola, omsorg, sysselsättning,
boende, ekonomi, som är olika beroende på var man bor i landet och vill finna en
gemensam lösning för detta på riksnivå så är utvärderingen en möjlighet.
Levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning beror väldigt mycket på
hur de olika kommunerna tolkar lagar och regler såsom LSS t ex, hur lagarna
tolkas beror ofta på kommunernas ekonomi och spariver. Detta påverkar många
funktionsnedsattas liv på ett negativt sätt vilket inte kan ha varit tanken från
början. Antingen måste hårdare regelverk till för kommunerna och de olika
myndigheterna att följa och man måste också se till att kommunerna har de
ekonomiska möjligheterna att följa dessa regelverk. Om det inte går att styra
kommunerna rätt så bör ansvaret lyftas upp på riksnivå så att samma regler gäller
för alla personer med funktionsnedsättning”.
Autism- och Aspergerförbundet i Stockholm uppmärksammar gruppen med LSS-
insatser att de är särskilt utsatta i samhället: ”Brister i stöd, t.ex. LSS-insatser
möjliggör inte en aktiv fritid. Likaså ekonomiska förutsättningar att ägna sig åt
någon idrott t.ex”. Företrädaren skriver även: ”Självbestämmande är många
gånger helt avgörande för att kunna leva ett bra liv. Ett exempel är de
tvångsförflyttningar som sker inom LSS, där kommuner av Högsta
förvaltningsdomstolen1 getts rätt att efter så lång tid som 19 år utan grund besluta
att ändra verkställighet av beslut om bostad med särskild service. Det här gör att
personer som bor i sådan bostad aldrig kan vara trygga i sitt hem, då de när som
helst kan ryckas upp och flyttas någon annanstans. Det ger kraftigt försämrade
levnadsvillkor för denna grupp”. En svaghet som tas upp är: ”Det finns inget mål
1 HFD 2012 ref. 59 och HFD 6460-14

(26)
12
kring kvalitet på insatser. Kvaliteten måste öka för att personer med
funktionsnedsättning ska nå samma levnadsstandard som andra. Ett exempel är
tvångs- och begränsningsåtgärder som fortfarande är vanligt förekommande i
LSS-verksamheter, främst i grupp- och servicebostäder. Först när dessa upphör
kan man börja prata om att det uppnåtts en god eller ens tillfredställande
levnadsstandard som alla andra”.
Utbildning och skola
HRF Eksjö menar att det finns hot inom den framtida funktionshinderspolitiken
som framträder: ”Hörselskadade barn i skolåldern kräver ofta tillrättalagd
pedagogik för att skolarbetet skall vara meningsfullt”.
Sveriges Fontänhus Riksförbund menar att utvärderingsrapporten; lagstiftningen
och sjukersättningen utgör ett hinder för arbete och studier: ”En förändring här
skulle minska barriären för våra medlemmar att komma i gång i arbete och
studier”. Företrädaren skriver även: ”I rapporten nämns så vitt jag kan se
ingenting om folkhögskolor; dessa är av största vikt för många av våra
medlemmar eftersom de kan anpassa studierna efter det individuella behovet.
Fontänhuset Göteborg kommer sannolikt att starta en folkhögskola inom kort just
av detta skäl.”
Autism- och Aspergerförbundet i Stockholm har gjort en analys av styrkor,
svagheter, möjligheter och hot vad gäller utbildning och skola. Förbundet menar
att några styrkor är att man ser mindre förbättringar när det handlar om
eftergymnasial utbildning samt att stödet till studenter har förbättrats även om det
fortfarande finns brister. Förbundet anser också att utbildningen är högprioriterad i
den nya strategin. Men förbundet anser också att ”flickors specifika svårigheter
lyfts speciellt i den nya strategin”. Men man ser även svagheter: ”många
funktionsnedsättningar finns inte med, gruppen med kognitiva
funktionsnedsättningar saknas helt - också vår grupp, elever/studenter med
autism”. Representanten skriver: ”Tillgänglighetsbegreppet inom skolan är fortsatt
för vagt formulerat, hur ska det mätas i så fall?”. Ett hot som Autism- och
Aspergerförbundet ser med båda utredningarna är: ”minskade statsbidrag m.m.
gör att folkhögskolorna tar emot färre studenter med funktionsnedsättning, risk att
stöd uteblir”. De menar även: ”Bristande (fortsatt) likvärdighet inom skol- och
utbildningsområdet”.
Astma- och Allergiförbundet i Stockholm skriver att det finns hot i båda
rapporterna när det handlar om utbildning: ”saknas krav på
funktionshinderkunskap i universitets och högskoleutbildningar till viktiga yrken
(exempelvis lärare, läkare och vårdpersonal).”

