ArticlePDF Available
Växtskyddsteknik för ekologisk frukt- och bärodling
- Skadedjursbekämpning med fysikaliskt verkande
bekämpningsmedel
Pesticide application technology for organic fruit and berry
production – physically acting biopesticides
Sven Axel Svensson
Johannes Albertsson
Christina Johansson
Agrosystem, SLU Alnarp
Sveriges lantbruksuniversitet
Fakulteten för landskapsplanering, trädgårds- och jordbruksvetenskap
Rapport 2011:30
ISSN 1654-5427
ISBN 978-91-86373-81-8
Alnarp 2011
LANDSKAP TRÄDGÅRD JORDBRUK
Rapportserie
LANDSKAP TRÄDGÅRD JORDBRUK
Rapportserie
Sven Axel Svensson
Johannes Albertsson
Christina Johansson
Agrosystem, SLU Alnarp
Sveriges lantbruksuniversitet
Fakulteten för landskapsplanering, trädgårds- och jordbruksvetenskap
Rapport 2011:30
ISSN 1654-5427
ISBN 978-91-86373-81-8
Alnarp 2011
Växtskyddsteknik för ekologisk frukt- och bärodling
- Skadedjursbekämpning med fysikaliskt verkande
bekämpningsmedel
Pesticide application technology for organic fruit and berry
production – physically acting biopesticides
INNEHÅLL
Förord ......................................................................................................................................... 1
Sammanfattning ......................................................................................................................... 2
Summary .................................................................................................................................... 4
1. Inledning ................................................................................................................................. 7
Bakgrund ................................................................................................................................ 7
Syfte ....................................................................................................................................... 9
2. Litteraturstudie ....................................................................................................................... 9
Olika alternativa växtskyddsmetoder ..................................................................................... 9
Appliceringsteknik för fysikaliskt verkande växtskyddsmedel ............................................ 10
Fysikaliskt verkande växtskyddsmedel ................................................................................ 11
Mineraloljor ...................................................................................................................... 11
Vegetabiliska oljor ............................................................................................................ 17
Såpor ................................................................................................................................. 20
3. Experiment, genomförda företrädesvis i laboratoriemiljö ................................................... 23
Blandningserfarenheter ........................................................................................................ 23
Bekämpning av trips med rapsolja ....................................................................................... 24
Bekämpning av vita flygare med oljor och växtextrakt i kassava ........................................ 24
Undersökning av täckningsgradens inflytande på effekten .................................................. 29
Bakgrund .......................................................................................................................... 29
Syfte ................................................................................................................................. 29
Material och metod ........................................................................................................... 30
Resultat ............................................................................................................................. 34
Diskussion ........................................................................................................................ 35
4. Experiment, genomförda företrädesvis i fält ........................................................................ 36
Bekämpning av hallonänger med olja i hallon ..................................................................... 36
Bakgrund .......................................................................................................................... 36
Syfte ................................................................................................................................. 36
Material och metod ........................................................................................................... 36
Resultat ............................................................................................................................. 37
Diskussion ........................................................................................................................ 37
Bekämpning av fruktträdsspinnkvalster med olja i växthushallon ...................................... 38
Bakgrund .......................................................................................................................... 38
Syfte ................................................................................................................................. 38
Material och metod ........................................................................................................... 38
Resultat ............................................................................................................................. 41
Diskussion ........................................................................................................................ 41
Täcknings- och inträngningsförsök i hallon på fält .............................................................. 42
Bakgrund .......................................................................................................................... 42
Syfte ................................................................................................................................. 42
Material och metod ........................................................................................................... 42
Resultat ............................................................................................................................. 45
Diskussion ........................................................................................................................ 47
Täcknings- och inträngningsförsök i jordgubbar ................................................................. 49
Bakgrund .......................................................................................................................... 49
Syfte ................................................................................................................................. 49
Material och metoder ....................................................................................................... 49
Resultat ............................................................................................................................. 50
Diskussion ........................................................................................................................ 51
Bekämpning av fruktträdsspinnkvalster med olja i äpple .................................................... 52
Bakgrund .......................................................................................................................... 52
Syfte ................................................................................................................................. 52
Material och metod ........................................................................................................... 52
Resultat ............................................................................................................................. 55
Diskussion ........................................................................................................................ 56
Vätskemängdens inverkan i fruktodling .............................................................................. 57
Bakgrund .......................................................................................................................... 57
Syfte ................................................................................................................................. 57
Material och metod ........................................................................................................... 57
Resultat ............................................................................................................................. 59
Diskussion ........................................................................................................................ 60
5. Påverkan på nyttofauna ........................................................................................................ 60
Bakgrund .......................................................................................................................... 60
Syfte ................................................................................................................................. 60
Material och metoder ....................................................................................................... 60
Resultat ............................................................................................................................. 60
Diskussion ........................................................................................................................ 61
6. Sammanfattande diskussion ................................................................................................. 62
Verkansmekanismer och växtskyddseffekt .......................................................................... 62
Appliceringstekniska faktorer .............................................................................................. 64
Avskräckande effekter .......................................................................................................... 67
Risk för bladskador .............................................................................................................. 67
Nyttodjur .............................................................................................................................. 67
7. Slutsatser .............................................................................................................................. 68
8. Tack ...................................................................................................................................... 69
9. Referenser ............................................................................................................................. 70
Skriftliga och nätbaserade källor .......................................................................................... 70
Personliga meddelanden ....................................................................................................... 78
Omslagsbilderna visar äppleskott med fruktträdsspinnkvalster, persikbladlöss under
bekämpning samt sprutning av hallon i växthus (foto: Johannes Albertsson).
1
FÖRORD
Denna rapport är en redovisning för ett anslag från SLU:s Ekoforsk-satsning. Rapporten utgör
samtidigt en sammanfattande redovisning av en rad projekt, som alla har haft det övergrip-
ande syftet att öka kunskapen om appliceringsteknik för fysikaliskt verkande växtskydds-
medel, d v s medel som är extremt kontaktverkande. Av den anledningen krävs en mycket god
inträngningsförmåga i beståndet och en mycket hög täckningsgrad av sprutvätskan. Dessa
växtskyddsmedel är högaktuella för den ekologiska odlingen, men har också en stor potential
i integrerat växtskydd.
En del av de tidigare projekten har redovisats separat, men denna rapport belyser samtliga de
genomförda studierna och utnyttjar dem för att ge en sammanfattande diskussion. De tidigare
projekten har finansierats av Stiftelsen Lantbruksforskning (Trädgårdsfonden) och Jordbruks-
verket.
De experimentella delarna har främst genomförts av Anna-Mia Björkholm (numera Hushåll-
ningssällskapet i Kristianstads län), Johan Mickelåker (numera DataVäxt AB) och Johannes
Albertsson (numera Område Växtförädling och bioteknik, SLU Alnarp). Elisabeth Kärnestam
(Område Växtskyddsbiologi, SLU Alnarp) har svarat för analys i nyttodjursundersökningen.
Miriam Frida Karlsson (Område Växtskyddsbiologi, SLU Alnarp) har bidragit med sitt
examensarbete inom hortonomprogrammet och Rikard Jansson (Tönnersjö Plantskola,
Eldsberga) har bidragit med sitt specialarbete om kvalster. Christina Johansson, tidigare
anställd vid Område Jordbruk, SLU Alnarp (numera Firma Utredningar & Dokumentation,
Arlöv) har bidragit med kompetens inom avsnitten om organisk och fysikalisk kemi och har
dessutom gjort den slutlig redigering av rapporten.
Alnarp i september 2011
Sven Axel Svensson Erik Steen Jensen
Projektledare Områdeschef
Område Agrosystem Område Agrosystem
SLU Alnarp SLU Alnarp
2
SAMMANFATTNING
Växtskyddsmedel med fysikalisk verkan har ett reellt utrymme i ekologisk odling, när
förebyggande insatser inte längre räcker till. I konventionell odling har de vidare möjlighet att
komplettera de kemiska växtskyddsmedlen och är speciellt intressanta i en kraftigare satsning
på integrerat växtskydd. De fysikaliskt verkande växtskyddsmedlen baseras ofta på ämnen
som kan kategoriseras som livsmedel eller hushållskemikalier och förutsätts därför innebära
mindre risker för arbetsmiljö, resthalter och omgivande miljö, något som inte alltid har
studerats närmare.
Dessa växtskyddsmedel är till sin natur strikt kontaktverkande och kräver därför en synner-
ligen god avsättning av sprutvätskan för att den önskade biologiska effekten skall erhållas.
Kunskapen om lämplig appliceringsteknik och mer allmänt möjligheterna till användning av
dessa växtskyddsmedel mot skadegörare inom trädgårdsnäringen är begränsad.
Projektets syfte har varit att öka kunskapen om appliceringsteknik för och användning av
fysikaliskt verkande växtskyddsmedel mot skadegörare inom frukt- och bärodling. Arbetet har
främst skett genom olika former av tillämpad forskning.
Av de fysikaliskt verkande växtskyddsmedlen är mineraloljor de mest studerade och utveck-
lade. De är idag noggrant klassificerade angående kemisk renhet. Den tidigare uppfattningen
om deras kvävande förmåga har kompletterats med ny forskning, som visat att verkans-
mekanismerna mot skadegörare är flera, inkluderande en kemisk påverkan på nervsystemet.
Man har förutsatt att även vegetabiliska oljor och såpor verkar på samma sätt, men det är
fortfarande inte grundligt utrett. Tills vidare är hypotesen att de har kvävande och hudupp-
lösande verkan, något som delvis har bekräftats i olika forskningsresultat. Såpor och vege-
tabiliska oljor innehåller, beroende på sitt växtursprung, olika sammansättning av fettsyror.
Olika fettsyror anses vara olika effektiva, vilket skulle betyda att vissa växter är mer lämpliga
som råvarukälla. Rapsolja, med ett högt innehåll av oljesyra, är en i detta sammanhang
intressant produkt. Resistensreaktioner har helt uteblivit vid användning av fysikaliskt
verkande medel, förmodligen eftersom flera olika mekanismer kombineras, däribland helt
fysikaliska.
Fältförsök med oljor gav i många fall god effekt, under förutsättning att behandlingarna
upprepades flera gånger under säsongen (exempel: rapsolja mot hallonänger), eller skedde
med höga vätskemängder (rapsolja mot fruktträdsspinnkvalster i växthushallon), eller om
mineralolja användes (mineralolja mot fruktträdsspinnkvalster i äpple). I laboratorieförsök
erhölls 100 % verkan, om äpplegrenar med fruktträdsspinnkvalster doppades i sprutvätska
med rapsolja, vilket understryker appliceringens betydelse, även om också nyare forskning
visar att de fysikaliska förutsättningarna för inträngning i skadegöraren ändras.
Under alla omständigheter krävs en stor avsättning på skadegöraren för att få effekt. Labora-
torieexperiment med helt exponerade persikbladlöss visade att en täckningsgrad på 90 %
(mätt med vattenkänsligt papper) endast gav en dödlighet på ca 20 %. Om samma behandling
omedelbart upprepades, kunde 70 % dödlighet uppnås. Det är synnerligen svårt att uppnå
dessa avsättningsnivåer i grödor med fullt utvecklade bladverk. I de svårast belägna posi-
tionerna (bladundersida i centrum av bladverket) är det svårt att komma över 10 – 15 %
täckningsgrad.
3
Nyttodjur påverkas rimligen på samma sätt som skadegörarna av fysikaliskt verkande växt-
skyddsmedel. Emellertid har vi inte kunnat se några allvarliga negativa effekter, vilket väl
stämmer överens med andra forskningsresultat. En viktig del i en rimlig förklaring är att
nyttodjuren och skadegörarna sällan är i samma utvecklingsstadium samtidigt.
För att få god effekt av de fysikaliskt verkande växtskyddsmedlen är det otroligt viktigt att
välja rätt behandlingstillfälle; när skadegörarna är exponerade och befinner sig i ett känsligt
stadium. I regel är förutsättningarna goda om behandlingen kan ske innan bladen slår ut. Våra
goda resultat mot fruktträdsspinnkvalster erhölls tidigt på säsongen, med i stort sett nakna träd
eller plantor, med kvalstrens ägg relativt väl exponerade.
Det finns dokumenterade risker för bladskador från oljor och såpor. Behandling före bladsätt-
ning är därför en fördel. I våra försök har vi inte i något fall sett tendenser till skador.
Det bör påpekas att sprutning med olja och såpa också har en avskräckande effekt både på
äggläggning och på födointag. Denna faktor har inte undersökts i projektet.
Genom projektet kan konstateras att verkansmekanismerna för vegetabiliska oljor inte är klar-
lagd. Därför skulle fortsatt forskning av mer djupgående natur t ex kunna inriktas på rapsolja
och hur den påverkar skadedjur i olika stadier. Mer praktiskt orienterade resultat har i detta
projekt erhållits genom studier av täckningsgradens inflytande. Metodik finns utvecklad, som
gör det möjligt att undersöka fler arter, stadier, koncentrationer och substanser.
Kunskapen om effekt i relation till förutsättningarna i praktisk odling bör öka och samman-
ställas på ett strukturerat sätt, t ex genom en serie självständiga arbeten (”examensarbeten”),
baserade på fältdata om aktuella växtskyddssituationer, appliceringsteknik, doser och resultat.
Projektets viktigaste bidrag till kunskap om användningen av det vi kallar växtskyddsmedel
med fysikalisk verkan kan sammanfattas i följande punkter:
Fysikaliskt verkande växtskyddsmedel ger i de flesta fall en effekt mot skadegörare.
Rapsolja ger i många fall en god effekt, men mineralolja ger ännu bättre effekt
Verkan från vegetabilisk olja och såpa är dåligt utredd, men domineras förmodligen
av kvävning och upplösning av huden. Mineraloljans verkan innehåller därutöver
även nervpåverkande, kemiska faktorer
Fysikaliskt verkande växtskyddsmedel har inte lett till resistenssymptom
Nyttodjur påverkas i ringa grad, förmodligen då deras känsliga utvecklingsstadier inte
uppträder samtidigt som skadegörarnas
Det krävs modern, högklassig appliceringsutrustning och -teknik och ofta höga
vätskemängder för att få effekt
Att uppnå en god inträngning och hög avsättning i täta bladverk inom frukt- och bär-
området utan luftassisterad appliceringsutrustning är mycket svårt, för att inte säga
omöjligt
Det är mycket viktigt att göra behandlingen när skadegöraren är som känsligast och
som mest exponerad.
4
SUMMARY
Pesticides with a physical mode of action, as opposed to those with a chemical action, have a
real scope in organic production, when preventive means no longer are sufficient. Further on,
they have opportunities to supplement the conventional chemical plant protection products
and are especially interesting for future situations with priority on integrated pest manage-
ment. The physically-acting pesticides are often based on substances, categorized as food or
household chemicals and are therefore assumed to result in less risk to health and safety, resi-
dues and the surrounding environment. However, this has not always been studied in detail.
These pesticides are by nature strictly contact-acting and require a thorough spray liquid
coverage to obtain the wanted biological effect. The knowledge of adequate application tech-
nology is limited, as well as, in general, the possibilities for the use of this kind of plant pro-
tection products against pests in horticulture.
The objectives of the project are, based on applied research, to produce knowledge of physic-
cally-acting pesticides and of suitable application technology for these, within fruit and berry
production.
Mineral oils are the most studied and developed of the physically-acting substances. They are
now carefully graded for chemical purity and use. The earlier understanding of their suffo-
cating mode of action has been supplemented with new research, revealing that their modes of
action against pests are several, including a chemical effect on the nerve system.
It was also assumed that vegetable oils and soaps have the same mode of action, but it is still
not thoroughly investigated. So far, the hypothesis is that they are suffocating and have skin
dissolving effects, partially confirmed in various research. Soaps and vegetable oils contain,
depending on their plant origin, different composition of fatty acids. As different fatty acids
are considered to be different efficient, this could indicate that some plants are more suitable
as raw material sources. Canola oil, with a high content of oleic acid is an interesting product
in this context. No resistance reactions are noted in the use of physically-acting agents, most
probably because several different modes of action are combined, including some strictly
physical.
Field trials with the oils resulted often in a good effect, on conditions that the treatment was
repeated several times during the season (example: canola oil against the raspberry beetle in
field raspberries), or made with high liquid volume rates (canola oil against the fruit tree red
spider mite in greenhouse raspberries), or if mineral oil was used (mineral oil against the fruit
tree red spider mite in apples). In laboratory trials full mortality was obtained if apple shoots,
infected with eggs of the fruit tree red spider mite, were dipped in spray liquid with canola oil,
underlining the importance of application, even though recent research shows that ‘dipping’
implies change of the physical conditions for the penetration of the organism.
In any case, a high deposition is needed to get the required effect. Laboratory experiments
with fully exposed green peach aphids showed that coverage of 90 % (measured by using
water sensitive paper) only gave a mortality rate of about 20 %. If the same treatment was
repeated immediately, 70 % mortality could be reached. It is extremely difficult to achieve
these coverage or deposition levels in crops with fully developed foliage. In the most difficult
5
located positions (leaf underside in the center of the canopy), it is difficult to reach above 10 –
15 % coverage.
Beneficial fauna is most probably affected by physically-acting pesticides through the same
modes of actions as pests. However, we have not seen any serious adverse effects, which is
well in line with other research. An important part of a reasonable explanation is that bene-
ficial fauna and pests are rarely simultaneously in the same development stage.
To get a good effect of the physically acting pesticides, it is most important to choose the right
treatment ‘spray window’, when pests are exposed to the spray and are at a sensitive stage.
Generally, conditions are good if the treatment could be carried out before the leaves are put
out. Our good results against the fruit tree red spider mites were obtained early in the season,
with virtually naked trees or plants, with the mite eggs relatively well exposed.
There are documented risks of leaf damage from oils and soaps. Treatment before leaf bloom
is therefore an advantage. In our experiments, we saw no tendencies of damage. It should be
noted that spraying with oil and soap also has a deterrent effect on both oviposition and fee-
ding. This factor has not been investigated in the project.
It can be stated that the modes of action for vegetable oils is not clear. Therefore, further
research of a more basic nature could focus, for example, on canola oil and its impact on pests
in different stages. The more practically oriented results of this project are obtained by study-
ing the influence of coverage on efficiency. Methods were developed, which makes it possible
to examine more species, stages, concentrations and substances.
Other important fields of knowledge, concerning the conditions in practical horticulture in
relation to efficiency, could be studied through a series of student theses, based on collection
of field data, such as the plant protection situation, application method, dosage and results.
The main contribution to the knowledge of the use of physically-acting pesticides could be
summarized as follows:
Physically-acting pesticides provide in most cases an effect against pests. Canola oil
in many cases results in a good effect, but mineral oils are even better
The effect of vegetable oils and soaps are poorly investigated, but probably dominated
by anoxia and dissolving of the skin. The mineral oil modes of action also include
nerve affecting chemical modes
No resistance symptoms developed through use of physical acting pesticides
Beneficial fauna is affected only to a limited extent, probably because their sensitive
stages of development do not occur simultaneously as pests
Modern, high-quality application equipment and technology is needed, and often in
combination with high liquid rates
It is very difficult, if not impossible, to achieve a good penetration and high depo-
sition in dense horticultural canopies without air assisted spray equipment
It is very important to make the treatment when the pest is most sensitive and most
exposed.
6
7
1. INLEDNING
Bakgrund
Kunskap om medicinalväxter och stärkande mineraler utgör i många fall en gemensam kun-
skapsbakgrund till både de moderna kemiska bekämpningsmedlen och till de ”alternativa
preparaten”. Det senare begreppet kan inrymma levande organismer, växtextrakt, mineraler,
såpor eller oljor, som appliceras idag i odlingar för att bekämpa skadeinsekter och sjukdomar
(Casida & Quistad, 1998).
I t ex amerikansk litteratur har dessa ämnen fått ett sammanfattat begrepp: ’biopesticides’ och
definieras som ”antingen mikroorganismer i sig eller produkter som har sitt ursprung i mikro-
organismer, växter eller andra organismer av biologisk natur”. Det hade varit praktiskt att
även ha en motsvarande definition på svenska, som tog sikte på ursprunget i stället för ett inte
alltid klarlagt verkningssätt (Hall & Menn, 1999).
Dessa växtskyddsmedel har en reell potential att komplettera de konventionella kemiska be-
kämpningsmedlen. Det finns flera anledningar till detta. Integrerat växtskydd kommer att bli
en obligatorisk grundpelare i växtskydd från 2014 inom hela EU (Europeiska unionen, 2009).
Integrerat växtskydd är ett stort och mångfacetterat fält, men en viktig punkt är behovet av
kunskap om det förebyggande växtskyddet, prognoser och val av korrekt bekämpningsåtgärd.
I riktlinjerna formuleras också att eventuell bekämpning skall i första hand ske med biolo-
giska eller fysiska metoder (Europeiska unionen, 2009).
En annan anledning är att allt fler odlare är intresserade av att använda biologisk bekämpning,
dels för den yttre miljön, dels för den egna arbetsmiljöns skull. Miljöfrågorna får överhuvud-
taget ökad betydelse, samtidigt som ekologisk odling ökar inom olika produktionsgrenar.
Svensk kommersiell produktion av ekologisk frukt har under projektets löptid ökat, men om-
fattningen är ändå begränsad, jämfört med den konventionella (SCB, 2010). Ökningen av
produktionen beror rimligen på en noterad ökning av efterfrågan och olika kampanjer om start
av ekologisk frukt- och bärodling. Idag importeras ekologisk frukt från framför allt Italien,
men även från Holland, Argentina och Sydafrika (Jakobsson M., pers. medd., 2008). Importen
av ekologiska frysta bär och bär för färskkonsumtion ökar, men från en mycket låg nivå.
I trädgårdsodling utgör skadeinsekter i många fall ett hot mot produktionen. Bland viktiga
skadegörare i frukt- och bärodling kan nämnas olika vecklare, rönnbärsmal, bladlöss, spinn-
kvalster, trips, ängrar, bladloppor, etc. Speciellt bekymmer är det i de fleråriga kulturerna
inom frukt- och bärodlingen. Här saknar man växtföljdens goda inverkan, varför populationer
av skadedjur kan byggas upp från år till år. Å andra sidan ges det tid och möjlighet att
successivt bygga upp populationer av nyttodjur.
Grundläggande för både integrerad produktion och ekologisk produktion är att växtskyddet i
första hand utgörs av olika förebyggande åtgärder som hygien, växtföljd, sortval, gynnande av
predatorer, etc. Trots dessa åtgärder sker angrepp, som måste bekämpas på något sätt för att
rädda kvalitet och avkastning. I konventionell och IP-odling används insekticider som hittills
givit en tillfredställande kontroll av de flesta skadedjur. Det finns naturligtvis delade meningar
om prognoserna för kemiska bekämpningsmedel, men en dominerande uppfattning är att risk-
erna vid användning av kemiska bekämpningsmedel måste minska, om de skall ha någon
framtid i skadedjursproblematiken. Ett av de viktigaste argumenten mot kemiska
8
bekämpningsmedel är fynden av preparatrester i mark, vatten och livsmedel, trots alla de
många olika insatser och informationsprogram som genomförts (Franzén, 2007; Pirzadeh.
2011; Kreuger et al., 2009). Detta faktum är också det absolut viktigaste argumentet för EU:s
Temastrategi, som kommer att införas i hela EU 2014. I bakgrundsmaterialet formuleras
aspekten enligt:
”Trots gällande regelverk kan fortfarande oönskade mängder av vissa
bekämpningsmedel finnas i miljön (särskilt i mark, luft och vatten), och
resthalter som överskrider lagstadgade gränsvärden kan fortfarande
påvisas i jordbruksprodukter. Nya vetenskapliga resultat – exempelvis
förmågan hos vissa kemikalier, däribland bekämpningsmedel, att störa
hormonsystemens funktion även vid låga halter – understryker de
möjliga risker för människor och miljö som är förknippade med
användningen av dessa ämnen. (Europeiska Unionen, 2006)
På senare tid har även publicerats skrifter med titlar som ”Jordgubbar och bekämpningsmedel,
matens värstingar” (Naturskyddsföreningen, 2007). Dessa skrifter skapar opinion mot
kemiska bekämpningsmedel, även om bilden inte alltid är så svartvit som man kan tro vid en
första anblick.
De kemiska bekämpningsmedlen som är godkända att användas för frukt- och bärproduktion
blir också allt färre. En insekticid som har haft ett viktigt användningsområde i bland annat
äpple- och hallonodlingar, Gusathion, får sedan hösten 2008 inte längre användas (Kemikalie-
inspektionen, 2010). Ett flertal av de nu godkända medlen, framförallt pyretroider, är dess-
utom rödlistade i IP-odling, vilket gör att odlarna idag har ett begränsat urval av kemiska
bekämpningsmedel (Jordbruksverket, 2010a). Detta leder till resistensproblem, vilket gör de
tillgängliga medlen mindre effektiva på längre sikt (Casida & Quistad, 1998).
I EU pågår för närvarande ett arbete med ett nytt gemensamt regelverk för växtskyddsmedel.
