ArticlePDF Available

Abstract and Figures

Fungi and vitamin D – a sunny story. Recent progress in the science of vitamin D research shows vitamin D to be more important to common health than previously believed. Not only is it benefi cial for bone status, but also many other diagnosis like multiple sclerosis and several forms of cancer. It also seems that these syndromes are distributed unevenly throughout the world, and one correlating factor has shown to be sunlight exposure. Vitamin D occurs in two forms. In animals Vitamin D3 is formed, while in mushrooms vitamin D2 is formed. Both Vitamin D3 and D2 are synthesized from precursors present in the skin and in the fruitbodies respectively, by the infl uence of sunlight (UV radiation, primarily UV-B radiation, 280–315 nm). Particularly in countries far from the equator and especially in winter time D-vitamin defi ciency is not uncommon. Therefore it is particularly important in those countries to supplement vitamin D from the food. The richest D-vitamin source is fi sh products. Some food is fortifi ed with vitamin D like margarine and milk. In mushrooms that have been irradiated with UV-light, high concentrations of vitamin D2 have been detected. It is the highest non-animal source of vitamin D found. It has also been shown that wild growing mushrooms contain a lot of vitamin D, due to its high exposure to sunlight. Especially Cantharellus species contain a lot of vitamin D2. Mushroom hunting on a sunny day and sun-drying of the harvest to be used on a dark winter day is therefore recommended to improve the vitamin D status.
Content may be subject to copyright.
70
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (2007)
Inledning
Under de senaste fem åren har fl era forsknings-
rapporter uppmärksammat D-vitamin som en
viktig faktor för god hälsa (Humble 2007, Bruce
2007, Mandavilli 2007) . Tidigare har D-vitamin
ansetts som en trivial och ganska harmlös vita-
min, men nya forskningsrön och bättre analys-
metoder har gjort att en omvärdering är på gång.
D-vitamin fungerar framförallt som ett hormon
snarare än ett vitamin och påverkar bland annat
immunsystemet.
D-vitamin och ljus
Vi producerar själva D-vitamin i huden när
den exponeras för ultraviolett ljus (UV-B) med
våglängder mellan 280–315 nm. UV-B strål-
ning fi ltreras bort i atmosfären när solen står
lågt och på våra breddgrader kan vi bara bilda
D-vitamin några timmar mitt på dagen under
sommarhalvåret. Dock uppstår ett jämviktsläge
efter cirka en halvtimme varefter ingen ytterli-
gare nettoproduktion sker. Måttligt solande är
alltså tillräckligt för att optimalt med D-vitamin
ska bildas.
Förmågan att bilda D-vitamin avtar med ål-
dern, varför de äldre i befolkningen är särskilt
utsatta för D-vitaminbrist. Hudfärgen påverkar
även synteshastigheten. Mörkhyade personer
behöver 5–10 gånger längre tid i solen för att
uppnå samma mängd. För en invandrare från
ett solrikt land, som fl yttar till en skandinavisk
storstad med luftföroreningar, inomhusvistelse
och täckande kläder är risken stor att utveckla
D-vitaminbrist.
D-vitamin i kosten
I Sverige får man i genomsnitt i sig 5 µg/dag av
vitamin D via kosten. Viktiga D-vitaminkällor
Svensk Mykologisk Tidskrift 28 (3): 70-76, 2007
Svamp och D-vitamin – en solskenshistoria
MATTIAS ANDERSSON
Abstract
Fungi and vitamin D – a sunny story.
Recent progress in the science of vitamin D research shows vitamin D to be more important
to common health than previously believed. Not only is it benefi cial for bone status, but also
many other diagnosis like multiple sclerosis and several forms of cancer. It also seems that
these syndromes are distributed unevenly throughout the world, and one correlating factor
has shown to be sunlight exposure. Vitamin D occurs in two forms. In animals Vitamin D3 is
formed, while in mushrooms vitamin D2 is formed. Both Vitamin D3 and D2 are synthesized
from precursors present in the skin and in the fruitbodies respectively, by the infl uence of
sunlight (UV radiation, primarily UV-B radiation, 280–315 nm). Particularly in countries far
from the equator and especially in winter time D-vitamin defi ciency is not uncommon. There-
fore it is particularly important in those countries to supplement vitamin D from the food.