(26)
13
Funktionshinderrörelsen
Synskadades Riksförbund i Dalarna anser att det finns möjligheter i
utvärderingsrapporten när det handlar om samarbete med funktionshinderrörelsen:
”Rapporten lyfter många av de problem som uppstått under strategiperioden, men
det är viktigt att samarbeta med funktionshinderrörelsen när den nya strategins
mål och delmål ska arbetas fram. Även om många personer med
funktionsnedsättning inte har den kompetens som krävs för att ta fram en strategi,
så är vi experter på vår funktionsnedsättning då vi lever med den”. Synskadades
Riksförbund i Dalarna anser att det finns en styrka i framtidsrapporten.
Företrädaren skriver: ”Styrkan med rapporten är att man tagit ett helhetsgrepp
över funktionshinderspolitiken. Genom att analysera strategin för 2011-2016 kan
man utifrån de problem som funnits, göra en starkare och mer långsiktig strategi”.
En möjlighet som Synskadades Riksförbund i Dalarna ser med
framtidsutredningen är följande: ”MFD har med den framtagna rapporten skärpt
upp och förtydligat vikten av att fortsätta med funktionshinderarbetet. Genom att,
som vi påpekat ovan samarbeta med funktionshinderrörelsen i högre grad kan man
förhoppningsvis öka kunskaperna hos myndigheterna”.
En företrädare vid FUB Södertälje-Nykvarn framför hot i framtidsrapporten:
”Dessa orättvisor som framgår klart och tydligt av utvärderingen är verkligen ett
hot mot personer med funktionsnedsättning och funktionshinderrörelsen som
måste åtgärdas annars riskera personer med funktionsnedsättning att fastna i
fattigdom, isolering, arbetslöshet m.m.”
HRF i Eksjö menar att det finns en styrka med funktionshinderspolitiken i
utvärderingsrapporten: ”Styrkan är att problem för individer med funktionshinder
uppmärksammas och ökar medvetenheten för individens vardag, där med enkla
förändringar i rutiner kan få stor betydelse”. En svaghet är följande: ”Svagheterna
i resultaten är att varje myndighet mäter förändringsarbetet oberoende av
varandra. Specifika insatser för varje myndighet är svåra att ställa effekten för den
enskilde individen”.
Astma- och allergiförbundet i Stockholm anser också att det finns hot i de båda
rapporterna när det handlar om samråd: ”otydligt hur samråd med
funktionshinderrörelsen kommer organiseras framöver (flera strategiska
myndigheter tas bort, t ex Skolinspektionen och SPSM). Dessa forum har varit
viktiga och behöver finnas kvar! Se artikel 4.3 i FN-konventionen.”

(26)
14
Myndighet och myndighetspolitik
De flest förekommande svaren i vår undersökning berörde frågor om den förda
myndighetspolitiken. Detta gällde de båda utredningarna.
Synskadades Riksförbund i Vara-Essunga-Grästorp ser positivt på en förenklad
styrning av myndigheter. Företrädaren är positiv till de båda utredningarna.
HRF, Reumatikerdistriktet efterlyser större engagemang från myndigheterna och
att de sätter sig in i rapporter på ett bättre sätt.
Sveriges Fontänhus Riksförbund tar upp myndighetspolitiken i
utvärderingsrapporten: ”Myndigheten pekar på att rehabilitering är en av FNs
rättigheter. Så upplevs det inte av våra medlemmar. De får ofta höra tveksamhet
från t ex FK och AF vad gäller deras förmågor och man koncentrerar sig för mkt
på bristerna och för litet på möjligheterna. Rehabilitering är också en mkt
komplicerad process som innefattar nästan alla aspekter av livet”.
Hjärtebarnsförbundet var kritiska till hur lågt prioriterat funktionshinderfrågor är
inom myndighetspolitiken: ”Vid ett möte skulle man visa vad man åstadkommit i
relation till målen med funktionshinderspolitiken och här fanns representation från
ledningen inom de tre olika myndigheterna som skulle prata med
handikapprörelsen och det man kunde visa var att det man gjort inte gett några
resultat alls! Givetvis var detta chockerande och det är klart att man delvis kunde
förklara med att politiken förändrat spelreglerna under mätperioden men samtidigt
så kan ju inte jag tycka annat än att det är chockerande hur lågt prioriterat området
uppenbarligen är”. Hjärtebarnsförbundets representant ansåg också att det fanns
hot i myndighetspolitiken: ”Det är allvarligt att inte någon "hög politiker"
förefaller att ta detta område på stort allvar, dvs mer verkstad än ord!”.
Neuroförbundet Södertälje-Nykvarn svarar att det är brist på konkreta förslag i
den första utvärderingsrapporten. När det gäller framtidsrapporten anser
företrädaren i Neuroförbundet att det endast finns förslag om hur myndigheterna
ska strukturera sig och brist på konkreta förslag att ta ställning till.
Synskadades Riksförbund i Luleå menar att det finns flera svagheter med båda
rapporterna. Företrädaren skriver: ”Utvärderingen är ganska ”dyster läsning” det
positiva är att det finns på pränt så att kommuner, landsting och statliga verk och
myndigheter kan läsa hur illa det är egentligen och inte minst för Regering och
Riksdag, det funktionshindersföreningarna har påpekat och jobbat för att få/uppnå
en förändring. Det svåraste och en stor utmaning är att få kommuner och landsting
att vilja och satsa på att nå en förändring i och med att kommunerna hävdar sitt
självstyre. Det som också visar sig vara och är svårt område vad och hur ska man
göra för att ändra arbetsgivarnas attityder när majoriteten tror inte att en person

