It has been repeatedly argued by various Swedish experts and quoted in media, that parents onlyquota spend a few minutes in daily communication with their children. A quest for the source of this argument developed into an interest in both the phenomenon itself, and in the general understanding that adults of today are "poor" parents. The article has two aims, the first is to illustrate how this kind of "truth" is constructed and reproduced in arenas such as parents' meetings and discussions in Swedish parliament, and the second to comment on the dominant Swedish discourse about poor parenthood, childhood and notions of risk. It is here argued that the statement about parents' lack of time to talk with their children should be understood as a kind of contemporary urban legend/rumour that can both trigger and reproduce moral panic and strengthen a discourse about weak parents. It is furthermore contended that a prerequisite for the acceptance of such rumours and moral panics as truth, is that they are coherent with an existing dominant discourse, in this case poor contact between parents and children.
This article is concerned with providing empirical evidence relating to the use of digital media and resistance during the so-called Arab Spring events. These events have been widely acknowledged as a case where digital media significantly contributed to the successful attainment of movements’ objectives. The use of such innovative technologies has been tied to the characteristics and, ultimately, the ends of these movements, with their ‘youthful’, ‘leaderless’ and ‘spontaneous’ nature reflecting Western-orientated practices. However, the analysis presented here utilises interview data obtained from participants in the 2010/11 Tunisian Revolution, detailing their perspectives and explanations of digital media’s role. The data and analysis show that while such technologies were a useful tool, their prominence has been exaggerated and offers a flawed understanding of the events. Rather, the social change being pursued during the Tunisian revolution was profound. Therefore, the deeper implications of the common emphasis on digital media in the literature is explored, with Rosa’s (2015) assessment of social acceleration being informative for elaborating on the nuances of these technologies’ use during the 2010/11 events.
En pandemi är en kris och som sådan en ny situation som präglas av både vetenskapliga och samhälleliga osäkerheter, i vilken vardagslivets invanda rutiner till viss del omkullkastas. Covid-19-pandemin har synliggjort redan etablerade samhällsstrukturer och ojämlikheter men också förvärrat maktrelationer och utsatthet. I denna artikel introducerar vi bidragen i Sociologisk Forsknings temanummer om hur samhället och människors liv har påverkats av coronakrisen och covid-19-pandemin. Vi ger även en översikt över några av de teman som belysts inom annan forskning av sociologer och samhällsvetare internationellt och i Sverige för att förstå innebörden och effekterna av covid-19-pandemin.
Denna artikel undersöker hur äldre människor begripliggör sin situation i telefonsamtal till en stödlinje några månader in i covid-19-pandemin. Genom att använda ett vardagssociologiskt ramverk för att analysera inringares olika sätt att i samspel med stödlinjens volontärer förstå krisen, nyanserar artikeln nuvarande kunskap om äldre människors situation. Den tematiska analysen visar att inringarna begripliggör krisen i förhållande till sociala relationer på ett personligt, anonymt och abstrakt plan. Inringarnas sätt att bemöta avbrott i sina vardagliga rutiner – genom anpassning eller kritisk omvärdering – är kopplade till olika former av tillit: basal tillit till en social verklighet som delas med en annan person eller reglerande tillit till en samling normer som är oberoende av denna andra. Medan samtalen visade få exempel på positiva anpassningar i personliga relationer, synliggjorde de att anonyma och abstrakta relationer fungerar som viktiga tillgångar för att både bibehålla och omvärdera vardagslivet när det är kris. Även om bristen på trygga personliga relationer under pandemin pekar på äldres utsatthet, demonstreras inringarnas styrka i och med deras aktiva arbete för att behålla och bygga viktiga anonyma och abstrakta relationer.
Covid-19 började som en hälsokris och växte snabbt till en omfattande samhällskris – i det privata och offentliga livet, nationellt och internationellt, lokalt och globalt. Syftet med denna artikel är att bidra med kunskap om människors oro under covid-19-pandemins första fas i Sverige. Oro studeras utifrån sociodemografiska faktorer, socialt kapital samt människors bedömningar av nationella åtgärder och potentiella hot. Studiens teoretiska ramverk utgår från begrepp och teorier om oro och socialt kapital. Data samlades in i Sverige under april–maj 2020 med hjälp av en webbaserad enkät om människors erfarenheter av covid-19-pandemin. Genom multipel regressionsanalys och multipel korrespondensanalys fann vi att graden av oro är nära kopplad till bedömningen av nationella åtgärder som felaktiga, samt till uppfattningen att själva viruset covid-19 är det största hotet (i jämförelse med ekonomiska eller sociala konsekvenser av pandemin). Dessa faktorer var även relaterade till högre ålder, kronisk sjukdom samt lågt socialt kapital. Artikeln pekar på ett behov av mer sociologisk forskning – både kvantitativ och kvalitativ – om pandemins olika konsekvenser i vardagslivet.