The richest D-vitamin source is fi sh products. Some food is fortifi ed with vitamin D like mar-
garine and milk. In mushrooms that have been irradiated with UV-light, high concentrations
of vitamin D2 have been detected. It is the highest non-animal source of vitamin D found. It
has also been shown that wild growing mushrooms contain a lot of vitamin D, due to its high
exposure to sunlight. Especially Cantharellus species contain a lot of vitamin D2. Mushroom
hunting on a sunny day and sun-drying of the harvest to be used on a dark winter day is
therefore recommended to improve the vitamin D status.
SVAMPKEMI
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (2007)
71
är fet fi sk och D-vitaminberikade livsmedel som
mjölk och margarin (tabell 1). Den enda väsent-
liga vegetariska D-vitaminkällan är svamp (ej
odlad). Livsmedelsverkets senaste rekommen-
dation är 7,5–10 µg per dag. Personer över 60 år
kan behöva 15 µg per dag.
D-vitamin från animaliska produkter inklu-
sive vår egen produktion utgörs av vitamin D3
(kolekalciferol), medan D-vitamin från svamp
utgörs av vitamin D2 (ergokalciferol), se fakta-
ruta. De har liknande effekter i biologiska sys-
tem, men de binder i olika grad till plasmapro-
teiner. Detta medför att vitamin D3 kan utöva
sin effekt under längre tid, vilket bidrar till att
vitamin D3 dosmässigt blir över 3 gånger mer
potent än vitamin D2 (Armas m. fl . 2004).
Den genomsnittliga D-vitaminkonsumtionen
från livsmedel presenteras i tabell 2. Framför allt
är det från matfett och såser (berikade) och fi sk
som vi får i oss D-vitamin, men även fi kabröd,
där tillskottet kommer från matfett och ägg.
I Livsmedelsverkets databas anges D-vitamin-
innehållet i kantarell till 2,5 µg/100 g färskvikt
(Livsmedelsverket 2007) (Tabell 1). Även om det
nns en variation mellan fruktkroppar beroende
på var de plockats anger fl era studier ett värde
över 10 µg/100 g färskvikt, varför värdet från
livsmedelsverket förmodligen är för lågt (Ran-
gel-Castro m. fl . 2002, Teichmann m. fl . 2007).
D-vitamin och olika sjukdomar
Mest bekant är nog att D-vitamin påverkar ske-
lettbildningen och skyddar äldre från att drab-
bas av benskörhet. Det ges till spädbarn för att
motverka rakitis (engelska sjukan). På senare tid
har det kommit ett fl ertal rapporter som pekar
på ett samband mellan fl era olika sjukdomar och
låga D-vitaminnivåer. Man har sedan tidigare
känt till att vissa sjukdomar är vanligare i ett
tempererat klimat. Till exempel är MS (multipel
skleros) vanligare i Skandinavien, Nordamerika
och Japan än i länder runt ekvatorn (Mandavilli
2007). Denna skillnad kan bero på skillnad i
solexponering. Det fi nns också indikationer på
att sjukdomar som är årstidsbundna, som vårde-
pressioner och infl uensa kan påverkas av D-vi-
taminnivåer. En klinisk studie har visat bättre
SVAMPKEMI
72
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (2007)
effekt av D-vitamin jämfört med ljusbehandling
vid årstidsrelaterad depression (Humble 2007).
Det fi nns också ett omfattande stöd för hypo-
tesen att D-vitamin motverkar uppkomsten av
vissa cancersjukdomar (Humble 2007). Detta
har rapporterats bland annat för prostatacancer,
bröstcancer och tjocktarmscancer. Även för des-
sa sjukdomar fi nns en invers korrelation mellan
såväl incidens som mortalitet och solexponering
– högre antal cancerfall och högre dödstal i re-
gioner med lägre solexponering (Stramets m. fl .