(26)
15
med synskada kan göra ett fullgott arbete. Bifogar Synskadades Riksförbunds
senaste undersökning som vände sig till chefer/arbetsgivare”.
Synskadades Riksförbund i Luleå ser också hot med rapporterna: ”Det man saknar
och kan önska är tydligare krav när det kommer till Region-, Kommun-, och
Landstingsnivå hur och vilket stöd kan ex kommunerna få så att det verkligen
kommer människan till godo och att personer med funktionsnedsättning ser och
kommer att märka skillnad. Som det är idag så är det för mycket uppdelat, splittrat
och otydligt vem som har ansvaret och ofta så tar ingen ansvar och personer med
funktionsnedsättning hamnar i kläm”.
STROKE-Riksförbundet skriver följande om styrkor med båda rapporterna:
”Styrkorna är att de strategiska myndigheterna tagit fram mål och att man
framöver utökar ansvaret till fler myndigheter och utvecklar målformuleringarna
samt möjligheten att följa upp. Utveckling har skett inom vissa områden”.
STROKE-Riksförbundet skriver följande om svagheter med båda rapporterna: ”
Svagheterna är att perioden varit för lång och att vissa myndigheter formulerat
mål för mest för den interna verksamheten. Det har gått alldeles för långsamt mot
målen och resultat endast skett inom vissa områden. Målformuleringarna har varit
vaga och resultaten har varit svåra eller omöjliga att mäta. Inga kommentarer för
den framtida politiken”.
STROKE-Riksförbundet skriver följande om möjligheterna med båda
rapporterna: ”Möjligheterna är att många samråd har kommit igång med
intresseorganisationerna och att kunskapen om funktionsnedsatta personers villkor
har ökat. Inom vissa områden har utveckling skett och intresset hos
myndigheterna verkar vara finnas för mer samverkan och kunskapsutbyte. Att
utveckla mål- formulering av effekt- och resultatmålen för flera myndigheter med
större systematik och uppföljning borde stimulera utvecklingen”.
Astma- och Allergiförbundet i Stockholm menar att det finns följande styrkor i
båda rapporterna: ”förtydligande av alla myndigheternas ansvar om tillgänglighet
i förordningen – visar på behovet av ytterligare integrering i myndigheternas
verksamhet”. Astma- och Allergiförbundet i Stockholm menar att det finns
följande svagheter i båda rapporterna. Företrädaren menar att det saknas
funktionshinderforskning och att det ”saknas medel för funktionshinderspolitik
hos en del myndigheter”. Företrädaren menar:”barn- och jämställdhetsperspektiv
har saknats i myndigheternas arbete och återrapportering”.