Sociologisk Forskning bad fyra sociologer i Sverige att svara på några korta frågor om coronapandemin och vårt samhälles hantering av den.
Deras tidigare forskning har på olika sätt berört olika frågor såsom socialmedicin och medicinsk kunskapsproduktion, sociala nätverks betydelse för smittspridning, samhällets hantering av kriser och risker, genusaspekter av samhällskriser samt dynamiken mellan expertis, politiker och medborgare i beslutsfattande och debatter kring frågor där expertkunskap är centralt.
De fyra medverkande forskarna är Erna Danielsson, docent i sociologi vid Mittuniversitetet och föreståndare för Risk and Crisis Research Centre (RCR), som forskar om samhällets krishantering vid såväl vardagskriser som större händelser och specifikt genus och krishantering; Fredrik Liljeros, professor i sociologi vid Stockholms universitet, som genomförde sitt postdoktorprojekt på dåvarande Smittskyddsinstitutet tillsammans med nuvarande statsepidemiologen Anders Tegnell och i dag bedriver forskning om hur människors kontaktnätverk påverkar spridningsdynamik; Shai Mulinari, docent i sociologi vid Lunds universitet, som bedriver forskning om medicinsk kunskapsproduktion, läkemedelsindustrin, epidemiologi och folkhälsa; samt Linda Soneryd, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, som forskat om miljörelaterade risker och kriser samt om hur demokrati och deltagande förstås i anslutning till expertfrågor.
Det behövs sociologiska perspektiv för att belysa de många samhälleliga utmaningar som pandemin covid-19 har inneburit, såväl direkt som indirekt. Vi efterlyser därför aktuella och empiriskt grundade forskningsartiklar som utifrån sociologiska perspektiv kan öka vår förståelse av coronakrisen och pandemin covid-19.
Relevanta frågor att belysa är till exempel expertkunskaper och relationen mellan vetenskap och politik, betydelsen av social ojämlikhet under pandemin samt dess sociala konsekvenser, samhällets organisering och styrning under kristider, de nya utmaningar som krishanteringsåtgärder skapar, hur människor agerar under kriser och hanterar ensamhet, isolering och permitteringar. Artiklarna kan handla om svenska förhållanden men även använda jämförande och internationella perspektiv för att förstå det som händer i Sverige i förhållande till andra länder.
En världsomspännande hälsokris gör att vi alla behöver experter mer än någonsin, för att veta hur vi kan skydda oss mot viruset och för att ta fram vaccin eller andra effektiva behandlingar. Under pandemin covid-19 har vi sett att det finns en stor tilltro till vetenskap och teknik samtidigt som expertisen ständigt ifrågasätts. Expertkunskaper handlar aldrig enbart om faktaförhållanden utan även om hur problemen uppfattas och vem som har ansvar för att lösa dem. Sociologiska perspektiv på huruvida vetenskap uppfattas som är viktiga under kriser när experter dominerar debatten.
Minst lika viktiga sociologiska teman är mellanmänskliga relationer, emotioner och människors drivkrafter. Vad är det som gör att vi agerar som vi gör i en kris? Vilken beredskap har människor och organisationer för att agera i en kris?
Vi efterlyser också bidrag som uppmärksammar perspektiv som tenderat att falla bort i rapporteringen, till exempel frågor om ojämlikhet, konflikter, makt och ideologi. Det finns ett stort behov av empirisk forskning som undersöker hur coronakrisen och pandemin covid-19 har drabbat olika grupper och huruvida socioekonomiska skillnader, åldersskillnader och intressekonflikter har synliggjorts eller osynliggjorts under coronakrisen.
Bidrag kan skrivas på svenska, engelska, danska och norska. Artiklar kan vara mellan 4 000 och 10 000 ord långa. I övrigt se tidskriftens riktlinjer på www.sociologiskforskning.se. Alla artiklar genomgår anonymiserad kollegial granskning (double blind peer review). Vid frågor, kontakta gärna någon av gästredaktörerna för temanumret.