2005, Schwartz m. fl . 2006).
Svamp och D-vitamin
Flera studier har undersökt D-vitamininnehållet
i olika svampar (tabell 3).
Innehållet av ett näringsämne säger ingenting om
tillgängligheten av ämnet i kroppen. Därför är
det viktigt att det görs studier för att säkerställa
hur ämnet tas upp i kroppen. Det fi nns två studier
om biotillgänglighet hos D-vitamin från svampar
(Jasinghe m. fl . 2006a, Outila m. fl . 1999). Den
ena studien har utförts på råttor där man förutom
koncentration av D-vitamin i blodet även mätte
påverkan av D-vitamin på skelettet (Jasinghe m.
. 2006a). Man kunde visa höga koncentrationer
av D-vitamin i blodet efter att råttorna fått shii-
take, jämfört med en kontrollgrupp, och även en
positiv effekt på skelettet var mätbar. Man ska
dock förhålla sig lite skeptisk till djurstudier och
den goda effekten på skelettet verkar bero på att
vitamin D2 fungerar särskilt bra på råttor. Därför
är det extra intressant att det även genomförts en
studie på friska frivilliga människor som fått äta
trattkantareller (Outila m. fl . 1999). Även i denna
studie erhölls höga värden av D-vitamin i blodet.
Det verkar alltså som om biotillgängligheten av
D-vitamin från svamp är god i människa.
Svamp bildar D-vitamin vid UV-be-
strålning
Precis som vi kan omvandla 7-dehydrokolesterol
via provitamin D3 till vitamin D3 med hjälp av
solstrålning (UV-B) är det möjligt för svampar
att omvandla ergosterol till vitamin D2 (ergocal-
ciferol). Flera undersökningar visar på markant
förhöjda nivåer av vitamin D2 av olika svampar
efter artifi ciell UV-bestrålning (Teichmann m. fl .
2007, Jasinghe m. fl . 2006b). Undersökta svam-
par är shiitake (Lentinus edodes), ostronskivling
(Pleurotus ostreatus), trattkantarell (Cantharel-
lus tubaeformis) och odlade champinjoner (Agar-
icus bisporus). De experimentella betingelserna
har varierat och också gett stora skillnader i
resultat. Faktorer som våglängd (UV-A, UV-B
eller UV-C), temperatur, fukthalt har påverkat
det resulterande vitamin D2-innehållet. Det är
därför svårt att jämföra värden mellan de olika
studierna. Helt klart verkar det vara att inte bara
kantareller utan även de odlade arterna har en
stor potential att bilda vitamin D2 efter UV-be-
strålning, i tillräcklig mängd för att täcka dags-
Fig. 1. Kantarell (Cantharellus ci-
barius) – en D-vitaminrik svamp.
Västergötland, Rångedala, Gun-
narstorp 2007-09-13 i bland-
skog. Foto J. Nilsson.
SVAMPKEMI
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (2007)
73
behovet om man intar en rimlig portion svamp.
Att kantarell innehåller höga nivåer av vitamin
D2 verkar rimligt eftersom kantarellens frukt-
kropp växer långsamt och hinner exponeras
för mycket solstrålning under sin levnad. Mer
förvånande är att trattkantarell innehåller så
mycket vitamin D2. Trattkantarellen växer for-
tare och är dessutom en senhöstsvamp och borde
inte exponeras för lika intensiv solstrålning som
kantarell. Det vore intressant att undersöka vi-
tamin D2 innehållet i några sommarsvampar
som stolt fjällskivling (Macrolepiota procera),
snöbollschampinjon (Agaricus arvensis) och
nejlikbroskskivling (Marasmius oreades). Dessa
arter som växer i öppna marker borde ha goda
förutsättningar att exponeras för mycket sol-
strålning och därmed bilda mycket vitamin D2.