(26)
16
Hälsa och sjukvård
Sveriges Fontänhus Riksförbund menar att utvärderingsrapporten inte tar hänsyn
till flera hälsorisker: ”Det är sedan länge känt att personer med psykisk ohälsa har
kortare medellivslängd, lider av fler sjukdomar, får sämre behandling och
utebliven uppföljning såväl från vårdcentraler som från psykiatriska mottagningar.
Det tidigare arbetet med funktionshinderspolitik har tyvärr inte ändrat på detta.
Under de senare åren har det också tillkommit brist på psykiater och mkt dålig
kontinuitet inom psykiatrin. Sjukvården har också ofta svårt att hantera individens
egna önskningar och synpunkter på vården. Dessutom är det vår och också
Schizofreniföreningens uppfattning att satsningarna på de allvarligaste psykiskt
sjuka har minskat till fördel för dem med "lättare" psykisk sjukdom”.
Autism- och Aspergerförbundet i Stockholm menar att en styrka är ”4 % ökning
för personer med funktionsnedsättning i upplevd bra eller mycket bra hälsa” och
”att psykisk ohälsa lyfts in som specifikt resultatmål”. En möjlighet är ”man
identifierar de komplexa bakomliggande faktorer för ohälsa och sätter in relevanta
insatser”. Förbundet menar att det finns flera hot: ”Kvinnor med
funktionsnedsättning upplever att de har sämre hälsa än män och den skillnaden
ökar”. Ett annat hot: ”Barn med funktionsnedsättning upplever att de har sämre
hälsa i större utsträckning än andra barn: leder till sekundär problematik,
minskade möjligheter, sämre framtidsutsikter etc”. Och ett tredje hot som nämns
är: ”Ohälsa beror också på ekonomiska villkor, möjlighet till arbete etc. vilket inte
ser ut att förbättras för personer med funktionsnedsättningar”. En annan slutsats
som förbundet drar är: ”personer med funktionsnedsättning har det sämre i stort
sett inom hela området som rör hälsa”.
Kunskap och kunskapsbrist
Synskadades Riksförbund i Dalarna anser att en svaghet med
utvärderingsrapporten är följande: ”Resultaten visar på myndigheternas
kunskapsbrister och de besparingskrav snarare än individuella behov som reglerar
de åtgärder som beviljas”. Förbundet menar att en svaghet i framtidsutredningen
var följande: ”Kommuner och landsting är har kunskaper om funktionshindrades
liv och de problem som kan och fortfarande uppstår”.
Autism- och Aspergerförbundet i Stockholm har gjort en analys av
kunskap/kunskapsbrister utifrån styrkor, svagheter, möjligheter och hot: ”Att
psykiatrisk vård lyfts in som specifikt resultatmål – vårt förbund identifierar stora
kompetensbrister”. Förbundet efterfrågar även: ”Ökad kunskap/kompetens om
funktionsnedsättningar”. En svaghet som Autism- och Aspergerförbundet skriver

(26)
17
om kunskap är följande: ”Målen bör formuleras exempelvis ”Alla inblandade i
rättskedjan ska ha tillräcklig kunskap om olika funktionsnedsättningar för att
personer med funktionsnedsättning ska åtnjuta full rättssäkerhet och
rättstrygghet”. En möjlighet som förbundet ser beskrivs som en kunskapsresa.
Företrädaren skriver: Man nämner den kunskapsresa som påbörjats av vissa
aktörer. Här kan Brottsoffermyndigheten lyftas som ett gott exempel, som sprider
kunskap om bland annat autism ute i landet. Domstolsverket däremot behöver
kraftigt höjd kompetensnivå om autism och andra kognitiva funktionsnedsättning
för att uppnå mål om full rättssäkerhet och rättssäkerhet. Deras interna utbildning
är alltför summarisk”.
FUB i Örebro anser att ett hot som framträder i utvärderingsrapporten är brister i
kompetens hos personalen: ”Vi upplever att kommunen har svårigheter att
rekrytera kompetent personal till sina verksamheter”.
FUB Östergötland menar att ett hot i framtidsutredningen handlar om bristen på
kompetens: ”Eftersom kunskapen är oerhört låg hos handläggare i hur man
bemöter en person med utvecklingsstörning och hur man genomför utredningar
där personer förväntas ta ställning till många gånger, livsavgörande frågor, men
kanske inte alls förstår och är delaktiga i processen”.
Synskadades Riksförbund i Vara-Essunga-Grästorp ser positivt på en ökad
inriktning på kunskapsutveckling i de båda rapporterna: ”Fokus på
kunskapsutveckling, rätt hanterad, kan ge goda effekter”. Förbundet menar även:
”Saknas resonemang om funktionshindersorganisationers ”expertis” kontra
vetenskaplig fakta. Man kan räkna med att kunskapskvaliteten hos
organisationerna är mycket varierande. Risk för att objektiv, vetenskaplig kunskap
inte kommer fram om ingen satsar på det”.
Föreningen STIL i Stockholm poängterar i sitt svar att det finns stora brister i de
båda rapporterna eftersom man inte har berört nedskärningarna i assistansen:
”Det verkar finnas en rädsla från MFD:s sida för att närma sig just området
personlig assistans. Kanske för att MFD är rädda att stöta sig med andra aktörer,
som Försäkringskassan och regeringen. Hursomhelst är detta väldigt
problematiskt”. Företrädaren vid STIL anser också att detta kan få negativa
konsekvenser för högre studier, arbetsliv och även vara en orsak till psykisk
ohälsa: ”Även om det kan vara känsligt att gå fram med kritik, utan att ha så
mycket forskning i ryggen, så vore det ändå klädsamt med ett resonemang som
berör vikten av de signaler som regeringen sänder ut och hur de påverkar
myndigheter, kommuner och andra viktiga aktörer i samhället”. Företrädaren är
mycket kritisk till rapporterna och fortsätter: ” Den stora risken är att MFD:s lägre
ambitionsnivå smittar av sig på andra områden, t.ex. på den utredning som ska se
över LSS-lagstifningen. MFD:s lägre satta ambitioner på området riskerar därmed

