ArticlePDF Available

Svenskt fackspråk inom teknik, matematik och naturvetenskap

Authors:

Abstract

Innehåll: 1. Inledning 2. Svensk språkvård 3. Vård av det svenska fackspråket 4. Att beskriva eller föreskriva 5. Handlingsprogram för det svenska språket 6. Två frågor om svenskt fackspråk 7. Korpusplanering och förvärvsplanering av svenskt fackspråk 8. Personliga reflektioner Litteratur 1. Inledning Alla mänskliga språ ar konstruerade av människor. Den läsare som accepterar detta påstående blir inte förvånad om det visar sig att alla språk innehåller element so ar konstruerade ganska nyligen. Den som i stället tror att till exempel svenskä ar naturgivet blir kanske förvånad, och vänder sig mot försök att konstruera eller normera språk. Men vi måstë andå konstatera att det finns element av språkplanering i det svenska språket, där man alltså i sen tid intervenerat medvetet för att införa en term eller ett uttrycksätt. Denna aktivitet kallas korpusplanering, till skillnad från politiskå atgärder som stärker ett språks ställning inom ett visst samfund och kallas för statusplanering. Denna distinktion synes ha införts av Heinz Kloss (1969) och har kommit till vidsträckt användning allt sedan dess. En tredje aspekt av språkplanering, acquisition planning, kanske förvärvsplanering på svenska, infördes av Robert Cooper (1989). Begreppen statusplanering och korpusplanering uttrycks på svenska på ett sätt som verkar vara ovanligt vid en internationell jämförelse. Det oftast använda orde ar språkvård. Till den engelskä oversättningen av förslaget till handlingsprogram för att främja svenska språket (se avsnitt 5) har Svenska språknämnden fogat en not för att förklara betydelsen hos detta ord. Det konstateras där att originaltexten använder ordet språkvård, et oversättningslån av det tyska Sprachpflege. I den engelska texte ar detta ord i allmänhe oversatt med language cultivation, ett ovan-ligt ord i den engelskspråkiga litteraturen om språkplanering. Emellertid, sägs det i noten, kan varken language cultivation eller language planning med precisio aterge betydelsen hos det svenska uttrycket språkvård i alla sammanhang. Den formella de-finitionen av språkvår ar 'any action designed to improve the language or to prevent its deterioration' (not 1 till den engelskä oversättningen av Svenska språknämnden 1998). Därför svarar ordet språkvård ibland mot korpusplanering, ibland mot status-2 Christer Kiselman planering, någon gång mot förvärvsplanering – men i förslaget till handlingsprogram faktiskt nästan enbart mot statusplanering. 1 Ordet språkplanering (utan precisering) förekommer inte ofta i svenskspråkiga uppsatser om språk. I förslaget till handlingsprogram förekommer inte alls orden planera eller planering Andå finns en artikel språkplanering i Nationalencyklopedin, där det framgår att ordet har betydelsen 'statusplanering' (Nationalencyklopedin 1995:17:160). Enligt Sven-Göran Malmgren (personligt meddelande 2000 03 31 ar detta ord knappast brukligt i språkvetenskapliga skrifter i Sverige; enligt honom använder man språkvård också i betydelsen 'statusplanering', vilket fö ovrigt tydligt framgår av förslaget till handlingsprogram. Ett undanta ar en artikel av Teleman & Westman, som nämner termerna statusplanering och korpusplanering, med tillägget att det sistä ar "ett konstigt namn" (1997:10). I denna uppsats skisseras först situationen ur allmän språkplaneringssynpunkt för det svenska språket (avsnitt 2), och likaså situationen för det svenska fackspråket inom teknik, matematik och naturvetenskap (avsnitt 3). Efter några reflektioner kring begreppsparet deskriptiv–normativ i avsnitt 4 berör jag kort de aktuella plan-erna för att främja det svenska språkets ställning (avsnitt 5). Jag dristar mig till att skissera några förslag till studier av det svenska fackspråket (avsnitt 6), och kom-menterar så möjligheterna att planera avseende korpus och förvärv (avsnitt 7). Till slut presenteras några personliga uppfattningar (avsnitt 8). 2 Denna uppsats handlar endast om det svenska språket (med en liten jämförelse med det isländska), men kanskë ar mina kommentarer tillämpligä aven på andra språk i liknande situation.
Den 23 januari 2001
Svenskt fackspr˚ak inom teknik,
matematik och naturvetenskap
Christer Kiselman
Inneh˚all:
1. Inledning
2. Svensk spr˚akv˚ard
3. V˚ard av det svenska fackspr˚aket
4. Att beskriva eller f¨oreskriva
5. Handlingsprogram f¨or det svenska spr˚aket
6. Tv˚a fr˚agor om svenskt fackspr˚ak
7. Korpusplanering och f¨orv¨arvsplanering av svenskt fackspr˚ak
8. Personliga reflektioner
Litteratur
1. Inledning
Alla m¨anskliga spr˚ak ¨ar konstruerade av m¨anniskor. Den l¨asare som accepterar
detta p˚ast˚aende blir inte f¨orv˚anad om det visar sig att alla spr˚ak inneh˚aller element
som ¨ar konstruerade ganska nyligen. Den som i st¨allet tror att till exempel svenska
¨ar naturgivet blir kanske f¨orv˚anad, och v¨ander sig mot f¨ors¨ok att konstruera eller
normera spr˚ak. Men vi m˚aste ¨and˚a konstatera att det finns element av spr˚akplanering
i det svenska spr˚aket, d¨ar man allts˚a i sen tid intervenerat medvetet f¨or att inf¨ora
en term eller ett uttrycks¨att. Denna aktivitet kallas korpusplanering, till skillnad
fr˚an politiska ˚atg¨arder som st¨arker ett spr˚aks st¨allning inom ett visst samfund och
kallas f¨or statusplanering. Denna distinktion synes ha inf¨orts av Heinz Kloss (1969)
och har kommit till vidstr¨ackt anv¨andning allt sedan dess. En tredje aspekt av
spr˚akplanering, acquisition planning, kanske orv¨arvsplanering p˚a svenska, inf¨ordes
av Robert Cooper (1989).
Begreppen statusplanering och korpusplanering uttrycks p˚a svenska p˚a ett s¨att
som verkar vara ovanligt vid en internationell j¨amf¨orelse. Det oftast anv¨anda ordet
¨ar spr˚akv˚ard. Till den engelska ¨overs¨attningen av f¨orslaget till handlingsprogram f¨or
att fr¨amja svenska spr˚aket (se avsnitt 5) har Svenska spr˚akn¨amnden fogat en not
or att f¨orklara betydelsen hos detta ord. Det konstateras d¨ar att originaltexten
anv¨ander ordet spr˚akv˚ard, ett ¨overs¨attningsl˚an av det tyska Sprachpflege. I den
engelska texten ¨ar detta ord i allm¨anhet ¨oversatt med language cultivation, ett ovan-
ligt ord i den engelskspr˚akiga litteraturen om spr˚akplanering. Emellertid, s¨ags det i
noten, kan varken language cultivation eller language planning med precision ˚aterge
betydelsen hos det svenska uttrycket spr˚akv˚ard i alla sammanhang. Den formella de-
finitionen av spr˚akv˚ard ¨ar ’any action designed to improve the language or to prevent
its deterioration’ (not 1 till den engelska ¨overs¨attningen av Svenska spr˚akn¨amnden
1998). arf¨or svarar ordet spr˚akv˚ard ibland mot korpusplanering, ibland mot status-
2 Christer Kiselman
planering, n˚agon g˚ang mot f¨orv¨arvsplanering – men i f¨orslaget till handlingsprogram
faktiskt n¨astan enbart mot statusplanering.1
Ordet spr˚akplanering (utan precisering) f¨orekommer inte ofta i svenskspr˚akiga
uppsatser om spr˚ak. I f¨orslaget till handlingsprogram f¨orekommer inte alls orden
planera eller planering. ¨
And˚a finns en artikel spr˚akplanering i Nationalencyklopedin,
ar det framg˚ar att ordet har betydelsen ’statusplanering’ (Nationalencyklopedin
1995:17:160). Enligt Sven-G¨oran Malmgren (personligt meddelande 2000 03 31) ¨ar
detta ord knappast brukligt i spr˚akvetenskapliga skrifter i Sverige; enligt honom
anv¨ander man spr˚akv˚ard ocks˚a i betydelsen ’statusplanering’, vilket f¨or ¨ovrigt tydligt
framg˚ar av f¨orslaget till handlingsprogram. Ett undantag ¨ar en artikel av Teleman &
Westman, som n¨amner termerna statusplanering och korpusplanering, med till¨agget
att det sista ¨ar ”ett konstigt namn” (1997:10).
I denna uppsats skisseras f¨orst situationen ur allm¨an spr˚akplaneringssynpunkt
or det svenska spr˚aket (avsnitt 2), och likas˚a situationen f¨or det svenska fackspr˚aket
inom teknik, matematik och naturvetenskap (avsnitt 3). Efter n˚agra reflektioner
kring begreppsparet deskriptiv–normativ i avsnitt 4 ber¨or jag kort de aktuella plan-
erna f¨or att fr¨amja det svenska spr˚akets st¨allning (avsnitt 5). Jag dristar mig till att
skissera n˚agra f¨orslag till studier av det svenska fackspr˚aket (avsnitt 6), och kom-
menterar s˚a m¨ojligheterna att planera avseende korpus och f¨orv¨arv (avsnitt 7). Till
slut presenteras n˚agra personliga uppfattningar (avsnitt 8).2
Denna uppsats handlar endast om det svenska spr˚aket (med en liten j¨amf¨orelse
med det isl¨andska), men kanske ¨ar mina kommentarer till¨ampliga ¨aven p˚a andra
spr˚ak i liknande situation.
2. Svensk spr˚akv˚ard
Det svenska spr˚aket talas av ungef¨ar nio millioner personer, i Sverige och – cirka
trehundratusen – i Finland. Enligt SIL International (v¨avsida) ¨ar det det ˚attinionde
spr˚aket efter antalet talare; enligt Andersson (1999) h¨or det till de sextio eller sjuttio
st¨orsta spr˚aken p˚a jorden. Svenskan ¨ar mindre ¨an flera spr˚ak i Europa men stort i
amf¨orelse med majoriteten av alla spr˚ak p˚a jorden.
Det svenska spr˚aket st¨ottas upp av ordb¨ocker och grammatikor – det ¨ar enligt
¨
Osten Dahl (2000:8) ”f¨ormodligen sant” att, som Sture All´en sagt, ”svenskan nu ¨ar
ett av v¨arldens b¨ast beskrivna spr˚ak”.