Deadline för manus är 15 oktober 2020
Gästredaktörer:
Shai Mulinari, Lunds universitet: shai.mulinari@soc.lu.se
Linda Soneryd, Göteborgs universitet: linda.soneryd@gu.se
Susanna Öhman, Mittuniversitetet: susanna.ohman@miun.se
När covid-19-pandemin nådde Sverige mobiliserade kvinnojourerna snabbt eftersom de visste vad en nedstängning av samhället skulle kunna betyda för kvinnor och barn som lever under hot och med våld i sina hem. På kort tid kom myndigheternas rekommendationer om att arbeta hemma, upprätthålla social distans och undvika resor att minska möjligheterna till rörlighet. Detta gjorde det särskilt svårt för kvinnor som levde under hot och kontroll att komma i kontakt med myndigheter och kvinnojourer. Syftet med denna artikel är att förstå hur relationen mellan samhället och kvinnor som är utsatta för hot och våld i hemmet under pandemitider ser ut. Analysen utgår från en teoretisk modell för ”det immunitära livet”, för att förstå förhållandet mellan individ och samhälle. Studien består av telefonintervjuer som genomfördes våren 2020 med personal vid fem olika kvinnojourer. Ett viktigt resultat i studien är att misshandlade kvinnor under pandemin riskerar att berövas möjligheterna att skapa viktiga relationer med samhället, något som exempelvis kvinnojourer annars möjliggör.
Sociology in Greece from 1907 to the Metaxas dictatorship (1936-40) and the Second World War This paper focuses on pre-conditions for sociology to develop and the subject matters of emerging sociology in Greece. Pre-conditions were at hand but without continuity, and the opportunity for sociology to develop was lost. Sociology is said to have started in 1907 with the book The Social Question by Georgos Skliros. He presented sociology and Marxism as identical and deals with Greek society and (among other things) the language issue, all of which triggered off a vibrant debate. Sociological associations and journals were started. However, the initially reformist perspective of social science was gradually replaced by an approach that was more socio-philosophical, influenced by classical sociology, German sociology in particular. This turn was associated with the institutionalization of sociology at the universities during the 1920's. The Metaxas dictatorship in 1936 put a stop to any further development of sociology for a long time.
This article is based on a study of advertising and material covering "existential issues", such as love, sexuality and the body in a Swedish young women's magazine "Vecko Revyn". The period studied runs from 1942-94. It's main argument is that the representation of female identity has gone through three distinct phases: During the 1940-50's, the subject of these discourses was represented as a 'type' who was attributed needs for commodities as well as romantic emotions with reference to expectations contained in a certain social role. During the 1960-70:s she was represented as an individual who's primary concern was to express her own individuality. During the 1980-90:s, finally, she became an authentic "person" concerned not only with expressing, but also with finding her own subjectivity. A similar development has been a core assumption of some recent sociological theories-particularly employed within the field of youth research. There it has been argued that individual identity has become to a lesser extent determined by social structure and to an increasing extent the product of a "reflexive" process of identity formation, leading to an overriding concern with subjective authenticity. Although the observations presented indeed seem to give some additional credibility to such an assumption, it is argued that these changes- at least as far as advertising goes, might be better explained by innovations in the techniques of representation employed by the advertising industry.
Does the frequency of unemployment have a tendency to increase the number of social assistance recipients, or does the relationship work the other way around? This artide utilizes Swedish annual data on aggregated unemployment and means-tested social assistance recipiency in the period 1946-1990 and proposes a multiple time-series approach based on vector error-correction modelling to establish the direction of influence. First, we show that rates of unemployment and receipt of social assistance is co-integrated. Second, we demonstrate that adjustments to the long-run equilibrium are made through adjustments of the unemployment. This indicates that the level of unemployment reacts to changes in rates of social assistance recipiency rather than vice versa. It is also shown that lagged changes in the level of unemployment do not predict changes in rates of social assistance recipients in short-term. Together these findings demonstrate that the number of social assistance recipients does increase the number of unemployed in a period characterized by low unemployment and high employment.
This article offers an analysis of how juvenile delinquency has been treated in editorials in Swedish newspapers between 1950-1994. It shows that the focus has shifted from property offences to violence. The shift is discussed from two perspectives; the objectivist and the constructionism It is argued that the diminishing interest of the press in juvenile property offences since the beginning of the 1970's corresponds to the pattern of recorded crime trends. From 1986 onwards, however, youth violence became a major topic in Sweden. Yet this cannot easily be explained by the objectivist approach alone. The constructionist approach seems to be a useful complement. The paper ends with a suggestion that a re-evualation of some parts of the crime statistics is needed. The emergence of youth violence as a social problem after 1986 has probably led to a higher propensity to report such acts. Therefore, statistics that are not dependent upon public reporting should be used when analysing the development of youth violence in Sweden.
This article traces work-life evolution in Sweden during recent decades against the backdrop of long-run structural change tied to class and gender. We examine the deveiopment of four key labor market features: (a) occupational sex segregation, (b) gender gaps in Job quality, (c) skill upgrading and mismatch, and (d) youth employment. While occupational and educational up-grading is beneficial for most people, some groups face waning work-life prospects. Maintaining social inclusion is the great challenge for the future.