(26)
18
att urvattna begreppet goda levnadsvillkor så att de närmar sig ”tillfredställande
levnadsstandard”. MFD låga ambitionssättning på detta område, kan därigenom
visa sig vara mycket farlig”. STIL:s företrädare skriver: ”En ambition som inte
bara ligger långt under vad vi ska förvänta oss av en modern och välmående
välfärdsstat som Sverige, utan också riskerar att urvattna den högre
ambitionsnivån i gällande LSS-lagstiftning. Myndigheten för delaktighet borde
inte ha lägre ambition för de kommande tio åren, än goda levnadsvillkor och full
delaktighet för varje enskild människa som lever i Sverige”.
Tillgänglighet
Attention i Dalarna framför önskemål om att tillgängligheten måste stärkas för
personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Detta gäller även
jämställdshetsperspektivet.
Autism- och Aspergerförbundet i Stockholm skriver att en svaghet med
tillgängligheten är följande: ”Tillgänglighetsbegreppet i relation till sammanhang
är inte konkretiserat i den nya strategin (Gäller resultatmålen)”. En möjlighet som
förbundet beskriver är: ”DO uppmärksammar brister på tillgänglighet och
bemötande i vården för gruppen med funktionsnedsättning”. Ett hot som
förbundet beskriver ges också: ”Bristande tillgänglighet (kognitiv) för att kunna
vara aktiv/motionera m.m”. En svaghet inom rättsväsendet som Autism- och
Aspergerförbundet tar upp är följande: ”Att resultatmålen är vaga och icke
mätbara. Hur mycket ska tillgängligheten ha ökat, hur ser den ut idag? Hur
mycket ska kunskapen ha ökat?”. Ett hot inom området rättsväsende anser
förbundet är följande: ”Att det blir för mycket fokus på fysisk tillgänglighet och
för lite på kognitiv tillgänglighet”. Inom området utbildning och skola anser
Autism och Aspergerförbundet att det finns svagheter med tillgängligheten: ”När
det gäller tillgänglighet har enbart den fysiska tillgängligheten funnits med som
mål. Det är långt till universell utformning. Tillgänglighetsbegreppet inom skolan
är fortsatt för vagt formulerat, hur ska det mätas i så fall?”. En möjlighet som
förbundet ser är följande: ” Ökad kunskap om kognitiva funktionsnedsättningar
och kognitiv tillgänglighet”. Ett hot mot tillgänglighet inom utbildningsområdet
anförs på följande vis: ”Att bara tänka in fysisk tillgänglighet även
fortsättningsvis”.
Synskadades Riksförbund i Dalarna anser att det finns svagheter i
utvärderingsrapporten när det handlar om tillgänglighet för personer med
funktionsnedsättningar: ”Vad gäller digitaliseringen så är det korrekt att mycket
ny teknik blir allt mer tillgänglig. Detta gör dock att digital teknik som hjälpmedel
allt oftare hänskjuts till konsumentprodukter. Detta är dock ett problem då
tillgänglig teknik, trots att det är en konsumentprodukt, många gånger är dyrare än