Några undersökningar av dessa svampar har inte
genomförts.
En studie undersökte lackticka (Ganoderma lu-
cidum), shiitake (Lentinus edodes) och koralltic-
ka (Grifola frondosa) (Stamets m. fl . 2005).
Kollekterna delades i två delar varav den ena
torkades inomhus och den andra fi ck torka utom-
hus under 6–8 soliga timmar. Därefter mättes in-
nehållet av vitamin D2. Resultatet visade att de
kollekter som torkats utomhus innehöll i storleks-
ordningen 100 gånger högre halter av vitamin
D2. De i denna studie undersökta arterna har en
lång tradition i Asien inte bara som matsvam-
par, utan även inom medicinen. De påstås ha en
mängd hälsobefrämjande effekter, bland annat
ha effekt mot cancer och bidra till ett förstärkt
immunförsvar. Även om man måste förhålla sig
skeptisk till många av dessa studier, då några av
dem har bristande kvalitet, menar författarna
att en del av de positiva effekter som rapporter-
ats kan vara kopplat till vitamin D2-innehållet
snarare än de polysackarider som ofta åberopas.
Även om D-vitamininnehållet i svamp är av
typen D2 med sämre effekt, så innehåller särskilt
solexponerad svamp betydande mängder D-vita-
min, där man med en normal portion svamp till-
godoser dagsbehovet. För personer som tillhör
riskgrupper för D-vitamin brist som vegetarian-
er eller fi skallergiker och äldre, är svamp därför
en god källa för att fylla på D-vitamindepåerna.
Särskilt viktigt är detta under vintermånaderna
när ingen D-vitaminsyntes kan ske via huden ef-
tersom solintensiteten är för låg i Skandinavien.
SVAMPKEMI
74
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (2007)
Alla svampar som har undersökts med avseende
på omvandling av ergosterol till vitamin D2 har
haft den förmågan. Mängden vitamin D2 kan
variera stort mellan olika fruktkroppar, olika år
och beroende på var de har växt. Det verkar som
om kantareller har en särskilt god förmåga att
omvandla ergosterol, där man analyserat höga
halter av vitamin D2.
Öronmussling och D-vitamin
Jag har tidigare i denna tidskrift skrivit om för-
giftningsfall med öronmussling (Pleurocybella
porrigens) i Japan (Andersson 2005). En ny
forskarrapport har analyserat öronmussling från
olika regioner där förgiftningar skett och jämfört
med andra regioner (Sasaki m. fl . 2006). Det
visade sig att förgiftningarna uppträdde oftare i
vissa regioner. Forskarna analyserade 1000-tals
olika kemiska ämnen i öronmussling och kunde
komma fram till att vissa av dem var markant
förhöjda i området där förgiftningar skett. Nio
av de kemiska ämnena i undersökningen med
onormalt höga koncentrationer var D-vitamin-
liknande ämnen. Forskarna har två obekräftade
hypoteser. Antingen kan dessa D-vitamin-
liknande ämnen fungera som agonister, d. v. s.
förstärka effekten som D-vitaminet har så att
toxiska effekter uppstår. Det andra alternativet
1
2
3
SVAMPKEMI
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (2007)
75
är att de D-vitaminliknande ämnena fungerar
som antagonister, d.v.s. konkurrerar ut D-vita-
min så att en D-vitaminbrist uppstår. Båda dessa
tillstånd kan ge liknande symptom som man sett
hos patienterna. För att bekräfta någon av hypo-
teserna måste djurförsök utföras.
Den olyckliga kombinationen i det här fallet var
dels att de som insjuknade hade en njursjukdom
sedan tidigare, vilket gjorde dem känsligare för
D-vitaminliknande ämnen som fanns i onormalt
höga koncentrationer i öronmussling från en be-
gränsad japansk region.