Enligt det senaste förslaget kommer vissa ämnen helt att förbjudas (stupstockskriteriet),
medan andra ska försvinna om det finns alternativ (substitutionskriteriet). Ämnen som är
cancerframkallade, mutagena, reproduktionstoxiska eller hormonstörande kommer att falla
under stupstockskriteriet. Även persistenta organiska föroreningar, persistenta, bioackumu-
lerande och toxiska ämnen och mycket persistenta och mycket bioackumulerande ämnen
kommer att hamna under detta kriterium (Kemikalieinspektionen, 2008; Svenskt Växtskydd,
2008). Enligt en preliminär bedömning från Kemikalieinspektionen kommer, om det nu-
varande förslaget går igenom, 23 av de 271 verksamma ämnena som ingår i Sveriges be-
dömning av växtskyddsmedel att omfattas av stupstockskriteriet och tas bort från marknaden
på grund av sina särskilt farliga egenskaper (Kemikalieinspektionen, 2008).
I detta sammanhang kan också refereras till Svenskt Växtskydds remissvar av det svenska
handlingsprogrammet. Där vänder man sig kraftigt mot att vissa ämnen grupperas som låg-
riskmedel utan djupare riskbedömning. Man menar, helt logiskt, att en saklig riskbedömning i
användningssituationen skall göras för samtliga produkter som marknadsförs i växtskydds-
syfte.
Med mer kunskap om de ”fysikaliskt verkande” växtskyddsmedlen ökar möjligheten att få
dem integrerade i växtskyddet, att förstå verkan och appliceringsmetoder och att slutligen ha
möjlighet att bedöma riskerna med användningen.
9
En sammanfattning av det ovan sagda betyder att det inte erbjuds någon enkel och självklar
väg att ersätta de kemiska växtskyddsmedlen. Det görs många ansträngningar att övervinna
problemen. Det moderna växtskyddet bygger på kunskap i mycket högre grad än tidigare och
handlar i stället mer och mer om att kombinera en rad olika metoder, där både insatsens tid-
punkt och val av aktion baseras på kunskap om skadegöraren och insatsens funktion. Detta
blir ytterligare understruket genom att det nya EU-direktivet så tydligt flyttar tyngdpunkten
till integrerat växtskydd.
Syfte
Projektets syfte har varit att, baserat på tillämpad forskning, producera kunskap om fysikaliskt
verkande växtskyddsmedel och lämplig appliceringsteknik för dessa. Projektet skall också
undersöka verkan av dessa växtskyddsmedel mot nyttofaunan. Projektet skall utnyttja kontak-
ter med spruttillverkare under projektets genomförande. Slutligen har projektet avgränsats till
att gälla växtskyddsmedlen olja och såpa samt växtslagen jordgubbar, hallon och äpple.
2. LITTERATURSTUDIE
Olika alternativa växtskyddsmetoder
Tänkbara alternativ till kemiska bekämpningsmedel är: förvirring med feromoner, biologiska
bekämpningsmedel (bl a levande organismer som nematoder, svampsporer, o s v), oljor, såpor,
växtstärkande medel, förebyggande åtgärder, prognos- och varningssystem, etc. Dessa meto-
der kan användas ensamt eller i kombination med varandra. I vissa fall kan de också användas
i kombination med kemiska växtskyddsmedel.
De som normalt benämns fysikaliskt verkande växtskyddsmedel består av mineraloljor, vege-
tabiliska oljor och olika typer av såpor. De ursprungliga uppfattningarna om verkansmekanis-
mer är att oljorna kväver skadedjuren, medan såpan löser upp huden. Det har kommit invänd-
ningar mot dessa förklaringar och nya erfarenheter och alternativa synsätt redovisas längre
fram i rapporten. Mineraloljor är de som undersökts mest och som också har använts i odling
längst. Även de vegetabiliska oljorna används idag, men är inte tillnärmelsevis så noga stude-
rade som mineraloljorna. Såpor är slutligen ett tredje alternativ. Närmare redovisning av dessa
tre ämnesgrupper finns senare i rapporten.
Biologiskt växtskydd används inom svensk konventionell och ekologisk trädgårdsodling. I
växthusodling bekämpas bland annat skadedjur med olika former av rovdjur eller parasit-
steklar. Dessa är för det mesta specialiserade och bekämpar ofta bara en eller ett fåtal skade-
görare (t ex Jordbruksverket 2011b; 2011c). Även olika typer av insektspatogena svampar och
bakterier används för att bekämpa skadedjur. Biologisk bekämpning av svampsjukdomar görs
med olika mikroorganismer, som bland annat konkurrerar om näringen, producerar antimikro-
biella substanser eller inducerar resistens i värdväxten (Hjeljord & Tronsmo, 1998; Zhang et
al., 1996). I ett projekt vid Område Agrosystem, SLU Alnarp, har en undersökning gjorts om
sporer från den insektspatogena svampen Beauveria bassiana (produktnamn Botanigard) kan
spridas i växthuskulturer med hjälp av kalldimning. Resultatet visar att preparatet överlever
den omilda behandlingen i maskinen, att växtskyddseffekten är acceptabel, men att det syns
mycket stora skillnader i avsättning mellan uppåtriktade och nedåtriktade ytor (Anders TS
Nilsson, pers medd, 2011).
10
Biologiska preparat levereras oftast i en formulering som ska spädas med vatten och sedan
sprutappliceras på olika sätt. En mycket viktig aspekt för levande organismer är dess vitalitet,
hur de klarar lagring och hur appliceringstekniken påverkar deras överlevnad. Vitaliteten hos
det ovan nämnda preparatet Botanigard har undersökts i projekt vid Område Agrosystem,
SLU Alnarp,. Det visade sig dessvärre att det påträffades leveranser med låg vitalitet (20 % av
utlovad). Dessutom finns det en oklarhet vad gäller olika laboratoriers möjlighet att mäta
vitaliteten på ett korrekt sätt (Nilsson et al., 2010; 2011). När det gäller appliceringsteknik för
levande organismer är det endast ett fåtal undersökningar gjorda, jämfört med applicerings-
teknikens inverkan vid kemisk bekämpning (Fife et al., 2004; Laczynski et al., 2004; Erik-
sson, 2001; Hayes et al., 1999).
I inledningen nämndes medicinalväxter och mineraler. Växtextrakt är sedan länge en intres-
sant råvara till växtskyddsmedel, t ex vitlöksolja, pyrethrum, neem, kvassiabark, etc (Isman,
2000; 2008; Rosell et al., 2008; Scott et al., 2003). Vissa har en dokumenterad effekt mot
skadegörare och är inregistrerade växtskyddsmedel (Kemikalieinspektionen, 2009; Karlsson,
2005). Andra preparat påstås ha effekt mot en hel rad olika skadegörare. De är sällan grundligt
och vetenskapligt undersökta, varför både deras växtskyddseffekt och giftighet för nyttofauna
och människor är oklar. Mängden växtextrakt och kvaliteten hos extraktet som kan utvinnas
varierar mellan olika år. Det gör det svårare att vetenskapligt dokumentera dessa ämnen, än
syntetiskt framställda substanser. Försäljningen av växtextrakt är begränsad och det är ytter-
ligare ett skäl till att intresset är lågt för att ta fram den dokumentation som krävs för att kunna
ansöka om godkännande (Mårtensson, pers. medd. 2008). Det finns intressanta exempel
utomlands. I Tyskland och Schweiz har de ekologiska fruktodlarnas organisationer fått till
stånd en kommersiell och registrerad produktion av kvassia, med tillhörande kvalitetskontroll,
vad gäller innehåll av aktiv substans, m.m. I Sverige är kvassiapreparat ej registrerat, varför
man måste bereda produkten själv med en osäkerhet om kvalitet (Jordbruksverket, 2005; Jord-
bruksverket, 2011c). Vidare har svavel, koppar (ej registrerat som växtskyddsmedel i Sveri-
ge), salter, bikarbonat och andra mineraler eller kemikalier en lång tradition som växtskydds-
medel inom trädgårdsbranschen (Marko et al., 2008; Cooper & Williams, 2004; McGrath &
Shishkoff, 1999)
Appliceringsteknik för fysikaliskt verkande
växtskyddsmedel
Gemensamt för många av de nämnda alternativen till konventionella kemiska växtskydds-
medlen är deras extrema kontaktverkande effekt. Varken biologiska växtskyddsmedel, växt-
extrakt eller fysikaliskt verkande har någon systemisk verkan. Det krävs således en mycket
god täckning för att få effekt. Samtidigt kan tilläggas att för både kontaktverkande och syste-
miskt verkande kemiska växtskyddsmedel, får man en bättre effekt med en bra täckning och
fördelning i bladverket, något som kan utnyttjas för att minska doserna.
För fysikaliskt verkande växtskyddsmedel finns dålig dokumentation över vilken avsättnings-
kvalitet som krävs för ett gott och säkert resultat. I rådgivning och i de kommersiella produk-
ternas sprutanvisningar står att man skall spruta till ”dropp-punkten”, ”till avrinning” eller
”tillse att täckningen blir god”. Detta är oprecisa tillstånd som är svåra att beskriva och som
inte ryms i de konventionella spruttekniska anvisningarna, där sprutduschens kvalitet (dropp-
storlek - spridartyp), vätskemängder, tillsatsmedel och andra tydliga anvisningar anges. Det är
också uppenbart att de föreslagna sprutmetoderna medför att risken för onödigt stora mängder
och därmed förluster ökar. Stora vätskemängder innebär i de flesta fall en ökad arbetskostnad.
11
I många forskningsrapporter används sprutning till avrinning, något som försvårar bedöm-
ningen av appliceringens inverkan.
Det framgår av ovanstående, vilket också är bekräftat i litteraturen, att kvaliteten på avsätt-
ningen är en av de springande punkterna när fysikaliskt verkande växtskyddsmedel användes
(Steinke & Giles, 1995). Avsättningen blir helt avgörande i alla sammanhang där kontakt-
verkande preparat användes i kombination med att skadegöraren sitter stilla eller gömmer sig
under foderblad och i håligheter. Resultatet blir inte bättre med högre dos, utan oftast försöker
man lösa bristerna med större vätskemängd, vilket ökar sannolikheten för att droppar till slut
når fram. Detta gäller även för kontaktverkande kemiska bekämpningsmedel. Ett exempel är
kontaktverkande preparat som skall hamna i jordgubbsblomman. För att få säker effekt måste
man med traditionell lantbruksspruta tredubbla vätskemängden, jämfört med normala vätske-
mängder för fältgrödor. God inträngning och väl fördelad avsättning är metoder för att und-
vika de stora vätskemängderna som annars leder till avrinning och förluster.
Kvaliteten på avsättningen kan uttryckas i termer av total avsättningsmängd, täckningsgrad
och fördelning i bladverket. Kvaliteten påverkas genom att man arbetar med ett antal tekniska
faktorer som vätskemängd, droppstorleksfördelning, luftströmmens eller droppduschens ener-
gi och körhastighet (= verkanstid).
I frukt- och bärsammanhang är bladverken ofta täta och stora. Detta ställer extra höga krav på
appliceringsmetoden. De tekniska svårigheterna ligger i att få sprutvätskans droppar att pene-
trera bladverket och fördela sig jämnt både i bladverket och på de enskilda bladen eller knop-
parna. Erfarenheter från tidigare forskning, både vid SLU och internationellt, visar att appli-
cering in i jordgubbsplantor i detta avseende innebär en utmaning, men också att inträngning-
en kan förbättras med en förnuftig riktning av luftströmmar eller användning av ”förbom”
(Elisson & Svensson, 1987; Nordmark et al., 1993; Kappel, 2011; Bjugstad & Sonsteby,
2004; Vandermersch et al., 2000).
Fysikaliskt verkande växtskyddsmedel
Mineraloljor
Petroleumbaserade mineraloljor har sitt ursprung i fossilt material och består av en blandning
av kolväten. Dessa kan förenklat delas in i paraffiner (raka), isoparaffiner (grenade), naftener
(ringstruktur) och aromatiska (ringstruktur). Det som påverkar kolvätenas egenskaper är kol-
kedjornas längd och molekylvikt, struktur och graden av omättnad d v s antal dubbelbind-
ningar.
Mineraloljorna har dominerat användningen sedan långt tillbaka. Under början av 1900-talet
användes mineraloljor allmänt i fruktodling, främst i USA. På den tiden gav de orenade oljor-
na allvarliga bladskador och man begränsade sig därför mestadels till att använda metoden till
vintersprutning mot skadegörarnas ägg, s k dormant spraying.
Oljorna utvecklades efterhand genom framstegen inom kolvätekemi och reningsteknik. Om-
fattande forskning ledde till kunskapen att det huvudsakligen var aromater och omättade kol-
väten som orsakade växtskadorna, medan kolvätenas struktur och molekylvikt spelade roll för
effekten mot skadegörarna (Agnello, 2002).
12
Dagens mineraloljor är oljor, speciellt framtagna för bekämpningsändamål, s k högraffinerade
oljor. De är därigenom mer enhetliga till sin sammansättning för att ha de önskade egen-
skaperna, alternativt erhålla de önskade växtskyddseffekterna. Den kemiska renheten och
sammansättningen definieras mycket noggrant. De används som växtskyddsmedel regel-
mässigt, inte bara i ekologisk odling. De stora föregångsländerna är Australien, Sydafrika och
USA. Växtskyddseffekten är hög, samtidigt som man aldrig har kunnat spåra någon resistens-
bildning (se t ex Beattie et al., 2002).
Klassificeringssystem
I Kuhlman & Jacques (2002) finns ett förslag till klassificeringssystem för mineraloljor för
bekämpningsändamål. Detta är ett system i tre nivåer för att fastställa kriterier för oljor med
stigande renhet, Mineral Oils (MO), Agricultural Mineral Oils (AMO) och Horticultural
Mineral Oils (HMO).
Lägsta nivån, Mineral Oils (MO)
För att definiera en miniminivå på kraven finns det redan minimikriterier för ’Mineral Oils’
satta av the US Food and Drug Administration (USFDA). Genom att ställa krav på ursprung,
så att produkten kan uppfylla kriterierna för ’virgin petroleum destillate’, förhindrar man att
spillolja och annan återvunnen olja används eller blandas in. Endast jungfruliga destillat är
alltså tillåtna. Genom att definiera lägsta kokpunkten till 232 ºC och färg, utesluter man vissa
aromater och andra föroreningar. Enbart kravet på lägsta kokpunkt utesluter lättare oljor med
fytotoxisk verkan. Genom att ställa krav på UV-absorbansen minskar man oljans innehåll av
kända och misstänkt cancerogena aromater.
Förslag till standard för Mineral Oils:
Källa: Virgin petroleum destillate
Lägsta kokpunkten: 232 ºC
Färg (ASTM D 1500): ≥ 5,5
UV-absorbans: uppfyllt enligt USFDA 21CFR178.3620
Mellannivå, Agricultural Mineral Oils (AMO)
För att öka effektiviteten hos mineraloljor som pesticid eller tillsats i bekämpningsmedel och
även minska riskerna för fytotoxiska skador, krävs snävare definitioner av molekylernas stor-
lek och form. I ett andra steg finns kriterier för att sålla fram en olja med ytterligare renhet, s k
’Agricultural Mineral Oils’ (AMO). Oljor som klassificeras som AMO är lämpliga att använ-
da för växande grödor som tål ett bredare spektrum av oljor. Användningsområdet blir grödor
som inte används färska som livsmedel, t ex spannmål, oljeväxter, etc.
För att säkra renheten ställs krav på att oljan ska komma från och uppfylla kraven för MO.
Man har kunnat visa att paraffiner och isoparaffiner (raka och grenade kolvätekedjor) har en
bättre effekt vid bekämpning än naftener (ringstrukturer), varför det ställs krav på att paraffin-
innehållet skall vara minst 60 %. Vidare inför man ett renhetskrav genom att UR skall vara
minst 92 % (UR = unsulfonated residues , d v s den andel av oljan som inte reagerar med
svavelsyra vid UR-bestämningen).
13
Förslag till standard för AMO:
Kraven för Mineral Oils ska vara uppfyllda
Källa: råoljor med högt paraffininnehåll, vätebehandlade/hydrokrackade basoljor
Paraffininnehåll: minst 60 %
UR: minst 92 % (källa: http://www.astm.org/Standards/D483.htm)
Högsta nivån, Horticultural Mineral Oils (HMO)
I ett tredje steg anges kriterier för att erhålla en olja med ytterligare renhet, så att den kan
användas för bekämpning i färskvarugrödor, ’Horticultural Mineral Oils’ (HMO). För att
säkra renheten ställs krav på att oljan ska komma från och uppfylla kraven för både MO och
AMO. Förutom dessa kriterier införs Median nCy, som är ett mått på medelvärdet av kol-
vätenas längd i blandningen, och nCy-range, som är spridningen kring detta medelvärde.
Kraven är att Median nCy skall vara definierat till 21, 23 eller 25 samt att nCy-range skall
ligga mellan 5 och 6, d v s första gruppen kolväten ska ha ett medelvärde på antal kolatomer
mellan 18 och 24. Ju snävare nCy-range, desto mer lika är kolvätena och desto renare är
blandningen. Dessa oljor kan kallas renade paraffinoljor.
Förslag till standard för HMO:
Kraven för Mineral Oils ska vara uppfyllda
Kraven för Agricultural Mineral Oils ska vara uppfyllda
Median nCy: 21, 23, 25
nCy range: 5 - 6
Mineraloljans verkansmekanismer
Den ursprungliga användningen av mineralolja som bekämpningsmedel handlade om att
spruta mer eller mindre renad råolja, mot några få skadegörare, främst i form av vinterbe-
sprutning av fruktträd. Under de senaste 50 – 75 åren har kvalitet och ingående komponenter
radikalt förändrats. Utvecklingen, stödd av nya kemisk-tekniska landvinningar, har till stor del
handlat om att eliminera de komponenter hos mineraloljan som gav skador på växterna. Däri-
genom blev man inte längre begränsad till vinterbesprutning, utan kunde även använda oljor-
na i växande grödor.
Mindre intresse har ägnats åt att klarlägga verkansmekanismerna. Den något slarviga uppfatt-
ningen som gällt, är att insekterna kvävs av oljan och att det fungerar ungefär lika bra med
mineralolja som med vegetabiliska oljor (bl a Agnello, 2002). Denna förklaring härrör från
början av 1900-talet, baserat på några få insektsarter och bekämpningssituationer. Som fram-
går av beskrivningen av oljornas kvalitetsutveckling ovan, är det inte längre tal om denna typ
av produkter.
Davidson et al. (1991) ger med en lång lista på tänkbara verkansmekanismer exempel på att
det inte längre handlar om enkel kvävning:
14
Ägg
Oljan förhindrar det normala gasutbytet för ägg
Oljan gör äggskalet hårdare och stör kläckningen, alternativt löser upp ytterskalet
Oljan tränger genom äggskalet och påverkar enzym- eller hormonsystem
Oljan påverkar vattenbalansen hos äggen
Larver, nymfer och vuxna
Oljan kväver skadegöraren, genom att täppa till andningsvägarna
Oljan tränger in i skadegörarens vävnader och löser upp dem
Oljan, innehåller flyktiga, giftiga ämnen som påverkar genom gasverkan
Övrigt
Oljan verkar repellerande eller störande på normalt uppträdande, inklusive
äggläggning
Oljan förhindrar födointag och svälter ihjäl skadegöraren
Oljorna används idag i betydligt fler bekämpningssituationer och mot många olika skade-
görare och deras olika utvecklingsstadier. Trots detta anses olika varianter av kvävningsteorin
vara den mest accepterade. Speciellt intressant är att oljorna sannolikt utnyttjar flera olika
mekanismer, beroende på typ av skadegörare och utvecklingsstadium (Stadler & Buteler,
2009). Detta är förmodligen en viktig pusselbit i att man hittills inte har kunnat se någon
resistensutveckling mot mineraloljan.
I tre nyligen publicerade artiklar (Taverner et al., 2001; Najar-Rodriguez et al., 2008; Stadler
& Buteler, 2009) ifrågasätts dessa hypoteser. Man menar att olika forskare har observerat
många olika förgiftningssymptom, beroende på skadegörare, stadium och typ av olja. Dessa
observationer har sedan i olika sammanhang blivit generaliserade och formulerade i ett antal
förmodanden, där kvävningen har blivit dominerande. En anledning till detta kan vara att oljor
har flera olika verkansmekanismer, som i sin tur är beroende av deras egenskaper och på
interaktionen med målorganismernas egenskaper, samt om de är ägg, nymfer, larver eller
vuxna.
Ganska tidigt kom ytterligare synpunkter på att skadegörarna kunde torka ut genom att oljan
löste upp cellmembranen och lät vatten tränga ut. Det finns också iakttagelser som tyder på att
oljor kunde ha en repellerande inverkan som påverkar födosök och äggläggning (Taverner et
al., 2001).
Studie 1
Taverner et al. (2001) hade i tidigare experiment noterat att doppning i en mineralolja gav en
oväntad snabb ”knock-down”-effekt på Australienvecklare (Epiphyas postvittana, W. (Natur-
historiska Riksmuseet, 2011)), som tydde på annan verkan än kvävning. Man utvidgade
experimenten, där det ingick dels en lätt mineralolja (nC15), dels en normal, kommersiell olja
(nC23) mot larven av samma vecklare (5:e larvstadiet).
15
Man kunde se hur den lättare oljan trängde snabbare och djupare in i larverna (5:e larvstadiet).
De grövre trakéerna blockerades inte, utan oljan låg mer som en hinna på insidan av kanal-
erna. De finaste trakeolerna kunde fyllas. I båda fallen låg nervmembran mycket nära och
oljan tog sig snabbt in i nervvävnaden (mindre än 10 min efter exponering).
Larvernas symptom överensstämde med en snabb narkos eller nervpåverkan. Forskarna hade
svårt att avgöra exakt vilka mekanismer som dominerade. Även blockering av trakéerna, med
en följande förhöjd halt av CO2, skulle kunna ge motsvarande symptom.
Författarna sammanfattar att en lättare olja tränger snabbare in i vävnaderna, mestadels genom
trakéerna och orsakar därigenom en högre dödlighet än den normala, kommersiella oljan.
Man drar slutsatsen att verkansmekanismen bör vara en kombination av kvävning och
nervpåverkan.
Det skall understrykas att författarna inte använder sig av helt generella förutsättningar, efter-
som man a) koncentrerade sitt intresse till effekterna av en lätt olja (som knappast är aktuell,
eftersom den skulle ha orsakat bladskador), b) doppade larverna i sprutvätskan under 30
sekunder, vilket enligt nästa avsnitt har en mycket stor inverkan på inträngningsförloppet.
Slutligen ges inga aspekter på vegetabiliska oljor.
Studie 2
Najar-Rodriguez et al. (2008) använde inledningsvis en mer normalt förekommande mineral-
olja (nC24) mot gurkbladlusen (Aphis gossypii, G. (Nedstam, 2007)). Lössen dog inom 10
minuter, efter att ha blivit orörliga och slappa direkt efter kontakt med oljan. Uttorkning
skedde därefter snabbt. Symptomen tydde på annan verkansmekanism än kvävning, som tar
betydligt längre tid (timmar). De fortsatte sina experiment med en större organism, larven av
asiatiskt bomullsfly (3:e larvstadiet) (Spodoptera litura, F. (Anonym, 1987)). Vidare ingick
två lätta mineraloljor och en rapsolja. Mineraloljornas emulgeringsmedel undersöktes separat
(Najar-Rodriguez et al., 2008).
Studierna var mycket ingående och baserades på direkt behandling (sprutning) och mikro-
skopi, med undersökning på organnivå med fluorescerande spårämnen. Dessutom undersöktes
hur enskilda nerver påverkades hos bomullsflylarver, men även hos padda och råtta.
Mineraloljan + emulgeringsmedel ledde till högst dödlighet, följd av den rena oljan. Enbart
emulgeringsmedlet gav sämst effekt, trots en orimligt hög dos. Tiden tills effekt uppnåddes
mättes också. Verkan var omedelbar för mineraloljan, medan det tog betydligt längre tid för
rapsoljan och de lättare oljorna.
Exempel:
För bladlössen: 5,5 min för mineralolja; 1 tim för rapsolja
För larver: 10 min för mineralolja; 12 tim för rapsolja
Symptomen för mineraloljeprodukten var typiska för nervskador, med spasmiska benrörelser,
etc, något som inte noterades för rapsoljan eller de lätta oljorna. Direkt nervpåverkan hos
nervceller hos bomullsflylarven, padda och råtta påvisades också, men här undersöktes inte
påverkan från rapsoljan.
16
Forskarnas slutsatser var:
Att mineralolja inte i första hand dödade genom kvävning. Deras argument var den
snabba effekten och inga tecken på inträngning i trakée-systemet
Att störning av eller avbrott på nervbanorna, cellförgiftning och allmän uttorkning var
viktigare dödsorsaker. Detta skedde genom att mineraloljan penetrerade kutikulan och
därigenom ändrades dess egenskaper och genomsläpplighet. Vatten förlorades snabbt
och insekterna torkade ut. Olja som trängt in genom kutikulan ackumulerades i fett-
vävnad och nervganglier
Att rapsoljan hade effekt föreslogs ”bero på dess innehåll av fettsyror som möjligen
kunde jämföras med mineraloljans omättade kolväten”. Detta förslag formulerades
endast i en enda mening och någon djupare analys gjordes inte.