Vetenskapssocieteten i Uppsala, grundad 1710, var den f¨orsta akademi som
¨agnade sig ˚at spr˚akv˚ard i Sverige: enligt sina nya best¨ammelser fr˚an 1728 skulle den
odla ocks˚a modersm˚alet, och ˚ar 1730 besl¨ot societeten att l˚ata utarbeta ett svenskt
lexikon (Lindroth 1967:752). ar s˚a Vetenskapsakademien grundades 1739 blev
svenska spr˚akets uppodlande ”et af Academiens ¨ognem¨arken” (Lindroth 1967:755).
Men v˚arden av allm¨anspr˚aket ¨overgick naturligt till Svenska Akademien n¨ar denna
grundades 1786.
1or definitioner av spr˚akplanering h¨anvisar jag till Christian (1989:197) och Interna-
tional Encyclopedia of Linguistics (1992:1:78, 1992:4:12–15). Tonkin (1999:10) listar
sex viktiga exempel p˚a statusplanering och fem p˚a korpusplanering.
2De flesta av funderingarna i denna uppsats (men inte alla) ˚aterfinns i Kiselman
(2001).
Svenskt fackspr˚ak inom teknik, matematik och naturvetenskap 3
Sedan mer ¨an ett sekel ger Svenska Akademien ut en ordbok, Svenska Aka-
demiens ordbok (SAOB; 1898–); den ger ˚aterkommande ut en ordlista, Svenska
Akademiens ordlista (SAOL; 1998); och nyligen har den publicerat en grammatik,
Svenska Akademiens grammatik (SAG; Teleman et al. 1999).
Ordboken ¨ar ett l˚angsiktigt projekt, som avser att beskriva hela det svenska
ordf¨orr˚adet fr˚an 1521 och fram˚at. Enligt sina statuter fr˚an 1786 skall Svenska Aka-
demien ge ut en ordbok, som skall vara normativ. Under 1800-talet fick projektet i
st¨allet en historisk och beskrivande inriktning. Det f¨orsta h¨aftet kom ut 1893, den
orsta volymen (A–Anl¨opning ) 1898, den trettioandra (St˚a an–Sv¨apa) 1999. Man
orutser att projektet skall vara avslutat ˚ar 2017, allts˚a 231 ˚ar efter beslutet att ge
ut en ordbok och 124 ˚ar efter det att det f¨orsta h¨aftet kom ut. (Svenska Akademiens
avsida; Nationalencyklopedin 1995:17:475.)
Ordlistan inneh˚aller 120 000 ord i alfabetisk ordning och med f¨orklaringar blott
av mycket f˚a ord. Den f¨orsta upplagan kom 1874, den tolfte 1998, omfattande mer
¨an tusen sidor. I praktiken har den blivit normerande f¨or svenska ords stavning.
Enligt sina statuter av 1786 skall Svenska Akademien ¨aven ge ut en grammatik.
Tv˚ahundra ˚ar senare, ˚ar 1986, besl¨ot akademien att uppfylla denna sin f¨orpliktelse.
Grammatiken borde enligt beslutet vara deskriptiv, och framst¨allningen skulle nyttja
en traditionell begreppsapparat, kompletterad och modifierad med h¨ansyn till de
insikter som vunnits i modern grammatisk forskning. Efter tretton ˚ars arbete utkom
ett verk i fyra volymer, omfattande 2745 sidor (Teleman et al. 1999).
Den k¨anda handboken av Erik Wellander (1884–1977), Riktig svenska (1939),
utarbetades p˚a ett uppdrag givet 1924 av Svenska Akademien. Den ger uttryck f¨or
en starkt normerande tendens, som av n˚agot sk¨al senare har kommit ur modet ...
eller tyglats.
Det finns ¨aven en etymologisk ordbok, Hellquist (1993), som omfattar n¨astan
femtonhundra sidor. Den f¨orsta upplagan ¨ar fr˚an 1922; den nuvarande ¨ar ett nytryck
(med tryckfel r¨attade) av den andra fr˚an 1939.
En annan ordbok ¨ar Nationalencyklopedins ordbok (1995–1996), som omfattar
tre volymer. Den ger ¨aven viss information om ordens historia.
Svenska spr˚akn¨amnden grundades 1944 (under ett n˚agot annorlunda namn,
amnden f¨or svensk spr˚akv˚ard). Enligt sina stadgar har den uppgiften att f¨olja
det talade och skrivna svenska spr˚aket, och ¨agna sig ˚at spr˚akv˚ard. Den ger ut
handb¨ocker och tidskriften Spr˚akv˚ard, och ger dagligen r˚ad ang˚aende gott spr˚akbruk
till myndigheter, f¨oretag och enskilda per telefon, datorbrev och pappersbrev. Den
¨ar privat, icke-kommersiell, men f˚ar ekonomiskt st¨od av den svenska staten, som
motsvarar cirka sextio procent av inkomsterna; ˚aterstoden h¨arr¨or fr˚an f¨ors¨aljning av
ocker och tj¨anster samt anslag till olika forskningsprojekt. amnden har ungef¨ar tio
anst¨allda. (N¨amndens v¨avsida; Olle Josephson, personliga meddelanden 2000 07 03
och 2000 12 18.)
Svenska spr˚akn¨amnden ger ut en handbok kallad Svenska skrivregler, vars senaste
utg˚ava (2000) omfattar 216 sidor. Denna behandlar inte semantiska eller syntaktiska
¨amnen, utan ger huvudsakligen r˚ad r¨orande texters grafiska utformning, markering
av citat, stor eller liten bokstav, avstavning, f¨orkortningar, prefix f¨or enheter, inter-
punktion, etc. Nyligen har n¨amnden givit ut Nyordsboken (Moberg 2000), som tar
upp ord som tillkommit under de senaste decennierna.
4 Christer Kiselman
Av de n¨amnda verken ¨ar det endast ordlistan och skrivreglerna som ¨ar l¨att
tillg¨angliga och ofta konsulterade av m˚anga. Ordboken finns blott i stora bibliotek,
liksom grammatiken.
Det svenska spr˚aket v˚ardas ocks˚a av den finl¨andska Svenska avdelningen vid
Forskningscentralen f¨or de inhemska spr˚aken, som grundades 1976 som en statlig
institution efter sammanslagning av flera olika instanser. Avdelningen forskar i det
svenska spr˚aket och ger rekommendationer avseende svenskt spr˚akbruk. Central-
en har ungef¨ar etthundra anst¨allda, den svenska avdelningen fjorton. Tidskriften
Spr˚akbruk ges ut. (Forskningscentralens v¨avsida.)
En normerande sida av spr˚akv˚ardsarbetet ¨ar mycket tydlig i till exempel den
finlandssvenska ordboken (af H¨allstr¨om och Reuter 2000), d¨ar f¨orfattarna, b˚ada
verksamma vid Forskningscentralen, i Hugo Bergroths anda – dock n˚agot mildrad
– avr˚ader fr˚an finlandssvenska ord och uttryck; jfr. Bergroth & Pettersson (1968).
Syftet ¨ar ”att ¨oka medvetenheten om finlandismer bland finlandssvenskarna och p˚a
det s¨attet hindra finlandssvenskan fr˚an att fj¨arma sig fr˚an rikssvenskan”. Varf¨or de
str¨avar efter detta anges inte. Kausaliteten ¨ar kanske inte heller helt oproblematisk,
eftersom det kanske fungerar s˚a som man sade om Bergroths l¨arobok ogsvenska :
”man l¨arde sig nya finlandismer i ’H¨ogsvenska’ ” (Thors 1977:16).
I de tv˚a tidskrifterna Spr˚akv˚ard och Spr˚akbruk publiceras huvudsakligen upp-
satser om olika spr˚akliga teman, ofta i anslutning till nya ord och uttryckss¨att, och
r˚ad om hur man b¨or skriva, och redakt¨orerna svarar p˚a l¨asarnas fr˚agor. Spr˚akpolitiska
artiklar, som den av Teleman & Westman (1997), ¨ar ovanliga – f¨orfattarna betonar
ar inledningsvis att svenska spr˚aket ”mycket l¨ange varit s˚a sj¨alvklart i Sverige att
vi inte har beh¨ovt n˚agon speciell spr˚akpolitik” och att man inte ens ”har tyckt sig
beh¨ova diskutera dess position”.
Svenska ¨ar ett av de officiella spr˚aken i Finland och i den Europeiska union-
en. Spr˚aket har d¨aremot ingen officiell st¨allning i Sveriges lagar. Den viktigaste
grundlagen, Regeringsformen, amner inget om status f¨or n˚agot spr˚ak ¨over huvud
taget (Sveriges riksdag 1974:152). Som Teleman & Westman (1999) p˚apekar ˚al¨agger
orvaltningslagen myndigheterna att str¨ava efter att uttrycka sig l¨attbegripligt
(Sveriges riksdag 1986:223:7 §), men lagen anger inte vilket spr˚ak som skall anandas.
Formellt g¨aller stadgandet d¨arf¨or varje anant spr˚ak. Kanske avses svenska, men
detta spr˚ak omn¨amnes icke. Och vi vet ju att de mest uppenbara f¨orh˚allandena inte
beh¨over omn¨amnas.
3. V˚ard av det svenska fackspr˚aket
Relationen mellan allm¨anspr˚aket och det mer specialiserade spr˚ak som anv¨ands inom
ett visst kunskapsomr˚ade ¨ar subtil. Fackspr˚aket bygger p˚a allm¨anspr˚aket men till-
fogar egna ord, ofta s.k. l¨arda ord; ibland ger man i st¨allet en specifik betydelse ˚at
helt vardagliga ord. Detta ¨ar vanligt inom matematiken. Matematikerna talar om
rum, grupper, ringar, kroppar och familjer, ord vilkas matematiska betydelser man
inte kan gissa sig till utan studier i ¨amnet.
L˚at mig ge ett mycket enkelt men kanske signifikativt exempel p˚a hur fackspr˚aket
och allm¨anspr˚aket kan g˚a is¨ar.