Överdosering av D-vitamin
Tidigare har en överdriven rädsla för överdoser-
ing av D-vitamin förekommit. Övre toleransgrän-
sen för D-vitamin i Europa är 50 µg/dag (Vieth
2006). Den gränsen är idag kraftigt ifrågasatt.
(Vieth 2006, Hathcock 2007). De D-vitamin-
nivåer som bildas genom solens inverkan, 250
µg/dag har nämnts, är mycket högre än de som
uppkommer genom födan. Ämnesomsättningen
av D-vitamin i kroppen är strikt reglerad och för
normalt friska människor är risken mycket liten
att överdosera D-vitamin.
Slutord
En solig dag i svampskogen är inte bara en härlig
upplevelse utan också rena hälsokuren – stärkan-
de för muskler och skelett. Solens strålar lagrar
D-vitamin i kroppen. När skörden sedan ska tas
om hand rekommenderas torkning i solen. Den
torkade svampen kan sedan tas fram under mör-
ka vintermånader och avnjutas samtidigt som de
sinande depåerna av D-vitamin fylls på.
Litteratur
Andersson, M. 2005. Öronmussling på svarta listan.
Svensk Mykologisk Tidskrift 26(1):34–36.
Armas, L. A. G. Hollis, B. W. & Heaney, R. P.
2004. Vitamin D2 is much less effective than
vitamin D3 in humans. The Journal of Endo-
crinology & Metabolism. 89(11):5387–5391.
Bruce, Å. 2007. Vitamin D – en solskenshistoria.
Läkartidningen 104(11):846–852.
Hathcock, J. N. Shao, A., Vieth, R. & Heaney, R.
2007. Risk assessment for vitamin D. Ameri-
can Journal of Clinical Nutrition 85:6–18.
Humble, M. 2007. D-vitaminbrist kanske vanligare
än vi trott. Läkartidningen 104(11):853–857.
Jasinghe, V. J. Perera, C. O. & Barlow, P. J. 2006a.
Bioavailability of vitamin D2 from irradiated
mushrooms: an in-vivo study. British Journal
of Nutrition. 93:951–955.
Jasinghe, V. J. & Perera, C. O. 2006b. Ultraviolet
radiation: The generator of vitamin D2 in edible
mushrooms. Food Chemistry 95:638–643.
Livsmedelsverket 2007. Livsmedelsdatabas
version 2007-06-01. [http://192.121.81.11/
livsmedelsok/?epslanguage=SV], [http://
www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=13
827&epslanguage=SV].
Mattila, P., Piironen, V., Uusi-Rauva, E. &
Koivistoinen, P. 1994. Vitamin D contents in
edible mushrooms. Journal of Agricultural &
Food Chemistry 42: 2449–2453.
Mattila, P., Lampi, A.-M., Ronkainen, R., Toivo
J. & Piironen V. 2002. Sterol and vitamin D2
in some wild and cultivated mushrooms. Food
Chemistry 76:293–298.
Mandavilli, A. 2007. The sunshine cure. Nature
Medicine 13(4):396–397.
Outila, T. A., Mattila, P. H., Piironen, V. I. &
Lamberg-Allardt, C. J. E. 1999. Bioavailabil-
ity of vitamin D from wild edible mushrooms
(Cantharellus tubaeformis) as measured with
a human bioassay. American Journal of Nutri-
tion 69:95–98.
Rangel-Castro, J. I., Staffas, A. & Danell, E. 2002.
The ergocalciferol content of dried pigmented
and albino Cantharellus cibarius fruit bodies.
Mycological Research 106 (1):70–73.
Sasaki, H. Akiyama, H. Yoshida, Y. Kondo, K.
Amakira, Y. Kasahara, Y. & Maitani, T. 2006.
Sugihiratake mushroom (Angel´s Wing mush-
room)-induced cryptogenic encephalopathy
may involve vitamin D analogues. Biological &
Pharmaceutical Bulletin 29(12):2514–2518.
Schwartz, G. G. & Blot, W. J. 2006. Vitamin D
status and cancer incidence and mortality:
Something new under the sun. Journal of the
National Cancer Institute 98(7):428–429.