Studie 3
Stadler & Buteler (2009) presenterade en kunskapssammanställning om hur mineraloljor
tränger in i skadegörare.
Författarna koncentrerade sig på två huvudfaktorer:
Diffusion av mineraloljor genom insektens kutikula
Inflöde och diffusion av mineraloljor genom spiraklerna och trakésystemet.
De menar att mineraloljan orsakade mikroskopiska hål i kutikulans skyddande hölje av vax
och sänkte smältpunkten, som dels gjorde att vatten kunde tränga ut, dels gjorde det möjligt
för oljan att tränga in. Vattenavgången orsakade uttorkning och oljan kunde sprida sig via
fettvävnader i insektskroppen. När det gällde blockeringen av trakéerna var det snarare så att
oljan av kapillärkraften trängde in, delvis uppbruten i droppar, men orsakade i de flesta fall en
oljehinna på insidan av kanalerna och förmådde blockera först de finaste trakeolerna.
Man visade, med hjälp av grundläggande teori från hydrodynamik, att det var troligare att en
hinna utbildades i spiraklerna, vilket hindrade inflöde i trakéerna, åtminstone så länge skade-
göraren inte var helt dränkt eller doppades i sprutvätskan. Detta är en avgörande förklaring till
varför det i stort sett alltid har erhållits mycket bättre resultat vid doppning i laboratorium än
vid sprutning i fält.
Författarna menar att det var de olika inträngningsmekanismerna genom kutikulan till inre
vävnader som dominerade och att det är mindre troligt att blockering av trakéerna har någon
stor inverkan. Detta stöds också av att det tar lång tid att kväva en insekt, men ofta har man
fått snabb effekt, i många fall ”knock-down”-effekt av mineraloljan, d v s inom några minuter.
Författarna anser också att den generella uppfattningen att mineralolja är ofarlig för ryggrads-
djur måste revideras. Huduppbyggnaden hos ryggradsdjur är i och för sig helt annorlunda och
de skadliga fenomenen borde därför inte uppträda. Man anser därför att risken för skadliga
fenomen är liten.
Slutsats
De nya rönen om mineraloljans verkansmekanismer stödjer uppfattningen att mineraloljan
utnyttjar en serie olika mekanismer. Beroende på interaktion mellan oljans egenskaper och
skadegörarens egenskaper kan olika mekanismer dominera och samverka. Klart är emellertid
17
att det, förutom de fysikaliska fenomenen, också finns toxiska, nervpåverkande mekanismer.
Det är därför inte helt korrekt att kalla mineralolja för fysikaliskt verkande, eftersom denna
effekt inte är allenarådande.
Att oljan innehåller flyktiga och giftiga ämnen som verkar genom gasverkan borde kunna av-
skrivas, eftersom dessa komponenter har renats bort i dagens produkter.
Inte i något fall har resistensbildning kunnat kopplas till oljor. Förmodligen kan man dra slut-
satsen att mångfalden av mekanismer är en viktig anledning till detta.
De presenterade artiklarna illustrerar mycket tydligt att forskningens fokus finns på mineral-
oljornas egenskaper. Trots att en vegetabilisk olja (rapsolja) finns med i ett av experimenten,
klarläggs inte speciellt mycket om dess verkan.
Vegetabiliska oljor
Vegetabiliska fetter och oljor, vars sammansättning beror på oljans ursprung, består huvud-
sakligen av blandningar av olika triglycerider till skillnad från mineraloljor som främst är
blandningar av olika kolväten. Utbudet av vegetabiliska oljor är stort och det borde finnas
goda möjligheter att hitta de önskvärda egenskaperna genom att välja ”rätt” växt som ur-
sprungsmaterial. Det finns också goda kunskaper om att odla exempelvis raps med olika
egenskaper och som kan ge oljor med olika sammansättning (Sams & Deyton, 2002).
Ur kemisk synpunkt är de vegetabiliska oljorna inte alls uppbyggda på samma sätt som
mineraloljorna. Det är därför svårt att dra direkta paralleller när det gäller växtskyddseffekten.
De vegetabiliska oljorna är huvudsakligen triglycerider, som består av glycerol (alkohol) och
fettsyror (karboxylsyror). Glycerolen är gemensam för samtliga, medan skillnaden ligger i
fettsyredelen, se Formel 1. Exempel på olika oljors sammansättning presenteras i Tabell 1. På
samma sätt som mineraloljornas kolväten, kan fettsyrornas struktur variera beroende på antal
kolatomer, hur dessa sitter kopplade till varandra och antal enkel- respektive dubbelbind-
ningar. När vi talar om fettsyror brukar vi särskilja mättade fettsyror (enbart enkelbindningar),
enkelomättade fettsyror (innehåller en dubbelbindning) och fleromättade fettsyror (innehåller
flera dubbelbindningar). Exempel på fettsyror presenteras i Tabell 2.
Formel 1. Triglyceridens sammansättning.
1 Glycerol + 3 Fettsyror -> 1 Triglycerid
18
Tabell 1. Fettsyrasammansättning i vegetabiliska oljor och fiskolja (g/100g). Efter Sams &
Deyton (2002)
Fettsyra
Typ av olja
Soja Palm Solros Raps
Bomulls-
frö
Oliv Fisk
Palmitinsyra 11 39 6 5 22 1 19
Palmitoleinsyra 0 2 0 1 1 2 13
Stearinsyra 4 5 4 2 2 2 4
Oljesyra 23 43 22 53 18 72 16
Linolsyra 51 8 66 22 50 8 2
Linolensyra 7 11 1 1
EPA 1 13
Tabell 2. Exempel på fettsyror. Efter Sams & Deyton (2002) och Wikipedia, 2011
Fettsyra Kolskelett: dubbelbindningar Struktur
Laurinsyra 12:0 CH3(CH2)10COOH
Myristinsyra 14:0 CH3(CH2)12COOH
Palmitinsyra 16:0 C15H31COOH
Stearinsyra 18:0 C17H35COOH
Oljesyra 18:1 C17H33COOH
Linolsyra 18:2 C17H31COOH
Linolensyra 18:3 C17H29COOH
I Fenigstein et al. (2001) har man i försök med ett antal vegetabiliska oljor kunnat visa ett
samband mellan kemisk struktur och biologisk effekt. Högre grad av mättnad gav en högre
biologisk effekt generellt. Man har dock kunnat visa genom försök med ricinolja att det finns
undantag från detta samband. Ricinolja har en hög andel mättade fettsyror i strukturen. Trots
detta blev effekten låg vid sprutning med denna olja. Man påpekar att ricinoljan har unika
fysikaliska egenskaper såsom extremt hög viskositet, ytspänning och polaritet, vilket kan ha
påverkat resultatet. De vegetabiliska oljor som ingick i försöket visas i Tabell 3.
1 EPA = eikosapentaensyra
19
Tabell 3. Exempel på vegetabiliska oljor och dess fettsyrainnehåll. Efter Fenigstein et al.
(2001)
Vegetabilisk olja Fettsyrainnehåll Fettsyrans kemiska struktur
Jordnötsolja oljesyra (enkelomättad) C17H33COOH
Bomullsfröolja palmitinsyra (mättad) C15H31COOH
Ricinolja ricinolsyra
12-hydroxy-9-cis-
octadecenoic acid
Sojabönolja
linolsyra (dubbelomättad),
linolensyra (fleromättad)
C17H31COOH C17H29COOH
Solrosolja
linolsyra (dubbelomättad),
C17H31COOH C17H29COOH
Vegetabiliska oljor som bekämpningsmedel
Som framgår av föregående avsnitt har mineraloljorna använts under lång tid som bekämp-
ningsmedel och det finns mycket forskning om detta redovisat. Framförallt har man på senare
år gått djupare för att utreda verkansmekanismerna. De vegetabiliska oljorna har inte rönt
samma intresse och verkansmekanismerna är inte alls utredda. Det finns några hypoteser som
fortfarande kan kallas ”logiska slutledningar”, men som inte i detalj har bekräftats.
Najar-Rodríguez et al. (2008) föreslog att giftverkan hos de kommersiella mineraloljorna
skulle tillskrivas dess mättade molekyler
I de flesta forskningsrapporter nöjer man sig med en enklare förklaring som att de vegeta-
biliska oljorna kväver insekterna, på samma sätt som man tidigare trodde om mineraloljorna.
Det finns flera rapporter som visar på ett gott bekämpningsresultat av vegetabiliska oljor mot
olika skadegörare.
, eftersom de såg en större giftverkan, kopplad till
innehållet av mättade kolväten. Vidare ansåg man i samma artikel att vegetabiliska oljor var
giftiga för insekter på grund av sina fettsyror. Vilka mekanismer som utnyttjas är oklart. Både
Najar-Rodriguez et al. (2008) och Taverner & Stadler (2001) visade att de vegetabiliska oljor-
na krävde mycket längre verkanstid för att döda skadedjuren. Rimligen är det inte exakt sam-
ma mekanismer, eller förekommer de verksamma substanserna i mycket lägre halt i de vege-
tabiliska oljorna.
Moran et al. (2003) gjorde ett antal försök med sojabönolja mot fruktträdsspinnkvalster
(Panonychus ulmi K.) i äpple. Sprutningen skedde som sommarbesprutning, d v s under juni
och juli månad. Sprutningen skedde till avrinning. Resultaten var mycket goda, oberoende av
om koncentrationen var 0,5; 1,0 eller 1,5 % sojabönolja och gav i samtliga fall bättre effekt än
1 % mineralolja. Man fick inga problem med fytotoxiska effekter, så länge koncentrationen av
sojabönoljan var under 2 %. Däremot påverkades assimilationen under en veckas tid.
Hix et al. (1999) använde också sojabönolja, men mot San José-sköldlusen (Quadraspidiotus
perniciosus C.) i äpple. Sprutningen skedde till avrinning. Koncentrationerna var 3, respektive
6 % sojabönolja och 3 % mineralolja som jämförelse. Resultatet var mycket gott, även om
mineraloljan gav ett aningen bättre resultat. Ett sätt att uttrycka skillnaden är i antal löss per
frukt. Då fick i ordning: kontroll; 3 % soja; 6 % soja; 3 % mineralolja = 139 ; 3,1 ; 1,2 ; 0,9 st.
20
Jaastad (2007) redovisar en lång serie behandlingar i sötkörsbär mot körsbärsmal (Argyresthia
pruniella C.) och körsbärsbladlöss (Myzus cerasi F.). Bekämpningen skedde dels med rapsolja
(såpa som emulgeringsmedel), dels med olja + såpa + traditionella bekämpningsmedel som
inblandning. Sprutning skedde till avrinning, vilket Jaastad anger till 2500 l/ha. Oljekoncen-
trationen var i majoriteten av behandlingarna 2 %, vilket motsvarade närmare 40 kg/ha. Re-
sultatet blev bra mot bladlössen, men inte alls så bra mot körsbärsmalen. De bästa resultaten
erhölls med kemikalieinblandningarna, även om signifikanta skillnader mot den rena raps-
oljan inte alltid kunde påvisas. Variationen var stor, likaså förekom varierande angrepp över
försöksytorna.
Under perioden 2005 – 2008 utförde Marčić et al. (2009) ett stort antal försök, där rapsolja
användes för bekämpning av växthusspinnkvalster (Tetranychus urticae K.) i gurka, frukt-
trädsspinnkvalster (Panonychus ulmi K.) i äpple, persikbladlus (Myzus persicae S.) i paprika
och päronbladloppa (Cacopsylla pyri L.) i päron. Koncentrationen hos rapsoljan varierade
mellan 2 och 4 %. Vätskemängderna var 400 l/ha i paprika, 1500 l/ha i vissa äppleförsök och i
resten sprutades till avrinning. Bekämpningseffekten jämfördes med konventionella bekämp-
ningsmedel. Rapsoljan hade mycket god effekt, i vissa fall jämbördig med de andra bekämp-
ningsmedlen. Intressant är att man även tog med kemiska bekämpningsmedel, som skade-
görarna hade utvecklat resistens mot. I dessa fall erhölls sämre effekt än för oljorna.
Fenigstein et al. (2001) undersökte i laboratorium fem viktiga vegetabiliska oljor från jordnöt,
bomullsfrö, ricin, sojaböna och solros mot bomullsmjöllusen (Bemisia tabaci G.), se Tabell 3.
Ett syntetiskt emulgeringsmedel användes i samtliga fall. Det bästa resultatet erhölls av jord-
nötsoljan, följd av bomullsfröoljan. Forskarna menade också att en ytterligare effekt var att
rester av vegetabiliska oljor på blad gav upphov till dödlighet hos vuxna individer
Rongai et al. (2008) presenterar en intressant kombination, nämligen olja (både mineralolja
och vegetabilisk olja) plus rapsmjöl. Anledningen är att försöka tillföra en glukosinolatkälla,
som skulle ha effekt på skadegörarna. Resultaten är goda med mineralolja + rapsmjöl, men
forskarna föreslår byte till en vegetabilisk olja, i första hand från oljekål (crambe) (Crambe
abyssinica) och med mjöl från etiopisk senap (Brassica carinata). Denna typ av bekämpning
närmar sig bekämpning med växtextrakt.
främst
genom svält eller uttorkning och inte genom fysikalisk verkan eller toxicitet. Man påpekar att
solros och sojabönsolja kan genomgå en spontan oxidering vilket gör att de omvandlas till en
halvfast eller fast polymerfilm. De övriga är mer stabila, särskilt ricinolja som har en hög
resistens mot atmosfärisk oxidation. Hur detta eventuellt påverkar oljornas sprutegenskaper
eller effekt nämns inte.
Såpor
Att använda såplösning mot skadegörare är en klassisk metod som har använts i flera hundra
år. Forskningen och användandet stannade emellertid av, när de syntetiska och mer effektiva
insekticiderna utvecklades i mitten av 1900-talet, men såpan har dock åter blivit mer intres-
sant, på grund av sin ekologiska profil.
Kemiskt är såpor salter av fettsyror och kaliumjoner. Såpa bildas när oljor får reagera kemiskt
med kaliumhydroxid, s k förtvålning. Kaliumhydroxid ger såpa och natriumhydroxid ger tvål
som slutprodukt. En kaliumjon förenas med en fettsyra och bildar såpa. Såpa har av tradition
tillverkats av tallolja i Sverige, men i växtskyddssammanhang förekommer ofta såpa från
rapsolja.
21
Det finns forskare som gör gällande att det endast är vissa såpor som har effekt på skade-
görare. Mickler (2003) skriver att tusentals såpor har tillverkats av hundratals fettsyror och
oorganiska baser, medan det endast är ett fåtal som har bekämpningseffekt. Han och andra
forskare anser att de mest intressanta är kaliumsalt av oljesyra, en fettsyra som förekommer i
rikliga mängder i olivolja och vissa andra vegetabiliska oljor (Mickler, 2003; Cloyd, 2009;
Nestby, 2009). Rapsolja innehåller cirka 50 % oljesyra. Andra oljor med högt innehåll av olje-
syra är hasselnötolja, avocadoolja och jordnötsolja, men dessa bör knappast ha möjlighet att
konkurrera ekonomiskt med rapsoljan på den svenska marknaden (Shenet, 2009). Shetler &
Herms (2003) anger att det endast är fettsyrekedjor med 6 – 10 kolatomer som har verkan.
Detta måste vara en missuppfattning, eftersom sådana fettsyror medför stor risk för blad-
skador och kan användas som herbicider (Cloyd, 2009).
Verkansmekanismer
Såpor har oftast använts för att bekämpa löss, kvalster och andra skadegörare i mjukhudade
utvecklingsstadier (Tremblay et al., 2008). Denna uppfattning har länge varit gällande. Det
fanns också uppfattningar om att såpan hade en frätande verkan genom sin alkalitet (Lefroy,
1915, refererad i Imai et al., 1995). I ett amerikanskt faktablad anges att verkan sker genom
att såpan löser upp mjukhudade djur och bryter upp kutikulalagret (Caldwell et al., 2005).
Såpan anges ha dålig effekt på ägg. Samma faktablad refererar den allmänna uppfattningen att
såpa har effekt mot bladlöss, kvalster, vita flygare, ullöss, loppor etc. Ett antal forsknings-
resultat stöder denna uppfattning, även om effekten var varierande mot bladlöss och dålig mot
vita flygare och trips. Speciellt dåligt resultat erhölls mot persikbladlöss.
Andra principiella verkansmekanismer har på senare tid presenterats. Szumlas (2002), som
gjorde framgångsrika studier på kackerlackor, d v s inte alls några mjukhudade organismer,
sammanfattar tre möjliga mekanismer:
Upplösning av kutikulan och nedbrytning av cellmembranen, vilket resulterar i
uttorkning och snabb död (med referens till Olkowski et al., 1991 och Ware, 2000).
Denna uppfattning stöds också av Mickler (2003), Shetler & Herms (2003), Smith &
Chancy (2002), m fl.
Såpa fungerar som tillväxtreglerare som stör cellmetabolismen, speciellt produktionen
av tillväxthormoner under övergången från ett stadium till ett annat (med referens bl a
till McFairlane & Henneberry, 1965)
Såpa fungerar som rent kontaktverkande insekticid, genom en blockering av
spiraklerna och störning av andningen (med referens till Abbasi et al., 1984; Ware,
2000). Uppfattningen stöds även av Imai et al. (1995)
De flesta rapporterna stöder den första uppfattningen, medan Szumlas (2002) menade att
samtliga dessa mekanismer kan uppträda på olika sätt och vara olika viktiga, beroende på
vilket utvecklingsstadium insekten befinner sig i, vilka arter det gäller samt slutligen vilken
typ av såpa (samt koncentration) som användes.
I sin studie drog Szumlas slutsatsen att påverkan på kackerlackorna dominerades av den tredje
typen av verkan. Enligt Cornwell (1968) har kackerlackor en oljig film och ett vaxartat kol-
vätelager över hela kroppens kutikula/hud. Den sträcker sig in i trakéerna och förhindrar
vattenförlust. Såpor och vätmedel samverkar med och skadar detta hydrofoba lager, sprids
snabbt och tränger med lätthet in i andningsorganen, där de förhindrar andningen.
22
Däremot ansåg Szumlas att det inte var klarlagt hur den observerade knock-downeffekten
kunde härledas. Troligast var att kontakten med såplösningen (som trängde in i andnings-
apparaten) orsakade en reflexmässig, omedelbar stängning av spiraklerna och en orörlighet
för att spara på syre. De efterföljande reaktionerna berodde på hur pass väl kackerlackan
kunde rensa sitt andningssystem.
Szumlas använde, vad han själv kallar, en vanlig diskmedelslösning, baserat på ett diskmedel,
troligen med natrium- eller kalium-lauryl-sulfat samt en ytaktiv substans.
Det måste understrykas att det är stor skillnad på att spruta mot skadegörare som inte befinner
sig bland växtlighet, som ofta dessutom skall fungera som livsmedel. Den sprutning till total
täckning som här anvisas, är mycket svår att åstadkomma i ett bladverk. Dessutom finns risk
för skador på växten eller att bekämpningen orsakar påverkan av smak och kvalitet.
Effekt i försök
Det finns en hel del laboratorieförsök som har gett goda resultat med såpa mot olika skadedjur
(Fournier & Brodeur, 2000; Kraiss & Cullen, 2008). Fältstudier där såpa har god effekt är
däremot sällsynta. Dock visade Karagounis et al. (2006) att såpa kan användas för att be-
kämpa löss i persikor, även om resultatet varierade kraftigt mellan olika år. Såpa hade också
en effekt mot löss i ett amerikanskt fältförsök med äpple, om såpan applicerades med en
ryggspruta. Effekten var dock bara begränsad om såpan istället applicerades med en traktor-
driven fläktspruta (Lawson & Weires, 1991). Anledningen till den något begränsade effekti-
viteten av såpan i fält berodde troligtvis på att täckningen inte blev tillräckligt bra. I experi-
ment med en kommersiell såpa mot olika bladlössarter i sallat erhöll Fournier & Brodeur
(2000) ett svagt resultat. Speciellt var dödligheten avsevärt lägre i växthusmiljö, jämfört med
laboratorieexperiment. Anledningen anges vara den högre avsättningen i labmiljö.
Imai et al. (1995) visade också att en hög relativ luftfuktighet (90 % RH) gör en såpbehand-
ling mer effektiv än en låg (30 % RH). Detta stöder författarnas uppfattning att såpans växt-
skyddseffekt borde bero på en kvävning, p g a en tillräckligt långvarig övertäckning av and-
ningssystemet. Den tillräckliga tiden möjliggörs av en film med hög vätningsförmåga och
långsam avdunstning (här får luftfuktigheten en stark inverkan).
Således skulle växtskyddseffekten vara kopplad både till såpans ytspänningssänkande egen-
skap och därigenom vätbarhet och
Insektssåpan ’Safer’s Insecticidal Soap’ är vanlig i de refererade forskningsrapporterna och
ger oftast bra växtskyddseffekt. Den anges som fysikaliskt verkande, men det framgår i vissa
rapporter att den även innehåller en låg koncentration av pyretrin (Chiasson et al., 2004;
Bostanian & Akalach, 2006). Huruvida koncentrationen är tillräcklig för att ha en toxisk in-
verkan anges inte i något fall. I några rapporter anges att produkten ’M-Pede’ är en modernare
variant av ’Safer’s’, men det framgår inte tydligt om innehållet av pyretrin kvarstår.
till luftfuktigheten.
Nyttodjur
De fysikaliskt verkande medlen är inte selektiva utan kan även döda nyttodjuren (Tremblay et
al., 2008). Det finns några uppgifter om påverkan på nyttodjur i litteraturen. Hix et al. (1999)
följde utvecklingen under säsongen och såg att man fick hjälp av nyttodjur att ytterligare
minska populationen. Detta tar man som intäkt för att nyttodjuren inte slås ut av oljebesprut-
ningen. Marčić et al. (2009) stödjer uppfattningen att mineralolja har liten inverkan på nytto-
djuren, är ej giftig för ryggradsdjur och menar att den bryts ner snabbt. Vidare anser forskarna
23
att vegetabiliska oljor är ännu säkrare att använda ur miljösynpunkt. Moran et al. (2003)
menar att den vegetabiliska oljan inte är persistent i miljön och är därför tillåten att använda i
USA utan registrering. Slutligen har Rongai et al. (2008) synpunkter på mineraloljans låga
nedbrytningshastighet, något som forskarna tar som argument för att byta mineraloljan mot
vegetabilisk olja. Här är det på plats att också påminna om forskningen som visar att mineral-
oljan har toxiska komponenter.
Kombinationen av relativt svag verkan och ett högt krav på applicering, gör att nyttodjuren
klarar sig, genom att livscyklerna för skadedjur och nyttodjur oftast inte sammanfaller. Därför
är det av stor vikt att livscykeln både för skadedjuren och nyttodjuren är kända så att tid-
punkten för bekämpningen kan optimeras för att så många nyttodjur som möjligt skall över-
leva behandlingen.
För att få en bättre effekt och komplettera en såpabehandling i växthus mot löss kan bland
annat parasitsteklar sättas ut någon dag efter behandlingen (Tremblay et al., 2008).
3. EXPERIMENT, GENOMFÖRDA FÖRETRÄDESVIS I
LABORATORIEMILJÖ
Blandningserfarenheter
Olja kan inte lösas i vatten och för att kunna blanda dessa vätskor med varandra skapar man
en emulsion. För att göra emulsionen stabil kan en emulgator (surfaktant, ytaktivt ämne) till-
sättas. En ostabil emulsion innebär att oljan bildar klumpar som flyter upp till vattenytan
(gräddning), vilket gör att koncentrationen av olja i sprutvätskan kommer att öka under sprut-
ningsförloppet.
Odlare har upplevt problem med detta och saknar råd om hur man skall komma till rätta med
problemet. En del odlare har haft så stora problem med igensatta filter och spridare att det har
fått dem att sluta använda olja.
I samarbete med forskare vid Lunds Universitet (professor Ulf Olsson och Tekn Dr Joakim
Balogh, avd för fysikalisk kemi, Kemicentrum, Lunds Universitet) gjordes olika under-
sökningar av emulgering av rapsolja; hur stabiliteten förändras med olika koncentrationer,
vattenkvaliteter och temperaturer. De ingående ingredienserna var rapsolja och såpa av raps-
olja. Olika blandningsförhållanden undersöktes. Arbetet ledde fram till förslaget att göra en
förblandning av olja och såpa i förhållandet 1 : 1. Denna kan därefter blandas i vattnet till
önskad koncentration, varvid man får en sprutvätska som har god marginal mot gräddning.
Det visade sig dock vid senare fältförsök att marginalen i receptet inte var tillräckligt stor för
vatten med hög hårdhet och höga mineralhalter (Eriksson, 2006). Det skulle i dessa situationer
behövts en högre halt av såpa. Man hamnar då i ett läge där halten emulgeringsmedel är högre
än den aktiva ingrediensen.
Samtidigt finns på marknaden motsvarande preparat som levereras med andra typer av emul-
gatorer (dock hittills endast i konsumentförpackningar). Dessa preparat uppvisar inte samma
problem med gräddning. Det är därför förvånande att det dröjer innan en lämplig produkt
kommer på marknaden. Ett närliggande exempel är bekämpningsmedlet Raptol, som består av
rapsolja, naturligt pyretrum samt en emulgator. Tar man bort pyretrumdelen, får man en lätt
emulgerbar rapsolja. Tillverkarna av mineraloljor har en lång kommersiell erfarenhet och
levererar sina oljor med emulgatorer som inte uppvisar några problem.