(26)
19
alternativa produkter på marknaden. T.ex. iPhone som har mycket inbyggd
tillgänglighet men är dyrare jämfört med androidtelefoner”.
HRF och Reumatikerdistriktet Kronoberg ger flera exempel på omfattande brister
i offentliga miljöer som skapar barriärer för människor med
funktionsnedsättningar i samhället. De efterlyser sanktionsmöjligheter: ”Det
behövs kravspecifikationer samt möjlighet att vända sig till kommunen med
klagomål ang. bristande tillgänglighet. Men då måste ju kommunerna själva vara
medvetna i sitt eget tillgänglighetsarbete samt sin skyldighet att se till att bristande
tillgänglighet åtgärdas! Det vore också bra att det finns möjlighet att få bidrag för
vissa åtgärder samt att det skulle kunna finnas sanktionsmöjligheter! Och då
menar jag inte diskrimineringsombudsmannen i 1:a hand. Enkla och snabba beslut
ang. avgifter på samma vis, som när det gäller Livsmedelsregler!”.
Synskadades Riksförbund i Vara-Essunga-Grästorp menar att det är en brist i båda
rapporterna att myndigheterna betonar web-tillgänglighet men inte andra former
av informationstillgänglighet som till exempel dator, IT-frågor, programvaror,
automater samt hemelektronik. De menar att det finns brister i rapporterna även
om tillgänglighet och mobilitet: ”Saknas realistiska och konventionsenliga
förväntningar på effekter av tillgänglig kollektivtrafik. Det har tidigare lett till
tankar att tvinga färdtjänstresenärer att resa kollektivt (Final-projektet, Kolla-
projektet, Resa i Västra Götaland). Viktigt att här betona konventionsartikel 20
som kräver personlig rörlighet till rimlig kostnad på det sätt och den tid som den
funktionsnedsatte väljer”.
STROKE-Riksförbundet skriver följande om hot med båda rapporterna: ”Hot är
att det knappt blivit någon bättring inom ex arbetsmarknad och fysisk
tillgänglighet”.
Delaktighet
Autism och Aspergerförbundet i Stockholm anser att en styrka med delaktighet
inom utbildningsområdet är följande: ” Viss möjlighet att se små förbättringar
inom ett fåtal områden utifrån målen (fler män har eftergymnasial utbildning samt
att stödet för studenter på högskolor och universitet blivit bättre även om det finns
fortsatta brister)”. En möjlighet som förbundet ser är: ”Folkhögskolorna tar emot
(fler) studenter med funktionsnedsättning och kan ge adekvat stöd”. En möjlighet
som förbundet ser för delaktigheten inom social välfärd (framtidsutredningen) är
följande: ”Att det sätts fokus på delaktighet i beslut som rör individer. Delaktighet
måste då innebära ett faktiskt inflytande, inte bara att man fått yttra sina åsikter
inför beslut, utan att individens åsikter påverkat beslutet”.

(26)
20
FUB Östergötland beskriver också bristen på delaktighet i framtidsutredningen:
”Som du förstår är problemet detsamma i utbildning, arbete och försörjning,
transport, bygg miljö och samhällsplanering, teknikutveckling, rättsfrågor, social
välfärd, kultur, idrott och fritid, demokrati, många är helt enkelt inte synliga
bakom underlagen. Så hur kan vi då förändra? svaret är utbildning på alla nivåer
och på riktigt!, det räcker inte med ”låtsasmöten”.
Synskadades Riksförbund i Vara-Essunga-Grästorp menar att det finns brist i båda
rapporterna när det handlar om lönearbete och effekter av lönestöd: ”Saknas
realistiska förväntningar på effekter av lönestöd. Det är tro på underverk om man
räknar med att stödet skall kunna tas bort efter en tid”.
Synskadades Riksförbund i Dalarna anser att det finns svagheter i
utvärderingsrapporten när det handlar om arbete för personer med
funktionsnedsättningar: ”Statistiken verkar även visa på en ökning av antalet
personer i arbete. Men att redovisa arbetsmarknadspolitiska program som arbete
snedställer bilden då en person kan gå från en åtgärd till en annan åtgärd utan att
få en anställning som i sin tur ger ökad trygghet och självkänsla. Detta i sig kan
leda till ökad risk för ohälsa. Något som även tycks saknas i rapporten avseende
arbetsgivares syn på lönebidrags- och trygghetsanställning, är att en anställning av
en person på heltid med ett 50 % lönebidrag indikerar på att en person behöver en
heltid för att kunna utföra en halvtidstjänst. Detta missar dock arbetsgivare och
tror att de fått en heltidsanställd för halva priset”.
Astma- och Allergiförbundet i Stockholm menar att det finns följande styrkor i
båda rapporterna: ”integrering av funktionshinderspolitiken ger goda
förutsättningar för tillgänglighet och delaktighet”.
Attention i Dalarna skriver följande:
”Rapporterna som Ni skickat med berör knappt NPF främst då AD/HD i väldigt få
ordalag. Vilket ger mig intrycket av att NPF förbisetts i rapporterna”.