SVAMPKEMI
76
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (2007)
Stamets, P & Plotnikoff, G. A. 2005. Anticancer
medical mushrooms can provide signifi cant vi-
tamin D2 (ergoncalciferol). International Jour-
nal of Medicinal Mushrooms 7(3):471–472.
Teichman, A., Dutta P. C., Staffas, A. & Jäger-
stad, M. 2007. Sterol and vitamin D2 concen-
trations in cultivated and wild grown mush-
rooms: Effects of UV irradiation. LWT. Food
Science and Technology 40:815–822.
Vieth, R. 2006. Critique of the considerations for
establishing the tolerable upper intake level
for vitamin D: critical need for revision up-
wards. Journal of Nutrition 136:1117–1122
Mattias Andersson
Gustavslundsvägen 35
144 63 Rönninge
Mattias Andersson är
civilingenjör och ar-
betar med läkemedels-
utveckling. Han har ett
mångårigt engagemang i
Stockholms Svampvänner
där han sedan ett antal år
är ordförande.
mattias.andersson@mbox350.swipnet.se
SVAMPKEMI
ResearchGate has not been able to resolve any citations for this publication.
Article
Full-text available
The ergocalciferol and 25-hydroxyergocalciferol contents in cultivated Agaricus bisporus and in five different wild mushroom species were determined by high-performance liquid chromatography (HPLC), using internal standard methods, and the level of previtamin D-2 was screened. The methods included saponification and extraction, purification using one or two semipreparative HPLC steps, and quantification with analytical HPLC. The contents of ergocalciferol found in different mushroom species varied significantly (0.21-29.82 mu g/100 g of fresh weight). Wild mushrooms, especially Cantharellus cibarius and Cantharellus tubaeformis, contained high amounts of ergocalciferol, 12.8 and 29.82 mu g/100 g of fresh weight; respectively. The contents of 25-hydroxyergocalciferol were below the limit of detection in all mushrooms. The contribution of previtamin D-2 to the total vitamin D activity was less than 10% of that of ergocalciferol in the mushroom species studied.
Article
Full-text available
Vitamins D(2) and D(3) are generally considered to be equivalent in humans. Nevertheless, physicians commonly report equivocal responses to seemingly large doses of the only high-dose calciferol (vitamin D(2)) available in the U.S. market. The relative potencies of vitamins D(2) and D(3) were evaluated by administering single doses of 50,000 IU of the respective calciferols to 20 healthy male volunteers, following the time course of serum vitamin D and 25-hydroxyvitamin D (25OHD) over a period of 28 d and measuring the area under the curve of the rise in 25OHD above baseline. The two calciferols produced similar rises in serum concentration of the administered vitamin, indicating equivalent absorption. Both produced similar initial rises in serum 25OHD over the first 3 d, but 25OHD continued to rise in the D(3)-treated subjects, peaking at 14 d, whereas serum 25OHD fell rapidly in the D(2)-treated subjects and was not different from baseline at 14 d. Area under the curve (AUC) to d 28 was 60.2 ng.d/ml (150.5 nmol.d/liter) for vitamin D(2) and 204.7 (511.8) for vitamin D(3) (P < 0.002). Calculated AUC(infinity) indicated an even greater differential, with the relative potencies for D(3):D(2) being 9.5:1. Vitamin D(2) potency is less than one third that of vitamin D(3). Physicians resorting to use of vitamin D(2) should be aware of its markedly lower potency and shorter duration of action relative to vitamin D(3).
Article
Full-text available
Vitamin D2 from irradiated edible mushrooms might present a possible dietary source of this vitamin, subject to its bioavailability. Having previously optimized a method for the conversion of ergosterol in mushrooms to vitamin D2, this paper examines the vitamin D-enriched mushrooms (Lentinula edodes) for their bioavailability of the vitamin, using an animal model. Thirty male Wistar rats were fed for 1 week with a diet deficient in vitamin D. After this 1-week period, six rats were randomly selected and killed for analysis of initial bone mineral density, and serum level of 25-hydroxyvitamin D. A group of twelve rats of the test animals received 1 mug of vitamin D2 from irradiated mushrooms for a period of 4 weeks until being killed. The remaining twelve rats were fed un-irradiated mushrooms at the same level to act as controls. At the end of a 4-week period, the mean serum 25-hydroxyvitamin D level of the experimental group was 129.42 (sd 22.00) nmol/l whereas it was only 6.06 (sd 1.09) nmol/l in the control group. Femur bone mineral density of the experimental group of animals was significantly higher (P<0.01) than the control group. In addition, serum Ca concentrations among groups were shown to be significantly higher (P<0.01). It may be concluded from the results that vitamin D2 from UV-irradiated mushrooms is well absorbed and metabolized in this model animal system. Significant increase in femur bone mineralization (P<0.01) was shown in the presence of vitamin D2 from irradiated mushrooms compared with the controls.
Article
Vitamin D and its metabolites form an important endocrine system, with effects on gene expres-sion within most of our tissues, including neurons in the brain. The geographical latitude of Sweden, resulting in decreased skin synthesis of vitamin D, and modern life style (with sun avoidance and sometimes poor diet) contribute to the fact that vitamin D insufficiency is common. Vitamin D insufficiency may constitute an important risk factor for common cancers, diabetes, and cardiovascular, autoimmune and neuropsychiatric disorders. Sick leave statistics in Sweden correlate closely with latitude (r = .53, p < .001). Further preventive measures and treatment of vitamin D insufficiency may improve public health. However, more research is required. Treatment of vitamin D deficiency is presently hampered, e.g. by lack of suitable pharmaceutical formulations.
Article
Could ten minutes of sunlight a day be all that's needed to fight multiple sclerosis, cancer and tuberculosis? Apoorva Mandavilli discovers the growing interest in vitamin D's many virtues.
Article
Raw and processed mushroom samples including wild grown (chanterelles and king bolete) and cultivated samples (white and brown button, portabella, shiitake, oyster) were bought from the food market and analysed for sterols and vitamin D2 contents. The different commercial mushrooms selected are abundant in almost every Swedish and European supermarket or outdoor market. Ergosterol was the most abundant sterol found in mushrooms present in somewhat higher concentrations in cultivated mushrooms (4.0–5.0mg/g dry matter (d.m.)) than those found in wild mushrooms (1.7–3.5mg/gd.m.). In addition, three closely related minor sterols, including ergosta-7,22-dienol, ergosta-5,7-dienol, and ergosta-7-enol were identified. Chanterelles and king bolete were found to be good sources of vitamin D2 (0.7–2.2μg/gd.m.) compared with cultivated mushrooms that had a low content (< 0.1μg/gd.m.). Canned samples of Agaricus bisporus/white were slightly lower in ergosterol and vitamin D2 compared to fresh samples. Irradiation with UV light in the A region (366nm) only slightly affected ergosterol and vitamin D2 content. In contrast, irradiation with UV light conducted in the C region (254nm, 0–2h, 20cm distance) for fresh white button mushrooms and freeze-dried chanterelles resulted in nonsignificant decrease in ergosterol content, whereas vitamin D2 increased up to 9-fold (Cantharellus tubaeformis) and 14-fold (A. bisporus/white), respectively.
Article
The ergocalciferol (vitamin D2) content of individual fruit bodies of the edible mushroom Cantharellus cibarius (chanterelle) was measured with HPLC 2-6 years after drying. The concentrations of ergocalciferol in dierent fruit bodies varied between 0-12 and 6-30 l gg dw'", with a mean of 1-43 l gg dw'". This result indicates that dried and stored chanterelles contain significant amounts of ergocalciferol. The huge range in concentration challenges the validity of food tables based on means from pooled samples. The range may reflect dierences in exposure to sun light, as fruit bodies within the same cluster showed little variation. Our study indicates that mycelial cultivation for ergocalciferol production is an interesting prospect if strains and incubation conditions are selected carefully. No significant dierence in ergocalciferol concentration between pigmented and albino forms was found.