24
Bekämpning av trips med rapsolja
Ett av de första, inledande försöken omfattade en studie av rapsolja mot trips (Frankliniella
occidentalis) på blad av paprika (Albertsson et al., 2008). Syftet var att få en uppfattning om
trips påverkades av olja och vilka koncentrationer som krävdes vid en fullständig avsättning.
Vid denna tidpunkt hade inte emulsionsundersökningen genomförts, varför oljekoncentra-
tionen ändrades, medan såpans koncentration hölls konstant. Ett bestämt antal trips överfördes
till paprikablad. Bladen med trips doppades i oljeemulsionen. Dödligheten avlästes efter 30
min.
Av resultatet framgår att dödligheten stiger generellt med ökande oljekoncentration, även om
alla skillnader inte är signifikant säkerställda, se Tabell 4. Försöket visar att det krävs en hög
koncentration av olja för att uppnå en hög dödlighet. En möjlig invändning mot försöket är att
verkanstiden var alltför kort, jämfört med andra studier (Chiasson et al., 2004).
Tabell 4. Medeldödligheten (%) ± SEM av trips vid olika rapsoljekoncentrationer
Behandling Såpa (%) Olja (%) Döda (%) (±SEM)
Kontroll 0,7 0 17,5 ± 7,1 c
A 0,7 1 55,0 ± 7,1 b
B 0,7 2 68,2 ± 6,8 ab
C 0,7 3 72,5 ± 7,1 ab
D 0,7 5 72,9 ± 6,5 ab
E 0,7 6 90,0 ± 7,1 a
Bekämpning av vita flygare med oljor och växtextrakt i
kassava
Denna studie utgjordes av ett utvidgat examensarbete, finansierat av projektet samt av SIDA
(MFS-Stipendium) (Karlsson, 2005). Det ursprungliga syftet var att undersöka oljor och såpor
mot vita flygare (Aleurotrachelus socialis) i kassava. Fältarbetet genomfördes i Cali, Colom-
bia. Eftersom de i praktiken förekommande oljorna innehöll olika växtextrakt, måste man
räkna med att den biologiska effekten inte bara var fysikalisk, utan även kemisk/toxisk.
De produkter som användes var:
Kokossåpa + Chili (Capsicum sp.)
Biomel (solrosolja, såpa, växtextrakt (Tithonia diversifolia))
Bioneem (vegetabilisk olja, såpa, nimextrakt (Azadirachta indica), plus icke angivna
extrakt)
Agronim (vegetabilisk olja, citronellaolja (Cymbopogon nardus), nimolja, syra från
träförbränning)
EcoSwing (kåda, gummi, växtextrakt (Swinglea glutinosa))
L’Ecomix (essentiella oljor, nio växtextrakt (bl a alicin och capsaicin))
25
Ägg, nymfer och vuxna av vita flygare (A socialis) undersöktes i semilabskala, d v s små
nätbehållare som fästes på kassavabladen, se Figur 1. I dessa behållare infördes honor, som
lade ägg på bladen. Bladen med ägg doppades därefter i lösningar med de olika produkterna.
Vissa ägg fick utvecklas vidare till nymfer, innan de doppades. För vuxna användes nätburar
(30 x 30 x 70 cm). I detta fall sprutades plantorna med de olika produkterna.
Slutligen utfördes ett mindre fältförsök med de mest lovande kombinationerna, inklusive
obehandlad kontroll och ett kemiskt växtskyddsmedel.
Resultaten hade, som i många liknande experiment, flera inslag av motsägelser, även om det
klart gick att se en växtskyddseffekt. Växthusförsöken (sammanfattade i Figur 2) visade att
det finns fysikaliskt verkande insektsmedel med växtextrakt som orsakar hög mortalitet av
vita flygare (A. socialis). Det kommersiella insektsmedlet Biomel med koncentrationen 5 ml/l
gav en mortalitet omkring 90 % för nymf- och vuxenstadierna då de doppades i sprutvätskan.
Kokossåpa + Chili orsakade hög mortalitet i flera stadier; vid koncentrationen 3,5 g/l obser-
verades dödlighet kring 80 % i nymf- och vuxenstadierna. Agronim var den produkt som gav
högst mortalitet i äggstadiet och visade även en ökad mortalitet med ökande koncentration i
detta stadium. Även i första nymfstadiet observerades hög mortalitet med Agronim. Ett par av
produkterna, EcoSwing och L´Ecomix, visade mycket låg mortalitet och Bioneem visade en
hög mortalitet endast i andra nymfstadiet.
Fältförsöket uppvisade inga signifikanta skillnader, se diagram i Figur 3. En anledning kan
vara en för säsongen ovanligt stor nederbörd
26
Figur 1. Bekämpning i kassava (samtliga foto: Miriam F Karlsson).
Doppade plantor i växthuset
Ägg som utvecklats till nymfer på
kassavablad
Kassavablad med ägg som behandlas
(doppas i sprutvätska)
30 vuxna honor av A. socialis fördes in i
nätbehållare fastklämda på kassavablad
27
Figur 2. Mortalitet hos vita flygare (A. socialis) för de olika produkterna, utvecklings stadierna och
doserna efter doppning (Karlsson, 2005)
L'ecomix
0
25
50
75
100
2 4 6 2 4 6 2 4 6 2 4 6
Dödlighet [%]
Kokossåpa/Chili
0
25
50
75
100
1,8 3,5 7 1,8 3,5 7 1,8 3,5 7 1,8 3,5 7
Dödlighet [%]
Bioneem
0
25
50
75
100
1,7 2,5 5 1,7 2,5 5 1,7 2,5 5 1,7 2,5 5
Dödlighet [%]
EcoSwing
0
25
50
75
100
1 2 4 1 2 4 1 2 4 1 2 4
Dödlighet [%]
Agronim
0
25
50
75
100
1 2 3 1 2 3 1 2 3 1 2 3
Dödlighet [%]
Biomel
0
25
50
75
100
3 5 10 3 5 10 3 5 10 3 5 10
Dödlighet [%]
Koncentration [ml/l] för respektive produkt
Äggstadiet Första nymf Andra nymf
Adult
28
Figur 3. Population av vuxna individer av vita flygare (A. socialis) i kassava i Jamundí (Valle del Cauca,
Colombia) vid behandlingar med Biomel 5 ml/l, Kokossåpa 7 g/l + Chili 10 g/l, och Agratex 20 ml/l sprutat
med ryggspruta med dels ett traditionellt munstycke, dels munstycket Albuz (storlek: lila) (Karlsson,
2005).
I examensarbetets diskussion och slutsatser understryks att det är svårt att särskilja den fysi-
kaliska effekten från oljor och såpor och den förmodade toxiska effekten av växtextrakten.
Vissa producenter var dessutom hemlighetsfulla med innehållet. En mycket viktig faktor i den
verkliga växtskyddssituationen är de olika produkternas repellerande inverkan, något som inte
syns i laboratorieexperimenten. Avstötning kan omfatta både födosök och äggläggning.
I laboratorieförsöken användes doppning som appliceringsteknik. I fältförsöket och andra
kompletterande delstudier studerades olika appliceringstekniker och spridare. Några signifi-
kanta skillnader mellan munstyckstyperna erhölls inte. För bekämpning av vita flygares ägg
och nymfstadier i fält krävs en spridare som riktar en droppdusch nerifrån mot undersidan av
bladen, se t ex Figur 4. Fysikaliskt verkande insektsmedel med växtextrakt har potential att
användas för bekämpning av vita flygare. De moderna spridarna förmodas ge en tillräcklig
täckning, möjliggöra användning av en lägre vätskemängd och kunna användas vid applice-
ring av exempelvis Biomel och Kokossåpa + Chili vid bekämpning av vita flygare i kassava.
29
Figur 4. Spridare med uppåtriktad vätskedusch, utvecklad för potatis.
Undersökning av täckningsgradens inflytande på effekten
Bakgrund
I litteraturen beskrivs en rad olika försök gjorda med fysikaliskt verkande växtskyddsmedel,
där bekämpningseffekten har mätts vid olika koncentrationer i laboratorier (Lawson &
Weires, 1991; Pless et al., 1995; Riedel et al., 1995; Fournier & Brodeur, 2000; Moran et al.,
2003). I dessa studier finns det ett klart samband mellan en hög koncentration och en hög
dödlighet. Görs sedan försöken om i fält med samma koncentration blir effekten ofta avsevärt
sämre (Lawson & Weires, 1991; Pless et al., 1995). Andra författare har undersökt skillnad
mellan olika koncentrationer av fysikaliskt verkande medel när dessa testas i fält utan att se
mätbara skillnader i effekt (Jaastad, 2007). En av orsakerna till detta borde vara en otillräcklig
täckning (Pless et al., 1995).
Spruttekniska rekommendationer för att de fysikaliskt och biologiskt verkande preparaten
skall ge effekt är fortfarande ofta oprecisa. Exempel på rekommendationer är ‘måste täcka
väl’, ’god täckning’, etc (Jordbruksverket, 2011a; Jordbruksverket, 2011c). Det är svårt för
odlaren att veta hur dessa krav uppfylls. Resultat från fältförsök i äpple under 2009 visade att
en bekämpning med rapsolja mot ägg av fruktträdsspinnkvalster inte gav någon mätbar effekt
i fält, se Figur 21. Däremot uppnåddes i princip total dödlighet av äggen, när grenar från
äppleträden istället doppades i samma sprutvätska.
Syfte
Syftet med denna studie har varit att med hjälp av en modellinsekt, persikbladlusen, och en
modellplanta, rädisa, undersöka täckningsgradens betydelse för bekämpningsresultatet när ett
fysikaliskt verkande preparat, rapsolja, användes.
30
Material och metod
Plantmaterial
Rädisplantor av sorten Delikat odlades upp från frö i en växthuskammare med 60 % RH,
20±2°C och 16:8 N:D. Alla andra moment i försöket utfördes också i denna växthuskammare.
Till alla behandlingar användes avskurna blad, första eller andra karaktärsbladet, från de upp-
odlade rädisplantorna. Bladen skars av med hjälp av ett rakblad och sattes ett och ett i vialer
med vatten, se Figur 5.
Insekter
Ungefär 200 persikbladlöss, Myzus persica, köptes in från Lindesro AB. Dessa placerades på
krukodlade rädisplantor med hjälp av en pensel, så att de kunde etablera och föröka sig.
Rädisplantorna med löss placerades i nätburar med finmaskigt nät. För att undvika en alltför
stor population byttes kontinuerligt rädisplantorna ut under hela försöksperioden. I alla försök
utfördes bekämpningen när lössen var i ett sent nymfstadie eller var vuxna.
Vialer med blad och löss
Dagen innan varje behandling placerades löss ut på ovansidan av de blad som satts i vialer, 12
i huvudförsöket och 20 i doppningsförsöket, med hjälp av en pensel. Vialerna placerades i
transparenta plastboxar (57 x 39 x 42 cm) med ett nätförsett lock, se Figur 5. För att garantera
att lössen som flyttats över inte var skadade, plockades alla löss bort som på behandlings-
dagen fortfarande satt på ovansidan av bladet.
Figur 5. T.v.: Vial med rädisblad och persiklöss, t.h.: Visar de transparanta plastboxarna som användes i
försöket.
Rapsolja
Till alla försök användes en 2 % rapsoljeblandning. För att få en stabil emulsion blandades
lika delar rapsolja och såpa i en behållare innan vattnen tillsattes. Både rapsoljan (Kallpressad
rapsolja) och såpan (Rapsgul såpa) kom från Gotlands Bioenergi AB. Att en 2 % rapsolje-
blandning valdes berodde bland annat på att fältförsök i hallon, gjorda i Norge, visat att högre
koncentrationer kan ge fytotoxicitet (Trandem, N., pers. medd., 2009).
31
För att kunna variera täckningsgraden utvecklades inom projektet en besprutningsramp, se
Figur 6 och Figur 7. Sprutduschen genererades med hjälp av en batteridriven roterande
spridare (ULVA +; Micron Sprayers Ltd, Storbritannien). Ena delen av sprutduschen fångades
upp av en nedhängande absorberande duk. Kombinationen av flöde och hastighet trimmades
in, så att det var möjligt att uppnå både 90 % och 15 % täckningsgrad genom en ändring av
hastigheten.
Vätskeflödet till besprutningsrampen var ca 100 ml/min och styrdes av en peristaltisk pump
(RF-100, Teddington Components AB). Flödet kontrollerades kontinuerligt. Hastigheten på
rampen reglerades av en elmotor (NMRV/030, Motovario) och en frekvensomriktare
(Microdrive F, Sigbi system AB). Besprutningsrampen gick på räls för att få en stabil och
vibrationsfri gång. Avståndet mellan munstycket och bladen som skulle sprutas var 28 cm.
Under försöken rördes oljeblandningen hela tiden om med hjälp av en magnetomrörare.
Besprutningsrampen
Figur 6. Principskiss för besprutningsrampen.
Roterande
spridare
ULVA+
Absorberande
duk
Räls
Motordriven
vagn
Vial med blad
Droppdusch
32
Figur 7. Besprutningsrampen som användes i försöket.
Doppningsförsök
För att få en uppfattning om hur stor dödligheten maximalt kan vara när en 2 % rapsolje-
blandning används, doppades fem rädisblad med persikbladlus i sprutvätskan under 3 sekun-
der. De doppade bladen placerades ett och ett i var sin av de ovan nämnda transparanta plast-
boxarna. Totalt blev 78 löss doppade. Antalet döda löss räknades med hjälp av stereomikro-
skop tre dygn efter doppningen.
Huvudförsök
I huvudförsöket sprutades undersidan av bladen med den 2 %-iga rapsoljeblandningen så att
tre olika täckningsgrader (ca 15 %, 45 % och 90 %) uppnåddes. Vialen med blad fixerades
med bladets undersida uppåt och så horisontellt som möjligt.
På varje sida om bladen placerades två vattenkänsliga papper för att kontrollera täcknings-
graden, se Figur 8. I försöket ingick också ett obehandlat led. Varje behandling omfattade 5
blad och försöket upprepades under tre olika dagar. Antalet löss per blad varierade mellan 5
och 12. De besprutade bladen placerades ett och ett i var sin av de ovan nämnda transparanta
plastboxarna. Alla 20 plastboxarna var slumpvis utplacerade på ett växthusbord. Antalet döda
löss räknades av på samma sätt som i doppningsförsöket. För att åstadkomma de olika täck-
ningsgraderna varierades hastigheten på besprutningsrampen som beskrivits ovan. Täcknings-
graden på de vattenkänsliga papperna analyserades och fastställdes med hjälp av bildbehand-
lingsprogrammet ImageJ med tilläggsmodulen DepositScan (Zhu, 2009). Detta skedde både i
samband med intrimning och under försöket.
33
Figur 8. Vial med blad samt två vattenkänsliga papper.
Figur 9. De tre olika täckningsgraderna på vattenkänsligt papper som åstadkoms med hjälp av tre olika
hastigheter på besprutningsrampen. Från vänster 90 %, 45 % och 15 % täckningsgrad.
90 %
45 %
15 %
34
Utökat försök
I detta försök sprutades undersidan av bladen med enbart vatten eller med den 2 %-iga raps-
oljeblandningen. Täckningsgraden för vattnet var 90 %, medan täckningsgraden för rapsolje-
blandningen var två, resp tre gånger 90 %. För att uppnå två och tre gånger 90 % kördes be-
sprutningsrampen två eller tre gånger över bladet med en hastighet som genererade 90 %
täckningsgrad. Varje behandling bestod av fem blad. Antalet löss per blad varierade mellan
fem och nio. De sprutade bladen placerades i transparanta plastboxar, samma som i huvud-
försöket, och antalet döda löss avlästes efter tre dygn.
Resultat
Doppningsförsök
Dödligheten när lössen doppades i den 2 %-iga sprutvätskan var 97,6 %.
Huvudförsök
Resultatet från huvudförsöket kan ses i Tabell 5. Dödligheten vid 90 % täckningsgrad var
signifikant skiljt från de övriga behandlingarna. Ingen signifikant skillnad kunde ses mellan
täckningsgraderna 15 %, 45 % och kontroll 0 %.
Tabell 5. Dödlighet (%) vid olika täckningsgrader för 2 %-ig rapsoljeblandning
Täckningsgrad
(%)
Antal löss
(n)
Dödlighet ± Stdev
(%)
0
167
0,6 ± 2,3 b
15
114
0,0 ± 0,0 b
45 105 3,0 ± 6,4 b
90
117
22,8 ± 12,4 a
Utökat försök
Försöket visar att enbart vatten inte har någon bekämpande effekt på persiklössen då täck-
ningsgraden är 90 %, se Tabell 6. Försöket visar också att det går att uppnå över 70 % död-
lighet då bladen utsätts för två eller fler bekämpningar med rapsolja då täckningsgraden från
varje bekämpning är 90 %.
Tabell 6. Dödlighet (%) vid 90 % täckningsgrad för sprutning med vatten. Tabellen visar
också dödligheten då täckningsgraden var 2 x 90 % resp 3 x 90 %
Täckningsgrad
(%)
Preparat
Antal löss
(n)
Dödlighet ± Stdev
(%)
90
Vatten
33
0,0 ± 0,0
2 x 90
Rapsolja 2 %
33
70,3 ± 12,6
3 x 90 Rapsolja 2 % 38 70,5 ± 22,7
35
Diskussion
Denna studie indikerar starkt att täckningsgraden då rapsolja används behöver vara mycket
hög (90 %) för att nå någon form av acceptabel biologisk effekt. Ett sätt för odlaren att
bedöma om en bekämpning med rapsolja är motiverad är att sätta upp vattenkänsliga papper
där de insekter som han/hon tänker bekämpa finns. Med utgångspunkt från denna studie
behöver det vattenkänsliga pappret vara helt blått, se Figur 9, för att bekämpningen skall ha
effekt.
Tidigare projekt har visat att inträngningen och täckningsgraden i jordgubbar och hallon är
mycket låg (Albertsson et al., 2008). Att i dessa kulturer bekämpa insekter som sitter inuti
plantan eller på undersidan av bladen ter sig svårt om man väger in resultatet från denna
studie. Det finns dock goda resultat från bekämpning med rapsolja. I försök som gjordes i
växthusodlade hallon reducerades antalet kläckta ägg av fruktträdsspinnkvalster med över
80 % när en 1 % rapsoljeblandning användes innan knoppsprickningen, se Tabell 10. Likaså
gav bekämpning av hallonänger med rapsolja ett tydligt bekämpningsresultat.
I studien har vi bara bekämpat persikbladlus som befinner sig i ett sent nymfstadie eller är
vuxna. Dödligheten borde kunna vara högre om bekämpningen utförs mot tidiga nymfstadier.
Försök med konstant täckningsgrad och varierande utvecklingsstadium hos lössen bör göras
för att klargöra detta.
För odlaren borde det också vara intressant att ur en ren ekonomisk synvinkel bedöma om en
bekämpning lönar sig eller inte. Kostnaderna för arbetstid, drivmedel och preparat måste
täckas av en högre skörd. En kalkyl för bekämpningsstrategier med dessa preparat borde
genomföras så att odlarna har ett bättre beslutunderlag om de skall utföra en bekämpning eller
ej med dessa preparat. I ett tidigare försök, se Figur 10, där hallonänger bekämpades med en
rapsolja var 4-7 dag innebar en minskning av antalet angripna bär från 8 % till 4 % jämfört
med kontrollen (Albertsson et al., 2008). Det är tveksamt om denna skördeökning kan
motivera bekämpningen rent ekonomiskt.
Det finns enligt rådgivare (Jensen, K., pers. medd., 2009) odlare som använder sig av rapsolja
och liknande fysikaliskt verkande medel med gott resultat. Därför skulle det vara mycket
intressant att undersöka hur dessa odlare rent praktiskt använder sig av de fysikaliskt verkande
preparaten. Det hade också varit värdefullt att få tillgång till någon form av information hur
stor bekämpande effekt behandlingarna har hos dessa odlare genom att förlägga fältförsök där.
Sammanfattat kan vi dra slutsatsen att det går att få en växtskyddseffekt av fysikaliskt
verkande växtskyddsmedel. Dock är det så att med dagens appliceringsteknik är det mycket
svårt att uppnå de täckningsgrader som enligt våra resultat krävs för en god effekt. Olika
skadegörare är med största sannolikhet också olika känsliga för dessa preparat. Skadegörarnas
utvecklingsstadium spelar dessutom också en roll för bekämpningsresultatet, liksom vilken
typ av olja som används. Sammantaget betyder detta att det finns en rad frågor som måste
utredas och utvecklas vidare. Det gäller kunskap om en bättre appliceringsteknik, biologisk
kunskap om känsliga och exponerade skeden i skadegörarens livscykel samt kunskap om
olika oljors egenskaper.
36
4. EXPERIMENT, GENOMFÖRDA FÖRETRÄDESVIS I FÄLT
Bekämpning av hallonänger med olja i hallon
Bakgrund
Ett av de första försöken utfördes under två säsonger hos en odlare, som redan tidigare hade
erfarenheter av att spruta med vegetabilisk olja mot hallonänger (Albertsson et al., 2008).
Skadegöraren var ett stort problem. Odlarens erfarenheter av olja var inte helt positiva, bl a
hade han haft problem med igensättning av filter och spridare samt svårigheter med kali-
brering. Odlaren var själv inte övertygad om oljan hade någon effekt.
Syfte
Syftet med försöket var att undersöka oljans effekt mot hallonänger samt inverkan av olika
oljekoncentrationer och vätskemängder (Albertsson et al., 2008).
Material och metod
Försöket planerades som ett blockförsök med tre upprepningar och tre olika behandlingar och
kontroller. De behandlade parcellernas längd var ca 20 m och kontrollernas totala längd i varje
block ca 10 m. Totalt användes fem rader i odlingen. Försöket genomfördes under våren och
sommaren 2005 och upprepades året efter.
Behandlingar
Kallpressad rapsolja med Rapsgul såpa som emulgeringsmedel (båda från Gotlands Bioenergi
AB) användes i försökets alla tre behandlingar. Hastighet, vätskemängd, olja/såpakoncent-
rationer, tryck och spridare för de olika behandlingarna kan ses i Tabell 7. De två olika kon-
centrationerna av olja samt vätskemängderna valdes efter samråd med rådgivare.
Tabell 7. Information om det tre behandlingarna
Utförande
Odlarens spruta renoverades och dess två vertikala ramper försågs med vardera fyra spridar-
fästen av typen TwinSprayCap (Lechler), se Figur 10. I varje TwinSprayCap sattes två mun-
stycken; ett Lechler ID röd (som gav en grov droppdusch) och ett XR Teejet 110 orange (som
gav en mycket fin droppdusch). Sprutekipaget kalibrerades.
Behandling
Vätskemängd
(l/ha)
Olja
(%)
Såpa
(%)
Hastighet
(km/h)
Tryck
(bar)
Spridare per sida
Kontroll - - - - - -
A 500 0,55 0,55 5 2
Lechler ID röd (4 st), Teejet
XR orange (4 st)
B 900 0,31 0,31 5 7
Lechler ID röd (4 st), Teejet
XR orange (4 st)
C 900 0,55 0,55 5 7
Lechler ID röd (4 st), Teejet
XR orange (4 st)
37
Behandling skedde ca 2 ggr per vecka med start vid första blomning och avslutades när de
första bären började bli röda. Alla bär skördades, även de skadade. Bären sorterades och
vägdes i två fraktioner; bär skadade av hallonänger, respektive övriga.
Figur 10. T.v.: Odlarens spruta med rampen som användes i försöket, t.h.: Spridarfäste för rampen, pilen
visar körriktning.
Resultat
Stora delar av det besprutade fältet skadades av frost under 2005 och resultatet kunde inte
analyseras statistiskt. Nästa år visade sig de behandlade parcellerna ha en signifikant lägre
andel skadade bär, se Figur 11. Emellertid fanns inga signifikanta skillnader mellan doser och
vätskemängder.
Diskussion
Resultatet från studien visar att rapsolja tillsammans med såpa minskar antalet skadade bär av
hallonängern. Däremot ger inte försöksresultatet någon information om vilken koncentration
eller vätskemängd som är optimal. Anledningen till att andelen skadade bär var högre 2005 är
lite svårförklarad, men kan bero på att frostangreppet medförde att det fanns en mindre mängd
hallon på buskarna att angripa.
Angripna hallon kastades dessutom inte på marken 2005, utan plockades in för att vägas.
Detta innebar att en stor mängd larver, som kunnat ge upphov till skalbaggar 2006, försvann
från odlingen. Odlaren har efter försökets slut fortsatt att använda olja/såpa för behandling
mot hallonängern. Man har även fortsatt att plocka bort angripna hallon av hallonänger för att
minska populationen ytterligare. Resultatet från vårt försök att behandling med olja och såpa
har effekt mot hallonängern styrks av odlaren som hävdar att sedan de började använda
olja/såpa kontinuerligt har skador av hallonängern minskat (Nilsson, B., pers. medd., 2008)
Eftersom olja/såpa behandlingarna först och främst bekämpar ägg/larver skulle vita
Körriktning
38
klisterskivor som fångar de vuxna djuren kunna utgöra ett komplement till sprutningen för att
få en ännu bättre bekämpningseffekt. Försök gjorda i Schweiz visar att dessa klisterskivor kan
minska skadorna av hallonängern med upp till 40 % (Schmid et al., 2006). För att göra
fällorna mer effektiva finns även fällor med en doft som attraherar hallonängern, så kallade
kairomoner. Dessa fällor har i mindre utsträckning testats i Sverige (Nilsson, T., pers. medd.,
2008).
0
2
4
6
8
10
Kontroll ABC
Skadade hallon av hallonänger (%)
a
b
b
b
Figur 11. Medelvärdet (%) ± SEM av andelen skadade hallon av hallonänger i de olika behandlingarna
2006. Medelvärden med olika bokstäver är signifikant skiljda ifrån varandra (p < 0,05).
Bekämpning av fruktträdsspinnkvalster med olja i
växthushallon
Bakgrund
Rapsolja har lanserats som ett växtskyddsmedel mot insekter, både i ekologisk odling och
konventionell odling. I tidigare försök kunde konstateras växtskyddseffekt mot t ex hallon-
änger i frilandsodlade hallon (Albertsson et al., 2008). Spinnkvalster har med skiftande resul-
tat bekämpats med rapsolja. I växthusodlade hallon kommer angreppet tidigt, när bladverket
är mycket litet och inte hindrar en god täckning. Samtidigt är risken för brännskador mindre
på bladverket i de tidigaste utvecklingsstadierna.
Syfte
Syftet med försöket var att undersöka om bekämpning före knoppsprickning med en vegetabi-
lisk olja, rapsolja, kan kontrollera förekomsten av fruktträdsspinnkvalster (Panonychus ulmi
K.) i växthushallon
Material och metod
Försöksplatsen
Hallonodlingen var placerad i ett växthus i Ingelstorp, någon mil öster om Ystad. Försöket
planerades som ett randomiserat blockförsök med fyra upprepningar och tre behandlingar.
39
Varje parcell var 3 m lång med ett avstånd till nästa på 3 m. Radavståndet i hallonodlingen var
1,5 m.
Behandlingarna
I försöket användes Kallpressad rapsolja med Rapsgul såpa som emulgeringsmedel (båda från
Gotlands Bioenergi AB). Information om behandlingarna, som utfördes den 26 februari och
den 19 mars 2009, finns i Tabell 8. I Figur 12 visas utvecklingsstadiet för hallonplantorna. Vid
det första behandlingstillfället användes odlarens regnvatten för att bereda en sprutvätska och
vid det andra användes kranvatten från SLU Alnarp. För att säkerställa att variationen av
fruktträdspinnkvalsterägg inte var alltför stor i odlingen räknades antalet fruktspinnkvalster-
ägg på 15 hallonskott (mellan fyra knoppar) i varje block innan försökets start.
Tabell 8. Utrustning och inställningar för behandlingarna
Behandling Olja
(%)
Såpa
(%)
Tryck
(bar)
Flöde
(l/min)
Vätskemängd
(l/ha)
Hastighet
(km/h) Spridare
Hög dos 1 1 4 0,44 1600 0,83
Orange Teejeet
8001EVS
Låg dos 0,5 0,5 4 0,44 1600 0,83
Orange Teejeet
8001EVS
Kontroll - - - - - - -
Utförande
Behandlingarna utfördes med hjälp av odlarens rampspruta, se Figur 12. Rampen sköts maxi-
malt åt ena sidan, för att minska avståndet mellan spridare och bladverk. Avståndet mellan
spridarna och hallonplantorna blev därigenom ca 50 cm. Vid bekämpningen var åtta av ram-
pens spridare öppna (spridaravstånd 20 cm). Rampen drogs manuellt och med hjälp av en
enkel cykeldator kunde hastigheten hållas konstant under hela försökets gång.
Avläsning av antal fruktträdspinnkvalster gjordes den 6 april och den 23 april. Eftersom
odlaren satte ut rovkvalster, Amblyseius californicus och Amblyseius andersoni, i slutet av
april för att bland annat bekämpa fruktträdsspinnkvalstren gjordes därefter inga fler avläs-
ningar. Vid varje avläsning samlades 30 blad in från varje parcell. Bladen togs slumpvis 50
cm från ena kanten av parcellen och två meter framåt och lades i papperspåsar för vidare
transport till laboratoriet. Antalet fruktträdsspinnkvalster på varje blad räknades under
mikroskop samma dag.
Klimatförhållande
I Tabell 9 ses min, max och medelvärden för temperatur och den relativa luftfuktigheten under
och ett dygn före och efter behandlingsdagarna.
40
Tabell 9. Temperatur och relativ luftfuktighet (RH) under dagar i anslutning till sprutningen.
* = Behandlingsdag
Datum Temperatur (°C) RH (%)
min max medel min max medel
2009-02-25 4,3 14,2 6,8 74 94 90
2009-02-26
*
4,4 18,8 8,3 60 96 88
2009-02-27 3,6 21,0 8,4 57 94 80
2009-03-18 5,6 29,4 12,6 28 90 67
2009-03-19
*
5,5 27,7 12,6 29 91 65
2009-03-20 5,8 25,1 12,8 30 89 63
Figur 12. T.v.: Sprutramp som användes i försöket. Rampen går på hjul med värmerören som räls.
Överkryssade spridare var stängda. Fotot är taget den 19 mars (andra spruttillfället).
T.h.: Hallonplantornas utveckling vid spruttillfället den 26 februari 2009.
41
Avläsningarna från försöket analyserades med GLM (Minitab 15). Alla data loggtrans-
formerades [log(x+1)] före analysen. För att separera medelvärdena användes Tukey test
(Minitab 15).
Resultat
Resultatet från avläsningarna den 6 och 23 april kan ses i Tabell 10 och visar att det var signi-
fikant mindre antal kvalster per blad i behandlingen med den höga dosen, 1 % rapsolja, jäm-
fört med kontrollen vid bägge avläsningarna. När det gäller den låga dosen 0,5 % var det bara
vid den första avläsningen som antalet kvalster var signifikant lägre än kontrollen. Antalet
fruktträdsspinnkvalster per blad 2009 var lågt enligt rådgivarna, om man tar hänsyn till att
angreppet föregående år var mycket kraftigt (Thilda Nilsson, pers. medd. 2009). Vid räk-
ningen av antalet fruktträdspinnkvalster kunde konstateras att ett antal rovkvalster
(Amblyseius andersoni) hittades i alla block (totalt 20 st).
Tabell 10. Medelantalet kvalster per blad för de olika behandlingarna. Medelvärden följt av
olika bokstäver är statistiskt skiljda från varandra (P<0,05)
Behandling Avläsning
2009-04-06 2009-04-23
Rapsolja 1,0 % 0,16 b 0,14 b
Rapsolja 0,5 % 0,10 b 0,40 ab
Kontroll 1,36 a 0,55 a
Diskussion
Studien visar att det är möjligt att använda en vegetabilisk olja (rapsolja) för att bekämpa
fruktträdsspinnkvalster före knoppsprickningen i växthusodlade hallon. Resultatet skiljer sig
från ett annat försök som skedde parallellt i äpple. Där hade rapsoljan ingen effekt mot
fruktträdsspinnkvalstren. Dock finns stora skillnader mellan de båda försöken, vad gäller
koncentration och vätskemängd. I hallonförsöket användes en låg koncentration (0,5 % - 1 %)
och en mycket hög vätskemängd (1600 l/ha) i kontrast till äppelförsöket, som hade en hög
koncentration (6 %) och en lägre vätskemängd (500 l/ha). Dessa skillnader, tillsammans med
de olika kulturernas växtsätt, samt att de utfördes i växthus (hallon) och på friland (äpple), är
förmodligen det som kan förklara de olika resultaten. Täckningsgradens mycket stora in-
flytande på resultatet visades i ett annat experiment, beskrivet i denna rapport. Med en tre-
dubbling av vätskemängden följer en bättre täckning, speciellt i dessa jämförbara fall, utan
hindrande bladverk.
Fruktträdsspinnkvalstrens ägg är känsligast för olja just före kläckningen. Den första hallon-
bekämpningen utfördes troligtvis en aning för tidigt för att få full effekt, varför en andra
bekämpning gjordes i mitten av mars. Anledningen till att den första bekämpningen lades
tidigt var för att undvika skador på bladen. För att få en uppfattning om riskerna, sprutades en
extra parcell (som inte ingick i försöket) med samma vätskemängd som ovan, men med en
3 % lösning. Inga skador på bladverket kunde konstateras vid de efterföljande två avläs-
ningarna. Detta tyder på att en högre koncentration än 1 % skulle kunna vara möjligt att an-
vända utan att riskera skador på hallonplantan. Mer undersökningar bör dock göras.
42
Ett antal ”övervintrade” rovkvalster (Amblyseius andersoni) hittades vid de två avläsningarna.
Odlaren hade föregående år satt ut dessa för att bekämpa fruktträdspinnkvalster. Hur rov-
kvalstren överlevt vintern är inte klarlagt, men ur en bekämpningsmässig synvinkel öppnar
det för ett antal intressanta frågeställningar som t ex: Hur ökar man chansen att få en över-
vintrande population? Var i odlingen övervintrar de?
Som tidigare har konstaterats är vattenkvaliteten mycket viktig för att kunna få en sprutvätska
att stanna kvar i emulsionsform. Vattnet från både odlarens brunn och kommunala vatten var
mycket hårt (>16 °dH). Det resulterade i att oljan flöt på ytan. Vatten fick hämtas först från
odlarens regnvattenbassäng och vid andra sprutningen från SLU Alnarp. Möjligheten att an-
vända ett annat emulgeringsmedel än såpa och som har en större tolerans för hårt vatten, är en
punkt som bör arbetas vidare med, för att undvika att vattenkvaliteten får så stor inverkan. Det
finns i handeln ett preparat, baserat på rapsolja; Raptol, som också innehåller naturligt Pyreth-
rum och ett väl fungerande emulgeringsmedel. Om man tänkte sig att tillhandahålla mot-
svarande produkt, men utan Pyrethrum, borde den fungera väl och även ha samma an-
vändningsområde i ekologiska odlingar som rapsolja plus såpa.
Täcknings- och inträngningsförsök i hallon på fält
Bakgrund
Det ställs högre krav på spruttekniken och utrustningen i ekologisk odling, eftersom man inte
har tillgång till lika ”potenta” växtskyddsmedel som i konventionell odling. Detta har inte
alltid uppmärksammats av de ekologiska odlarna, som också oftare driver sin produktion i
mindre skala, med ett mindre investeringsutrymme. I detta försök undersöktes om en enkel,
men specialutrustad, ramp skulle kunna vara ett rimligt alternativ till luftassisterad sprutning.
Samma teknik hade använts 2006 för bekämpning av hallonänger med gott resultat
(Albertsson et al., 2008).
Syfte
Syftet med försöket var att undersöka hur vätskemängden påverkar inträngningen i hallon-
radens bladverk och hur effektiv inträngningen blir med en enklare ramp, jämfört med en
spruta med luftassistans (Hardi SPV/MiniVariant). Syftet var också att studera hur avsätt-
ningen på undersidan av bladen påverkades av vätskemängd och val av sprututrustning.
Material och metod
Försöksplatsen
Samtliga försök utfördes hos en konventionell hallonodlare i Bodarp, i närheten av Vellinge i
Skåne. Det första försöket utfördes den 6 augusti 2008, just när skörden avslutats, men innan
de fruktbärande skotten hade skurits bort. Det andra försöket utfördes den 18 augusti 2009,
efter det att de fruktbärande skotten tagits bort.
Designen på försöken var randomiserade blockförsök med fyra upprepningar och fyra
behandlingar. År 2009 var det två skyddsrader mellan de behandlade raderna, eftersom
hallonraderna var mindre täta på grund av att de fruktbärande skotten tagits bort. Varje parcell
var 8 m lång med ett avstånd till nästa på 5 m. Radavståndet i hallonodlingen var 4.25 m och
sorten Glen Ample.
43
Behandlingar
Information om de fyra behandlingarna, som var nästan exakt samma de båda åren, finns i
Tabell 11och Tabell 12. För behandlingarna RL (Ramp Låg vätskemängd) och RH (Ramp
Hög vätskemängd) användes en enklare ramp, med fyra spridarfästen på 50 cm avstånd. I
varje spridarfäste satt en Twin Cap med två spaltspridare; en Lechler ID röd och en Teejet XR
110 orange, se Figur 10. Härigenom bestod duschen dels av en del med fin duschkvalitet som
kan ge en god avsättning, dels av en del med stora droppar som bidrar till en god inträngning.
För de två resterande behandlingarna användes odlarens spruta med luftassistans; Hardi
SPV/MiniVariant, se Figur 14. I varje luftutlopp satt en virvelkammarspridare, Albuz ATR
(röd). År 2008 sprutades bara en sida av hallonplantorna. Båda sidorna sprutades år 2009, se
Figur 13.
Figur 13. Försöksupplägg i hallonodlingen 2008, resp 2009, med behandlade rader och skyddsrader.
Behandlingarnas beteckningar, se nedan.
Tabell 11. Utrustning och inställningar för behandlingarna 2008
Behand-
ling Sprututrustning Tryck
(bar)
Flöde
(l/min)
Vätske-
mängd
(l/ha)
Hastig-
het
(km/h)
Spridare per sida
RH Ramp 3,1 2,00 900 2,4
Lechler ID röd (4 st),
Teejet XR orange (4 st)
RL Ramp 4,0 2,20 500 5,0
Lechler ID röd (4 st),
Teejet XR orange (4 st)
HH
Hardi
SPV/MiniVariant 3,8 0,85 500 2,4 Albuz ATR röd (5 st)
HL
Hardi
SPV/MiniVariant
4,9 1,00 340 3,9 Albuz ATR röd (5 st)
N
RL3
HH3
HL3
RH3
RLH4
RH4
HL4
HH4
HH1
HL1
RL1
RH1
HL2
RH2
RL2
HH2
Kör-
riktning
Sprut-
riktning
LL3
RH3
HL3
HH3
HH4
RL4
HL4
RH4
HH1
RH1
RL1
HL1
RL2
HH2
RH2
HL2
Kör-
riktning
Sprut-
riktning
2008
2009
S
K
Y
D
D
S
R
A
D
S
K
Y
D
D
S
R
A
D
H
A
L
L
O
N
H
A
L
L
O
N
H
A
L
L
O
N
S
K
Y
D
D
S
R
A
D
H
A
L
L
O
N
44
Tabell 12. Utrustning och inställningar för behandlingarna 2009
Behand-
ling Sprututrustning Tryck
(bar)
Flöde
(l/min)
Vätske-
mängd
(l/ha)
Hastig-
het
(km/h)
Spridare per sida
RH Ramp 3,1 2,00 900 2,4
Lechler ID röd (4 st),
Teejet XR orange (4 st)
RL Ramp 4,0 2,20 500 5,0
Lechler ID röd (4 st),
Teejet XR orange (4 st)
HH
Hardi
SPV/MiniVariant
4,0 0,85 500 2,4 Albuz ATR röd (5 st)
HL
Hardi
SPV/MiniVariant
5,0 1,00 340 3,9 Albuz ATR röd (5 st)
Figur 14. T.v.: Hardi SPV/MiniVariant spruta som användes i de luftassisterade behandlingarna HH och
HL. Placeringen av rampen (för behandlingarna RH och RL) är markerad.
T.h.: Spridarfäste för rampen som användes i behandlingarna RH och RL. Pilen visar körriktning.
Utförande
Innan försökets start 2008 tillsattes ett fluorescerande spårämne (Tinopal CBS-X) till sprut-
vätskan. Koncentrationen Tinopal ökades 2009 från 0,15 % till 0,30 %. Anledningen till ök-
ningen var att 2008 var kontrasten i bilderna i lägsta laget. För att minimera antalet byten av
sprututrustning, utfördes alla behandlingarna i följande ordning: RH1-4, RL1-4, HH1-4, HL1-
4. Försöken utfördes på förmiddagen den 6 augusti 2008 och på förmiddagen den 18 augusti
2009. Vädret var under bägge försöksdagarna soligt och nästan vindstilla med en temperatur
Spridarram
Körriktning
45
på ca 20ºC. Blad plockades på olika sätt i de två försöken. I Figur 15 visas de områden på
hallonplantorna där blad plockades 2008 och hur bladen plockades 2009. I varje parcell
plockades blad vid fyra positioner, 1, 3, 5 och 7 meter från parcellens början. I varje position
2008 togs blad från botten (35-45 cm), mitten (75-85 cm) och toppen (120-140 cm). Året efter
togs blad i varje position från botten (40-55 cm) och toppen (110-125 cm). De plockade
bladen placerades i pappkartonger med lock för vidare transport till laboratoriet där de foto-
graferades i UV-ljus på både ovan- och undersidan. Bladfotona graderades okulärt med av-
seende på täckningsgrad. Indelningen hade fem klasser: Klass 1: 0 – 20 % täckningsgrad,
klass 2: 21 – 40 %, osv. Resultaten ifrån projektet har analyserats statistiskt med GLM
(Minitab 15).
Figur 15. Tvärsektioner genom hallonraden, där stjärnorna visar de positioner där prover togs, A)
Positioner och beteckningar 2008. Hallonraden sprutades från en sida 2008, B) Positioner och
beteckningar 2009. Hallonraden sprutades från båda sidorna 2009.
Resultat
2008
Täckningsgraden på ovansidan av de inre bladen i botten var signifikant högre med HH än
med övriga behandlingar, se Tabell 13. På ovansidan av bladen i de andra positionerna fanns
det inga statistiska signifikanta skillnader mellan de olika behandlingarna, även om det alltid
var någon av Hardi SPV/MiniVariant behandlingarna, HH eller HL, som hade den högsta
medelavsättningen.
Avsättningen på undersidan av bladen var generellt låg, se Tabell 14. Den högsta medelav-
sättningen (1,31 på den 5-gradiga skalan) fanns på de yttre bladen i toppen. Inga signifikanta
skillnader kunde ses mellan behandlingarna på undersidan av bladen i de olika positionerna.
2008
2009
B
Botten
Sprut-
riktning
Topp
Mitt
Botten
Inre
Yttre
A
Topp
Väst
Öst
Sprut-
riktning Sprut-
riktning
46
Tabell 13. Medelavsättning ± SEM (på den 5-gradiga skalan) på ovansidan av bladen i de sex
olika positionerna 2008
Behandling Yttre blad Inre blad
Toppen Mitten Botten Toppen Mitten Botten
HH 3,3 ± 0,3 a 3,1 ± 0,3 a 3,6 ± 0,2 a 1,7 ± 0,3 a 1,8 ± 0,2 a 2,1 ± 0,2 a
HL 3,9 ± 0,3 a 4,0 ± 0,3 a 4,1 ± 0,2 a 2,4 ± 0,3 a 1,9 ± 0,2 a 1,4 ± 0,2 b
RH 3,5 ± 0,3 a 3,5 ± 0,3 a 3,3 ± 0,2 a 2,2 ± 0,3 a 1,3 ± 0,2 a 1,3 ± 0,2 b
RL 3,1 ± 0,3 a 3,7 ± 0,3 a 3,8 ± 0,2 a 1,7 ± 0,3 a 1,3 ± 0,2 a 1,2 ± 0,2 b
Tabell 14. Medelavsättning ± SEM (på den 5-gradiga skalan) på undersidan av bladen i de sex
olika positionerna 2008
Behandling Yttre blad Inre blad
Toppen Mitten Botten Toppen Mitten Botten
HH 1,3 ± 0,2 a 1,4 ± 0,2 a 1,00 ± 0,0 a 1,3 ± 0,1 a 1,2 ± 0,1 a 1,1 ± 0,0 a
HL 1,3 ± 0,2 a 1,5 ± 0,2 a 1,06 ± 0,0 a 1,1 ± 0,1 a 1,0 ± 0,1 a 1,0 ± 0,0 a
RH 1,0 ± 0,2 a 1,0 ± 0,2 a 1,00 ± 0,0 a 1,1 ± 0,1 a 1,0 ± 0,1 a 1,0 ± 0,0 a
RL 1,0 ± 0,2 a 1,0 ± 0,2 a 1,00 ± 0,0 a 1,0 ± 0,1 a 1,0 ± 0,1 a 1,0 ± 0,0 a
2009
Inga skillnader i medelavsättning observerades mellan positionerna på den östra och västra
sidan av hallonraderna, vilket gjorde det möjligt att analysera båda sidorna tillsammans. På
ovansidan av bladen var medelavsättningen generellt hög för alla behandlingar både i toppen
och i botten. Behandling HH hade både i toppen och i botten en signifikant högre avsättning
jämfört med RL på ovansidan av bladen. På undersidan av bladen var avsättningen liksom
2008 mycket låg. I toppen på undersidan av bladen var HH signifikant högre än RL, men i
övrigt hittades inga skillnader mellan behandlingarna. Se Tabell 15.
Tabell 15. Medelavsättning ± SEM (på den 5-gradiga skalan) på undersidan och översidan av
bladen i toppen och botten av hallonplantan
Behandling Ovansidan Undersidan
Toppen
Botten
Toppen
Botten
HH
3,9 ± 0,1 a
4,0 ± 0,1 ab
1,2 ± 0,1 ab
1,2 ± 0,1 a
HL
3,7 ± 0,1 ab
3,6 ± 0,1 bc
1,3 ± 0,1 a
1,1 ± 0,1 a
RH
3,6 ± 0,1 ab
4,2 ± 0,1 a
1,1 ± 0,1 ab
1,0± 0,1 a
RL
3,5 ± 0,1 b
3,5 ± 0,1 c
1,0 ± 0,1 b
1,0 ± 0,1 a
47
Transformering av data
En enkel transformation har gjorts för att omvandla de ovan angivna klassrelaterade värdena
till täckningsgrad (0 – 100 %), så att ett klassvärde på 1,0 tolkas som 10 % täckningsgrad, osv.
Då blir resultatet enligt Tabell 16, Tabell 17 och Tabell 18.
Tabell 16. Medeltäckningsgrad (%) på ovansidan av bladen i de sex olika positionerna 2008
Behandling Yttre blad Inre blad
Toppen Mitten Botten Toppen Mitten Botten
HH
56 52 62
24 26 32
HL
68 70 72
38 28 18
RH
60 60 56
34 16 16
RL
52 64 66
24 16 14
Tabell 17. Medeltäckningsgrad (%) på undersidan av bladen i de sex olika positionerna 2008
Behandling Yttre blad
Inre blad
Toppen Mitten Botten Toppen Mitten Botten
HH
16
18
10
16
14
12
HL
16
20
11
12
10
10
RH
10
10
10
12
10
10
RL 10 10 10 10 10 10
Tabell 18. Medeltäckningsgrad (%) för bladen i de fyra olika positionerna 2009
Behandling Ovansidan Undersidan
Toppen Botten Toppen Botten
HH 68 70 14 14
HL 64 62 16 12
RH 62 74 12 10
RL 60 60 10 10
Diskussion
Observationerna från detta försök visar inte på något entydigt sätt att en fläktspruta ger en
bättre avsättning på de yttre bladen eller en bättre inträngning än en passiv ramp utan fläkt.
Detta resultat är oväntat och stämmer inte med de generella erfarenheterna av luftassistans
(Svensson, 2001; Vandermersch et al., 2000; Taylor & Andersen, 1991). Det finns en antydan
48
till förbättring för resultatet 2009, då sprutningen utfördes från båda sidor. Samtidigt var
bladverket så glest, att fläktsprutans inträngningsförmåga inte borde ha så stor inverkan.
Resultatet 2008 kan bero på att försöket utfördes bara några dagar efter sista skörd, då
odlingen var som tätast på grund av att både årsskott och fruktbärande skott fortfarande fanns
kvar. Odlingen skulle då kunna vara så tät att inte ens en fläktspruta lyckas tränga igenom
bladverket. Trots tätheten borde emellertid de minsta dropparna följa med luftrörelserna och
avsättas inne i bladverket. Kvaliteten på bladfotona är så hög att även mycket små droppar
syns.
En annan anledning till resultatet 2008 kan kanske förklaras med att besprutningen endast
skedde från ena sidan av raden. I ett verkligt läge skulle undersidan av bladen utsättas för
droppar från sprutningen från den andra sidan av raden. Vår hypotes är därför att om appli-
ceringen skett i båda riktningarna hade en bättre inträngning kunnat mätas upp. Tyvärr var det
inte möjligt att göra samma typ av inträngningsmätningar 2009, eftersom de fruktbärande
skotten skurits bort.
Vid jämförelser av olika typer av luftflöden har kunnat konstateras att en luftström, där
effekten representeras av en hög luftvolym och lägre hastighet, ger en bättre inträngning i
”svåra” bladverk, dit vinbär, vin och hallon hör (Hale, 1978; Randall, 1971). Hardi SPV har
enstaka luftutlopp, med en relativt hög utloppshastighet genom en begränsad öppning och
representerar därför inte den mest optimala typen.
Som tidigare diskuterats var det inte möjligt att genomföra några inträngningsmätningar 2009.