Svenskt fackspr˚ak inom teknik, matematik och naturvetenskap 5
Ordet orr betecknar i svenskt allm¨anspr˚ak en sv¨angbar skiva f¨or tillslutning
av en ing˚angs- eller f¨orbindelse¨oppning i en byggnad. Nationalencyklopedins ord-
bok (1995:1:329) ger denna betydelse, och l¨agger till tre betydelsnyanser: a) ordet
kan anandas om en liknande anordning f¨or tillslutning av sk˚ap, garderober och
dylikt: bild¨orr ; b) ordet kan syfta p˚a sj¨alva ¨oppningen och omr˚adet d¨aromkring:
orrmatta;3c) ordet kan anv¨andas bildligt: den ¨oppna d¨orrens politik. Men inom
tekniken har man gett en annan betydelse ˚at ordet orr : det ¨ar den r¨orliga luckan
tillsammans med den or¨orliga ram i vilken luckan h¨anger. Den r¨orliga delen heter
inom tekniken orrblad. Och den som bygger ett hus och beh¨over k¨opa tv˚ahundra
orrar m˚aste rimligen veta om det ¨ar d¨orrblad med eller utan karmar som kommer
att levereras. Dessa termer anv¨ands inom byggnadsindustrin och ¨ar givetvis viktiga
ar. Nationalencyklopedin (1991:5:234) inneh˚aller en artikel orr, som utan kom-
mentarer anv¨ander just detta tekniska spr˚akbruk, men Nationalencyklopedins ordbok
tar inte upp ordet orrblad; likas˚a saknas det i Svenska Akademiens ordlista (1998).
Nationalencyklopedins ordbok n¨amner inte betydelsen ’d¨orrblad och d¨orrkarm’ som
en m¨ojlig betydelse hos ordet orr. Vi kan allts˚a konstatera en fullst¨andig separation
av det tekniska och det allm¨anna spr˚akbruket s˚a som det manifesteras i National-
encyklopedin 1991 respektive Nationalencyklopedins ordbok 1995 – och d˚a handlar
det ¨and˚a inte om ett s.k. h¨ogteknologiskt omr˚ade, d¨ar s˚adana diskrepanser kanske
skulle kunna v¨antas.
Hur har d˚a skillnaden uppst˚att? Det ¨ar nog inte s˚a enkelt som att de som
normerade det tekniska spr˚aket hittade p˚a en betydelse som inte finns i allm¨anspr˚aket
(s˚a som man kan s¨aga om den matematiska betydelsen hos ordet grupp). Svenska
Akademiens ordbok (1925:7:D2612; artikeln ¨ar tryckt 1923) anger n¨amligen som
orsta betydelse hos ordet orr : ”sammanfattande ben¨amning p˚a en f¨or genomg˚ang
o.d. afsedd ¨oppning i en v¨agg l. dyl. tillika med dess (vanl. af tr¨a gjorda) infatt-
ning, vanl. med inbegrepp ¨afv. af den st¨angande d¨orrskifvan [...]”, dvs. den f¨orsta
betydelsen ¨ar ’¨oppning tillsammans med d¨orrkarm och (vanligen) d¨orrblad’. Som
andra betydelse anger SAOB det som i det tekniska spr˚aket nu heter orrblad. Detta
tyder p˚a att det ¨ar den f¨orsta betydelsen som har fallit bort i allm¨anspr˚aket sedan
artikeln i SAOB trycktes 1923 och d¨arf¨or inte registrerats i Nationalencyklopedins
ordbok 1995, medan det tekniska spr˚akbruket i st¨allet tagit fasta p˚a denna, nu i
allm¨anspr˚aket f¨orsvunna betydelse.
Spr˚akv˚arden av svenskan ¨ar uppdelad s˚a att fackspr˚aket har sina egna organ-
isationer. Det finns ett samarbete p˚a personplanet: Olle Josephson, f¨orest˚andare
or Svenska spr˚akn¨amndens sekretariat, ¨ar ledamot av styrelsen f¨or AB Terminologi-
centrum TNC (Terminologicentrums v¨avsida), och Mikael Reuter, byr˚achef vid Forsk-
ningscentralen f¨or de inhemska spr˚aken, ¨ar ordf¨orande i styrelsen f¨or Centralen f¨or
teknisk terminologi (Mikael Reuter, personligt meddelande 2000 12 14).
˚
Ar 1941 bildades p˚a initiativ av Asea en ideell f¨orening, Tekniska nomenklatur-
centralen (TNC), f¨or att verka f¨or att l¨ampliga tekniska termer skapas och anv¨ands
inom offentlig f¨orvaltning, n¨aringsliv, utbildningsv¨asen och massmedier. TNC har
bland annat givit ut ordb¨ocker p˚a det tekniska omr˚adet. Under h¨osten 2000 gick
oreningen i konkurs, men ˚ateruppstod som aktiebolag med samma inriktning av
3Kanske ¨ar den ursprungliga indoeuropeiska betydelsen just denna ¨oppning.
6 Christer Kiselman
verksamheten. En konstituerande bolagsst¨amma h¨olls 2000 12 20; det nya namnet,
som anm¨alts till Patent- och registreringsverket f¨or godk¨annande, ¨ar AB Termino-
logicentrum TNC. (Terminologicentrums v¨avsida).
ore konkursen hade f¨oreningen nitton anst¨allda; som aktiebolag har Termino-
logicentrum under h¨osten 2000 blott sex. TNC har redan tidigare haft bidrag fr˚an
staten, och detta bidrag ¨ar of¨or¨andrat. Under tiden som ideell f¨orening kom ungef¨ar
en tredjedel av inkomsterna fr˚an staten; resten h¨arr¨orde fr˚an projekt och f¨ors¨aljning
av b¨ocker och tj¨anster.
Under perioden 1971–1995 publicerade TNC trettio ordb¨ocker inom m˚anga olika
tekniska omr˚aden, en handbok i lexikografi (Svens´en 1987) och en handbok om
skrivregler (TNC 1986). Under ˚aren 1996–1999 utgav TNC inga ordb¨ocker.
Sedan Sverige gick in i den Europeiska unionen 1995 har en stor del av arbetet
¨agnats ˚at skapande och normering av svenska termer p˚a omr˚aden som ¨ar av vikt i det
unionella samarbetet. or att ge en id´e om omfattningen av denna uppgift vill jag
amna att Eurodicautom, den st¨orsta allm¨ant tillg¨angliga termdatabasen, inneh˚aller
1,4 millioner termposter, varav blott en tiondel har en svensk motsvarighet. Och
¨and˚a har sedan 1995 en mycket stor del av arbetet p˚a TNC ¨agnats ˚at utarbetandet
av svenska motsvarigheter till termerna i Eurodicautom. (TNC:s v¨avsida; National-
encyklopedin 1995:18:143; Anna-Lena Bucher, personliga meddelanden 2000 06 30
och 2000 12 07.)
Valet av semantiska omr˚aden best¨ams politiskt; exempelvis ¨ar jordbruk ett
albehandlat omr˚ade, medan det milit¨ara ¨ar obehandlat, av det sk¨alet att det eu-
ropeiska samarbetet hittills handlat mycket mer om jordbruk ¨an om milit¨ara fr˚agor.
I samarbete med TNC fungerar tv˚a arbetsgrupper, en r¨orande datavetenskap
och en r¨orande molekyl¨arbiologi.
Datatermgruppen grundades 1996. Den ger rekommendationer r¨orande aktuella
termer inom datavetenskapen och databearbetning, i f¨orsta hand s˚adana som anv¨ands
av m˚anga personer, inte blott specialister. Det kan noteras att gruppen inte har
ambitionen att utarbeta fullst¨andiga ordlistor p˚a sitt omr˚ade ”utan att ta upp ett
urval av s˚adana termer d¨ar man kan beh¨ova hj¨alp”. Vidare: ”De f¨orklaringar som
ges g¨or inte anspr˚ak p˚a att vara fullv¨ardiga definitioner” (TNC-aktuellt 1999:1:11).
Enligt de principer som st¨allts upp rekommenderar gruppen i f¨orsta hand ett befintligt
svenskt ord f¨or ett nytt begrepp. I andra hand skall man skapa ett nytt svenskt ord
or begreppet, till exempel genom ¨overs¨attningsl˚an. I tredje hand skall man l˚ana ett
engelskt ord, med uppm¨arksamhet p˚a svenskt uttal och svensk stavning och b¨ojning.
(Datatermgruppens v¨avsida.)
Svenska biotermgruppen, grundad 1999, samordnar svenska termer i de mole-
kyl¨ara livsvetenskaperna, dvs. inom molekyl¨arbiologi, bioteknik, genetik, cellbiologi,
mikrobiologi osv. Den ger r˚ad om l¨ampliga svenska termer och f¨oresl˚ar definitioner
or begreppen bakom de rekommenderade termerna. M˚alen f¨or arbetet ¨ar trefaldigt:
attre expertkommunikation; b¨attre svenska; b¨attre forskningsinformation. Gruppen
har tv˚a principer f¨or sina val av termer, r¨orande form och inneh˚all. Till sin form skall
termerna vara hanterbara p˚a svenska: uttal, b¨ojning och stavning skall passa in i det
svenska spr˚aksystemet. Till sitt inneh˚all skall termerna f¨orses med en definition
eller f¨orklaring: alla som anv¨ander dem skall vara ¨overens om vad de betyder. Vad
aller skapandet av termer ¨ar principerna desamma som de som redan n¨amnts i det
Svenskt fackspr˚ak inom teknik, matematik och naturvetenskap 7
orra stycket om Datatermgruppen. (Biotermgruppens v¨avsida.) Den 8 december
2000 ombildades biotermgruppen till en ideell f¨orening med samma namn och med
Karin Carlson, professor i biologi, s¨arskilt mikrobiologi, som ordf¨orande. oreningens
inriktning ¨ar of¨or¨andrad. (Karin Carlson, personligt meddelande 2000 12 15).
Svenska botaniska f¨oreningen bildade v˚aren 1996 en arbetsgrupp med namnet
Arbetsgruppen f¨or svenska v¨axtnamn. I den finns en ledamot f¨or var och en av fem
stora grupper av v¨axter (alger, arlv¨axter, lavar, mossor och svampar), och dessutom
en spr˚akvetare, Sigurd Fries, som har rapporterat om de terminologiska principer
som gruppen anv¨ant liksom om resultaten (1998). En av medlemmarna i gruppen,
Thomas Karlsson, har givit ut en viktig f¨orteckning ¨over svenska namn p˚a k¨arlv¨axter,
resultatet av ett nitton˚arigt arbete (1998). Boken omfattar 6 012 v¨axtnamn och 1 675
synonymer f¨or vissa av dessa, allts˚a totalt 7 687 namn.
Tekniikan Sanastokeskus (TSK), Centralen f¨or teknisk terminologi, ¨ar en ideell
orening i Finland och har som fr¨amsta uppgift att erbjuda experthj¨alp i fr˚agor som
ber¨or facktermer och ordlistearbete. Termproblemen g¨aller i f¨orsta hand teknik, men
¨aven omr˚aden som ekonomi, medicin, juridik och administration ligger inom TSK:s
verksamhetssf¨ar. Centralen ger ut tidskriften Terminfo. (Centralens v¨avsida; Virpi
Kalliokuusi, personligt meddelande 2000 12 14.)