Article
Fresh Shiitake mushrooms (Lentinula edodes), Oyster mushrooms (Pleurotus ostreatus), Button mushrooms (Agaricus bisporus), and Abalone mushrooms (Pleurotus cystidus) were irradiated with Ultraviolet-A (UV-A; wavelength 315–400 nm), Ultraviolet-B (UV-B; wavelength 290–315 nm), and Ultraviolet-C (UV-C; wavelength 190–290 nm). Irradiation of each side of the mushrooms for 1 h, was found to be the optimum period of irradiation in this conversion. The conversions of ergosterol to vitamin D2 under UV-A, UV-B, and UV-C were shown to be significantly different (p < 0.01). The highest vitamin D2 content (184 ± 5.71 μg/g DM) was observed in Oyster mushrooms irradiated with UV-B at 35 °C and around 80% moisture. On the other hand, under the same conditions of irradiation, the lowest vitamin D2 content (22.9 ± 2.68 μg/g DM) was observed in Button mushrooms.
Article
The contents of vitamin D2 and sterols in some wild and cultivated mushrooms were determined, and the distribution of these compounds in different parts of the wild mushrooms was evaluated. In addition, the variation in vitamin D2 contents between individual fruiting bodies of wild mushrooms was studied. Vitamin D2 was determined using an HPLC method, including saponification and semipreparative normal-phase HPLC purification before analytical reversed-phase quantification with an internal standard. Sterol contents were analysed with gas chromatography using an internal standard method, including saponification before derivatizing sterols to trimethylsilyl ethers. Mass-spectral analyses were used to further confirm the identification of sterols. Vitamin D2 was almost totally absent in cultivated mushrooms, while some wild mushrooms contained high concentrations of this vitamin (4.7–194 μg/100 g dry weight). Ergosterol was the most abundant sterol found in mushrooms, and its contents were higher in cultivated mushrooms (602.1–678.6) than in wild mushrooms (296–489 mg/100 g dry weight). The contents of vitamin D2 and ergosterol varied greatly and moderately, respectively, between different parts of the mushrooms and were lowest in stipes. In addition, high variation in vitamin D2 contents between individual fruiting bodies was found.
Article
The bioavailability of vitamin D from mushrooms in humans is unknown. We investigated the bioavailability of vitamin D from wild edible mushrooms (Cantharellus tubaeformis) using the increase in serum 25-hydroxyvitamin D concentrations as a measure of vitamin D bioavailability. Twenty-seven volunteers with serum 25-hydroxyvitamin D concentrations <60 nmol/L (mean : 38.5 nmol/L; range: 15-60 nmol/L) were randomly divided into 3 groups of 9 persons each. For 3 wk, excluding Saturdays and Sundays, group 1 received mushrooms (C. tubaeformis) providing 14 microg ergocalciferol/d with their lunch, group 2 (control) received an ergocalciferol supplement providing 14 microg/d, and group 3 (also a control) received no supplementation. At the beginning of the study, mean serum 25-hydroxyvitamin D concentrations did not differ significantly among the groups (P = 0.280). When all 3 groups were considered, serum 25-hydroxyvitamin D concentrations showed different time-related changes among the groups during the study: group (P = 0.388), time (P = 0.000), and group x time (P = 0.001). When groups 1 and 2 were compared with group 3, serum 25-hydroxyvitamin D concentrations at 3 wk differed significantly between groups 1 and 3 (P = 0.032) as well as between groups 2 and 3 (P = 0.004). Serum 25-hydroxyvitamin D concentrations at 3 wk did not differ significantly between groups 1 and 2 (P = 0.317). We showed for the first time that ergocalciferol was well absorbed from lyophilized and homogenized mushrooms in humans and that vitamin D bioavailability can be studied in humans with such an experimental protocol.