Resultatet från 2009 visar dock att HH har en högre medelavsättning än RL i toppen och i
botten, både på ovansidan och på undersidan av bladen. Detta tyder på att om samma vätske-
mängd används, 500 l/ha, verkar Hardi SPV fungera bättre än rampen. Ökas däremot vätske-
mängden för rampen till 900 l/ha ses inga skillnader mellan rampen och Hardi SPV.
I laboratoriestudien med persikbladlus (Myzus persicae) undersöktes täckningsgradens betyd-
else. Resultatet pekar på att täckningsgraden på bladen bör ligga över 90 % för att få en säker
bekämpande effekt, se Tabell 5 och Tabell 6. I de två försöken ovan, oberoende av om rampen
eller Hardi SPV används, är det bara ovansidan av blad sittande på utsidan, som uppvisar en
täckningsgrad som skulle kunna motsvara denna täckningsgrad. För resterande positioner i
plantan, såsom undersidan av bladen och blad sittande inne i plantan behövs andra appli-
ceringsmetoder utvecklas för att få en bekämpande effekt av fysikaliskt verkande preparat.
Däremot, för vissa traditionella växtskyddsmedel, där en täckningsgrad på 15 - 20 % kan vara
tillräcklig, är båda sprutalternativen gångbara (Raisigl et al., 1991).
Under 2008 utfördes också avsättningsmätningar i jordgubbar (Albertsson et al., 2008).
Resultatet från jordgubbsförsöket ligger i linje med detta försök och visade att avsättningen på
undersidan av bladen i mitten och i botten på plantan var mycket låg. De flesta av bladen hade
en täckningsgrad på mellan 0 – 20 % i dessa positioner. Dock kunde en klar förbättring av
täckningen på undersidan av bladen högt upp i plantan erhållas om en bandspruta av typen
LTI användes (Albertsson et al., 2008; Bjugstad, 1987). Liksom för hallon behöver appli-
ceringstekniken utvecklas för att fysikaliska verkande preparat skall få en bra bekämpande
effekt för skadedjur sittande på undersidan av bladen inuti plantan.
Slutsatsen från detta försök tyder på att varken den passiva vertikala rampen eller den luft-
assisterade Hardi SPV ger tillräckligt hög avsättning och inträngning för att fysikaliskt
49
verkande preparat skall ge en säker och fullgod bekämpande effekt, framför allt inte på
undersidan av blad. I många fall ger Hardi SPV en bättre täckning. Trots detta, som framgår
av de bekämpningsförsök som presenteras av Albertsson et al. (2008), erhölls växtskydds-
effekt av rapsolja mot hallonänger, när den vertikala rampen användes under blomnings-
perioden. Detta torde bero på att blommorna/karten, som är primär måltavla för bekämp-
ningen, befinner sig i den yttre, övre delen av plantan och att behandlingarna upprepades flera
nger.
Täcknings- och inträngningsförsök i jordgubbar
Bakgrund
Jordgubbsodlingar angrips av flera olika typer av skadegörare som angriper blad, blommor,
bär eller rötter. I Albertsson et al. (2008) ges en bakgrundsbeskrivning av olika skadegörare.
Trips (arter inom både Frankliniella och Thrips) tillhör de skadegörare, där det finns positiva
erfarenheter av att bekämpa med såpa (Jensen, K, pers. medd., 2005). Vuxna tripsar flyger in
från närliggande fält, angriper blommorna och lägger även ägg där. Larver/nymfer uppehåller
sig dagtid under foderbladen och kryper kvällstid ut och angriper kart och bär, som får en
korkartad hud (Cross et al., 2001; Steiner & Goodwin, 2006).
I samarbete med odlare genomfördes inledande försök med såpa under 2005 och 2006. Även
detta försök har presenterats utförligt i Albertsson et al. (2008). Första året uteblev angrepp
och andra året var angreppet så svagt att inga skillnader på grund av behandlingarna kunde
upptäckas.
Genom sitt uppträdande är trips en skadegörare som är svår att träffa. Med fysikaliskt
verkande växtskyddsmedel krävs en avsättning både på över- och undersidor av bladen,
genom hela bladverket. Det är inte svårt att med konventionell teknik åstadkomma en god
täckning på översidan av de övre bladen, men det är mycket svårt att åstadkomma en täckning
i de återstående positionerna av bladverket.
Syfte
Syftet med detta projekt har varit att undersöka hur olika spruttekniska metoder skulle kunna
förbättra inträngning och avsättning till de inre delarna av jordgubbarnas bladverk (Albertsson
et al., 2008).
Material och metoder
Olika sprutinställningar studerades inledningsvis i ett laboratorietest (med parametrar som
körhastighet, spridarplacering och -riktning, tryck, spridartyp, grödöppnare, etc). En rälsbana
användes i kombination med en rad jordgubbar. Vattenkänsliga papper användes för att avgöra
avsättningen.
Huvudförsöket planerades som ett randomiserat blockförsök med tre upprepningar, se Tabell
19. Sprutningen skedde hos en kommersiell odlare under slutet av skördeperioden. Ett
fluorescerande spårämne (Tinopal CBS-X) användes för att indikera täckning. Nio blad från
tre nivåer samlades in från varje parcell. De flesta plockade från den lägst belägna positionen.
Övre och undre sidan av bladen fotograferades i UV-ljus och graderades manuellt i fem
klasser (0 – 20 % täckning, 21 – 40 % täckning, etc).
50
Tabell 19. Spruttyper och inställningar för försöket i jordgubbar. I samtliga fall var givan 1000
l/ha (räknat på besprutad yta)
Behandling Sprutalternativ Tryck
(bar)
Kör-
hastighet
(km h
-1
)
Spridare
(märke, typ och storlek)
A (Lant.50)
Konventionell bom,
50 cm
spridaravstånd
6,2 4 Albuz AVI Grå/08
(en i varje position)
B (Lant. 25)
Konventionell bom,
25 cm
spridaravstånd
5,4 5
Hardi Injet Gul/02
(två i varje position, riktade
framåt och bakåt)
C Släde 6,0 4
Hardi Injet Gul/02
(2 spridare),
Albuz AXI Gul
(2 spridare)
D
Släde med borstar
som grödöppnare
6,0 4
Hardi Injet Gul/02 (2 spridare),
Teejet Twinjet Gul (2 spridare)
S
Släpduk, 33 cm
spridaravstånd 6,0 3,8 Albuz AXI Brun/05
Resultat
Figur 16. Mätning av avsättning. Ovansida av jordgubbsbladen. Avsättningen bedömdes med en
femgradig täckningsskala, se Tabell 19. Bladplacering: B = botten (n =15), M = mitten (n=6), T = toppen
(n=6).
012345
Avsättning
Bladplacering
A) Lant. 50 B) Lant. 25 C) Släde D) Släde + borstar S) Släpduk
M
T
B
B
0 1 2 3 4 5
Bladplacering
M
T
B
A
Ovansida av blad
51
012345
Avsättning
Bladplacering
A) Lant. 50 B) Lant. 25 C) Släde D) Släde + bors tar S) Släpduk
M
T
B
B
Figur 17. Mätning av avsättning. Undersidan av jordgubbsbladen. Avsättningen bedömdes med en
femgradig täckningsskala, se Tabell 19. Blad¬placering: B = botten (n =15), M = mitten (n=6), T = toppen
(n=6).
På övre sidan av bladen, se Figur 16, gav samtliga behandlingar en ganska god avsättning.
Släpduken presterade den jämnaste avsättningen med ungefär lika hög avsättning i undre som
i övre delen av plantan. Skillnaderna var dock inte signifikanta. För undersidan av bladen, i
den övre delen av plantan, resulterade teknikalternativen ”Släde” och ”Släde + borstar” (Figur
17) i en signifikant högre avsättning än de övriga behandlingarna. Avsättningen på de undre
sidorna av bladen nere i bladverket var generellt mycket låg, se Figur 17.
Diskussion
Resultaten visar att inte någon av de använda teknikerna ger den förväntade höga och jämna
täckningen som fysikaliskt verkande medel kräver. Släpduken ger ett lovande resultat och
borde kunna kombineras med sidoplacerade spridare, eventuellt som en vidareutveckling av
borstarna (som kan liknas vid vertikala, kortare släpdukar). Slädens lågt sittande och uppåt-
riktade spridare gav avsättning på undersidan av de översta bladen, något som bör kunna
utnyttjas vidare. Däremot gav inget alternativ någon större avsättning på bladundersidor i
bladverkets undre delar.
Man kan notera att i konventionell jordgubbsodling håller man skadegörare och sjukdomar i
stort sett under kontroll med sprutalternativet A (vanlig lantbruksbom), trots att detta alter-
nativ har stora svårigheter att tränga in och ge avsättning. Detta har noterats i ett stort antal
undersökningar, många av t ex Nils Bjugstad. Detta faktum säger en hel del om potensen i de
kemiska växtskyddsmedlen. Jämför också Raisigl et al. (1991) som menar att 15 – 20 %
täckning är tillräcklig för de flesta kemiska bekämpningsmedel.
Ytterligare ett alternativ, dock mycket mer komplicerat, är att använda någon form av luft-
assistans, som bär in dropparna i horisontell riktning, snett underifrån i sidorna av raden. I
större jordgubbsodlingar används luftassisterade lantbrukssprutor (t ex Hardi Twin). I det
Undersida av blad
52
fallet sprutas hela fältet, även radmellanrummen. En faktor som påverkade försöket var att
försöksfältets rader var betydligt kraftigare och bredare än testraden, som användes för att
utveckla de olika alternativen i laboratorium.
Bekämpning av fruktträdsspinnkvalster med olja i äpple
Bakgrund
De lovande resultaten från bekämpningen av fruktträdsspinnkvalster (Panonychus ulmi K.) i
växthushallon fördes vidare i fält. Under våren 2009 undersöktes bekämpningseffekten av en
mineralolja, Sunspray 11E och en vegetabilisk olja, rapsolja, mot fruktträdsspinnkvalstrets
vinterägg under svenska förhållanden.
Syfte
Syftet var att undersöka bekämpningseffekten hos två oljor mot vinterägg av fruktträds-
spinnkvalster. I experimenten skulle också användning i fältmiljö jämföras laboratorie-
förhållanden. Äggens placering på träden skulle också undersökas för att bättre kunna anpassa
appliceringstekniken.
Material och metod
Fältförsök
Försöksplatsen
Försöket utfördes i en konventionell fruktodling i Lomma kommun, Skåne. Insamlade kvistar
före behandling visade på en stor befintlig population av P. ulmi i samtliga block
(>100 ägg/10 cm kvist). Designen på försöket var ett randomiserat blockförsök med fyra
block och tre behandlingar. Blocken placerades i en rad med sorten Aroma, se Figur 18. Varje
parcell var tio meter lång med ett avstånd till nästa på fem meter. Radavståndet i äpple-
odlingen var 3,5 meter.
Behandlingar
Information om behandlingarna finns i Tabell 20. För att få en stabil emulsion blandades lika
delar rapsolja och såpa i en behållare innan vattnen tillsattes. Både rapsoljan (Kallpressad
rapsolja) och såpan (Rapsgul såpa) tillverkas av Gotlands Bioenergi AB. Mineraloljan
Sunspray 11 E tillverkas och säljs av Petronas Lubricants Belgium NV. Den innehåller ett
emulgeringsmedel och blandades därför direkt i spruttanken.
Tabell 20. Försöksupplägg och behandlingar
Behandling
Produkt
Koncentra-
tion
(volym %)
Vätske-
mängd
(l/ha)
Tryck
(bar)
Hastighet
(km/h) Spridare
Mineralolja Sunspray 11E 6 250 x 2 9 6
Albuz ATR
brun
Rapsolja
Kallpressad
rapsolja
6 250 x 2 9 6
Albuz ATR
brun
Kontroll - - - - - -
53
Utförande
Sprutningen utfördes med odlarens Lochmann fläktspruta. Vätskemängden var totalt 500 l/ha
(30 l olja/ha). För att försöka uppnå en så hög täckningsgrad som möjligt sprutades varje rad
med 250 l/ha från båda hållen. Bekämpningen utfördes den 12 april mellan 17:00 och 18:30.
Vädret under bekämpningen var soligt, 12-14°C och 70 % RF. Träden befann sig i musöron-
stadiet (BBCH 10). Avläsning av antalet kvalster per blad gjordes den 8 maj, 22 maj, 9 juni
och den 22 juni. Vid den första avläsningen samlades 30 slumpvis utvalda blad från varje
parcell. Antalet kvalster räknades under stereomikroskop. Vid de övriga avläsningarna sam-
lades 60 slumpvis utvalda blad från varje parcell. Antalet kvalster räknades med hjälp av en
”Mite Brushing Machine” (Analis, Juchheim OHG) och stereolupp, se Figur 18.
Figur 18. T.v.: En ”Mite Brushing Machine” som användes för att på ett effektivt sätt räkna antalet
kvalster. T.h.: Äppelraden som användes i försöket.
Doppningsförsök
Den 18 april samlades ca fem cm långa kvistar in från obehandlade träd, av samma sort och
från samma odling som fältförsöket. Antalet fruktträdsspinnkvalsterägg på varje kvist räk-
nades i stereomikroskop och monterades tre och tre på 12 x 10 cm stora plastplattor, se Figur
19. Kanterna på plastplattorna var försedda med en 1 centimeters bred barriär av ett klibbigt
lim (Tangle Trap, The Tanglefoot Company), för att förhindra att kvalsterna lämnade plattor-
na. Behandlingarna bestod av att doppa plattorna med kvistarna i tre sekunder i antingen
rapsolja 6 %, mineralolja 6 % eller i vatten. De doppade plattorna placerades i plastlådor med
luftintag och med blött hushållspapper i botten i en klimatkammare med 25°C, 70 % RF och
ljus 20:4 (dag:natt). Varje plastlåda innehöll en plastplatta från varje behandling och totalt
54
användes tre plastlådor. Efter fem dygn räknades antalet kvalster på varje plastplatta. Totalt
doppades 491 ägg i rapsolja, 435 i mineralolja och 513 i vatten.
Figur 19. Plastlåda där plastplattor med doppade kvistar placerades för att kläcka fram kvalster.
Insamling av behandlade kvistar från fält
Två dagar efter bekämpningen klipptes kvistar slumpvis från alla behandlingar i fältförsöket.
Kvistarna var ca fem cm långa och antalet kvalsterägg räknades under stereomikroskop.
Kvistarna monterades på plastplattor och placerades i plastlådor på samma sätt som i dopp-
ningsförsöket. Samma klimatkammare och samma inställningar användes. Varje plastlåda
innehöll en plastplatta från alla behandlingar. Efter en vecka räknades antalet kvalster på varje
plastplatta. Totalt fanns det 386 ägg på de insamlade kvistarna som bekämpats med rapsolja,
334 ägg på kvistar som bekämpats med mineralolja och 253 ägg i den obehandlade kon-
trollen.
Äggens placering
Den 21 april 2009 samlades fem centimeter långa obehandlade kvistar in slumpvis från den
ovan nämnda odlingen. Ovan- (180°) respektive undersidan (180°) markerades på kvistarna
innan de klipptes av. Antalet ägg på ovan- och undersidan av kvistarna räknades under stereo-
mikroskop i laboratoriet. Totalt undersöktes 11 fruktsporrar och 932 ägg.
Statistik
I de försök som analyserades statistiskt användes GLM (Minitab 15). För att separera medel-
värdena användes Tukey test (Minitab 15).
55
Resultat
Resultatet av fältförsöket visar att det var signifikant lägre antal kvalster per blad i de par-
celler som behandlats med mineraloljan jämfört med rapsoljan och kontrollen, 26 respektive
40 dagar efter behandlingstillfället. Populationen sjönk till mycket låga nivåer vid de två sista
avläsningarna (< 0,25 kvalster/blad), se Figur 20. Skillnaderna mellan behandlingarna var inte
signifikanta vid dessa sista avläsningar, även om medelantalet kvalster per blad var lägst i de
parceller som behandlats med mineraloljan.
0,0
1,0
2,0
3,0
4,0
5,0
6,0
7,0
2009-0 5-01
2009-0 5-08
2009-0 5-15
2009-0 5-22
2009-0 5-29
2009-0 6-05
2009-0 6-12
2009-0 6-19
2009-0 6-26
Antal kvalster/blad
Kontrol
Mineralolja
Rapsolja
Figur 20. Antalet kvalster per blad i de olika behandlingarna.
I Tabell 21 nedan presenteras resultatet från doppningsförsöket. Mortaliteten hos rapsoljan
och mineraloljan var 100 %. På de kvistar som doppats i vatten kläcktes över 77 % av äggen.
Tabell 21. Andelen ägg som kläcktes då de doppades i rapsolja, mineralolja (Sunspray 11 E)
eller vatten
Behandling
Koncentration
Antal ägg
% kläckta ± SD
Rapsolja
6%
491
0,0 ± 0
Sunspray 11 E 6% 435 0,0 ± 0
Vatten - 513 77,2 ± 3,6
Andelen kläckta ägg på de kvistar som samlats efter att de blivit besprutade i fält kan ses i
Tabell 22. Kläckningsprocenten för rapsoljan och den obehandlade kontrollen är betydligt
56
högre än för mineraloljan. Dock är denna skillnad inte statistiskt signifikant beroende på den
stora variationen i mätningarna. Av de undersökta äggen satt 87 % på undersidan av kvistarna.
Tabell 22. Andelen ägg som kläcktes i laboratorium. Kvistar insamlade från fältbehandling-
arna
Behandling
Antal ägg
% Kläckta ± SEM
Rapsolja
386
36,4 ± 26,5 a
Sunspray 11 E
334
7,8 ± 3,2 a
Kontroll (obehandlad)
253
42,9 ± 26,5 a
Diskussion
Fältförsöket visade att det är möjligt att bekämpa ägg av fruktträdsspinnkvalster med en
mineralolja. Till skillnad från det försök som gjordes i växthushallon mot samma skadegörare
kunde ingen bekämpande effekt av rapsolja ses i detta försök. Skillnaden i effekt mellan
mineralolja och vegetabiliska oljor har redovisats i ett antal referenser, med liknande resultat,
dvs sämre effekt för de vegetabiliska oljorna (t ex Cen et al., 2002 och Marčić et al., 2009).
Det finns även en stor skillnad i använd vätskemängd (1600 mot 500 liter sprutvätska per ha).
Dosen skiljer sig emellertid till fruktodlingens fördel (16 mot 30 liter olja per ha). Oljorna är
extremt kontaktverkande, varför förmodligen faktorn täckningsgrad är viktigare än dosen.
Försöket där kvistar doppades i mineralolja, rapsolja eller i vatten visade att både rapsoljan
och mineraloljan bekämpade äggen till 100 %, till skillnad från i fält där bara mineraloljan
hade någon bekämpande effekt. I en liknande studie där persikbladlus doppades i en 2 %-ig
oljeemulsion var dödligheten mer än 97 %. När sedan samma rapsoljeemulsion sprutades på
blad var dödligheten betydligt lägre, se Tabell 5. Vid täckningsgrader från 0 till 45 % var
dödligheten aldrig över tre procent. Ökades täckningsgraden till ca 90 % gick dödligheten upp
till runt 23 %. Dessa två försök visar med all tydlighet att dödligheten vid doppning i sprut-
vätskan är ett dåligt mått på hur ett fysikaliskt verkande preparat fungerar i praktiken. Skill-
naden mellan sprutning och doppning har på senare år kunnat förklaras i fysiska termer. Vid
sprutning utbildas ett ”lock” av en liten droppe i spirakeln (öppning för insektens andnings-
kanaler) som förhindrar vidare inträngning i spirakler och trakésystem. Finns det tillräcklig
mängd olja på utsidan (som vid doppning) blir tryck- och kraftförhållandena helt annorlunda
och de kapillära krafterna förmår att dra sprutvätskan in i trakéer och trakeoler (Stadler &
Buteler, 2009).
Ett annat sätt att undersöka verkan hos fysikaliska verkande preparat, i alla fall då det gäller
ägg, är att plocka in grenar som är bekämpade. I vårt fall stämde denna metod betydligt bättre
med resultatet i fält än doppningsförsöket. Anledningen till den stora variationen i
mätningarna i detta försök berodde på att i en av plastlådorna uteblev kläckningen nästan helt.
Anledningen har inte kunnat utredas.
Den oväntade minskningen av kvalster i fält, även i kontrollen, är svår att förklara, se Figur
20. Den enda rimliga teorin är att vädret under perioden utvecklade sig till att bli högst olämp-
ligt för kvalster, med kyla och regn.
57
Äggens placering på grenarna försvårar också appliceringen, genom att de dominerar på
grenarnas undersida (87 %). Luft- och vätskeflödet från en modern fruktspruta är mer
neråtriktat, eller åtminstone horisontellt, för att minska vindavdriften. Det blir därför
problematiskt att träffa ett ägg med sprutvätska på undersidan av grenen. Om det finns
möjlighet bör därför spridarna riktas något uppåt för att bättre träffa målet.
Vätskemängdens inverkan i fruktodling
Bakgrund
Lufttillsats är ett sätt att uppnå avsättning inne i täta bladverk. Detta har tillämpats sedan
decennier i fruktodling, där fläktsprutor är standardmetoden. Ett annat sätt är att öka vätske-
mängden. Därigenom ökar sannolikheten för att droppar skall tränga genom bladverket och ta
sig in.
En högre vätskemängd kan uppnås på flera sätt. Ett sätt är att minska körhastigheten. Detta får
då extra stöd av att exponeringstiden också ökar. Ett annat sätt är att öka vätsketrycket. Då
ökar vätskeflödet och droppstorleken minskar. Därigenom ökas förutsättningen för en god
täckning. Andra sätt är att öka antalet spridare eller välja större spridare. Den stora nackdelen
med höga vätskemängder ligger i en ökad risk för avrinning och en större tidsåtgång för
sprutningen (fler påfyllningar per areal).
Syfte
Syftet var att undersöka de spruttekniska parametrarnas inverkan på inträngning och av-
sättning i fruktodling. Betoningen låg på vätskemängdens inverkan (Albertsson et al., 2008).
Material och metod
Ett försök som till viss del kan betraktas som ett pilotförsök, gjordes i en kommersiell frukt-
odling i Lomma kommun. Äpplen av sorten Aroma användes. Träden var stora och täta. Be-
handlingen skedde i oktober månad, d v s efter skörd, men innan bladen började falla. Varje
parcell var 20 m lång och avståndet mellan parcellerna var 10 m. Radavståndet i odlingen var
3,5 m.
Behandlingar
Inställningarna för de fyra behandlingarna kan ses i Tabell 23.
Utförande
Ett fluorescerande spårämne användes, Tinopal CBS-X (0,12 %). Behandlingarna utfördes i
stigande vätskemängdsordning den 5 november 2007 (vind: 2 m/s, temp: 12 °C). Efter
behandlingen samlades blad in från yttre och inre delarna av träden. Bladen fotograferades i
UV-ljus på både ovan- och undersidan, se Figur 21. Avsättningen bedömdes okulärt enligt en
femgradig skala.
58
Tabell 23. Utrustning och inställningar för behandlingarna. Spruta: Holder tvärströmspruta, se
Figur 22
Behandling
Vätskemängd
(l/ha)
Hastighet
(km/h)
Tryck
(bar)
Spridare
(fabr, typ, storl)
A 450 4 4,2 Albuz ATR gul
B 600 3 4,2 Albuz ATR gul
C 1400 1,3 4,2 Albuz ATR gul
Figur 21. Äppelblad fotograferade i UV-ljus. T.v.: Avsättning av sprutvätska på ovansidan av ett
äppelblad, klass tre på graderingsskalan.
T.h.: Avsättning av sprutvätska på undersidan av ett äppelblad, klass ett på graderingsskalan.
Figur 22. Holder fläktspruta i aktion under försöket.
59
Resultat
I studien visade sig täckningsgraden på ovan- och undersidan på de yttre sittande bladen ha en
svag tendens att öka med ökande vätskemängd. Ovansidan hade generellt en bättre täcknings-
grad än undersidan när det gäller de yttre sittande bladen, se Figur 23. För de inre sittande
bladen sågs inga tydliga tendenser vid jämförelser mellan täckningsgraden vid olika vätske-
mängder, ej heller vid jämförelser mellan ovan- och undersida av bladen, se Figur 24.
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
2,5
3,0
450 600 1400
Vätskemängd (l/ha)
Täckning
Bladovansidan Bladundersidan
Figur 23. Medeltäckningsgrad (%) på blad från den yttre delen av äppelträden (n=16).
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
2,5
3,0
450 600 1400
Vätskemängd (l/ha)
Täckning
Bladovansidan Bladundersidan
Figur 24. Medeltäckningsgraden (%) på blad från den inre delen av äppelträden (n=16).
60
Diskussion
I försöket ändrades givan med hjälp av körhastigheten. Alla andra parametrar var konstanta.
Inverkan från bladens naturliga rörelser påverkade. Skillnaderna mellan över- och undersida
på bladen var inte särskilt stor, om man ser till täckningsgraden. I vissa fall hade undersidan
till och med en bättre täckningsgrad. Detta resultat skiljde sig markant från de försök med
jordgubbar och hallon, som också ingår i projektet.