4. Att beskriva eller f¨oreskriva
Vi har tv˚a f¨orh˚allningss¨att till spr˚aken: vi kan beskriva dem som samh¨alleliga feno-
men eller vi kan f¨ors¨oka f¨oreskriva hur vi vill att de skall vara. I b˚ada fallen kan man
undra om det ¨ar m¨ojligt.
Kan man beskriva n˚agot utan att p˚averka det? Man kanske kan beskriva hur
f˚aglarna sjunger utan att p˚averka f˚agels˚angen (¨aven om kvantmekaniken f˚ar oss att
atta ett fr˚agetecken ¨aven d¨ar), men kan man ge ut en ordbok eller en grammatik
utan att v¨ardera och utan att p˚averka framtida spr˚akbrukare? ˚
A andra sidan: kan
man f¨oreskriva hur ett spr˚ak skall vara? Med vilken r¨att sker det i s˚a fall? Och vem
lyder f¨oreskriften, och varf¨or?
Svenska Akademiens ordlista ”¨ar till sin natur en samling rekommendationer”
(SAOL 1998:iv); Finlandssvensk ordbok (af H¨allstr¨om & Reuter 2000) ¨ar fylld av re-
kommendationer, om ocks˚a i mindre grad ¨an Bergroth & Pettersson (1968): ag inte
grahamskorpa, ag grahamsskorpa! Dessa tv˚a verk ¨ar allts˚a of¨orblommerat normat-
iva. SAOL bygger p˚a registreringar av faktiskt spr˚akbruk, till exempel tidningstext,
skriven av journalister, som – ˚atminstone d˚a och d˚a – kollar i SAOL hur man b¨or
stava. armed skapas en rundg˚ang. Det normerande elementet ¨ar etablerat – och
erk¨ant.
Svenska Akademiens grammatik d¨aremot ¨ar programmatiskt och i enlighet med
sitt uppdrag deskriptiv (Teleman et al. 1999:1:5, 17). Den ”redovisar heller inga
arderingar av konkurrerande uttryckss¨att” (1999:1:18). Men detta p˚ast˚aende ¨ar
inte sant, eftersom man redovisar anonyma personers v¨arderingar med uttalanden
av typen ”ett spr˚akbruk som av vissa spr˚akv˚ardare uppfattas som mindre l¨ampligt”
(1999:2:349). Kanske ¨ar detta spr˚akvetenskapens motsvarighet till delegering eller
outsourcing. Av st¨orre betydelse ¨ar det faktum att det sj¨alvklart ¨ar s˚a att det
som inte n¨amns f˚ar l¨agre status ¨an det som n¨amns. Dessutom arbetar verket med
begrepp som regionalt och dialektalt spr˚ak. Att grammatiken d¨armed blir i viss
8 Christer Kiselman
grad normerande erk¨anns ocks˚a av f¨orfattarna sj¨alva: ”Det ¨ar d˚a oundvikligt att
framst¨allningen kan tolkas normativt” (1999:1:18). ¨
Osten Dahl (2000) har i sin
recension av SAG uppeh˚allit sig vid detta problem, och h¨avdar dessutom att de
anv¨anda definitionerna av regional och dialektal inte ¨ar h˚allbara (2000:9). En annan
komplikation, som inte f˚ar n˚agon tillfredsst¨allande f¨orklaring, ¨ar avgr¨ansningen av
det behandlade spr˚akmaterialet mot ”spr˚akbruk hos barn och personer med andra
modersm˚al som ¨annu inte l¨art sig svenska helt” (1999:1:18). Hur kan man avg¨ora om
en fras i textmassan som ”det ¨ar viktigt att vid f¨orhinder anm¨aler ni er till mig” ¨ar
skriven av en person som ”¨annu” inte l¨art sig svenska ”helt” eller av en person som
har svenska som modersm˚al?
Man kan fr˚aga sig varf¨or SAOL och Svenska spr˚akn¨amndens skrivregler ¨ar norm-
ativa medan SAG ¨ar deskriptiv (dvs. programmatiskt deskriptiv; som vi sett ¨ar detta
inte helt realiserat). Varf¨or ¨ar det accepterat att ha en normerande attityd till vissa
aspekter av ett spr˚ak (stavning, ordval) men inte till vissa andra (syntax)?
5. Handlingsprogram f¨or det svenska spr˚aket
Svenska spr˚akn¨amnden erh¨oll 1997 04 30 i uppdrag av Sveriges regering att utarbeta
ett f¨orslag till handlingsprogram f¨or att fr¨amja svenska spr˚aket.4Redan i mars 1998
ande n¨amnden sitt f¨orslag till regeringen.
amndens huvudf¨orslag ¨ar att det svenska spr˚akets st¨allning i Sverige b¨or lag-
astas. Man f¨or d¨arut¨over fram flera f¨orslag som syftar till att f¨orb¨attra svenskans
st¨allning, exempelvis att det b¨or garanteras att svenskan skall f¨orbli ett officiellt spr˚ak
i Europeiska unionen; att Sverige b¨or verka f¨or delvis nya regler och riktlinjer f¨or EU:s
¨overs¨attarverksamhet; att patentbeskrivningar skall finnas p˚a svenska; att TV- och
radiokanaler b¨or ˚al¨aggas att se till att en tillr¨acklig andel svenskspr˚akiga program
ing˚ar i programutbudet. Allt detta g¨aller allts˚a statusplanering. Blott under en punkt
amns korpusplanering, n¨amligen d¨ar det s¨ags att arbetet med flerspr˚akig terminologi
or ges ¨okade resurser (jag uppfattar detta s˚asom g¨allande TNC:s verksamhet, som
amns i avsnitt 3).
L˚at mig som ett litet exempel n¨amna att Svenska spr˚akn¨amnden f¨oresl˚ar att
doktorsavhandlingar ”p˚a fr¨ammande spr˚ak” skall ha sammanfattningar p˚a svenska.
Det skulle vara enkelt att ta in en s˚adan f¨oreskrift i H¨ogskolef¨orordningen, men
s˚a har ¨annu inte skett. I detta sammanhang kan n¨amnas att en regel inf¨ordes i
ogskolef¨orordningen, med giltighet fr˚an och med 1978 07 01, med inneb¨orden att till
varje doktorsavhandling skulle fogas ett ”kortfattat engelskspr˚akigt referat” (Sveriges
regering 1977:263:8:30 §, 1977:459:27 §). Detta skedde som ett svar p˚a ett f¨orslag fr˚an
en utredning som framst¨allde ett antal rekommendationer f¨or att g¨ora Sveriges h¨ogre
utbildning mer internationell. Sedan den tiden inneh˚aller, s˚a vitt jag kunnat se, varje
doktorsavhandling i Sverige ett referat p˚a engelska, trots att f¨oreskriften numera
tagits bort ur f¨orordningen; d¨aremot finns det mycket s¨allan en sammanfattning p˚a
svenska. orslaget om en sammanfattning p˚a svenska skulle, om det genomf¨ordes,
kr¨ava en hel del arbete av doktoranderna, och detta av tv˚a olika sk¨al: or det f¨orsta
4Man kan spekulera i om inte en impuls till detta beslut kom fr˚an n¨amnden sj¨alv,
amligen fr˚an dess ordf¨orande Ulf Teleman och f¨orest˚andaren f¨or dess sekretariat
Margareta Westman, jfr. deras artikel om behovet av en svensk spr˚akpolitik (1997).
Svenskt fackspr˚ak inom teknik, matematik och naturvetenskap 9
kan m˚anga av dem inte svenska, och f¨or det andra saknas svenska termer inom n˚agra
¨amnesomr˚aden.
or att skissera en bakgrund till detta f¨orslag vill jag n¨amna att doktorsavhand-
lingar enligt en tidigare f¨orordning skulle vara skrivna p˚a ett av sex spr˚ak: svenska,
danska, norska, engelska, franska och tyska, utom n¨ar det g¨allde avhandlingar om ett
spr˚akvetenskapligt ¨amne – en s˚adan avhandling kunde f˚a vara skriven p˚a ett annat
spr˚ak (Sveriges regering 1977:263:8:30 §). or n¨arvarande n¨amner H¨ogskolef¨orord-
ningen ingenting alls om spr˚akval f¨or doktorsavhandlingar. L˚at oss ¨aven kasta ett
¨oga p˚a aktuell statistik. I maj 2000 mottog 147 personer doktorsdiplom vid Uppsala
universitet (eftersom det anordnas tv˚a promotioner per ˚ar, representerar siffran n˚agot
mer ¨an h¨alften av ett ˚ars promotioner). Spr˚aken i deras doktorsavhandlingar framg˚ar
av f¨oljande tabell, uppst¨alld fakultetsvis (Uppsala universitet 2000:91–108).
Fakultet svenska engelska tyska summa
Teologi 1 6 7
Juridik 4 4
Medicin 46 46
Farmakologi 8 8
Historia och filosofi 7 3 10
Spr˚ak 3 5 1 9
Samh¨allsvetenskap 8 5 13
Teknik och naturvetenskap 50 50
Summa 23 123 1 147
Vi ser att det i tre fakulteter inte f¨orekom en enda avhandling p˚a svenska. Det g¨aller
de medicinska, farmakologiska och teknisk-naturvetenskapliga fakulteterna (den sist-
amnda omfattar matematik och datavetenskap), som tillsammans har producerat
70 % av alla avhandlingar. Jag gissar att resultatet skulle bli liknande f¨or alla stora
universitet i Sverige.
Gunnarsson & ¨
Ohman (1997) har genomf¨ort en utf¨orlig studie av spr˚aksituat-
ionen vid Uppsala universitet. Spr˚akvalen fakultetet f¨or fakultet ˚ask˚adligg¨ors i en
triangel, vars h¨orn ¨ar Enbart svenska, Engelska huvudspr˚ak och Europeisk spr˚ak-
m˚angfald. I den placeras fakulteterna in som punkter och deras f¨or¨andringar i tiden
anges medelst pilar. Detta g¨ors s˚av¨al avseende grundutbildningen (1997:70) som
forskarutbildningen och forskningen (1997:72). Thelander (2000) har sammanst¨allt
statistik ¨over doktorsavhandlingarnas spr˚ak inom Uppsala universitet under perioden
1961–1999, uppdelad p˚a de d¨ar nu f¨orekommande tre vetenskapsomr˚adena.
Enligt Svenska spr˚akn¨amndens f¨orslag till handlingsprogram ¨ar huvudm˚alet ”att
beh˚alla svenskan som samh¨allsb¨arande och komplett spr˚ak i Sverige”. orslaget
proklamerar: ”Exempelvis ska svenskan ocks˚a framgent vara ett spr˚ak fullt utrustat
or att tala om naturvetenskap p˚a.” (Svenska spr˚akn¨amnden 1998, punkt 4.1); i den
engelska ¨overs¨attningen heter det ”It should, for example, remain a language that is
fully equipped for use in talking about science.” Uttrycket ocks˚a framgent (engelska
remain) signalerar att, enligt Spr˚akn¨amndens uppfattning, det svenska spr˚aket nu
¨ar ett spr˚ak fullt utrustat f¨or att tala om naturvetenskap. ¨
Ar detta p˚ast˚aende sant?
Ett svar kan f¨orst˚as endast ges en mening om man definierar uttrycken komplett och
fullt utrustat, vilket inte sker i f¨orslaget. Det finns tv˚a sk¨al till att sanningshalten i
10 Christer Kiselman
p˚ast˚aendet inte kan avg¨oras: betydelsen hos uttrycken, och det faktiska tillst˚andet
hos det svenska spr˚aket.
Vad kan d˚a komplett eller fullt utrustat betyda? En logiskt sett enkel l¨osning vore
att uppfatta n¨amndens uttalande som en implicit definition, dvs. att man skall f¨orst˚a
uttalandet s˚a att det blir sant. Fullst¨andighet definieras i s˚a fall av det nuvarande
tillst˚andet hos det svenska spr˚aket i relation till den nuvarande naturvetenskapen.
Om det uppfattas s˚a, ¨ar f¨oljaktligen ambitionen att man i framtiden skall bevara
detta tillst˚and – i relation till den framtida naturvetenskapen.
Givetvis ¨ar svenskan fullst¨andig upp till en viss niv˚a, men inte upp till den
aktuella niv˚an i varje vetenskap. Skall man ha ambitionen att den skall ha samma
grad av fullst¨andighet som engelskan, som ¨ar ett som ett lokomotiv, inte bara p˚a
grund av USA:s tekniska ¨overl¨agsenhet utan f¨or att vetenskapare i m˚anga delar av
arlden formulerar sina r¨on p˚a engelska? Eller skall man ha ambitionen att svenskan
skall h˚alla samma grad av fullst¨andighet som lettiskan, isl¨andskan eller esperanto?
Dessa obesvarade fr˚agor ¨ar spr˚akpolitiska och ligger redan p˚a regeringsniv˚a.
Riksdagens kulturutskott har behandlat fr˚agan om handlingsprogram, och riks-
dagen har uttalat att regeringen b¨or tills¨atta en parlamentarisk spr˚akpolitisk utred-
ning om fr¨amjande av det svenska spr˚aket (Sveriges riksdag 1999/2000). Regeringen
utf¨ardade 2000 10 05 direktiv f¨or en parlamentarisk kommitt´e med uppdrag att l¨agga
fram f¨orslag till ett handlingsprogram f¨or det svenska spr˚aket (Sveriges regering 2000).
Kommitt´en m˚aste arbeta snabbt: den skall redovisa sitt uppdrag senast 2001 11 30.
Kommitt´en har tio ledam¨oter, varav fem ¨ar riksdagsledam¨oter; ordf¨orande ¨ar riks-
dagsledamot ˚
Ake Gustavsson. Kommitt´en anlitar sex sakkunniga, ˚atta experter och
tv˚a sekreterare, varav docent Bj¨orn Melander ¨ar huvudsekreterare. Kommitt´ens stor-
lek och dess f¨orankring i Sveriges riksdag, liksom antalet sakkunniga och experter
tyder p˚a att regeringen l¨agger stor vikt vid fr˚agan. (Bj¨orn Melander, personligt
meddelande 2000 12 15).
Under senare ˚ar har det publicerats n˚agra artiklar som diskuterar svenskans
st¨allning och uttrycker oro f¨or att spr˚aket skall f¨orlora funktionsdom¨aner inom vissa
fackomr˚aden. N˚agra exempel ¨ar en artikel av Teleman (1993), av Melander (1997),
den redan n¨amnda genomg˚angen av spr˚aksituationen vid Uppsala universitetet av
Gunnarsson & ¨
Ohman (1997), den citerade artikeln av Teleman & Westman (1999)
samt en artikel av Gunnarsson (1999). I n˚agra av dessa artiklar framf¨ors f¨orslag
om statusplanering av det svenska spr˚aket i Sverige i allm¨anhet och vid Sveriges
universitet i synnerhet. Det ¨ar v¨art att notera att de inte ber¨or korpusplanering,
som om allt vore i b¨asta ordning vad g¨aller den svenska ordskatten och de svenska
facktermerna.
Gunnarsson (1999:17–21) formulerar explicit sex f¨orslag. Kortfattat handlar det
om f¨oljande:
1. astr¨aning f¨or studenter p˚a grundniv˚a – det g¨aller ”facktexter p˚a fr¨ammande
spr˚ak”;
2. Kurser i akademiskt skrivande f¨or doktorander och forskare – det g¨aller skrivande
p˚a engelska;
3. ¨
Overs¨attnings-/spr˚akgranskningsresurs f¨or doktorander och forskare – det g¨aller
att f˚a fram goda texter p˚a engelska;
Svenskt fackspr˚ak inom teknik, matematik och naturvetenskap 11
4. Spr˚akutbildning f¨or l¨arare som undervisar p˚a engelska – det g¨aller h¨ar vidare-
utbildning, helst i n˚agot engelskspr˚akigt land;
5. Aktivt program f¨or st¨arkandet av tyskans och franskans roll inom universitetet;
och slutligen
6. Bred satsning p˚a svenska spr˚aket som vetenskapligt spr˚ak, n¨amligen
6.1. ojning av meritv¨ardet hos publikationer p˚a svenska vid anst¨allning;
6.2. Underl¨attande f¨or forskare att f˚a ut sina verk s˚av¨al p˚a svenska som p˚a
engelska ”eller n˚agot annat fr¨ammande spr˚ak” och ¨okade m¨ojligheter att f˚a
medel till ¨overs¨attning av originalverk p˚a svenska;
6.3. Utbildning i svenska och svenskt fackspr˚ak ”vid de fakulteter d¨ar det svenska
spr˚aket ¨ar hotat”.
Vi kan notera att f¨orslagen 1–5 alla handlar om andra spr˚ak ¨an svenska, och att
blott det sj¨atte handlar om det sistn¨amnda spr˚aket. Allt ¨ar formulerat som om
svenskan vore ett fullst¨andigt och f¨ardigt spr˚ak. Av de tre punkterna i det sj¨atte
orslaget handlar tv˚a om statusplanering och den tredje om f¨orv¨arvsplanering; ingen-
stans handlar det om korpusplanering.
¨
Aven i den tidigare n¨amnda studien av spr˚aksituationen vid Uppsala universitet
(Gunnarsson & ¨
Ohman 1997) framf¨ors dessa f¨orslag (i kapitel 7, skrivet av Britt-
Louise Gunnarsson).
Nyligen utkom en bok om sju inhemska spr˚ak i Sverige, Hyltenstam (1999).
Utom det mest talade spr˚aket, svenska, presenteras samiska, me¨ankieli (¨aven kallad
tornedalsfinska, en variant5av finska), finska, romani, jiddisch och det svenska tecken-
spr˚aket.6Dessa sex ¨ar allts˚a minoritetsspr˚ak i Sverige, medan svenska ¨ar majoritets-
spr˚ak – d¨ar. Men boken behandlar ocks˚a svenska och har undertiteln ett minoritets-
perspektiv. Om man n¨amligen ser saken planet¨art eller blott europeiskt, s˚a ¨ar ju
svenska ett minoritetsspr˚ak. Om v¨arlden ¨ar en by, s˚a ¨ar svenska ett litet spr˚ak,
och detta ¨ar k¨annbart p˚a olika s¨att. Kapitlet om svenska, orfattat av Kenneth
Hyltenstam (1999:205–240) ¨ar mycket viktigt f¨or f¨orst˚aelsen av villkoren f¨or svenskt
fackspr˚ak (men inte bara av det sk¨alet f¨orst˚as). I en recension av boken i tidskriften
Spr˚akv˚ard (Westman 1999) n¨amns av n˚agon anledning inte kapitlet om svenska.
6. Tv˚a fr˚agor om svenskt fackspr˚ak
Georg Stiernhielm (1598–1672) var en pionj¨ar inom svensk matematisk terminologi.
Han f¨orsvenskade termer fr˚an latinet, ofta med st¨od hos nederl¨andska och tyska
verk, inspirerad av Simon Stevin (1548–1620) och Johannes Kepler (1571–1630). Stig
Nilsson (1974) har i sin doktorsavhandling gjort en detaljerad studie av hans term-
inologiska arbete r¨orande matematik och m¨atningsteknik. P˚a Stiernhielms tid var
5Eller ¨ar det ett s¨arskilt spr˚ak? Det ¨ar en mycket intressant fr˚aga, som f˚ar en grundlig
behandling i boken. Den svenska staten har genom en lag senare tagit st¨allning i
fr˚agan (Sveriges riksdag 1999).
6Alla andra spr˚ak som talas i Sverige (det ¨ar ju hundratals) bortdefinieras genom det
uppst¨allda kravet att de spr˚ak som tas upp till behandling skall ha anants i Sverige
under hundra ˚ar eller mer (Hyltenstam 1999:27). Emellertid har esperanto talats i
Sverige sedan 1891.
12 Christer Kiselman
svenskan, just p˚a grund av hans eget terminologiska arbete, m¨ojligen fullt utrustat
or att tala om all den matematik som d˚a var k¨and av svenska matematiker. Men s˚a
var det knappast efter hans tid och absolut inte idag. I vilken utstr¨ackning duger d˚a
det svenska vetenskapliga ordf¨orr˚adet? L˚at oss st¨alla tv˚a fr˚agor.
6.1. Finns det facktermer?
Hur st˚ar det till med det svenska fackspr˚aket? Kan tillst˚andet m¨atas och j¨amf¨oras
med det hos andra spr˚ak? Finns det objektiva m¨atmetoder? Nuf¨ortiden talar man
ofta om benchmarking, ett uttryck som avser konkret m¨atning av n˚agon produkt eller
procedur. Man kan p˚a s˚a s¨att se huruvida den har avsedd kvalitet. Finns det n˚agot
s˚adant f¨or spr˚ak?
Faktum ¨ar att det finns en konkret m¨atmetod. Jag f¨oresl˚ar som ett passande
benchmark isl¨andskan, ett spr˚ak som talas av omkring trehundratusen personer,
motsvarande blott en trettiondedel av de svensktalande. Hos ´
Islensk m´alst¨oð’Is-
andskt spr˚akcentrum’ finns en server med en ordbok Orðabanki ’Ordbanken’, som
inneh˚aller s¨okbara termbanker inom m˚anga fackomr˚aden, exempelvis astronomi, bio-
logi, datavetenskap, fysik, kemi, medicin, psykologi, statistik och namn p˚a k¨arl-
axter. Men ordbanken inneh˚aller inte bara vetenskapsomr˚aden: ar finns ocks˚a
andra kunskapsomr˚aden som ¨ar viktiga f¨or olika yrken. Totalt har den tjugofem
termbanker med ungef¨ar hundratusen termposter, ofta p˚a flera spr˚ak – de vanligaste
utom isl¨andska och engelska ¨ar danska, tyska, norska, svenska och franska; ocks˚a
samiska f¨orekommer. (Ytterligare arton termbanker ¨ar under uppbyggnad.) Allt ¨ar
okbart p˚a isl¨andska och engelska. Matematiken finns (¨annu) inte p˚a denna server,
utan p˚a v¨avsidan hos ´
Islenska stærðfræðaf´elagið’Isl¨andska matematikersamfundet’,
vars termbank likaledes ¨ar s¨okbar och dessutom finns utgiven av trycket (´
Islenska
stærðfræðaf´elag 1997). Visserligen ¨ar Eurodicautom av st¨orre omfattning, men tycks
inte inneh˚alla m˚anga vetenskapliga termer, av det sk¨alet att andra kunskapsomr˚aden
¨ar politiskt och ekonomiskt viktigare och har st¨orre efterfr˚agan.
En j¨amf¨orelsevis l¨att forskningsuppgift skulle allts˚a vara att utg˚aende fr˚an (till
exempel) en engelskspr˚akig vetenskaplig ordbok s¨oka motsvarande isl¨andska och
svenska poster, och se vilket av dessa spr˚ak som inneh˚aller mest termer. or matem-
atik skulle man kunna anv¨anda den tryckta versionen av den engelsk-isl¨andska ord-
boken. Vad skulle resultatet av en s˚adan s¨okning bli? Och vilka spr˚akv˚ardsaktiviteter
skulle den aktualisera?
6.2. Hur ¨ar det med kunskaperna om facktermer?
or ett spr˚ak r¨acker det inte att ordf¨orr˚adet finns i en ordbok, inte ens om denna
¨ar s¨okbar p˚a den v¨arldsvida v¨aven. Det fordras en aktiv kunskap hos spr˚akets tal-
are. or att verkligen k¨anna till tillst˚andet hos det svenska fackspr˚aket borde man
ta reda p˚a i vilken utstr¨ackning de existerande termerna ¨ar k¨anda och anv¨anda av
talarna. Det handlar d˚a om tekniker, vetenskapare, och, viktigast av allt, stud-
enter och gymnasister. or att kunna svara p˚a fr˚agan om hur det st˚ar till med det
svenska fackspr˚aket skulle vi allts˚a, ut¨over den unders¨okning som skisserats i av-
snitt 6.1, beh¨ova en unders¨okning av den faktiska spr˚akkunskapen, eventuellt ocks˚a
en j¨amf¨orande unders¨okning, allts˚a en j¨amf¨orelse med n˚agon annan spr˚akgemenskap.
En s˚adan unders¨okning skulle f¨orst˚as bli mycket dyrare ¨an den f¨orstn¨amnda, men den
¨ar i alla fall inte om¨ojlig – vi ser ju varje m˚anad statistik om allm¨anhetens ˚asikter i
Svenskt fackspr˚ak inom teknik, matematik och naturvetenskap 13
de mest skilda fr˚agor. I samband med n˚agon s˚adan opinionsunders¨okning skulle det
vara ganska enkelt att g¨ora en enk¨at om ordkunskaperna inom ett visst fackomr˚ade.
7. Korpusplanering och f¨orv¨arvsplanering av svenskt fackspr˚ak
Analogt med de fr˚agor som st¨allts i avsnitten 6.1 och 6.2, och vilka handlar om
att kartl¨agga verkligheten, kan man n¨arma sig fr˚agan om m¨ojliga ˚atg¨arder f¨or att
or¨andra sakernas tillst˚and. Det g¨aller allts˚a f¨or det f¨orsta skapande av vetenskapliga
termer och f¨or det andra deras inl¨arande.
7.1. Hur skapa termer?
I avsnitt 3 har jag beskrivit n˚agot av aktiviteten p˚a Tekniska nomenklaturcentralen
och i dess arbetsgrupper f¨or datavetenskap och biologi. Enligt vad jag kan f¨orst˚a
arbetar dessa grupper p˚a ett tillfredsst¨allande s¨att, men, som jag f¨ors¨okt visa, med
begr¨ansade resurser och med begr¨ansad ambition. or att uppfylla ¨onskem˚alen i (ex-
empelvis) det f¨orslag till handlingsprogram som Svenska spr˚akn¨amnden formulerat
skulle det erfordras ett mycket mer ambiti¨ost arbete: en kvantitativ, m¨ojligen ¨aven
en kvalitativ, h¨ojning av niv˚an. Om inflytelserika personer ¨onskar˚astadkomma n˚agot
arvidlag, ¨ar tiden troligen ovanligt l¨amplig just nu, n¨ar regeringen tillsatt en parla-
mentarisk kommitt´e f¨or att fr¨amja det svenska spr˚akets st¨allning.
7.2. Hur l¨ar man sig termer?
En sak av st¨orre omfattning ¨an den som n¨amnts i avsnitt 7.1 ¨ar l¨arandet av svenska
vetenskapliga termer, vare sig det g¨aller dem som redan existerar eller dem som kan
komma att skapas eller rekommenderas av n˚agon framtida n¨amnd eller arbetsgrupp,
allts˚a kort sagt hur man skall f¨orv¨arva kunskap om fackspr˚aket. or att kunskap
skall fortleva kr¨avs en f¨orv¨arvsprocess hos varje ny generation.
arob¨ockerna i m˚anga ¨amnen p˚a h¨ogskoleniv˚a i Sverige ¨ar p˚a engelska, och
studenterna l¨ar sig begreppen och deras namn i dessa l¨arob¨ocker. Till och med b¨ocker
orfattade av svenskar ¨ar p˚a engelska, eftersom marknaden s¨ags vara otillr¨acklig f¨or
att man skall kunna f¨orfatta, trycka och s¨alja svenskspr˚akiga b¨ocker. arf¨or ¨ar det
inte l¨att f¨or en student att l¨ara sig svenska termer, och detta blir desto mer sant n¨ar
ocks˚a f¨orel¨asningarna, som s˚a ofta ¨ar fallet, inte ¨ar p˚a svenska (vare sig nu orsaken
till detta ¨ar att l¨araren inte kan eller vill tala svenska eller att n˚agon n¨arvarande
student inte f¨orst˚ar svenska). Om man vill att framtida studenter skall l¨ara sig
svenska vetenskapliga termer, s˚a fordras allts˚a ambiti¨osa och storskaliga f¨or¨andringar
i Sveriges utbildningssystem, mycket dyrare ¨an de som amnts under punkterna 6.1,
6.2 och 7.1. Vem skulle betala dessa kostnader? Vad skulle vinsten vara? or vem
skulle det vara en vinst?
8. Personliga reflektioner
I de f¨oreg˚aende avsnitten har jag f¨ors¨okt beskriva tillst˚andet ur planeringssynpunkt
hos det svenska fackspr˚aket inom vissa vetenskapsomr˚aden. Det ¨ar dags att present-
era n˚agra personliga uppfattningar.
Denna artikel har sitt ursprung i ett enda ord. Det var n¨amligen ordet ocks˚a i
den citerade meningen i f¨orslaget till handlingsprogram: ”Exempelvis ska svenskan
ocks˚a framgent vara ett spr˚ak fullt utrustat f¨or att tala om naturvetenskap p˚a” som
14 Christer Kiselman
blev anledningen till att jag b¨orjade skriva artikeln. or mig ¨oppnade detta enda ord
en avgrund mellan spr˚akn¨amndens och min f¨orst˚aelse av det svenska fackspr˚akets
situation, en avgrund som jag inte f¨orm˚adde l¨amna okommenterad.
Oviljan inom svensk spr˚akv˚ard att anv¨anda namnen korpusplanering, status-
planering och f¨orv¨arvsplanering n¨ar det g¨aller det svenska spr˚aket distanserar den
svenska offentliga debatten fr˚an motsvarande debatter p˚a flera andra spr˚ak och den
oljer problem.
Denna ovilja g¨or p˚a den som – ¨aven ytligt som jag – studerat skrifter om
spr˚akplanering skrivna p˚a andra spr˚ak ett egendomligt intryck, som om svenskan
vore det enda spr˚aket p˚a jorden i denna situation.7Det finns ett drag av provinsial-
ism och svenska krusb¨ar ¨over m˚anga inl¨agg.
I avsnitt 3 har jag presenterat n˚agra exempel p˚a seri¨os korpusplanering p˚a vissa
vetenskapliga omr˚aden. Det m˚aste emellertid understrykas att TNC inte har t¨ackt
alla tekniska omr˚aden – centralen har sysselsatt sig huvudsakligen med omr˚aden som
¨ar viktiga ur politisk eller ekonomisk synpunkt, inte s˚a mycket med vetenskaper – och
att aktiviteten i arbetsgrupperna f¨or datavetenskap och biologi ¨ar begr¨ansad, b˚ade
programmatiskt och resursm¨assigt. Inom andra vetenskaper, s˚asom matematik, fysik
och kemi, synes den terminologiska aktiviteten vara ringa.
Det finns tv˚a fr˚agor: Hur ligger det till? Vad skall vi g¨ora? Den f¨orsta ¨ar
vetenskaplig, den andra politisk. Dessutom beror den andra f¨orst˚as p˚a hur ordet
vi tolkas. Den andra ¨ar en av de fr˚agor som, med Jens Allwoods kloka ord (1988)
”skulle m˚a bra av att inte alltid st¨allas f¨orst”. Allts˚a, f¨orst: hur ligger det till?