(26)
21
Diskussion
En företrädare från funktionshinderrörelsen (HRF och Reumatikerdistriktet
Kronoberg) menar följande: ”Vi tror, att mycket få orkar läsa rapporterna i sin
helhet. De är mycket tunglästa, skrivna på kanslisvenska och med mycket
upprepningar! Även ur min synvinkel trots mitt engagemang i
funktionshinderrörelsen och trots god läsvana som pensionerad läkare med
specialistkompetens både i allmänmedicin och företagshälsovård”.
Detta citat visar ändå på flera svårigheter att delta i denna typ av undersökningar.
Det kräver kunnande och aktivt intresse som inte alltid är förenligt med
engagemanget i en lokal funktionshinderförening. Som forskaren Julia Bahner
(2017) visar i en studie ser flera organisationer den sociala medlemsverksamheten
som den främsta. Att delta i denna typ av undersökning kräver också att det finns
såväl personella som ekonomiska resurser i föreningarna. Medlemmarna i
lokalföreningarna påverkas av funktionshinderspolitiken men de själva ser inte
detta som sin uppgift att engagera sig i politiken på central nivå. Ändock visar vår
rapport på en bred representation inom funktionshinderrörelsen då ett flertal typer
av funktionsnedsättningar finns med. Såväl nationella som regionala
organisationer finns representerade. Totalt 17 organisationer skickade in svar i
undersökningen. I svaren framkommer både positiva och negativa synpunkter på
både utvärderingen och av den framtida funktionshinderspolitiken. Vi ser också
att det finns olika nivåer d.v.s. såväl övergripande samhällsnivå (till exempel FN:s
konventioner om rättigheter) som näraliggande konkreta åtgärder i samhället.
Påfallande många av svaren är fokuserade på myndigheter och myndigheternas
ansvarsområden och funktion. I de olika svaren uppvisas ett mycket starkt
engagemang att förklara och föra fram gruppers rättigheter och svårigheter. Det är
många organisationer som ser mörkt på framtiden och deras möjligheter att
påverka. Detta gäller även inom det juridiska området.
Handikappförbunden skriver i sitt yttrande till Regeringskansliet att man
uppmanar sina egna medlemsförbund att själva skicka in sina yttranden på
utredningarna. Handikappförbunden kan själva inte samordna sina egna förbund
vilket innebär att det i sådana fall blir Regeringskansliet själva så får göra detta.
Detta kan ses som ett västgötaklimax.
Organisationerna i undersökningen befarar även att kommunerna kommer att
ytterligare skära ned sina ambitioner vilket drabbar personer med
funktionsnedsättningar ytterligare.

(26)
22
Funktionshinderorganisationerna i studien är på ett sätt ambivalenta i sitt
förhållningssätt till myndighetsrapporterna. Organisationerna ser flera fördelar
med rapporterna som till exempel att myndigheterna tar ett helhetsgrepp och att
man försöker styra utvecklingen likaväl som man upplever olika hot.
Vi noterar att 25 år efter att LSS implementerades i Sverige pekar så många
organisationer på brister, svagheter och osäkerhet inom funktionshinderområdet
(SFS 1993:387).

(26)
23
Referenser
Bahner, J. (2017). Vilka röster hörs? Funktionshinderrörelsens karaktär och
intressepolitiska arbete. Rapport. FoU i Väst/GR och Västra Götalandsregionen.
Göteborg: FoU i Väst/GR och Västra Götalandsregionen.
Balamuralikrishna, R., Dugger, J.C. (1995). SWOT analysis: a management tool for
initiating new programmes in vocational schools. J. Vocat. Tech. Educ. 12 (1)
http://scholar.lib.vt.edu/ejournals/JVTE/v12n1/Balamuralikrishna.
Camden, C., Swaine, B., Tétreault, S., Bergeron, S. (2009). SWOT analysis of a
pediatric rehabilitation programme: A participatory evaluation fostering quality
improvement, Disability and Rehabilitation, 31(16):1373-1381.
Dealtry R T. (1992). Dynamic SWOT analysis : developers guide : when looking to
the future look för the opportunities and threats and consider your strengths and
weaknesses, Birmingham Dynamic Birmingham Dynamic SWOT Associates.
Glass, N.M. (1991. Pro-active management: how to improve your management
performance. Nichols Publishing, East Brunswick, New Jersey.
Gorski, S.E. (1991). The SWOT team - focusing on minorities. Community Tech.
Junior Coll. J. 61(3):30–33.
Handikappförbunden. (2016). Remissvar En funktionshinderspolitik för ett jämlikt
och hållbart samhälle (förslag från MFD). Dnr.nr: S2016/04598/FST. Sundbyberg:
Handikappförbunden.
Hill, T., Westbrook, R. (1997). SWOT analysis. It's time for a product recall. Long
Range Planning. 30 (1), 46–53.
Högberg, H, Larsson, P-O, Lundälv, J. (2017). The Case for More Inclusive
Research in Sweden and Beyond. DISABILITY UNITED. Awareness, Answer,
Action. March 17, 2017. Debate article.
Jackson, S E, Joshi, A, Erhard, N L. (2003). Recent Research on Team and
Organizational Diversity: SWOT Analysis and Implications. Journal of
Management 2003:29(6):801-830.
Kuipers, P., Kendal, E., Hancock, T. (2003). Evaluation of a rural community-
based disability service in Queensland, Australia, Rural and remote health.
LSS - Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS 1993:387).
Larsson, P-O, Högberg, H, Lundälv, J. (2016). Etik, funktionshinder och
medaktörskap i media – en kvalitativ innehållsanalys. Socialmedicinsk tidskrift
2016;6:677-685.
MindTools. (2006). http://www.mindtools.com/Hämtad 2013-06-23.

