Article

Perpetration of violence, violent victimization, and severe mental illness: Balancing public health concerns

Psycho-Legal Studies Program, Department of Psychiatry and Behavioral Sciences, Feinberg School of Medicine, Northwestern University, Chicago, IL 60611, USA.
Psychiatric Services (Impact Factor: 1.99). 03/2008; 59(2):153-64. DOI: 10.1176/appi.ps.59.2.153
Source: PubMed

ABSTRACT This review examined U.S. empirical studies published since 1990 of the perpetration of violence and of violent victimization among persons with severe mental illness and their relative importance as public health concerns.
MEDLINE, PsycINFO, and Web of Science were searched for published empirical investigations of recent prevalence or incidence of perpetration or victimization among persons with severe mental illness. Studies of special populations were included if separate rates were reported for persons with and without severe mental illness.
The search yielded 31 studies of violence perpetration and ten studies of violent victimization. Few examined perpetration and victimization in the same sample. Prevalence rates varied by sample type and time frame (recall period). Half of the studies of perpetration examined inpatients; of these, about half sampled only committed inpatients, whose rates of perpetration (17%-50%) were higher than those of other samples. Among outpatients, 2% to 13% had perpetrated violence in the past six months to three years, compared with 20% to 34% who had been violently victimized. Studies combining outpatients and inpatients reported that 12% to 22% had perpetrated violence in the past six to 18 months, compared with 35% who had been a victim in the past year.
Perpetration of violence and violent victimization are more common among persons with severe mental illness than in the general population. Victimization is a greater public health concern than perpetration. Ironically, the discipline's focus on perpetration among inpatients may contribute to negative stereotypes.

2 Followers
 · 
171 Views
  • Source
    [Show abstract] [Hide abstract]
    ABSTRACT: Att ha blivit utsatt för våld är en erfarenhet som är vanligt förekommande bland personer med psykiska problem, och är något som kan ha stor betydelse för ens psykiska mående och livssituation. Därför har det i forskningen beskrivits som viktigt att personer som kommer i kontakt med psykiatrin ges tillfälle att berätta om och hantera denna sorts erfarenheter. Syftet med denna rapport är att undersöka förekomsten av våldsutsatthet bland patienter i psykiatrisk heldygnsvård i Psykiatri Södra Stockholm, samt deras erfarenheter av och syn på hur frågor om våldsutsatthet hanteras i psykiatrin. Rapporten baseras på resultat från 60 enkätsvar och 27 intervjuer. Studiens resultat visade att våldsutsatthet var vanligt förekommande bland de medverkande, och en stor del av de som varit utsatta för våld hade varit utsatta i flera sammanhang, relationer, tidsperioder och upprepade gånger. En majoritet såväl av kvinnorna som av männen hade varit utsatta för våld, men kvinnorna hade varit utsatta i högre utsträckning än männen. Vissa skillnader framkom också mellan könen när det gäller vad för sorts våld de varit utsatta för och när detta ägt rum. I resultaten framkom att de medverkande ansåg att det är viktigt att personalen i psykiatrin tar upp frågan om våldsutsatthet, men att detta är något som inte alltid sker. Intervjuerna gav en komplex bild av hur de medverkande vill att frågan om våldsutsatthet ska hanteras i kontakterna med psykiatrin. Våldsutsattheten beskrevs som en fråga som de medverkande ansåg vara viktig att få tillfälle att tala om i kontakterna med psykiatrin, samtidigt som det är en laddad fråga som kan vara jobbig och påfrestande att tala om. De medverkande beskrev hur detta faktum innebär att det är av största vikt hur personalen tar upp och hanterar frågan, och beskrev ett antal exempel på hur personal kan agera för att göra det möjligt för dem att tala om den. Studien visar också att våldsutsattheten lett till ett behov av att få specifikt stöd riktat mot dessa erfarenheter bland de medverkande. Medan många som inte fått ta del av något stöd riktat mot erfarenheterna av våldsutsatthet och önskade få mer sådant stöd, beskrevs andra positiva erfarenheter av att ha fått stöd riktat mot dessa erfarenheter. Bland de personer som upplevt att de haft hjälpande samtal om dessa erfarenheter med personal i psykiatrin, framkom vissa gemensamma nämnare för hur denna sorts samtal kan vara hjälpande. Samtidigt beskrev de medverkande i intervjuerna skilda erfarenheter av olika begränsningar i när och i vilka sammanhang de getts tillfälle att tala om och få stöd riktat mot sina erfarenheter av våldsutsatthet. Även synen på om, hur och när de ville tala om och få stöd riktat mot dessa erfarenheter skilde sig åt mellan medverkande. Vissa sorters erfarenheter av våldsutsatthet skilde ut sig från de övergripande temana. Detta gällde personer med erfarenheter av att bli utsatta för våld av personal i psykiatrin, och personer som kom i kontakt med psykiatrin i en situation då de var utsatta för våld.
  • Source
    [Show abstract] [Hide abstract]
    ABSTRACT: The Arab Journal of Psychiatry (AJP) is published by the Arab Federation of Psychiatrists since 1989 in Jordan. The Journal is biannual published in May and November electronically and as hard copy. Original scientific reports, review articles, and articles describing the clinical practice of Psychiatry will be of interest for publication in AJP. The Articles should not be published before. The articles may be written in English or Arabic and should always be accompanied by an abstract in English and Arabic. All Papers are accepted upon the understanding that the work has been performed in accordance with national and International laws and ethical guidelines. Manuscripts submitted for publication in the Arab Journal of Psychiatry should be sent to: The Chief Editor. Papers are submitted in electronic form  Title, running head (Max: 40 letters), title of the article in English and Arabic ,the names of authors should be without their titles and addresses in both languages.  Abstract in English (max: 200 words). It should follow a structured format (objectives, method, results and conclusion). It should be followed by key words (max. 5).  Declaration of interest after the key words.  Names of authors, titles, and full addresses and address for correspondence at the end of the paper.  Acknowledgment of support and persons who have had major contribution to the study can be included after the references.  Arabic abstract like the English abstract should follow a structured format. And it follows the references section (last page).  All Pages should be numbered. Tables Tables should be typed with double-spaced in separate pages. They should be numbered with Arabic (e.g1,2,3) numerals and have a short descriptive headings.
  • [Show abstract] [Hide abstract]
    ABSTRACT: The link between psychotic disorders and violent offending is well established; knowledge about risk of post-illness-onset offending across the full spectrum of psychiatric disorders is lacking. We aimed to compare rates of any offending and violent offending committed after the onset of illness, according to diagnostic group, with population controls. A 25% random sample of the Danish population (n = 521 340) was followed from their 15th birthday until offending occurred. Mental health status was considered as a time-varying exposure in a Poisson regression model used to examine the duration from service contact to the offence. Males with any psychiatric contact had an incidence rate ratio (IRR) of 2.91 [95% confidence interval (CI) 2.80-3.02] for any offending; 4.18 (95% CI 3.99-4.38) for violent offending. Associations were stronger for women (IRR 4.17, 95% CI 3.95-4.40 for any offending; 8.02, 95% CI 7.20-8.94 for violent offending). Risk was similar across diagnostic groups for any offending in males, while variation between diagnostic groups was seen for male violent and female offending, both any and violent. Risk of offending, particularly violent offending, was elevated across a range of mental disorders following first contact with mental health services. The extent of variation in strength of effect across diagnoses differed by gender.
    Psychological Medicine 04/2015; DOI:10.1017/S0033291715000458 · 5.43 Impact Factor