Min orsta tes ¨ar att vi inte vet s¨arskilt v¨al hur det st˚ar till med det svenska
fackspr˚aket. Och detta p˚ast˚aende avser s˚av¨al det faktiska ordf¨orr˚adet, de existerande
vetenskapliga termerna, som kunskaperna hos svenska gymnasister, studenter, dok-
torander, vetenskapare och tekniker. oljaktligen, om vi vill ta reda p˚a hur det ¨ar, s˚a
skall vi unders¨oka dessa tv˚a aspekter. Det f¨orsta f¨oretaget skulle inte vara speciellt
kostsamt; som jag skrivit ovan kan det isl¨andska spr˚aket tj¨ana som benchmark ; det
andra skulle uppenbarligen vara dyrare.
Sj¨alvklart erfordras n˚agot slags j¨amvikt mellan de tre aspekterna av spr˚ak-
planering, allts˚a n˚agon typ av samverkan mellan status-, korpus- och f¨orv¨arvsplaner-
ing. Om ett spr˚ak inte anv¨ands vetenskapligt i undervisning eller p˚a seminarier och
inte ens i sammanfattningar till doktorsavhandlingar, s˚a ¨ar det inte mycket mening
med att anstr¨anga sig f¨or att utvidga det vetenskapliga ordf¨orr˚adet eller f¨ors¨oka
normera det. Och, i den andra riktningen, om ett spr˚ak inte inneh˚aller tillr¨ackligt
med termer av h¨og kvalitet och stabilitet inom ett vetenskapligt omr˚ade, s˚a ¨ar det inte
meningsfullt att f¨ors¨oka h¨oja dess officiella status inom vetenskaperna. Och, viktigast
av allt, om de nya generationerna inte l¨ar sig de vetenskapliga termerna, s˚a f¨orsvinner
dessa ur det levande spr˚aket och kvarst˚ar p˚a sin h¨ojd som museif¨orem˚al. Detta har i
viss utstr¨ackning redan intr¨affat betr¨affande de svenska matematiska termerna. Det
har m¨ojligen ocks˚a intr¨affat inom andra kunskapsomr˚aden. Man kan emellertid ¨aven
uttrycka detta beroendef¨orh˚allande p˚a ett positivt s¨att: anstr¨angningar betr¨affande
7Tidskriften Language Problems & Language Planning, som nu utkommit i mer ¨an
tjugo ˚ar, amnar m˚anga vittnesb¨ord om problem som liknar dem som svenskan nu
har.
Svenskt fackspr˚ak inom teknik, matematik och naturvetenskap 15
ojning av statusen hos ett spr˚ak kan stimulera ett m˚angsidigt terminologiskt arbete,
och detta inte enbart hos myndigheterna. ojligen skulle vi kunna betrakta f¨orslaget
till handlingsprogram i detta mer optimistiska ljus.
Min andra tes ¨ar att det hittillsvarande s¨attet att se p˚a spr˚ak och dialekt-
er som talas i olika provinser, territorier och stater m˚aste ge vika f¨or ett syns¨att
p˚a spr˚ak s˚asom anv¨anda inom olika kunskapsomr˚aden, inom olika samh¨allsskikt,
i den abstrakta cyperrymden. S˚alunda blir svenskan – en g˚ang ett statsb¨arande
spr˚ak hos en majoritet i ett av en stat beh¨arskat landomr˚ade – ett minoritetsspr˚ak
p˚a en planet som ¨ar uppdelad, inte genom geografiskt eller politiskt definierade
gr¨anser, utan genom abstrakt definierade kunskapsomr˚aden och sociologiskt definier-
ade samh¨allsskikt. anniskor talar, allt efter situationen, olika spr˚ak: ett hemma,
ett p˚a arbetsplatsen, ett ute p˚a stan. Dessutom g¨or migrationen att spr˚ak talas p˚a
de mest skilda platser. Spr˚akens korologi blir mer och mer komplicerad. Situationen
or svenskan blir mer och mer lik den f¨or romani, jiddisch eller esperanto, som alltid
varit minoritetsspr˚ak inom de geografiska omr˚aden d¨ar de talas.
Det ¨ar en del av denna min andra tes att insatserna f¨or svenskan i Finland
och f¨or isl¨andskan utg˚ar fr˚an ett annat perspektiv och fr˚an andra erfarenheterna ¨an
motsvarande insatser i Sverige. I Sverige har spr˚akv˚ardarna – med vissa undantag –
¨annu inte insett att svenskan ¨ar ett minoritetsspr˚ak i den globala byn. Erfarenheter av
svenska som minoritetsspr˚ak finns redan (sedan 1809) i Finland. arf¨or ¨ar situationen
or det svenska spr˚aket i Finland viktig f¨or f¨orst˚aelsen av svenskans villkor globalt sett.
Likas˚a har isl¨anningarna sedan l¨ange f¨orst˚att att deras spr˚ak ¨ar ett minoritetsspr˚ak.
arf¨or kan man l¨ara sig mycket om villkoren f¨or spr˚akplaneringsaktiviteter fr˚an
Svenska avdelningen vid Forskningscentralen f¨or de inhemska spr˚aken, liksom av
erfarenheterna fr˚an ´
Islensk m´alst¨oð.
Min tredje tes ¨ar att det fordras ett enormt terminologiskt arbete f¨or att f¨olja
den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Och ¨aven om man definierade begreppet
fullst¨andighet genom det nuvarande tillst˚andet hos (till exempel) det svenska spr˚aket
i relation till m¨ansklighetens nuvarande kunskaper, s˚a skulle det komma att beh¨ovas
ett omfattande arbete bara f¨or att bevara detta sakernas tillst˚and. or hur m˚anga
spr˚ak f¨orm˚ar m¨anskligheten att g¨ora detta?
Situationen f¨or det svenska vetenskapliga spr˚aket har egentligen inte ¨andrats
sedan Linn´e skrev 1764: “Hade jag skrivit p˚a svenska hade f˚a l¨ast mina skrifter, som
nu tj¨ana hela v¨arlden” (citerat efter Lindberg 1994:83). Det ¨ar detta grundl¨aggande
dilemma som s¨atter villkoren f¨or vetenskapligt f¨orfattande p˚a alla sm˚a spr˚ak.
Andersson (1996, 1999) talar tr¨ostande (men till vem?) om svenskan som ett
stort och starkt spr˚ak. Och givetvis har han r¨att – n¨ar man j¨amf¨or med m˚anga
andra spr˚ak. Men har han r¨att i j¨amf¨orelse med de utmaningar som den framtida
tekniska utvecklingen kommer att st¨alla? Det ¨ar en annan fr˚aga.
16 Christer Kiselman
Litteratur
ankarna p˚a den v¨arldsvida v¨aven har kontrollerats 2001 01 02; Terminologicentrums
¨aven 2001 01 04.
Allwood, Jens (1988): Spr˚aken i Sverige – ig˚ar, idag, imorgon. I: Bergman, I. (red.):
Kommunerna och invandrarna. ¨
Alvsj¨o: Komentusgruppen AB.
URL: http://www.ling.gu.se/~jens/publications/index.html
Andersson, Lars-Gunnar (1996): Big ’n’ strong – The Nordic Language Commu-
nity. I: Anderman, Gunilla; Ban´er, Christine (red.): Proceedings of the Tenth
Biennial Conference of the British Association of Scandinavian Studies, ss. 6–15.
University of Surrey.
—— (1999): En stor stark – om den svenska spr˚akgemenskapen. Spr˚akv˚ard 1999:1:
26–32. ISSN 0038-8440.
Bergroth, Hugo; Pettersson, Bj¨orn (1968): ogsvenska. Kortfattad hj¨alpreda vid
undervisningen i modersm˚alet. Helsingfors: oderstr¨om & C:o F¨orlagsaktiebolag.
Nionde upplagan. 107 ss.
Centralen f¨or teknisk terminologi; Tekniikan Sanastokeskus (TSK).
URL: http://www.tsk.fi/
Christian, Donna (1989): Language planning: the view from linguistics. I: New-
meyer, F. J. (red.): Linguistics: The Cambridge Survey, vol. IV, ss. 193–209.
Cambridge m.fl.: Cambridge University Press.
Cooper, Robert L. (1989): Language Planning and Social Change. Cambridge: Cam-
bridge University Press. viii + 216 ss.
Dahl, ¨
Osten (2000): Ett av v¨arldens b¨ast beskrivna spr˚ak. [Recension av Teleman
et al. 1999.] Spr˚akv˚ard 2000:2:8–14.
Forskningscentralen f¨or de inhemska spr˚aken; Svenska avdelningen.
URL: http://www.kotus.fi/svenska/
Fries, Sigurd (1998): Ord med v¨axtkraft. Spr˚akv˚ard 1998:4:20–25.
Gunnarsson, Britt-Louise (1999): Svenska, English eller Deutsch – om spr˚aksituat-
ionen vid de svenska universiteten. Spr˚akv˚ard 1999:4:11–22.
Gunnarsson, Britt-Louise; ¨
Ohman, Katarina (1997): Det internationaliserade uni-
versitetet. En studie av bruket av engelska och andra fr¨ammande spr˚ak vid Upp-
sala universitet. Forskningsgruppen f¨or text- och fackspr˚akstudier, rapport num-
mer 16. Uppsala: Uppsala universitet.
Hellquist, Elof (1993): Svensk etymologisk ordbok. xi i + 1484 ss. (Tidigare upplagor:
1922, 1939, 1980.)
Hyltenstam, Kenneth (red.) (1999): Sveriges sju inhemska spr˚ak – ett minoritets-
perspektiv. Lund: Studentlitteratur. 366 ss.
Svenskt fackspr˚ak inom teknik, matematik och naturvetenskap 17
af H¨allstr¨om, Charlotta; Reuter, Mikael (2000): Finlandssvensk ordbok. Esbo:
Schildts. 190 ss.
International Encyclopedia of Linguistics (1992). Bright, William (red.). 4 volymer.
Oxford: Oxford University Press.
´
Islensk m´alst¨oð:Orðabanki; The Icelandic Word Bank.
URL: http://www.ismal.hi.is/ob/ (P˚a den v¨arldsvida aven sedan 1997 11 15.)
´
Islenska stærðfræðaf´elagið(1997): Ensk-´
Islensk stærðfræðior ðaskr´a ´asamt ´ıslensk-
enskum orðalykli. Axelsson, Reynir (red.). Reykjav´ık: ´
Islenska stærðfræða-
elagið, H´ask´ola´utg´afan. xi + 248 ss. ISBN 9979-54-215-2.
—— Orðasafn ´
Islenska stærðfræðaf´elagins.
URL: http://www.hi.is/~mmh/leitun.html
Karlsson, Thomas (1998): orteckning ¨over svenska k¨arlv¨axter. Svensk Botanisk
Tidskrift 91:241–560.
Kiselman, Christer (2001): La sveda faklingvo en tekniko, matematiko kaj natur-
sciencoj. I: Fiedler, Sabine; Liu Haitao (red.): Studoj pri interlingvistiko. Festlibro
omaˆge al la 60-jariˆgo de Detlev Blanke. Studien zur Interlingvistik. Festschrift
ur Detlev Blanke zum 60. Geburtstag. Dobˇrichovice (Prag): Kava-Pech.
Kloss, H. (1969): Research possibilities on group bilingualism: a report. Quebec
International Center for Research on Bilingualism.
Language Problems & Language Planning. Tidskrift publicerad av John Benjamins
Publishing Company, Amsterdam, i samarbete med the Center for Research and
Documentation on World Language Problems. ISSN 0272-2690.
Lindberg, Bo (1994): Europa och latinet. Stockholm: Natur och Kultur. 143 ss.
ISBN 91-27-03591-3.
Lindroth, Sten (1967): Kungl. svenska vetenskapsakademiens historia 1739–1818. I.
Tiden intill Wargentins d¨od (1783). Stockholm: Kungl. Vetenskapsakademien.
Melander, Bj¨orn (1997): De sm˚a spr˚aken i den europeiska gemenskapen. Spr˚ak &
Stil 7:91–113.
Moberg, Lena (2000): Nyordsboken: med 2000 nya ord in i 2000-talet. Stockholm:
Svenska spr˚akn¨amnden, Norstedts Ordbok. 342 ss. ISBN 91-7227-185-X.
Nationalencyklopedin (1989–1996). Tjugo volymer. H¨ogan¨as: Bokf¨orlaget Bra
ocker.
Nationalencyklopedins ordbok (1995–1996). Tre volymer. 654 + 666 + 639 ss.
ogan¨as: Bokf¨orlaget Bra B¨ocker.
Nilsson, Stig (1974) Terminologi och nomenklatur: studier ¨over begrepp och deras
uttryck inom matematik, naturvetenskap och teknik. Lund: Studentlitteratur.
SIL International: Ethnologue, top 100.
URL: http://www.sil.org/ethnologue/top100.html
18 Christer Kiselman
Svens´en, Bo (1987): Handbok i lexikografi. Principer och metoder i ordboksarbetet.
Stockholm: Tekniska nomenklaturcentralen, 279 ss.
Svenska Akademien (1898– ): Ordbok ¨ofver svenska spr˚aket (SAOB). 1– . Lund:
Gleerupska Universitetsbokhandeln. URL: http://www.svenskaakademien.se/;
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
—— (1998): Svenska akademiens ordlista (SAOL). Tolfte upplagan. xxxvi ii + 1066
ss. Stockholm: Norstedts ordbok (distribution).
Svenska biotermgruppen. URL: http://www.tnc.se/htm/bioterm/
Svenska datatermgruppen. URL: http://www.nada.kth.se/i18n/dataterm/
Svenska spr˚akn¨amnden (1998): orslag till handlingsprogram f¨or att fr¨amja svenska
spr˚aket. Spr˚akv˚ard 1998:2:7–23.
URL: http://www.spraknamnden.se/SSN/handl.htm; ¨overs¨attning till engelska
[Draft Action Programme for the Promotion of the Swedish Language] finns hos
http://www.spraknamnden.se/SSN/handleng.htm
—— (2000): Svenska skrivregler. Andra upplagan. Stockholm: Liber. 216 ss.
Sveriges regering (1977): ogskolef¨orordningen 1977:263; orordning 1977:459.
—— (2000): Handlingsprogram f¨or det svenska spr˚aket. Direktiv till en parlament-
arisk kommitt´e 2000 10 05. Dir. 2000:66.
URL: http://www.riksdagen.se/debatt/dir/index.asp
Sveriges riksdag (1974): Regeringsformen 1974:152.
—— (1986): orvaltningslagen 1986:223.
—— (1999): Lag om r¨att att anv¨anda finska och me¨ankieli hos f¨orvaltningsmyndig-
heter och domstolar. Lag 1999:1176, i kraft 2000 04 01.
—— (1999/2000): Kulturutskottets bet¨ankande 1999/2000:KrU2
URL: http://www.riksdagen.se/debatt/9900/Utskott/KrU
Tekniska nomenklaturcentralen. (1986): Skrivregler. Stockholm, 97 ss.
Teleman, Ulf (1993): Det svenska riksspr˚akets utsikter i ett integrerat Europa. I:
Blomqvist, Jerker; Teleman, Ulf (red.): Spr˚ak i v¨arlden. Broar och barri¨arer,
ss. 127–141. Lund.
Teleman, Ulf; Hellberg, Staffan; Andersson, Erik (1999): Svenska Akademiens gram-
matik (SAG), 1–4. Stockholm: Svenska Akademien. 296 + 768 + 704 + 977 ss.
Teleman, Ulf; Westman, Margareta (1997): Beh¨over vi en nationell spr˚akpolitik?
Spr˚akv˚ard 1997:2:5–16.
—— (1999): ange leve svenska spr˚aket? Spr˚akv˚ard 1999:3:11–14.
Terminologicentrum TNC. URL: http://www.tnc.se/
Svenskt fackspr˚ak inom teknik, matematik och naturvetenskap 19
Thelander, Mats (2000): Svenska spr˚aket mitt i v¨arlden. I: Lewin, Leif (red.): Svenskt
kynne. En konferens anordnad av Humanistisk-samh¨allsvetenskapliga vetenskaps-
omr˚adet vid Uppsala universitet den 29 februari 2000, ss. 51–66. Acta Univer-
sitatis Upsaliensis. Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga f¨oreningen i Uppsala,
139. Uppsala: Uppsala universitet.
Thors, Carl-Eric (1977): Spr˚akv˚ard f¨orr och nu. I: Pettersson, Bj¨orn; Reuter, Mikael
(red.): Spr˚akbruk och spr˚akv˚ard, 9–18. Helsingfors: Holger Schildts orlag.
TNC-aktuellt. Tidskrift utgiven av Tekniska nomenklaturcentralen.
Tonkin, Humphrey (1999): Kio estas lingvoplanado? I: Blanke, D.; McCoy, R.;
Buller, O. (red.): Por aktiva lingvopolitiko, ss. 9–14. Rotterdam: Universala
Esperanto-Asocio.
Uppsala universitet (2000): Doktorspromotionen fredag 26 maj 2000. Acta Univers-
itatis Upsaliensis. Skrifter r¨orande Uppsala universitet. B. Inbjudningar, 127.
Uppsala: Uppsala universitet. ISSN 0566-3091.
Wellander, Erik (1939): Riktig svenska. En handledning i svenska spr˚akets v˚ard.
[Flera senare upplagor.] Stockholm: Svenska Bokf¨orlaget P. A. Norstedt & S¨oner.
xvi + 813 ss.
Westman, Margareta (1999): Sveriges sju inhemska spr˚ak. [Recension av Hyltenstam
1999.] Spr˚akv˚ard 1999:1:26–32.
orfattarens adress: Uppsala universitet, Matematiska institutionen,
Box 480, 751 06 Uppsala.
Telefon: 018-4713216 (a); 018-300708 (h) Fax: 018-4713201
Datorpostadress: kiselman @ math.uu.se URL: http://www.math.uu.se/~kiselman
Christer Kiselman ¨ar professor i matematik vid Uppsala universitet. Hans forskningsintressen ¨ar
bland annat flerdimensionell komplex analys och geometri, konvexitetsteori och, p˚a senare tid, digital
geometri. Han redigerar tidskriften Esperantologio / Esperanto Studies.
ResearchGate has not been able to resolve any citations for this publication.
Language planning: the view from linguistics. I: Newmeyer , F. J. (red.): Linguistics: The Cambridge Survey
  • Donna Christian
Christian, Donna (1989): Language planning: the view from linguistics. I: Newmeyer, F. J. (red.): Linguistics: The Cambridge Survey, vol. IV, ss. 193–209.
Högskoleförordningen 1977:263; Förordning
  • Sveriges Regering
Sveriges regering (1977): Högskoleförordningen 1977:263; Förordning 1977:459.
Kulturutskottets betänkande
—— (1999/2000): Kulturutskottets betänkande 1999/2000:KrU2 URL: http://www.riksdagen.se/debatt/9900/Utskott/KrU Tekniska nomenklaturcentralen. (1986): Skrivregler. Stockholm, 97 ss.
Svenska språket mitt i världen. I: Lewin, Leif (red.): Svenskt kynne. En konferens anordnad av Humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet vid Uppsala universitet den 29 februari 2000, ss
  • Mats Thelander
Thelander, Mats (2000): Svenska språket mitt i världen. I: Lewin, Leif (red.): Svenskt kynne. En konferens anordnad av Humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet vid Uppsala universitet den 29 februari 2000, ss. 51–66. Acta Universitatis Upsaliensis. Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala, 139. Uppsala: Uppsala universitet.
Handbok i lexikografi. Principer och metoder i ordboksarbetet. Stockholm: Tekniska nomenklaturcentralen
  • Bo Svensén
Svensén, Bo (1987): Handbok i lexikografi. Principer och metoder i ordboksarbetet. Stockholm: Tekniska nomenklaturcentralen, 279 ss.
Svensk etymologisk ordbok. xii + 1484 ss. (Tidigare upplagor
  • Elof Hellquist
Hellquist, Elof (1993): Svensk etymologisk ordbok. xii + 1484 ss. (Tidigare upplagor: 1922, 1939, 1980.)
Doktorspromotionen fredag 26 maj
  • Uppsala Universitet
Uppsala universitet (2000): Doktorspromotionen fredag 26 maj 2000. Acta Universitatis Upsaliensis. Skrifter rörande Uppsala universitet. B. Inbjudningar, 127. Uppsala: Uppsala universitet. ISSN 0566-3091.
Sveriges sju inhemska språk – ett minoritetsperspektiv
  • Kenneth Hyltenstam
Hyltenstam, Kenneth (red.) (1999): Sveriges sju inhemska språk – ett minoritetsperspektiv. Lund: Studentlitteratur. 366 ss.
OrdboköfverOrdboköfver svenska språket (SAOB). 1– . Lund: Gleerupska Universitetsbokhandeln URL: http://www.svenskaakademien.se
  • Svenska Akademien
Svenska Akademien (1898– ): OrdboköfverOrdboköfver svenska språket (SAOB). 1–. Lund: Gleerupska Universitetsbokhandeln. URL: http://www.svenskaakademien.se/; http://g3.spraakdata.gu.se/saob/