Article

The Idealist Origins of Postmodern Colonial Studies: The Early Work of Walter Mignolo

Authors:
To read the full-text of this research, you can request a copy directly from the author.

Abstract

The present article reviews, from a critical, theoretical standpoint, the 'semiotic of Culture' that leading colonialist Walter Mignolo undertook to construct in his early works. These works combined classical structuralism, which promotes an objective approach to literature, with its inverted, equally positivist counterpart, hermeneutics, which foregrounds the role of the subject. Both projects collapse at the point where they run up against the existence of an all-encompassing 'ideology'. Their underlying ahistorical, neo-Kantian idealism secretly nurtures a 'resistance to theory', based on a flawed philosophy of science. We play off this neo-Kantian idealism at all points against the critical realism of Althusserian Marxism, which theorizes the notion of an 'ideological unconscious'. On the latter's terms, as expounded by the Marxist scholar, Juan Carlos Rodriguez, not all ideological discourses operate, historically, through the category of the subject. The epic, essay and autobiography serve to illustrate the contrasting critical approaches under review.

No full-text available

Request Full-text Paper PDF

To read the full-text of this research,
you can request a copy directly from the author.

Chapter
Full-text available
Hösten 1943, mitt under ett brinnande världskrig, ritas bokstavligen kartan om – eller rättare sagt: en karta. Joaquín Torres-García, uruguayansk konstnär och teoretiker, har i sin studio precis färdigställt vad som skulle komma att bli hans mest framstående verk: América invertida. På ett ark papper har han med bläck avritat den " Nya Världen " , kontinenten bortom det i Bretagne föreställda Finistère (" Jordens slut "); landmassan som skrevs in på europeiska kartor först efter 1492. I enlighet med renässansens kartbilder är även denna besmyckad med symboler: en fisk, månen, solen, stjärnor och ett seglande skepp är alla strategiskt utplacerade längs den sydamerikanska landmassan. Framställd som ett Terra nullius helt utan gränsdragningar, befriad från platsangivelser, har Torres-García gjort ett enda undantag genom att, på allt annat än stadig hand, dra två latitudinella linjer där koordinaten för hemstaden Montevideo skrivits ut längs den ena och för ekvatorn utefter den andra. Här upphör dock alla eventuella likheter med konventionella föreställningar om världskartan. Det kursiva " S " som tydligt utmärker väderstreck återfinns inte längst ner på kartan utan balanserar på kontinentens sydspets – en sydspets som här pekar mot norr. Nu förstår vi att detta inte är en karta lik andra. I relation till dessa skulle den betraktas stå på ända – ja, till och med som rent felaktig. Och i all dess enkelhet är Torres-Garcías karta därmed allt annat än anspråkslös: upp-och-nervända Amerika, omkullkastade Amerika, Inverterade Amerika. Den subtila logik som utmärker konstverket är medvetenhet om kartans i huvudsak fiktiva status och den makt geografiska avbilder besitter för att skapa och konstruera världar. Den effekt Torres-Garcías karta har på oss, dess instinktiva frammanande av uppfattningen om att vara felvänd, illustrerar kartans retoriska kraft där namnet sätter världens olika delar, dess världsdelar, på plats – " Sydamerika " anger inte bara dess geografiska läge utan även vem som gett upphov till namnet. Den europeiska renässansens kartografer utförde en handling som världen sedan rättat sig 1 Publicerad som Aman, R. (2015) Moderniteten sedd underifrån: Kolonialitet, underordnade epistemologier och avlänkning hos Walter Mignolo, I: Stefan Jonsson (ed), Samtida politisk teori, ss. 265-289 (Stockholm, Tankekraft)
Article
Full-text available
Eduardo Mendoza's work has been divided into two thematic groups that he himself has accepted as valid: first, his so-called ‘serious works’, which include his well-known historical novels; second, his minor, works of parody. This article takes two of the works belonging to this second group (El laberinto de las aceitunas (1982) y Sin noticias de Gurb (1991)) to discuss how, through the problematization of thought, language and space, these works reflect the inconsistencies of reason in the Spanish postmodernity emerging during the Transición. To do this, this article will observe the insufficiency of Enlightenment (through Reason) that is present in the epistemological heritage of the narrators in these two novels.
Review of Elementos para una teoría del texto literario (W. Mignolo) Poetics Today 4
  • B Mchale
A Tale of Two Academies
  • Read Malcolm
Teoría e historia de la producción ideológica: las primeras literaturas burguesas (siglo XVI)
  • Carlos Rodríguez Juan
Review of Elementos para una teoría del texto literario (W. Mignolo) Hispamerica-Revista de
  • Vázquez-Ayora Gerardo
Review of Elementos para una teoría del texto literario
  • Costa Gustavo