(26)
24
Mossberg, L., Sundström, M. (2011). Marknadsföringsboken, 1 uppl. Lund:
Studentlitteratur.
Myndigheten för delaktighet. (2016a). Utvärdering och analys av
funktionshinderspolitiken 2011-2016. Redovisning av regeringsuppdrag om ett
samlat uppföljningssystem för funktionshinderspolitiken. Sundbyberg:
Myndigheten för delaktighet.
Myndigheten för delaktighet. (2016b). En funktionshinderspolitik för en jämlikt
och hållbart samhälle. MFD:s förslag på struktur och genomförande, uppföljning
och inriktning inom funktionshinderområdet. Sundbyberg: Myndigheten för
delaktighet.
Redaktionen. (2012). Swot-modellen. Hämtad 2012-04-17 från
http://www.swot-modellen.se/
Regeringens proposition 1999/2000:79 Från patient till medborgare.
Willis D.S. Thustion M. (2015). Working with the disabled patient: Exploring
student nurses views for curriculum development using a swot analysis, Nurse
Education Today, 35(2):383-387.

(26)
25
Bilaga 1. Översikt; Informanterna i undersökningen (N=17)
1. Hörselskadades förening i Växjö, Reumatikerföreningen i Växjö, Hörselskadades distrikt i
Kronoberg, Reumatikerdistriktet Kronoberg.
2. Attention Dalarna
3. Autism- och Aspergerförbundet Riksförbund
4. Sveriges Fontänhus Riksförbund
5. FUB Södertälje-Nykvarn
6. FUB Örebro
7. FUB Östergötland
8. Hjärtebarnsförbundet
9. Hörselskadades förening i Eksjö
10. Synskadades förening i Dalarna
11. Neuroförbundet Södertälje-Nykvarn
12. Synskadades Riksförbund i Enskede
13. Synskadades Riksförbund i Luleå
14. Synskadades Riksförbund i Vara, Essunga och Grästorp
15. STIL i Stockholm
16. Strokeförbundet Stockholm
17. Astma- och allergiförbundet Riksförbundet

(26)
26
Bilaga 2. Till berörda funktionshinder- och patientorganisationer samt
enskilda
Göteborg den 1 augusti 2016
Hej!
Myndigheten för delaktighet i Sverige har i sommar kommit ut med två nya rapporter (se nedan
länk). Den ena rapporten är en sammanfattning av den förda funktionshinderpolitiken 2011-
2016 medan den andra rapporten anger inriktningen för framtiden. Vi anser att det är mycket
viktigt att funktionshinder- och patientorganisationernas röster hörs i samband med de här båda
rapporterna.
Vi avser att sammanställa synpunkter, kritik och erfarenheter hos funktionshinder- och
patientorganisationer om rapporterna och hur vidare diskussioner skulle kunna föras. Därför vill
vi nu att du/ni ger era synpunkter på de båda rapporterna, gärna utifrån de frågor som vi skickar
med i detta brev. Frågorna är följande:
1. Vilka är styrkorna med de resultaten och den framtida funktionshinderpolitiken som
framkommer av rapporterna?
2. Vilka är svagheterna i resultaten och den framtida funktionshinderpolitiken som
framkommer av rapporterna?
3. Vilka möjligheter ser du i resultaten och den framtida funktionshinderpolitiken som
framkommer av rapporterna?
4. Vilka hot ser du i resultaten och den framtida funktionshinderpolitiken som
framkommer av rapporterna?
Om det finns andra frågor som du tycker saknas i rapporterna får du gärna skriva om dessa
också. Du kan skriva ned dina svar/tankar i ett mejl. När vi har fått in svar kommer vi att göra
en sammanställning. Vi önskar svar så snart som möjligt. Svaren mejlas direkt till Jörgen
Lundälv, docent i socialt arbete, Göteborgs universitet:
Jorgen.Lundalv@socwork.gu.se
Rapporterna från Myndigheten för delaktighet finns via följande länkar:
http://www.mfd.se/publikationer/rapporter/utvardering-och-analys-av-funktionshinderspolitiken-2011-2016
http://www.mfd.se/publikationer/rapporter/en-funktionshinderspolitik-for-ett-jamlikt-och-hallbart-samhalle
Vänliga hälsningar
Per Olof Larsson och Jörgen Lundälv
Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet