Institutionen för psykologi Lunds Universitet Korttidspsykoterapi med sex kvinnor och sex män i samband med graviditets-och post partumperioden analyserades med narrativ ansats och med anknytningsteori och affektteori som grund. Syftet med studien var att skaffa kunskap om psykiska besvär hos blivande och nyblivna föräldrar och att undersöka om korttidspsykoterapi med kvinnor och män i samband med barnafödandet i förebyggande syfte kunde avlasta dem. Anknytningsmönster och affektiva tillstånd kartlades genom att, i den narrativa analysen, använda Adult Attachment Interview (AAI) respektive Affect Consciousness Interview (ACI). De perceptgenetiska testen DMT och PORT användes för att få en oberoende uppfattning om kvinnornas och männens anknytningsmönster och affektiva tillstånd. Samtliga kvinnor och män företedde brister i eget anknytningsmönster; traumatiska livshändelser avslöjades och "skam-förödmjukelse" var den affekt som dominerade psykoterapiberättelserna både i början och slutet av terapin. Det fanns en tydlig skillnad i medvetenhet om och förmåga att uttrycka affekten i slutet av psykoterapin jämfört med i början av terapin. Antagandet om att det tematiska innehållet i psykoterapiberättelserna skulle domineras av parförhållandet, den egna identiteten, förhållandet till det kommande eller nyfödda barnet och till egna föräldrar bekräftades. Resultaten visade att korttidspsykoterapi i samband med barnafödandet möjliggjorde en "reflekterande funktion" i relation till det tematiska innehållet i terapin, det egna anknytningsmönstret och livshändelser samt höjde den affektiva medvetenhetsnivån vilket bör öka möjligheten till och gynna förut-sättningen för anknytningen till och det affektiva samspelet med barnet. Nyckelord: korttidspsykoterapi, graviditet, post partum, kvinna, man, anknytning, affekt, perceptgenes. Att bli förälder till ett barn, inte nödvändigtvis det första, ställer individen inför exis-tentiella spörsmål och inför förändringar i vardagslivet. Ansvaret för en annans liv och kravet att alltid finnas till hands för barnet, som har rätt att kräva trygghet, förståelse, bekräftelse och om-sorg av sin förälder (Stern, Bruschweiler-Stern & Freeland, 1999) väcker till liv erfarenheter i relationen till egna föräldrar och deras inbördes relation – från tidig barndom och under hela uppväxten (Anzieu, 2000; Barrows, 2002; Clyman, 1992; Fraiberg, 1990; Siddiqui, Hägglöf & Eisemann, 2000). Klinisk erfarenhet har visat hur föräldrablivandet och ett barns födelse Tack till de kvinnor och män som ville lämna sina berättelser till forskningsändamål för att, som flera av dem uttryckte det, kunna hjälpa andra i liknande belägenhet i samband med att de väntar eller just har fått ett barn. Tack till psykolog Stefan Persson, Mödra-och Barnhälsovården i Göteborg, för ett gott samarbete kring en av männen i studien.