Anledningen till att skillnaden mellan ovan- och undersidan inte var särskilt stor kan bero att
pilotförsöket utfördes sent på säsongen då bladverket började bli glest. Hallon och jordgubbar
har dessutom ett betydligt tätare bladverk vilket också kan förklara skillnaderna mellan för-
söken. Skillnaderna, om det överhuvudtaget fanns några, i täckningsgrad mellan de olika
vätskemängderna var inte stor. För att rekommendera en högre vätskemängd till odlarna måste
effekten av en höjning vara stor eftersom en ökad vätskemängd innebär fler tankningar, ev
lägre körhastighet och därigenom en större tidsåtgång. Utifrån denna begränsade studie i ett
glest bladverk kan en ökad vätskemängd inte rekommenderas i äpple för att få en bättre
täckning och inträngning.
5. PÅVERKAN PÅ NYTTOFAUNA
Bakgrund
Fysikaliskt verkande växtskyddsmedel är genom sitt verkningssätt inte selektiva. Det finns
därför anledning att beakta risken för att även nyttodjuren kommer till skada vid bekämp-
ningen. I försöket nedan undersöktes effekten på insekter och andra leddjur, i samband med
att hallonänger bekämpades med rapsolja (emulgeringsmedel: såpa).
Syfte
Syftet med inventeringen var att undersöka hur insekter och andra leddjur i hallon påverkas av
bekämpning med olja (Albertsson et al., 2008).
Material och metoder
Inventeringen gjordes på samma ekologiska hallonodling i Moheda som försöket med be-
kämpning av hallonänger med olja. Samma parcellindelning och behandlingar utnyttjades i
inventeringen.
Utförande
Inventeringen utfördes med hjälp av bankprov. Tio bankprov togs i varje behandling, slump-
vis i parcellerna, innan skörd den 5, 11 och 14 juli, 2006. Alla prov utfördes kl 11-12 de aktu-
ella dagarna. De insamlade djuren analyserades och artbestämdes under hösten 2006.
Resultat
I Tabell 24 nedan visas djurfångsten i hallonodlingen. Det kan noteras att en mycket stor del
av de insamlade djuren (52 %) var hoppstjärtar (Collembola) och att trips (Thysanoptera)
samt kvalster (Acari) utgjorde en stor del av de resterande djuren. Med de tillgängliga
observationerna kan man inte se några statistiskt tydliga skillnader i antalet djur mellan de
olika behandlingarna (p>0,05) eller mellan kontrollen och behandlingarna (p>0,05). Det kan
dock tilläggas att medelantalet trips (skadedjur) var betydligt högre i kontrollytorna än i de
behandlade parcellerna.
61
Tabell 24. Antalet insekter och andra leddjur som samlades in i hallonodlingen under tre dagar
i juli 2006
Djur
Antal djur i
Kontrollen
Antal djur i
beh. A
Antal djur i
beh. B
Antal djur i
beh. C
Andel
(%)
05-
jul
11-
jul
14-
jul
05-
jul
11-
jul
14-
jul
05-
jul
11-
jul
14-
jul
05-
jul
11-
jul
14-
jul
Spindlar 8 25 5 7 11 7 10 21 6 9 5 4 1,3
Parasitsteklar 4 26 8 9 10 7 10 20 9 11 4 3 1,3
Bladluslejon 1 2 5 3 4 1 1 6 0 2 1 0 0,3
Klotcollemboler 488 535 366 190 318 235 355 349 390 501 248 236 46,4
Kvalster 90 186 142 89 102 96 151 144 117 194 94 60 16,3
Ledcollemboler 54 83 28 20 70 30 38 41 62 27 8 28 5,4
Skinnbaggar 7 15 8 7 8 13 18 13 5 5 11 7 1,4
Myggor 2 4 2 4 5 3 2 9 3 11 2 0 0,5
Trips 262 148 281 147 103 131 159 116 134 277 117 81 21,7
Bladlöss 12 52 15 7 46 16 19 28 11 41 12 6 2,8
Stritar 3 2 5 4 6 3 6 9 3 11 8 4 0,8
Hallonängrar 9 4 6 4 5 0 1 8 3 4 5 2 0,6
Övr. skalbaggar 4 6 3 4 6 1 7 6 11 12 4 4 0,8
Vivlar 1 1 3 1 4 1 1 1 2 2 0 0 0,2
Skalbaggslarver 2 2 2 1 1 2 5 0 2 2 0 0 0,2
Fjärilslarver 3 0 0 1 0 0 2 0 1 4 1 0 0,1
Stekellarver 1 0 0 0 1 1 1 0 1 1 0 1 0,1
Växtsteklar 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 1 0,0
Totalt 951 1091 879 498 700 547 787 771 760 1114 520 437
Diskussion
Med de tillgängliga observationerna är det inte möjligt att säkert uttala sig om hur nyttodjuren
påverkas av behandlingarna med olja/såpa. Dock tyder resultatet på att besprutningen inte har
någon besvärande ”knock down” effekt på nyttodjuren i hallonodlingen.
Det finns endast ett fåtal studier med vegetabiliska oljor där oönskade effekter på nyttodjur
undersökts. Kiss et al. (1996) kunde inte påvisa någon stor påverkan på nyttodjuren när
kvalster på vinplantor behandlades med en rapsolja.
Internationella studier behandlar i regel mineralolja mot insekter. Där har man påvisat att
mineraloljor i vissa fall har en oönskad effekt på nyttodjur. Bland annat sjönk antalet rov-
62
kvalster i en amerikansk äppelodling som behandlats med en kommersiell mineralolja under
tre år (Fernandez et al., 2005). Nicetic et al. (2001) visade att rovkvalstret Phytoseiulus
persimilis påverkades negativt av mineralolja när denna användes för att bekämpa växthus-
spinnkvalster, Tetranychus urticae, i rosor. Nyttodjuren påverkades även negativt när en
mineralolja användes för att kontrollera löss i en persikoodling (Karagounis et al., 2006).
6. SAMMANFATTANDE DISKUSSION
Projektet har haft ett brett perspektiv, med huvudsyftet att få fram kunskap om det man tradi-
tionellt kallar fysikaliskt verkande växtskyddsmedel och hur man bäst skall applicera dessa. I
t ex amerikansk litteratur har dessa ämnen fått ett sammanfattande begrepp ’biopesticides’ och
definieras som ”antingen mikroorganismer i sig eller produkter som har sitt ursprung i mikro-
organismer, växter eller andra organismer av biologisk natur”. Det hade varit praktiskt att
även ha en motsvarande definition på svenska, som tog sikte på ursprunget i stället för ett inte
alltid klarlagd verkningssätt (Hall & Menn, 1999).
Verkansmekanismer och växtskyddseffekt
Vissa delar av projektet har varit mer grundläggande, medan andra har varit mycket praktiskt
tillämpade och utförts hos kommersiella odlare. I projektet har ingått såväl rent tekniska
aspekter som växtskyddsmässiga. För att bättre kunna förstå kraven på appliceringstekniken
har också de olika ämnenas verkansmekanismer utretts. Detta har gett ny kunskap, som visar
att de traditionella uppfattningarna om strikt fysikalisk verkan hos de aktuella ämnena, inte
alltid har varit helt korrekt.
Det förefaller i stället högst troligt att mineralolja, förutom att ha ett antal fysikaliska meka-
nismer, även fungerar som ett slags nervgift och ligger därför nära de kemiska växtskydds-
medlens verkansmekanismer (Taverner et al., 2001; Najar-Rodriguez et al., 2008; Stadler &
Buteler, 2009). Detta gäller även för de renade paraffinoljorna.
Forskningsarbetet med mineraloljor har pågått under lång tid och har främst varit inriktat på
att få bort de komponenter som ger fytotoxiska effekter. Man lyckades ringa in och definiera
kvaliteter, beroende på användningsområde, så att man får minimal växtpåverkan och ändå får
effekt mot skadegörare (t ex Agnello, 2002; Kuhlmann & Jaques, 2002). Mineraloljorna är
kvalitetsgrupperade, beroende på sin renhet och risker.
På samma sätt, men inte ännu baserad på samma omfattande forskning, kan man tolka de
påståenden som gäller såpa. Cloyd (2009) och Mickler (2003) anger att kolkedjans längd
måste vara minst 10 atomer och föreslår kalisalt av oljesyra (enkelomättad, 18 kolatomer)
som speciellt effektiv. I samma andetag varnar författarna för såpor, baserade på kolkedjor
under 10 kolatomers längd, eftersom de kan användas som herbicider, dvs de har stark
fytotoxisk verkan.
För såpan tycks det som om de fysikaliska egenskaperna överväger, även om en upplösning
och nedbrytning av insektens cellmembran kanske skulle kallas en kemisk verkan? Centralt är
att både för mineralolja och för såpa är det högst troligt att flera olika mekanismer är verk-
samma samtidigt och detta är den viktigaste förklaringen till att man aldrig har sett någon
resistensutveckling.
För de vegetabiliska oljorna är verkansmekanismerna knappast utredda på något djupare plan
och definitivt inte alls så grundligt som för mineraloljorna. Oljeinnehållet i rapsoljan domi-
63
neras av oljesyra (53 vikt%). Av de vanligt förekommande oljorna är det få, som har högre
halt av oljesyra, dock har olivolja 72 % och jordnötsolja 65 %. Den enkelomättade oljesyran,
med sina 18 kolatomer, anges som skadlig för cellmembranen. Dessutom anges att den
tillhörande såpan, kalisaltet av oljesyra, är speciellt effektiv mot insekter (Cloyd, 2009). I
Sverige används ofta rapsolja med rapssåpa som emulgeringsmedel.
Vi har i de olika försöken fått en tydlig påverkan på skadegörarna. I de flesta fall har rapsolja
använts, med rapsoljesåpa som emulgeringsmedel. Även om de rapsoljebehandlade leden
skiljer sig positivt och signifikant från de obehandlade leden, är det inte någon starkt verkande
insekticid det rör sig om. Vi erhöll säkra skillnader i fältförsöket mot hallonänger, även om
angreppsnivåerna var låga. Växthusförsöken mot fruktträdsspinnkvalster på hallon var likaså
en framgång. Däremot blev sprutningen i fält mot fruktträdsspinnkvalster en besvikelse.
I de båda hallonförsöken skedde upprepade besprutningar; mot hallonänger 1 2 ggr/vecka
och mot kvalstren två gånger (med hög vätskemängd). Detta illustrerar hur avsättningen inte
blev tillräcklig med en körning. Resultatet stödjer hypotesen att avsättningen måste höjas
men är också en illustration av att bekämpningen måste göras i rätt stadium.
Laboratorieförsöket med rapsolja mot persikbladlusen visar vilken hög täckningsgrad som
krävs för att en majoritet av skadedjuren skall slås ut. Detta stämmer med det som kan noteras
i nedanstående foto, se Figur 25, där bladlössen i det vänstra fotot inte har blivit täckta, trots
att mängden vätska borde ha räckt till.
Figur 25. Bladlöss, sprutade med olika vätskemängder. Direkt sprutning, utan skyddande bladverk (foto:
Johan Mickelåker).
Insekternas uppehållsplatser påverkar växtskyddet, eftersom de måste träffas av sprutvätskan.
Detta innebär att skadedjurens levnadssätt (i sina olika stadier) starkt påverkar effekten av
bekämpningen. Det är t ex inte meningsfullt att bekämpa knoppvecklare, när de befinner sig
inne i knoppen. På samma sätt har en besprutning ingen effekt mot äpplevecklaren, när larven
har ätit sig in i äpplekartet. Chanserna för en framgångsrik bekämpning är därför bättre för
olika bladlössarter (innan bladen rullas) samt olika kvalster och trips, eftersom de lättare
exponeras för sprutvätskan.
Försöket med olja mot hallonängern var framgångsrikt, även om angreppsnivåerna var låga.
Äggen läggs i skydd av foderbladen och den kläckta larven äter sig snabbt in i kartet. Detta
beteende är inte det bästa utgångsläget för att få effekt av en oljebesprutning. Inträngnings-
försöken i hallon var nedslående och skulle knappast vara ett stöd för ett gott resultat. Den
uppnådda effekten bör i stället tillskrivas en upprepad bekämpning, vecka efter vecka under
a) 530 l/ha
b) 900 l/ha
64
blomningsperioden, plus relativt höga vätskemängder. På så sätt har förmodligen tillräckligt
många nylagda ägg träffats för att effekten kunde visas. Naturligtvis kan vuxna hallonängrar
ha träffats, men det är i så fall rimligt att detta också skulle ha påverkat de obesprutade par-
cellerna.
Inträngningsförsöken i jordgubbar och hallon kan tolkas som helt och hållet negativa. Det är
dock inte så dystert i verkligheten. Att kontrollera angreppen av skadedjur är inte liktydigt
med att utradera samtliga individer. Detta är heller inte fallet när kemiska växtskyddsmedel
användes. Kontroll innebär att få en effekt som är rimlig och som ger ett mervärde som över-
stiger kostnaderna för den insats man r.
De två fältförsöken med rapsolja mot fruktträdsspinnkvalster i äpple, respektive i växthus-
hallon uppvisar olika resultat. Ingen effekt erhölls i äpple, medan god effekt erhölls i
hallonen. Skillnaderna kan inte lätt förklaras. En orsak kan vara att vätskemängden för
hallonen var mer än tre gånger så hög och dessutom upprepades behandlingarna vid två till-
fällen. Bladverken kan anses vara lika öppna, med mycket litet döljande bladmassa. Målet,
dvs kvalsteräggen, var ungefär lika väl exponerade, med den skillnaden att i äppleträden satt
en majoritet av äggen på undersidan av grenarna, samtidigt som sprutduschen inte direkt var
riktad nerifrån och uppåt. Hallongrenarna var mer upprätta och alla sidor nåddes av
sprutduschen.
Koncentrationen av rapsolja var betydligt lägre i hallonsprutningen, som mest 1 %, mot 6 % i
äpplebesprutningen. Räknar man ut dosen, inkluderat två gångers sprutning av hallonen, blir
den jämförlig, eftersom 2 x 1 % x 1600 l/ha = 32 l/ha mot 6 % x 500 l/ha = 30 l/ha.
I äppleförsöket användes även en mineralolja med samma förutsättningar som rapsoljan.
Mineraloljan gav ett gott resultat. Doppning av motsvarande kvalstergrenar i sprutvätska med
rapsolja, mineralolja och vatten gav en total dödlighet för båda oljorna, medan 77 % över-
levde vattendoppning.
Den rimligaste tolkningen av resultatet från de två försöken med fruktträdsspinnkvalster är att
mineraloljan är mer potent än rapsoljan, dvs den kräver inte lika hög täckningsgrad som
rapsoljan. Dessutom är det en fördel att dela upp den totala dosen på upprepade behandlingar
samt öka vätskemängden och sänka koncentrationen av olja i sprutvätskan (detta minskar
också risken för fytotoxiska skador).
Det är således mycket viktigt att sätta in fysikaliskt verkande växtskyddsmedel mot rätt skade-
görare, dvs skadedjur som har ett utvecklingsstadium som är rimligt exponerat för sprut-
duschen. Av samma anledning kan man påräkna bättre effekt tidigt på säsongen, innan blad-
verket har utvecklats alltför mycket (återigen en koppling till risken för bladskador).
Appliceringstekniska faktorer
Erfarenheterna från forskning, redovisad i litteraturen och våra egna experiment, såväl i
laboratoriemiljö, som i fält, visar på appliceringsteknikens stora betydelse. Grundhypotesen
har varit att växtskyddseffekten sker genom kvävning. Då blir en nästan total täckning nöd-
vändig. Däremot, som redovisas i avsnitten om preparatens verkansmekanismer, finns det
flera mekanismer som nervpåverkan, hormonpåverkan, upplösning av kutikulan, etc. Dessa
torde inte kräva en total täckning, men definitivt kräva en träff av större delen av skade-
görarens kropp. Konventionella kontaktverkande växtskyddsmedel kan därför utgöra en
65
absolut lägsta tröskel för appliceringstekniken. Detta innebär att droppduschen skall klara av
att tränga in i bladverket och ge en avsättning på skadegöraren (ägg, larv/nymf, puppa, vuxen
insekt), både vad gäller kvantitet, dvs mängd sprutvätska, och kvalitet, dvs täckningsgrad.
I både hallon och jordgubbar är den konventionella spruttekniken inte speciellt väl utvecklad
för fysikaliskt verkande växtskyddsmedel, med sina höga krav på inträngning och täckning. I
droppduschen finns droppar av olika storlek (beskrivs genom en storleksfördelning), beroende
framför allt på typ av spridare, storlek och tryck. Normalt ger ett högt tryck upphov till små
droppar, medan en ökande spridarstorlek (öppning), i kombination med lägre tryck, ger större
droppar i duschen. Det finns speciella spridartyper som ger en ökad andel stora droppar, för
att undvika vindavdrift.
I en fin droppdusch dominerar de små dropparna. Deras rörelseenergi bromsas snabbt av luft-
motståndet och i extrema fall blir dropparna hängande som en dimma – eller följer minsta
luftrörelse. En fin eller mycket fin duschkvalitet saknar därigenom förmåga till inträngning i
ett bladverk. I bästa fall lägger de sig på de yttre bladens ovansida. Å andra sidan är det de
fina dropparna som med en liten vätskemängd kan åstadkomma en tillräcklig täckningsgrad
på blad och på skadegöraren.
De stora dropparna, som dominerar i en grov duschkvalitet, bibehåller stora delar av sin
rörelseenergi och har större möjlighet att nå fram till bladverket. Rörelseenergin gör också att
en del av dropparna kan tränga in i bladverket, medan andra splittras och ger upphov till nya
små droppar. Dessa kan bidra till en högre täckningsgrad än de stora dropparna, som annars
riskerar att rinna av bladen. De stora dropparna ger generellt en sämre täckningsgrad.
I traditionell sprutteknik använder man ofta spridare och tryck som ger en medium dusch-
kvalitet. Detta är en kompromiss, som oftast räcker till för att få en tillräcklig effekt för
kemiska växtskyddsmedel. Däremot är det svårt att få t ex tillräcklig inträngning. Det finns
dock möjligheter att kringgå problemen. I ett första steg kan man kombinera spridare, så att
man får både en fin och en grov droppdusch. Detta testades efter avslutat försök i växthus-
hallonen. Med varannan spridare för fin och varannan för grov droppdusch ökade möjligheten
till både inträngning och täckningsgrad. Bekämpningen mot fruktträdsspinnkvalstren skedde
innan det fanns något större bladverk och inträngningen var då inte något problem.
Det finns s.k. grödöppnare, där den kommersiella produkten Släpduk har visat sig vara en
intressant princip. En mjuk och eftergivlig plastskiva glider på bladverket och öppnar det för
sprutduschen. I den skapade luckan kan man applicera en fin eller medium droppdusch. Dessa
droppar får en ”flygande start” och kan sprida sig i bladverket. Det framgår också av resultatet
i jordgubbsexperimentet. De snett placerade borstarna avsågs ge samma grödöppnande effekt
från sidan, men var inte tillräckligt väl utprovade.
Nästa steg i en mer avancerad appliceringsteknik innebär att man tar hjälp av lufttillsats, i
kombination med en fin duschkvalitet. Denna princip innebär att dropparna av luftströmmen
transporteras från spruta till bladverk och in i detsamma. Luftströmmen orsakar dessutom en
rörelse i bladverket, som gör att fler bladundersidor exponeras.
Det är dock inget undermedel som löser alla problem. Det är välkänt att bladverk kan bloc-
kera luftströmmen genom att bladen låses i varandra som tegelpannor på ett tak. De mest
besvärliga bladverken finns hos svarta vinbär, men även hallon har samma tendens.
Äppleträdens bladverk uppvisar inte samma karaktär, utan där sker lättare en inträngning och
66
avsättning på båda sidor av bladen. Sprutorna som användes har också en haft en
gynnsammare teknisk utveckling. Den använda fläktsprutan i hallonförsöket, Hardi SPV, har
luftströmmar som kommer ut ur fem cirkulära utlopp på varje sida. Respektive utlopp skapar
en koncentrerad luftström med relativt hög lufthastighet. Tidigare forskning visar att en bättre
inträngning erhålles i problematiska bladverk om luftströmmen är kontinuerlig (inte uppdelad
i separata utlopp) och om luftströmmens energi överföres i form av ett högt luftflöde med
lägre lufthastighet (Randall, 1971; Hale, 1978; Svensson, 2001). Vidare har Svensson (2001)
förklarat hur en lägre körhastighet ger en ökad chans för att bladen skall hinna vända sig och
bli exponerade för droppduschen.
I jordgubbsodling kan man utnyttja luftassisterade lantbrukssprutor, för att få en bättre effekt
än den traditionella lantbruksrampen (t ex Hardi Twin). Denna typ har inte ingått i projektet.
Det finns också för jordgubbsodling samma typ av fläktspruta som användes i hallonförsöken,
men i det fallet har det varit svårt att kombinera god effekt med hög kapacitet. Tunnelsprutor
för jordgubbar, t ex Moteska/Viby och KlipKlap, se Figur 26, medger en låg placering av
spridare på sidorna. Dessa kan riktas åt sidan eller snett uppåt och man kan påräkna bättre
resultat än med den traditionella lantbruksbommen. Släpduken, se Figur 27, är det alternativ
som, baserat på våra försök, kombinerar en relativt god inträngning och avsättning med en
hög kapacitet.
Figur 26. Bandsprutor för jordgubbar. T.v. Moteska/Viby Teknik och t. h. KlipKlap från Danmark (Foto t.
h.: Max Kopp).
Figur 27. Släpduk i aktion i jordgubbsodling (Foto: Håkan Pettersson, Viby Teknik).
67
Avskräckande effekter
En viktig egenskap hos de vanliga fysikaliskt verkande växtskyddsmedel är deras avskräck-
ande verkan. Avskräckningen kan gälla både äggläggning och födosök. Endast i ett av förs-
öken skulle vi ha haft möjlighet att se något av denna effekt. Det gäller sprutningarna mot
hallonängern, speciellt som behandlingarna upprepades under flera veckor. Det var hallon-
ängerns ägg som var målet för sprutningen, men den utsprutade oljehinnan låg kvar under
några dagar och inverkade förmodligen avskräckande på honornas vilja att lägga ägg i dessa
blommor. Detta är aspekter som tas upp i Miriam Frida Karlsson examensarbete, eftersom hon
arbetade med ämnen som i vissa fall var eteriska, eller innehöll växtextrakt (Karlsson, 2005).
Larew & Locke (1990) gjorde experiment som visade att mineralolja hade en avskräckande
effekt på vita flygare i krukkrysantemum under minst 11 dagar. Detta har bekräftats i många
undersökningar gällande speciellt avskräckning mot äggläggning, där mineralolja har använts
mot olika skadegörare (t ex Cen et al., 2002; Liu et al., 2001).
Risk för bladskador
Hodgkinson et al. (2001) redovisar två slags fytotoxicitet; den akuta, som visar sig med
brännskador och liknande inom någon vecka efter behandlingen, och den kroniska, som går
”djupare” i växten i form av en bestående fytosyntesnedsättning. En av orsakerna anges vara
den plantstress som kan uppkomma genom att mineraloljan kan lösa upp bladets yttersta
lager. I våra försök har vi endast vid ett tillfälle använt mineralolja; i sprutningen mot frukt-
trädsspinnkvalster i äpple. Träden befann sig då i musöronstadiet (BBCH 10) och några blad-
skador kunde inte märkas, trots en mycket hög koncentration (6 %) av mineraloljan, se Figur
28. De vegetabiliska oljorna anses inte ge upphov till samma risk för skador. Samtidigt är de
inte alls så noga undersökta som mineraloljorna. Här krävs mer grundläggande och pålitliga
studier av fytotoxiciteten hos de vegetabiliska oljorna och såporna. Det blir annars svårt att ge
trovärdiga doseringsanvisningar som också innebär en garanti mot skador på kulturerna.
Dosen har naturligtvis en avgörande inverkan på uppkomsten av skador på grödan, men andra
parametrar av stor betydelse är oljans kvalitet, omgivande temperatur, luftfuktighet samt UV-
strålning (Tan, 2005). Dessa faktorer behöver också beaktas i framtida studier.
Figur 28. Äppelträdens knoppar i stadium ”musöron - BBCH 10” vid sprutning med mineralolja och
rapsolja mot fruktträdsspinnkvalster.
Nyttodjur
I samband med bekämpningsförsöket med olja mot hallonänger gjordes en studie om hur
nyttodjuren i hallonodlingen påverkades av upprepade sprutningar av rapsolja. Resultatet var
68
positivt, eftersom ingen signifikant påverkan av antalet djur kunde uppmätas mellan de
behandlade och obehandlade delarna, även om antalet djur generellt var något högre i de
obehandlade parcellerna. Projektets slutsats från denna studie är att nyttodjuren definitivt inte
utsätts för någon ”knockdowneffekt” när olja appliceras ett flertal gånger under odlings-
säsongen.
Internationella studier behandlar i regel mineralolja mot insekter. Det finns endast ett fåtal
studier med vegetabiliska oljor där oönskade effekter på nyttodjur undersökts. Kiss et al.
(1996) kunde inte påvisa någon stor påverkan på nyttodjuren när kvalster i vin behandlades
med en rapsolja. Däremot finns studier som visar att mineraloljor i vissa fall har en oönskad
effekt på nyttodjur.
Rimligen borde ett nyttodjur påverkas på ungefär samma sätt som skadedjuret, under förut-
sättning att det träffas och att det befinner sig i samma utvecklingsstadium. Förmodligen är
det dessa faktorer som orsakar skillnaderna. Nyttodjuren utvecklas inte helt i samma fas som
skadedjuren och finns inte på samma plats, eller är i ett okänsligare utvecklingsstadium. De
kan dessutom vara dolda, när bekämpningen sker.
7. SLUTSATSER
Många olika aspekter på växtskydd för ekologisk odling har kommit upp under projektets
gång. Frågeställningarna har gällt i stort sett alla växtskyddets sidor. Sammanfattningsvis kan
vi fastslå att de ämnen som kallas fysikaliskt verkande växtskyddsmedel har en växtskydds-
effekt. Effekten är varierande, beroende på skadedjurens utvecklingsstadium, exponering,
preparatet, täckningsgraden, etc. Vi vågar också påstå att fysikaliskt verkande växtskydds-
medel inte är lika effektiva som de traditionella kemiska alternativen. Det finns dock en viktig
principiell skillnad, nämligen att i inget fall har fysikaliskt verkande växtskyddsmedel lett till
en resistensutveckling. Det finns därför forskningsresultat, där fysikaliskt verkande växt-
skyddsmedel ger en betydligt bättre effekt än de kemiska alternativen (som är mer eller
mindre verkningslösa p g a resistensen). Egen och internationell forskning pekar på att nytto-
djuren påverkas endast i liten utsträckning. Orsaken bör ligga i att insekterna dels bör vara i
ett känsligt utvecklingsstadium, dels bör vara exponerade för sprutduschen, för att skadas.
Skadegörare och nyttodjur är sällan i fas med varandra i dessa avseenden.
Fysikaliskt verkande växtskyddsmedel anses innebära lägre risker och de behöver heller inte
registreras som bekämpningsmedel. Det faktum att mineraloljan även har en kemisk faktor
och att verkansmekanismerna för vegetabilisk olja och såpa inte är kartlagda, indikerar att
man borde ha samma inställning till dessa ämnen som till kemiska bekämpningsmedel och
genomföra riskbedömningar. Rimligen bör riskerna för t ex arbetsmiljö inte vara stor för
ämnen som klassas som livsmedel och som hushållskemikalier. Ättiksyra, som används som
herbicid är ett exempel på undantag.
Forskning om de vegetabiliska oljornas verkansmekanismer är angelägen, eftersom vi inte vet
vilka fettsyror som är effektiva och hur de verkar. Rapsoljan skulle vara intressant att börja
studera, eftersom den innehåller en hög andel av oljesyra, en fettsyra som det finns stora för-
hoppningar på. I en av projektdelarna har forskningsmetodik utvecklats, som gör det möjligt
att studera täckningsgradens inflytande. Fortfarande finns inte heller tillräcklig strukturerad
kunskap om de olika aspekterna och erfarenheterna från den praktiska odlingen.
69
Appliceringstekniken måste utvecklas vidare, eftersom det är svårt att åstadkomma den in-
trängning och täckningsgrad som krävs. Den konventionella spruttekniken är inte alls till-
räcklig. Det krävs grödöppnare, kompletterande droppduschar, lufttillsats, mm för att få ett
gott resultat. De provade alternativen visar på utvecklingsvägar som understryker de uppfatt-
ningar som hävdats i olika sammanhang: De odlare som använder fysikaliskt verkande växt-
skyddsmedel eller andra växtskyddsmedel med mindre verkningsgrad, måste utnyttja de bästa
och mest moderna teknikerna och maskinerna. Dessvärre ser det ut som om antalet besprut-
ningar måste ökas, likaså vätskemängderna, något som ökar kostnaderna.
Den internationella forskningen domineras helt av insatser om mineraloljans egenskaper.
Dessa oljor spelar en stor och viktig roll i många länders växtskydd, speciellt när man vill
förflytta växtskyddet i riktning mot mer integrerad bekämpning och ekologisk odling. Man
vill bl a få bukt med resistensproblemet. Den intresserade rekommenderas att läsa ”Spray Oils
Beyond 2000”, som är en konferensrapport på 625 sidor från University of Western Sydney,
Australien (Beattie et al., 2002). De flesta aspekter på mineraloljor i växtskyddet belyses i
rapporten.
8. TACK
Vi vill främst tacka de alla odlare som har låtit oss hållas med försök i deras odlingar. Pro-
jektet har pågått under flera år och det är många odlingar som vi har kunnat utnyttja. Vi
nämner främst Lisbeth och Erik Lövendahl, Jenny och Jörgen Nilsson, Solveig och Bosse
Nilsson, Kerstin och Johan Biärsjö och Mårten Persson.
Under projektets gång har vi dessutom fått mycket hjälp av olika personer, företag och
organisationer. Vi tackar Kemi-Intressen AB, Vetlanda, för att vi fått det fluorescerande
spårämnet utan kostnad. Gotlands Bioenergi AB, Halner gård, Visby, har hjälpt oss med att få
fram och få uppgifter om Kallpressad rapsolja och Rapsgul såpa. Från Nordisk Alkali AB,
Malmö, har vi fått mineralolja som ingått i orienterande studier.
Vi har haft kontakt med många sprutleverantörer och tacksamt kunnat diskutera komponent-
val och förslag på tekniska lösningar som ligger långt utanför det traditionella lantbruket. De
som speciellt har hjälpt oss att lösa de applikationstekniska problemen är Hardi International,
Tåstrup, Danmark, Maryd Maskin, S:t Olof, och Lechler GmbH, Metzingen, Tyskland.
På KemikalieInspektionen har vi kunnat vända oss till Astrid Mårtensson, som har fungerat
som initierat och intresserat bollplank för våra funderingar om olika växtskyddsmedel.
Vi har haft kontakt med rådgivare av olika slag, som har hjälpt oss med kontakter och på olika
sätt följt och stött projektet. Vi nämner speciellt Barbro Nedstam, Christer Tornéus, Krister
Trulsson, Johan Ascard, Johanna Jansson, Thilda Nilsson, Kirsten Jensen, Henrik Stridh,
Marcus Söderlind, m fl.
Birgitta Rämert, Elisabeth Kärnestam, Birgitta Svensson, Patrick Sjöberg, Malin Dörre, Lena
Holm, Miriam Frida Karlsson är kollegor i Alnarp som hjälpt oss med större eller mindre
avsnitt och studier. Studenter som Mia Nerhammar och Rikard Jansson har med sina
examensarbeten och specialarbeten tillfört viktig kunskap.
Vi vill tacka Trädgårdslaboratoriet, SLU Alnarp, för hjälp med ständiga praktiska problem,
odling och odlingsytor. Anders Prahl, Teknisk Service, SLU Alnarp, har varit en klippa i det
70
tekniska utvecklingsarbetet. Hans stora uppfinningsrikedom och professionella tekniska
kunnande i byggandet av försöksutrustningarna har varit ovärderligt.
Sven-Erik Svensson, Område Agrosystem, SLU Alnarp, har svarat för en slutlig granskning
av rapporten och därigenom väsentligen förbättrat slutresultatet.
Slutligen vill vi tacka SLU:s EkoForsk-satsning för finansiering samt Stiftelsen
Lantbruksforskning (Trädgård) och Jordbruksverket för finansiering av tidigare projekt.
9. REFERENSER
Skriftliga och nätbaserade källor
Abbasi, S.A., Nipaney, P.C. & Soni, R. 1984. Soap solution as an environmentally safe
pesticide: for household insects – a preliminary investigation. Comparative Physiology &
Ecology 9: 46 – 48. (Refererad i Szumlas, 2002)
Agnello, A. 2002. Petroleum-derived spray oils: chemistry, history, refining and formulation.
pp 2-18. In: Spray Oils Beyond 2000 – Sustainable Pest and Disease Management (Ed. by
G.A.C. Beattie, D.M. Watson, M.L. Stevens, D.J. Rae & R.N. Spooner-Heart). University of
Western Sydney
Albertsson J., Björkholm A-M., Mickelåker J. & Svensson, S.A. 2008. Fysikaliskt verkande
växtskyddsmedel: Appliceringsteknik för frukt- och bärproduktion. Landskap trädgård
jordbruk : Rapportserie, 2008:10
Anonym. 1987. Spodoptera littoralis. Handbok för växtinspektörer (Ed by: J. Rautapää).
Nr/avsnitt I 40. Nordiska växtinspektionerna. [Tillgänglig online]:
http://www.vaxteko.nu/html/sll/sjv/utan_serietitel_sjv/UST87-1/UST87-1 AV. B A K
Beattie, G.A.C., Watson, D.M., Stevens, M.L., Rae, D.J. & Spooner-Heart, R.N. 2002. Spray
Oils Beyond 2000 – Sustainable Pest and Disease Management. University of Western
Sydney
Bjugstad, N. 1987. Utstyr for sprøyting mot sopp og skadedyr i radkulturer (Summary:
Equipment for spraying against fungus and insect pests in row crops). Landbruksteknisk
Institut 1432. Norsk Landbruksforskning 1987 pp. 202. Ås-NLH, Norway
Bjugstad, N. & Sonsteby, A. 2004. Improved spraying equipment for strawberries. Aspects of
Applied Biology 2004. 71(2): 335-342
Bostanian, N.J. & Akalach, M. 2006. The effect of indoxacarb and five other insecticides on
Phytoseiulus persimilis (Acari: Phytoseiidae), Amblyseius fallacis (Acari: Phytoseiidae) and
nymphs of Orius insidiosus (Hemiptera: Anthocoridae). Pest Management Science 62:334
339
Caldwell, B., Brown Rosen, E., Sideman, E., Shelton, A.M. & Smart, C.D. 2005. Resource
Guide for Organic Insect and disease Management. Cornell University. [Tillgänglig online]:
http://web.pppmb.cals.cornell.edu/resourceguide/mfs/12soap.php
71
Casida, J.E. & Ouistad, G.B. 1998. Golden Age of Insecticide Research: Past, Present, or
Future. Annual Review of Entomology 43: 1-16
Cen, Y.J., Tian, M.Y., Pang, X.F. & Rae, D.J. 2002. Repellency, antifeeding effect and toxicity
of a horticultural mineral oil against citrus red mite. pp 134 – 141. In: Spray Oils Beyond
2000 – Sustainable Pest and Disease Management (Ed. by G.A.C. Beattie, D.M. Watson, M.L.
Stevens, D.J. Rae & R.N. Spooner-Heart). University of Western Sydney
Chapman, P.J. & Pearce, G.W. 1949. Susceptibility of winter eggs of the European red mite to
petroleum oils and dinitro compounds. Journal of Economic Entomology 42:44-47
Chiasson, H., Vincent, C. & Bostanian, N.J. 2004. Insecticidal properties of a
Chenopodiumbased botanical. Journal of economic entomology. 97: 1378-1383
Cloyd, R.A. 2009. Understanding Insecticidal Soaps and Detergents. Blog: Green
Methods.com. [Tillgänglig online]:
http://greenmethods.com/site/weblog/2009/05/understanding-insecticidal-soaps-and-
detergents/2/
Cooper. R.M. & Williams, J.S. 2004. Elemental sulphur as an induced antifungal substance in
plant defence. Journal of Experimental Botany 55: 1947–1953
Cornwell, P.B. 1968. The cockroach, vol. 1. Hutchinson, London. (Refererad i Szumlas, 2002)
Cross, J.V., Easterbrook, M.A., Crook, A.M., Crook, D., Fitzgerald J.D., Innocenzi, P.J., Jay,
C.N., Solomon, M.G. & Solomon, M.G. 2001. Review: Natural Enemies and Biocontrol of
Pest of Strawberry in Northern and Central Europe. Biocontrol Science and Technology.
11:165-216
Davidson, N.A., Dibble, J.E., Flint, M.L., Marer, P.J. & Guye, A. 1991. Managing Insects and
Mites with Spray Oils. Publication 3347. Oakland, University of California
Elisson, D. & Svensson, S.A. 1987. Fläktsprutan i jordgubbsodling. Sveriges
lantbruksuniversitet Trädgård 332
Eriksson, A-M. 2006. Rätt blandning av olja och såpa i sprutan. Viola Trädgårdsvärlden, nr
23, 2006.
Eriksson, A.-M. 2001. Appliceringsteknikens påverkan på de båda entomopatogena
svamparna Paecilomyces fumosoroseus och Verticillium lecanii. Examensarbeten inom
Hortonomprogrammet, 2001:3.
Europeiska Unionen. 2006. Förslag till Europaparlamentet och Rådets Direktiv (KOM(2006)
373 slutlig 2006/0132 (COD)) om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att
uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel. [Tillgänglig online]:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2006:0373:FIN:SV:PDF
Europeiska Unionen. 2009. Europaparlamentet och Rådets Direktiv 2009/128/EG av den 21
oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar
användning av bekämpningsmedel. [Tillgänglig online]:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:309:0071:0086:SV:PDF
72
Fenigstein, A., Eliyahu, M., Gan-Mor, S. & Veierov, D. 2001. Effects of Five Vegetable Oils
on the Sweetpotato Whitefly (Bemisia tabaci). Phytoparasitica 29(3):197-206
Fernandez, D.E., Beers, E.H., Brunner, J.F., Doerr, M.D. & Dunley, J.E. 2005. Effects of
seasonal mineral oil applications on the pest and natural enemy complexes of apple. Journal
of Economic Entomology. 98: 1630-1640
Fife, J. P., Ozkan, E. & Derksen, R.C. 2004. Physical effects of conventional spray equipment
on a biological pesticide. In: International advances in pesticide application. (Ed. by R.P.
Bateman, S.E. Cooper, J.V. Cross, C.R. Glass, T.H. Robinson, D. Stock, W.A. Taylor, E.W.
Thornhill, & P.J. Walklate). Aspects of Applied Biology 71, 495 - 502.
Fournier, V. & Brodeur, J. 2000. Dose-response susceptibility of pest aphids (Homoptera:
Aphididae) and their control on hydroponically grown lettuce with the entomopathogenic
fungus Verticillium lecanii, Azadirachtin, and insecticidal soap. Environmental entomology
29: 568- 578
Franzén, M. 2007. Programme to reduce the risks connected with the use of pesticides in
Sweden. In: SuProFruit, 9th Workshop on Spray Application Techniques in Fruit Growing.
(Ed. by N. Bjugstad, P.G. Andersen, M. Jörgensen, S.A. Svensson & D. Servin). Pp 2-3.
[Tillgänglig online]: http://suprofruit.slu.se/Abstracts/1opening.pdf
Hale, O.D. 1978. Performance of air jets in relation to orchard sprayers. Journal of
Agricultural Engineering Research 23: 1-16
Hall, F.R. & Menn, J.J. 1999. Biopesticides: Present Status and Future Prospects. In: Methods
in Biotechnology no 5, Biopesticides – Use and Delivery Biopesticides (Ed. by F.R. Hall &
J.J. Menn) pp. 1 – 11. Humana Press, Totowa, New Jersey
Hayes, A.E., Fitzpatrick, S.M. & Webster, J.M. 1999. Infectivity, distribution and persistence
of the entomopathogenic nematodes Steinernema carpocapsae all strain (Rhabditida:
Steinernematidae) applied by sprinklers or boom sprayers to dry pick cranberries. Journal of
economic entomology. Entomological society of America. 92:539-546
Hix, R.L., Pless, C.D., Deyton, D.E. & Sams. C.E. 1999. Management of San Jose scale on
apple with soybean-oil dormant sprays. Hortscience 34: 106-108
Hjeljord, L. & Tronsmo, A. 1998. Trichoderma and Gliocladium in biological control: an
overview. In: Trichoderma and Gliocladium Vol. 2 (Ed. by G.E. Harman & C.P. Kubicek) pp.
131-152. Taylor and Francis, London.
Hodgkinson, M.C., Johnson, D. & Smith, G. 2002. Causes of phytotoxicity by petroleum-
derived spray oil. pp. 170–178. In: Spray Oils Beyond 2000 – Sustainable Pest and Disease
Management (Ed. by G.A.C. Beattie, D.M. Watson, M.L. Stevens, D.J. Rae & R.N. Spooner-
Heart). University of Western Sydney.
Imai, T., Tsuchiya, S. & Fujimori, T. 1995. Humidity effects on activity of insecticidal soap
for the green peach aphid, Myzus persicae (Sulzer) (Hemiptera: Aphididae). Applied
Entomology and Zoology 30: 185-188
73
Isman, M.B. 2000. Plant essential oils for pest and disease management. Crop Protection 19:
603-608
Isman, M.B. 2008. Botanical insecticides: for richer, for poorer. Pest Management Science
64:8–11
Jaastad, G. 2007. Late dormant rapeseed oil treatment against black cherry aphid and cherry
fruit moth in sweet cherries. Journal of Applied Entomology 131:284-288
Jordbruksverket. 2005. Växtskyddsmedel i ekologisk odling. Jordbruksinformation 24 – 2005
[Tillgänglig online]: http://www.svensktsigill.se/PageFiles/2365/BAS_11.3-
SJV_Vaxtskyddsmedel_ekologisk_odlling.pdf
Jordbruksverket. 2011a. Växtskyddsmedel i fruktodling 2011. [Tillgänglig online]:
http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_ovrigt/ovr69.pdf
Jordbruksverket. 2011b. Växtskyddsmedel i Växthusgrönsaker 2011. [Tillgänglig online]:
http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_ovrigt/ovr86.pdf
Jordbruksverket. 2011c. Växtskydd i ekologisk fruktodling 2011. [Tillgänglig online]:
http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_ovrigt/ovr228.pdf
Kappel, D. 2011. TWIN giver nye muligheder for dagens avlere. [Tillgänglig online]:
http://www.hardi.dk/da/SprayingInfo/INT%20Case%20Stories/INT_Strawberry%20spraying.
aspx
Karagounis, C., Kourdoumbalos , A.K., Margaritopoulos, J.T., Nanos, G.D. & Tsitsipis, J.A.
2006. Organic farming-compatible insecticides against the aphid Myzus persicae (Sulzer) in
peach orchards. Journal of applied entomology 130: 150-154
Karlsson, M.F. 2005. Bekämpning av vita flygare (Aleurotrachelus socialis) i kassava
(Manihot esculenta). Examensarbete inom mark/växtagronomprogrammet. Rapport 2005:2.
Sveriges Lantbruksuniversitet. Alnarp. ISSN 1652-1552. [Tillgänglig online]:
http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00000936/01/Thesis_Miriam_Karlsson.pdf
Kemikalieinspektionen. 2008. Interpretation in Sweden of the impact of the “cut-off” criteria
adopted in the common position of the Council concerning the Regulation of placing plant
protection products on the market (document 11119/08). [Tillgänglig online]:
http://www.kemi.se/upload/Bekampningsmedel/Docs_eng/SE_positionpapper_annenII_sep08
.pdf
Kemikalieinspektionen. 2009. Bekämpningsmedelsregistret. [Tillgänglig online]:
Kemikalieinspektionen. 2010. Kemikalieinspektionens föreskrifter om bekämpningsmedel
Utdrag ur KIFS 2008:3. [Tillgänglig online]:
http://apps.kemi.se/bkmregoff/
http://apps.kemi.se/bkmregoff/lagar/K08_3/KIFS_2008_bilaga_3.pdf
Kiss, J., Szendrey, L., Schlösser, E. & Kotlar, I. 1996. Application of natural oil in IPM of
grapevine with special regard to predatory mites. Journal of environmental science and health
B31:421-425
74
Kraiss, H. & Cullen, E.M. 2008. Efficacy and Nontarget Effects of Reduced-Risk Insecticides
on Aphis glycines (Hemiptera: Aphididae) and its Biological Control Agent Harmonia
axyridis (Coleoptera: Coccinellidae). Journal of economic entomology 101: 391-398
Kreuger, J., Graaf, S., Patring, J. & Adielsson, S. 2009. Bekämpningsmedel i vattendrag från
områden med odling av trädgårdsgrödor under 2008. Ekohydrologi 110. Avdelningen för
vattenvårdslära, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
Kuhlman, B. & Jacques, D.E. 2002. Classifications, standards and nomenclature – mineral
oils, agricultural mineral oils and horticultural mineral oils. pp. 29-38. In: Spray Oils Beyond
2000 – Sustainable Pest and Disease Management (Ed. by G.A.C. Beattie, D.M. Watson, M.L.
Stevens, D.J. Rae & R.N. Spooner-Heart). University of Western Sydney
Laczynski, A., De Moor, A., Moens, M., Sonck, B. & Ramon, H. 2004. An application
technique for biological plant protection products containing entomopathogenic nematodes.
In: International advances in pesticide application. (Ed. by R.P. Bateman, S.E. Cooper, J.V.
Cross, C.R. Glass, T.H. Robinson, D. Stock, W.A. Taylor, E.W. Thornhill, & P.J. Walklate).
Aspects of Applied Biology 71, 489 - 494
Larew, H.G. & Locke, J.C. 1990. Repellency and Toxicity of a Horticultural Oil against
Whiteflies on Chrysanthemum. Hortscience 25(11):1406-1407
Lawson. D.S. & Weires. R.W. 1991. Management of European red mite (Acari:
Tetranychidae) and several aphid species on apple with petroleum oils and an insecticidal
soap. Journal of economic entomology 84: 1550-1557
Lefroy, H.M. 1915. Insecticide. Annals of Applied Biology 1: 280 – 298
Liu, Z., Beattie, G., Hodgkinson, M. & Jiang, L. 2001. Influence of petroleum derived spray
oil aromaticity, equivalent n-paraffin carbon number and emulsifiers concentration on
oviposition of citrus leafminer Phyllocnistis citrella Stainton. Journal of Australian
Entomology. 40:193–6
Marčić, D., Pantelija, P., Prijović, M. & Ogurlić, I. 2009. Field and greenhouse evaluation of
rapeseed spray oil against spider mites, green peach aphid and pear psylla in Serbia. Bulletin
of Insectology 62 (2): 159 - 167
Marko, V., Blommers, L.H.M., Bogya, S. & Helsen, H. 2008. Kaolin particle films supress
many apple pests, disrupt natural enemies and promote wolly apple aphids. Journal of
Applied Entomology 132:26-35
McFairlane, J.E. & Henneberry, G.O. 1965. Inhibition of the growth of an insect by fatty
acids. Journal of Insect Physiology. 11:1247 – 1252. (Refererad i Szumlas, 2002)
McGrath, M.T. & Shishkoff, N. 1999. Evaluation of biocompatible products for managing
cucurbit powdery mildew. Crop Protection 18:471-478
Mickler, K. 2003. Using Safer Insecticides in the garden. The University of Georgia
Cooperative Extension. Tillgänglig:
http://leon.ifas.ufl.edu/News_Columns/2003/012603.pdf
75
Moran, R.E., Deyton, D.E., Sams, C.E., Pless, C.D. & Cummins, J.C. 2003. Soybean oil as a
summer spray for apple: European red mite control, net CO2 assimilation, and phytotoxicity.
Hortscience 38: 234-238
Najar-Rodriguez, A.J., Lavidis, N.A., Mensah, R.K., Choy, P.T. & Walter, G.H. 2008. The
toxicological effects of petroleum spray oils on insects - Evidence for an alternative mode of
action and possible new control options. Food and chemical Toxicology 46: 3003-3014
Naturhistoriska Riksmuseet. 2011. Svenska fjärilar (Nr 1211). [Tillgänglig online]:
http://www2.nrm.se/en/svenska_fjarilar/e/epiphyas_postvittana.html
Naturskyddsföreningen. 2007. Rapport Jordgubbar och bekämpningsmedel Matens värstingar
[Tillgänglig online]:
http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/rapport-
jordbruk-jordgubbar-bekampningsmedel.pdf
Nedstam, B. 2007. Bladlöss i växthus (Växtskydd – Växthusodlingar). [Tillgänglig online]:
http://www.sjv.se/download/18.503f0cbf121c38d50598000520/abladl%25C3%25B6ss2_ver1
0%5B1%5D.pdf
Nestby, R. 2009. New methods for organic raspberry production in polyethylene tunnels.
Project description. [Tillgänglig online]:
Nicetic, O., Watson, D.M., Beattie, G.A.C., Meats, A. & Zheng, J. 2001. Integrated pest
management of two-spotted mite Tetranychus urticae on greenhouse roses using petroleum
spray oil and the predatory mite Phytoseiulus persimilis. Experimental & applied acarology
25: 37-53
http://orgprints.org/14970/1/Project_description_final.pdf
Nilsson, A.TS., Johansson, C. & Svensson, S.A. 2010. Vitaliteten hos två biologiska
växtskyddsmedel, del I (Summary: Vitability in two biopesticides, part I). Sveriges
lantbruksuniversitet. LTJ-Rapport 2010:33. Alnarp [Tillgänglig online]:
http://pub.epsilon.slu.se/8133/1/nilsson_et_al_110516_1.pdf
Nilsson, A.TS., Johansson, C. & Svensson, S.A. 2011. Vitaliteten hos biologiska
växtskyddsmedel, del II (Summary: Vitability in biopesticides, part II). Sveriges
lantbruksuniversitet. LTJ -Rapport. 2011:18. Alnarp. [Tillgänglig online]:
http://194.47.52.113/janlars/partnersk